
Vampyrerna
mot varulvarna. Låter som speedway. Jag såg The Twilight
Saga: Breaking Dawn - Part 1 tillsammans med Andreas, Lina, Nilla
och Sanna och ett hundratal tjejer i yngre tonåren. Filmen
har en mycket lång startsträcka innan det tar fart
sista halvtimmen. Och blir riktigt, riktigt bra!
Bella (Kristen Stewart) var död. Inga upplivningsförsök
hjälpte. Så i filmens sista ögonblick flashade
det till en sekund. Ögonen öppnades. En skälvning
gick genom publiken. Glädjeskrik hördes. Hur många
tror ni vill se fortsättningen del två?
Jag förstår nu varför Twilightfilmerna efter Stephenie
Meyers böcker är så populära.
Först åt vi fyra tillsammans på Istanbul och
jag fick presenter, vi firade ju Fars Dag en vecka senare än
alla andra.
Recensioner:
Elin
Larson i Metro: " Inväntar den sista delen i det här spektaklet
om ett år med viss entusiasm".
Jane Magnusson i DN: "Reaktionär kvinnosyn och förtryckta
sexualitet".
Annika Gustafsson i Sydsvenskan: "Blodigt och blodfattigt".
Malena Janson i SvD: "Sadistiskt kvinnovåld".
Mattias Dahlström i HD: "Uselt och träigt".
Inte nådiga precis, men få eller inga av de som betalt
85 kr för en plats i den fullsatta salongen skulle känna
igen filmen i de sura recensionerna. Vad har vi recensenterna
till?
Senast sedda filmer
i år på Grand i Trelleborg: 30.10 Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet,
21.10 Svensson-Svensson-i-nöd-och-lust,
4.9 Kyss
mig, en romantisk kärlekssaga, 17.8 Bridesmaids, vulgärt kul, 24.7 Bad Teacher, Lucy Punch som Sarah Palin, 2.7
Kronjuvelerna,
Tag aldrig någon annans nycklar! 23.6 Lincoln Lawyer, inget man måste se,
17.6 The King's
Speech, en gripande film, 10.6 X-Men: First Class, Evolutionär
dramatik.
Nästa lär väl bli Sherlock Holmes: A Game Of Shadows.
Premiär 16.12.
Landstormens lilla Lotta

En
gammal film på SvT1 till minnae av Sickan Karlsson som dog
för några dagar sedan. Alltid roligt att titta på
filmer med Sickan - som Elsa Strid "Landstormens lilla Lotta"
och andra komedifavoriter från den tiden, som Åke
Söderblom - som Wille Nilsson, bankvaktmästare och furir,
Thor Modéen - som Kalle Högkvist, slaktare, Ludde
Gentzel -som Charlie Swanson alias Kalle Svensson, svenskamerikan.
Det skall bli repetionsövning
utanför den lilla staden Lillköping. Vaktmästaren
blir befäl och bankdirektören menig. Soldaterna försöker
bjuda ut lottan Elsa och ingen tar övningarna på allvar.
Detta är dåtidens romantiska komedi, full av sång,
Lottakårer och militärer och ett stänk av "Romeo
och Julia". Filmen premiärvisades 2 oktober 1939 på
biograf Palladium i Stockholm.
Bild till höger med Allan Bohlin, Sickan Carlsson, Åke
Söderblom och Thor Modéen.
Det var trevligt att se filmen som faktiskt var ny för mig.
Och många trevliga schlagers från slutet av 1930-talets
som sjöngs unisont och med kläm. Som "Vi ska ut
och leka indianer" av Sven Paddock:
Visst ska varje ränsel packas tung, tung, tung
men lätt den bärs för fosterland och kung, kung,
kung.
För med mod och goda nerver med kex och armékonserver,
kan man komma och gå så långt man vill och lite
till.
Vi ska åla, tassa, ränna kring, kring, kring
så sista mohikanen är ingenting, ting, ting.
Piff paff puffra, piff paff puffra, vi ska ut och leka indianer.
Mer om filmen på
Wikipedia. och på IMDB. Pilsnerfilm i fokus.
Filmens handling finns
här.
Senast sedda "Gammal
svensk långfilm" var I mörkaste Småland, med kul avsnitt
"Militär på Rönneslät, "Söder om landsvägen" med Edward
Persson och "I
dur och skur" Med Alice Babs och Povel Ramel.
Tintins äventyr: Enhörningens
hemlighet

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet,
såg jag i kväll på Grand i Trelleborg, "tveklöst
en av årets mest emotsedda filmer", skriver Gunnar
Rehlin i Skånska Dagbladet. Kan bara beklaga dem som inte
har roligare saker att se fram emot.
Det är tekniken som väckt intresset, digital teknologi
- i det här fallet främst så kallad motion-capture
(som landar någonstans mitt emellan animation och vanlig
film) och 3D, är ett lyckat experiment.
Mest påminde den om Pirates of the caribbean, med sin långa
- långtråkiga - scener från sjöslag mot
pirater och sjörövare. Steven Spielberg sägs ju
vara extra proffsig. Här gäller verkligen den gamla
klyschan, "boken var bättre".
Slutet utgjordes enbart av en övertydlig cliffhanger. Det
kommer mera
Jovisst. Krabban med guldklorna och Rackham
den rödes skatt lär vara på gång.

Det roligaste var en tonårstjej
till vänster om mig som skrattade hejdlöst och pärlande
vid vissa händelser som jag på så sätt förstod
vara komiska.
Men har man som jag läst alla Tintin-album både en
och flera gånger så måste man ju bara se filmen.
Men alltid roligt att titta på Milo och Gustaf Fridolin,
förlåt, Tintin.
Senast sedda filmer
i år på Grand i Trelleborg: 21.10 Svensson-Svensson-i-nöd-och-lust, 4.9
Kyss
mig, en romantisk kärlekssaga, 17.8 Bridesmaids, vulgärt kul, 24.7 Bad Teacher, Lucy Punch som Sarah Palin, 2.7
Kronjuvelerna,
Tag aldrig någon annans nycklar! 23.6 Lincoln Lawyer, inget man måste se,
17.6 The King's
Speech, en gripande film, 10.6 X-Men: First Class, Evolutionär
dramatik.
Nästa lär väl bli Tintin, tecknad nostalgi. Premiär
om en vecka.
Recensioner:
Gunnar Rehlin i Skånska Dagbladet: "Spielberg
filmade Tintin efter 30 år,
Jan Söderqvist i SvD: "En
fest för öga och hjärta".
Svensson-Svensson-i-nöd-och-lust

Underhållande,
romantisk och gripande gripande. Full av humor och underbar fotbollsnostalgi.
Och med två verkligt rutinerade och goda skådespelare,
Allan Svensson och Suzanne Reuter. För att inte nämna
en av mina egna stora favoriter Marie Robertson från Rallybrudar - hon som tränades i en barnkarusell
för att sluta spy i de häftiga svängarna.
Ett budskap i filmen är att "gammal kärlek rostar
aldrig". De skiljs och lever separat under ett års
tid. Då tycker båda att det är dags att börja
på ny kula. Det är frånvaron av den andre som
lett till den övertygelsen. Att försöka ändra
på sitt beslut att skiljas genom att ha en kärleksweekend
som familjeterapeuten föreslår hjälper föga.
Höga förväntningar, lögner och löftesbrott
förstör allt.
Ett annat budskap är att om man har ett, eller flera stora
intressen i livet, eller mycket bestämda vanor som man trivs
med så är det lönlöst att tro att det går
att lämna allt detta bara för att få behålla
en annan människas kärlek.
Handling Gustav och Lena Svensson står inför sin 30-åriga
bröllopsdag, men Lena orkar inte med Gustav längre utan
vill att de ska skiljas. Det enda Gustav gör är att
titta på sport - vilken sport som helst - och ger inte Lena
någon uppmärksamhet alls. Gustav däremot tycker
att allt är toppen och tycker inte att de kan ge upp bara
en vecka innan sitt jubileum. Lena ger Gustav en absolut sista
chans och de åker iväg på en kärleksweek-end
där Gustav ska få bevisa att Lena är viktigare
än fotboll och TV. Men på hotellet dyker fotbollslegend
Tommy Franzén (Peter Dalle) upp och förstör allt.
Några recensioner:
Oftast är det bättre att se filmen innan man läser
recensionerna!
Miranda Sigander i Expressen: "trist och förbluffande hafsigt upplöst",
Maria Domellöf-Wik i GP: "Är vi gifta, medelålders svenskar verkligen
så här förfärligt olyckliga?",
Jan Lumholdt i SvD: En tunn, förutsägbar sitcom, 30-40 år
efter sin tid".
Senast sedda filmer
i år på Grand i Trelleborg: 4.9 Kyss mig, en romantisk kärlekssaga, 17.8
Bridesmaids,
vulgärt kul, 24.7 Bad
Teacher, Lucy Punch som Sarah Palin, 2.7 Kronjuvelerna, Tag aldrig någon annans
nycklar! 23.6 Lincoln
Lawyer, inget man måste se, 17.6 The King's Speech, en gripande film, 10.6 X-Men: First
Class, Evolutionär dramatik.
Nästa lär väl bli Tintin, tecknad nostalgi. Premiär
om en vecka.
Bron

Mord
på Öresundsbron är en ny svensk-dansk kriminalserie
på SvT ett.
Ett spektakulärt mord mitt på Öresundsbron tvingar
den svenska och danska polisen till ett nära samarbete. Så
börjar handlingen i Bron, en svensk-dansk storsatsning som
samproduceras av SVT och DR. I huvudrollerna ser vi Sofia Helin
(Nina Frisk, Masjävlar) och Kim Bodnia (Brottet, Pusher).
Serien börjar med att man hittar en död kvinna mitt
på Öresundsbron exakt på gränsen mellan
Sverige och Danmark. Poliserna Martin Rhode från Danmark
och Saga Norén från Sverige kommer ut till fyndplatsen
från varsitt håll.
Sofia Helin spelar svensk kriminalkommissarie
med Aspergers och Hans Rosenfeldt stjäl upplägget från
Bodil Mårtensson, där terroristerna kapar en färja
precis mellan Sverige och Danmark. Och har ni sett, agenten Justine
Jansen har också Aspergers!
I alla fall påminner Sara Norén (Sofia Helin) mycket
om Bill Skarsgård "I rymden finns inga känslor"I rymden
finns inga känslor där han gör en mycket stark
insats som Simon ("jag har Aspergers"). Men Simon är
mycket mer sympatisk än Sara.
I helsingborgsförfattaren Bodil Mårtenssons senaste
kriminalroman " Justine
eller Raschans hämnd" som kom i år,
introduceras en helt ny karaktär, Justine Jansen, vars speciella
styrka och svaghet är att hon har diagnosen Aspergers syndrom.
Det ger henne mycket speciella färdigheter. Hon är en
mycket sympatisk person även om hon "är hård
mot de hårda" i Fantomens och Lisbet Salanders anda.
Där är det "Imamens arvingar"som slår
till. Få se vem det är som hotar demokratin i "Bron"
denna gång.
Bron har en ganska trög, långsam och rörig inledning.
Det krävs en ordenlig skärpning om jag ska de alla tio
avsnitten.
Recension i UNT.
Seriens hemsida. SvT.
Kyss mig

