|
Funderingar Startsida |
Arbetet |
Startsida |
I dag är första dagen av resten av mitt liv brukar
man ju klichéartat säga men för mig är det
första dagen på mitt nya pensionärsliv. I framtiden
kommer jag bara att arbeta om jag själv så önskar.
Jag har haft möjlighet att "träna" under en
lång tid, redan i mars 2005 tog jag så kallat "friår"
även om det bara blev 6 månader. Efter tre
månaders arbete blev jag sedan uppsagd och fick så
som ett sorts avgångsvederlag
12 månaders uppsägning med lön men utan arbetsplikt.
Den 1 januari i år anmälde jag mig som arbetslös
och det har jag varit till och med i går. Men det var inget
kul, mitt jobb skulle ha blivit timvikarie på Köpingeskolan
och det var inte akasseersättningen värd. Vad jag fick
var 7 veckors erfarenhet av arbetsförmedling
och jobbsök.
Den första dagen är ovanligt mild och nästan vindfri
så jag firar den med en lång cykeltur till Hönsinge
och Jordberga. Hönsinge är den svenska poeten Ola Hansson
födelseby och om honom kan man läsa här. Om Ola
Hansson
Ola Hansson, lyrik och essäer http://w1.svenskaakademien.se/LitiumDokument20/GetDocument.asp?archive=1&directory=7&document=275
När jag var på arbetsförmedlingen den 12 januari gjorde Kristina Ohlin och jag en handlingsplan. Jag har enligt den kontaktat skolorna i närområdet för att anmäla mig som vikarie. Detsamma har jag gjort med Folkuniversitet. Häromdagen ringde därför rektorn för Köpingeskolan i Trelleborg, Ronny Svanberg, och vi har träffats idag. Köpingeskolan är lite speciell eftersom de ordinarie lokalerna har stängts, föregiven orsak är behov av mögelsanering, och de tre högstadieklasserna har därför flyttats ut på tre ställen i Trelleborg. Åttorna är på Hamngatan 26 där också rektorn sitter. Jag fick också träffa processledare Björn Jensen som är assistent åt rektorn. Båda tycks vara trevliga och hjälpsamma personer. När allt administrativt är klart kan jag förvänta mig tidiga telefonsamtal då ordinarie lärare sjukanmält sig eller sitt eventuella barn. Matematik, svenska, svenska 2 och samhällsorientering är de ämnen jag i första hand kan förvänta mig, men även tyska och franska! (Hjälp!). När vi var klara fick jag en vägbeskrivning till Skolkontoret/Socialkontoret. Det skulle ligga mitt emot Museet på Östergatan. Det var inte lätt att hitta i stormen och snöfallet men jag lyckades efter en del missar. Där fick jag fylla i blanketter och fick några med mig hem. En ska jag skicka till polisen för att få papper på att jag inte begått brott som gör mig olämplig att ha hand om barn och ungdomar.
I förmiddags var jag på
Trygghetsrådets Kunskapscentrum i Malmö eftersom jag
anmält mig till ett seminarium betitlat Egenstartinformation.
Det var för dig som någon gång funderat
på att starta eget. Det kändes lite nervöst
till en början att åter sitta på skolbänken.
Seminariet leddes av civilekonomen Peter Johnsson från Johnsson & Co Företagarrådgivning
AB.
Det var mycket intressant där vi fick veta hur viktigt det
är att göra en ordentlig genomgång av vår
situation innan start av företaget, val av företagsform,
resultat- och likviditetsbudget, tillstånd, försäkringar,
skyddsnät etc.
Detta var mitt andra besök på Trygghetsrådets
kontor i Malmö (första gången var den 14.12)
och jag blev åter imponerad, nu av vilka fina undervisningslokaler
som finns och av den höga klass som deras seminarieledare
håller. Det var engagerande, informationsrikt och uppmuntrande!
