|
Funderingar Startsida |
Januari 2006 |
Startsida |
Flera trevliga utrikespolitiska händelser
har ägt rum under de senaste två veckorna.
Sedan sina två besök i Washington och Moskva där
förbundskansler Angela Merkel träffat George Bush resp.
Vladimir Putin toppar hon nu den så kallade politikbarometern
i Tyskland som regelbundet mäter politikers popularitet av
den statliga TV-kanalen ZDF. Hennes parti, kristdemokraterna,
har också höjt sig i opinionsundersökningarna
och har nu 41 % mot socialdemokraternas 31 %. Landets ekonomiska
indikatorer visar redan en tendens uppåt vilket redan är
en fördel för hela Europa.
I Portugal valdes i söndags för första gången
sedan 1974 en borgerlig president. Cavaco Silva fick nästan
51 % av rösterna, medan socialistpartiets officiella kandidat
Mário Soares fick nöja sig med 14 %. Vidare fick Kanada
sin första konservativa regering på 12 år då.
Stephen Harper fick omkring 125 platser i parlamentet, 22 mer
än liberalerna som därmed förlorade regeringsmakten.
Slutligen kan man glädja sig åt den stora popularitetsframgång
som Torypartiets nye ledare David Cameron har fått. Mycket
tyder på att det efter Tony Blair blir ett maktskifte också
i Storbritannien. Om några månader kan man förhoppningsvis
också lägga Sverige till denna framgångslista.
Om
det nu är sant så är det verkligen intressant
att en representant i socialdemokratiska verkställande utskottet
kallar en andra generationens invandrare, läkaren Babak Jamei
från Iran för svartskalle, alltså
en medlem i den lilla slutna och mäktiga socialistiska grupp
som sedan decennier styr politiken i Sverige. Det är härifrån
som det politiskt korrekta definieras. Och i det politiskt
korrektas termer ingår inte att man använder sådana
fördomsfulla och rasistiska skällsord i alla fall inte
mot invandrare.
Nu visar Anna Sjödin (bild) hur tunn anständighetsfernissan
hos socialdemokrater verkligen är. Den löses lätt
upp i alkohol och avslöjar vilka personens sanna värderingar
är. Ni vet väl att av ungar och fyllehundar
hör man lättast sanningen!
Jag förstår inte pressens rubriker om att utgången
av de palestinska valen var en mardröm. Det kan för
det första knappast bli sämre än det var innan
framför allt i Gaza, med den totalt korrumperade ledning
som Fatah partiet innebar. Om man ska kalla det för ledning
över huvudtaget på senaste tiden, då det snarare
varit de olika arabiska klanerna och stammarna med sina beväpnade
miliser som bestämt dagordningen.
För det andra måste Hamas nu visa vad de duger till
politiskt. Segern i valet var det enda som möjligen skulle
kunna få Hamas att i framtiden ändra sin destruktiva
politik gentemot Israel och övriga västvärlden.
Den första svåra uppgiften som Hamas nu ställs
inför och som handlar om både terror (före detta?)
organisationens och det palestinska folkets överlevnad är
att börja uppföra sig på ett sätt så
att det inte blir ett stopp i de gigantiska socialbidragsutbetalningarna
som är palestiniernas viktigaste inkomstkälla. Dessa
socialbidrag kommer ju just från de delar av världen
som Hamas velat bekämpa med våld, alltså USA
och EU.
Jag tror att självbevarelsedriften kommer att leda till att
Hamas ändrar sin politiska inriktning och på sikt kommer
att visa sig vara en bättre fredsförhandlingspartner
än de som tidigare associerades med Arafat, det vill säga
PLO och Fatah.
Tyvärr finns det ett andra möjligt scenario också.
Det är att det blir ett palestinskt inbördeskrig då
klanerna och stammarna inte vill böja sig för Hamas
ledning i riktningen mot ett mer fredligt Palestina. De blir svårligen
villiga att lämna ifrån sig sina vapen och den makt
och rikedom som dessa vapen kan användas för att skaffa.
