Blogg
Funderingar
Startsida

Bertil Tomelius  Blogg  Funderingar
Hågkomster

Bertil Tomelius
Startsida

Bildjournalen

 2012-04-02    Hågkomster
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan För sex år sedan  
Om man var tonåring mellan 1954 och 1969 så ska man minnas Bildjournalen, åtminstone enligt en artikel i senaste numret av SPFs medlemstidning Veteranen. Där presenteras Boken om Bildjournalen av journalisterna Börje Lundberg och Ammi Blom. De sägs ha har lusläst varenda nummer av Bildjournalen och plockat ut godbitarna år för år.
Alla omslag finns dokumenterade, de berömda elefantbilderna, idolbilderna, topplistorna, gratisskivorna. Men här nämns också stjärnporträtten, reportagen, modesidorna, frågespalterna och bildnovellerna. Många av dåtidens medarbetare och artister berättar om sina minnen.
Elefantbilderna var bilagor till tidningen som man kunde veckla ut och skapa posters av för att sätt upp på väggen i tonårsrummet om man nu hade ett sådant. Själv sov jag i en utdragssoffa bredvid köksbordet.
Min egen tonårsperiod inföll mellan åren 1956 och 1962, så visst var jag med från början.
Jag läste gärna gamla nummer. Det var ingen tidskrift som fanns i mitt hem i Askeröd, om det nu berodde på pengar, att den var syndig - med inskränkta frikyrkliga ögon - eller för att barnens intresse inte prioriterades. Men vår granne Karlie Johnsson, med vilken vi delade vindstrappan - huset hade två lägenheter, vi hyrde vår av henne, hade flera årgångar i sitt vindsförråd. Där smög jag mig in och läste i smyg. Detta intrång är väl preskriberat idag. Vilken värld som öppnade sig när det gällde aktuell musik och film.
1969 gick Bildjournalen upp i Veckorevyn och en tonårsepok var över. Idag läser mitt barnbarn Johanna Veckorevyn. Jag prenumererar åt henne.
Bilder på Elvis och Paul Anka samt Paul Dylan och Donovan.

Artikeln i Veteranen.
Boken om Bildjournalen.

Nostalgiska prylar

 2010-05-18  Hågkomster
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan
Vi hade helt andra leksaker att förströ oss med som barn på 1950-talet än idag. Idag är det bara elektronik. Då var de av trä. Jag minns mina pickande höns. De var fyra stycken, stod på en bricka och pickade med sina näbbar i takt med att man svängde med handleden. Det var en leksak som Brio sålde i början av 1950-talet.
Det var en ensam lek gjord för koncentration och kontemplation. Den rytmiska rörelsen med handen i en cirkel hade en lugnande inverkan liksom det rytmiska smattret av "hönsens" pickande mot träbrickan. I dag skulle man kanske ha pratat om olika hjärnvågor. Kanske var det theta-vågorna som aktiverades?
Någonstans i någon av alla mina oöppnade flyttlådor befinner sig nog denna så populära leksak. Men i vilken?
En annan billig sysselsättning var att gå på styltor. Man kunde själv tillverka dem av några brädor, en såg och några skruvar. Man tränade balansen och benmusklerna. Lärde sig att övning gav färdighet.
En bra verksamhet. Man kunde tävla mot andra i vem kom kunde gå längst. Det var svårt att stå stilla, det gällde att vara i rörelse hela tiden ungefär som att cykla.
Ville man vila sig en stund på styltorna fick man ställa sig bredvid en vägg eller ett träd och luta sig mot detta. Detta en övning som gick bra att utöva i sin ensamhet. Gjord för koncentration och kontemplation.