Sedan mitt förra besök på
af i Trelleborg har jag har jag bearbetat "Min sida"
på ams webbplats. Man klickar först på "Sök
jobb", sedan på "Min sida" och loggar därefter
in. Där finns mycket att göra. Jag har lagt in mitt
CV, sökt tre jobb som registreras som "sparade ansökningar",
gjort intressetestet med över 200 frågor, gått
igenom "Vägar vidare" där jag rett ut "min
arbetssituation, mina färdigheter och erfarenheter"
och gått igenom Jobbsökaren. Jag har också skrivit
in min CV på ytterligare tre ställen, på Trygghetsrådet,
"Offentliga Sverige" och Manpower.
Vidare har jag kontaktat Lärarnas akassa och skaffat mig
sk e-kassa så att jag kan logga in och sköta om ifyllningen
av mina "kassakort" där.
I dag var det dags för ett nytt avtalat besök på
af i Trelleborg. Denna gång träffade jag Kristina och
det blev ett trevligt möte liksom förra
gången. Vi gjorde en Individuell handlingsplan tillsammans.
I den står bland annat vad jag ska göra tills vi träffas
nästa gång den 16 februari.
Min anställning på Lernia
där jag arbetat i 25 år har nu avslutats. Därför
var jag på arbetsförmedlingen i Trelleborg strax efter
öppningstid som var halv nio. Jag tog en kölapp. Väntetiden
gick snabbt eftersom jag läste National Geographic under
väntetiden som blev drygt en halvtimma. Då hälsades
jag välkommen på ett trevligt sätt av Linda Svensson.
Hela besöket hos henne präglades för övrigt
av professionalitet och kundvänlighet. Min tankar om arbetsförmedlingen
höjdes betydligt i jämförelse med den kritik som
på annat håll riktats mot den. Hon gjorde ett dokument
om mig som hon skrev ut och gav mig. Där står nu allt
det som jag förväntas göra. Det är bara att
sätta igång och pricka av. Jag ska:
- skicka en anmälan om arbetslöshet till
min arbetslöshetskassa, i mitt fall Lärarnas
- läsa igenom den information jag fått
- komma till ett nytt möte den 12.1 för att upprätta
en handlingsplan och då ta med mig ansökningshandlingar,
meritförteckning, samt betyg och intyg
- aktivt söka arbete via Platsbanken eller på annat
sätt.
För nästan precis ett år
sedan arbetade jag min sista dag på
Lernia. Två månader tidigare hade jag blivit friköpt. Jag och några
andra som fyllt 62 år, fick erbjudandet att slippa
arbeta under uppsägningsåret om vi accepterade att
bli uppsagda så att några yngre personer med kortare
anställnings tid kunde få vara kvar. Nästan alla
accepterade detta. Nu är detta uppsägningår snart
slut och i går var jag därför på Trygghetsrådets
(TRR) kontor på Kungsgatan 6 i Malmö. TRRs affärsidé
är att hjälpa företag och anställda att hantera
övertalighet.
Jag hade avtalat möte med Roland Nilsson. Jag var lite orolig,
vad som ska hända, jag har ju ändå 14 månader
kvar till pensionen och har aldrig tidigare varit arbetslös.
Roland visade sig vara en lämplig person att arbeta på
Trygghetsrådet. Jag fick bra svar på allt som jag
som outplaced behövde veta. Jag ska registrera
mig som arbetssökande på amv.se, begära ett arbetsgivarintyg
på Lernias personalavdelning, registrera mig på TRRs
hemsida och åka till Arbetsförmedlingen i Trelleborg,
ta en kölapp och vänta på min tur den 2 januari
2007. Den 24 januari träffar jag åter Roland Nilsson
och fram till dess ska jag göra en lista på de bekantskaper
jag har i arbetslivet och börja kontakta dem. TRR har ett
Kunskapscentrum
i Malmö med seminarier flera dagar i veckan som är gratis
för alla TRR-klienter. Jag kommer att anmäla mig när
januari månads program är spikat. Mitt första
möte med TRR gav mig intrycket att där finns både
en utmärkt service och hög kompetens.
Idag
bjöd Lernia på jullunch i matsalen på Valdemarsro.
