Blogg Funderingar Startsida

Bertil Tomelius  Blogg  Funderingar Böcker

Bertil Tomelius Startsida

Tidigare artiklar om Böcker

Kupé nr 6

2013-06-07 Böcker

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan  fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Kupé nr 6 är skriven av Rosa Liksom, pseudonym för Anni Ylävaara, som är född 7 januari 1958 i Ylitornio, Finland, och är en finländsk författare och konstnär.
Det är en väldigt innehållsrik bok, full av poetiska miljöbeskrivningar av naturen och städerna man passerar längt Transsibiriska järnvägen. Reseberättelsen blandas med minnen från den färfärliga tidigare perioden i Sovjetunionen med fångläger, tortyr, förtryck och angiverier. Och mycket humor som väl var en nödvändighet för att överleva i ett så människorvidrigt samhälle.
Flickan och mannen, hon en ung finsk arkitektturstudent på väg mot Ulan Bator för att studera grottmålningar och han en 45-årig ryss, råkar dela kupé mellan Moskva och Mongoliet. Året är 1986 och scenografin sibirisk vinter i Sovjet på gränsen till sammanbrott. Hon är på flykt från en invecklad kärlekstriangel, och han är på väg till ett bygge där borta, berusad, fräck och vedervärdig men också artig och gentlemannamässig mot den unga finskan.
"Humorn som föds ur Rosa Liksoms tillspetsningar och snabba vändningar är skoningslös och absurd. Med till synes enkla penseldrag får Liksom fram enskilda människoöden och ett helt lands historia", stod det i motiveringen när Rosa Liksom fick Finlands största litterära pris, det prestigefulla Finlandiapriset 2011 för Kupé nr 6.
Författarens hemsida.

Recensioner:
Bokhora: "Hade förväntat sig mer. Saknar handlingen".
Fredrik Sjöberg i Svd: "Doften av ett förlorat land"
Pia Bergström i AB: "Anticharmigt om Sovjet"

Tämligen effektlös bok

2013-05-21   Böcker

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan  fem år sedan sex år sedan sju år sedan

Karin Alvtegens senaste bok kom ut i år och heter "Fjärilseffekten". Fjärilseffekten sägs vara en liten fjärils vingslag som kan bli en orkan någon annanstans i världen. Eller hur händelser i det förflutna påverkar oss i nutid.
Redan hennes förra bok "En sannolik historia" var en stor besvikelse, särskilt efter att under flera år ha njutit av hennes psykologiska spänningsromaner. Det finns lite spänning under de första delarna men sedan blir allt ett kaos av känslor, familjer och naturligtvis mycket om "skuld och skam" som ärvts från tidigare generationer.
Tre personers liv får vi följa:
Bodil, 55 år, har lämnat sin make Krister och flyttat in i en bostadsrättslägenhet på Göran Hälsinges Gränd som hon ärvt efter sin far.
Nu känner hon sig fri och gör som hon vill - tror hon. Bodil vet att hon lider av en svår och obotlig sjukdom. Ryggmärgen håller på att brytas ner. Senast om 12 månader är hon död.
Andreas, Tisdagen den 6 mars 2012 kl 13.22 hände något som vände upp och ner på hans liv. Efter den händelsen gick han in i väggen och vill bara sova. Men kan inte han ser bara ögonen på den man i rånarluva som hotade att skjuta honom.
Viktoria Bergström, dotter till Bodil, född 1982, singel, jobbar på Finansinspektionen. Hennes perfektionism börjar bli patologisk. Har ständigt prestationsångest. Går till en psykolog. Han heter Torbjörn.
När Karin Alvtegen var på Bokens dag i Linköping hösten 2010 berättade hon om hur hon fullständigt tröttnat på våld och mord, bestämde sig för att sluta skriva deckare och istället satsa på en vanlig roman.
”Fjärilseffekten” är Karin Alvtegens sjunde bok, den andra som inte rör sig inom deckargenren.

Susanne Sterner i Corren.se, Viola Kondracki i Litteraturmagazinet.
Lennart Högmani DAST: "Nog är Alvtegen värd alla lovord, men på något sätt är jag ganska trött på alla dessa mer eller mindre sjuka, mer eller mindre psykiskt negativt påverkade individer. Det måste ändå kontrasteras med mer eller mindre friska och mer eller mindre psykiskt goda individer för att romanerna skall vara trovärdiga.
Blogg om hennes näst senaste bok, En sannolik historia", Alvtegen sviker.

Paasilinna: De hängda rävarnas skog

2013-04-21    Böcker

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Den tredje boken jag läste under semestern var "De hängda rävarnas skog". Den skrevs 1983 och översattes till svenska 1998. Det är den bästa av de tre. Mycket humor och klurigheter och som alltid en bister kritik av överheten.
Oiva Juntunen är bov till yrket och ägare till ett tiotal kilo guld. Efter en smart guldkupp där kumpanerna åker fast kan han själv leva ett bekymmerslöst lyxliv. Men när deras frigivningsdag närmar sig blir Juntunen orolig - framför allt är det den flerfaldige mördaren Hemmo Siira som skrämmer honom: han lär inte bli glad över att ha gått miste om sin andel av guldet. Juntunen flyr till den finska ödemarken som emellertid inte är helt öde. Där finns redan en alkoholiserad major, Salo Remes, som tagit tjänstledigt från det militära. Tillsammans slår de sig ner i en skogsarbetarförläggning, och snart utökas hushållet med en gammal gumma på rymmen undan de sociala myndigheterna. Samtidigt kommer den hämndlystne Hemmo Siira allt närmare på spåret...Där till kommer två lyxprostituerade, influgna från Stockholm, för förnöjelse och omväxling. Samt en rådjursdetektiv som anar att något skumt pågår i den avlägset belägna stugan. Förrädiskt konstruerade rävfällor spelar en stor roll både för att slutgiltigt ta hand om alla fiender och för att hålla tyska turister bort från den finländska vildmarken under många år framåt.

Paasilinna: Den ylande mjölnaren

2013-04-18    Böcker

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Den andra boken jag läste under semestern var "Den ylande mjölnaren". Den skrevs 1981 och översattes till svenska 1996. Mjölnaren Gunnar Huttunen kommer strax efter 2:a världskriget till en by i norra Finland. Han rustar upp en gammal kvarn och en kvinnlig trädgårdskonsulent hjälper honom att odla grönsaker. Hans egenhet att yla som en varg om nätterna retar grannarna och han sätts på sinnessjukhus. Därifrån rymmer han och beger sig ut i ödemarken där han lever som eremit.
Där försöker han klara sig själv. Men det är svårt. För varje gång mjölnaren försöker slå tillbaks, slår samhället ännu hårdare.
Ingen får sticka ut. Ingen får existera som inte hela tiden bekräftar riktigheten i allmänhetens vedertagna livsstil.
Han jagas men får till slut hjälp av den slitna brevbäraren Piittisjärvi som behöver hjälp med att sköta sin hembränningsutrustning. Men sedan Huttunen bränt ner bykyrkan sätts alla samhällsresurser in. Han grips och polisen Portimo får i uppdrag att föra honom tillbaka till Uleåborgs sinnessjukhus. Men de två kommer aldrig dit. Enligt skrönas förvandlas de till en hund och en varg som då och då kommer till hembyn för att stjäla mat.

En lycklig man av Paasilinna

2013-04-15    Böcker

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Jag har under åren läst en hel del böcker av den klurige finländske författaren Arto Paasilinna. Vid ett besök på Pingstkyrkans Second Hand Butik på Hedvägen 176 i Trelleborg hittade jag flera tidiga böcker av honom. Den äldsta heter "En lycklig man" och skrevs 1976. Jag tog med mig några för att läsa under semestern i vecka 16 i Turkiet.
"En lycklig man" handlar om Akseli Jaatinen, en riktig Jesusfigur som ständigt förlåter sina ovänners oförrätter. Dock bara om det gagnar hans egna affärer och behov. Det är en rejäl karl som inte tycker om korrumperade byråkrater, 36 år.
Han har lättare för att komma överens med vanligt arbetsamt folk.
Jaatinen kommer till den lilla finska byn Granbacka och vänder upp och ner på allas tillvaro där. Men Jaatinen är trots allt en rättvis man och hut går hem och alla får vad dom förtjänar.
Boken skrevs på finska 1976 och idén till boken säger sig författaren ha fått då han en gång uppmärksmmade ett sällskap med en man, två kvinnor och fem barn i en minibuss. Han fick deras historia berättad för sig.
Den bok jag läste senast är den som senast översatts till svenska är Skojarna i Örtagården.
Hans fem tidigare översatta böcker som jag läst är Paradisets fångar, Skyddsängel, Domedagen gryr, Milda makter och Fabrikör Liljeroos luftskepp.

Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla

2013-04-05    Böcker

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Piccadilly Circus ligger inte i Kumla är en sorts uppföljare till Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö som kom fyra år senare (2002). De kan dock läsas helt oberoende av varandra. Själv föredrar jag boken om "Kim Nowak", kanske för att i den får Erik till slut sin själs älskade Ewa Kaludis.
Huvudpersonen är Mauritz Bartolomeus Målnberg, en sjuttonårig pseudoepileptiker som bor med sina föräldrar och sin syster Katta på Fimbulgatan i Kumla, som är Världens mitt. Han älskar Signhild och längtar ut i världen, London, Paris, San Francisco. Signhild bor mittemot i Lundbohmska huset. Det är sommar 1967. Mauritz kommer att behöva många år av sitt liv för att lära sig sluta tänka på Signhild. Många tragiska händelser ger ett svart slut.
Läs mer av storyn här.
"Pendang-boken": Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

2013-03-31  Böcker, deckare

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Detta är en tidigare bok av Håkan Nesser, som snarast är en icke traditionell deckare, utanför Barbarotti och Maardamsviten om van Veeteeren.
Böckerna Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (1998) och och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla (2002) handlar båda om författarens barn- och ungdomsmiljöer på 60-talet. Mycket fina tidsdokument båda två om dessutom har spänning och mystik.
Boken är från 1998 och handlingen utspelar sig i början av 1960-talet i och utanför Kumla. Den fjortonårige Erik Wassmans mamma ligger för döden i cancer, och pappan ordnar så att Erik och kompisen Edmund får hålla till på sommarstället "Genesaret" tillsammans med Eriks 22-årige storebror Henry, reporter och fd sjöman, som ska skriva en bok. Under sommaren inleder Henry ett förhållande med Ewa Kaludis, som har varit lärarvikarie i pojkarnas skola och är beundrad för sin skönhet (därför jämförd med Kim Novak).
Erik och Edmund delar sin kärlek till till den undersköna "Kim Novak". Ewa Kaludis är fästmö till den kände handbollsspelaren Berra Albertsson. En kväll kommer en blåslagen Ewa till Genesaret, misshandlad av sin svartsjuka fästman. Några dagar senare hittas Berra mördad på parkeringsplatsen i Genesaret. Polisen lyckas aldrig binda någon till gärningen även om Henry länge är misstänkt.
Läs mer om "sanningen" bakom gärningen här:
Döden slog till vid Genesarets sjö. Sanningen avslöjad 10 år senare?
Vitboken

Kim Nowak har filmats för bio och TV med Sven Wollter i huvudrollen. ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” hade biopremiär 2005 och blev en stor framgång både hos publik och bland kritiker. Under 2011 skulle ”och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla” komma upp på vita duken.
Men 16 januari 2013 var fortfarande inte allt klart.

Styckerskan från lilla Burma

2013-03-05  Böcker, deckare

ett år sedan två år sedan tre år sedan fyra år sedan fem år sedan sex år sedan  sju år sedan

Håkan Nessers fjärde Barbarotti-bok hette "De ensamma" och den var mycket bra. De tidigare i samma serie var också utomordentliga.
Men av någon anledning, kanske fick han betalt i förskott, skulle serien omfatta 5 böcker, vilket tvingade honom att mycket motvilligt, kan man förstå också prestera "femman". Det bästa med boken är rubriken. Burma syftar på namnet på en gård i närheten av författarens hemtrakter. Och en kvinnlig styckmörderska är ju originellt, även om hon bara är en skicklig "styckerska", mordet tar någon annan hand om och inte ens den som hon tagit på sig skulden för. Boken är alldeles för lång, även författaren måste ha haft stora svårigheter att ta sig igenom den. Lanske hr han blivit sjuk.
Det är ett cold case fall från 1989 kombinerat med att Gunnar Barbarottis fru Marianne dör i hjärnblödning. Barbarottis sorgearbete och hans försök att få kontakt med Gud och med sin döda frus ande är en betydande ingrediens i boken.
Han ställer sig hela tiden frågan "Varför sysslar han överhuvudtaget med de här fallen? Varför får jag inte kontakt med Ellen Bjarnebo och Vad hände med Arnold Morinder som försvann? Allt kändes som en soppa med lite för många ingredienser (författarens egna ord).
I boken finns de välkända personerna på Kymlinge polisstation, Gunnar Barbarotti, Eva Backman, Asundander och inspektör Sorgsen (Borgsen).
Och assistent Wennergren-Olofsson.
Ingenting alls att rekommendera.
Två recensioner:
Ellen Skagegård i UNT: "Barbarotti känns helt enkelt uppgiven som litterär figur".
Monika Tunbäck-Hanson i GP "Ibland sackar berättelsen, går för mycket fram och tillbaka"
Håkan Nessers fyra senaste böcker: 111019, Himmel över London, 100620, Att sluta cirkeln (De ensamma), 091007, Maskarna på Carmine Street, 081016, Berättelse om herr Roos.

