Vem
har ansvaret för detta? Är det kommunstyrelsens ordförande
Ilmar Reepalu i Malmö eller är det integrationsministern
Nyamko Sabuni? Eller är det kanske rent av en fråga
för försvarsministern Sten Tolgfors att försvara
svensk lag och svenska institutioner i Rosengård?
Den frågan måste man ställa sig efter att ha
tagit del av en rapport av terrorismforskarna Magnus Ranstorp
och Josefine Dos Santos på Försvarshögskolan "Rapport om våldsbejakande extremism och
radikalisering".
De båda forskarna skriver idag en artikel på Svenska
Dagbladets Brännpunkt under rubriken "Kommuner måste hejda extremism"
om en studie i Malmöstadsdelen Rosengård gällande
våldsbejakande extremism och radikalisering.
På regeringens uppdrag 2007 har Försvarshögskolan
gjort en studie om Rosengård i Malmö som ett första
led i arbetet med att analysera utvecklingen av antidemokratiska
krafter i samhället samt inhämta kunskaper om åtgärder
för att motverka hot mot demokratin.
Rapporten, skriven av Magnus Ranstorp, forskningschef vid CATS
och Josefine Dos Santos, forskningsassistent vid CATS, utgör
ett första led i arbetet med att analysera utvecklingen av
antidemokratiska krafter i samhället, liksom att inhämta
kunskaper om åtgärder för att motverka hot mot
demokratin. Läs hela rapporten: Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild
från Malmö.
Ett utdrag ur rapporten:
Bland annat förekommer grupper av ultraradikala
islamistiska medlemmar med hemvist i någon av de källarmoskéer
(till skillnad från den officiella muslimska församlingen)
som finns i området.
Dessa predikar isolering och agerar åsiktskontrollanter
samt upprätthåller en stark hotkultur, där främst
kvinnor trakasseras psykiskt och fysiskt.
Nyinflyttade familjer får besök hemma av företrädare
för radikala grupper som talar om för dem vilka regler
som gäller i Rosengård.
Forskarna drar framförallt två slutsatser:
Dels den principiella att vår demokratiska
värdegrund och FN-stadgan om till exempel kvinnors rättigheter
måste vara tillgänglig för alla i Sverige.
Dels den mer praktiska att i vårt upplysta egenintresse
aktivt motverka sådana subkulturer som föder politisk/religiös
extremism och som i sin tur kan utgöra en grogrund för
våldsbejakande radikalisering och terrorism.
Vem stoppar denna utveckling? Vem vågar föreslå
lagförändringar som gör det möjligt att verkligen
ta itu med problemet? Var finns de människor som vågar
göra något åt detta av alla de hundratusentals
personer som vi avlönar med våra skattepengar?
HIV bara ett av många livsfarliga
virus
Med hjälp av pengar från
Google.org ska de hittas och stoppas i tid.
Aidsviruset utvandrade en gång från urskogen, där
det idag kan finnas ännu farligare virus. En amerikansk forskare
försöker hitta dessa virus innan de börjar skada
människan.
För hundra år sedan, tror forskarna, dödade en
jägare i Kamerun en schimpans. När han styckade köttet
skar han sig själv och blev smittad med apblodet. Den människan
var som skapad för att bli värd för just HIV viruset.
HIV-viruset är ofarligt för schimpanser men hos släktingen
homo sapiens är det dödligt. 1959 nådde viruset
obemärkt staden Kinshasa i Kongo och 1981 när läkare
i Los Angeles la märkte till viruset för första
gången hade det redan invaderat hundratusentals människor.
Fram till idag har 60 miljoner människor smittats av HIV,
nästan en av hundra, och 25 miljoner har dött i aids.
Forskaren Nathan Wolfe har gjort som sin uppgift att försöka
stoppa andra virus i urskogen från att bli ett nytt "HIV"
i framtiden. Hans organisation "Global Viral Forecasting Initiative"
fick nyligen 11 miljoner dollar från Google.org, sökmotorns
filantropiska gren. Systematiskt kommer forskarna att med hjälp
av stickprov övervaka de människor som sannolikt skulle
hemsökas av virus. Det är känt var de största
farorna lurar. Det är i tropikerna och på platser-där
människor och djur lever speciellt nära varandra.
Virus kan tänkas häcka i centralafrikanska regioner
där invånarna ofta livnär sig på s k bushkött,
d v s apor och andra vilda djur. Andra troliga virushärdar
kan finnas på marknadsplatser i Kina, Sars och fågelinfluensa,
där fåglar, grisar och andra djur hålls i trånga
burar, som gör det lätt för mikroorganismer att
byta värddjur och anta nya former.
I dessa miljöer, tror Wolfe, finns dödliga virus som
ännu inte har nått människan men som går
att spåra. Det gäller att hitta dem och bedöma
dem korrekt.
