Magnus Montelius
debutroman "Mannen från Albanien" har en enormt
lång startsträcka. Hade det inte varit för att
jag läst så mycket positivt om boken i förväg
hade soptunnan öppnat sig efter 100 sidor, enligt mina läsrutiner.
Och efter att ha tragglat mig igenom alla de drygt 300 sidorna
känner jag mig lurad. Boken saknar helt både spänning
och humor. Grå och trist som verkligheten bakom järnridån.
Eftersom det inte finns någon fabricerad story att intressera
sig för så måste det väl vara "verkligheten"
Montelius skriver om. Men med helt andra namn förstås.
Att det verkligen har hänt det som hans journalist Tobias
Meijtens och dennes kollega Natalie till slut gräver fram.
De rör sig i nittiotalets början men de gräver
tillbaka till sextiotalets kalla krig och vänsterrörelserna
i Sverige, till före -68. Den handlar om vänsterstudenterna på 60-talet som förvillar sig med Marx och Lenin, tror på socialismens retorik och hyckleri i Sovjetunionen och blir agenter för det "socialistiska experimentet" i Moskva. Samtidigt har de höga befattningar inom svenska förvaltningar och når högt upp i det socialdemokratiska partiet.
Man om man nu inte kan detta partis historia känner man inte igen vilka verkliga personer som döljer sig i texten. Och det blir totalt ointressant.
Erik Lindman, hans albanska alias Aron Baktasi, exiltjecken Jakub Ben, Carl Wijkman, Sonja Terselius och Erik Lindman, ledande figurer i vänstertidningen Veritas. Johan Rooth, Henrik Stiernspetz, Richard Salmqvist, Rebecka Wester, Peter Laurén.
Tidningen Kulturen: "Helt enkelt lysande, Magnus Montelius! Jag rekommenderar starkt och längtar redan efter nästa roman av Magnus Montelius. Lägg namnet på minnet".
Mats Dahlberg i NWT: "Trovärdig berättelse om den svenske vänstermannen Lindman",
Allehanda: "En märklig bok, spionroman och deckare på samma gång, och det i en ovanligt lyckad blandning".
Förlagets presentation Columbi Publishing. Ett nytt bokförlag i Lund.
Flickan i fönstret
2012-01-04 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Även böcker
jag inte trivs med brukar jag ge 100 sidor innan jag "lyfter
på locket till soptunnan". Assar Anderssons debut bok
fick faktiskt 200 sidor (av 300). Jag vet faktiskt inte varför.
Möjligen att han skriver om Trelleborg. Den lilla handling
som finns i boken utspelar sig i Smyge, Beddinge och Klagstorp.
Själv bor han visst i Anderslöv. Aldrig i mitt liv har
jag läst en rörigare bok.Ingenting händer egentligen i nutid. Bara en familjs flytt från Trelleborg till ett hus i Beddinge med havsutsikt.
Den mesta tiden går åt att beskriva alla de minnen som alla personerna förefaller att ständigt gå och fundera på. Eller skvallra med andra om. Och spekulationer huruvida de där varit inblandade i Madeleine McCanns försvinnande i Portugal, morden på Helena Nilsson och Jannika Ekbladh och andra brott i ungdomen som mobbning och misshandel. Även Rumäniens avrättade president Ceausescu är med på ett hörn.
I en intervju som TAs Lars Thulin gör med författaren den 21 oktober erkänner denne att hans manus först blivit refuserat. "Det var för mycket detaljbeskrivningar som bromsade upp handlingen". Tusen sidor togs bort, men herregud, det räckte ju inte långt. Assar Andersson har skrivit två böcker till: Återbetalningen och Jakten. Är det i dessa som de "tusen sidorna" dyker upp. Må det inte vara så.
Det finns fullt av ockulta fenomen, något städar i hallen, dörrar blåser upp utan vind. Fjärrskåderi, ödestro, förutbestämdhet. I taket hänger drömfångare. Aztekernas nationalgud, Huitzilopochtli. Kvasipsykologiserande på låg nivå. Inte direkt mitt intresse.
Böckerna ges ut på eget förlag, vore intressant att ta del av försälningsstatistiken. Presentation på Reko förlag,
Omdömen
om boken spretar lika mycket som boken:
Nisse Scherman: "Det stora antalet parallellhandlingar
och bakgrundshistorier blir lite kvävande och en aning rörigt.
Det spretar åt många olika håll."
Erikssons kultursidor: "Assar Andersson
borde också kunna vara en bra deckarförfattare. Men
han har gjort något dumdristigt: skrivit en deckarföljetong
om Trelleborg (med omnejd) i tre romandelar".
Kristina Simars bokblogg. Hon har varit lektör
för boken.
Annica ger på sin blogg Bokform alla tre böckerna Fem An! Alltså hur lyckas man skriva så otroligt
bra som Assar Andersson gör? Jävig?
(Den 14
januari 2012 kan man i TA läsa att Assar Andersson tänker
sig en fortsättning på sin spänningstrilogi "Flickan
i fönstret." Han har till och med omslaget till den
fjärde boken klar. Men han tänker inte skriva den själv.
Författartävling: Den som vill skriva fjärde delen
av Assar Anderssons trilogi ska senast den 1 maj ha lämnat
in ett (digitalt) första kapitel som utgår från
slutet på "Jakten", samt ett synopsis som förklarar
hur handlingen ska utveckla sig.
Reko förlag väljer
en vinnare som får ett år på sig att skriva
hela boken färdig).
Lolita av Vladimir Nabokov
2011-11-05 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Den andra boken i hösten bokcirkel på
Trelleborgs bibliotek är Lolita, en roman av Vladimir Nabokov
från 1955 (på svenska 1960). Romanen publicerades
först på engelska 1955 i Paris. Senare översatte
Nabokov den till ryska. Romanen, med undertiteln En änklings
bekännelser, berättas av en medelålders man som
använder pseudonymen Humbert Humbert. Humbert skriver sina
bekännelser i häktet efter ett mord. Där beskriver
han sin livslånga kärlek till vad han kallar nymfetter,flickor som är på väg in i puberteten, och hur detta styr hela hans existens. Av en slump tar han in hos Charlotte Haze som hyr ut ett rum till honom. Där träffar han dottern Dolores, "Lo", som då är 12 år. Hon fångar Humberts intresse så till den grad att han inte drar sig för att gifta sig med modern i syfte att få tillfälle till närhet med Lo. När modern Charlotte dör är inte Humbert sen att utnyttja tillfället och inleder i rollen som "styvpappa" ett kringflackande liv med Lo. Han gör allt för att kontrollera Los kontakter med andra människor och man får följa hur hans svartsjuka tankar och hur han utvecklar både vanföreställningar och förföljelsemani.
Humbert är gravt alkoholiserad, han drar sig inte ens för att drick sin favorit drink, gin och ananas, under bilturer. Han är ständigt berusad och kan inte hålla kontroll över känslorna särskilt inte de sexuella. För både honom och Dolores Hayes slutar livet med katastrofer.
Första boken i höstens cirkel var Thérèse Raquin av Emile Zola.
Blogg om vårens bokcirkel: Svindlande höjder.
Wikipedia.
Himmel över London
2011-10-19 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Håkan Nesser
är ännu ett skäl att längta efter hösten.
Så även i år. En lång bok på över
500 sidor. Himmel över London. Mycket om förälskelse,
långvarig kärlek och livslång trohet. Slås
fast i ett bibelcitat (s 447) från Korintierbrevet 13:7.
"Kärleken övervinner allt". Även denna bok kräver en hel del av sin läsare. Om jag inte skrivit små sammanfattningar efter varje läsning vet jag inte om jag kommit igenom den. Huvudlinjen är att mångmiljonären Leonard Vermin som känner döden närma sig bjuder in i sambo, sina två styvbarn och två personer till vars namn inte ska avslöjas i förväg, till sitt 70-årskalas på Restaurang Terracotta i London. En annan är en utförlig redogörelse för Leonards kontakter med Carla Pladnikova, den enda kvinna Leonard någonsin älskat. Carla lever ett dubbeliv i skuggan av Prag, av Warzawapaktens stridsvagnar, av järnridån och det totalitära våldet mot Tjeckoslovakien 1968. Den tredje linjen handlar förmodligen om Håkan Nessers egen uppväxt i Kymlinge. Det är Lars Gustav Selén vars far, stationsinspektören Teodor Salén, var en enastående lögnare. Han ljög på ett övertygande sätt och särskilt han yngste son trodde honom. Storebror Sven Martin var mer skeptisk. Lars Gustav förlorar tidigt sin enda älskade kvinna, Rigmor "Carla" Carlgren. Han skriver sin och hennes berättelse. En blandning av "researchad" verklighet och fiktion. En svårighet - eller rättighet - för en författare att inte upprätthålla gränsen därimellan är en av bokens huvudbudskap. Nesser har också tidigare hänvisat till sitt intresse för en rumänsk (tror jag) författare som hävdar sin rätt att skriva "tillrättalagda" biografier. (Tycks ligga när 70-talets "The social construction of reality". Berger, Peter och Luckmann, Thomas (1967) The Social Construction of Reality).