Blandfärs

2012-12-29      Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan

Kalle Lind som är nybliven programledare för Morgon i P4 Radio Malmöhus har skrivit en bok tillsammans med Kristoffer "Kringlan" Svensson som heter ""Blandfärs" (Ko-Gris) och som utspelar sig i en ICA-butik men som också innehåller mycket ironi och humor från radio-världen.
En ko-misk roman, de kallar den "Action Comedy" men erkänner att det handlar om en "lustig skröna".
Boken köpte jag till specialpris 200 kr på Bokens Dag i Trelleborg 2012.
Hur har Frank Lindström kunnat komma till sitt jobb på foodserviceföretaget varje dag under tjugotvå års tid, när han samtidigt arbetat heltid på gatukontoret? Vem är det egentligen som river upp stadens vägbulor om nätterna och hur kan en överkörd gotlandshöna sätta stopp för det största journalistiska scoopet i mannaminne? Det här är bara några av alla de frågor som väcks när den koffeinstinne Icahandlaren Stellan Kask upptäcker att det är något märkligt med blandfärsen i hans butik.
"Blandfärs" är en vansinnesfärd i högsta hastighet genom en modern storstad - mycket lik Malmö - som rymmer allt från misslyckade improvisationsskådespelare, kriminella restaurangägare som diggar sextiotalspop och koleriska livsmedelshandlare till ordenssällskap för äldre män i kåpa, nitiska radioreportrar och överbeskyddande hönsfarmare. De bägge författarna, Kalle Lind och Kringlan Svensson (bild), är också yrkesverksamma som komiker och de har föresatt sig att skriva en roman som man kan skratta åt.

Den vita kvinnan

2012-12-07      Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan

Boken inleds nästan på samma sätt som Anna Janssons "Alla de stillsamma döda" från 2001, där polisinspektör Maria Wern vaknar till liv inlåst i en betongbunker. Vem är det som är kidnappad?
På spanska kallas ofta kokain för “la mujer blanca”, dvs den vita kvinnan. Men så kallas också en av vulkanerna som vaktar över Mexico City. Iztaccíhuatl som vulkanen heter betyder den vita kvinnan på nauhatl (aztekernas språk).
Författaren Pia Engholm arbetade drygt fyra år i Mexiko, de tre första som chef för Exportrådet i Mexico, och skrev boken som ett "sidoprojekt".
Köpte boken av Lena Welinder (Pias mor) i höstas. Läste den med stort intresse. I dag ska jag träffa författaren. Ska bli kul, har en del frågor att ställa!
Boken handlar om Filip Berggren, en ung andresekreterare, på svenska ambassaden i Mexiko City. Filip är troende, I Mexiko upplever han att Gud är mer närvarande. Filip har varit svensk mästare i karate i två år. Han har en pojkvän som heter Mats.
Filip träffar Laura Fernandez, journalist, freelancer, har skrivit i tidskriften Reforma. Är intresserad av maktstrukturer, korruption och nepotism. Laura stöter på Filip och blir besviken över att han är både gift och gay.
Filip och Mats åker till Ciudad Juarez, världens farligaste stad., på gränsen till USA. Där finns gängen.
La Familia Michoacana är en knarkkartell. Den leds av El Más Loco (Nazario Moreno Gonzalez) som driver La Familia med stel disciplin och pseudo-evangeliska anda. Med det dubbla inflytandet både som politisk och social kraft är La Familia känd i Mexiko för sin narkotikarelaterade blodsutgjutelse och för extremt våld.
Läs mer om boken på Pia Engholms blogg.

Bokens Dag i Trelleborg 2012

2012-11-06  Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan

Mattias Edvardsson som romandebuterar i år med boken "Dit drömmar färdas för att dö" inledde föreläsningarna. Boken tillhör den ny genren där man utgår från en verklig händelse med existerande personer. Döper om människorna och fantiserar sedan fritt om dessa. Vad gjorde mamman till Bobby, i boken kallad Lisa, till en brutal barnamördare? Finns det vidriga mördare bakom vidriga brott frågar sig författaren.
Österlenförfattaren Sanna Töringe presenterade sedan sin aktuella bok "Citroner och rosmarin". Hon pratade om sitt älskade italienska Apulien, där hon bor och lär sig allt om människorna och deras seder.
Bättre blev det med Göran Rosenberg som förde oss från det glittrande Apulien till det mörka och hemska Auschwitz. "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz". Ett barn som minns sin far ger skärvor av en berättelse, ett "icke-möte" mellan två världar. En fängslande berättelse.
Kalle Lind som är nybliven programledare för Morgon i P4 Radio Malmöhus har skrivit en bok tillsammans med Kristoffer "Kringlan" Svensson som heter ""Blandfärs" (Ko-Gris) och som utspelar sig i en ICA-butik men som också innehåller mycket ironi och humor från radio-världen.
En ko-misk roman, de kallar den "Action Comedy" men erkänner att det handlar om en "lustig skröna".
Denna köpte jag till specialpris 200 kr. Lena var också med. Hon köpte Göran Rosenbergs bok. Vi ska läsa och byta med varandra. De kan ligga på nattduksbordet.
Kalle Lind var trevlig att lyssna på, men kvällen höjdpunkt var ändå Herman Lindqvis,t aktuell med boken "Mitt i allt". Han var verkligen proffset på att framträda inför publik, till synes lätt och ledigt.
Jonna Fries recenserar "Blandfärs" i Tidningen Kulturen: "Hårt skruvad och pepprad med knasiga repliker".
Mattias Edvardssons blogg om boken. Annikas litteratur- och kulturblogg om boken.
På Nattstad.se finns bilder på Bobby Äikiä, hans mamma Nina Äikiä och sambon Eddy Larsson. Läs mer på Wikipedia.
Artikel i DN: Efter 2/3 av straffet avtjänats släpptes Nina Äikiä och sambon Eddy Larsson i oktober 2012.

Bokens Dag 2008 "Erotik, natur och humor på Bokens dag i Trelleborg".

Kaffe med rån

2012-10-11  Böcker

För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan

Catharina Ingelman-Sundbergs bok "Kaffe med rån" är en ointressant skröna om äldrevård och gamlingars lust att hitta på något annat. Utgångspunkten är att Märtha, 82 år, ser på TV att de boende på fängelser har det mycket bättre än de som bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar.Tillsammans med fyra andra, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta, planerar hon ett brott för att hamna i fängelse. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. De stjäl Renoirs Konversation och Claude Monets "Motiv från Scheldemynningen" värda många miljoner kr. Begär 10 miljoner för att lämna tillbaka dem.
Kommissarie Pettersson liksom kollegan Rolf Strömbeck står inför ett mysterium.
Visst är boken lite kul i början men blir sedan alltför upprepande och svårt att läsa vidare efter hälften och sista sidan kan jag bara inte nå. Osannolika episoder lavas den ena efter den andra. Blir aldrig spännande och inte särskilt humoristisk. Kanske kan den uppskattas av mer eller mindra dementa äldre damer på ett äldreboende om någon läser boken högt för dem.

Man kommer först att tänka på Karin Brunk Holmqvists böcker särskilt hennes första för 5-6 år sedan som var de bästa.
Men naturligtvis också Kalmarförfattaren Tomas Arvidssons bok Bakstöten där det också är äldre damer som begår brott inblandade.

Recensioner:
Erik Löfvendahl i SvD: "Trivsam skröna om senil olydnad",
Ingrid Bosseldag i GP: "Det räcker inte med en trevlig idé för att sno ihop en roman",
Lena Jeppsson i DAST: "Boken påminner om de berättelser Jan-Olof Ekholm skrev". Visst på en helt annan - låg - nivå och Ekholm bjöd också på kluriga deckargåtor.
Författarens hemsida.

Ointressant flickbok

2012-07-02   Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan

Jag läste en recension i Trelleborgs Allehanda (på Webben i systertidningen Kristianstadsbladet) av Silvia Avallone nyutkomna debutbok "Stål", beställde den på biblioteket och nu har jag läst den. Det vill säga den första tredjedelen sedan hamnade den i "soptunnan". Om jag ska läsa en bok måste det finnas åtminstone en av ingredienserna spänning, ny information och humor. I denna bok finns ingenting av detta.
Vad gäller information får man sina fördomar bekräftade vilket väl beror på att det inte är några fördomar.
Att män slår sina fruar, vaktar egoistiskt och maktfullkomligt över sina döttrar, machoskenet måste upprätthållas. Unga män ägnar sig åt kriminalitet för att skaffa "snabba cash" och bli hjältar och imponera på unga kvinnor. Att HBT-personer inte kan förvänta sig acceptans i Milanotrakten i norra Italien.
Och att författarna gärna skyller alla missförhållanden på "samhället" och tar ansvaret för sitt beteende ifrån individerna.

Silvia Avallone (född 1984) debuterade med romanen "Stål", som väckte stor uppmärksamhet i Italien och nominerades till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega. Boken har sålt över 250 000 ex i hemlandet och blivit en bästsäljare i Frankrike och Nederländerna. Hon bor idag i Bologna och är verksam som poet och performanceartist.

Lite om innehållet finns att läsa här.

Recensioner:
Paulina Helgesson i Svenska Dagbladet: "Långt från klichéernas Toscana"
Åsa Beckman i DN: "En mörk, förtvivlad och vacker berättelse"
Ulf Eriksson i GP: "Silvia Avallone skildrar en ungflicksvärld vars hierarkier liknar gangstervärlden".
Åsa Linderborg i Aftonbladet: "Hårt som stål"

Paradisoffer

2012-05-22       Böcker deckare

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Paradisoffer är Kristina Ohlssons fjärde och senaste roman. Den är lite annorlunda än de tre tidigare men minst lika bra. Alla måste älska Eden Lundell. Hoppas att hon återkommer även i nästa bok.
Paradisoffer handlar fortfarande om kriminalkommissarie Alex Recht och hans medarbetare Fredrika Bergman. Men här har vi fått en ny huvudperson, Eden Lundell, högsta chef SÄPOs kontraterrorismenhet, som tidigare arbetat för MI5 och verkar ha väldigt många hemligheter. och Alex son Erik Recht spelar också en avgörande roll. Boken utspelar sig nnder två intensiva dygn.
Platsen är ett Stockholm märkt av terror. Inte bara den verkliga självmordsbombaren på Drottninggatan, utan en rad bombhot runt om i staden, varav ett mot Rosenbad. Sverige har fått en ny justitieminister, Muhammed Haddad och han ska delta i en väldigt uppmärksammad debatt om invandring.
Varifrån kommer vreden ifrån som får unga människor att bli självmordsbombare? Ta till våld för att få andra människor att göra som de ville?
Hur kommer den utvisningshotade algeriern in i bilden? Och varför nämns just Tennyson Cottage, när det finns större och mer ökända fängelser?

En syster och en bror, en kvinna och hennes kärlek. Oupplösliga band och en desperat handling. På ett sätt så enkelt, på flera andra helt obegripligt.

Recension: Fru Es böcker.
Kulturbloggen: "tar raka vägen till filmsuccé, men är inte den litterärt bästa i serien". Piratförlaget.

Nu har jag läst tre av hennes fyra böcker. Tusenskönor från 2010 återstår. Den sparar jag till sommarens bussturer.

Egna bloggar: Storartade Änglavakter. Askungar, en strålande debut.
Ett något oordnat kompendium över boken Paradisoffer finns här.

Askungar, en strålande debut

2012-05-16       Böcker deckare

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Askungar är Kristina Ohlssons debutroman från 2009. Boken blev snabbt en framgång både i Sverige och utomlands. Efterföljaren Tusenskönorbelönades med Stabilopriset och blev nominerad till bästa svenska kriminalroman 2010. Redan boken Askungar är fantastiskt bra, välskriven och spännande och sedan blir hennes följande böcker ett strå vassare.

En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom. I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt. Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren , hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.
Kristina Ohlsson är född 1979 i Kristianstad. Hon bor numera i Wien där hon arbetar med terrorfrågor. Är utbildad statsvetare och har tidigare jobbat på både Försvarshögskolan och Rikspolisstyrelsen som analytiker.

Den första boken jag läste av henne var hennes tredje bok, Änglavakter från 2011.
Blogg: Storartade Änglavakter.
Ett något oordnat kompendium över boken Askungar finns här.