I F-secures nyhetsbrev i januari kan man läsa om att datorvärlden för några dagar sedan firade ett jubileum. Det är precis 20 år sedan det första dataviruset, Brain.A, upptäcktes. Då handlade det om ett så kallat bootsektorvirus och det spreds faktiskt via disketter. Sedan dess har det följt makrovirus och maskar, phishing och andra fulingar. I dag har cirka 150000 elaka former av kod passerat cyberrymden och det som en gång betraktades som pojkstreck som ett sätt att visa vad man kunde, har idag blivit verksamhet för organiserad brottslighet för vilka det har blivit en teknik och medel för att bedriva sina brottsliga gärningar som utpressning, bedrägerier, grova stölder och annat. Troligen har attackerna visserligen märkbart drivit på utvecklingen av både hård- och mjukvaror men samtidigt som har de kostat stora summor pengar som till syvende och sist alla vi konsumenter och skattebetalare får betala för. Men så är det ju med den allt mer ökande brottsligheten antingen den sker via datorer och Internet eller som öppna rån på gator och torg!
Jag har inte deltagit i vår traditionella onsdags dubbelmatch på Aura-Hallen i Malmö sedan den 14 december. Den 28.12 föll jag på isen på gatan utanför vårt hus. Fick en stukning och snart en kraftigt uppsvullen handled. Men i kväll hade jag helt glömt detta. Jag drar mig inte för att säga att i kväll spelade Vickan och jag bäst, i varje fall var det vi som vann. Tack Vickan du spelade som pånyttfödd och tack till Lars och Bengt-Göran för ett trivsamt motstånd och glatt humör. Nästa vecka är det er tur att ha tur. Ser redan fram emot detta.
Tomas Kanger har i Ockupanterna lyckats få
ihop en riktigt spännande rövarhistoria om terrorister
som avser att sätta skräck i den välutvecklade
västvärlden genom att spränga kärnkraftverket
i Barsebäck med hjälp av ett stort ryskt fartyg fullastat
med sprängämnen. Påverkan ska inte bara ske genom
den fasansfulla effekten av ett sprängt kärnkraftverk
utan de ekonomiska konsekvenserna ska bli ännu större.
Via några skattefria öar i Stilla Havet säljs
köpoptioner för hundratals miljarder dollar, som ska
göra investerarna mycket rika och andra utfattiga
- sedan börsen rasat efter katastrofen.
Som en förövning sker en ockupation av staden Korsör
i Danmark, strategiskt belägen vid stora Bält bron.
Bredvid denna spännande historia, där för övrigt
vår statsminister Göran Persson också medverkar
främst genom att ge klartecken åt ett JAS-plan som
räddar Barsebäck genom att sänka fartyget precis
i tid med en fullträff med en Robot 04, förs en diskussion
om vad terrorism beror på och hur den ska hindras vilken
varken är spännande alls eller tillför något
nytt. Kanger menar att när det gäller hur terrorism
ska bekämpas finns det två teorier vilka politiskt
sett klyvs längs en höger-vänsterskala.
Min uppfattning är att den som blir terrorist är en
som vill förtrycka och härska över andra.
Kanske en som har förstått att hela det land och kultur
han lever i är en sämre kultur och då han inte
ser någon möjlighet att förbättra sin egen
kultur så vill han förstöra den andra så
att han slipper den förnedrande jämförelsen. Gräset
är alltid grönare på andra sidan. Den blivande
terroristen vet inte hur han ska få sin egen gräsmatta
lika grön. Han ser sin egen alltmer förtvina medan grannens
blir allt frodigare. Hans strategi blir därför att riva
upp och förstöra grannens gräsmatta, gärna
med våld om det behövs.
Han, eller hon börjar med att hävda att en så
grön gräsmatta som grannens strider mot någon
helig princip, mot någon text i Bibeln eller Koranen eller
någon annan uråldrig, anakronistisk skrift. Om grannen
inte tar rättelse anser sig den blivande terroristen ha rätt
enligt någon av skrifterna att ta till våld, riva
upp och förstöra, eller ännu bättre att uppvigla
några andra skrifttolkande bröder att göra det
i den helige skriftens namn, så blir det ju de som blir
dödade och inte han själv om grannen skulle vara så
övermaga att han försvarar sin gröna gräsmatta.