Och så har vi naturligtvis berättelsen om "Klockmördaren" i London. En seriemördare som har egenheten att lämna en trasig klocka som står på offrets dödsögonblick.
Det finns flera andra överraskningar men allt vill jag inte avslöja. Som vem är egentligen Steven G. Russell? Är det egentligen hans bok "En sömngångares bekännelser" som är förlaga till "Himmel över London"?
Mitt eget kompendium jag skrev medan jag läste finns här.
Håkan Nessers hemsida.
Recensioner (det är inte många som träffar särskilt rätt. Bättre att läsa boken själv).
Göran Greider i DN: "En magnifik drift med spänningsgenren",
Nils Schwartz i Expressen
Expressen
Ingrid Bosseldal i GP: "En nästan rakt igenom roande och lättsamt utmanande läsupplevelse",
Mats Gellerfelt i SvD: "Öppnar för många tolkningar, vilket är en av dess många förtjänster",
Andres Lokko i Aftonbladet: "Ett ambitiöst pussel under Londons himmel".
Kjell E. Genberg i DAST: "Ingen egentlig kriminalroman, men likt förbaskat spännande från början till slut"
Håkan Nessers tre senaste böcker: 100620, Att sluta cirkeln (De ensamma), 091007, Maskarna på Carmine Street, 081016, Berättelse om herr Roos.
Thérèse Raquin
2011-10-07 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Den
första boken i hösten bokcirkel på Trelleborgs
bibliotek är Thérèse Raquin av Émile
Zola. Den gavs ut första gången år 1867, översattes
till svenska 1884, och räknas som Zolas debut- och genombrottsroman.
Thérèse Raquin blev vid utgivningen ett slags skandalsuccé
i Frankrike, och romanen har blivit ett av Émile Zolas
mest kända verk. Det är en bok jag knappast skulle ha
läst om inte för bokcirkelns skull, men jag är
nöjd med att ha läst denna klassiker. Émile Zola ville framhäva sitt verks huvudsyfte som vetenskapligt och studerade den psykologiska delen hos människan. Boken var enligt honom själv ett vetenskapligt experiment för hans naturalistiska studier där han ville studera och framhäva människans temperament och hur det påverkade beteendet. Zola ville även visa på hur miljön kunde påverka människans beteenden och handlingar, som till exempel i hur fattigdomen, sexualiteten, våldet och sjukdomarna tog sig i uttryck hos människan i samband med den miljö som människor vistades i.
Bokenhandlar om en ung kvinna, , som tas om hand av madame Raquin. Thérèse hålls inomhus tillsammans med sin sjukliga kusin Camille, vars mor madame Raquin har överbeskyddat honom. Den naturliga vildheten hos Thérèse och hennes impulser tyglas av henne själv till slut så att hon håller sig lugn för sin sjuklige kusins och madame Raquins skull. Efter flera år bestämmer sig för att de borde gifta sig med varandra. Det gifta paret blir inte lyckliga och när Thérèse träffar Laurent som är Camille motsats, stor och muskulös, faller hon för honom. Laurent vill gärna ha en ny älskarinna och så är det ju arvet efter madame Raquin som lockar. Men Thérèse make Camille står i vägen.
Bild på Pont Neuf passagen där det mesta utspelar sig.
Eget kompendium.
Blogg om vårens bokcirkel: Svindlande höjder.
Himmelsdalen ger Akademiplats?
2011-09-16 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Jag
har väntat länge på en ny bok av Marie Hermanson,
ja så länge att jag nästan givit upp hoppet. Det
har inte kommit något sedan "Svampkungens son" 2007. Men så
kom den äntligen i år, Himmelsdalen, den stängda
dalen några timmars bilfärd från flygplatsen
i Zürich, Schweiz. Och den var verkligen värd att vänta
på. Marie Hermanson har blivit ännu bättre. Hon
är en mästare på att skriva skenbart enkelt men
med en undertext som ständigt döljer något annat
som både oroar och fascinerar läsaren. Det tränger
på, man kan inte släppa boken, man kommer inte undan,
man blir en del av den. Det känns som att leva två
parallella liv och det är just detta som är författarens
utgångspunkt. Hennes första bok kom 1986 och hette
"Det finns ett hål i verkligheten". Och jag som
själv är tvilling fascineras alldeles särskilt
mycket om spelet kring Max och Daniel.Det är dags att välja en ny ledamot till Svenska Akademin efter Birgitta Trotzig som dog i maj. Marie Hermanson har allt som Akademin säger sig behöva, hon är ung, hon är kvinna och har med sina många böcker verkligen kvaliciferat sig för stol nummer sex.
Bloggar om tidigare lästa böcker av Marie Hermanson:
Musselstranden, 08-05-24, Ett oskrivet blad, 08-04-14, Svampkungens son, 07-11-24, Mannen under trappan, 06-09-07 och Hembiträdet 05-06-13.
Alla hennes böcker är mycket läsvärda. "Mannen under trappan" har blivit film och visades nyligen på TV.
Marie Hermanssons, hemsida. Svenska Akademins ledamöter hösten 2011.
Rapport från paradiset
2011-08-30 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Barbara Demicks bok "Inget att avundas",
2011. Eller vardagsliv i Nordkorea har inte fått all den
uppmärksamhet den förtjänar beroende på att
Nordkorea hamnat i skymundan på grund av upproren i arabvärlden,
kärnkraftskatastrofen i Japan med mera.Hennes bok innebär en fördjupning av tidigare artiklar i Los Angeles Times. Boken är resultatet av sju års resor till Nordkorea och intervjuer med människor som via Kina flytt till Sydkorea. Vi får veta att i Nordkorea är det de troende som går under först. Det är kommunistpartiets mest hjärntvättade medborgare, de som grät när den store ledaren avled, de som inte kan tänka sig att bryta mot föreskrifterna för att få mat för dagen. De har inget att sätta emot när misären sätter in. Men de blir allt färre och Barbara Demick skildrar hur systemet kollapsar ute i landen.
Inte ens människor som står varandra vågar anförtro varandra sina verklige tankar om ledaren och systemet.
På gränsen till Kina pågår hela tiden riskfyllda gränskorsningar. Företagsamma nordkoreaner flyr över gränsen. De får hjälp av smugglare som på återvägen har med sig
varor som är eftertraktade
i Nordkorea. "Inget att avundas" är en viktig bok.
Bokens hemsida: "Nothing to envy".
Bilderna
får en att tänka på reklambilder för extrema
religiösa sektor som "Livets ord" och "Jehovas
vittnen".
Titeln refererar till en sång som alla nordkoreaner kan:
"Vår far, det finns ingenting i hela världen vi
behöver avundas. / Vårt hem vilar i Arbetarpartiets
famn. / Vi är alla bröder och systrar. / Om så
ett hav av eld skulle hota oss, behöver små barn inte
bli rädda. / Vår far är här. / Det finns
ingenting i hela världen vi behöver avundas." Partiets
nyhetstidning: http://www.kcna.co.jp/index-e.htm.
Demick har koncentrerat sig på flyktingar från staden
Chongjin i nordöst, en gång en sjudande industristad,
nu nergången men med en livlig smuggelmarknad under de värsta
hungeråren.
Monica
Braw: "Rapporter från ett liv under Ledaren".
Recension i SvD. Björn Gunnarsson i GP. Bertil Falk i Tidningen Kulturen "Ondskans diktatur".
Thomas Nordahl om boken.
Oskar och Eli återfunna i Barcelona
2011-08-08 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Boken "Låt den rätte komma
in", en modern variant på Dracula slutade i ett
vacuum. Vart tar huvudpersonerna vägen? frågade sig
läsarna. Oskar och vampyren Eli. Många ville nog veta vad som hände sen.
Nu har John Ajvide Lindqvist många år efteråt kommit med en ny bok som heter "Låt de gamla drömmarna dö". Den innehåller ett antal samlade noveller skrivna under en lång period.
En av dessa noveller heter just "Låt de gamla drömmarna dö" och den ska ge en fortsättning på "Låt den rätte komma in".
Den är skriven i jag-form och säger sig ha som avsikt att vittna om kärleken mellan två medelålders personer Stefan och Karin Larsson.
Men den främsta orsaken är att dessa två ska bära fram fortsättningen på vad som hände med Oskar och Eli. Det blir minst sagt krystat. John Ajvide Lindqvist bekräftar åter att han inte är någon god författare, bara en som kan skrämmas med "övernaturliga" exempel, som spöken och andra knytt.
Slutet
på "Låt den rätte komma in": Oskar
Eriksson, Grisen, Pissbollen och flickan/pojken, vampyren Eli
efter blodbadet i badhuset. Polisen hittade mobbarna Jonnys och
Jimmys avslitna huvuden på bassängbottnen. Oskar Eriksson
blev hämtad av en ängel som kom flygande genom taket
säger de mindre pojkarna. Biljettkontrollanten på sträckan
Stockholm - Karlstad, Stefan Larsson klipper pojkens biljett.