Har just sett "Kyss mig", ett relationsdrama
med kärlek, passion och otrohet men med happy end i Barcelona.
För två av dem. De svikna och bedragna är inte
lika glada.
Men denna oförglömliga Liv Mjönes! (Har tidigare
setts i Bibliotekstjuven och Drottningoffret)
Den var lite seg till en början, men efter hand hände
det mer eller så anpassade jag mig till den låga hastigheten.
Mia och Frida, båda i 30-års åldern, möts
för första gången på deras respektive föräldrars
förlovningsfest. Mias pappa Lasse (Krister Henriksson, "Wallander")
och Fridas mamma Elisabeth (Lenda Endre) ska gifta sig. Nu ska
döttrarna från deras tidigare äktenskap äntligen
träffa varandra. Lasses dotter, Mia, (Ruth Vega Fernandez)
är nyss hemkommen med pojkvännen Tim (Joakim
Nätterqvist,
"Arn") och de
planerar för fullt sitt
bröllop. Frida (Liv Mjönes) lever i ett förhållande
med Elin (Josefine Tengblad som är filmens producent).
Trots den komplicerade familjekonstellationen uppstår starka
känslor mellan Mia och Frida som inte går att stoppa.
Det är en romantisk kärlekssaga med goda skådespelarprestationer.
Särskilt Liv Mjönes som spelar Frida. Romantiskt för
två men djupa tragedier för de två som förlorar
sina älskade.
En djupt allvarlig film, utan en gnutta humor, eller kanske Björn
Kjellman som prästen bjuder på några sekunder.
Artikel i Sydsvenskan om inspelningen av filmen.
Recension i P1: Jenny Teleman "På gränsen till erotikpedagogik".
Johan Croneman i DN: En vacker kärleksfilm".
Hanna Jakobson i Expressen: "Rykande heta scener".
Senast sedda filmer på Grand i Trelleborg: Bridesmaids, vulgärt kul, Bad Teacher, Lucy Punch som Sarah Palin, Lincoln Lawyer. Nästa
lär väl bli Melancholia.
Bridesmaids, vulgärt kul

Jag har aldrig sett så många flinande
ansikte när ljuset tändes i Salong 2 på Grand
som när filmen Bridesmaids var slut. Aldrig heller fått
den sista lediga platsen och sett andra människor besvikna
återvända hem utan att ha fått plats. Filmen
är tydligen populär i Trelleborg.
Många verkligen dråpliga situationer, flygfärden
till Las Vegas, Montesumas hämnd i den eleganta bröllopsbutiken
full av vita kläder, det överdrivna lysningskalaset
som helt spårar ur.
den här ovanliga typen av filmer där kvinnor när
de pratar med varandra om sina relationer, pratar om andra kvinnor
och inte om män. Det hade den kvinnliga publiken tydligen
förstått, männen i salongen var en försvinnande
liten minoritet. När jag kom fördubblades antalet.
Nästan alla kvinnliga roller var huvudroller, männen
var bara bifigurer, möjligen med undantag för den sympatiske
poliskonstapeln.
Det finns rollfigurer jag kommer att minnas. Kristen Wiig är
unik i sin förmåga att imitera aviga karaktärsdrag
lika träffsäkert som hysteriskt roligt. Ellie Kemper
från The Office.
IMdB Sf.se
Recensioner:
Miranda Sigander i Expressen: "Castad med komiker i toppklass och högform",
Erik Augustin Palm intervjuar i SvD:" Minspelens mästarinna",
Jan Lumholdt i SvD: "Påhittig Vuxenkomedi",
Helena Lindblad i DN: "Balanserar genialt på gränsen mellan
flabb och ångest",
Ingrid Stigsdotter i Sydsvenskan: "Fluffigt men kul i tärnträsket".
Tidigare sedda filmer
under sommaren:
Bad Teacher,
11-07-24, Kronjuvelerna,
11-07-02, Lincoln
Lawyer, 11-06-23, The
King's Speech, 11-06-17, X-Men: First Class, 11-06-10
Lucy Punch som Sarah Palin

Premiär
för "Bad Teacher" på biografen Grand i Trelleborg.
I lilla salongen satt jag och ett drygt dussin ungdomar.
En mycket underhållande komedi som också innehåller
en del bistra sanningar. Andra lärare i grundskolan, kolleger
till Elisabeth Halsey (Cameron Diaz) sätter dem i halsen
eller skyddar sig genom att skoja bort dem. Elisabeth Halsey tycks
immun mot all politisk korrekthet. Hon är målmedveten
och skyr inga medel för att nå sitt mål som tycks
vara att få ihop pengar till en plastik operation för
att förstora brösten. Det mest anmärkningsvärda
med filmen är dock de många mycket skickliga bifigurerna,
kanske främst lärarkollegan Amy Squirrel (Ekorre) som
spelas av Lucy Punch, som gör en fantastisk insats och är
filmens främsta behållning. Hon lär ha haft Alaska
guvernören Sarah Palin som förebild. Andra är idrottsläraren
Russell Gettis som spelas av Jason Segel, den blyga och överviktiga
Lynn Davies (Phyllis Smith) och lärarvikarien Scott Delacorte
(Justin Timberlake).
Många
roliga avsnitt. Elizabeth är en kontroversiell lärare
som svär och är generellt ointresserad av sina elever.
När
en ny lärare börjar på skolan blir det en fajt
mellan skolans mest älskade lärare Amy Squirrel och
Elizabeth om vem som ska vinna Scott Delacortes hjärta.
Bilder: Lucy Punch, Cameron Diaz och Phyllis Smith, Cameron Diaz,
Jason Segel och Justin Timberlake samt Cameron Diaz och Lucy Punch.
IMDb.
Recensioner:
Jan Lumholdt i SvD: "Skamlöst skruvad Diaz",
Mattias Dahlström i HD "Hyfsat betyg åt läraren",
Miranda Sigander i Expressen: "En roande bagatell",
Isabelle
Espinoza på SvT: "Bad Teacher" har vulgär
humor och stora uttryck, javisst, men också en stadig, subversiv
underton, som ledigt räddar hem den.
I mörkaste Småland

Matine film på
TV 1 är en svensk långfilm från 1943. Detsamma
som mitt födelseår. Jag blir nostalgisk vid åsynen
av gamla ånglok som då var symboler för "högst
uppskruvade hastigheter". Och marknader och nöjefält
som på Piratens tid. Riktigt underhållande. Kul avsnitt
"Militär på Rönneslätt".
Det är en folklivsskildring i småländsk sekelskiftesmiljö
efter tre Albert Engström-berättelser, "Tattare",
"Går-botten", och "Älg". Med folkhumor
skildras de vanliga människornas vardag i de karga tegarnas
Småland. Där finns mycket burlesk humor som man känner
igen från gamla Åsa-Nisse filmer. I vissa avsnitt
är han själv med liksom hustrun Eulalia. Filmen är
full av bonderomantik, särskilt kampen på de karga,
steniga tegarna i Småland och är en hyllning till den
småländska segheten och envisheten. Det är nationalromantik
eller snarare landskapsromantik med upproriska individualister
I filmen framställs
tattare, eller "totere" på småländska,
som tjuv- och rackarpack. Man får uppfattningen att dessa
var sin tids Hells Angels eller Blac Cobra, fräcka gangstrar
med hästar i stället för motorcyklar och bilar.
Detta får Michael Tapper att skriva en kritisk recension
i Sydsvenskan "Denna obekymrade normalisering av rasism".
Några av skådespelarna
är: Sigurd Wallén, Kaj Hjelm, John Botvid, Emil Fjellström
och Gullan Natorp. Manus: Erik Lundegård (Eld) efter Albert
Engströms berättelser. Regi: Schamyl Bauman
Filmens handling finns
här.
Senast sedda "Gammal svensk långfilm" var "Söder om
landsvägen" med Edward Persson och "I dur och skur" Med Alice Babs och Povel
Ramel.
Tag aldrig någon annans nycklar!

Ett ordspråk och
levnadsmotto som kan leda till en katastrof om det överträdes.
Jag går ofta på bio denna sommar. Man vet inte hur
länge det varar. Jag känner mig ganska ensam i salongerna.
Det är tommare än på Vångavallen.
Kronjuvelerna av Emma Lemhagen är faktiskt bättre än
sitt rykte. Kanske har recensenterna bara sett filmens början.
Första halvan av filmen består av barndomsminnen där
de spelas av barnskådespelare som tyvärr inte riktigt
övertygar.
Det som främst höjer filmen är Alicia Vikander
som har huvudrollen som Fragancia Fernandez, men även Bill
Skarsgård som Richard Perssonoch Björn Gustafsson som
Pettersson-Jonsson gör helt godkända prestationer. Andra
skådespelare är Loa Falkman, Michael Segerström
och Alexandra Rapaport. Jesper Lindberger gör en fin roll
av den funktionshindrade Jésus Fernandez med Down's syndrom.
Det handlar mycket skam och skuld och starka hämndkänslor.
Filmen är både ett drama och kanske en ofrivillig komedi.
Filmen spretar åt en hel del håll.
Och trots alla tragedier
och olyckor så slutar filmen med Happy End på flera
sätt.
Den
fenomenale ishockeyspelaren Pettersson-Jonsson som först
faller för en NHL-spelare och är nära att gifta
sig med honom kommer till sist tillbaka till sin käresta
Fragancia Fernandez. Fraganzias pappa, skoarbetaren och alkemisten
Fernandez Fernandez lyckas till sist göra guld, men först
sedan han, av misstag, sprängt huset i luften i en gasexplosion
som dödade hans fru.
På bilderna: Michalis Koutsogiannakis (Dragan Armanskij
i Millenniumserien) som Fernandez Fernandez, Alicia Vikander och
Björn Gustafsson, Alicia Vikander och Jesper Lindberger samt
Bill Skarsgård och Natalie Minnevik.
IMdB, Bioguiden.
Recensioner:
Annika Gustafsson i Sydsvenskan: "En svensk film att verkligen glädjas åt",
Karoline Eriksson i Svenska Dagbladet: "Tungfotad skröna",
Miranda Sigander i Expressen: "Det är någonting som haltar i den här
nästan överlastade berättelsen".
Jenny Teleman för Sveriges Radio: "Ett intressant misslyckande",
Helena Lindblad för DN Kultur: "Ella Lemhagens brett upplagda "Kronjuvelerna"
är för rörig för att övertyga".
Senast sedda filmer på Grand: Lincoln
Lawyer, The King's
Speech, X-Men: First
Class, Water for
Elephants och Jag
är min egen Dolly Parton (klart bäst!)
Allsång på Skansen 2011

"Äntligen allsång på Skansen".
Nu med Måns Zelmerlöv som programledare. Och Måns
lyfte programmet till hittills oanade höjder. Det blev ett
fantastiskt bra program. Men så klart, med skånska
höjdare som Edward Persson, Peps Persson och Mikael Wiehe
(perfekt "tolkad" av Pär Andersson), måste
det ju lyckas.
Herre Gud, vad mycket skånskt det blev innan programmet
var slut. Helt underbart. Chansen är stor att detta program
blir en vana för mig denna sommar. Allsång: Jag har
bott vid en landsväg. Siv Malmqvists 50 år gamla låt
"Ingenting går upp mot gamla Skåne".
Kvällens artister var BAO, Lunds studentsångare, Danny
Saucedo och September.
Helen Sjöholm och Tommy Körberg sjöng "Kära
syster" med stor känsla och glädje. Den nya stjärnan
och idolen September visade hög klass. Och Anton Lundqvist,
webbens programledare, en verkligt trevlig bekantskap. Detta är
faktiskt min första blogg om "Allsång på
Skansen".
.
Kvällens artister:
BAO består av BAO, Benny Anderssons
orkester, består av musiker och artister som Helen Sjöholm,
Tommy Körberg och Kalle Moraeus under ledning av Benny Andersson.
Lunds
studentsångare, Lunds Studentsångare är en
av Sveriges äldsta och mest uppskattade körer.
Danny Saucedo, Danny Saucedo, eller Daniel
Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski, är den forne idoldeltagaren
som snabbt fick skivkontrakt och nu har släppt sitt tredje
soloalbum.
September,
Petra September Marklund fick skivkontrakt som 18-åring
och slog igenom med låten "La, La, La (Never Give It
Up)".
Programmets hemsida på SvT.se
Lincoln Lawyer

Såg denna underhållande
och ibland också spännande film i går på
Grand i Trelleborg. Det är inget man måste se.
Mick Haller är en hal och karismatisk försvarsadvokat
som jobbar från baksätet på sin Lincoln. Han
dras in i en förrädisk härva av svek och mord när
hans livs fall dimper ner framför motorhuven. Rikemanssonen
Louis Roulet står åtalad för mordförsök
på en ung kvinna och pengar är inget som står
i vägen för han ska frikännas. Men när Mick
tar sig an Roulet som klient sätter han i gång ett
händelseförlopp som hotar hela hans existens och snart
visar det sig att han bara är en bricka i ett infernaliskt
spel. Som bedrivs av motorcykelgäng, rika miljonärer
som anser sig stå över lagen och mutade poliser och
tjallande kriminella, horor och langare. En bild av verkligheten
i Los Angeles i tidigt 2000-tal?