Detta är en tredje teori om terrorismens ursprung.
Varför terrorismens dykt upp just nu beror främst på
att skillnaden i kvalitet mellan olika gräsmattor
runt i världen aldrig har varit så stor och aldrig
växt så snabbt som nu. Vad ska man göra? Antingen
försvara sin egen allt grönare gräsmattan eller
försöka få skrifttolkarna att sluta med terror
och våld och i stället börja arbeta på att
förbättra sin egen gräsmatta. Övertyga dem
om att de faktiskt duger till detta. Det är bara vanligt
hårt arbete och lite intelligens som behövs.
Fale
Burman (1913-1970) var en svensk optiker och reklamman, som inspirerad
av Stieg Trenters framgångar började skriva deckare.
Observera att han inte ska förväxlas med Fale (F:son)
Burman, en f d general som bokdebuterade med icke-kriminella "Född
till soldat" 1964. (Tack till Lars Borghem för materialinsamling
som visar detta.)
Burman debuterade med hyggliga "Spinn, spinn mördaren
min" 1953, som följdes av bl. a. "Alibi och nya
spetsar, 1957, som är hans bästa, samt "Spåren
förskräcker" 1959. Död åt republiken
är en burlesk historia om den fria republiken Liberta någon
stans i Värmland.
Han producerar flera läsvärda traditionella pussel i
en stil som är 1950-talets med mycket rökning och konjaksdrickning,
hövlighet och hänsyn mot damer och andra goda manliga
dygder. 
I sin 6:e bok Spåren förskräcker (som
jag just läst) lämnar författaren tyvärr sina
huvudpersoner från de fem tidigare böckerna, reklamtecknaren
Tobby Hagen (böckernas jag) och egyptologen Reidar Hammer
som tillsammans lade pusslet och löste mordgåtorna.
Miljön är fortfarande reklambranschen men en ny ungkarl,
Björn Hall, dock ej i jagform, spelar nu huvudrollen. Dramat
utspelar sig i Strömmehus utanför Stockholm där
ägaren den berömde skulptören Torbjörn Strömme
fått slaganfall och är delvis förlamad.
Det
handlar om försvunna reklamfilmer för en kommande bilmodell
och djup svartsjuka som leder till mord och mordförsök.
Det är en verklig pusseldeckare av god 50-tals stil med lågmäld
spänning och tekniska gåtor.
I en alldeles nyutkommen avhandling, Sara Kärrholms "Konsten
att lägga pussel. Deckaren och besvärjandet av ondskan
i folkhemmet" nämns Fale Burman hedersamt tillsammans
med storheter som Stieg Trenter, Maria Lang, Vic Suneson, H K
Rönblom m fl.
Senare blogg om Fale Burman som hänvisar till denna blogg:
Peters
Bokblogg.
(Det tog nästan två år innan jag läste hans
7:e och sista bok "Håll dig på mattan". Det
är en klassisk pusseldeckare med en väluppbyggd intrig,
goda personskildringar och riktigt spännande. Polismannen
Runo Snäll är tillbaka från Spåren förskräcker
och han löser mordet på Elsie Werner med hjälp
av hennes make, bokens huvudperson, reklammannen Fred Werner.
Det var bättre förr! )
Andra
dagen med kraftigt snöfall över Anderslöv. Det
är kalla, ostliga vindar och inte särskilt angenämt
att ge sig ut i naturen. I går var jag
ute och skottade i flera timmar
runt huset och garaget. Mellan garaget och bilen låg en
snödriva på över en meter. Jag skottade och sopade
fina gångbanor men i morse var allt åter igensnöat.
Det var bara att börja på ny kula igen. Det ger ju
bra motion. Allting går att vända till något
positivt. Detta gäller ju också skolbarnen som gladdes
åt att skolbussen var inställd. Den enes snöhinder
är andras glädje, för att travestera ett känt
ordspråk.