Pojken har en stor koffert på bagagehyllan. Och två
andra kartonger. (En med pussel och den andra med pengar?). I
Karlstad ser sedan Stefan Larsson Oskar sitta tillsammans med
en flicka. De höll varandra i händerna tätt sammanflätade.
Flickan hade en kniv i handen och Stefan känner sig hotad
till livet. Båda hade skurit sig i händerna och blandade
blod. (I Ajvides fantasivärld betyder detta att Eli "smittar"
Oskar att bli vampyr).
Novellen handlar om denne Stefan Larsson och Karin 28 år
efter blodbadet. Karin är pensionerad men kan inte släppa
fallet.
Karin var polis och en av de ansvariga för utredningen av
"Badhusmassakern i Blackeberg".
De träffades just under utredningens gång, Stefan som
vittne och Karin som polis.
Båda är nu allvarligt sjuka. Senare skickar de ett
vykort från Arlanda, de ska åka till Spanien.
På Karins skrivbord ligger ett kuvert med ett kort. Det
är skickat från Rikspolisstyrelsen. På korten
ser man Oskar Eriksson och en spenstlig flicka med långt
svart hår. De står bakom en leende familj och ser
mycket hotfulla ut. Pappan har en iPhone i handen. På kortets
baksida står det Barcelona september 2008. (I Ajvides fantasivärld
betyder detta att de båda martyrerna har utsett nya offer
som leverantörer av det färska människoblod som
vampyrer lever av). Nu ska de jaga oskyldiga turister i Barcelona.
Blogg: En modern variant på Dracula: "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Författarens hemsida.
Måns Ripa slår till igen
2011-08-05 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Valborgsfirandet i den lilla byn Djursvik vid Kalmarsund
har just tagit sin början, flammorna stiger upp ur bålet
och kommunalrådet är mitt inne i sitt tal till våren.
Då händer det oväntade och skräckinjagande.
En kista dyker upp i bålet och ut faller ett brinnande lik.
Många drabbas av "ond bråd död" på det ena eller andra sättet i boken med den oförklarliga titeln "Avsked på grått papper". Vendela Fransson, späd 25-åring med samhällsrevolution som stort intresse är också med på ett hörn. Och naturligtvis är det hon som drar det längsta strået. På fritiden fördjupar hon sig i den socialistiska litteraturen, övar sig i pistolskytte, styrketränar och bedriver mullvadsarbete. Hon har en Beretta, rengjord, oljad och laddad. Södra Möre härads svar på Millennium-seriens Lisbeth Salander.
Det är bäst att inte avslöja för mycket för den som vill läsa boken. Och den uppfattningen delar jag med polismästare Enhörning i Kalmar som helst vill sopa allt under mattan. Polisinspektör Fredrik Hägg väljer motvilligt att böja sig för sin chef trots starkt moraliskt stöd från en ung kvinna på Kalmars stadsbibliotek som nästan blivit hans fästmö. Men "dom rige, dom kan". Det är bokens budskap. Rättvisan hinner fatt några av stadens ledande personer som i det förgångna med tvivelaktiga metoder tillskansat sig stora förmögenheter.
Personförteckning.
Förlagets presentation. Måns Ripas Blogg. Artikel i Östran. Nyheterna.net. Strahlerts blogg. Måns Ripas "nya" Blogg. På Facebook finn det ingen Måns Ripa. Dock en hel del Vendela Karlsson.
Min blogg om Måns Ripas förra bok:
Mästerlig Varggrop i Torsås,
Jag har lyckats skapa intresse för pseudonymen "Måns Ripa" på biblioteket i Trelleborg. Nu har Linnéa Jeschke, Anderslövs kulturängel. min favoritbibliotekarie alltsedan Anderslövstiden, beställt hem Ripas två första böcker, "Skarvar" och "Till förväxling lik" från ett annat bibliotek. Det gäller att luska ut huruvida det är Tomas Arvidsson som bytt namn och genre, han med mysdeckarna om studierektorn Jan Bertilsson. Själv skrev han 2008: "Jag har skrivit en deckare som utspelar sig i Torsås kommun, längs kusten till Kalmarsund ner mot Blekinge. Av flera skäl vill jag inte visa upp mig själv, varken på bild eller som författare till boken".
Storartade Änglavakter
2011-07-22 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
Änglavakter
är Kristina Ohlssons tredje och senaste bok. Hon har tidigare
skrivit Askungen och Tusenskönor. De handlar alla om om Fredrika
Bergman och hennes kollegor Alex Recht och Peder Rydh. Alla med
krångliga relationer till sina närmaste och till sig
själva men med en obändlig kraft att ta sig vidare.
En sympatisk trio man tar till sitt hjärta direkt. Det är en av de bättre böcker jag läst vad gäller spänning och engagemang. Den är lång, nästan 500 sidor men bladen vänds snabbt och man lägger den motvilligt ifrån sig. Den har ett stort persongalleri och utspelas i tre tidsperioder så det krävs en fokuserad läsning för att uppskatta alla små tips till pusslets lösning. Den handlar om onda människor och om hur goda människor av kärlek ibland måste böja sig för dessa. Onda människor som tar sig friheten att styra över andra människors liv och död som gud fader själv. Och njuter av detta. "Han njuter av att (på film) se hur kvinnan plågas och sedan dödas. Känslan av utvaldhet får hans ögon att tåras".
Man tänker gärna på både Håkan Nessers senaste Barbarotti-roman, "De ensamma" och inte minst på Stieg Larssons Millennium serie och då särskilt den avslutande delen "Luftslottet som sprängdes". Boken är i klass med dessa och Kristina är redan en lysande stjärna på bokhimlen.
Man håller gärna med Fru E:s beskrivning av Kristina Ohlsson två tidigare böcker (som jag köpt på Bok & Papper i Trelleborg för 120 kr): "intressanta karaktärer, trovärdig och snillrik intrig, flyt i språket, värsta sträckläsningen".
Kristina Ohlsson är skånska till börden, född i Kristianstad 1979. Bor i Stockholm och Wien. Hon arbetar som Counter Terrorism Officer på världens största säkerhetsorganisation
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa i Wien.
http://dagensbok.com/2011/04/06/kristina-ohlsson-anglavakter/
Producerar sig på Piratförlaget. Hennes hemsida där: Kristina Ohlsson. Intervju med Kristina Ohlsson.
Ett något oordnat kompendium över boken Änglavakter finns här.
Recension på Boksidan: "Berättelsen håller samma höga klass rakt igenom, inga sidor som är långsamma och intetsägande att läsa".
Kulturbloggen: "Kristina Ohlsson tar plats bland våra främsta deckarförfattare".
Maria L: "Full pott för Kristina Ohlssons Änglavakter!".
Brev från en bruten horisont
2011-07-14 Böcker |
För ett år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan |
När jag äntligen
ser den skenbart oändliga horisonten brytas av land. När
jag inte längre behöver anstränga mig för
att tro, för att hålla tvivlen borta, därför
att nu vet jag. "Brev från en bruten horisont"
beskriver hur man upplever detta. Det är en höjdpunkt
i livet som man vill dela med sig av. Då skriver ensamseglaren
William sina små lappar till sin älskade fru Angela
och låter dem guppa iväg över havet mot Portsmouth.
De kommer vilse i Nordsjön och och hamnar på en karg
ö i Bohuslän där de fåtaliga invånarna
genomgår en kollektiv frälsning då de tror sig
ha fått budskap via havsvågorna direkt från
Gud. För andra kan det upplevas som driften att söka efter kunskap som förklarar sammanhangen vi upplever. När nollhypotesen - att jag aldrig kan nå land - kan förkastas. Då mothypotesen bekräftas av fakta. Det vetenskapliga sättet att betrakta och beskriva verkligheten på.
Brunell har ett poetiskt sätt att skriva med vackra, tankeväckande ord.
Men samtidigt är det en mycket läsareovänlig bok. Innehållet rör sig ständig fram och tillbaka både tidsmässigt och geografiskt. Man vet inte om det är nya personer som kommer till eller om de bara bytt namn.
Kanske handlar boken om ett lyckligt äktenskap som går i stå och slutar med en olycklig skilsmässa för två parter, maken och sonen, Per och Mika.
"Vissa berättelser lockar oss vilse, de har inget slut. De lämnar oss att irra omkring bäst vi kan. Intrigen blir otydlig, orden rinner mellan fingrarna" så säger författaren själv. Bäst är att läsa de olika avsnitten som noveller som står för sig själv, tänker jag, vissa, särskilt på slutet är helt underbara. Brunell har gåvan, utveckla den!
Recensioner: Kristian Ekenberg i Arbetarbladet: "Känslokonfetti för vinden",
Pia Röstell i Nya Värmlands tidningen: "Svindlande vacker berättelse",
Anna Johansson En bokcirkel för alla.