Betydelsefulla personer

 2009-08-09 Hågkomster
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan   
En person som haft en avgörande påverkan på mig är Lars Bjellerup. Han var lärare i kemi, särskilt biokemi på Tekniska Gymnasiet i Helsingborg. Där gick jag åren 1960 - 1963. Jag var uppväxt i det lilla stationssamhället Askeröd, på järnvägslinjen Tomelilla- Eslöv. Min föräldrar ansåg sig vara religiösa, särskilt min mor som från i frireligiös trakt nordväst om Hässleholm, ofta kallad Göingebygden. I Askeröd deltog de i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens (EFS) möten och vi barn skickades regelbundet till den så kallade Söndagsskolan. Under sommaren deltog många i trakten i "tältmöten" med karismatiska predikanter och enskilda "vittnesmål" från mötesdeltagare som berättade om hur de "fått möta Jesus". De som ansåg sig vara religlösa manifesterade detta också med att handla hos rätt "handlare" i byn. Även i skolan fick man itutat sig kristendomen och bibliska historien, skapelseberättelsen, fick lära sig "tio guds bud", Luthers förklaringar och en massa psalmverser utantill. Som inlärningsmetod att detta sina positiva poänger, illa bara att man fick i sig också innehållet, vilket naturligtvis var meningen.
Men tillbaka till Lars Bjellerup. Han var en god lärare, jag älskade ämnet kemi och han blev för mig en verkligt förebild. På något sätt fick jag reda på att "han inte trodde på Gud". Jag vet inte hur. Han var alltså en av de hemska "fritänkarna" som det talades om i hemmet. Som "fritänkare" skulle han brinna i helvetet efter sin död i "evigheters evigheter, amen". Detta kunde jag inte ta till mig. Man kan säga att hela den hypotes om Gud, himmel, helvete, evigt liv och så vidare falsifierades för mig genom denne man, doktor Lars Bjellerup. Hans existens var den empiriska evidens som för alltid gjorde denna Gudshypotes falsk och osann. Förfalskade hypoteser ska man lämna bakom sig. Gärna ställa upp nya hypoteser men sådana som inte bygger på de som falsifierats. Sedan dess har allting kring andar, osynliga väsen och liknande för mig varit helt ointressanta och jag kan omöjligen förstå eller en tro på att det finns människor som ägnar sig åt sådant.
Dessa tankar slår mig medan jag läser en bok som heter "Personligt - samtal med fritänkare" som är en samling intervuer som Christer Sturmark har gjort av många för mig intressanta personligheter. Många berättar om att det var svårt att lämna en religiös tro och våga tänka fritt. För många var det en lång process, som ibland inträffade sent i livet, och flera av de intervjuade påpekar att de vill kallas agnostiker, vågar inte ta steget fullt ut, "det kan ju ändå finnas något bortom döden", så ungefär. Jag skickar då en varm tacksamhetens tanke till doktor Lars Bjellerup som fick mig in på rätt spår redan i tonåren. "Den breda väg" som leder till livet och inte till "fördärvet" (helvetet, Gehenna) som jag fick lära mig i Missionshuset i Brorstorp av predikanterna och södagsskolläraren farbror Nisse.


Han är född 1921 och är troligen fortfarande i livet. På Libris nser man att han skrivit sex läroböcker i kemi.
Jag ser att jag skrivit en liknande blogg den 1 november 2007.

Kändisar 3, SAS-chefen, Jan "Janne" Carlzon

 2008-11-06  Hågkomster
För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan 
Ett mycket populärt TV-program på 1980-talet var Lasse Holmqvists ”Här är ditt liv”. Den 5 februari 1983 var dåvarande SAS-chefen Jan Carlzon huvudperson. Han var då koncernchef för SAS och skulle två år senare komma ut med den berömda boken ”Riv pyramiderna”. Mitt i programmet visades över hela skärmen ett kort på konfirmander. Jag blev helt chockad när jag såg mitt eget konfirmationskort från Eslövs kyrka 1959. Jan Carlzon och jag hade tydligen konfirmerats tillsammans. När bilden på honom (inte på mig!) förstorades kände jag igen den unge strebern från Stockholm som slog mig i ett skolmästerskap i slungboll på idrottsplatsen i Eslöv 1959. Han var liten men spänstig och hade bättre teknik än jag.
Under en kort tid under 1950-talet vistades han med sina föräldrar i Eslöv och hann bli konfirmerad (alltså tillsammans med mig och min tvillingbror) i Eslövs kyrka av filosofie doktorn och kyrkoherden, sedermera kontraktsprosten Allan Arvastson.
Det för konfirmationen obligatoriska deltagandet i högmässor genomförde min bror och jag däremot i vår egen församlings kyrka i Västerstad där Kjell Barnekow (1910-90), friherre och kyrkoherde residerade.

Läs om Jan Carlzon på Wikipedia. Bild på Jan Carlzon. 

Tidigare Hågkomster om fristilsbrottaren Viking Palm och om Erik Penser, finansoraklet från Eslöv.