Matthew
McConaughey spelar Mick Haller och Marisa Tomei hans exfru och
kompis Maggie McPherson. William H Macy spelar mjukisdetektiven
Frank Levin.
Recensioner:
Miranda Sigander i Expressen: "Filmen haltar rejält mot slutet",
Fredrik Sahlin i Kulturnyheterna: "En amerikansk dussinfilm",
Jane Magnusson i DN: "Med kortare rättegångsscener och färre
bihandlingar vore The Lincoln lawyer nog en riktigt
bra film",
Mats Johnson i GP: "Ett traditionellt rättegångsdrama".
Andra recensioner.
The King's Speech

Såg den sista
föreställningen av "The King's Speech" på
Grand i Trelleborg. Och det var tur det för den var verkligen
värd att se. En verkligt gripande film om arvprinsen, prins
Albert, som hånats och förtryckts under sin uppväxt
av sin krävande far, kung Georg V, och hans outbildade men
mycket skickliga talterapeut Lionel Logue. Den senare lyckades
med mycken möda och stort besvär få prins Albert
att komma över sin livslånga stamning. Och till sist
kunna förmå honom att göra sitt livs framträdande
i radio för att ingjuta mod i nationen efter krigsförklaringen
mot Tyskland. Känsloläget är starkt under större
delen av filmen.
Prins Albert, blivande kung Georg VI, spelas av Colin Firth, hans
fru, blivande drottningen av Helena Bonham Carter och talterapeuten
Lionel Logue spelas av Geoffrey Rush född i Australien.
Läs mer om filmen på IMDb.
Recensioner:
Kerstin Gezelius i DN: "Orden som befriar",
Jens Peterson i Aftonbladet: "Rolig och rörande",
Jeanette Gentele I SvD: " Rörande kunglig tallektion",
Annika Gustafsson i Sydsvenskan: "Välgjord in i minsta detalj".
Den klart bästa film jag sett i år efter Jag är min egen Dolly Parton, med Lotta
Wenglén och Erika Rosén förstås.
Nu står The Lincoln Lawyer på tur. Går
en vecka till på Grand.
Evolutionär dramatik

X-Men:
First Class på Grand i Trelleborg. Underhållande och
omväxlande. Evolutionär dramatik. Hjältar och vänskap.
Rädda världen undan kärnvapenkriget. Vilket är
budskapet? När den moderna människan utvecklades gick
neandertalsmänniskan under. När mutanterna blir fler
och tar över kommer den moderna människan att försvinna?
Efter fyra framgångsrika filmatiseringar av en av Marvels
mest älskade serier kommer äntligen historien om hur
allt började. Hur de två bästa vännerna Charles
Xavier/Professor X och Erik Lensherr/Magneto sida vid sida tillsammans
med andra mutanter kämpade för att rädda världen
från en säker undergång och kom ut på andra
sidan som bittra fiender. Filmen regisseras av Matthew Vaughn
("Layer Cake", "Kick-ass"). I rollerna ser
vi bl.a. James McAvoy ("Försoning", "Last
King of Scotland"), Michael Fassbender ("Inglorious
basterds", "300"), January Jones ("Mad Men"),
Kevin Bacon och Oliver Platt. Unga Jennifer Lawrence gör
en fin roll. 
Filmen tar avstamp i andra världskrigets koncentrationsläger
men utspelas till största delen under tidigt 1960-tal då
de båda specialbegåvade männen möts och
blir vänner.
De börjar också samarbeta med
CIA när det visar sig att det finns fler av samma sort, naturligtvis
ondsinta sådana, som jobbar med ryssarna.
IMdB,
Moviezine,
Wikipedia,
SF filmer.
Recension i SvD, Expressen
Nästan två månader sedan senaste filmen på
Grand: Water for Elephants.
Näst på tur står The
King's Speech och Pirates of the Caribbean: I främmande
farvatten.
Söder om landsvägen

En verklig klassiker
med Edward Persson visade SvT1 som matinéfilm idag. Det
är en av de bästa gamla svenska långfilmer jag
sett. Den är full av dramatik, romantik och starka känslor
och samtidigt full av humor. Bättre kan det inte bli. Den
är från 1936 så man får se självbindare
under slåttern dragna av hästar. I filmen prisas Skåne
och dess bönder, liksom dygder som ärlighet, barmhärtighet
och givmildhet. Och så pratar de flesta skådespelare
en härlig skånska.
Landsfiskalen får Edvard Månsson att skriva på
ett papper där han lovar att betala sonens studieskulder,
pengar som landsfiskalen står för. Sedan går
han till Edvards dotter och hotar med att driva in skulden om
hon inte gifter sig med honom. Hon tackar nej eftersom hon redan
är kär i en flygare (Arne) som har nödlandat på
Edvards åker. Det utlyses auktion på gården
för att skulden ska betalas. Edvard och Arne flyger då
till Arnes mor och far för att låna pengar och på
så sätt rädda gården.
Några av skådespelarna är:
Edvard Persson - Edvard Månsson, hemmansägare
Fritiof Billquist - Måns Månsson, hans son
Inga-Bodil Vetterlund - Inga Månsson, hans dotter
Mim Ekelund - Karna, piga
Benkt-Åke Benktsson - Truls, dräng
Filmens handling finns här.
Tidigare bloggar om gamla svenska långfilmer:
I dur och skur, En melodi om våren,
Resan till dig, Kärlek och svartsjuka,
dödliga passioner, Tärningen
är kastad och Maj
på Malö.
Water for Elephants

Premiär
på Grand i går kväll den 15 april 2011. Jag var
ensam över 30 år i den stora salongen, resten var grupper
av unga flickor och förälskade unga par. Malplacerad,
jag? Det tog tid innan jag fattade
att den manliga huvudpersonen Robert Pattinson är den sexiga
vampyren Edward Cullen i Twilight filmerna, därav det ungdomliga
intresset. Mig gav han inget. Det är hemskt men det är
nästan att jag håller med Helena Lindblad i Dagens
Nyheter i att Robert "Edward Cullen" Pattinson, trots
sina stora och mörka ögonbryn, har lika mycket känsla
för skådespeleri som en bättre begagnad tältpinne.
Tyvärr är de orden som ligger närmast en beskrivning
sedan jag sett filmen att det är en pekoral och att alltför
många scener och episoder är minst sagt patetiska.
Det är absolut ingen film jag vill rekommendera någon.
Den är dessutom för lång och hade mått brev
av rejäla klippningar både i slutet och för all
del, lite överallt.
Det är först gången jag lämnat biografen
Grand i Trelleborg och känt mig lurad! 80 kr förspillda!
Pattinson spelar Jacob, en veterinärstudent på 1920-talet
som hoppar av skolan och söker sig till vägarna när
hans föräldrar dör i en olycka. Han hoppar på
ett tåg med en kringresande cirkus och tas efter ett buffligt
mottagande under den psykotiske ägaren Augusts (Christoph
Waltz) vingar som cirkusens veterinär. Gissa två gånger
vad som händer när Jacob träffar cirkusens vackra
stjärna tillika Augusts fru Marlena spelad av Reese Witherspoon?
Recensioner:
Helena Lindblad i DN: "Som en bättre begagnad tältpinne",
Anna Hellsten i Sydsvenskan: "En mäktig kärlekshistoria",
Marlene Krutmeijer i HD: "Stackars elefant",
Bernt Eklund i Expressen: Water for Elephants,
Karin Svensson i UNT: " Hollywood minns glamourens dagar".
Filmens
officiella hemsida. IMDb.
I dur och skur

En ny svensk långfilm
på Svt1. "I ur och skur", en komedi med mycket
musik från 1953 som regisserades av debutanten Stig Olin.
Det är en verklig nostalgitripp med två gånger
Povel Ramel som spelar både sig själv, Stig "Sid"
Hassler, teaterdirektören och sin tvillingbror, den blyge
ornitologen Filbert. Där finns Alice Babs som kunde sjunga
underbart redan för snart 60 år sedan och Martin Ljung
med sin fantastiskt roliga karaktärer. Filmen har en romantisk
story, mycket musik,den självklara förväxlingsdramatiken
som följer av medverkande tvillingpar och en massa fristående
sketcher med mycket humor.
Och fullt också med andra gamla älskade skådisar
som de underbara damerna Siw Erichs och Yvonne Lombard med sina
karaktäristiska och lätt igenkännbara röster
Vidare Sven Lindberg, Sigge Fürst, Gunvor Bergkvist, Torsten
Lilliecrona, Olof Thunberg med flera.
Verkligen sevärd än i dag!
Sigge Fürst, dog
1984 som 79-åring, Olof Thunberg är 85 år och
svärfar till Malena Ernman, Torsten Lilliecrona blev 79 år,
dog 1999, Sven Lindberg dog 2006, 88 år gammal och Gunwer
Bergkvist fyllde nyligen 75 år och bor med sin man i Frankrike.
Recension i DVD kritik, Recension i Vujer Filmtidning. IMDb. Wikipedia. Här finns storyn.
Tidigare bloggar om
gamla svenska långfilmer:
En melodi om våren,
Resan till dig, Kärlek och svartsjuka,
dödliga passioner, Tärningen
är kastad och Maj
på Malö.
Du är vad du äter
Heter en svensk livsstilsserie
i tio delar som startade i kväll klockan åtta. Den
kommer att gå i TV4 Plus ytterligare nio torsdagskvällar.
Det är kostexperten Anna
Skipper som tar sig an överviktiga personer som har mat-
och andra livstilsvanor som de knappast kan leva länge till
med. Under åtta veckor fick nattarbetaren Therese en chans
att lära sig ett mer hälsosamt liv utan rökning
och kolhydratrik mat men med träning och nyttig mat.
Hon gick ner 11 kg och minskade midjemåttet med 21 cm. Det
som drev henne var målet att komma i en sexig trång
klänning som hon kunnat bära tidigare. Och hon lyckades.
Det var ett mycket bra TV-program. Jag såg allt till och
med reklamen. Intressant att ett företag valde att göra
reklam för falukorv och ett annat för "Macka med
flora". Det vill säga sådan mat som Anna Skipperbörjade
med att tömma Thereses kylskåp på. Förvånade
mig att även ärter och majs åkte ut, för
mycket kolhydrater tydligen.
Jag fick lära mig att kryddor ökar ämnesomsättningen,
att omelett med keso och fetaost är bra och att en proteindrink
aldrig är fel. Och naturligtvis den viktiga fysiska träningen
även om träningsvärken är förfärlig
i början.
Detta tycks vara en bra metod. Sådana program behöver
nästan alla se.
Du
är vad du äter på TV4 Plus.
En melodi om våren