Skojarna i Örtagården

2012-03-19   Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Så heter Arto Paasilinnas senaste bok på svenska (2011). På finska kom den 1998 och heter Hirttämättömien lurjusten yrttitarha. Hans fem tidigare översatta böcker som jag läst är Paradisets fångar, Skyddsängel, Domedagen gryr, Milda makter och Fabrikör Liljeroos luftskepp. Detta är en riktig skröna som handlar om ett brännande och aktuellt samhällsproblem, nämligen hur man befriar laglydiga människor från de som lever på att begå brott och som förstör andras liv. Hur ska man neutralisera dessa och om möjligt förändra dem så att de kan bli bättre samhällsmedborgare.
Arto Paasilinna har hämtat sig från den allvarliga hjärnblödningen han fick hösten 2009. Men han kommer antagligen inte att kunna skriva fler böcker.
Han tillstånd är mycket bättre nu men han måste bo på ett vårdhem, berättar Marja Tuloisela-Kunnas, Arto Paasilinnas finska agent.
Däremot kommer kanske fler av hans böcker på finska att översättas till svenska.
Örtagården heter Renfläckan och är en före detta kolchos i lappländska Turtola. Där kravodlas kryddor och i en nedlagd gruva olika svampar, allt i mycket stor skala. Efter rykten om att människor har försvunnit, kommer säkerhetspolisen Jalmari Jyllänketo dit, förklädd till kravodlingskonsulent. Han upptäcker ganska snabbt att Renflackan tvångsrekryterar arbetskraft bland mer eller mindre kriminella element, men även om det är olagligt sympatiserar Jyllänketo med idén, så han blir kvar. Dessutom blir han kär i den vackra hortonomen Sanna Saarinen, dotter till Renflackans ägare, den tuffa och hårdföra Ilona Kärmeskallio.

Jonna Fries i Tidningen Kulturen "En saftig skröna med högt tempo"
Leif-Rune Strandell i DAST:"Paasilinnaas många vänner kommer säkert att läsa också denna bok, men jag förstår varför den fått ligga oöversatt i tolv år"

Arto Paasilinna sällskapet.

En fantastisk debut

2012-02-11     Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan

Ja, det gör verkligen Sara Beischer med sin bok "Jag ska egentligen inte jobba här". Den är alldeles ny, den kom ut för en månad sedan på Ordfronts förlag. Inte trodde jag att en så bra bok skulle komma därifrån. Sara skriver om "Moa Bengtsson" som flyttar till Stockholm för att bli skådespelare. Det är främst teatern som lockar henne. Men hon måste försörja sig och hoppar in som vikarie på äldreboendet Liljebacken. Bara för en tid alltså. Det blir en upplevelse för henne. Men hon lär sig sitt jobb och snart är det hon som introducerar nya vikarier. Samtidigt kämpar hon på allt vad hon kan för att komma in på en en teaterskola. Hon beskriver allt hon upplever, både stora glädjeämnen och besvikelser, utan sentimentalitet. Sara Beischer är en mycket duktig författare.
Jag blir förvånad över hur svåra patienterna är både fysiskt och psykiskt, ibland får jag för mig att de driver med personalen. Kansle av ren elakhet. En elakhet som väl då kommer av den ensamhet och tristess som många av de gamla troligen lider av med känslan av att vara i "dödens väntrum". Men av personalen krävs alltid tålamod och vänlighet, även om de blir utskällda och får blåmärken. Många blir nästan heroiska om än mänskliga i Beischers beskrivning.

Sara Beischer är 28 år och bor i Halmstad. Hon är gymnasielärare i svenska och religion. Sedan 2002 har hon i perioder arbetat som vikarierande vård biträde inom äldreomsorgen.

Recensioner:
Elin Grelsson i GP:" En oförskönande debut om byråkrati och människovärde",
Paulina Helgeson i SvD:" En studie i medkänsla",
Ulrika Milles i DN: " Moas kamp påminner både om flickböcker från tidigt 1900-tal och klassiska hästböcker",
Presentation på Bokförlaget Ordfront,
Intervju med Sara Beischer.

Sunset Park

2012-02-08     Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

Paul Austers senaste bok "Sunset Park" blir en stor besvikelse för mig efter att ha läst hans två föregående. Trodde aldrig att jag skulle lägga ifrån mig en av hans böcker utan att läsa den till slut. Två tredjedelar blev det.
En mycket detaljerad beskrivning av ett antal personer vars anknytning är förläggaren Morris Heller och hans första, Mary-Lee och andra hustru Willa Parks, sonen Miles Heller och dennes minst sagt udda kontakter i New York som han kort sammanbor med i ett ockuperat hus i Sunset Park. Willa Parks har en son Bobby, en motsats till styvbrodern Miles. De både älskar och hatar varandra.
Medan de promenerar längs en liten väg bråkar de. Miles ger Bobby en knuff så att han faller ut på vägen och blir ihjälkörd av en lastbil. Det kommer att betraktas som en olyckhändelse.
Men Miles har händelsen mycket hårt. Och blir aldrig förlåten av sin styvnor.
Miles Hellers riktiga mor Willa, som inte fött honom, och hans köttsliga mor Mary-Lee, som spelade rollen av en exotisk främling. Hon försvann när han var 6 månader gammal. Hon var gift med Flaherty som hade viss kontroll över hennes supande. Han hade en dotter Margie. De skildes och Mary-Lee gifte sig med Simon Korngold, producent för lågbudgetfilmer. Deras äktenskap varade.
Det finns många och långa sidor om baseboll: Cletus Elwood "Boots" Poffenberger, till exempel. Jack Lohrke: hela texten är tagen från Wikipedia. De är autentiska men helt ointressanta. Utfyllnad.
Uppseende värt är att alla figurerna ser eller refererar till William Wylers film ”De bästa åren” från 1946, som bearbetar andra världskrigets trauma. Någon annan skriver en doktorsavhandling om andra världskrigets inflytande på Hollywoodfilmen. Det förlorade Amerika är den röda tråden genom deras saknad.

Recensioner:
Martina Lowden i DN: "Något håller på att hända med Austers författarskap,
Jesper Olsson i SvD: "Paul Auster ser ingen ljusning",
Mikaela Blomqvist i GP: "Lämnar trots allt ett lätt obehag efter sig",
Nils Schwartz i Expressen: "Dags för en solnedgång?.

Egna bloggar om tidigare lästa böcker av Paul Auster Osynlig och Mannen i mörkret. Här fanns gåtorna, svindeln och lekfullheten i den austerska romanen när den är som bäst. I Sunset Park finns minimalt av detta. Kan han komma igen?

Mannen från Albanien

2012-01-29    Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Magnus Montelius debutroman "Mannen från Albanien" har en enormt lång startsträcka. Hade det inte varit för att jag läst så mycket positivt om boken i förväg hade soptunnan öppnat sig efter 100 sidor, enligt mina läsrutiner. Och efter att ha tragglat mig igenom alla de drygt 300 sidorna känner jag mig lurad. Boken saknar helt både spänning och humor. Grå och trist som verkligheten bakom järnridån. Eftersom det inte finns någon fabricerad story att intressera sig för så måste det väl vara "verkligheten" Montelius skriver om. Men med helt andra namn förstås. Att det verkligen har hänt det som hans journalist Tobias Meijtens och dennes kollega Natalie till slut gräver fram. De rör sig i nittiotalets början men de gräver tillbaka till sextiotalets kalla krig och vänsterrörelserna i Sverige, till före -68.
Den handlar om vänsterstudenterna på 60-talet som förvillar sig med Marx och Lenin, tror på socialismens retorik och hyckleri i Sovjetunionen och blir agenter för det "socialistiska experimentet" i Moskva. Samtidigt har de höga befattningar inom svenska förvaltningar och når högt upp i det socialdemokratiska partiet.
Man om man nu inte kan detta partis historia känner man inte igen vilka verkliga personer som döljer sig i texten. Och det blir totalt ointressant.
Erik Lindman, hans albanska alias Aron Baktasi, exiltjecken Jakub Ben, Carl Wijkman, Sonja Terselius och Erik Lindman, ledande figurer i vänstertidningen Veritas. Johan Rooth, Henrik Stiernspetz, Richard Salmqvist, Rebecka Wester, Peter Laurén.

Tidningen Kulturen: "Helt enkelt lysande, Magnus Montelius! Jag rekommenderar starkt och längtar redan efter nästa roman av Magnus Montelius. Lägg namnet på minnet".
Mats Dahlberg i NWT: "Trovärdig berättelse om den svenske vänstermannen Lindman",
Allehanda: "En märklig bok, spionroman och deckare på samma gång, och det i en ovanligt lyckad blandning".
Förlagets presentation Columbi Publishing. Ett nytt bokförlag i Lund.

Flickan i fönstret

2012-01-04    Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Även böcker jag inte trivs med brukar jag ge 100 sidor innan jag "lyfter på locket till soptunnan". Assar Anderssons debut bok fick faktiskt 200 sidor (av 300). Jag vet faktiskt inte varför. Möjligen att han skriver om Trelleborg. Den lilla handling som finns i boken utspelar sig i Smyge, Beddinge och Klagstorp. Själv bor han visst i Anderslöv. Aldrig i mitt liv har jag läst en rörigare bok.
Ingenting händer egentligen i nutid. Bara en familjs flytt från Trelleborg till ett hus i Beddinge med havsutsikt.
Den mesta tiden går åt att beskriva alla de minnen som alla personerna förefaller att ständigt gå och fundera på. Eller skvallra med andra om. Och spekulationer huruvida de där varit inblandade i Madeleine McCanns försvinnande i Portugal, morden på Helena Nilsson och Jannika Ekbladh och andra brott i ungdomen som mobbning och misshandel. Även Rumäniens avrättade president Ceausescu är med på ett hörn.
I en intervju som TAs Lars Thulin gör med författaren den 21 oktober erkänner denne att hans manus först blivit refuserat. "Det var för mycket detaljbeskrivningar som bromsade upp handlingen". Tusen sidor togs bort, men herregud, det räckte ju inte långt. Assar Andersson har skrivit två böcker till: Återbetalningen och Jakten. Är det i dessa som de "tusen sidorna" dyker upp. Må det inte vara så.
Det finns fullt av ockulta fenomen, något städar i hallen, dörrar blåser upp utan vind. Fjärrskåderi, ödestro, förutbestämdhet. I taket hänger drömfångare. Aztekernas nationalgud, Huitzilopochtli. Kvasipsykologiserande på låg nivå. Inte direkt mitt intresse.
Böckerna ges ut på eget förlag, vore intressant att ta del av försälningsstatistiken. Presentation på Reko förlag,

Omdömen om boken spretar lika mycket som boken:
Nisse Scherman: "Det stora antalet parallellhandlingar och bakgrundshistorier blir lite kvävande och en aning rörigt. Det spretar åt många olika håll."
Erikssons kultursidor: "Assar Andersson borde också kunna vara en bra deckarförfattare. Men han har gjort något dumdristigt: skrivit en deckarföljetong om Trelleborg (med omnejd) i tre romandelar".
Kristina Simars bokblogg. Hon har varit lektör för boken.
Annica ger på sin blogg Bokform alla tre böckerna Fem An! Alltså hur lyckas man skriva så otroligt bra som Assar Andersson gör? Jävig?

(Den 14 januari 2012 kan man i TA läsa att Assar Andersson tänker sig en fortsättning på sin spänningstrilogi "Flickan i fönstret." Han har till och med omslaget till den fjärde boken klar. Men han tänker inte skriva den själv.
Författartävling: Den som vill skriva fjärde delen av Assar Anderssons trilogi ska senast den 1 maj ha lämnat in ett (digitalt) första kapitel som utgår från slutet på "Jakten", samt ett synopsis som förklarar hur handlingen ska utveckla sig.
Reko förlag väljer en vinnare som får ett år på sig att skriva hela boken färdig).

Lolita av Vladimir Nabokov

2011-11-05    Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Den andra boken i hösten bokcirkel på Trelleborgs bibliotek är Lolita, en roman av Vladimir Nabokov från 1955 (på svenska 1960). Romanen publicerades först på engelska 1955 i Paris. Senare översatte Nabokov den till ryska. Romanen, med undertiteln En änklings bekännelser, berättas av en medelålders man som använder pseudonymen Humbert Humbert. Humbert skriver sina bekännelser i häktet efter ett mord. Där beskriver han sin livslånga kärlek till vad han kallar nymfetter,
flickor som är på väg in i puberteten, och hur detta styr hela hans existens. Av en slump tar han in hos Charlotte Haze som hyr ut ett rum till honom. Där träffar han dottern Dolores, "Lo", som då är 12 år. Hon fångar Humberts intresse så till den grad att han inte drar sig för att gifta sig med modern i syfte att få tillfälle till närhet med Lo. När modern Charlotte dör är inte Humbert sen att utnyttja tillfället och inleder i rollen som "styvpappa" ett kringflackande liv med Lo. Han gör allt för att kontrollera Los kontakter med andra människor och man får följa hur hans svartsjuka tankar och hur han utvecklar både vanföreställningar och förföljelsemani.
Humbert är gravt alkoholiserad, han drar sig inte ens för att drick sin favorit drink, gin och ananas, under bilturer. Han är ständigt berusad och kan inte hålla kontroll över känslorna särskilt inte de sexuella. För både honom och Dolores Hayes slutar livet med katastrofer.
Första boken i höstens cirkel var Thérèse Raquin av Emile Zola.
Blogg om vårens bokcirkel: Svindlande höjder.
Wikipedia.