Jag träffade många av mina arbetskamrater, det har
blivit en hel del på de 25 år jag
arbetat där. Det var bra
mat och i lämpliga mängder så att man inte bara
njuter av måltiden utan faktiskt kan må bra efteråt
också. För min egen del spelade det säkert också
in att jag varit och tränat på Nautilus några
timmar innan lunchen och förbränt kalorier.
På eftermiddagen åkte
jag till stadsbiblioteket i Malmö där jag placerade
mig allra högst upp och satt och läste medhavda tidskrifter
medan jag njöt av utsikten. Jag lånade några
böcker t o m en svensk deckare som passade in i mitt
projekt - och en bok om XML och sedan var det dags att åka
hem till Anderslöv.
Några bilder från jullunchen bifogas. Det var trångt
om saligheten. På en bild finns flera av mina medspelare
i badminton.
Jag läser Jan Mårtensons 19:e deckare Ramses
hämnd (1991). Där finns ett kort avsnitt som handlar
om Lernias föregångare AmuGruppen.
Åter i Antikaffären sätter Johan Kristian Homan
(som är Mårtensons ständiga antihjälte) på
sin buckliga visseljohanna. Medan kaffet kokar upp bläddrar
han i dagens post. Där läser han:
"Dagens tidningsclou var en liten notis som berättade
om hur personalen vid AMU, det statliga arbetsmarknadsutbildningsverket
eller vad de nu kunde heta, skulle resa på studieresa för
700000 kronor till Disney World i USA. Den officiella tanken bakom
var att AMU ville lära sig hur nöjesparken fick ut sin
affärsidé till personalen. Nåja, tänkte
jag. Sämre lärare än Musse Pigg och Kalle Anka
kunde svenska byråkrater ha." (106).
Jag var en av dem som i april 1992 hade förmånen att
i Florida få vara med på denna
The Disney Approach to People Management som seminarierna
kallades för och som var en del av Disney University. De
gav mig en oförglömlig positiv bild av det amerikanska
folket i allmänhet och Disney World i synnerhet. Att jag
fick komma med var en följd av att jag skapat och regisserat
en situation som fick min chef Tore Ekholm att framstå som
en stor företagsledare inför ögonen på personalen
och vår då allra största kund som var länsarbetsnämnden
i Malmöhus län.
Man
instämmer gärna i mottot för Disney World:
Remember when magic was real
and dreams were possible
Come live that dreams again
Where magic is a place
And create new dreams together!"
Disneyworld
Idag arbetade jag min sista dag på Lernia. Där har jag arbetat i 25 år och 4 månader. Det är helt otroligt. Jag hoppade in som vikarie för Lars B. i augusti 1980 för att tjäna några kronor medan jag studerade. Efter att ha läst in en civilekonomexamen fortsatte jag med pedagogik och de första åren på 1980-talet försökte jag doktorera och vikarierade samtidigt på AMU, som det då hette. Inte drömde jag om att jag skulle vara kvar så länge. Men värre saker kunde väl ha hänt. I dag blev jag väldigt snällt behandlad, jag fick presenter av mina kolleger och av platschefen Annika fick jag blommor och presenter. Jag har öppnat den ena. Den uppskattar jag verkligen. Den andra som ser ut som en bok ska jag ge mig själv i julklapp. Tillsammans med John W som också ska sluta (om två dagar) bjöds kollegerna på pajer och en fantastiskt god efterrätt. Alla föreföll glada och nöjda. Här finns några bilder från avslutningsfesten: John W, Teresa, Veronica, Staffan och Vippan, Anja och Ola, Mats, Inga, Christina, Catharina och Ante, Björn, Lotta och Erik. Mona B var inte med men får självklart en bild i alla fall.
![]() |
|
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|
Min näst sista arbetsdag ägnade jag åt att
vakta på en skrivning. Det handlade om Nationella
provet inom svenska för invandrare. Att klara
Nationella provet innebär för en invandrare att den
får sfi-betyg, en behörighet som för
många är den första porten in i det svenska samhället.
Några klarar detta redan efter sex månaders heltidsstudier
medan andra (alltför många) behöver mellan ett
och två år för att komma dit.