Erik Helmerson: Den onödige mannen
2011-06-16 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För sex år sedan |
Ett
tydligt budskap är att en man inte får vara feg. Då
föraktar han sig själv och känner sig föraktad
av både sin maka och sin dotter. En annan utgångspunkt
är att "medelklass" män ofta fega och de är
värda att föraktas. Jag tycker att dessa förutsättningar
helt saknar trovärdighet. Peter Håkansson heter han. Han är gift och har en tonårsdotter som heter Sofi. De är båda lediga och han får henne med på ett besök i badhuset. Han måste betala henne 200 kr för att hon ska följa med. Där blir hon tafsad på och blir ledsen och vill gå hem. Hennes far vill ta itu med förövarna men kan inte bevisa något, känner att han saknar auktoritet och blir i stället avvisad av badvakterna. Peter Håkansson bli lätt provocerad av andra. Han tar mycket av det som händer personligt. Han brusar upp och ställer till bråk, vilket blir mycket pinsamt för dottern. Längre fram i boken tar han mod till sig men då är det för sent. Det är en rörig bok och det är helt oklart vilket budskap författaren har. Underhållningsvärde har boken inget. Går i soptunnan efter två tredjedelars läsning. Inget att kasta bort tiden på.
Erik Helmerson arbetar för närvarande på Dagens Nyheters ledarredaktion. Han debuterade 2008 med boken "Blixthalka".
Recensioner:
Jessica Gedin i Expressen: "Gör upp med manligt självförakt."
Per Svensson i DN: "Erik Helmersons skarpa blick för allt som gör medelklasslivet motbjudande".
Anina Rabe i Svd: "Korståget blir till en sorgesång",
Gabriel Byström i GP: "Skildrar hotets kraft och destruktivitet",
Curt Bladh i ST: "Samtiden där ingen är behövd".
Spådom
2011-06-12 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För sex år sedan |
Magnus Dahlströms
nya roman sägs vara en stor händelse. Hans bok"
Spådom" är en roman på nästan 500 sidor,
uppdelad i tre avdelningar. De handlar om tre män, tre tjänstemän
i offentliga sektorn som tycks vara i början av sin karriär.
Magnus Dahlström, född 1963, var en av 1980-talets tongivande författare. Hans mycket våldsamma romaner kallades "skäckel". Spådom är hans första roman sedan 1995.
Jag lyckas med möda ta mig igenom den första delen och en bit in i den andra som handlar om en manlig polis och hans kvinnliga kollega.
Det tycks finnas ett samband, unga pojkar som fått oförklarliga, traumatiska skador i huvudet. Den första delen, Spådomen, handlar om en yngre läkare som inbillar sig, eller inte, att en man viskat i hans öra att han ska mördas. Han blir allt mer paranoid och letar överallt efter hot i sin vardag.
Andra beskriver boken som att "de tre ämbetsmännen drivs in i galenskap därför att de strukturer som bygger deras värld saknar möjlighet att hantera inre kriser och utbrott av irrationalitet". Eller som Jonas Thente skriver: "Det är som om Magnus Dahlström har velat undersöka klyftan mellan individ och samhälle, mellan den omänskliga rationalitet som måste driva det moderna samhället – och den bugg som den hopplöst mänskliga irrationaliteten utgör i systemet".
Detta ser inte jag. Boken ger mig egentligen ingenting alls och den hamnar efter 168 sidor i den välkända soptunnan. I likhet med t ex Kalle Dixelius "Toffs bok" och Michael Gimres debutbok: Ingen kommer till paradiset.
Recensioner:
Jonas Thente i DN: "Spådom",
Faban Kastner i Svd: "På gränsen till sammanbrott",
Nils Schwartz i Expressen :"Paranoia",
Jonna Fries i Tidningen Kulturen: "En bok som kväver och trollbinder",
Crister Enander i Helsingborgs Dagblad: "Ett ovanligt briljant misslyckande"
Hundarna
2011-06-09 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För sex år sedan |
För sex veckor
sedan läste jag Ola Nilssons andra bok Änglarna. Änglarna är en fristående
fortsättning på boken Hundarna från förra
året, det hela ska bli en trilogi. Nu har jag läst
Hundarna. Jag håller mest med Eva Johansson om att "bitarna fungerar - helheten havererar". Vissa avsnitt är ömsint skrivna och man läser dem sakta och märker varje ord - som beskrivningen av kampen mellan pojkarna om att vara faderns - gubbens - favorit. Genom att visa sig handlingskraftig och kunna ta hand om djuren tror de sig vinna hans gunst, medan andra, särskilt de första avsnitten är rent bedrövliga, både för läsaren och innehållsmässigt. Mest supa, knulla, slåss.
Boken handlar om två syskonpar i en norrländsk by, där den nybyggda bron över älven är den gemensamma samlingspunkten. Systrarna Ida och Sanna och bröderna Kalle och Filip är i 12-15-årsåldern och har som huvudintresse att dricka sprit och röka cigaretter. De är inte femton år men röker och super utan måtta. Kalle började dricka när han var tolv. Förstör man inte hjärnan och andra organ för hela livet på detta sätt? De slår sönder de tomma spritflaskorna till skärvor och kastar sedan allt i floden.
Varifrån får de all sprit och öl och cigaretter?
Recensioner:
Tomas Löthman i Tidningen Kulturen: "En ny norrlänsk berättarform",
Nils Schwartz i Expressen "Ett litterärt genombrott",
Eva Johansson i SvD:" Bitarna fungerar - helheten havererar",
Sofia Olsson i P1: " Fumlig omtanke i nattsvart Hundarna".
Rosa Elefanter
2011-05-28 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Selma
och Artur Jacobsson bor i Tommarp på en liten gård
som inte längre är aktiv, bara hönsen och katten
Murran finns kvar. De har några år kvar till sjuttio,
och lever stillsamt med sitt eget smågnabb som enda spänning
i vardagen.En dag börjar det lysa i Nils Bloms fönster, eller rättare sagt Nils Bloms dotter Disas fönster. Rökelse och drömfångare börjar fylla det lilla huset, Disa har nämligen bestämt sig för att bo där permanent eftersom hon fått elallergi. Selma och Artur har också fått nya grannar längre upp på vägen, Hernemo, som spelar hög religiös musik och har rest ett stort tält i sin trädgård.
Den ena förvecklingen leder till den andra och en kort stund blir det både spännande och dramatiskt. Men alla förvecklingarna visar sig vara missförstånd och fantasier och bara som Selma uttrycker det "rosa elefanter" i huvudet på Artur. I Karin Brunk Holmqvists böcker sker bara skenbara förändringar, allting är som förut och ingen blik klokare över att läsa hennes böcker.
Boken lyfter aldrig riktigt och det tycks svårt för Karin Brunk Holmqvist att leverera lika bra böcker som hon gjorde för fem år sedan. Det är nog dags att ägna sig åt något annat.
Läs utdrag ur boken här. Författarens nya hemsida.
Egna bloggar om böcker jag tidigare läst av Karin Brunk Holmqvist:
06-04-26 Rapsbaggarna,
06-05-30 Potensgivarna,
06-10-03 Stenhimlen,
07-02-12 Villa Bonita.
08-07-21 Mingrodornas återkomst
08-11-11 Sirila gentlemän sökes
Paul Auster: Osynlig
2011-05-25 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fem år sedan |
Det
är en historia om spionage, mord, tabubelagd sex och litteratur
där spänningen triggas upp av en snårig intrig
som kräver ansträngning och koncentration för att
följa med. Det hela tar sin början i New York våren
1967. Den unge litteraturstudenten Adam Walker stöter under
en fest ihop med Rudolf Born, en karismatisk, hetlevrad och gåtfull
gästprofessor i statskunskap - som kanske dessutom arbetar
som hemlig agent. Adam blir raskt utlovad ett lukrativt jobb som
tidskriftsredaktör och inleder ett intensivt men kortlivat
förhållande med den nyfunne mecenatens attraktiva älskarinna.Men boken handlar också om en ung mans moraliska och känslomässiga fostran. Han träffar en person som avslöjar världens mörkare sidor och det är mycket skrämmande för honom. Det är professor Rudolf Born och hela hans liv förändrads genom detta möte. Han blir förälskad i Borns sambo Margot. Och sedan blir Borns nästa sambos unga dotter förälskad i Walker.
Mycket viktig i sammanhanget är Andy, lillebror till Adam Walker och Adams storasyster Gwyn. Andy dör då han är sju år. Han drunknar i havet, han kan inte simma. Fadern blir som en robot som går till jobbet ännu mer, modern drar sig in i en permanent skuldtyngd. Hamnar på mentalsjukhus.
Berättaren är Adam Walker och han är döende i leukemi när han skickar sina manuskript om sin ungdomstid 1967 till författaren.
Paul Austers bok Osynlig kom nyligen på svenska och i höst kommer hans nästa bok "Sunset Park".
Även om jag tycker att det avslutande kapitlet inte håller samma standard som boken i övrigt vill jag gärna instämma i Crister Enanders sammanfattning av boken "De som tycker att deckare är spännande, borde samtliga läsa denna litterärt fullödiga roman - blixtrande intelligent, infallsrik, överrumplande och ständigt gäckande - för att se vad verklig spänning är." Läs hans recension i Tidningen Kulturen.
Tidigare har jag läst hans förra bok "Mannen
i mörkret", En
sömnlös historia.