Man kan också, för andra gången på mindre
än ett år, glädja sig åt en ny kvinnlig
president. Den första var Angela
Merkel i Tyskland som redan har påverkat utvecklingen
både i Europa och internationellt senast besöket
i Washington. Det senaste är Michelle Bachelet i Chile. Men
inte har någon av dessa nått sina toppositioner varken
på grund av eller trots att de är kvinnor. De är
helt enkelt de bästa i respektive land just nu!
Vet ni förresten en sak de två har gemensamt? De har
båda bott flera år i Östtyskland. Det är
kanske därför Michelle på sin presidenthemsida
under rubriken Musica har Marlene Dietrichs:
Sag mir wo die Blumen sind,
wo sind sie geblieben,
Sag mir wo die Blumen sind,
was ist geschehen?
Michelle är född 1951 och tillhörde på sin
tid 1960-talets gitarrspelande samhällsomstörtare.
Jan-Olof Ekholm som är
född 1931 betecknas ofta som den svenska kriminallitteraturens
specielle beskrivare av småstadens och vardagslivets kritiker
och gisslare. Debuten som deckarförfattare gjorde Ekholm
1968 med Sista resan mord med antihjälten
Göran Sandahl, måttligt skarpsinnig journalist, som
huvudperson. Göran Sandahl fortsatte som hjälte i Pang
du är död, en beskrivning av en militär repetitionsövning
i Hässleholm som var speciellt intressant att läsa för
mig som själv gjorde rekryten på T 4 i Hässleholm
några år tidigare! Gör-han Skandahl
fick vara med i totalt elva år innan Ekholm tröttnade
på honom och tog livet av honom i bokstavlig mening i Ett
avslutat kapitel 1980. Ekholm kunde dock inte vara utan
sin charmerande romanfigur utan lät honom uppstå igen
på det sjunde året 1987 i Död
mans epistel där han åter (och för sista
gången?) blev en jagberättande huvudperson.
På 1990-talet ansåg sig Ekholm tydligen behöva
en ny figur som fick ta vid parallellt med Sandahl. Det blev ett
nytt men svagt kort i den tänkande brevbäraren
B. Ingemar Svensson som såg dagens ljus i Sörjd
och saknad 1991 med en fortsättning i Avskedsbrev
i hjärtlös ton. Jag har just läst dessa två
böcker och finner dem inte alls vara i samma klass som de
i vilka Gör-han Skandahl själv förde
pennan. Mer om Ekholm och hans böcker här.
Idag har jag bakat två sockerkakor. I kokboken beskrivs
receptet som Sockerkaka (enklare). Kokboken är
från 1950-talet och heter Kokbok för skola och
hem.
Den använde jag när jag gick på Högre Allmänna
Läroverket i Eslöv i slutet av 1950-talet. I dag heter
skolan Ekenässkolan. Ämnet hette Hemkunskap
och det var mycket lärorikt och användbart. Som slutuppgift
gjorde jag kroppkakor enligt ett öländskt recept. Jag
vet inte varför men jag minns att jag fick beröm för
mina kroppkakor.
Sockerkakorna
är mycket enkla att göra och goda. Man börjar
med att smörja två runda bakformar med margarin och
sedan hälla på skorpmjöl. Jag gör alltid
dubbel sats. Sedan vispar jag 5 ägg och 5 dl
socker noga så att det blir en läcker och porös
smet. Därefter 2-3 teskedar vaniljsocker, 2 dl vätska
(mest vatten och lite mjölk) och slutligen 6 dl vetemjöl
blandat med två teskedar bakpulver. 30-40 minuter svag ugnsvärme,
175 grader. Det blir en bild på
den halvsekelgamla kokboken men inte på sockerkakorna denna
gång. De kollapsade på grund av för mycket bakpulver
tror jag och är inget man stolt kan visa upp. Men goda att
äta var de. Också en bild på Ekenässkolan
som idag ser likadan ut som på realskoletiden.