Himmel över London

2011-10-19    Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan  För fem år sedan   För sex år sedan

Håkan Nesser är ännu ett skäl att längta efter hösten. Så även i år. En lång bok på över 500 sidor. Himmel över London. Mycket om förälskelse, långvarig kärlek och livslång trohet. Slås fast i ett bibelcitat (s 447) från Korintierbrevet 13:7. "Kärleken övervinner allt".
Även denna bok kräver en hel del av sin läsare. Om jag inte skrivit små sammanfattningar efter varje läsning vet jag inte om jag kommit igenom den. Huvudlinjen är att mångmiljonären Leonard Vermin som känner döden närma sig bjuder in i sambo, sina två styvbarn och två personer till vars namn inte ska avslöjas i förväg, till sitt 70-årskalas på Restaurang Terracotta i London. En annan är en utförlig redogörelse för Leonards kontakter med Carla Pladnikova, den enda kvinna Leonard någonsin älskat. Carla lever ett dubbeliv i skuggan av Prag, av Warzawapaktens stridsvagnar, av järnridån och det totalitära våldet mot Tjeckoslovakien 1968. Den tredje linjen handlar förmodligen om Håkan Nessers egen uppväxt i Kymlinge. Det är Lars Gustav Selén vars far, stationsinspektören Teodor Salén, var en enastående lögnare. Han ljög på ett övertygande sätt och särskilt han yngste son trodde honom. Storebror Sven Martin var mer skeptisk. Lars Gustav förlorar tidigt sin enda älskade kvinna, Rigmor "Carla" Carlgren. Han skriver sin och hennes berättelse. En blandning av "researchad" verklighet och fiktion. En svårighet - eller rättighet - för en författare att inte upprätthålla gränsen därimellan är en av bokens huvudbudskap. Nesser har också tidigare hänvisat till sitt intresse för en rumänsk (tror jag) författare som hävdar sin rätt att skriva "tillrättalagda" biografier. (Tycks ligga när 70-talets "The social construction of reality". Berger, Peter och Luckmann, Thomas (1967) The Social Construction of Reality).
Och så har vi naturligtvis berättelsen om "Klockmördaren" i London. En seriemördare som har egenheten att lämna en trasig klocka som står på offrets dödsögonblick.
Det finns flera andra överraskningar men allt vill jag inte avslöja. Som vem är egentligen Steven G. Russell? Är det egentligen hans bok "En sömngångares bekännelser" som är förlaga till "Himmel över London"?
Mitt eget kompendium jag skrev medan jag läste finns här.

Håkan Nessers hemsida.
Recensioner (det är inte många som träffar särskilt rätt. Bättre att läsa boken själv).
Göran Greider i DN: "En magnifik drift med spänningsgenren",
Nils Schwartz i Expressen
Expressen
Ingrid Bosseldal i GP: "En nästan rakt igenom roande och lättsamt utmanande läsupplevelse",
Mats Gellerfelt i SvD: "Öppnar för många tolkningar, vilket är en av dess många förtjänster",
Andres Lokko i Aftonbladet: "Ett ambitiöst pussel under Londons himmel".
Kjell E. Genberg i DAST: "Ingen egentlig kriminalroman, men likt förbaskat spännande från början till slut"

Håkan Nessers tre senaste böcker: 100620, Att sluta cirkeln (De ensamma), 091007, Maskarna på Carmine Street, 081016, Berättelse om herr Roos.

Thérèse Raquin

2011-10-07    Böcker

För ett år sedan För två år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan   För sex år sedan

Den första boken i hösten bokcirkel på Trelleborgs bibliotek är Thérèse Raquin av Émile Zola. Den gavs ut första gången år 1867, översattes till svenska 1884, och räknas som Zolas debut- och genombrottsroman. Thérèse Raquin blev vid utgivningen ett slags skandalsuccé i Frankrike, och romanen har blivit ett av Émile Zolas mest kända verk. Det är en bok jag knappast skulle ha läst om inte för bokcirkelns skull, men jag är nöjd med att ha läst denna klassiker.
Émile Zola ville framhäva sitt verks huvudsyfte som vetenskapligt och studerade den psykologiska delen hos människan. Boken var enligt honom själv ett vetenskapligt experiment för hans naturalistiska studier där han ville studera och framhäva människans temperament och hur det påverkade beteendet. Zola ville även visa på hur miljön kunde påverka människans beteenden och handlingar, som till exempel i hur fattigdomen, sexualiteten, våldet och sjukdomarna tog sig i uttryck hos människan i samband med den miljö som människor vistades i.
Bokenhandlar om en ung kvinna, , som tas om hand av madame Raquin. Thérèse hålls inomhus tillsammans med sin sjukliga kusin Camille, vars mor madame Raquin har överbeskyddat honom. Den naturliga vildheten hos Thérèse och hennes impulser tyglas av henne själv till slut så att hon håller sig lugn för sin sjuklige kusins och madame Raquins skull. Efter flera år bestämmer sig för att de borde gifta sig med varandra. Det gifta paret blir inte lyckliga och när Thérèse träffar Laurent som är Camille motsats, stor och muskulös, faller hon för honom. Laurent vill gärna ha en ny älskarinna och så är det ju arvet efter madame Raquin som lockar. Men Thérèse make Camille står i vägen.
Bild på Pont Neuf passagen där det mesta utspelar sig.
Eget kompendium.

Blogg om vårens bokcirkel: Svindlande höjder.

Himmelsdalen ger Akademiplats?

2011-09-16   Böcker

För ett år sedan För två år sedan  För tre år sedan  För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan

Jag har väntat länge på en ny bok av Marie Hermanson, ja så länge att jag nästan givit upp hoppet. Det har inte kommit något sedan "Svampkungens son" 2007. Men så kom den äntligen i år, Himmelsdalen, den stängda dalen några timmars bilfärd från flygplatsen i Zürich, Schweiz. Och den var verkligen värd att vänta på. Marie Hermanson har blivit ännu bättre. Hon är en mästare på att skriva skenbart enkelt men med en undertext som ständigt döljer något annat som både oroar och fascinerar läsaren. Det tränger på, man kan inte släppa boken, man kommer inte undan, man blir en del av den. Det känns som att leva två parallella liv och det är just detta som är författarens utgångspunkt. Hennes första bok kom 1986 och hette "Det finns ett hål i verkligheten". Och jag som själv är tvilling fascineras alldeles särskilt mycket om spelet kring Max och Daniel.
Det är dags att välja en ny ledamot till Svenska Akademin efter Birgitta Trotzig som dog i maj. Marie Hermanson har allt som Akademin säger sig behöva, hon är ung, hon är kvinna och har med sina många böcker verkligen kvaliciferat sig för stol nummer sex.
Bloggar om tidigare lästa böcker av Marie Hermanson:
Musselstranden, 08-05-24, Ett oskrivet blad, 08-04-14, Svampkungens son, 07-11-24, Mannen under trappan, 06-09-07 och Hembiträdet 05-06-13.
Alla hennes böcker är mycket läsvärda. "Mannen under trappan" har blivit film och visades nyligen på TV.
Marie Hermanssons, hemsida.   Svenska Akademins ledamöter hösten 2011.

Rapport från paradiset

2011-08-30  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Barbara Demicks bok "Inget att avundas", 2011. Eller vardagsliv i Nordkorea har inte fått all den uppmärksamhet den förtjänar beroende på att Nordkorea hamnat i skymundan på grund av upproren i arabvärlden, kärnkraftskatastrofen i Japan med mera.
Hennes bok innebär en fördjupning av tidigare artiklar i Los Angeles Times. Boken är resultatet av sju års resor till Nordkorea och intervjuer med människor som via Kina flytt till Sydkorea. Vi får veta att i Nordkorea är det de troende som går under först. Det är kommunistpartiets mest hjärntvättade medborgare, de som grät när den store ledaren avled, de som inte kan tänka sig att bryta mot föreskrifterna för att få mat för dagen. De har inget att sätta emot när misären sätter in. Men de blir allt färre och Barbara Demick skildrar hur systemet kollapsar ute i landen.
Inte ens människor som står varandra vågar anförtro varandra sina verklige tankar om ledaren och systemet.
På gränsen till Kina pågår hela tiden riskfyllda gränskorsningar. Företagsamma nordkoreaner flyr över gränsen. De får hjälp av smugglare som på återvägen har med sig varor som är eftertraktade i Nordkorea. "Inget att avundas" är en viktig bok.
Bokens hemsida: "Nothing to envy".

Bilderna får en att tänka på reklambilder för extrema religiösa sektor som "Livets ord" och "Jehovas vittnen".
Titeln refererar till en sång som alla nordkoreaner kan: "Vår far, det finns ingenting i hela världen vi behöver avundas. / Vårt hem vilar i Arbetarpartiets famn. / Vi är alla bröder och systrar. / Om så ett hav av eld skulle hota oss, behöver små barn inte bli rädda. / Vår far är här. / Det finns ingenting i hela världen vi behöver avundas." Partiets nyhetstidning: http://www.kcna.co.jp/index-e.htm.
Demick har koncentrerat sig på flyktingar från staden Chongjin i nordöst, en gång en sjudande industristad, nu nergången men med en livlig smuggelmarknad under de värsta hungeråren.

Monica Braw: "Rapporter från ett liv under Ledaren". Recension i SvD. Björn Gunnarsson i GP. Bertil Falk i Tidningen Kulturen "Ondskans diktatur".
Thomas Nordahl om boken.

Oskar och Eli återfunna i Barcelona

2011-08-08  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan

Boken "Låt den rätte komma in", en modern variant på Dracula slutade i ett vacuum. Vart tar huvudpersonerna vägen? frågade sig läsarna. Oskar och vampyren Eli.
Många ville nog veta vad som hände sen.
Nu har John Ajvide Lindqvist många år efteråt kommit med en ny bok som heter "Låt de gamla drömmarna dö". Den innehåller ett antal samlade noveller skrivna under en lång period.
En av dessa noveller heter just "Låt de gamla drömmarna dö" och den ska ge en fortsättning på "Låt den rätte komma in".
Den är skriven i jag-form och säger sig ha som avsikt att vittna om kärleken mellan två medelålders personer Stefan och Karin Larsson.
Men den främsta orsaken är att dessa två ska bära fram fortsättningen på vad som hände med Oskar och Eli. Det blir minst sagt krystat. John Ajvide Lindqvist bekräftar åter att han inte är någon god författare, bara en som kan skrämmas med "övernaturliga" exempel, som spöken och andra knytt.

Slutet på "Låt den rätte komma in": Oskar Eriksson, Grisen, Pissbollen och flickan/pojken, vampyren Eli efter blodbadet i badhuset. Polisen hittade mobbarna Jonnys och Jimmys avslitna huvuden på bassängbottnen. Oskar Eriksson blev hämtad av en ängel som kom flygande genom taket säger de mindre pojkarna. Biljettkontrollanten på sträckan Stockholm - Karlstad, Stefan Larsson klipper pojkens biljett. Pojken har en stor koffert på bagagehyllan. Och två andra kartonger. (En med pussel och den andra med pengar?). I Karlstad ser sedan Stefan Larsson Oskar sitta tillsammans med en flicka. De höll varandra i händerna tätt sammanflätade. Flickan hade en kniv i handen och Stefan känner sig hotad till livet. Båda hade skurit sig i händerna och blandade blod. (I Ajvides fantasivärld betyder detta att Eli "smittar" Oskar att bli vampyr).
Novellen handlar om denne Stefan Larsson och Karin 28 år efter blodbadet. Karin är pensionerad men kan inte släppa fallet.
Karin var polis och en av de ansvariga för utredningen av "Badhusmassakern i Blackeberg".
De träffades just under utredningens gång, Stefan som vittne och Karin som polis.
Båda är nu allvarligt sjuka. Senare skickar de ett vykort från Arlanda, de ska åka till Spanien.
På Karins skrivbord ligger ett kuvert med ett kort. Det är skickat från Rikspolisstyrelsen. På korten ser man Oskar Eriksson och en spenstlig flicka med långt svart hår. De står bakom en leende familj och ser mycket hotfulla ut. Pappan har en iPhone i handen. På kortets baksida står det Barcelona september 2008. (I Ajvides fantasivärld betyder detta att de båda martyrerna har utsett nya offer som leverantörer av det färska människoblod som vampyrer lever av). Nu ska de jaga oskyldiga turister i Barcelona.

Blogg: En modern variant på Dracula: "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Författarens hemsida.