Andra recensioner:
Sara Ullberg, TT Spektra, i Gefle Dagblad: "Vintertid för Paul Auster",
Johan Dahlbäck i GP: "Gåtfull väv att njuta av",
Eva Johansson i SvD, "Vad försöker Paul Auster säga?",
Martina Lowden i DN, "Synopsisprosa".
Svindlande höjder
2011-05-10 Böcker |
För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Den
tredje boken i vårens bokcirkel upptäckte jag att jag
hade i bokhyllan. I Bra Böckers serie Bra Klassiker från
1975. Den hade bara stått och samlat damm länge. Svindlande höjder av Emily Brontë handlar om en vendetta på den engelska landsbygden i slutet av 1700-talet fylld av passioner, fiendskap och hat.
Om hittebarnet Heathcliff och den passionerade kärleksförhållandet mellan honom och hans fostersyster Catherine Earnshaw. Heathcliffs liv är fyllt av vilda känslor, djup förnedring och skoningslös hämnd. Och allt han gör kretsar kring kärleken till den vackra Catherine.
Berättaren, hushållerskan Ellen (Nelly) Dean har tjänstgjort på både Wuthering Heights och Thrushcross Grange. Mr Lockwood som kommer till Thrushcross Grange för att ha semester, blir förkyld och sängliggande och får hela historien berättad för sig av Nelly.
Emily Brontë - en av världshistoriens gåtfullaste kvinnor föddes 1818. Hennes korta liv, 30 år, kom att präglas av döden, den förblåste Yorkshireheden i norra England och en ensamhet långt borta från världen. Så småningom blev drömmarna verkligare än verkligheten själv, dikten en tillflyktsort undan ångesten. Året innan hon dog i tuberkulos 1848, utgavs hennes bok Wuthering Heights (Svindlande höjder) under pseudonymen Ellis Bell.
Tidigare böcker i vårens bokcirkel på Trelleborgs bibliotek om systrarna Brontë:
Agnes Grey, en romantisk historia
En kvinnlig utvecklingsroman från viktoriansk tid
Änglarna
2011-04-20 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Boken Änglarna som kom ut i år är
den fristående fortsättningen på Ola Nilssons
Hundarna från förra året, det hela ska bli en
trilogi. "Jag betalar kontant" säger Anna till sin far Oskar. Med det menar hon att hon betalar varje fylla varje dag. Tvingar sig igenom bakfyllans hemskheter. Oskar däremot börjar dricka direkt när han vaknar och är ständigt berusad. Anna vet hur en avtändning efter en veckas fylla känns. Oskar har en enorm nota att betala.
Man måste omge sig med människor som älskar en brukade pappa Oskar säga. Annars går människor som vi under. Anna trodde att killarna som festade loss på hennes kropp verkligen älskade henne. En gång blev det en spricka i illusionerna. Hon upptäckte den avgrundsdjupa skillnaden mellan hur det är i verkligheten och hur hon tycker att det är.
När hon sitter på första rälsbussen hem träffar hon Anders, också han på väg hem till samma ensliga norrländska samhälle efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff för mord. Han ser ledsen ut. Anna känner igen honom. Hon vill trösta honom med flaskan med sprit och cola men han avböjer. Han dricker inte säger han.
Anders skar en kvinna till döds. Kanske var det Lisa i Grillbaren i byn. Man får inget veta. Jag såg ingen annan utväg säger Anders inför tingsrätten.
Man får lust att också läsa Hundarna. Den finns inne för lån på Stadsbiblioteket. Tänk så bekvämt.
Recensioner i:
Eva Johansson i Svenska Dagbladet "Vingklippt och vingligt".
Aris Fioretos Dagens Nyheter "en text trimmad som den finaste Sachs­motor".
Thomas Löthman i Tidningen Kulturen "En svensk country noir".
Nils Schwartz i Expressen "Övertygelsen om Ola Nilssons litterära begåvning är grundfast".
Malin Lindroth i Göteborgsposten "Ensamheten".
Sara Ullberg i Kristianstadsbladet " Landsbygdssvärta i nytt ljus".
Rebecka Åhlund i Borås Tidning "Fängslande änglar som skaver".
Agnes Grey, en romantisk historia
2011-04-12 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Detta är den
andra boken av de så kallade Brontë-systrarna från
mitten av 1800-talet. Nu är det Anne Brontës tur med
boken om Agnes Grey. Anne var den yngsta och minst uppmärksammade
av de tre författarna Brontë. Förra boken jag läste i bokcirkeln på Trelleborgsbibliotek som så föredömligt leds av Skegriebibliotekarien Linda Boström var Charlotte Brontës Jane Eyre. En kvinnlig utvecklingsroman från viktoriansk tid.
Nu är det lilla syster Annes tur. Hennes bok har inte översatts till svenska tidigare.
Det händer inte så mycket i boken men mitt mest bestående minne av boken är kärlekshistorien mellan guvernanten Agnes Grey och prästmannen och sedermera kyrkoherden Edward Weston. De fattar tidigt tycke för varandra. Deras blyghet och oförmåga att tydligt ge uttryck för sin alltmer växande ömsesidiga kärlek gör att det blir en lång bok. Anne Brontës vill visa alla turer fram och tillbaka och gör långa bveskrivningar om hur hon fantiserar kring Edward Westons sätt att förhålla sig till henne. Först sedan hennes far dött och hon försiktigt presenterar Edward Weston för sin mor börjar det hända något. Det blir bröllop, äktenskap och snart är de föräldrar till tre barn. Men då har Agnes Grey redan för länge sedan slutat skriva dagbok.
visar sin storhet i att inte väja för obehagliga ting som djurplågeri av grövsta slag och misären i överklassens arrangerade äktenskap, men tillåta en gammal fattig arbetarkvinna att sitta vid sin kolbrasa och diskutera teologiska spörsmål.
Anne Brontë skrev ytterligare en roman, ”Främlingen på Wildfell Hall”, i vilken hon utan försköningar skildrade ett alkoholistäktenskap, Den blev hennes sista fullbordade, hon dog redan 1849 vid 29 års ålder.
Recension i Svenska Dagbladet 2009 "Skarp kritik av överklassfasoner".
Läs den på originalspråk här.
En bild på huset där de tre systrarna föddes i Thornton, England.
En kvinnlig utvecklingsroman från victoriansk tid
2011-03-15 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Jag har svårt
att förstå hur en person i det 21:a århundradet
kan lära något om livet genom att läsa Charlotte
Brontës klassiska roman "Jane Eyre" som hon skrev
1847. Det är bara prestationen som räknas i den nu tredje
bokcirkeln på Trelleborgs bibliotek som jag nu deltar i.
Boken handlar om Jayne Eyre som i jag-form berättar om sitt liv, från barndomen till vuxenlivet. Hennes föräldrar avled i hennes yngsta år och fick fick tas om hand av sin morbror. Morbrodern dog så småningom också och hon blev kvar med hans osympatiske fru och deras barn, där hon fick leva med dagligt våld och i elände. Boken är en biografi av författaren Charlotte Brontës och hennes systers liv.
Efter flera år kom hon därifrån och fick börja på en välgörenhetsskola för föräldralösa barn. Hon levde där i åtta år, i början som elev och i slutet som lärarinna, och placeras därefter som guvernant på Thornfield Hall, vars husbonde, mr Rochester, är full av hemligheter och mystik. De båda blir hopplöst förälskade i varandra, men på deras bröllopsdag avslöjas hans största hemlighet och de går åt skilda vägar där Jane utan varken pengar eller ägodelar får kämpa för att överleva.
Charlotte Brontë (1816-1855) var den äldsta av de intellektuellt begåvade systrarna Brontë, vilkas litterära verk är tungt vägande inom den engelska litteraturen. Alla tre gav ut romaner som idag betraktas som klassiker. Deras verk brukar tolkas som gestaltningar av kvinnans psykologiska utbrytningsförsök ur den viktorianska konventionen. Charlottes mest berömda verk är "Jane Eyre" (1847), viktiga är också hennes övriga romaner: "Shirley" (1849), "Villette" (1853) och "The Professor" (1857).
Tidigare
bokcirklar:
Bram Stokers: Dracula
(1897)
En modern variant på Dracula är John Ajvide Lindqvists
Låt den rätte
komma in (2004)
I våras deltog jag i en bokcirkel på Anderslövs
bibliotek som hade som tema "nordiska deckare". Den
tredje och sista i serien var den danska författaren Elsebeth
Egholms bok Dolda
fel och brister.
Då läste vi också Jo Nesbös Fladdermusmannen
Paradisets fångar
2011-03-09 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Så heter Arto Paasilinnas senaste bok på
svenska (2010). På finska kom den redan 1974 och heter Paratiisisaaren
vangit. Hans fyra tidigare översatta böcker som jag
läst är Skyddsängel, Domedagen gryr, Milda makter och Fabrikör Liljeroos luftskepp. Detta är
en roligare bok att läsa än de som kommit ut på
svenska under de senaste åren. Det beror säkert på
det att är en av hans tidigare böcker. Den skrevs redan
1974 och där finns drag av andra av hans "mästerverk"
som Milda makter, "Gud tar friår" och Uppdrag:
Skyddsängel. Det är förbluffande hur en bok som skrevs för nästan fyrtio år sedan håller så bra idag.