Det gällde idag att placera 19 personer på ett samarbetsskyddat
avstånd och sedan kontrollera att ingen kommunikation dem
emellan ägde rum. Reglerna är strikta. Fyra olika deltester
skulle vi igenom på fyra timmar med två korta pauser,
verkligen en intellektuell prestation. Det handlade om läsförståelse,
tolkning av tabeller mm, hörförståelse, jag spelade
upp en särskild CD-skiva med ljud från telefonsvarare,
vad olika personer har att säga i dagligvaruhandeln etc.
En del var en uppsats som de skulle skriva kring ett givet ämne
(vilket får inte avslöjas här). Jag tror att det
gick bra för de flesta, och det är meningen. Det är
ungefär som på en körskola. Ingen får köra
upp förrän det är nästan helt säkert
att den klarar uppkörningen.
För
den som själv vill prova på finns det äldre nationella
prov att ladda hem från Skolverkets hemsida här.
Här finns en bild över hälften av abiturienterna.
Främst sitter en glad Numan Rahman. Övriga i framkanten
är Richard Murphy, Faruk Adilovic och Goran Vidakovic.
Denna fredag blev en riktigt bra arbetsdag främst därför
att de flesta av eleverna inte kom till skolan. De hade fått
erbjudandet att vara med på Malmö Stadsbiblioteks Hälsodag
för att där bland annat prova på Qigong, stavgång,
massage och att cykla. Även om jag dock tror att många
använde ledigheten till mer meningsfulla sysselsättningar.
Den grupp som Mona och jag har var inte alls intresserade så
de kom till oss som vanligt.
Det blev lugnt och skönt och möjligt att genomföra
många nyttiga uppgifter. Vi lunchtid åkte majoriteten
av mina kolleger med tåg till Köpenhamn. Det var något
av sista resan med gänget eftersom nästa
alla är uppsagda sedan flera veckor tillbaka. Jag hoppas
att de får trevligt även om vädret inte är
det bästa. De senaste två dygnen har barometern sjunkit
från onsdagens högtryck (780 mm Hg) med varm sol från
en alldeles klar himmel flygplanens kondensstrålar
på över en mils höjd har synts väl i flera
dagar till fredagens djupa lågtryck (748 mm Hg) som
inte oväntat resulterade i eftermiddagens snöfall och
stark vind. Eftermiddagen använde jag till något av
det bästa jag vet, nämligen två timmar på
gymmet på Nautilus. Endorfinkicken sitter kvar många
timmar efteråt.
Jag glömde att Katarina Bernhardtz just kommit tillbaka efter
några veckor i Agadir i Marocko. Hon har seriösa planer
på att köpa sig en lägenhet där. För
25 0000 kronor kan man få 68 kvadratmeter inte långt
från havet. Låter nästan för bra för
att vara sant. Jag måste börja räkna mina pengar.
Jag är själv starkt intresserad.
Här presenteras eleverna i Monas och min grupp. De är från större delen av världen och är mycket trevliga och ambitiösa. http://www.8ung.at/bertilarnold/bilder1C.html
För en månad sedan eller mera bestämt den 7 oktober berättade
jag om att jag och alla mina kolleger fått veta att det
kommer att bli inte obetydliga nerskärningar på det
tjänstelevererande företag där vi är anställda.
Själv fick jag förmånen av att tillsammans med
några andra kolleger som var minst 62 år + en månad
gamla få arbetsbefrielse under uppsägningsåret
om vi lät oss bli uppsagda så att några yngre
personer med kortare anställningstid kunde få vara
kvar.
Denna vecka slog bomben ner. På den avdelning där jag
arbetar blev bara fem personer kvar. Övriga, ett tjugotal
blev uppsagda. Många hade arbetat mer än 10 år
på det tjänsteleverande företaget men det räckte
tydligen inte. Kommunens köp av utbildningstjänster
gick till konkurrenter och intäkterna sjönk starkt.