Få böcker har väl lästs av så många
som Da Vinci koden av Dan Brown. Nu har jag också
gjort detta. Till en början ganska motvilligt, jag fick den
av min dotter i julklapp med uppmaning att läsa den. Det
blev en lång resa i symbolernas och mystikens förtrollande
och förförande värld. Antalet gåtor och koder
blir för många och sökandet efter den heliga Graal
blir till sist ingenting annat än en strävan efter
att få falla på knä inför Maria Magdalenas
ben. Jag håller mig nog i framtiden fortfarande hellre
till vetenskapens värld än till mystikens. Det är
svårt att tro boken skulle vara ett hot mot den katolska
kyrkan. Det kan nog bara de värsta kristna fundamentalisterna
oroa sig över.
Boken ger en falsk föreställning om att det är
orden, sanningen som bestämmer vad som händer i världen.
Den som har Sanningen kan härska över andra.
Snarare är det makten och i sista hand effektiviteten hos
de vapen makten besitter som är avgörande. Pennan är
aldrig mäktigare än svärdet. Det är en lögn
som de som har svärdet och därmed makten gärna
vill övertyga de vapenlösa om så att de nöjer
sig att fortsätta sin omöjliga och ofarliga kamp med
hjälp av pennan.
Detta har till exempel Irans nya politiska ledning förstått.
Det som ger makt är att ha kontroll över kärnvapen.
Nordkorea har visat att det räcker med att hota med kärnvapen
även om man inte har dem.
Boken kommer naturligtvis också som film och lär ha premiär i maj månad i år.
En speciell version av en gen, VMAT2, som ger människan
andlighet, har under människans historia odlats fram genom
att den gav våra förfäder en fördel framför
andra. Andlighet och religion enade samhället och gjorde
det stabilare. Av detta samhälle följde sedan världsliga
regler som ledde till ordning och trygghet och som gjorde det
lättare att överleva. Detta enligt forskaren och genetikern
Dean Hamer vid det amerikanska institutet i Maryland som menar
att det troligen finns fler Gudsgener som samverkar.
Genen VMAT2 påverkar signalsubstanserna i hjärnan,
särskilt av serotonin och dopamin. Den senare är hjärnans
belöningssubstans och den ger en närmast extatisk lyckokänsla.
Hamer skiljer på andlighet som är en känsla medan
religion är ett regelverk för hur de andliga känslorna
ska hanteras. Andlighet är något strängt personligt
medan religion är en kollektiv institution. Man behöver
inte vara religiös eller tillhöra något
trossamfund för att man har en högre andlighet.
Detta är ett bra exempel på hur vetenskapen går
framåt när den är kreativ och orädd.
Dean Hamers hemsida. En intervju med Dean Hamer. En artikel i Illustrerad vetenskap.
Många hoppades att Gaza skulle stå som modell för
det som palestinierna skulle kunna göra när de väl
slapp ockupationen. Efter många decennier av ofrihet hade
nu palestinierna möjligheten att styra sig själva mot
demokrati och välstånd. Men ett faktum som ingen vill
eller vågar erkänna nu, är att den palestinska
myndigheten i Gaza helt brutit samman. Gaza har förvandlats
till en misslyckad stat, och det finns ingen enskild palestinsk
politisk organisation som kan skapa ordning i territorierna och
förhandla med Israel. Gaza saknar myndighet och en fungerande
regering, vilket har resulterat i anarki. När det första
året i frihet från israelisk närvaro gryr i Gaza
strövar beväpnade milissoldater runt på gatorna,
utlänningar kidnappas och en mans status är inte hans
politiska titel eller ens storleken på hans hus utan antalet
livvakter med AK-47:or som han har i sin tjänst. Det som
sätter stopp för framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern
är inte längre Israels avsikter utan palestiniernas
förmåga att leva fredligt i organiserade former.
Om detta kan man läsa i en artikel i Newsweek
signerad av Fareed Zakaria med rubriken The Things That
Have Not Changed - The great obstacle to progress is no longer
Israeli intentions but rather Palestinian capabilities.