Tjugo av Arto Paasilinnas (f 1942) 40 böcker har översatts till svenska.
Ett fyrtiotal människor överlever en flygkrasch. Planet landar på stranden till en obebodd ö. Den tillhör den indonesiska övärlden. De var på väg från Japan till Indien för att där tjänstgöra för FN, som skogsarbetare, sjukvårdspersonal eller barnbegränsningsprofeter. Detta utspelar sig i början av 1970-talet då krig råder och vänstern diskuterar hur socialistiska länder ska se ut för att förverkliga paradiset på jorden. Det gäller först att överleva men allt efterhand som de i finsk kollektiv anda organiserar sitt Robinson Crusoe liv upptäcker de många fördelar med att leva i denna paradisiska och det blir problem när de får möjlighet att lämna ön.
Baksidestexten.
Recensioner i Nwt "Paasilinna i Indonesien 2011" och i DAST.
Peter Höeg driver med religioner
2011-01-12 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
I "Elefantskötarnas
barn" är "dörren till friheten" ett återkommande
tema och Peter Høeg uppmanar sina läsare att ständigt
vara på utsikt efter den.På ett både humoristiskt, underhållande och allvarligt sätt driver den danske författaren Peter Höeg, både med de stora världsreligionerna och med de små sekterna.
Men boken kan också läsas som en deckare, som en burlesk komedi eller som en andlig upplevelse.
Höegs ilska inför självbelåtna och okänsliga myndighetspersoner lyser tydligt fram. De får de namn de förtjänar, kommunalrådet Bodil Flodhäst, biskopen Anaflabia Borderrud, överläkaren Thorkild Thorlacius-Dröbert m fl.
Men även mot de mobbare han utsatts för som barn. Uttryckt med en underbar humor: "Personligen anser jag att burka kan vara klädsamt och jag hade gärna sett att fler personer gick den vägen, till exempel Kaj Ofredare Lander (som mobbat Peter i skolan), och i hans fall behöver det inte finnas hål för ögonen". (135)
Men inget av allt detta hade varit möjligt utan översättarens hand, Ninni Holmqvist, Lasses dotter, min facebook vän likson Crister Enander som skrivit den enda recension av boken, värd att läsa. För all del även Per Svensson är på rätt väg.
De religiösa lever ständigt med tvivel på Gud och sin religion. De har en längtan "stor som en elefant" att komma till klarhet över vad som händer människan efter döden. Elefanten kan bli så stor att den nästan krossar dem. Peter, Tilte och Hans Finö är "Elefantskötarnas barn" med alla problem detta innebär.
Peter Høeg är nummer tre på min favoritlista, efter Klas Östergren och Håkan Nesser.
Min blogg efter ha läst Peter Høegs förra bok: Den tysta flickan får hjälp.
Om Peter Høeg (på danska). På Wikipedia.
Recensioner:
Crister Enander i Tidningen Kulturen: "En uppsluppen äventyrsberättelse om livets väsentligheter".
Jan Arnald i DN: "Säregen blandning av komisk ungdomsroman, gammaldags skröna och andlig frigörelseskrift".
Per Svensson i Sydsvenskan: "Elefantskötarnas barn kan läsas som en mild men vild drift med religiositeten som livslögn och fetisch och livstilssprojekt".
Nils Schwartz i Expressen: "Rejält dålig"
Mats Gellerfeldt i SvD "Berättelse på högvarv"
L O Rindberg i Länstidningen "En riktigt skruvad historia i farstempo".
Tomas Polvall i Smålandsposten: "En underbar saga för vuxna".
Ingalill Bergensten: Berättelsens huvudtema är två tonåringars sökande efter sina försvunna föräldrar.
Recensioner på danska: "Dejlig fortælling", Fantastisk, original, velskrevet og humoristisk roman.
Torgny Lindgrens Minnen
2010-12-03 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Man håller
gärna med honom om att människan bara har "inbillningar",
inga minnen. Det är längesedan hjärnforskarna lämnade
psykiatrins omhuldade inbillning att allt vi varit med om och
tänkt finns ograverat som en bandinspelning i hjärnan
som bara väntade på att spelas upp. Torgny Lindgren
är därför motvillig att ställa upp på
sina förläggares förslag. Och boken blir därför
inte bra. För mig som väntat i tre år på
en ny bok av Lindgren är den en stor besvikelse. Det som
räddar den är det underbara språket. Men Lindgrens
fantastiska förmåga att gestalta en intressant berättelse
kommer inte till sin rätt. Som i andra böcker som jag
har läst: Hummelhonung från 1995, Pölsan från
2002 och Dorés bibel från 2005. De handlar om några
små byar i det inre av Västerbotten och dess egenartade
befolkning i Avabäck. De två senaste var en triptyk
som avslutades med Norrlands
Akvavit som kom 2007. Det pratas ganska mycket i det här manuskriptet säger förläggaren, det har inte pratats så mycket i dina tidigare böcker. "Man kunde kanske", säger hon, "önska sig lite mer handling". Jag tror att många läsare, med mig, håller med förläggaren.
En presentation av boken av Eva Johansson, kulturjournalist i Böckernas klubb.
Recensioner:
Björn Gunnarsson i GP: "Filosoferar om sanningen och fantasin".
Nils Schwartz i Expressen följer författaren på en vandring i dödsskuggans dal.
Tom Hedlund i SvD: "Antagligen har det mesta hänt".
Crister Enander i Tidningen Kulturen "Svårmodet och ledan har närapå förtärt mig".
Alvtegen sviker
2010-11-15 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan |
Karin Alvtegen har tidigare givit ut fem deckare
och debuterar nu med en "vanlig" roman. Det är
en så kallad relationsroman om två medelålders
människor som på olika sätt mår dåligt
men möter varandra och mår bättre på slutet.Det är relationer och intriger. Mellan vuxna barndomsvänner och det sexuella spelet mellan man och kvinna. Karin Alvtegen behärskar inte detta bättre än en hygglig medelmåtta.
För oss som läst hennes tidigare böcker och väntat i två år på hennes nästa bok är denna bok en mycket stor besvikelse. Så länge hon höll sig till genren psykologiska kriminalromaner gick det bra. Nu avslöjar hon vilken medioker skribent hon är.
De positiva personerna man kan sympatisera med är "Protonen", fysikläraren som ägnar hela sitt liv åt kvantmekaniken och "Verner" den missförstådda filosofen och konstnären.
Recensioner:
Annina Rabe i SvD: "Ett mord hade piggat upp",
Jonas Thente i DN: "Det är en på många sätt
ofrivilligt komisk roman; ett pekoral helt enkelt"
Cristine Sarrimo i Sydsvenskan: "Ansatsen är god men finliret saknas",
Ingemar Nilsson i Tidningen Kulturen: "Trist då att det bara "bidde en tumme"
när det skulle bli en vante",
Marie Hedberg i Västerbottens Folkblad: "Den som tycker om Alvtegens författarskap
kommer inte att bli besviken".
Den döende detektiven
2010-11-08 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
”Domarna och deras bödlar. Öga
för öga, tand för tand”. Har just läst
ut LGW Perssons senaste bok "Den döende detektiven".
Originell, aktuell, kunskapsrik, spännande och känsloväckande.
Snart i klass med Håkan Nesser. Rekommenderas varmt!Leif GW Persson går en match med döden, sin egen kanske, i sin nya deckare. Den numera pensionerade chefen för Rikskriminalen, Lars Martin Johansson, får en stroke redan får en stroke redan i första kapitlet. Strokepatienten frisknar till för varje dag som går. Sjukgymnastik hjälper till men kanske allra mest den träning av hjärnan det innebär att sätta sig in i ett gammalt sexualmord som just preskriberats. Lars Martin Johansson är den som gillar läget, hatar slumpen och aldrig krånglar till det i onödan.
Hjälp får han av sin pensionerade kollega Bo Jarnebring. Men också av Biträdande överläkaren och docenten i neurologi Ulrika Stenholm vars fader, prästen Åke Stenholm är död. På sin dödbädd anförtrodde han Ulrika att en kvinna biktat sig för henne att hon visste vem som mördat en 9-årig flicka, Yasmine Ermegan. I juni 1985.
Mycket om autentiska fall, Anders Eklund, Engla Höglund, Ulf Olsson som mördade Helene Nilsson. Småflicksmördaren John Ingvar Löfgren.
Kärnfrågan i romanen är inte: Vem gjorde det? Kärnfrågan är i stället: Vad ska vi göra med den som gjorde det?
Brottet är ju preskriberat. Men brottet är också så vedervärdigt att det strider mot varje rest av rättskänsla att låta det förbli ostraffat. Så vad ska en hederlig polis göra? Demaskera mördaren och sedan blunda medan han lynchas? Skydda honom?
Per Svensson recenserar i Expressen. Han rekommenderar en deckare där alla pratar som Leif GW.