Måns Ripa slår till igen

2011-08-05   Böcker

För ett år sedan  För två år sedan För tre år sedan För fem år sedan För sex år sedan

Valborgsfirandet i den lilla byn Djursvik vid Kalmarsund har just tagit sin början, flammorna stiger upp ur bålet och kommunalrådet är mitt inne i sitt tal till våren. Då händer det oväntade och skräckinjagande. En kista dyker upp i bålet och ut faller ett brinnande lik.
Många drabbas av "ond bråd död" på det ena eller andra sättet i boken med den oförklarliga titeln "Avsked på grått papper". Vendela Fransson, späd 25-åring med samhällsrevolution som stort intresse är också med på ett hörn. Och naturligtvis är det hon som drar det längsta strået. På fritiden fördjupar hon sig i den socialistiska litteraturen, övar sig i pistolskytte, styrketränar och bedriver mullvadsarbete. Hon har en Beretta, rengjord, oljad och laddad. Södra Möre härads svar på Millennium-seriens Lisbeth Salander.
Det är bäst att inte avslöja för mycket för den som vill läsa boken. Och den uppfattningen delar jag med polismästare Enhörning i Kalmar som helst vill sopa allt under mattan. Polisinspektör Fredrik Hägg väljer motvilligt att böja sig för sin chef trots starkt moraliskt stöd från en ung kvinna på Kalmars stadsbibliotek som nästan blivit hans fästmö. Men "dom rige, dom kan". Det är bokens budskap. Rättvisan hinner fatt några av stadens ledande personer som i det förgångna med tvivelaktiga metoder tillskansat sig stora förmögenheter.
Personförteckning.
Förlagets presentation.   Måns Ripas Blogg.  Artikel i Östran.   Nyheterna.net.   Strahlerts blogg. Måns Ripas "nya" Blogg. På Facebook finn det ingen Måns Ripa. Dock en hel del Vendela Karlsson.
Min blogg om Måns Ripas förra bok:
Mästerlig Varggrop i Torsås,

Jag har lyckats skapa intresse för pseudonymen "Måns Ripa" på biblioteket i Trelleborg. Nu har Linnéa Jeschke, Anderslövs kulturängel. min favoritbibliotekarie alltsedan Anderslövstiden, beställt hem Ripas två första böcker, "Skarvar" och "Till förväxling lik" från ett annat bibliotek. Det gäller att luska ut huruvida det är Tomas Arvidsson som bytt namn och genre, han med mysdeckarna om studierektorn Jan Bertilsson. Själv skrev han 2008: "Jag har skrivit en deckare som utspelar sig i Torsås kommun, längs kusten till Kalmarsund ner mot Blekinge. Av flera skäl vill jag inte visa upp mig själv, varken på bild eller som författare till boken".

Storartade Änglavakter

2011-07-22  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan För tre år sedan  För fyra år sedan För fem år sedan  För sex år sedan

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje och senaste bok. Hon har tidigare skrivit Askungar och Tusenskönor. De handlar alla om om Fredrika Bergman och hennes kollegor Alex Recht och Peder Rydh. Alla med krångliga relationer till sina närmaste och till sig själva men med en obändlig kraft att ta sig vidare. En sympatisk trio man tar till sitt hjärta direkt.
Det är en av de bättre böcker jag läst vad gäller spänning och engagemang. Den är lång, nästan 500 sidor men bladen vänds snabbt och man lägger den motvilligt ifrån sig. Den har ett stort persongalleri och utspelas i tre tidsperioder så det krävs en fokuserad läsning för att uppskatta alla små tips till pusslets lösning. Den handlar om onda människor och om hur goda människor av kärlek ibland måste böja sig för dessa. Onda människor som tar sig friheten att styra över andra människors liv och död som gud fader själv. Och njuter av detta. "Han njuter av att (på film) se hur kvinnan plågas och sedan dödas. Känslan av utvaldhet får hans ögon att tåras".
Man tänker gärna på både Håkan Nessers senaste Barbarotti-roman, "De ensamma" och inte minst på Stieg Larssons Millennium serie och då särskilt den avslutande delen "Luftslottet som sprängdes". Boken är i klass med dessa och Kristina är redan en lysande stjärna på bokhimlen.
Man håller gärna med Fru E:s beskrivning av Kristina Ohlsson två tidigare böcker (som jag köpt på Bok & Papper i Trelleborg för 120 kr): "intressanta karaktärer, trovärdig och snillrik intrig, flyt i språket, värsta sträckläsningen".
Kristina Ohlsson är skånska till börden, född i Kristianstad 1979. Bor i Stockholm och Wien. Hon arbetar som Counter Terrorism Officer på världens största säkerhetsorganisation
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa i Wien.
http://dagensbok.com/2011/04/06/kristina-ohlsson-anglavakter/
Producerar sig på Piratförlaget. Hennes hemsida där: Kristina Ohlsson. Intervju med Kristina Ohlsson.
Ett något oordnat kompendium över boken Änglavakter finns här.

Recension på Boksidan: "Berättelsen håller samma höga klass rakt igenom, inga sidor som är långsamma och intetsägande att läsa".
Kulturbloggen: "Kristina Ohlsson tar plats bland våra främsta deckarförfattare".
Maria L: "Full pott för Kristina Ohlssons Änglavakter!".

Brev från en bruten horisont

2011-07-14   Böcker

För ett år sedan  För tre år sedan   För fyra år sedan För fem år sedan  För sex år sedan

När jag äntligen ser den skenbart oändliga horisonten brytas av land. När jag inte längre behöver anstränga mig för att tro, för att hålla tvivlen borta, därför att nu vet jag. "Brev från en bruten horisont" beskriver hur man upplever detta. Det är en höjdpunkt i livet som man vill dela med sig av. Då skriver ensamseglaren William sina små lappar till sin älskade fru Angela och låter dem guppa iväg över havet mot Portsmouth. De kommer vilse i Nordsjön och och hamnar på en karg ö i Bohuslän där de fåtaliga invånarna genomgår en kollektiv frälsning då de tror sig ha fått budskap via havsvågorna direkt från Gud.
För andra kan det upplevas som driften att söka efter kunskap som förklarar sammanhangen vi upplever. När nollhypotesen - att jag aldrig kan nå land - kan förkastas. Då mothypotesen bekräftas av fakta. Det vetenskapliga sättet att betrakta och beskriva verkligheten på.
Brunell har ett poetiskt sätt att skriva med vackra, tankeväckande ord.
Men samtidigt är det en mycket läsareovänlig bok. Innehållet rör sig ständig fram och tillbaka både tidsmässigt och geografiskt. Man vet inte om det är nya personer som kommer till eller om de bara bytt namn.
Kanske handlar boken om ett lyckligt äktenskap som går i stå och slutar med en olycklig skilsmässa för två parter, maken och sonen, Per och Mika.
"Vissa berättelser lockar oss vilse, de har inget slut. De lämnar oss att irra omkring bäst vi kan. Intrigen blir otydlig, orden rinner mellan fingrarna" så säger författaren själv. Bäst är att läsa de olika avsnitten som noveller som står för sig själv, tänker jag, vissa, särskilt på slutet är helt underbara. Brunell har gåvan, utveckla den!

Recensioner: Kristian Ekenberg i Arbetarbladet: "Känslokonfetti för vinden",
Pia Röstell i Nya Värmlands tidningen: "Svindlande vacker berättelse",
Anna Johansson En bokcirkel för alla.

Erik Helmerson: Den onödige mannen

2011-06-16 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För sex år sedan

Ett tydligt budskap är att en man inte får vara feg. Då föraktar han sig själv och känner sig föraktad av både sin maka och sin dotter. En annan utgångspunkt är att "medelklass" män ofta fega och de är värda att föraktas. Jag tycker att dessa förutsättningar helt saknar trovärdighet.
Peter Håkansson heter han. Han är gift och har en tonårsdotter som heter Sofi. De är båda lediga och han får henne med på ett besök i badhuset. Han måste betala henne 200 kr för att hon ska följa med. Där blir hon tafsad på och blir ledsen och vill gå hem. Hennes far vill ta itu med förövarna men kan inte bevisa något, känner att han saknar auktoritet och blir i stället avvisad av badvakterna. Peter Håkansson bli lätt provocerad av andra. Han tar mycket av det som händer personligt. Han brusar upp och ställer till bråk, vilket blir mycket pinsamt för dottern. Längre fram i boken tar han mod till sig men då är det för sent. Det är en rörig bok och det är helt oklart vilket budskap författaren har. Underhållningsvärde har boken inget. Går i soptunnan efter två tredjedelars läsning. Inget att kasta bort tiden på.
Erik Helmerson arbetar för närvarande på Dagens Nyheters ledarredaktion. Han debuterade 2008 med boken "Blixthalka".
Recensioner:
Jessica Gedin i Expressen: "Gör upp med manligt självförakt."
Per Svensson i DN: "Erik Helmersons skarpa blick för allt som gör medelklasslivet motbjudande".
Anina Rabe i Svd: "Korståget blir till en sorgesång",
Gabriel Byström i GP: "Skildrar hotets kraft och destruktivitet",
Curt Bladh i ST: "Samtiden där ingen är behövd".

Spådom

2011-06-12  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För sex år sedan

Magnus Dahlströms nya roman sägs vara en stor händelse. Hans bok" Spådom" är en roman på nästan 500 sidor, uppdelad i tre avdelningar. De handlar om tre män, tre tjänstemän i offentliga sektorn som tycks vara i början av sin karriär.
Magnus Dahlström, född 1963, var en av 1980-talets tongivande författare. Hans mycket våldsamma romaner kallades "skäckel". Spådom är hans första roman sedan 1995.
Jag lyckas med möda ta mig igenom den första delen och en bit in i den andra som handlar om en manlig polis och hans kvinnliga kollega.
Det tycks finnas ett samband, unga pojkar som fått oförklarliga, traumatiska skador i huvudet. Den första delen, Spådomen, handlar om en yngre läkare som inbillar sig, eller inte, att en man viskat i hans öra att han ska mördas. Han blir allt mer paranoid och letar överallt efter hot i sin vardag.
Andra beskriver boken som att "de tre ämbetsmännen drivs in i galenskap därför att de strukturer som bygger deras värld saknar möjlighet att hantera inre kriser och utbrott av irrationalitet". Eller som Jonas Thente skriver: "Det är som om Magnus Dahlström har velat undersöka klyftan mellan individ och samhälle, mellan den omänskliga rationalitet som måste driva det moderna samhället – och den bugg som den hopplöst mänskliga irrationaliteten utgör i systemet".
Detta ser inte jag. Boken ger mig egentligen ingenting alls och den hamnar efter 168 sidor i den välkända soptunnan. I likhet med t ex Kalle Dixelius "Toffs bok" och Michael Gimres debutbok: Ingen kommer till paradiset.

Recensioner:
Jonas Thente i DN: "Spådom",
Faban Kastner i Svd: "På gränsen till sammanbrott",
Nils Schwartz i Expressen :"Paranoia",
Jonna Fries i Tidningen Kulturen: "En bok som kväver och trollbinder",
Crister Enander i Helsingborgs Dagblad: "Ett ovanligt briljant misslyckande"

Hundarna

2011-06-09  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan För tre år sedan  För sex år sedan

För sex veckor sedan läste jag Ola Nilssons andra bok Änglarna. Änglarna är en fristående fortsättning på boken Hundarna från förra året, det hela ska bli en trilogi. Nu har jag läst Hundarna.

Jag håller mest med Eva Johansson om att "bitarna fungerar - helheten havererar". Vissa avsnitt är ömsint skrivna och man läser dem sakta och märker varje ord - som beskrivningen av kampen mellan pojkarna om att vara faderns - gubbens - favorit. Genom att visa sig handlingskraftig och kunna ta hand om djuren tror de sig vinna hans gunst, medan andra, särskilt de första avsnitten är rent bedrövliga, både för läsaren och innehållsmässigt. Mest supa, knulla, slåss.
Boken handlar om två syskonpar i en norrländsk by, där den nybyggda bron över älven är den gemensamma samlingspunkten. Systrarna Ida och Sanna och bröderna Kalle och Filip är i 12-15-årsåldern och har som huvudintresse att dricka sprit och röka cigaretter. De är inte femton år men röker och super utan måtta. Kalle började dricka när han var tolv. Förstör man inte hjärnan och andra organ för hela livet på detta sätt? De slår sönder de tomma spritflaskorna till skärvor och kastar sedan allt i floden.
Varifrån får de all sprit och öl och cigaretter?
Recensioner:
Tomas Löthman i Tidningen Kulturen: "En ny norrlänsk berättarform",
Nils Schwartz i Expressen "Ett litterärt genombrott",
Eva Johansson i SvD:" Bitarna fungerar - helheten havererar",
Sofia Olsson i P1: " Fumlig omtanke i nattsvart Hundarna".

Rosa Elefanter

2011-05-28 Böcker

För ett år sedan För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan

Selma och Artur Jacobsson bor i Tommarp på en liten gård som inte längre är aktiv, bara hönsen och katten Murran finns kvar. De har några år kvar till sjuttio, och lever stillsamt med sitt eget smågnabb som enda spänning i vardagen.
En dag börjar det lysa i Nils Bloms fönster, eller rättare sagt Nils Bloms dotter Disas fönster. Rökelse och drömfångare börjar fylla det lilla huset, Disa har nämligen bestämt sig för att bo där permanent eftersom hon fått elallergi. Selma och Artur har också fått nya grannar längre upp på vägen, Hernemo, som spelar hög religiös musik och har rest ett stort tält i sin trädgård.
Den ena förvecklingen leder till den andra och en kort stund blir det både spännande och dramatiskt. Men alla förvecklingarna visar sig vara missförstånd och fantasier och bara som Selma uttrycker det "rosa elefanter" i huvudet på Artur. I Karin Brunk Holmqvists böcker sker bara skenbara förändringar, allting är som förut och ingen blik klokare över att läsa hennes böcker.
Boken lyfter aldrig riktigt och det tycks svårt för Karin Brunk Holmqvist att leverera lika bra böcker som hon gjorde för fem år sedan. Det är nog dags att ägna sig åt något annat.

