Om Romer

Det tiggs som aldrig förr i Sverige. Rumänska och bulgariska romer med tiggarmuggar har på kort tid blivit en del av den svenska gatubilden.

Tiggarna berör och upprör, samtidigt som det råder stor okunskap om vad tiggeriet egentligen beror på. Myter och vanföresställningar är utbredda hos såväl journalister som politiker, något som ställer sig i vägen för konstruk tiva diskussioner och reformer.

Varför tigger romer? är en populärvetenskaplig studie i fenomenet romskt tiggeri - den första i sitt slag som utgivits på något språk.

Författaren kartlägger grundligt tiggarbran schens omfattning och dess aktörer, problem och trender i dagens Sverige.

Han tränger in i tigge riets mekanik och psykologi och försöker förstå hur tiggande hänger samman med romernas historia, kultur och livsstil.

Sammantaget ger boken många överraskande insikter och lägger fram flera djärva förslag på hur de tiggerirelaterade problemen kan lösas.

OM FÖRFATTAREN
Stanislav Emirov är utbildad finans ekonom med en lång karriär som analytiker och utredare i näringslivet. I dag är han präst, arbetar med väl görenhet och har sedan 2007 varit engagerad i diverse projekt kring utländska tiggare i Sverige.

De missförstådda romerna
En recension av Kajsa Ekis Ekman om en ojämn bok som avlivar myter
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/8wjK51/de-missforstadda-romerna

Stanislav Emirov är kalvinistisk präst och baserar boken på egna intervjuer med romska tiggare i Sverige, Bulgarien och Paris. Boken kan dock inte betraktas som forskning i någon mening då redovisning av grundmaterialet för intervjuerna saknas.

Enligt Emirov är tiggeridebatten full av myter och han börjar med att avfärda högerns, som att tiggeriet skulle vara styrt av kriminella ligor, att alla pengar går till rika bossar och att de som tigger även stjäl. Visst hjälper många människor varandra med att hitta platser och ordna resor, men inkomsterna från tiggeri i Sverige ligger i dag på 80 kronor om dagen, vilket är alldeles för lite för att kunna intressera någon liga.

Tiggeri är visst en lösning på fattigdom, menar Emirov: det är den mest effektiva av alla förmögenhetsomfördelningar som går att hitta. Skär bort alla mellanhänder och ge pengarna direkt till den behövande i stället!

Men Emirov är också irriterad på de humanister som hävdar att romer tigger för att de är utsatta för diskriminering i Rumänien. Det är många folk som är utsatta för diskriminering, men inte alla tigger, skriver han. Tiggeri är enligt Emirov en del av den romska kulturen precis som hästhandel varit. Här hänfaller Emirov till ett historielöst hopbuntande av romer. Till exempel då han skriver: ”Romerna har funnits i Rumänien i över 600 år, och hittills har samtliga integrationsförsök misslyckats”. Han nämner inte att en av de största grupperna tiggare i Sverige tillhör rudari, som varit slavar i Rumäniens gruvindustri i 500 år.

Att det finns skillnader mellan olika romska grupper tar Emirov inte heller upp, utan talar genomgående om ”romsk kultur”.

Det står snart klart att Emirovs perspektiv är anti-assimilatoriskt. Han vill hylla olikheterna i Europa, han vill bevara romernas kultur och menar att integration endast ska ske på romernas villkor. Det är förmodligen detta som misstagits för ett ”skyll dig själv”-perspektiv. Dock är hans stora problem ett alltför statiskt kulturbegrepp, precis som Ivar Lo hade på sin tid. Minns att han ville ”lämna romerna i fred i sina läger” medan Katarina Taikon replikerade: ”varför gäller FN:s mänskliga rättigheter inte oss?” En debatt som blivit högaktuell igen.

Allvarliga brister i bok om romer    augusti 2016, 13:20 Av Hanna Westerlund:
http://www.fria.nu/artikel/124244   
Fria Tidningen


Tiggarna har ett ansvar
Jonathan Lönnqvist i SVD: "Tiggarna har ett eget ansvar"

Låt oss börja med att konstatera en sak: romer har historiskt varit utsatta för fördomar, förtryck och diskriminering. Detta sker även i vår tid, både i vår omvärld och i vårt land – även om mycket har hänt sedan Katarina Taikons bok ”Zigenerska” gavs ut 1963.
När vi i?dag talar om romer är det oftast i samband med att vi diskuterar tiggeriet i våra svenska städer. Nyligen sändes ”I jakt på ett bättre liv” och den 7 april var det premiär för den tredelade dokumentären ”Vi kallas tiggare” med Alexandra Pascalidou, båda i SVT.