Mijailo Mijailovic är född på Lidingö
1978. Han dömdes 1997 för grov misshandel för att
ha huggit ner sin pappa med en kökskniv efter ett bråk
mellan föräldrarna i familjen. Polisen fann vid tiden
för Anna Lindhmordet att Mijailo redan hade fyra noteringar
i brottsregistret. Då var han 25 år. Förutom
den grova misshandeln som nästan dödat hans far handlade
det om utpressning av en av hans landsmän kombinerat med
olaga hot för att få ut pengar samt ofredande av en
kvinna varvid han belagts med besöksförbud. Dessutom
togs han en gång av polisen när han hade på sig
en laddad pistol på allmän plats.
Mijailovic var en person som gjort livet till ett helvete för
många redan innan han mördade Anna Lindh. Däremot
var svenska myndigheter måna om att inte göra livet
till ett helvete för Mijailo, de dömde honom till exempel
aldrig till fängelse utan bara till skyddstillsyn
vilket innebar att han varje vecka skulle ta kontakt med en särskilt
utvald person. Ofta gjorde han inte ens detta utan skyllde på
sjukdom och liknande.
Boken handlar mest om polisens och åklagarmyndighetens
arbete, dess framgångar men också misslyckanden och
återvändsgränder. Det finns också långa
beskrivningar om Anna Lindhs vänner och familj och hennes
begravning och minnesstunder. Det finns emellertid inte mycket
nytt om Mijailovic och det beror på att ingen av hans familj
och släkt har velat låta sig intervjuas av bokförfattaren
som är Edvard Unsgaard, en inrikesreporter på Sveriges
Radio Ekot.
Min egen uppfattning om Mijailo Mijailovic är att han aldrig
kände sig hemma i Sverige. Han var ständigt frustrerad
och besviken. Hans familj (farfar och farmor) hade haft en betydelsefull
position i hemstaden Mladenovac 5 mil söder om Belgrad innan
de åkte till Sverige på 1960-talet för att tjäna
pengar. Mijailo kände aldrig att han fick den respekt
från andra människor i Sverige som han ansåg
sig kunna kräva. Därför beväpnade han sig
och hotade och trakasserade andra. Jag tror tyvärr att det
finns många i Sverige idag i samma situation som Mijailo.
Skillnaden mellan honom och alla de andra är att han dödade
en så känd, mäktig och omtyckt person både
i Sverige och internationellt att han som mördare
blev en kändis. Alla andra vanliga människor
som blir offer förblir anonyma liksom gärningsmännen.
Inga böcker skrivs om dem.
Precis när jag kommit hem från torget i Anderslöv
det är torgdag varje tisdagsförmiddag
där jag köpt grönsaker och rotfrukter med mera
för att göra en god vardagssoppa (dock inte med de enklare
ingredienser som Falstaff Fakir rekommenderar) just då fick
jag ett telefonsamtal från Jan Larsson. Jag känner
honom väl trots att han slutade arbeta på arbetsförmedlingen
på Valdemarsro för många år sedan. För
drygt 10 år sedan hade AmuGruppen (som nu heter Lernia,
ett statligt helägt bolag) och Arbetsförmedlingen sin
verksamhet i samma lokaler. Det var mycket praktiskt eftersom
de allra flesta elever vi hade då var betalade av Länsarbetsnämnden
och frågor och problem kring eleverna kunde lätt och
enkelt lösas gemensamt. Men det bästa med denna samlokalisering
var att AmuGruppen och Arbetsförmedlingen tillsammans hade
en personalklubb. Både Jan och jag satt många år
i styrelsen för denna. Den evige ordföranden
var en annan af-anställd, Eilert Johnsson, som jag också
minns med stor glädje. Det var många lyckade personalfester,
teaterföreställningar, vissångarkvällar och
andra personalarrangemang som vi kunde ordna tillsammans. Sedan
samlokaliseringen avbrutits gjordes flera krampaktiga försök
att få igång personalklubben igen, men förgäves.
Jan ringde för att han ville ha min e-postadress. Det som
gladde mig mest var att han hade läst det allra mesta av
min blogg. Jag försökte berätta lite om vad som
hänt mig men blev varje gång avbruten med att han redan
kände till detta. Det fanns i skriftlig form på webben.