Läs utdrag ur boken här. Författarens nya hemsida.
Egna bloggar om böcker jag tidigare läst av Karin Brunk Holmqvist:
06-04-26 Rapsbaggarna, 
06-05-30 Potensgivarna,
06-10-03 Stenhimlen, 
07-02-12 Villa Bonita.
08-07-21 Mingrodornas återkomst
08-11-11 Sirila gentlemän sökes

Paul Auster: Osynlig

2011-05-25 Böcker

För ett år sedan För två år sedan  För tre år sedan  För fem år sedan

Det är en historia om spionage, mord, tabubelagd sex och litteratur där spänningen triggas upp av en snårig intrig som kräver ansträngning och koncentration för att följa med. Det hela tar sin början i New York våren 1967. Den unge litteraturstudenten Adam Walker stöter under en fest ihop med Rudolf Born, en karismatisk, hetlevrad och gåtfull gästprofessor i statskunskap - som kanske dessutom arbetar som hemlig agent. Adam blir raskt utlovad ett lukrativt jobb som tidskriftsredaktör och inleder ett intensivt men kortlivat förhållande med den nyfunne mecenatens attraktiva älskarinna.
Men boken handlar också om en ung mans moraliska och känslomässiga fostran. Han träffar en person som avslöjar världens mörkare sidor och det är mycket skrämmande för honom. Det är professor Rudolf Born och hela hans liv förändrads genom detta möte. Han blir förälskad i Borns sambo Margot. Och sedan blir Borns nästa sambos unga dotter förälskad i Walker.
Mycket viktig i sammanhanget är Andy, lillebror till Adam Walker och Adams storasyster Gwyn. Andy dör då han är sju år. Han drunknar i havet, han kan inte simma. Fadern blir som en robot som går till jobbet ännu mer, modern drar sig in i en permanent skuldtyngd. Hamnar på mentalsjukhus.
Berättaren är Adam Walker och han är döende i leukemi när han skickar sina manuskript om sin ungdomstid 1967 till författaren.
Paul Austers bok Osynlig kom nyligen på svenska och i höst kommer hans nästa bok "Sunset Park".
Även om jag tycker att det avslutande kapitlet inte håller samma standard som boken i övrigt vill jag gärna instämma i Crister Enanders sammanfattning av boken "De som tycker att deckare är spännande, borde samtliga läsa denna litterärt fullödiga roman - blixtrande intelligent, infallsrik, överrumplande och ständigt gäckande - för att se vad verklig spänning är." Läs hans recension i Tidningen Kulturen.

Tidigare har jag läst hans förra bok "Mannen i mörkret", En sömnlös historia.
Andra recensioner:
Sara Ullberg, TT Spektra, i Gefle Dagblad: "Vintertid för Paul Auster",
Johan Dahlbäck i GP: "Gåtfull väv att njuta av",
Eva Johansson i SvD, "Vad försöker Paul Auster säga?",
Martina Lowden i DN, "Synopsisprosa".

Svindlande höjder

2011-05-10 Böcker

För två år sedan  För tre år sedan  För fyra år sedan  För fem år sedan

Den tredje boken i vårens bokcirkel upptäckte jag att jag hade i bokhyllan. I Bra Böckers serie Bra Klassiker från 1975. Den hade bara stått och samlat damm länge.
Svindlande höjder av Emily Brontë handlar om en vendetta på den engelska landsbygden i slutet av 1700-talet fylld av passioner, fiendskap och hat.
Om hittebarnet Heathcliff och den passionerade kärleksförhållandet mellan honom och hans fostersyster Catherine Earnshaw. Heathcliffs liv är fyllt av vilda känslor, djup förnedring och skoningslös hämnd. Och allt han gör kretsar kring kärleken till den vackra Catherine.
Berättaren, hushållerskan Ellen (Nelly) Dean har tjänstgjort på både Wuthering Heights och Thrushcross Grange. Mr Lockwood som kommer till Thrushcross Grange för att ha semester, blir förkyld och sängliggande och får hela historien berättad för sig av Nelly.

Emily Brontë - en av världshistoriens gåtfullaste kvinnor föddes 1818. Hennes korta liv, 30 år, kom att präglas av döden, den förblåste Yorkshireheden i norra England och en ensamhet långt borta från världen. Så småningom blev drömmarna verkligare än verkligheten själv, dikten en tillflyktsort undan ångesten. Året innan hon dog i tuberkulos 1848, utgavs hennes bok Wuthering Heights (Svindlande höjder) under pseudonymen Ellis Bell.

Tidigare böcker i vårens bokcirkel på Trelleborgs bibliotek om systrarna Brontë:
Agnes Grey, en romantisk historia
En kvinnlig utvecklingsroman från viktoriansk tid

Änglarna

2011-04-20  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan

Boken Änglarna som kom ut i år är den fristående fortsättningen på Ola Nilssons Hundarna från förra året, det hela ska bli en trilogi.
"Jag betalar kontant" säger Anna till sin far Oskar. Med det menar hon att hon betalar varje fylla varje dag. Tvingar sig igenom bakfyllans hemskheter. Oskar däremot börjar dricka direkt när han vaknar och är ständigt berusad. Anna vet hur en avtändning efter en veckas fylla känns. Oskar har en enorm nota att betala.
Man måste omge sig med människor som älskar en brukade pappa Oskar säga. Annars går människor som vi under. Anna trodde att killarna som festade loss på hennes kropp verkligen älskade henne. En gång blev det en spricka i illusionerna. Hon upptäckte den avgrundsdjupa skillnaden mellan hur det är i verkligheten och hur hon tycker att det är.
När hon sitter på första rälsbussen hem träffar hon Anders, också han på väg hem till samma ensliga norrländska samhälle efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff för mord. Han ser ledsen ut. Anna känner igen honom. Hon vill trösta honom med flaskan med sprit och cola men han avböjer. Han dricker inte säger han.
Anders skar en kvinna till döds. Kanske var det Lisa i Grillbaren i byn. Man får inget veta. Jag såg ingen annan utväg säger Anders inför tingsrätten.
Man får lust att också läsa Hundarna. Den finns inne för lån på Stadsbiblioteket. Tänk så bekvämt.
Recensioner i:
Eva Johansson i Svenska Dagbladet "Vingklippt och vingligt".
Aris Fioretos Dagens Nyheter "en text trimmad som den finaste Sachs­motor".
Thomas Löthman i Tidningen Kulturen "En svensk country noir".
Nils Schwartz i Expressen "Övertygelsen om Ola Nilssons litterära begåvning är grundfast".
Malin Lindroth i Göteborgsposten "Ensamheten".
Sara Ullberg i Kristianstadsbladet " Landsbygdssvärta i nytt ljus".
Rebecka Åhlund i Borås Tidning "Fängslande änglar som skaver".

Agnes Grey, en romantisk historia

2011-04-12  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan

Detta är den andra boken av de så kallade Brontë-systrarna från mitten av 1800-talet. Nu är det Anne Brontës tur med boken om Agnes Grey. Anne var den yngsta och minst uppmärksammade av de tre författarna Brontë.
Förra boken jag läste i bokcirkeln på Trelleborgsbibliotek som så föredömligt leds av Skegriebibliotekarien Linda Boström var Charlotte Brontës Jane Eyre. En kvinnlig utvecklingsroman från viktoriansk tid.
Nu är det lilla syster Annes tur. Hennes bok har inte översatts till svenska tidigare.
Det händer inte så mycket i boken men mitt mest bestående minne av boken är kärlekshistorien mellan guvernanten Agnes Grey och prästmannen och sedermera kyrkoherden Edward Weston. De fattar tidigt tycke för varandra. Deras blyghet och oförmåga att tydligt ge uttryck för sin alltmer växande ömsesidiga kärlek gör att det blir en lång bok. Anne Brontës vill visa alla turer fram och tillbaka och gör långa bveskrivningar om hur hon fantiserar kring Edward Westons sätt att förhålla sig till henne. Först sedan hennes far dött och hon försiktigt presenterar Edward Weston för sin mor börjar det hända något. Det blir bröllop, äktenskap och snart är de föräldrar till tre barn. Men då har Agnes Grey redan för länge sedan slutat skriva dagbok.
visar sin storhet i att inte väja för obehagliga ting som djurplågeri av grövsta slag och misären i överklassens arrangerade äktenskap, men tillåta en gammal fattig arbetarkvinna att sitta vid sin kolbrasa och diskutera teologiska spörsmål.
Anne Brontë skrev ytterligare en roman, ”Främlingen på Wildfell Hall”, i vilken hon utan försköningar skildrade ett alkoholistäktenskap, Den blev hennes sista fullbordade, hon dog redan 1849 vid 29 års ålder.
Recension i Svenska Dagbladet 2009 "Skarp kritik av överklassfasoner".
Läs den på originalspråk här.
En bild på huset där de tre systrarna föddes i Thornton, England.

En kvinnlig utvecklingsroman från victoriansk tid

2011-03-15  Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan

Jag har svårt att förstå hur en person i det 21:a århundradet kan lära något om livet genom att läsa Charlotte Brontës klassiska roman "Jane Eyre" som hon skrev 1847. Det är bara prestationen som räknas i den nu tredje bokcirkeln på Trelleborgs bibliotek som jag nu deltar i.

Boken handlar om Jayne Eyre som i jag-form berättar om sitt liv, från barndomen till vuxenlivet. Hennes föräldrar avled i hennes yngsta år och fick fick tas om hand av sin morbror. Morbrodern dog så småningom också och hon blev kvar med hans osympatiske fru och deras barn, där hon fick leva med dagligt våld och i elände. Boken är en biografi av författaren Charlotte Brontës och hennes systers liv.

Efter flera år kom hon därifrån och fick börja på en välgörenhetsskola för föräldralösa barn. Hon levde där i åtta år, i början som elev och i slutet som lärarinna, och placeras därefter som guvernant på Thornfield Hall, vars husbonde, mr Rochester, är full av hemligheter och mystik. De båda blir hopplöst förälskade i varandra, men på deras bröllopsdag avslöjas hans största hemlighet och de går åt skilda vägar där Jane utan varken pengar eller ägodelar får kämpa för att överleva.

Charlotte Brontë (1816-1855) var den äldsta av de intellektuellt begåvade systrarna Brontë, vilkas litterära verk är tungt vägande inom den engelska litteraturen. Alla tre gav ut romaner som idag betraktas som klassiker. Deras verk brukar tolkas som gestaltningar av kvinnans psykologiska utbrytningsförsök ur den viktorianska konventionen. Charlottes mest berömda verk är "Jane Eyre" (1847), viktiga är också hennes övriga romaner: "Shirley" (1849), "Villette" (1853) och "The Professor" (1857).

Tidigare bokcirklar:
Bram Stokers: Dracula (1897)
En modern variant på Dracula är John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (2004)
I våras deltog jag i en bokcirkel på Anderslövs bibliotek som hade som tema "nordiska deckare". Den tredje och sista i serien var den danska författaren Elsebeth Egholms bok Dolda fel och brister.
Då läste vi också Jo Nesbös Fladdermusmannen

Paradisets fångar

2011-03-09   Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan

Så heter Arto Paasilinnas senaste bok på svenska (2010). På finska kom den redan 1974 och heter Paratiisisaaren vangit. Hans fyra tidigare översatta böcker som jag läst är Skyddsängel, Domedagen gryr, Milda makter och Fabrikör Liljeroos luftskepp. Detta är en roligare bok att läsa än de som kommit ut på svenska under de senaste åren. Det beror säkert på det att är en av hans tidigare böcker. Den skrevs redan 1974 och där finns drag av andra av hans "mästerverk" som Milda makter, "Gud tar friår" och Uppdrag: Skyddsängel.
Det är förbluffande hur en bok som skrevs för nästan fyrtio år sedan håller så bra idag.
Tjugo av Arto Paasilinnas (f 1942) 40 böcker har översatts till svenska.
Ett fyrtiotal människor överlever en flygkrasch. Planet landar på stranden till en obebodd ö. Den tillhör den indonesiska övärlden. De var på väg från Japan till Indien för att där tjänstgöra för FN, som skogsarbetare, sjukvårdspersonal eller barnbegränsningsprofeter. Detta utspelar sig i början av 1970-talet då krig råder och vänstern diskuterar hur socialistiska länder ska se ut för att förverkliga paradiset på jorden. Det gäller först att överleva men allt efterhand som de i finsk kollektiv anda organiserar sitt Robinson Crusoe liv upptäcker de många fördelar med att leva i denna paradisiska och det blir problem när de får möjlighet att lämna ön.
Baksidestexten.
Recensioner i Nwt "Paasilinna i Indonesien 2011" och i DAST.