Kändisar 2, finansoraklet från Eslöv

 2008-09-18  Hågkomster
För ett år sedan  För två år sedan  För tre år sedan 
Både jag och min tvillingbror var mycket intresserade av att läsa om sport och särskilt om friidrott. På 1950-talet prenumererade vi på den legendariska Idrottsbladet som kom 2-3 gånger i veckan till vårt postfack 29 på Askeröds järnvägsstation.
Under en håltimme på Eslövs högre allmänna läroverk såg vi därför med intresse att några äldre elever, som gick på gymnasiet, placerade ut häckar för att träna häcklöpning. Vi kallade dem för ”Henser” och ”Hånsson”, åtminstone tilltalade de varandra så. Senare förstod vi att den ene hette Månsson och att den andre var Erik Penser som längre fram skulle bli en omtalad börslegend. Erik Penser är född 1942 och är ett år äldre än jag. Eriks far var den berömde Eslövsadvokaten Wilhelm Penser. Han arbetade som advokat ända fram till sin död 1993. Då var han 92 år. Han kom ursprungligen från Blekinge och hette Persson.
Erik var också en hygglig höjdhoppare, jag tror mig minnas att han vann ett skolmästerskap. Sämre gick det man hans studier. Han fick sluta efter fyra BC i betyg.
Erik Penser ger 104 000 träffar på svenska Google, 140 000 på hela webben. Erik Pensers moderbolag heter Yggdrasil och har sitt säte i Eslöv. I fjol tjänade bolaget nära 700 miljoner kronor. Sedan länge bor Erik Penser i England. Läs mer här. Det finns en lång, ny artikel om Erik Penser "Den evige excentrikern" i septembernumet av Veckans affärer, 2009.
Olika faller ödets lotter.
Det var en trevlig tid på realskolan även om det gällde att gå upp tidigt för att hinna med sjutåget från Askeröds station – och att inte glömma månadsbiljetten, den främsta värdehandling jag ägde. Från Eslövs C var det sedan en halv timmes promenad till skolan. Oftast fick vi springa sista biten för att hinna fram innan rektor Bertil Wijkström låste porten. Då fick man gå in via en annan dörr, missade morgonsamlingen och fick förklara sig.Det var emellertid spännande och inspirerande att lämna bondesamhället och komma till ”storstaden Eslöv”.Där fanns alla möjligheter, en var att läsa och skaffa bra betyg.
Wikipedia om Erik Penser.
Artikel i Skånska Dagbladet från februari i år
Erik Pensers bankaktiebolag

Tidigare Hågkomster om kändisar: fristilsbrottare Viking Palm.

Kändisar 1, fristilsbrottaren Viking Palm

 2008-09-05  Hågkomster
För ett år sedan  För två år sedan  
Som alla andra människor förmodar jag, har även jag träffat på en hel kändisar i mitt liv. Några har haft ett visst inflytande över mitt liv andra har blivit kändisar först senare i livet. När jag och min tvillingbror i mitten av 1950-talet började på Eslövs högre allmänna läroverk, numera Ekenässkolan, arbetade där som vaktmästare en verklig kändis nämligen Viking Palm.
Det fanns väl inte mycket disciplinproblem bland de selektivt utvalda eleverna men om det fanns tillstymmelser till detta så försvann de snart inför den väldige vaktmästare som fyra år tidigare blivit olympisk guldmedaljör i fristilsbrottning i Helsingfors 1952. Se bild där han hyllas efter segern. Han var stor, tävlade i lätt tungvikt, 79-87 kg. Det var med en speciell känsla man gick till expeditionen för att köpa skrivningspapper – två sammanhållna linjerade blad – för tio öre - kanske blev man betjänad av Viking Palm med blomkålsöronen, göingedialekten och de grova nävarna.
Han tävlade under 1950-talet för Eslövs AI under samma period 1956-60 som min sejour på läroverket varade och som avslutades med den grå mössan våren 1960. Och naturligtvis missade vi aldrig en hemmamatch i Idrottshemmet som låg alldeles i närheten av läroverket. Det var gamla legendariska brottarlag som Klippan, Sparta och Enighet som kom på besök. En annan höjdpunkt under de fyra åren var när SM i brottning 1958 arrangerades i skolans gymnastiksal. Vi skaffade autografblock och fick namn till och med i bastun där de satt på förmiddagen för att svetta ner sig till matchvikten.
Viking Palm var skåning, född i Östra Broby 1923. Där brottarklubben sedan tog namnet Viking. Vikings hemsida, historik.
Till min stora glädje hittar jag en artikel om Viking Palm i Aftonbladets nätupplaga så sent som i juli i år.

Tidigare blogg om läroverket i Eslöv.

(Den 6 mars 2009, min födelsedag, kan man i tidningen Fokus läsa en mycket välinitierad dödsruna skriven av den kunnige idrottshistorikern Nils-Olof Zetrin. Viking Palm dog den 19 januari 2009. Han blev 85 år. Läs artikeln i Fokus eller läs den här.)