Adressen till bloggen hade han fått av min arbets- och badmintonkollega
Lars Borghem som jag därför speciellt vill tacka för
detta!
Verkligt fint vinterväder i Anderslöv i dag. Jag
tog en lång promenad i solskenet med god timing. I min bärbara
radio var det sportsändning från damernas andra åk
i slalom i Maridor i Slovenien. Det blev en spännande halvtimma.
Tyvärr hade Anja Pärson åkt ut i först åket
men det fanns andra goda svenskor kvar.
Efter
första omgången var Therese Borssen sexa efter ett
fint åk. Hon körde bra också i det andra loppet
dock utan att kunna hålla försprånget till Janica
Kostelic. Nu gällde det. Hur skulle de fem före henne
köra? Femman, Nicole Hosp från Österrike lyckades
inte behålla försprånget, fyran tyskan Gerg var
borta efter bara några portar, trean Tanja Poutianinen föll.
Tvåan i första loppet, österrikiskan Marlies Schild
som vunnit så många slalomlopp denna säsongen,
lyckades däremot bra och lade sig på första plats.
Nu var Therese sämst fyra, bara Kathrin Zettel, bäst
i första åket kvar att köra. Ve och fasa, Zettel
bryter loppet och 21-åriga Borssen från Sverige är
för första gången på pallen. Andra bra prestationer
i Anjas frånvaro: 19-åriga Maria Pietilä-Holmner
blev 8:a, hennes klart bästa placering någonsin i FIS
World Cup och Anna Ottosson 16:e. Bra genrep inför vinterolympiaden
nästa månad.
Therese har en fin hemsida här.
I går kväll startade miniserien 27 sekundmeter snö,
en deckare som bygger på Kjerstin Göransson-Ljungmans
bok med samma namn. Hon var en av Sveriges första kvinnliga
deckarförfattare och denna bok skrev hon redan 1939. Sedan
följde Ond bråd död 1941. Hennes sista böcker
blev På turné med döden 1948 och Mord på
auktion 1959 (hon dog 1971, 70 år gammal).
Som alltid när en film bygger på en bok man läst
blir man besviken. Skillnader mellan bok och film måste
ju alltid finnas men att byta ut Einar Hävert, försäkringstjänsteman
från Stockholm mot stugföreståndaren Frida Hävert,
tycker jag är väl grovt. Ett offer på jämlikhetens
altare? Einar Hävert dyker plötsligt upp i stugan dagen
efter det att den äldre grosshandlaren Wiesmann blivit mördad
med sin egen slidkniv efter att ha tvingats övernatta i en
grotta i snön. Einar Häverts bolag försäkrar
Wiesmanns bolag.
En
tveksam helikopter har också den moderna varianten fått
med och var finns de två unga teknologerna Börje Ankarhjelm,
som ofta vill ta sig en styrketår, och Peter Furudalen eller
det "norska brudparet", Bergljot och Odd Tveterud? Odd
som egentligen är Odd Haugelie, olympiasegraren, backhopparen.
Men vem som är mördaren tänker jag inte avslöja,
det får ni se ikväll i del två. Men blod är
ibland tjockare än vatten.
Min personliga favorit är Majken Lund, vältränad
och muskulös. Här finns hon på bild som Ulricha
Johnson.
Nu
är vårt fritidshus med adress Klamby 7:16 i Sjöbo
kommun tömt,
städat
och klart för inflyttning av ny hyresgäst nästa
vecka. Vi har haft huset i sexton år. En ensamstående
dam med hund och katter ska flytta in. Hur det ska gå till
mitt i vintern kan man fråga sig. När vi var ute och
gjorde klart var det kallt, kraftiga kalla vindar blåste
och tidvis snöstorm.
Tillfartsvägarna var knappt
farbara trots att vi hyrt en bonde på platsen
att
ploga för oss i förväg. Kvinnan bor i Malmö,
hon har sålt sin bostadsrättslägenhet för
att hon vill flytta ut på landet. Båda parter är
därmed nöjda.
Bilder från de båda tillfartsvägarna, tomten
idag och hur huset såg ut på sommaren.