En
svensk långfilm från 1943 på SvT 1 i eftermiddag.
Regissör och manus: Weyler Hildebrand.
Förvecklingskomedi om sångerskan Nina Brand som på
ett tåg träffar Sten, som blir mycket intresserad av
henne trots att han redan är förlovad med Marie-Louise.
Sten bjuder ut Nina på restaurang och olyckligtvis dyker
hans farbror upp, som utgår ifrån att Nina är
Marie-Louise, vilket Sten låter honom tro. Det blir värre
när farbrodern bjuder ut paret till sitt gods och de försöker
med förenade krafter att få farbrodern att tro att
Nina är Marie-Louise.Håkan Westergren spelar legationssekreteraren
Sten Hedberg, Gösta Cederlund spelar godsägare Valdemar
"Valle" Hedberg, Stens morbror och Lilian Ellis, som
var en tysk-dansk skådespelerska, dansare och sångare,
spelar sångerskan Nina Brandt. Bra skådespelare alla.
Det är en musikfilm som utspelar sig i krigets skugga. Jazz-
och swingmusik har just kommit till Sverige. Och mycket lättklädda
damer sprattlar med benen i baletten. Svenska diplomaters resor
i Europa är inte riskfria.
DSet flödar av humor, romantik och dramatik och nostalgifaktorn
är hög, Sten Hedberg lämnar Arlanda för att
flyga till Spanien i ett litet propellerplan.
IMdB
Wikipedia
Filmens handling kan man läsa här.
Tidigare bloggar om gamla svenska långfilmer:
Resan till dig, Kärlek och svartsjuka,
dödliga passioner, Tärningen
är kastad och Maj
på Malö.
Jag är min egen Dolly Parton

En
fascinerande kärleksfilm över alla gränser. Med
lokala världsartister från S. Åby som Lotta Wenglén
och Erika Rosén. Måste ses på Grand i Trelleborg.
Och snart blir det vår och sommar igen och Äspöfestivalen
blommar åter upp med dessa underbara musiker. Plus många
andra. På en åker norr om Smyge, i den lilla byn Äspö.
Denna lokalt producerade film är helt fantastisk, man sitter
fängslad av den hela tiden, musiken, artisterna, ärligheten.
Jag tycker också att den är oerhört fint filmad
med blandade vyer från Möllevången och Söderslätts
natur. Ett mycket stort beröm till regissören Jessika
Nettelbladt som verkligen lyckats med sin långfilmsdebut.
Och det är inte bara Lotta Wenglén, även om närbilder
på henne ger "ståpäls" över hela
kroppen utan även Helena Josefsson och Nina Persson. Kvinnor
som viger sina liv åt musiken. Men som också lyckas
hinna med att skaffa barn och bli mammor. Lotta som berättar
att hennes mamma för fem år sedan var helt förtvivlad
över att hon bara förmått föda "flator
och alkoholister" men som nu älskar både sitt
barnbarn och Erika. "Jag tror det ligger en Dolly i oss alla
som bara vill ut", säger sångerskan Lotta Wenglén.
Tyvärr tar musikproducenten
Gudrun Hauksdottir själv upp för mycket tid med sina
familjerelationer, till dottern och till sin mamma på Island
hon inte träffat på 30 år. Men det glömmer
man lätt, allt det andra är så mycket bättre.

Bild på Lotta Wenglén och Vicky Ahlberg och Erika
Rosén, Äspöfestivalen.
Christina Gaki på
Film.nu "Detta är årets bästa film".
Miranda Sigander i Expressen "Djupt fascinerande".
Cecilia Alstermark i Kommunalarbetaren "En lysande dokumentär".
Lars Thulin i Trelleborgs Allehanda "Dollys skånska döttrar".
Lotta Wenglén på MySpace.
Det börjar som
en konsertfilm. Det så kallade Dolly-kollot, som hyllar
den legendariska countrystjärnan, består av Nina Persson,
känd från Cardigans, Cecilia Nordlund, med bakgrund
i indie-bandet Souls, Malmöbaserade Lotta Wenglén
och Helena Josefsson, som haft musikaliska äventyr med bland
andra Per Gessle och producenten, den isländska Gudrun Hauksdottir
med illrött hår.
Åsa-Nisse - wälkom to Knohult

En film som verkligen underhöll från
början till slut. Man fick se "fröken Britta"
live i form av Sofia Helin. Liksom hennes fästman "handlare
Sjökvist" som Johan Rabaeus gör mycket origfinaltroget.
Här finns många roliga saker, nämnas kan ett ett
styrelsemöte på Skånsk petroleum där alla
pratar obegriplig skånska, även för skåningar,
och ett sång- och dansnummer som sticker ut. Andra klassiska
figurer: Åsa-Nisse spelas av Kjell Bergqvist, Klabbarparen
av Michael Segerström, deras fruar och huskors: Eulalia av
Ann Petrén och Kristin av Sissela Kyle. Knohultaren av
Henrik Dorsin på det rätta pillemariga sättet.
Story: I Knohult i Aneby församling, knappt sex mil nordväst
om Vetlanda, står tiden tämligen stilla. Eulalia är
trött på sin Nisse som ägnar sig åt allehanda
uppfinningar i sin verkstad eller tjuvjakt i skogen istället
för att laga gårdens vattenpump. När Eulalia i
protest börjar bada i Champis och vattna blommorna med sprit
ser Åsa-Nisse inget annat råd än att laga pumpen.
Som med alla hans uppfinningar får pumpen
några extra finesser.
När han drar igång
den så mullrar det till i marken och upp kommer olja i stället
för vatten!! Nu har inte bara Åsa-Nisse utan hela Knohult
chansen att bli förmögna! Men Dunderpumpen visar sig
vara kraftigare än någon kunnat ana och när skumma
skånska oljemagnater med Sveriges regering i ryggen vill
ha sin del av kakan utropar sig Knohult till republik, där
en brokig samling invånare gör sig redo att bjuda på
tappert motstånd.
Svensk filmdatabas,
Moviezine.se

Johan Glans har huvudroll som Mårten Dagelid
och Maria Lundqvist som statsminister (bild vänster), Lars
"Brasse" Brännström gör en underbar hovmästare,
Stig Grybe en senil greve (bild höger). Claes Månsson
är med, liksom Sven Melander, David Batra, Johan Wahlström,
Henrik Hjelt och Annika Andersson. Ja, nästan hela Sveriges
humor elit är med i små eller mindre roller.
Recencenterna är oeniga:
SvD: Åsa-Nisse, folklig och föraktad,
Mårten Blomkvist i DN "Jösses Eulalia så uselt!"
Hans Wiklund i Aftonbladet: Åsa-Nisse är en bra svensk film.
Roy Andersson i Aftonbladet: Nya Åsa-Nisse är en skam.
Erik Helmersson i Värmlands Folkblad "Går buskis fullt ut" http://www.vf.se/kultur-noje/bio/gar-buskis-fullt-ut
Kulturbloggen
20 recensioner Persongalleri från den gamla goda tiden.
Melodifestivalen 2011, deltävling tre

Deltävling tre i Linköping blev den bästa
hittills, Bra låtar - Fredrik Kampe hade själv med
tre - och Marie Serneholt växer för varje program, och
inte bara med hjälp av höga klackar. Men klart bäst
var förstås Lena Philipson och kvällens segrare
var Fredrik Kempe som fick två låtar direkt till Globen
med hjälp av Eric Saade och The Playtones. Även Simon
Forsberg med Tid att andas borde tagit sig vidare.
Mycket glädjande var att Sara Vargas innerliga schlagerballad
"Spring för livet" tog sig till Andra Chansen liksom
Shirley's Angels. Som jag kunnat vara utan.
Trött är jag på dessa flåsiga aerobic ackompanjemang
med ibland robotlika rörelser.
Följande deltog i Deltävling tre:
Sara Lumholdt, Enemy Blogg: Sara Lumholdt.
Shirley's Angels, I thought it was forever. Det är Shirley
Clamp med Jessica Marberger - Grebbestads stjärna och koreografen
Vera Prada. Blogg: Shirley's Angels.
Linda Sundblad, Lucky you Hemsida: Linda Sundblad.
Sebastian Karlsson, No one else could. Blogg: Sebastian.
Eric Saade, Popular. Född i Kattarp, utanför Helsingborg. Hemsida:
Saade.
Sara Varga, Spring för livet Hemsida: Sara Varga.

The Playtones, The King. Vann Dansbandskampen
2009! Hemsida: Playtones.
Simon Forsberg, Tid att andas Blev Mr Gay, 2010 Blogg:
Simon.
De enda jag hört talas om tidigare är Eric Saade och
The Playtones och sen så klart Shirley Clamp.
Bilder nere: Shirley's Angels samt Sara Lumboldt med Eric Saade.
Överst dansbandet The Playtones.
Nästa vecka är det live i Malmö Arena. I varje
fall genrepet. Då får jag se Lasse Stefanz! Äntligen
en höjdare!
Deltävling 1 Deltävling 2
Linköpingsfestivalen Melodifestivalens
Hemsida på SvT Melodifestivalen på Sveriges Radio Melodifestivalklubben
Melodifestivalen 2011, deltävling två

Varför inte korta ner sändningstiden
15 minuter, spara licenspengar och låta programledarna slippa
göra bort sig totalt med sin pinsamma inledning. Om inte
slår jag på TVn klockan 2010 nästa lördag.
Nästan lika pinsamma är de återkommande "förhören"
av deltagarna som Per Andersson & Co håller. Det måste
finnas roligare personer. Eller kanske producenten är tvingad
att ta de sämsta från AF med lönebidrag? Roligast
av "komikerna" är ju Carl Bildt.
Och att göra om Christer Sjögren. Nej, Usch och Fy!
Men till ljuspunkterna. Sanna Nielsen från Bromölla
vann andra deltävlingen i Göteborg med "I´m
in Love" och gick direkt till Globen. Hon gör aldrig
en dålig insats. Brolle gjorde samma prestation som tvåa.
med "Seven days and seven nights".
Min andra favorit, The Moniker, skötte sig genom att bli
trea och därför tillsammans med fyran - för mig
mycket överraskande - Loreen, gick till andra chansen.
Oförklarligt nog blev min tredje favorit, Christian Walz,
bara femma och utslagen.
Unga Kristianstadsflickan Anniela tyvärr bara sexa, och övriga
Babsan och Elisabeth Andreasson talar vi tyst om.
Luleå.
Melodifestivalens
Hemsida på SvT Melodifestivalen på Sveriges Radio
Resan till dig
Ny
gammal svensk långfilm från 1953 visades idag på
SvT 1. Det är inte klokt, det är 58 år sedan.
Det var det året jag fyllde 10 år och fick för
första gången gå på bio. Vi, min bror och
jag, såg då Astrid Lindgrens Mästerdetektiven
Kalle Blomkvist.
Resan till dig är en musik komedi med Alice Babs och Sven
Lindberg och många andra underbart härliga gamla komediskådespelare
från 1950-talet som Nils Hallberg, Stig Järrel, Douglas
Håge, Sigge Fürst och Anders Henriksson. Mycket hög
nostalgifaktor.
Mille (Sven Lindberg) och Gun (Alice Babs) är lyckligt gifta.
Milles dröm är att spela klarinett och Gun vill bli
sångerska. Det går bäst för Gun som blir
upptäckt. Mille blir svartsjuk och äktenskapet börjar
knaka i fogarna.
Gamla, härliga slagdängor: Stig Olins "En gång
jag seglar i hamn". "Det är din da' i da'"
och "På söndag" och andra.
Jussi Björling sjöng "Till Havs" i filmen.
Han som föddes den 2 februari, 1911, alltså i dag för
exakt 100 år sedan. Han var en av världens största
tenorer och endast 49 år gammal i en hjärtinfarkt.
Recensioner i Svensk filmdatasbas. Mer om filmen här:
IMdB.
Senast sedda gamla svenska långfilmer: Kärlek och svartsjuka, dödliga passioner,
Tärningen är
kastad, Hjältar
i gult och blått.
Bottenrekord med Meet The Parents: Little Fockers