Dokumentärer av det här slaget har en viktig funktion att fylla. De ger oss en chans att lära känna människorna bakom de tusentals pappmuggarna. ”Det kunde lika gärna ha varit jag” är förmodligen det som Pascalidous team vill att vi ska tänka, när vi möter tiggarna från Rumänien som säger att de drömmer om att lämna tiggeriet och börja arbeta.

Stanislav Emirov är kalvinsk präst och har arbetat med de hitresta tiggarna, huvudsakligen romer, allt sedan Rumänien och Bulgarien blev EU-medlemmar 2007. I en nyutgiven bok, ”Varför tigger romer” (Karneval förlag), berättar han om det som hjälparbetarna kallar ”proffsgraden”. På en femgradig skala finns bland tiggarna både de som hatar att tigga men inte har något annat val (ettor) och de som inte skulle sluta ens om de blev erbjudna ett jobb med bra lön (femmor).

Emirov konstaterar att forna tiders stereotyper om romer som tjuvaktiga men exotiska, har ersatts av en ny: de fattiga romerna som inget hellre vill än att jobba, men som på grund av diskriminering inte har något annat val än att tigga. Den stereotypen upprätthålls av tiggarna (som tjänar på det), av massmedier som kan göra känslosamma reportage samt av politiker som kan hänvisa till sin medmänsklighet och därmed slippa ta obekväma beslut.

I Sverige finns i?dag många romer som bor i hus eller lägenhet, som jobbar och betalar skatt. Även i Rumänien har var fjärde rom i arbetsför ålder sysselsättning och en stabil inkomst. Romer är alltså inte predestinerade att tigga. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det finns många fattiga och diskriminerade människor i Europa, men ingen grupp väljer tiggeriet i samma utsträckning som romerna.

”Romer väljer tiggaryrket därför att det för dem är lönsammare än andra alternativ, samtidigt som tiggeri passar ihop med romernas livsfilosofi och livsstil”, skriver Emirov. Den romska kulturen har präglats av en distansering till majoritetssamhället, en nomadisk livsstil och ett sätt att leva för dagen där fattigdom (och därmed tiggeri) inte är något konstigt.

Detta var från början försvarsmekanismer för att överleva i en fientlig miljö, men har i?dag även blivit en boja. Exempelvis undviker många rumänska romer all kontakt med myndigheter. Man föds och dör utan att någonsin registreras och få nödvändiga papper.

Från att i början ha varit ett storstadsfenomen finns numera romska tiggare i hela landet. Varje ökning av antalet tiggare, exempelvis efter att socialtjänsten 2013 började bekosta tiggarnas hemresor, har inneburit att en allt större konkurrens. Emirov uppskattar snittinkomsten för de flesta tiggarna till 80 kronor om dagen, mot 200 kronor för några år sedan. Det kan jämföras med medellönen i Rumänien som är 125 kronor efter skatt.

Det har från olika håll föreslagits att vi bör förbjuda tiggeriet, bland annat av förre statsministern Göran Persson i mars. Emirov konstaterar att det finns många kreativa sätt att kringgå ett förbud och att det skapar svåra gränsdragningsproblem. Men att inte göra något alls är inget rimligt alternativ. Snarare riskerar situationen bara att förvärras tills dess det är mer förmånligt att leva på socialbidrag i hemlandet än att tigga i Sverige. Då kommer problemet förvisso att flytta tillbaka till Östeuropa och bli mindre synligt för oss, men utanförskapet kvarstå.

Som ett folk utan eget land har romerna historiskt varit rädda för att assimileras, vilket bland annat har resulterat i att många romer inte velat att deras barn ska gå i skolan och präglas av gadje (icke-romer). Emirov föreslår att de europeiska romerna får ett självstyre inom EU, med möjlighet att exempelvis själva utforma sitt utbildningssystem. Det är ett förslag som väcker många komplicerade följdfrågor och innan något sådant skulle kunna realiseras har alltför många barn hunnit växa upp i kåkstäder.

Diskriminering mot romer ska bekämpas, men de romer som väljer tiggeriet har också ett eget ansvar.