För många var det svårt att förstå
hur andra med kortare anställningstid kunde få stanna
kvar och det allra svåraste att acceptera var att samtidigt
som många sades upp på grund av arbetsbrist så
nyanställdes andra. Argumentet var nya kompetensregler som
företaget ställt upp och som godkänts av de två
lokala fackklubbarna som skäl för att göra avsteg
från reglerna i Lagen om anställningsskydd när
det gäller förtur vid uppsägning på grund
av arbetsbrist. Jag är dock säker på att många
av mina kolleger ganska snart kommer att upptäcka att det
finns andra arbetsuppgifter på marknaden som är nog
så attraktiva i jämförelse med de som många
känner sig nu ha tvingats bort från utan att anständighet
och moral tillfullo iakttagits.
I dag gjorde jag något på jobbet som jag aldrig
gjort förut. Jag hade studieplaneringssamtal
med några elever. Detta innebär att man frågar
ut dem om deras utbildnings- och yrkesbakgrund. Detta sker i början
av deras utbildning hos oss och eftersom de därför har
otillräckliga kunskaper i svenska så gör man det
i närvaro av en tolk. Tolken kostar kommunen 600 kronor i
timmen så det gäller att vara effektiv. Ibland är
också en representant för kommunen i form av en så
kallad introduktionssekreterare närvarande. Kommunen, i vårt
fall stadsdelarna i Malmö, har ansvar i två år
för alla som kommer till den stadsdelen från något
annat land. Ambitionen för introduktionssekreterarna är
att så många som möjligt ska kunna försörja
sig själv efter dessa två år med försörjningsbidrag.
Tyvärr visar statistiken i Malmö att det målet
långt ifrån uppnås.
Jag
och min kollega Mona B hjälptes åt med samtalen och
det är alltid extra trevligt att samarbeta med henne. Förutom
allt annat positivt är hon också välinformerad
och hjälpsam.
På kvällen var det badminton som vanligt och ja, Anna
B var där. De två sista seten spelade hon och jag mot
två manliga kolleger. Jag nämner inte deras namn eftersom
Anna och jag spöade dem ordentligt två
gånger. Vilken glädje och inspiration!
Den sjunde augusti 1980 satte jag min fot för första
gången innanför dörrarna till ett AMU-Center.
Jag skulle då vikariera som lärare för min vän
Lars B som jag fortfarande regelbundet tampas med i badminton
eftersom han skulle vara ledig en vecka. Jag läste
då pedagogik på Lunds Universitet efter att ha genomfört
en civilekonomexamen där. Jag var ombedd att prata om skatter
och jag har ännu kvar det material jag använde
skattetabellerna var annorlunda då, lägre skatt men
högre marginalskatter. De flesta eleverna var då som
nu från andra länder. 1980 var det chilenare och polacker
efter kupper av respektive Pinochet och Jaruzelski. Det var en
kommunistisk kupp å ena sidan och en antikommunistisk å
den andra så de politiska diskussionerna mellan chilenare,
som ville ha mer kommunism i sitt land och polackerna som flytt
från kommunismen blev ibland ganska högljudda. Jag
fortsatte sedan att hoppa in då och då på AMU
som vikarie för att omkring 1985 få ett mer stadigvarande
jobb som lärare. Tillsvidareanställd blev jag inte förrän
1992. Det handlade nästan om utpressning från min sida
eftersom jag hotade dåvarande chefen för
Amugruppen, Tore Ekström som företaget då kallades
med att till Guinness rekordbok överlämna de 432 korttidsförordnanden
jag haft under de gångna 12 åren.
Men hur som helst idag har mer än 25 år passerat och
det betyder att jag nu har kvalificerat mig för en guldklocka
för lång och trogen tjänst. Så
i eftermiddag kom platschefen Annika Adolfsson för Lernia,
som vi numera heter, med guldklocka, tårtor och en enorm
blomsterkvast. Det var väldigt trevligt och alla njöt
av tårtorna och visade glatt humör.