Peter Höeg driver med religioner

2011-01-12 Böcker

För ett år sedan För två år sedan  För tre år sedan  För fyra år sedan  För fem år sedan

I "Elefantskötarnas barn" är "dörren till friheten" ett återkommande tema och Peter Høeg uppmanar sina läsare att ständigt vara på utsikt efter den.
På ett både humoristiskt, underhållande och allvarligt sätt driver den danske författaren Peter Höeg, både med de stora världsreligionerna och med de små sekterna.
Men boken kan också läsas som en deckare, som en burlesk komedi eller som en andlig upplevelse.
Höegs ilska inför självbelåtna och okänsliga myndighetspersoner lyser tydligt fram. De får de namn de förtjänar, kommunalrådet Bodil Flodhäst, biskopen Anaflabia Borderrud, överläkaren Thorkild Thorlacius-Dröbert m fl.
Men även mot de mobbare han utsatts för som barn. Uttryckt med en underbar humor: "Personligen anser jag att burka kan vara klädsamt och jag hade gärna sett att fler personer gick den vägen, till exempel Kaj Ofredare Lander (som mobbat Peter i skolan), och i hans fall behöver det inte finnas hål för ögonen". (135)
Men inget av allt detta hade varit möjligt utan översättarens hand, Ninni Holmqvist, Lasses dotter, min facebook vän likson Crister Enander som skrivit den enda recension av boken, värd att läsa. För all del även Per Svensson är på rätt väg.
De religiösa lever ständigt med tvivel på Gud och sin religion. De har en längtan "stor som en elefant" att komma till klarhet över vad som händer människan efter döden. Elefanten kan bli så stor att den nästan krossar dem. Peter, Tilte och Hans Finö är "Elefantskötarnas barn" med alla problem detta innebär.
Peter Høeg är nummer tre på min favoritlista, efter Klas Östergren och Håkan Nesser.
Min blogg efter ha läst Peter Høegs förra bok: Den tysta flickan får hjälp.
Om Peter Høeg (på danska). På Wikipedia.

Recensioner:
Crister Enander i Tidningen Kulturen: "En uppsluppen äventyrsberättelse om livets väsentligheter".
Jan Arnald i DN: "Säregen blandning av komisk ungdomsroman, gammaldags skröna och andlig frigörelseskrift". 
Per Svensson i Sydsvenskan: "Elefantskötarnas barn kan läsas som en mild men vild drift med religiositeten som livslögn och fetisch och livstilssprojekt".
Nils Schwartz i Expressen: "Rejält dålig"
Mats Gellerfeldt i SvD "Berättelse på högvarv"
L O Rindberg i Länstidningen "En riktigt skruvad historia i farstempo".
Tomas Polvall i Smålandsposten: "En underbar saga för vuxna".
Ingalill Bergensten: Berättelsens huvudtema är två tonåringars sökande efter sina försvunna föräldrar.

Recensioner på danska: "Dejlig fortælling", Fantastisk, original, velskrevet og humoristisk roman.

Torgny Lindgrens Minnen

2010-12-03 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan

Man håller gärna med honom om att människan bara har "inbillningar", inga minnen. Det är längesedan hjärnforskarna lämnade psykiatrins omhuldade inbillning att allt vi varit med om och tänkt finns ograverat som en bandinspelning i hjärnan som bara väntade på att spelas upp. Torgny Lindgren är därför motvillig att ställa upp på sina förläggares förslag. Och boken blir därför inte bra. För mig som väntat i tre år på en ny bok av Lindgren är den en stor besvikelse. Det som räddar den är det underbara språket. Men Lindgrens fantastiska förmåga att gestalta en intressant berättelse kommer inte till sin rätt. Som i andra böcker som jag har läst: Hummelhonung från 1995, Pölsan från 2002 och Dorés bibel från 2005. De handlar om några små byar i det inre av Västerbotten och dess egenartade befolkning i Avabäck. De två senaste var en triptyk som avslutades med Norrlands Akvavit som kom 2007.
Det pratas ganska mycket i det här manuskriptet säger förläggaren, det har inte pratats så mycket i dina tidigare böcker. "Man kunde kanske", säger hon, "önska sig lite mer handling". Jag tror att många läsare, med mig, håller med förläggaren.
En presentation av boken av Eva Johansson, kulturjournalist i Böckernas klubb.
Recensioner:
Björn Gunnarsson i GP: "Filosoferar om sanningen och fantasin".   
Nils Schwartz i Expressen följer författaren på en vandring i dödsskuggans dal. 
Tom Hedlund i SvD: "Antagligen har det mesta hänt".
Crister Enander i Tidningen Kulturen "Svårmodet och ledan har närapå förtärt mig".

Alvtegen sviker

2010-11-15 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan

Karin Alvtegen har tidigare givit ut fem deckare och debuterar nu med en "vanlig" roman. Det är en så kallad relationsroman om två medelålders människor som på olika sätt mår dåligt men möter varandra och mår bättre på slutet.
Det är relationer och intriger. Mellan vuxna barndomsvänner och det sexuella spelet mellan man och kvinna. Karin Alvtegen behärskar inte detta bättre än en hygglig medelmåtta.
För oss som läst hennes tidigare böcker och väntat i två år på hennes nästa bok är denna bok en mycket stor besvikelse. Så länge hon höll sig till genren psykologiska kriminalromaner gick det bra. Nu avslöjar hon vilken medioker skribent hon är.
De positiva personerna man kan sympatisera med är "Protonen", fysikläraren som ägnar hela sitt liv åt kvantmekaniken och "Verner" den missförstådda filosofen och konstnären.

Recensioner: Annina Rabe i SvD: "Ett mord hade piggat upp",
Jonas Thente i DN: "Det är en på många sätt ofrivilligt komisk roman; ett pekoral helt enkelt"
Cristine Sarrimo i Sydsvenskan: "Ansatsen är god men finliret saknas",
Ingemar Nilsson i Tidningen Kulturen: "Trist då att det bara "bidde en tumme" när det skulle bli en vante",
Marie Hedberg i Västerbottens Folkblad: "Den som tycker om Alvtegens författarskap kommer inte att bli besviken".

Den döende detektiven

2010-11-08 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

”Domarna och deras bödlar. Öga för öga, tand för tand”. Har just läst ut LGW Perssons senaste bok "Den döende detektiven". Originell, aktuell, kunskapsrik, spännande och känsloväckande. Snart i klass med Håkan Nesser. Rekommenderas varmt!
Leif GW Persson går en match med döden, sin egen kanske, i sin nya deckare. Den numera pensionerade chefen för Rikskriminalen, Lars Martin Johansson, får en stroke redan får en stroke redan i första kapitlet. Strokepatienten frisknar till för varje dag som går. Sjukgymnastik hjälper till men kanske allra mest den träning av hjärnan det innebär att sätta sig in i ett gammalt sexualmord som just preskriberats. Lars Martin Johansson är den som gillar läget, hatar slumpen och aldrig krånglar till det i onödan.
Hjälp får han av sin pensionerade kollega Bo Jarnebring. Men också av Biträdande överläkaren och docenten i neurologi Ulrika Stenholm vars fader, prästen Åke Stenholm är död. På sin dödbädd anförtrodde han Ulrika att en kvinna biktat sig för henne att hon visste vem som mördat en 9-årig flicka, Yasmine Ermegan. I juni 1985.
Mycket om autentiska fall, Anders Eklund, Engla Höglund, Ulf Olsson som mördade Helene Nilsson. Småflicksmördaren John Ingvar Löfgren.
Kärnfrågan i romanen är inte: Vem gjorde det? Kärnfrågan är i stället: Vad ska vi göra med den som gjorde det?
Brottet är ju preskriberat. Men brottet är också så vedervärdigt att det strider mot varje rest av rättskänsla att låta det förbli ostraffat. Så vad ska en hederlig polis göra? Demaskera mördaren och sedan blunda medan han lynchas? Skydda honom?
Per Svensson recenserar i Expressen. Han rekommenderar en deckare där alla pratar som Leif GW.
Magnus Persson recenserar i Svenska Dagbladet. En berättare på gott humör.
Ingegärd Waaranperä i DN gillar inte boken. Den är för ytlig. Men deckarläsare är sällan kräsna. Det kanske inte ens är litteratur vi vill ha, säger hon. Det är inte mycket hon begriper om god kriminallitteratur, säger jag.
Åke Leijonhufvud i Sydsvenskan Ett precist mästerverk.
Mina bloggar om Leif GW Perssons två senaste böcker: "Den som dödar draken" och "Faller fritt som i en dröm".

Arvet från Darwin

2010-10-24 Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

I boken Arvet från Darwin granskar Birgitta Forsman både Darwins egna synsätt och de åsikter som senare förts fram av darwinister och antidarwinister.
Evolutionen har ingen avsikt. Den går inte framåt. Om intelligens är viktig för överlevnaden blir framtida generationer klyftigare. Om intelligens missgynnar fortlevnaden så blir det tvärtom.
Forsman tycker att vi förringar arvets betydelse kraftigt och överskattar miljöns. Hon menar att förnuftet är satt på undantag. Om vi tänker förnuftigt på människan som biologisk varelse, lär känna våra gränser och möjligheter, kan vi skapa ett bättre samhälle och en god moral.

En grundläggande invändning mot evolutionsteorin har varit att om den är sann behövs Gud inte längre. Då skulle moralen kollapsa menar en del. Men en religiös moral är inte bättre än en sekulär. Den icke-religiösa etiken är en vetenskapsgren som måste ges mer utrymme.
Okunnigheten om evolutionen och evolutionsteorin är enorm. Vi måste lära oss mer om människans natur och inte nöja oss med fantasier och önsketänkande.
Kunskaper från olika infallsvinklar är nödvändiga för att lösa problem som våld, fattigdom sjukdomar, klimatförändringar. För allt detta är kunskapen om evolutionen relevant och nödvändig.
Birgitta Forsman är vetenskapsteoretiker och docent i forskningsetik men har också en bakgrund som kulturarbetare. Som forskare och universitetslärare har hon skrivit flera böcker om forskningsetik och haft många olika uppdrag med anknytning till etik och vetenskap.
Boken inhandlade jag för drygt ett år sedan efter att på Limhamns föreläsningsförening ha lyssnat på Birgitta Forsman som pratade utifrån sin bok "Arvet från Darwin. Religion, människa, moral".
Recensioner av boken:
Ola Wihlke i Norrköpings Tidningar: Människan är ett djur precis som masken,
Benny Holmberg Tidningen Kulturen: En tankeväckande bok.

En modern variant på Dracula

2010-10-19 Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

Det finns tydligen en ny genre i den litterära världen som handlar om "vampyrer". Det är en sorts människor med specifika egenskaper. De är "odöda", lever kvar efter sin död och kan bara dö på speciella sätt. Ett är att slå en spetsig påle genom hjärtat, en annan att utsättas för solljus. I Bram Stoker's Dracula är de den personifierade ondskan, i John Ajvide Lindqvists debutroman från 2004 mer moderna verk "Låt den rätte komma in" har de "en särskild sjukdom". Gemensamt är att de bara kan leva på färskt människoblod. De har enorma krafter och dödar ofta sina "blodleverantörer" i ren glupskhet. De kan inte gå in i en byggnad eller lokal första gången om de inte "bjudes in". Om de försöker riskerar de att dö.
Oskar är ett mobboffer. Han har lärt sig att finnas i det och talar inte om det för någon. Han träffar en ung, vacker flicka och blir förälskad. Eli, som föddes som pojke, ger honom styrka och han börjar kämpa mot mobbarna. Hon/han är en vampyr som behöver färskt människoblod för att överleva. Hon bor med Håkan Bengtsson som var lärare men blev uppsagd misstänkt för pedofili.
Vampyrer behöver "blodtransfusioner", måste dricka människoblod för att överleva. De borde attackera blodbussen i stället för att döda människor. En enkel, teknisk lösning? Ge blod och rädda vampyrernas offer!
Det är ett nytt exempel på en bok som jag aldrig skulle ha läst om jag inte deltagit i höstens Bokcirkel på Trelleborgs bibliotek under ledning av Linda Boström. Cirkeln har ytterligare en bok på sin lista, vilken är en förborgad hemlighet.
Om boken: Wikipedia,
Recension i Ordfront: En svensk skräckroman.

Dracula

2010-10-07 Böcker

För ett år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

I våras deltog jag i en bokcirkel på Anderslövs bibliotek som hade som tema "nordiska deckare". Den tredje och sista i serien var den danska författaren Elsebeth Egholms bok "Dolda fel och brister. Höstens bokcirkel som hålls på Trelleborgs bibliotek ska handla om "vampyrer". Den första boken är klassikern "Dracula" från 1897, av den irländske författaren Bram Stoker. Boken är baserad på Vlad på historien om en riktig furste som var oerhört grym: Vlad III Dracula, eller Vlad Tepes (Vlad Pålspetsaren)
Det är en tjock bok på över 550 sidor som är oerhört detaljerad. Boken har ett konstlat, omständigt språk. Dracula är skriven som en journalbok med flera röster som turas om att föra berättelsen vidare. Ett syfte kan vara att göra en otrolig berättelse mer trovärdig. De goda är helt otroligt goda, det är en lika stor förvanskning av sanningen som beskrivningen av Drakula. Drakula ger ondskan ett ansikte.
Boken betonar betydelsen av kristendomen som frälsaren från det onda. De kristna symbolerna, korset och oblaten, är vapen som de odöda inte kan motstå. En grupp 1800-talets Ghostbusters drar ut i strid för att rädda för att rädda två besatta kvinnors själar.
Jag är helt nöjd med att ha läst denna bok, det tillhör allmänbildningen.
Ett långt kompendium skrev jag under läsningen.