Att
se Fockers 3 utan att ha sett de tidigare är inte att rekommendera.
En usel upplevelse! Då är nya versioner av Göta
kanal och Änglagård betydligt bättre.
"Little Fockers" är film tre i serien om Ben Stillers
civilisationskrig med sin svärfar, Robert De Niro. Den klart
sämsta filmen jag sett på Grand hittills. Osammanhängande,
osannolikt beteende och helt utan humor. Det ryckte inte ens en
enda gång i mungiporna.
Den handlar om den store amerikanske patriarken som ville förvissa
sig om att ha någon son eller svärson som kunde föra
och leda familjen eller klanen efter den store Jack Byrnes död.
Detta blev allt brådare när hjärtinfarkterna började
varsla om snar hädanfärd.
Man förstår att det finns tidigare delar av filmen,
på samma sätt som Änglagård och Göta
kanal, och om man hade sett dessa så kanske denna vore intressantare.
Men om inte: ett totalt fiasko.
Det pågår ett dussin förvirrande trådar.
Allt för att dölja det faktum att filmen inte har en
enda hållbar handling.
Eller som Jane Magnusson skriver i DN: "Första filmen "Släkten
är värst" var väldigt kul. Uppföljaren
"Familjen är värre" var ungefär hälften
så rolig. Tredje filmen i sagan om Gaylord Focker (Ben Stiller)
och hans mardröm till svärfar Jack Byrns (Robert De
Niro) är inte rolig alls. Gaylord och Pam (Teri Polo) är
numera lyckligt gifta med tvillingar. Barnen fyller fem och föräldrarna
planerar stort kalas.
Miranda Sigander i Expressen är ännu mer kritisk: På
ett sätt är det sorgligt att se stora skådespelare
som De Niro, Dustin Hoffman och Barbara Streisand besudla sina
karriärer så här. Å andra sidan läste
jag att Hoffman tjänade 50 miljoner kronor på sina
fem inspelningsdagar. Så eventuella förlorare här
är väl bara de stackars fockers som går och ser
skiten.
Officiell
webbplats. sf.se. IMdB: synopsis.
En pedant som aldrig blir nöjd

Den fjärde dag i Stjärnorna på
Slottet blev Ulf Brunnbergs. En person som har ångest för
att inte motsvara andras förväntningar. Det går
tillbaka till fadern som aldrig kom över att hans son inte
fullföljde sina studier på Tekniska Högskolan
och blev någonting i firman. "Folkkär, han".
Men kanske han lärde sig något av den feedback han
fick under dagen. Det fanns mycket humor och självironi men
också känslosamhet då dottern berördes.
Ulf Brunnberg som är pedant och som genast måste åtgärda
allt som kräver en insats. Mañana, mañana är
inget för honom. Framtiden ska vara väl förberedd.
Sina åtta Jönssonligor är han nöjd
med men det är nu ett avslutat kapital.
Dagen börjar tidigt. Alla blir väckta för sex.
Morgonhumöret är inte det bästa. Det blir tidigt
friluftsliv i oömma kläder. Korna ska mjölkas och
sedan fösas ut i hagen. Sedan blir det lerduveskjutning och
till sist ska kassaskåpet sprängas. Den Ekborg får
äran att göra detta. Vilken jäkla smäll!
Ingen höjdare är dett avsnittet men omväxlande
och annorlunda.
Dan Ekborgs dag: Ekborg
fick aldrig slottet att lyfta. Monika Dominiques dag: Räddad av barbershop
sång. Niklas Strömstedts dag: Stjärnorna lyfte.
Bibliotekstjuven

Bibliotekstjuven är en ny svensk TV-serie.
Jag har sett första delen och jag tycker att den är
den bästa jag sett sedan "Häxdansen" jag såg för
två och ett halvt år sedan. Den utspelar sig i en
ovanlig miljö. De icke publika delarna av Kungliga Biblioteket
är inte man ser i vanliga fall. Biblioteket har en plikt
att bevara allt som trycks, från månghundraåriga
(värdefulla) skrifter till dagens massreklam. Den är
faktiskt spännande, jag ska gärna följa alla tre
delarna, även om slutet - förmodligen - är förutsägbart
eftersom TV-serien bygger ett autentiskt fall. Och det är
goda skådespelarprestationer. John, som spelas av Gustaf
Skarsgård, är biblioteksanställd och får
tillgång till det allra heligaste. Där finns 15 miljoner
objekt som ingen har full kontroll över. I hemlighet river
han ut kortet ur den manuella katalogen och tar bort markeringen
i hyllan där boken står. Sedan stjäl han den.
Frågan är om boken sedan överhuvudtaget har existerat.
Kanske är detta det perfekta brottet som ger
honom möjlighet att leva det lyxiga liv han anser sig ha
rätt till efter att ha studerat länge, ha doktorerat
och ha studieskulder. Problemet är att hitta hälare
med förmögna kunder som betalar utan att kräva
för mycket information om objektens ursprung.
Andra bra skådespelare är Gunilla Röör som
kollegan Lisbet, Reuben Sallmander som Johns chef Tom Goldman
(på bild med John), Maria Kulle som kollegan Karin och Liv
Mjönes som hustrun Pia. På bild kollegerna Lisbet,
John och Karin.
Daniel Lind Lagerlöf står för regin oc Malin Lagerlöf
för manus.
Programmets hemsida på SvT.
Recensioner:
Sydsvenskan "Thriller-for-tankande-tittare",
Aftonbladet "Den som gillar svenskt tv-drama blir knappast
besviken",
Expressen "Komma upp sig".
Stjärnorna lyfte

Niklas Strömstedt skulle egentligen inte ha
existerat. Han föddes med ett tumör i halsen, en sjukdom
som han var den ende som dittills överlevt. Han blev tidigt
intresserad av fotboll, hans far var en stor auktoritet vars råd
och åsikter Niklas inte började ifrågasätta
förrän i 40-års åldern. Niklas Strömstedt
är son till f d chefredaktören för Expressen Bo
Strömstedt och författaren Margareta Strömstedt.
Han började tidigt med musik och blev pianist i Ulf Lundells
band.
Han ger ett mycket både ödmjukt och självsäkert
intryck. Han är en "lugn och behaglig person" säger
Ulf Brunnberg.
Sin nuvarande sambo Jenny Östergren träffande han genom
att rädda livet på henne. Sin första fru Efva
Attling träffande han på Atlantis, då var hon
fotomodell. Hon blev sedan både partner och gift med Eva
Ahlgren. Niklas har tre barn. Och med Jenny tre bonusbarn. Han
har levt med fyra kvinnor, alla kändisar som Kattis Ahlström
och Agneta Sjödin. Niklas har en stor familj. 
Om detta blev det inte mycket sagt. Några
få ord i bilen tillsammans med Monika Dominique.
Som av en tillfällighet (?) kunde man njuta av samboparet
Niklas & Jenny en hel timme kvällen innan på TV
i "På spåret". Tala om TV-kändisar.
Och så fick vi reda på att alla fem har stor ångest
inför audition, intressant!
Och ändå lyckades Niklas genomföra att alla fem
skulle uppträda på torget inför offentligheten
och sedan samla in pengar i hattarna till en frugal lunch på
en korvkiosk. En verkligt kul och engagerande grej som gjorde
detta program till det klart bästa. Det blev ett lyft också
för artisterna, som tvingades arbeta på marknaden (torget)
och upptäcka att de dög.
Bilder: Jenny och Niklas i buren på "På spåret",
"I natt jag drömde" och Margareta och Ulf spelar
Romeo och Julia.
Dan Ekborgs dag: Ekborg
fick aldrig slottet att lyfta. Monika Dominiques dag: Räddad av barbershop
sång.
Hög klass på årets
Nyårsrevy

Hög klass på
årets premiär av Trelleborgs revyn 2011 i regi av Nils-Gunnar
Snygg. Samtliga i revygänget finns på bild till höger:
I det glada revygänget syns stående: Håkan Widerström
Sleman, Katarina Johnsson, Joakim Kjellberg, Pierre Malmqvist
och Nils-Gunnar Snygg, och sittande Lisette Eriksson-Frisk, Alexandra
Gonzalés och Sarah Thörnqvist.
Trelleborgspolitikerna kom lindrigt undan i år. "Ulf
Bingsgård" ville hellre ha pensionärer i politiken
eftersom med dem blev det inga diskussioner om ersättning
för förlorad arbetsinkomst.
Mer vilt drevs det med centerns Patrik Holmberg som ville vinna
röster i september genom att bada (halv)näck i fontänen
på Stortorget.
Flera riktigt bra inslag:
Första aktens tre små grisar med Nils-Gunnar Snygg,
Pierre Malmqvist och Alexandra González i rollerna som
beskrev på ett åskådligt sätt förhållandena
mellan Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna
före, under och efter valet 2010. Helt fascinerande var också
Alexandra Gonzalés som klichétyngd tonåring
- tillsammans med en "förstående" - men i
verkligheten alltmer oförstående fader Nils-Gunnar
Snygg. Bara det inslaget var värt inträdet.
Förväxlingsdramat
"Sjukskriven" var också bra. Effektören där
Pierre Malmqvist spelade huvudrollen var full av effektfulla effekter
till ett Shakespeardrama i radion.
En
bra och omväxlande blandning av sketcher, och av dans och
sångnummer. Proffsig koreografi. Högt tempo gav inte
utrymme för longörer snarare viss ömhet i applådhänderna.
Håller gärna med Kvällspostens Staffan Wictorin
om att "mycket proffsigare än så här kan
man inte begära av amatörer".
Personligen
hoppas jag att nya Alexandra González stannar kvar många
säsonger till. Vilken charm och engagemang! Särskilt
nu när Therese Erch inte längre är med. Hon var
den lysande stjärnan in sommarens När tocken gal.
Recension av Lars Thulin i TA den 6.1.
Artikel i TA den 30.12 "Okej att skämta om nästan allt".
Jag köpte min biljett på Gunillas Hemsy.
Här
bokat du biljetter, Trelleborgsrevyn på facebook, Trelleborgsrevyns hemsida.
Hinner du så vinner du

Evelina
Simonaho, 26 år programledare för lekprogram på
Kanal 5, gjorde succé på veckans upplaga av det nya
programmet "Minuten". Vilket temperament och engagemang
hon visade! Hon nådde efter ett starkt kämpande fram
till första säkerhetsnivån och kunde lämna
tävlingen 25 000 kr rikare.
Fredrik Johansson, 25 år, idrotts- och mattelärare
på en skola i Torslanda, gjorde mycket goda konditionsprestationer,
var ett tag uppe på 5000 kr men förlorade allt.
Programmet var överraskande spännande och engagerande
med många omväxlande övningar som alla skulle
klaras av på en minut. Ingen plats för longörer.
Missar man en övning får man göra ett nytt försök.
Man får missa totalt två övningar sedan blir
man "eliminerad". En hård tävling med strikta
regler och jag undrar om någon kommer att klara av att nå
"kvarts miljon" nivån.
Minuten
på SvT 1, Instruktionsmanualer för dig som vill
träna hemma.
Recensioner: Aftonbladet och Sundsvalls tidning.
Artikel i Aftonbladet.
Evelina Anima Simonaho: Blogg - Tesselina, Facebook.
Hipp, hipp men knappast hurra
"Hipp
hipp" startade 2001.Nu är det tillbaka i SvT, I går
började den tredje säsongen. I sex avsnitt ska Anders
Jansson och Johan Wester spela både bekanta karaktärer
som Tiffany och Kajan och en del helt nya figurer.
Jag vet inte, jag drog inte på munnen en enda gång.
Och ändå hade de med säkra komiker som Per Andersson.
Jag tror att skämten inte håller tillräcklig klass.
Jag gillar inte heller att snuttarna är så korta, ibland
bara ett antal sekunder.
Roligast är det ändå då Tony och Zunken
(bild) får hjälp av Knut Knutson på "Antikrundan"
att värdera några föremål de kommit över.
Och sedan får med honom på stöldturnéer
så att de kan stjäla med experthjälp.
Och för all del, Tiffany Persson, som startat en videoblogg
(Vlogg) från sin tvättstuga går väl an.
Möjligen också Lars Christer Pralin på trafikradion
som gör en bra parodi på dessa ständiga avbrott,
uppenbarligen tämligen i onödan.
Däremot är den nye figuren, väktaren Kim Andersson,
snarast motbjudande. Och Itschak, musikälskaren har jag aldrig
uppskattat.
Programmets
hemsida på Svt.
Räddad av barbershop sång

Monica
Dominique berättar sitt livs historia, vid frukosten i sin
säng - ty hon är van vid att hennes man Carl-Axel serverar
en sådan varje morgon, under slottslekarna - äggrusning
och krocket - och medan hon och Marie Göranzon får
fotmassage och, ja hela dagen. Ganska menlöst och meningslöst.
Det jag minns är att hon var underbarn redan i treårsåldern.
Oh, Gud vad häftigt! är Niklas Strömstedts stående
kommentar. Som ändå inte är nöjd; "Vi
fick inte svar på vad vi ville veta", säger han.
Som till exempel hur det känns att fram till sin död
ha en garanterad inkomst på minst fem prisbasbelopp (ca
214 000 kr år 2009) per år från Svenska staten.
Kanske det är fel att välja deltagare ur denna kategori.