För några veckor sedan tog jag bilder på eleverna i Monas och min nya grupp på Lernia. De är 25 styck och kommer från nästan världens alla hörn. Eller vad sägs om Jordanien, Thailand, Sydafrika, Indonesien, Filippinerna, Afganistan och så vidare. Jag började lägga upp bilderna på ett av mina gratiswebbhotell, http://www.angelfire.com/co/arnold/ men då bilderna var ganska stora så överskred jag snart de 20 Megabyte jag fått mig tilldelat där. Jag sökte mig då till ett betalhotell och hittade ett bra i Österrike med adressen www.8ung.at (Achtung!). Efter en del mindre problem vid överföringen av betalningen, 57,60 euro, går allt bra. Det är start- plus årskostnad för 250 Megabyte!. Nu ligger bilderna från grupp 1C därför på denna adress: http://www.8ung.at/bertilarnold/bilder1C.html.
Jag rekommenderar också gärna www.angelfire.com som ett gratis webbhotell. Där finns naturligtvis en del reklam men gratis ftp-uppladdning ingår. Ett annat konto, bertil.just.nu har jag haft på en Angelfire-server sedan åtta år tillbaka och det har fungerat klanderfritt.
Nu har jag arbetat min första vecka efter mitt fri(halv)år.
Jag tänker gärna tillbaka på hur bra jag hade
det då när bara jag själv (nästan) bestämde
över min tid och vad jag ville använda den till. I dag
fick jag och alla mina kolleger vet att det kommer att bli inte
obetydliga nerskärningar på det tjänstelevererande
företag där vi är anställda. Ett stort antal
anställda riskerar att bli uppsagda.
Jag har under en lång tid arbetat med många olika
typer av tjänstekonsumenter. Under de senaste 10 åren
har det handlat om tjänstekonsumenter som kommit till Sverige
från andra länder för att bosätta sig här.
Jag har varit anställd så länge så jag har
kvalificerat mig för en guldklocka för lång och
trogen tjänst i staten låt vara att för
12 år sedan omvandlades dåvarande myndigheten till
ett av staten helägt aktiebolag.
Jag, och några andra 62 +, blev denna vecka erbjudna ett
paket med ekonomiska förmåner om vi accepterar att
bli uppsagda så att några yngre personer med kortare
anställnings tid kan få vara kvar. Jag tycker att detta
är en bra idé som man borde tillämpa överallt
i samhället. Det finns så många unga som ännu
inte kommit ut i arbetslivet och det finns många fyrtiotalister
som redan arbetat 40-45 år och tycker att det faktisk borde
räcka!
PÅ eftermiddagen var jag på Nautilus i Malmö
och tränade. Nu är den skada jag ådrog mig i axeln
i höstas i samband med häckklippning borta. Jag kan
nästan ha större belastning än innan skadan. Hälseneinflammationen
är också nästan läkt. Sträckningen i
vänstra fotens fotvalv hindrar mig dock fortfarande från
att springa och spela badminton. Det mesta går alltså
framåt.
Idag var jag åter på jobbet efter ett fri(halv)år.
Plötsligt är det någon annan som äger min
tid.
Förmiddagen gick bra men på eftermiddagen trodde jag
mig återförd till minnen från tidigt sextiotals
värnplikt och andra militära övningar. Ett underbefäl,
ja det handlade om själva överfuriren, hade varit på
ordergenomgång hos bataljonschefen och där fått
utstå djup smälek och kraftiga bannor därför
att överfurirens pluton hade utfört sitt senaste uppdrag
på ett sätt som var helt under all kritik. Överfuriren
använde sig av det välkända militära knepet
att om man är osäker och saknar starka argument ska
man höja rösten och peka med hela handen. Plutonen hukade
sig under detta fördömande klander. Det var ord och
inga visor och flera meniga soldater kände att risken för
att bli hemförlovade inom en snar framtid var en realitet.
Nu var det dags för en skärpning. Vad skulle då
göras åt detta? Jo, en nyligen befordrad sergeant skulle
nagelfara plutonens arbetssätt. Då plutonen inte visade
den rätta glädjen inför att bli synad i sömmarna
av sergeanten, framfördes att flera officerare med stabstjänst
minsann stödde det beslutet. Så det rätten och
packen vi oss efter! (åter arbetsbefrielse)