Magnus Persson recenserar i Svenska Dagbladet. En berättare på gott humör.
Ingegärd Waaranperä i DN gillar inte boken. Den är för ytlig. Men deckarläsare är sällan kräsna. Det kanske inte ens är litteratur vi vill ha, säger hon. Det är inte mycket hon begriper om god kriminallitteratur, säger jag.
Åke Leijonhufvud i Sydsvenskan Ett precist mästerverk.
Mina bloggar om Leif GW Perssons två senaste böcker: "Den som dödar draken" och "Faller fritt som i en dröm".
Arvet från Darwin
2010-10-24 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
I boken Arvet från Darwin granskar Birgitta
Forsman både Darwins egna synsätt och de åsikter
som senare förts fram av darwinister och antidarwinister.
Evolutionen har ingen avsikt. Den går inte framåt. Om intelligens är viktig för överlevnaden blir framtida generationer klyftigare. Om intelligens missgynnar fortlevnaden så blir det tvärtom.
Forsman tycker att vi förringar arvets betydelse kraftigt och överskattar miljöns. Hon menar att förnuftet är satt på undantag. Om vi tänker förnuftigt på människan som biologisk varelse, lär känna våra gränser och möjligheter, kan vi skapa ett bättre samhälle och en god moral.
En
grundläggande invändning mot evolutionsteorin har varit
att om den är sann behövs Gud inte längre. Då
skulle moralen kollapsa menar en del. Men en religiös moral
är inte bättre än en sekulär. Den icke-religiösa
etiken är en vetenskapsgren som måste ges mer utrymme.
Okunnigheten om evolutionen och evolutionsteorin är enorm.
Vi måste lära oss mer om människans natur och
inte nöja oss med fantasier och önsketänkande.
Kunskaper från olika infallsvinklar är nödvändiga
för att lösa problem som våld, fattigdom sjukdomar,
klimatförändringar. För allt detta är kunskapen
om evolutionen relevant och nödvändig.
Birgitta Forsman är vetenskapsteoretiker och docent i forskningsetik
men har också en bakgrund som kulturarbetare. Som forskare
och universitetslärare har hon skrivit flera böcker
om forskningsetik och haft många olika uppdrag med anknytning
till etik och vetenskap.
Boken inhandlade jag för
drygt ett år sedan efter att på Limhamns föreläsningsförening
ha lyssnat på Birgitta Forsman som pratade utifrån
sin bok "Arvet från Darwin. Religion, människa,
moral".
Recensioner av boken:
Ola Wihlke i Norrköpings Tidningar: Människan är ett djur precis som masken,
Benny Holmberg Tidningen Kulturen: En tankeväckande bok.
En modern variant på Dracula
2010-10-19 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Det finns tydligen
en ny genre i den litterära världen som handlar om "vampyrer".
Det är en sorts människor med specifika egenskaper.
De är "odöda", lever kvar efter sin död
och kan bara dö på speciella sätt. Ett är
att slå en spetsig påle genom hjärtat, en annan
att utsättas för solljus. I Bram Stoker's Dracula är de den personifierade ondskan,
i John Ajvide Lindqvists debutroman från 2004 mer moderna
verk "Låt den rätte komma in" har de "en
särskild sjukdom". Gemensamt är att de bara kan
leva på färskt människoblod. De har enorma krafter
och dödar ofta sina "blodleverantörer" i ren
glupskhet. De kan inte gå in i en byggnad eller lokal första
gången om de inte "bjudes in". Om de försöker
riskerar de att dö. Oskar är ett mobboffer. Han har lärt sig att finnas i det och talar inte om det för någon. Han träffar en ung, vacker flicka och blir förälskad. Eli, som föddes som pojke, ger honom styrka och han börjar kämpa mot mobbarna. Hon/han är en vampyr som behöver färskt människoblod för att överleva. Hon bor med Håkan Bengtsson som var lärare men blev uppsagd misstänkt för pedofili.
Vampyrer behöver "blodtransfusioner", måste dricka människoblod för att överleva. De borde attackera blodbussen i stället för att döda människor. En enkel, teknisk lösning? Ge blod och rädda vampyrernas offer!
Det är ett nytt exempel på en bok som jag aldrig skulle ha läst om jag inte deltagit i höstens Bokcirkel på Trelleborgs bibliotek under ledning av Linda Boström. Cirkeln har ytterligare en bok på sin lista, vilken är en förborgad hemlighet.
Om boken: Wikipedia,
Recension i Ordfront: En svensk skräckroman.
Dracula
2010-10-07 Böcker |
För ett år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
I våras deltog jag i en bokcirkel på
Anderslövs bibliotek som hade som tema "nordiska deckare".
Den tredje och sista i serien var den danska författaren
Elsebeth Egholms bok "Dolda fel och brister. Höstens bokcirkel
som hålls på Trelleborgs bibliotek ska handla om "vampyrer".
Den första boken är klassikern "Dracula" från
1897, av den irländske författaren Bram Stoker. Boken
är baserad på Vlad på historien om en riktig
furste som var oerhört grym: Vlad III Dracula, eller Vlad
Tepes (Vlad Pålspetsaren)Det är en tjock bok på över 550 sidor som är oerhört detaljerad. Boken har ett konstlat, omständigt språk. Dracula är skriven som en journalbok med flera röster som turas om att föra berättelsen vidare. Ett syfte kan vara att göra en otrolig berättelse mer trovärdig. De goda är helt otroligt goda, det är en lika stor förvanskning av sanningen som beskrivningen av Drakula. Drakula ger ondskan ett ansikte.
Boken betonar betydelsen av kristendomen som frälsaren från det onda. De kristna symbolerna, korset och oblaten, är vapen som de odöda inte kan motstå. En grupp 1800-talets Ghostbusters drar ut i strid för att rädda för att rädda två besatta kvinnors själar.
Jag är helt nöjd med att ha läst denna bok, det tillhör allmänbildningen.
Ett långt kompendium skrev jag under läsningen.
Hanami
2010-09-08 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Hanami,
är ett japanskt ord som betyder "att beskåda blommor"
och är namnet på en av de viktigaste årliga högtiderna
i Japan. Den äger rum då körsbärsträden
blommar. Den skrevs 1997 av Steinunn Sigurðadóttir
och kom på svenska 1999 med titeln Hálfdan Fergusson
lämnar livet på jorden. Boken har nyligen kommit
i en ny svensk upplaga som exponerades i snurran för nya
böcker på Skurups bibliotek i augusti. Den intressanta
titeln fick mig att låna boken. När Hálfdan Fergusson i Reykjavik plötsligt en dag blir övertygad om att han är död fastän han fortfarande kan prata, äta, köra bil och till och med älska då blir hans tillvaro mycket komplicerad. Eftersom ingen tror honom och ingen förstår hans hopplösa situation finns det bara en sak att göra: att ge sig av. Sedan han med hjälp av hemliga privatdetektiver lyckats ordna sin egen begravning blir det Tokyo som blir hans nya hem där han träffar unga vackra japanskor och får tillfälle att odla sin specialbegåvning, att garnera tårtor.
Boken är lättläst, galghumoristisk - man kommer ofta att tänka på en annan nordisk författare, Arto Paasilinna, som jag läst en del böcker av, den senaste var Fabrikör Liljeroos luftskepp - och innehåller en del filosofiska reflektioner. Men det räcker inte för en förnyad bekantskap.
Tidningen Kulturen om författaren. Författarens hemsida.
Islamismens seger
2010-08-13 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
En
bok av Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut
(FOI) och vid The Washington Institute for Near East Policy. Han
har specialiserat sig på frågor som rör terrorism,
politiskt våld och säkerhetspolitik i Mellanöstern
och Centralasien. Boken "Islamismens seger - från Libanon till Iran" tar sin utgångspunkt i kriget mellan Israel och Hizb’allah i Libanon sommaren 2006 som blev en seger för Hizb’allah och dess främsta vapendragare – regimen i Iran. Men framför allt blev kriget en seger för islamismen. Kriget och vad som följde avslöjade att hindret för fred i Mellanöstern inte i första hand handlar om ockupation eller bosättningar utan för att Hizb’allah och andra islamistiska organisationer som Hamas över huvud taget inte vill se någon fred med Israel. Israel ska försvinna som nation. Det är målet. Hos dess företrädare kallas denna doktrin Muqawama - det ständiga kriget. Raketbeskjutningar, kidnappningar och andra asymmetriska taktiska metoder kan användas även mot ett Israel som är militärt starkare. Det är också viktigt att metodiskt nöta ner motståndarens -Israels - moral. Det är alltså taktiskt att fokusera på Israels civila befolkning som ett mål för attacker.
Om boken, Bokförlaget Fri Tanke.
Recensioner av Frans Cohn och Sapere Audel.
Jules Verne-magasinet
2010-08-10 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Författaren Claes Hylinger har nyligen skrivit intressant om patafysiken i sin bok "Utan ärende".
JVM startades 1940 och var på sin tid världens enda science fiction-veckotidning. Nu utkommer den med mer blygsamma 4 nummer om året, och redigeras sedan 1972 av Sam J. Lundwall.