Man instämmer gärna med Marie Göranzons: "Nu
får det hända något". Man väntar på
när programmet ska lyfta.
Dagens höjdare blir när Dan Ekborg, Niklas Strömstedt
och Ulf Brunnberg bildar en barbershop-grupp och framför
"Side by Side" så att damerna blir gråtfärdiga
av förtjusning.
Tänk att för ett år sedan skrev jag om Björn
Ranelids dag på Slottet: Stjärnorna på slottet, Björn Ranelid.
Och för två år sedan om Jonas Gardells fantastiska
dag: Svensk TV
när den är som bäst. Herre Gud, vad har hänt
med svensk TV!
Programmets
hemsida på svt.
Paret
Dominiques hemsida.
Statlig inkomstgaranti för konstnärer.
Stjärnorna på slottet 2010-11, del 1, Dan Ekborg.
Drottingoffret lockar inte
I
går kväll startade en serie på SvT 1 som heter
Drottningoffret.
Det är en fristående fortsättningen på tv-serierna
Kronprinsessan och Kungamordet som handlar om kvinnor och makt
i politikens toppskikt. Suzanne Reuter och Alexandra Rapaport
är tillbaka i rollerna som Elizabeth Meyer och Charlotte
Ekeblad (på bild tillsammans med Sven Ahlström). Det
är sex år sedan sist. Jag har inte sett tidigare delar
och jag är inte intresserad av någon fortsättning
heller. Jag tycker att den är full av stereotyper. De organisationer
som slåss mot poliser i Sverige är ju snarare vänster-
än högerextremister som tillhör AFA och de "autonoma"
och står nära socialdemokraternas lierade vänsterparti.
Ingen spänning förmår den heller att väcka.
Helt misslyckad är den.
I
"Drottningoffret" är det Elizabeth Meyer, socialdemokraternas
partiordförande, som står i centrum. Suzanne Reuters
rollfigur får mitt under brinnande valrörelse veta
att hon lider av Alzheimers sjukdom. Hon bestämmer sig dock
för att dölja sin sjukdom för alla och genomföra
valrörelsen.
Säkerhetspolisen identifierar ett mordhot mot partiordföranden
som hon helst negligerar.
Det antyds att högerextremister ligger bakom hotet som hon
menar beror på att hon har judisk bakgrund.
Den socialdemokratiska partiledaren är besatt av makten och
förstår inte Charlotte Ekeblad som inte vill offra
sin familj för att ta över som partiledare. "Den
som har förmågan har också skyldigheter"
säger Elisabeth Meyer.
Hemsida
på SvT.
Änglagård, tredje gången gillt

Detta
är en typisk julfilm, inte särskilt bra men av tradition
går väldigt många och ser den ändå.
Många av rollerna spelas av samma personer som tidigare.
De har "bara" blivit 16 år äldre. Fast när
det gäller Helena Bergström, kan man knappast tro det.
Det främsta skälet att se filmen är hennes charm
och magiska skönhet.
Den första Änglagårdsfilmen gjorde redan 1992
av Colin Nutley med Helena Bergström, Rikard Wolff och Sven
Wolter i rollerna. Den följdes upp redan två år
senare med Änglagård - andra sommaren. Jag hade nog
fått ut mer av filmen om jag sett de tidigare filmerna.
Å andra sidan, det är 16 år sedan. Troligen är
det för lång tid emellan även för andra.
För de som är under 25 år kan knappast ha några
minnen alls.
Alla tre handlar mycket om vem som är far till vem vilka
som är syskon eller kusiner.
Det löses på ett rationellt sätt mellan Axel Flogfält
(Sven Wollter) och Ivar Pettersson (Tord Peterson) (på bild
1) genom en överenskommelse om "delat föräldraskap"
till Fanny Zander (Helena Bergström).

Vem
som är far till Fannys dotter Alice Zander, spelad riktigt
bra av Molly Nutley är fortfarande oklart. Men det är
i varje fall inte Mårten Flogfält (Jakob Eklund) för
han och Fanny är syskon. Colin Nutley sparar kanske detta
mysterium till en ny uppföljare liksom hur Fanny ska förvandla
den gamla prästgården till ett internationellt spa!
Man lägger också märke till Reine Brynolfssons
stackars präst (Henning Collmer, bild) som går runt
och mumlar övertydlig filosofi och hans adjunkt och "lärjunge"
Kristofer. Han spelas av Lindy Larsson (bild) som är en frisk
fläkt men så är han också något speciellt
nämligen en homosexuell resandeson.
Läs mer om honom i QX.
Om filmen Änglagård i Moviezine och IMDb.
Recensioner:
Miranda Sigander i Expressen, "Det är bara Reine Brynolfssons präst
som kommer loss ordentligt", Maret Koskinen i DN,
"Änglagård revisited", Annika
Gustafsson i Sydsvenskan, "Den starka känslan av tillit och tolerans",
Karoline Eriksson i SvD "Överflödig återblick", GP "en funktionsduglig övergripande story saknas",
Dalarnas tidningar "Änglagård tredje gången gillt
går på tomgång", Norran "Skådespelarna är däremot genomgående
duktiga".
Stjärnorna på slottet
2010

Det finns knappt något TV-program som
jag har så stora förväntningar på som det
årligen återkommande " Stjärnorna på
slottet". Dessa kom mig dock på skam denna gång.
Första dagen var Dan Ekborgs (55) dag och i slutet av den
första dagen säger han att han kommer att få svårt
att sova "eftersom dagen varit så fantastiskt innehållsrik".
För honom kanske men det är inget som en trogen tittare
kan hålla med om. Tvärtom är det alldeles för
lite som händer. Han startar visserligen bra med att avslöja
vilken chock - särskilt ekonomiskt - som drabbade familjen
när fadern Lars Ekborg dog av levercancer 1969, bara 46 år
gammal. Då var Dan bara 13 år. Även Ulf Brunnberg,
en annan "stjärna" säger sig vara överraskad,
trots sin långvariga bekantskap med Dan Ekborg. Men sedan
detta spelkort satsats fanns det inte mycket kvar i leken.
Ett intryck man får är att livet är hårt
- men framstår som glamouröst - i nöjesvärlden,
stor konkurrens gör det svårt att bygga upp ett självförtroende,
lätt att man tar till droger av olika slag, vilket naturligtvis
försämrar självförtroendet ännu mer.
Det blir inte lättare av att ha (haft) en
krävande far som förebild.
Men
vad ska jag annars ägna mig åt säger Dan Ekborg.
Jag kan ju inget annat.
För allmänheten är han mest känd som "Kommissarie
Grin i Jönssonligan". En tragisk tillvaro.
Nästa dag är det Monica Dominique (70) som står för
arrangemangen. Sedan följer Niklas Strömstedt (52), Ulf Brunnberg (63) och Marie Göranzon (68). Blir 2010-11 den
svagaste omgången? Lågbudgetens fel kanske. Svårt
att samla ihop folk? Kanske prova andra än artister?
Det utspelar sig på Thorskogs slott, fyra mil norr om Göteborg,
ligger omgärdat av sin engelska park på västra
sidan om Göta älv mittemot Lödöse på
älvens östra sida.
Bloggar om tidigare "Stjärnor": Tommy Körberg, ett verkligt föredöme,
Svensk TV när
den är som bäst, Magnus Härenstam på Slottet och
Jag har sett på
TV!
Ewa Fröhling hoppade
av programmet. Monica Dominique fick ta över med kort varsel.
Så minns vi Lars Ekborg.
Recension i Aftonbladet "Ekborg
fick aldrig slottet att lyfta",
Kärlek och svartsjuka, dödliga
passioner

Ryttare i blått
är en svensk långfilm från 1959 med dåtidens
mest populära skådespelare. Den bjöd SvT1 sina
tittare på den här veckan. Förlagan var Folke
Mellvigs bok med samma namn. Folke Mellvig var en av de stora
svenska deckarförfattarna från 40-50 talen. Andra storheter
var Stieg Trenter, Maria Lang, Vic Suneson och Hans-Christer Rönblom.
Folke Mellvigs "hjälte" var John Hillman, kapten
titulerad. Alltid spelad av Karl-Arne Holmsten. Men inte i denna
film - och bok. Här vinkas han av på Bromma flygplats
av sin fru och assistent för att åka till London och
hjälpa Scotland Yard. Själv ska Kajsa Hillman (Anna-Lisa
Eriksson) resa till Strömsholms slott och ridskola för
att gå på en Blå Stjärnan kurs. På
slottet händer det underliga saker och Kajsa reder på
egen hand ut fallet med den mystiske Blå ryttaren. I en
bra deckare ska det finnas både spänning och humor
och det finns det i Mellvigs böcker.
För
humorn står främst paret Freddy Sjöström
(Nils Hallberg) och Sonja Svensson (Lena Granhagen) för.
Andra skådespelare man minns med glädje är Gunnel
Broström, Bengt Brunskog, Mona Malm, Gio Petré och
Erik Hell, de flesta födda på 20-talet eller tidigare.
Bilder på Nils Hallberg med Anna-Lisa Eriksson och kärleksrivalerna
Gio Petré och Mona Malm med Björn Bjelfvenstam.
En underhållande film som tillfredsställer behovet
av femtiotalsnostalgi. Bara lite för mycket hästar,
honnörer, givakt och uniformer.
IMDb.
Wikipedia. Recension.
Här finns filmens handling eller läs den här.
Folke Mellvigs böcker. Ryttare i blått läste jag för
över tolv år sedan och skrev om.
Svinalängorna

Eländes
elände, så synd det var om arbetarna på 70-talet,
särskilt om dem som invandrade från Finland. Eller
det var kanske alkoholistbarnen det var synd om?
Boken Svinalängorna
läste jag för drygt tre år sedan och imponerades
inte alls. Filmen hade jag också kunnat vara utan. Även
om jag naturligtvis tjusas av att åter se både den
äldre och den yngre Lisbeth Salander den obeskrivliga hjältinnan
från Millenium-serien. Då som nu spelade av Naomi
Rapace och den blivande världsartisten Tehilla Blad.
Bara några dagar efter premiären på "Svinalängorna"
som till stor del bygger på Susanna Alakoskis bok med samma
namn såg jag och min fru den i kväll på Grand
i Trelleborg.
Pernilla August regisserar och Lolita Ray har gjort boken mer
filmisk. Den handlar om en flickas uppväxt i en finsk missbrukarfamilj
i sjuttiotalets Ystad. 
Lena (Noomi Rapace) lever i en kärnfamilj med man (Ola Rapace)
och två barn.
När hon en dag får
ett samtal från ett sjukhus om att hennes mor, som hon inte
träffat på länge, är svårt sjuk ger
hon sig motvilligt iväg för att träffa henne. Hennes
resa blir också en resa tillbaka till barndomen i Ystad,
i miljonprogramsområdet Fridhem under 60 och 70-talet. Området
fick öknamnet Svinalängorna. Bokens författare
Susanna Alakoski växte själv upp i detta område.
Recensioner i DN: Helena Lindblad "Det förflutnas material".
Magnus Nilsson i Aftonbladet "Svinalängor utan klass".
Emma Engström i GP "Filmen är svartare än boken".
Miranda Sigander i Expressen "En känslomässig pärs att se Svinalängorna".
I rymden finns inga känslor

