Av Jenny Björkman ur F&F 5/07 sid 41.
1. Vad är det du har gjort?
Jag har undersökt reflexivt och personligt pronomen i flerspråkiga
storstadsmiljöer, vilket betyder att jag tittat på
hur ungdomar i Stockholm, Göteborg och Malmö använder
sin/sitt och hans/hennes, i satser som han tar på sin/hans
tröja. Det är vanligt att man i tal säger hans
eller hennes, i stället för sin. Särskilt vanligt
är det efter en preposition, till exempel han tänker
på hans mamma i stället för han tänker på
sin mamma.
2. Håller språket på att förändras?
Ja, vad gäller den här sortens konstruktioner tyder
undersökningen på det. Men det intressanta är
att förändringen inte går att spåra till
bara ungdomar eller flerspråkiga med annat modersmål
än svenska. Vuxna och ungdomar som kommer från enspråkiga,
svenska miljöer byter också ofta ut sin till hans eller
hennes. Flerspråkiga elever med annat modersmål än
svenska gör alltså bara som de svensktalande ungdomarna,
men förstärker det.
3. Kommer vi att sluta säga sin nu?
Nja, det här gäller som sagt en viss konstruktion. Men
eftersom det är i Stockholm som den här förändringen
är vanligast, skulle det kunna tyda på att det är
en trend som kommer att sprida sig. Språkförändringar
sker traditionellt sett ofta i storstäder, och i Sverige
utgår de vanligen från Stockholm. Förklaringen
är att större städers dialekter och språkbruk
är mer prestigefyllda. Fler tar helt enkelt efter storstädernas
unga.