Den postmoderna pedagogiken, att väva in klassisk kunskap
i ett spännande och mystiskt sammanhang som kan fängsla
också barn och ungdomar och få dem att känna
glädje inför att lära sig något. Det är
verklig pedagogik, att lära sig något viktigt medan
man tror att man gör något annat. Men detta kräver
naturligtvis att den som skriver eller undervisar själv har
tagit till sig denna mänsklighetens klassiska kunskap och
älskar att förmedla den. En sådan lärare
förefaller Robert Langdon vara, att döma av hur han
beskrivs av författaren Dan Brown i den världsberömda
boken Da Vinci koden.
Det allra viktigaste är ju inte att varje detalj i boken
är sann, eller hemska tanke, att innehållet är
kollationerat mot den styrande politiska regimens definition av
vad som är politiskt korrekt. Utan det ska vara
spännande, väcka intresse för att lära sig
mer. Att lära sig vad Fibonaccs talföljd är (och
kanske på egen hand gett sig på andra talföljder)
än vad matematiklärarna klarat av. Och kanske börjat
studera geometri efter att ha följt Langdons lektion
om gyllene snittet. För att inte tala om det intresse boken
väcker för Louvren i Paris och alla dess klassiska målningar.
Vidare om anagram och hur de kan användas.
Man kommer osökt att tänka på boken Sofies värld
av Jostein Gaarder, och det inte bara för att kryptografen
vid den franska polisen Sophie Neveu har samma namn. Sofies värld
är samtidigt en spännande filosofihistoria och en roman
om två flickor. Sofie får brev som fyller henne med
förundran över världen och hennes egen existens
Både Dan Brown och Jostein Garder ger utmärkta exempel
på vad jag skulle vilja döpa till postmodern pedagogik,
en nödvändig pedagogik för skolan i det 21:a århundradet.
Maud
Adams, Mona Malm, Peter Harrysson, Börje Ahlstedt och Sven-Bertil
Taube har bott tillsammans under en sensommarvecka förra
året på slottet Trolleholm i mellersta Skåne.
I det första programmet av "Stjärnorna
på slottet" som gick i går kväll (nyårsdagen)
var Peter Harrysson en sorts värd. Varje kväll ska ha
sin värd. Värd nummer två ska bli Mona Malm. Det
blev en väldigt intetsägande historia under en timme
som kändes verkligen lång. Peters strapats
var att gruppen skulle åka ut med en fiskebåt i Öresund
och dra upp torsk. Torsken skulle bli middagens huvudingrediens.
Börje Ahlstedt vill gärna framställa sig som den
enkle mannen från arbetarklassen som nu får tillfälle
att frottera sig med överklassen. För att duga har han
köpt dyra kläder och har till och med en smoking med
sig. Han är avundsjuk på Peter Harryssons popularitet
som denne fått efter Så ska det låta.
Harrysson å sin sida vill få de andra (och sig själv?)
att tro att han hoppat av från programmet frivilligt för
att kunna ägna sig åt sitt verkliga kall som skådespelare.
Detta upprepar han som ett mantra samtidigt som han inte pratar
om något annat än just de åren han varit programledare
och om hur han spelat in CD-skivor med sina Evert Taube tolkningar!
Det är tydligt att i detta illustra sällskap
ska man låtsas som att man inte bry sig om att vara populär
och att tjäna pengar utan i stället seriöst och
oegennyttigt tjäna Dramatiska Teatern. Ett verkligt hyckleri!
Sven-Bertil gör intryck av att vara en nöjd och vänlig
gammal aristokrat med blått blod i ådrorna (och det
har han kanske?). Mona Malm är snäll och mormoderlig
och Maud Adams ja vem är det egentligen? Är hon
verkligen en av vår tids största stjärnor
inom svenskt kultur- och nöjesliv som det heter i programförklaringen.
Det stora slottet som ägs av Carl Trolle-Bonde har 80 rum
och ligger 9 km norr om Eslöv i Mellersta Skåne. Alla
skånska slott presenteras på en fin
hemsida av Sylve Åkesson.