Såg i går filmen "I rymden finns
inga känslor" gjord av Andreas Öhman. Det är
en film som engagerar och väcker känslor som sitter
kvar. Inledningen var lång och fick mig nästan att
lämna lokalen men allt blev så mycket bättre efter
hand. Det är verkligen en film att rekommendera.
Bill Skarsgård gör en mycket stark insats som Simon
("jag har Aspergers") men det gör också Martin
Wallström som Simons bror Sam, som offrar allt för sin
bror, flickvän och föräldrar. Mycket trevlig är
också Cecilia Forss - från ICA reklamen - som Jennifer
Jag tror aldrig att jag varit så överens med att det
blev I rymden finns inga känslor som Svenska Filminstitutet
skickar som bidrag till Oscarsnomineringen 2010. Oscarsgalan hålls
27 februari 2011.
Filmen visar att diagnosen Aspergers inte är ett handikapp
eller funktionsnedsättning som den politiskt korrekta termen
lyder idag utan snarare tyder på egenskaper som är
berikande om än ovanliga. 
Simon löser problem med en vetenskaplig metod, för honom
är vatten en stor cirkel med två små cirklar
på "huvudet". Det förstår inte hans
vänner som ser vatten som vågor och vått. Han
låter inte känslor stå i vägen för
rationellt tänkande. "Jag förstår inte"
är hans svar på andras känslomässiga argument.
Han är fixerad vid klockan och vid tider.
Recensioner:
Hynek Pallas i SvD: "Ett hjärtslag ifrån toppen",
Maria Domellöf-Wik i GP: "I rymden finns inga känslor"
Helena Lindblad i DN: "tvättunna förvandlad till en fantasirymdraket",
Expressen: "Sveriges Oscarsbidrag".
Den 50:e julkalendern

En riktigt lovande
inledning på årets julkalender i SvT 1. Maria Sid,
den finländska skådespelaren man minns som Annika i
långköraren Livet i Fagervik för några år
sedan gör en mycket bra roll som Ritva Rantanen. Ritva tröttnar
på sitt jobb på Finlandsbåten där hon får
sköta alla jobb som inga andra vill ha. Hennes man Roger
misslyckas som dammsugarförsäljare i Stockholm. Familjen
Rantanen lämnar därför storstaden bakom sig för
att driva hotell på landet i "det bortesta hörnet
av östra glesbygden". De drömmer om idyll men de
möts av något helt annat. Årets julkalender Hotell
Gyllene Knorren, i regi av lokalbördiga Mikael Syrén,
innehåller alltifrån otursförföljda grisar
till lustiga spöken.
Årets julkalender bygger på Måns
Garthons och Johan Unenges böcker men i extra julig tappning.
Regissör Mikael Syrén lovar äkta julstämning.
Tv-julkalendern fyller i år 50 år. Julkalendrar från
1960 till 2009.
Roger Rantanen spelas av Peter Engman och deras två barn
av Linnea Firsching och Buster Isitt. Se bilder.
Hotell
Gyllene Knorrens Hemsida.
Expressens expertpanel ger julkalendern högsta
betyg
GP: "En riktigt trevlig familjeserie".
UNT: "Bökiga griserier på udda hotell".
Bloggar om tidigare julkalendrar: Superhjältekul 2009, En riktig jul 2007, Lassemajas detektivbyrå 2006.
Cornelis

Jag har sett "Cornelis" på Grand
biografen i Trelleborg. Sveriges största poet blev aldrig
svensk. Cornelis Vreeswijk är ett exempel på idoler
som snabbt och abrupt blir populära och därmed rika.
De kan inte bära varken framgångarna eller rikedomen.
Det blir alkohol och kvinnor. Äktenskapen krascher. Filmen
har ett gripande slut som får alla besökare att sitta
kvar medan eftertexterna rullar färdigt. Aldrig varit med
om detta. Bör absolut ses.
Cornelis är en film om en av våra största musiklegender
Cornelis Vreeswijk. Filmen är en naken, ärlig
och kärleksfull skildring av ett unikt konstnärskap,
där vi får följa och uppleva stora delar av hans
breda musikalster.
Men den skildrar
också människan Cornelis, mannen bakom scenen, som
hela sitt liv sökte efter kärlek och bekräftelse.
Cornelis Vreeswijk är en av de mest älskade och folkkära
artister Sverige har haft. I huvudrollen Hans-Erik Dyvik Husby,
alias Hank von Hell, främst känd genom sitt band Turbonegro.
Andra skådespelare är David Dencik, Kim van Kooten,
Malin Crepin, Johan Glans och Vera Vitali.
Mer information på IMdB.
Recensioner:
Astrid Söderbergh Vidding i SvD: "En berättelse stämd i moll".
Georg Cederskog i DN: "Cornelis polare, visgeni och ensam".
Maria Domellöf-Wik i GP: "Ett varmt och rikt porträtt av Cornelis".
Martin Andersson i Sydsvenskan: "Filmens Cornelis väger för lätt".
Sandra Wejbro i Aftonbladet: "Turbonegro-stjärnan som Cornelis Vreeswijk".
Tre månader jag senast var på bio och såg Bröderna Karlsson, Stureplan möter
Luleå.
Starke man, avsnitt 1

Start
av ny svensk serie på SvT1. Den ska gå i tretton delar.
Starke man är skapad av Wiktor Ericsson och Anders Jansson.
Del ett heter "Offentligt byte". Svinarp har, av lokalpressen,
blivit utsedd till Skånes näst tråkigaste kommun.
Kommunalråd Lars-Göran Bengtsson och kommundirektör
Matts Johansson blir invalda i den förnäma Hubertus-orden,
just när kommunen upphandlar om ett nytt badhus. Kanslichef
Gunvor Halldén introducerar Jonna Wetterström, den
nya kommunsekreteraren, i rutinerna. I rollerna: Anders Jansson,
Anna Blomberg, Claudia Galli och Magnus Mark. De flesta övriga
medverkande är amatörer och statister från närområdet.
Där fanns mycket humor och självironi i första
avsnittet som också var en svidande och besk kritik av hur
det kan gå till i en kommun där kommunalrådet
har låg utbildning och kanske därför har lättare
för att imponeras av rika personer i kommunen som bor överdådigt
utan att förstå att detta mycket beror på mer
eller mindra brottslig verksamhet. Låter sig lätt lockas
med in i oegentligheter som kan leda till personliga katastrofer.
Bengtsson har dock hjälp av sina klarsynta kvinnor med mer
grundläggande moral och kunskap.
Och så Claudia Galli en av mina min favoritskådespelare
allt sedan hon spelar Lina Svensson i Svensson, Svensson.
Lommatösen Anna Blomberg får sitt
genombrott i "Starke Man". Magnus Mark medverkade i början av TV-serien
"Andra Avenyn" men blev skjuten och dog.
Recension i Sydsvenska av Östen Rosvall "Starke man har sina svagheter"
I expressen av Joakim Gerhardsson "Politisk maktkamp i tråkiga Svinarp".
Sagan om den fula ankungen

Så
kan man kalla det första avsnittet av den nya TV-serien som
heter "i Anneli" och som ska gå i åtta halvtimmes
avsnitt på måndagskvällar på SvT 1. Titeln
uppfattar jag som att det finns två personer i Sissela Benn.
En har alldeles för låga tankar om sig själv och
den andra som hon kallar "Liket" vågar ta för
sig på ett helt annat sätt. "De kompletterar varandra"
säger Liket.
Anneli är 26 år, hon har inga kompisar och ingen pojkvän
och så jobbar hon på ett café, Majsans Corner,
så beskriver hon sig själv. "Jag är en osynlig
mes".
Majsan är en översittare och utnyttjar gärna sin
anställde Annelis behov av att visa sig duktig och vara alla
till lags.
Rebecca, miss Perfect, intervjuar Anneli, för hon behöver
en "looser". 
Anneli blir förälskad
i hennes pojkvän Joel, som är den verkliga loosern av
alla och vars förhållande till kvinnor tycks vara att
de ska låna honom pengar. I sju år har han försökt
bli färdig med sin skiva.
Anneli tycker att han är "cool" och låter
sig luras. Visst har han Chlamydia menar Anneli men vad gör
det han är ju singel!
Sissela Benn visar än en gång vilken underbar skådespelare
hon är. Anneli är den enda av figurerna som har självinsikt.
SvTs
presentation av programmet.
Tidigare bloggar om Sissila Benn: Månadens Citybo, Filippa Bark och döden.
Filippa Bark på Wikipedia. Sissela Benns blogg.
Feminismen på tillbakagång
För
några år sedan läste jag en bok av Maria Sveland
som heter "Bitterfittan". Jag blev inte särkilt
imponerad. Den handlar om hur hennes uppväxttid i Örebro
fick henne att hata "Kärnfamiljen". Jag skrev en
blogg "Feminismen
är en falsk frälsningslära" efter att
ha läst boken, där man får veta att "När
glappet mellan dagdrömmarna och verkligheten blir för
stort, det är då man blir en bitterfitta". För
säkerhets skull har hon med sig en lista över alla de
områden där män förtrycker kvinnor som hon
kan ta till för att bevara bitterheten i fall hon skulle
känna sig glad och nöjd med livet och förledas
till andra tankar.
I senaste numret av Fokus har Lisa Bergman gjort en intervju med
Maria Sveland där man bland annat får ta del av hennes
uppfattning om politiskt arbete "Det verkar skittråkigt
och jättejobbigt att sitta i riksdagen och gå på
utskott, förhandlingar och möten. Jag skriver hellre
böcker".
Hon är upprörd över att jämställdhetsminister
Nyamko Sabuni inte vill kalla sig feminist. Feminist är ju
enligt Maria Sveland "ett begrepp som bygger på kunskap
och fakta". Hennes samhällssyn är en "vänster-maktanalys".
Annars är hennes huvudbudskap i intervjun att många
kvinnor har svårt för att leva jämställt
i praktiken, svårt att leva upp till de krav som feministerna
ställer och att de skäms över detta. Att feminismen
är på stark tillbakagång skyller hon på
att den är "skambelagd".
Intervjun finns här.
Inte mycket liv i "Här är ditt liv"