Hanami

2010-09-08 Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

Hanami, är ett japanskt ord som betyder "att beskåda blommor" och är namnet på en av de viktigaste årliga högtiderna i Japan. Den äger rum då körsbärsträden blommar. Den skrevs 1997 av Steinunn Sigurðadóttir och kom på svenska 1999 med titeln Hálfdan Fergusson lämnar livet på jorden. Boken har nyligen kommit i en ny svensk upplaga som exponerades i snurran för nya böcker på Skurups bibliotek i augusti. Den intressanta titeln fick mig att låna boken.
När Hálfdan Fergusson i Reykjavik plötsligt en dag blir övertygad om att han är död fastän han fortfarande kan prata, äta, köra bil och till och med älska då blir hans tillvaro mycket komplicerad. Eftersom ingen tror honom och ingen förstår hans hopplösa situation finns det bara en sak att göra: att ge sig av. Sedan han med hjälp av hemliga privatdetektiver lyckats ordna sin egen begravning blir det Tokyo som blir hans nya hem där han träffar unga vackra japanskor och får tillfälle att odla sin specialbegåvning, att garnera tårtor.
Boken är lättläst, galghumoristisk - man kommer ofta att tänka på en annan nordisk författare, Arto Paasilinna, som jag läst en del böcker av, den senaste var Fabrikör Liljeroos luftskepp - och innehåller en del filosofiska reflektioner. Men det räcker inte för en förnyad bekantskap.

Tidningen Kulturen om författaren. Författarens hemsida.

Islamismens seger

2010-08-13 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

En bok av Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och vid The Washington Institute for Near East Policy. Han har specialiserat sig på frågor som rör terrorism, politiskt våld och säkerhetspolitik i Mellanöstern och Centralasien.
Boken "Islamismens seger - från Libanon till Iran" tar sin utgångspunkt i kriget mellan Israel och Hizb’allah i Libanon sommaren 2006 som blev en seger för Hizb’allah och dess främsta vapendragare – regimen i Iran. Men framför allt blev kriget en seger för islamismen. Kriget och vad som följde avslöjade att hindret för fred i Mellanöstern inte i första hand handlar om ockupation eller bosättningar utan för att Hizb’allah och andra islamistiska organisationer som Hamas över huvud taget inte vill se någon fred med Israel. Israel ska försvinna som nation. Det är målet. Hos dess företrädare kallas denna doktrin Muqawama - det ständiga kriget. Raketbeskjutningar, kidnappningar och andra asymmetriska taktiska metoder kan användas även mot ett Israel som är militärt starkare. Det är också viktigt att metodiskt nöta ner motståndarens -Israels - moral. Det är alltså taktiskt att fokusera på Israels civila befolkning som ett mål för attacker.

Om boken, Bokförlaget Fri Tanke.
Recensioner av Frans Cohn och Sapere Audel.

Jules Verne-magasinet

2010-08-10 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

Jag lånade på Skurups bibliotek februarinumret av Jules Verne-magasinet, JVM, en liten tidskrift jag inte kände till. Det har funnits i många år men tycks nu vara på fallrepet. Det som fick mig att låna tidskriften var att den står för bland annat "patafysiken", de inbillade lösningarnas vetenskap, ett område som tilltalat mig ända sedan min tid i Vevey i Suisse Romand där jag för många decennier sedan kom i kontakt med den franska författaren Alfred Jarry och hans figur, den groteske Père Ubu. Alfred Jarry "uppfann" patafysiken på sent 1800-tal.
Författaren Claes Hylinger har nyligen skrivit intressant om patafysiken i sin bok "Utan ärende".
JVM startades 1940 och var på sin tid världens enda science fiction-veckotidning. Nu utkommer den med mer blygsamma 4 nummer om året, och redigeras sedan 1972 av Sam J. Lundwall.
Februarinumret innehåller främst "Brottstycken ur en världshistoria" av André Maurios. Le chapitre suivant (1927) - The Next Chapter - i översättning av Jonas Norén.
"A meditation on the gullibility of the masses, and the dangerous influence of newspapers. Ben Tabrit, a great Moroccan scientist, invents a revolutionary "wind-accumulator"; this is in 1963, during a period of worldwide peace engineered by five benevolent newspaper barons known as the Dictators of Public Opinion. Thanks to a combination of worldwide boredom, the prospect of unemployment in the coal and oil industries (because of wind energy), and squabbling among nations about ownership of the world's windiest places, a new world war seems imminent.
Two of the DPOs conspire to avert war by uniting the human race against a common outside enemy. (Hello, Alan Moore's Ozymandias.) The enemy? The imaginary inhabitants of the Moon, whom hoax newspaper stories soon accuse of wiping out remote villages around the world with powerful death rays. All goes well, and a Worldwide Wind Company is established. But then the scientist Tabrit invents a death ray of his own, and fires it at the Moon. Unfortunately, it turns out that the Moon really is inhabited, and the Moon-men blast the city of Darmstadt. The Earth retaliates. The novella's final sentences: "On February 7th, the cities of Elbeuf (France), Bristol, Rhode Island, and Upsala (Sweden) were burned to ashes by the Moon. The era of Inter-Planetary War had begun." (The Next Chapter), bläddra ner på sidan.

Sam Lundwall finns på Facebook.
Sam Lundwall på en tysk sida.

Gabriella Håkansson: Fallet Sandeman

2010-08-06 Böcker

För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan

För drygt tre år sedan läste jag Gabriella Håkanssons senaste bok "Hjärnmänniskan". Sedan dess har jag varit nyfiken på hennes tidigare bok "Fallet Sandemann" som kom fem år tidigare, 2002.
Är detta en parodi på agentromaner, som fler recensenter menar. Koder och anagram, pseudonymer och dubbelgångare. Eller en beskrivning av en absurd form av åldringsvård där den förmenta viljan att göra människor väl leder till ett fruktansvärt elände. Eller handlar boken om vad som är manligt/kvinnligt. Det "feminina konceptet". Om hur kläderna ger kvinnan både hennes egna upplevelser och avgör hur andra uppfattar henne? Särskilt viktiga är de högklackade skorna som ger kvinnans kropp en särskild S-kurva och ett feminint rörelsemönster.
Filosofer, matematiker och andra vetenskapsmän ägnar sig så helhjärtat åt sin verksamhet att de glömmer allt annat i livet, de letar förtvivlat och efter det ouppnåeliga "das Ding an sich". "De drivs av ett lika outsläckligt som vansinnigt begär att finna svaret på livets gåtor, på tillvarons outhärdliga mysterium"
Många drabbas redan i medelåldern av en mystisk sjukdom och hamnar på Hilberts Hotel i "det tomma hörnet" i den saudiska öknen. Det drivs av madame Qlan van der Risk tillsammans med den vietnamesiske dvärgen Chang.
Bokens jag är en ung kvinna. En kvinnlig agent under pseudonymen Anabel Shank. Hon arbetar på Femte Internationella Säkerhetsroteln i London. En agent, Sandemann - eller Maksim Ellington, har gått under jorden i Lissabon. Anabel Shank ska tillsammans med Korowski, alkoholist med spelmani och snart 65 år hämta hem Sandemann. Anabel är en Lisbeth Salander typ, det är bokens (enda?) styrka.
Sandemann reser tillsammans med Erik Bäcklund, schackspelaren, som skriver den "hypnagoga dagboken", världen mellan sömn och vaka. Anabel är chockerad över Sandemanns "vederstyggliga vanföreställningar om könet och världen", hans sjukliga självstympningar - den brända svarta tungan - hans kallhamrade tillvägagångssätt med Erik Bäcklund.
Vad är det som utspelar sig i "Mugamman", den stora statsförvaltningsbyggnaden i Kairo. Är det därifrån "exekutörerna" styrs.
En lång bok, nästan 500 sidor, äntligen är jag klar.
Läs baksidestexten.

Recension i Dagens bok Labyrintartad resa till mörkrets hjärta av Rikard Liljenskog.
Kristianstadsblade En hjältinnas dubbla kamp av Ann Lingebrandt. Läs den!

Ralf Rothmannn: Mjölk och kol

2010-07-17 Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan  För fyra år sedan

Boken skrevs 2000 och kom på svenska 2009 som det nya bokförlaget Thorén & Lindskogs första bok. Den är översatt av Jörn Lindskog.
Det finns en nutid och en dåtid (som vanligt är man frestad att säga. De bästa böckerna skrivs inte så här, som en blandning mellan händelser som beskrivs och minnen).
Ingen bok jag rekommenderar. Jag frågar mig varför. Det är inte min generation. Men visst säger den något om efterkrigstidens Tyskland, skulden från nazitiden och saknaden efter Östtyskland. Stilen är rå och direkt och man håller gärna med Lyrans Noblesser om att "berättelsen känns lika kolförgiftad som miljön den utspelar sig i".
Den handlar om Simon, en tonåring som går på handelsgymnasium. Men den börjar med att han begraver sin mamma och då erinrar sig hennes (och hans) liv. Simon rensar ut i hennes lägenhet och hittar ett papper, ett brev från pappa. "Vi hade ju bra år också".
Pappa, Walle, jobbar i gruvan Gute-Hoffnings-Hütte. Innan arbetade han på en stor gård. Walle sliter hårt för brödfödan. Han lämnade gården - mjölken - för gruvan - kolet.
Mamma Liesel jobbar i servisen på Centralstationen. På lördagarna syr hon klänningar efter mönster i Burda. Hon går gärna ut och dansar. Gärna med Friede, hennes bästa väninna. Friede arbetar som städerska på Hoesch. Liesel vill ta för sig allt som finns att erbjuda några decennier efter kriget, mitt i "det tyska undret".
Liesel är ständigt attraherad av andra män särskilt av Gino som bjuder med henne till Italien. Gino Perfetto är en ung arbetskamrat tilll Walle, en italienare.
Simon har en kamrat som heter Pavel. Han är ständigt inblandad i småkriminella verksamheter. Försvinner ut boken.
Simons lillebror, Traska, är på ett sätt huvudperson. Han kallas "Gipskatten", är en god fotbollsspelare. Traska får epileptiska (?) anfall. En gång skadar han sig så allvarligt att han blir invalid för livet.
Förlagets andra bok "Upptäckten av Currywursten" har jag redan läst.
Det finns en recension av boken i FIB: "Nihilismen gjort sig hemmastadd bland det proletära bottenskrapet".
Får bra recensioner i DN av Aris Fioretos.
Christer Enander i Ystads Allehanda " Tysk litteratur efter söndring och skuld".

Att sluta cirkeln

2010-06-20 Böcker

För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan  För fyra år sedan  För fem år sedan

Så hade Håkan Nessers senaste bok "De ensamma" kunnat heta men det hade kanske varit för avslöjande. Därför använder han med avsikt en helt menlös titel.
Håkan Nesser har lyckats skriva en ny bok, den fjärde om kriminalinspektören Gunnar Barbarotti som verkligen berör läsaren och får honom att fundera på sitt eget liv. Boken är lång men man läser sakta med avsikt för att den ska räcka länge.
I boken finns också de övriga välkända personerna på Kymlinge polisstation, Eva Backman, Asundander och inspektör Sorgsen. Eva Backman tillhör polisgänget i Nessers senaste böcker. Det är en historia om ond bråd död med sex personer inblandade vars liv och förehavanden berättas från flera perioder i historien, från barndom till slut skulle man kunna säga. Där finns fyra avgörande ögonblick.
Rikard Berglund hade en plan. Den uppnådde han när han blev präst och flyttade in Rödåkra prästgård, en idyll som hämtad ur en sagobok. Nådens gåvor. Men han hade levt på en lögn i flera decennier och idyllen rämnar. Livet kan förändras på ett ögonblick, det är bokens budskap.
Germund Grooths pojkstreck får katastrofala konsekvenser för många människor under ett halvt sekel.
Maria, "Sparven" ramlar från gungan, slår sig i huvudet och blir personlighetsförändrad.
Under en busstur kör hennes bror Tomas vilse i Rumänien, måste köra in på förbjudet, militärt område för att vända och alla sex vännerna grips av vakter. Det leder till en traumatisk upplevelse som påverkar resten av deras liv.
Det är en lång bok, nästan 600 sidor, och jag tycker nog att första halvan är lite trög. Efter den katastrofala bussturen genom Rumänien lossnar det emellertid och spänningen stiger oavbrutet.
Jag höjde hans förra bok "Maskarna på Carmin Street" till skyarna, denna når inte riktigt dit, men den är den bästa hittills i Barbarotti-seien.
Ingegärd Waaranperä Recension i DN,
Nils Schwartz i Expressen,
Marianne Jeffmar i SvD "I omtuggningarna märks en trötthet",
Crister Enander i Tidningen Kulturen.