Februarinumret innehåller främst "Brottstycken ur en världshistoria" av André Maurios. Le chapitre suivant (1927) - The Next Chapter - i översättning av Jonas Norén.
"A meditation on the gullibility of the masses, and the dangerous influence of newspapers. Ben Tabrit, a great Moroccan scientist, invents a revolutionary "wind-accumulator"; this is in 1963, during a period of worldwide peace engineered by five benevolent newspaper barons known as the Dictators of Public Opinion. Thanks to a combination of worldwide boredom, the prospect of unemployment in the coal and oil industries (because of wind energy), and squabbling among nations about ownership of the world's windiest places, a new world war seems imminent.
Two of the DPOs conspire to avert war by uniting the human race against a common outside enemy. (Hello, Alan Moore's Ozymandias.) The enemy? The imaginary inhabitants of the Moon, whom hoax newspaper stories soon accuse of wiping out remote villages around the world with powerful death rays. All goes well, and a Worldwide Wind Company is established. But then the scientist Tabrit invents a death ray of his own, and fires it at the Moon. Unfortunately, it turns out that the Moon really is inhabited, and the Moon-men blast the city of Darmstadt. The Earth retaliates. The novella's final sentences: "On February 7th, the cities of Elbeuf (France), Bristol, Rhode Island, and Upsala (Sweden) were burned to ashes by the Moon. The era of Inter-Planetary War had begun." (The Next Chapter), bläddra ner på sidan.
Sam Lundwall finns på Facebook.
Sam Lundwall på en tysk sida.
Gabriella Håkansson: Fallet Sandeman
2010-08-06 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
För drygt tre år sedan läste jag
Gabriella Håkanssons senaste bok "Hjärnmänniskan". Sedan dess
har jag varit nyfiken på hennes tidigare bok "Fallet
Sandemann" som kom fem år tidigare, 2002. Är detta en parodi på agentromaner, som fler recensenter menar. Koder och anagram, pseudonymer och dubbelgångare. Eller en beskrivning av en absurd form av åldringsvård där den förmenta viljan att göra människor väl leder till ett fruktansvärt elände. Eller handlar boken om vad som är manligt/kvinnligt. Det "feminina konceptet". Om hur kläderna ger kvinnan både hennes egna upplevelser och avgör hur andra uppfattar henne? Särskilt viktiga är de högklackade skorna som ger kvinnans kropp en särskild S-kurva och ett feminint rörelsemönster.
Filosofer, matematiker och andra vetenskapsmän ägnar sig så helhjärtat åt sin verksamhet att de glömmer allt annat i livet, de letar förtvivlat och efter det ouppnåeliga "das Ding an sich". "De drivs av ett lika outsläckligt som vansinnigt begär att finna svaret på livets gåtor, på tillvarons outhärdliga mysterium"
Många drabbas redan i medelåldern av en mystisk sjukdom och hamnar på Hilberts Hotel i "det tomma hörnet" i den saudiska öknen. Det drivs av madame Qlan van der Risk tillsammans med den vietnamesiske dvärgen Chang.
Bokens jag är en ung kvinna. En kvinnlig agent under pseudonymen Anabel Shank. Hon arbetar på Femte Internationella Säkerhetsroteln i London. En agent, Sandemann - eller Maksim Ellington, har gått under jorden i Lissabon. Anabel Shank ska tillsammans med Korowski, alkoholist med spelmani och snart 65 år hämta hem Sandemann. Anabel är en Lisbeth Salander typ, det är bokens (enda?) styrka.
Sandemann reser tillsammans med Erik Bäcklund, schackspelaren, som skriver den "hypnagoga dagboken", världen mellan sömn och vaka. Anabel är chockerad över Sandemanns "vederstyggliga vanföreställningar om könet och världen", hans sjukliga självstympningar - den brända svarta tungan - hans kallhamrade tillvägagångssätt med Erik Bäcklund.
Vad är det som utspelar sig i "Mugamman", den stora statsförvaltningsbyggnaden i Kairo. Är det därifrån "exekutörerna" styrs.
En lång bok, nästan 500 sidor, äntligen är jag klar.
Läs baksidestexten.
Recension i Dagens bok Labyrintartad resa till mörkrets hjärta
av Rikard Liljenskog.
Kristianstadsblade En hjältinnas dubbla kamp av Ann Lingebrandt.
Läs den!
Ralf Rothmannn: Mjölk och kol
2010-07-17 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan |
Boken
skrevs 2000 och kom på svenska 2009 som det nya bokförlaget
Thorén
& Lindskogs första bok. Den är översatt
av Jörn Lindskog. Det finns en nutid och en dåtid (som vanligt är man frestad att säga. De bästa böckerna skrivs inte så här, som en blandning mellan händelser som beskrivs och minnen).
Ingen bok jag rekommenderar. Jag frågar mig varför. Det är inte min generation. Men visst säger den något om efterkrigstidens Tyskland, skulden från nazitiden och saknaden efter Östtyskland. Stilen är rå och direkt och man håller gärna med Lyrans Noblesser om att "berättelsen känns lika kolförgiftad som miljön den utspelar sig i".
Den handlar om Simon, en tonåring som går på handelsgymnasium. Men den börjar med att han begraver sin mamma och då erinrar sig hennes (och hans) liv. Simon rensar ut i hennes lägenhet och hittar ett papper, ett brev från pappa. "Vi hade ju bra år också".
Pappa, Walle, jobbar i gruvan Gute-Hoffnings-Hütte. Innan arbetade han på en stor gård. Walle sliter hårt för brödfödan. Han lämnade gården - mjölken - för gruvan - kolet.
Mamma Liesel jobbar i servisen på Centralstationen. På lördagarna syr hon klänningar efter mönster i Burda. Hon går gärna ut och dansar. Gärna med Friede, hennes bästa väninna. Friede arbetar som städerska på Hoesch. Liesel vill ta för sig allt som finns att erbjuda några decennier efter kriget, mitt i "det tyska undret".
Liesel är ständigt attraherad av andra män särskilt av Gino som bjuder med henne till Italien. Gino Perfetto är en ung arbetskamrat tilll Walle, en italienare.
Simon har en kamrat som heter Pavel. Han är ständigt inblandad i småkriminella verksamheter. Försvinner ut boken.
Simons lillebror, Traska, är på ett sätt huvudperson. Han kallas "Gipskatten", är en god fotbollsspelare. Traska får epileptiska (?) anfall. En gång skadar han sig så allvarligt att han blir invalid för livet.
Förlagets andra bok "Upptäckten av Currywursten" har jag redan läst.
Det finns en recension av boken i FIB: "Nihilismen gjort sig hemmastadd bland det proletära bottenskrapet".
Får bra recensioner i DN av Aris Fioretos.
Christer Enander i Ystads Allehanda " Tysk litteratur efter söndring och skuld".
Att sluta cirkeln
2010-06-20 Böcker |
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan |
Så
hade Håkan Nessers senaste bok "De ensamma" kunnat
heta men det hade kanske varit för avslöjande. Därför
använder han med avsikt en helt menlös titel. Håkan Nesser har lyckats skriva en ny bok, den fjärde om kriminalinspektören Gunnar Barbarotti som verkligen berör läsaren och får honom att fundera på sitt eget liv. Boken är lång men man läser sakta med avsikt för att den ska räcka länge.
I boken finns också de övriga välkända personerna på Kymlinge polisstation, Eva Backman, Asundander och inspektör Sorgsen. Eva Backman tillhör polisgänget i Nessers senaste böcker. Det är en historia om ond bråd död med sex personer inblandade vars liv och förehavanden berättas från flera perioder i historien, från barndom till slut skulle man kunna säga. Där finns fyra avgörande ögonblick.
Rikard Berglund hade en plan. Den uppnådde han när han blev präst och flyttade in Rödåkra prästgård, en idyll som hämtad ur en sagobok. Nådens gåvor. Men han hade levt på en lögn i flera decennier och idyllen rämnar. Livet kan förändras på ett ögonblick, det är bokens budskap.
Germund Grooths pojkstreck får katastrofala konsekvenser för många människor under ett halvt sekel.
Maria, "Sparven" ramlar från gungan, slår sig i huvudet och blir personlighetsförändrad.
Under en busstur kör hennes bror Tomas vilse i Rumänien, måste köra in på förbjudet, militärt område för att vända och alla sex vännerna grips av vakter. Det leder till en traumatisk upplevelse som påverkar resten av deras liv.
Det är en lång bok, nästan 600 sidor, och jag tycker nog att första halvan är lite trög. Efter den katastrofala bussturen genom Rumänien lossnar det emellertid och spänningen stiger oavbrutet.
Jag höjde hans förra bok "Maskarna på Carmin Street" till skyarna, denna når inte riktigt dit, men den är den bästa hittills i Barbarotti-seien.
Ingegärd Waaranperä Recension i DN,
Nils Schwartz i Expressen,
Marianne Jeffmar i SvD "I omtuggningarna märks en trötthet",
Crister Enander i Tidningen Kulturen.