I
går kväll, på bästa sändningstid, åtta
till halvtio på SvT1, startade årets upplaga av "Här
är ditt liv" I centrum var Lena Endre, en skådespelare
som slog igenom i SVT:s succéproduktion Varuhuset 1987.
och sedan hade framgång med humorserien Lorry, 1989. Född
1955 och är norrländska från börden.
Det blev mest en långtråkig historia med alltför
mycket fokus på programledaren Ingvar Oldsberg. Han passar
bra i "På spåret" men inte här. Kanske
behöver han sin bisittare Björn Hellbergs intelligens.
Lena Endre är vacker och charmig och trevlig både att
titta och lyssna på men hennes liv är inte särskilt
intressant. Åtminstone hade inte programledaren lyckats
få fram någiot speciellt om henne.
Första gästen var ungdomsvännen Gunilla Röhr,
sedan kom hennes första man jazzbandsmannen Vieko Benzon,
båda ganska menlösa som inte gav mycket. Och i den
stilen fortsatte det.
Det bästa med programmet är att det har samma vinjett
och musik (lyssna) som originalprogrammet och man måste
instämma i "Det gjordes bättre TV på Lasse
Holmqvists tid" för att nu travestera Torsson (lyssna). 
Mark
Lewis från USA som var utbytesstudent som femtonåring
i den endreska familjen har Lena hållit kontakten med sedan
dess. På den tiden var hon anarkist. H C Ericson, tidigare
arbetsgivare, såg Lena som "folkbildare och eldsjäl".
Liv Ullman via länk betecknade henne som "stor skådespelare
och en fantastisk vän". En helt malplacerad Jacques
Werup upplevde henne som "intensivt närvarande"
och både Thomas Hanzon som hon levde ihop med i 13 år
och som är hennes barns - Rosanna och Eddie (bild) - far
var där liksom hennes nuvarande man - sedan 10 år -
Richard Hobert.
Jag kommer inte att se fler avsnitt av serien.
Man lär sig mer på Wikipedia, och det går mycket fortare.
Alla som medverket i "Här är
ditt liv".
Bröderna Karlsson, Stureplan
möter Luleå

Jag är själv ena halvan i tvillingparet
Bertil & Börje. Kanske därför jag gillar filmen
jag såg på Grand i Trelleborg i kväll. Helt klart
värd att titta på.
Bröderna Karlsson är en förväxlingskomedi
som handlar om ett tvillingpar som till en början inte känner
till varandras existens. Den ene, Niklas är en framgångsrik,
pedantisk advokat i Stockholm. Den andre, Hasse som är bosatt
i Norrland med fru och barn är en notorisk otrogen slarver.
I samband med en bouppteckning träffas de första gången.
När Niklas, som är adopterad, får veta att hans
biologiska mor avlidit får han även veta att han har
en tvillingbror. När de var 10 månader tvingades modern
adoptera bort ett av barnen, Niklas. Hasse letade länge efter
sin försvunna bror.
Bröderna träffas för första gången i
samband med en bouppteckning. Deras möte leder till kaotiska
förvecklingar och vänder upp och ner på deras
tillvaro. En dag ringer Hasse plötsligt på hemma hos
Niklas, fast besluten att stanna i några dagar; något
som Niklas motvilligt accepterar. En mängd förvecklingar
följer på grund av tvillingbrödernas identiska
utseende; vilket drabbar Niklas arbets- och kärleksliv.
Björn Bengtsson spelar rollerna som tvillingparet. Ibland
vet man inte säkert vem av de två han spelar. Jag blir
lurad flera gånger.
Tuva Novotny gör en mycket fin roll som Clara. Även
Vanna Rosenberg Synnerholm är bra som Hasses fru Mona.
Vidare Jessica Zandén som Lisbeth, Johan Rabaeus som hennes
make Bo och ståupparen Per Andersson som Jesper.
Bröderna Karlssons hemsida
Recensioner:
Jan Lumholdt i Svenska Dagbladet" En påver soppa trots god potential".
Miranda Sigander i Expressen: "Björn Bengtssons stora genombrott".
Mats Johnson i Göteborgs Posten: "Mycket Bengtsson och lite humor".
Farsan, ingenting att glädja sig åt

En långsamt framskridande film som glimtar
till då och då. Ibland farsartade skämt ibland
cynism och svart humor. Filmen driver med svenska män Jörgen
- Torkel Pettersson, det finns bara en svensk man i filmen, deras
vänlighet och artighet och jämställdhet är
något att skratta åt. Män ska vara macho, ha
stora kukar och "bara köra in den". En verklig
man är Aziz - Jan Fares.
Utanför Jörgens Cykel sitter tre vänner. Jörgen
är rädd för att bli lämnad, Juan oroar sig
över hur labradoren mår, men Farsan, han är förträfflig.
Han är snygg, lagar den godaste maten och vet vad en kvinna
behöver. Snart ska han bli farfar också, till en perfekt
liten pojke. Det är helt säkert. Men när han ger
sig ut på jakt efter en kvinna är det inte mycket som
går enligt planerna.
Josef Fares är regissör och Torkel Pettersson har gjort
sitt första filmmanuskript och det får inte stort beröm.

Varken
fars eller svart komedi. Mest genomfående tycks vara att
visa hur naturlig och manlig som Aziz från Mellanöstern
är i jämförelse med de svaga och förkvinnligade
männen som inte vågar ta till våld när de
blir angripna. Burdus och hänsynslös.
Det viktigaste tycks vara att man kan skryta med att ha en stor
kuk!
Affischbilden visar Nina Zanjan som Amanda, Hamadi Khemiri som
Sami, Jan Fares som Aziz och Torkel Petersson som Jörgen.
På bild också Jessica Forsberg som Jörgens fru
Lotta och Anita Wall som Jörgens mot Edith.
Johan Croneman, Recension i DN "Farsans världsåskådning skulle
väl beskrivas inte befästas?"
Malena Janson i SvD "Farsan är en riktigt dålig film."
Miranda Sigander i Expressen "Farsan blir en karikatyr".
Karolina Fjellborg i Aftonbladet "Ganska svagt manus".
Emma Engström i GP menar att Farsan är Josef Fares sämsta film hittills.
IMdB.
Vujer.
Tärningen är kastad
Jag
såg verkligen fram emot att se denna film från 1960,
en film efter manus av Vic Sunesson och Kerstin Ekman. Jag som
älskar gamla svenska deckare i bokform från denna tiden.
Men aj så besviken jag blev. Och ändå är
filmen full av duktiga och legendariska svenska skådespelare.
Jerk Domare, författare till en populär deckarserie,
är ständigt på jakt efter nya intriger och idéer.
Hans nya uppslag blir hur man enkelt kan få ett mord att
se ut som självmord. När man hittar ett lik i tv-studion
dagen därpå kommer polisen fram till att mordmetoden
är densamma som Jerk tidigare demonstrerat i studion. Misstankarna
faller i första hand på Jerk, men även de övriga
som medverkar i tv-serien blir utsatta för förhör
och undersökningar. Regi: Rolf Husberg. Filmen är från
1960.
I rollerna:
Åke Falck - Jerk Domare, Anita Björk - Rebecka Striid,
Sven Lindberg - Holger Palm, Gio Petré - Monica Sundberg,
Gunnar Sjöberg - Leonard Brett, Sif Ruud - Elly Larsson,
Sigge Fürst - Simon Odd, Toivo Pawlo - Hilding Björk.
Allan Edwall - Dag Serén, Olof Thunberg - Didrik Cornelius,
Jan Malmsjö - Leif Hagman.
Läs storyn
på egen risk här.
IMdB,
Svensk filmdatabas.
Wikipedia.
Hjältar i gult och blått
Svensk
långfilm från 1940 visades på TV1. Det är
ganska vanligt på måndagar men jag hade inte haft
något emot om det skedde oftare. Det är dags att mobilisera
ovh kalla in den militära reserven.Thor, som spelas av Thor
Modéen, och som har en skräddarverkstad, blir i egenskap
av löjtnant i reserven inkallad hösten 1939. Den tidigare
smärte skräddaren är nu tjockare och äldre
och föreslår en av sina anställda, Loffe, spelad
av Elof Ahrle, att rycka in i hans ställe. I gengäld
skall Loffe få bli delägare i skrädderifirman.
Loffe accepterar, men en dag får också Loffe en inkallelseorder
och Thor blir tvungen dra på sig uniformen, nu i Loffes
namn. Givetvis hamnar de på samma kompani och skräddaren
blir underställd Loffes befäl.
I denna tidiga militärfars med allvarliga patriotiska övertoner
blir det gott om förväxlingar och förvecklingar,
ofrivilliga vinterbad men också mannamod, heder och ära.
Spänningen står särdeles klantiga spioner för
- en spelad av en ung Sigge Fürst. Som vanligt mycket romantik
med garanterad Happy End.
De två kvinnliga huvudpersonerna spelas av Barbro Kollberg (Louise Delmer) och Emy Hagman (Ulrika, tjänsteflicka).
Både Modéen och Ahrle stod på toppen av sin
popularitet runt 1940. Till skillnad från tidigare komedifilmer
om "livet i lumpen" kännetecknas den här av
en tydlig patriotism och respekt för Sveriges armé.
Anledning är förstås andra världskriget som
utbrutit ett halvår innan filmpremiären.
Läs storyn
på egen risk här.
Svensk filmdatabas, IMDb.
Maj på Malö
Svensk långfilm från 1947 på
SvT1 på matinétid idag. Inte så dum, även
om jag sett bättre "gamla svenska långfilmer".
Där finns nostalgi och romantik, humor och spänning.
Vacker miljö med puttrande fiskebåtar bland Bohusläns
kobbar och klippor. Inga Landgré gör en förtjusande
och skicklig roll som "Maj på Malö". Även
Åke Söderblom gör en bra roll.
På Malö i Bohusläns skärgård har handelsman
Flinck (Ludde Gentzel) en diverseaffär som blivit samlingspunkten
för traktens befolkning. Flinck älskar att tala om sin
son Janne (Olof Bergström) och alla brev han skickar hem
från världens hörn, men ingen på ön
har sett honom. Faktum är att handelsman inte hört ifrån
sin son sedan han gav sig av till sjöss för tio år
sedan. Hans uppbrott hemifrån hade tragiska orsaker, men
en dag stiger Janne in i affären till Flincks stora glädje.
Den fd tjuven frestas svårt när han anförtros
en stor summa pengar men tankar på hans älskade Maj
hjälper honom att motstå den lede frestaren.
Mer om filmen på IMdB och Svenskt Filminstitut.
Texten till Everts Taubes visa Maj på
Malö. Sången och annat Taube-material blev senare till
filmen Maj på Malö. Visan sjungs i filmen av operasångaren
Bernhard Sönnerstedt.
Läs storyn
på egen risk här.
Lång-Lasse i Delsbo

I
dag kunde man på SvT 1 se en gammal svensk långfilm
från 1949. "Lång-Lasse i Delsbo". Det är
en av de bästa gamla filmer som SvT har visat. Den är
engagerande och gripande. Tiden är 1840-tal och den i verkligheten
existerande Lars Landgren, sedermera kallad Lång-Lasse,
är ny kyrkoherde i Delsbo i Hälsingland. Han har kallats
dit av bekymrade församlingsbor som oroar sig för förfallet
i socknen. Med hästskjuts förd av Mickel Hansson gör
han sin eriksgata genom socknen och kan med egna ögon se
det beryktade förfallet hos många av församlingsmedlemmarna.
Illegal hembränning, slagsmål med knytnävar och
kniv, stölder och hot är vardagsmat.
Den andliga moralen är låg, bygden är full av
brottsliga element och befolkningen håller på att
dränkas i brännvinsfloden. Lång-Lasse blev den
man som med sin folkliga predikometod lyckades stoppa förfallet
och höja den sedliga moralen i Delsbo. Han förstår
snart att det främsta medlet måste vara att bygga skolor
och lära alla att leva upp till 1842 års skolstadga.
Låmg-Lasse är en modig personsom vågar ta hand
om ortens fähundar, med eller utan Guds hjälp. En eller
ännu hellre flera sådana personer skulle behövas
i Sverige i dag.
Sten Lindgren spelade prästen Lars Landgren, hans fru Matilda
av Amma Lindahl, Ulla Andreasson spelade den unga vackra, modiga
och sedliga Margit Bryngel.
Läs
storyn på egen risk här.
Regi: Ivar Johansson. I rollerna: Sten Lindgren, Anna Lindahl, Ulla Andreasson,
Peter Lindgren, Erik Sundquist m.fl.
Svensk filmdata bas. IMDb.