Experterna är dock säkra på att allt fler virus
från djurvärlden kommer att invadera människan
i framtiden. Allt fler människor bosätter sig i regnskogarna,
där de konkurrerar med djuren om livsrummet. De röjer
skog, bygger vägar och kontakterna mellan människa och
natur blir allt tätare och närmare. Bygger på
en artikel i Der Spiegel, översatt i Tempus
nr 3 2009.
Läs hela artikeln här.
Alla vill vara Obamas släkting
i Kenya
Med valet av Barack Obama till USAs president passerades
inte bara en milstolpe i amerikansk politik, utan svallvågorna
korsades en hel ocean och landade i Kenya, vars hårt ansatta
turistindustri nu hoppas att entusiasmen för Obama ska leda
till en ny våg av turister som vill besöka landet där
den nye presidenten har sina rötter. Regeringen hoppas att
en liten by, Kogelo, vid Victoriasjön, där Obamas far
bodde och där hans styvfarmor, Mama Sarah, fortfarande bor
ska locka amerikanska turister.
Vägen till byn byggs ut, flygplatsen i närliggande Kisumu
likaså och ett museum som berättar släkten Obamas
historia håller på att konstrueras och ska öppnas
senare i år. Massor av människor har redan besökt
Mama Sarahs hem och tittat i hennes gästbok. "Massor
av människor från hela världen har hälsat
på henne". Ett flygbolag i Australien planerar en rundresa
till Kenya kallad "Obamas rötter". Turen inkluderar
en heldag i Kogelo där besökarna får träffa
Kobilo Roy Obilo, en av Obamas många kusiner (numera är
det så många som påstår sig vara hans
kusin att det finns bildekaler att köpa med texten "Obamas
kusin"). Obilo kommer att guida i staden och blan annat visa
en skola uppkallad efter den populäre presidenten. Mma Sarahs
hus (se bild) ingår också i turen.
Detta kan leda till att nya regioner kan komma att öppnas
för turism och förbättra landets ekonomi och popularitet.
Originalartikel i International Herald Tribune översatt
i Tempus nr 3 2009 s. 27-28.
eller
läs här.
Lyx och överflöd rimmar
illa med kris, nya värden i finanskrisens spår?
Något intressant har börjat
hända. Kanske är det början till en trend mot ett
sundare, arbetsammare och sparsammare liv.
I radion pratar idag Anna Mannheimer i morgonprogrammet Mannheimer & Tengby om att hon börjat
fundera över om man inte skulle kunna städa hela huset
rent med ett enda rengöringsmedel till exempel såpa
i stället för att använda alla de medel hon har
för golv, väggar, tak, möbler, fönster, vask
etc i städskåpet och som är så många
att någon plastflaska ramlar ut då hon öppnar
dörren. Och kanske, menar hon, är det samma sak med
de många olika slags krämer hon gnider in sin kropp
och sitt ansikte med!
Det låter spännande. Riktningen är mot det liv
som jag, som nyss pensionerad fyrtiotalist lever, och kanske många
andra också. Det har redan börjat med att cykelpendlingen
till arbetsplatserna har ökat. Inte längre lika självklart
att sitta ensam i en bil. (Se en artikel i Tempus nr 50, 2008
med rubriken "Europa cyklar". Den kan läsas här.
Jag läser denna vecka en artikel ifrån International
Herald Tribune översatt i Tempus, nr 4, 2009, om hur de stora
glamourvaruhusen i USAs och Europas storstäder med fasa ser
hur försäljningen rasar "Lyx rimmar illa med kris"
(översatt från International Herald Tribune).och där
den globala recessionen ses som en chans till moralisk upprustning.
I Frankrike är en era av överdåd slut och man
återgår till en mer sansad fransk livsstil välsignad
av president Sarkozy.
På bussen till Jönköping och Moderaternas valupptakt
på Elmia i går för alla föreningsordföranden
(läs mer här) läser jag i mitt
gamla husorgan Helsingborgs Dagblad en mycket tankeväckande
artikel av kulturskribenten Carl Johan de Geer om den livsfarliga
reklamen som har förföljt honom genom livet. Artikeln
heter "Reklam eller livet" och ger en förklaring
till varför Anna Mannheimers städskåp är
överfullt. . De Geer tror att en ny "proggtrend"
är på väg.
Vilket politiskt parti i Sverige vågar hänga med på
denna växande trend? Dygd och moral?
Gammal tradition återupptags
I veckan startade
vi årets".moderatluncher". Vi har som tradition
att träffas på Restaurangskolan på Trelleborgs
konferenscenter,
Johan Kocksgatan
7 ca en gång i månaden, men det var faktisk länge
sedan förra
gången som var i september i fjol. Men nu ska det bli
regelbundnare. Vi har bestämt att träffas sista onsdagen
i månaden fram till sommaren. Vi gladda oss över att
bli så många som tolv personer till bords - i alla
fall en bra början - jag hade bokat plats för 10 personer
men de duktiga eleverna hade snabbt dukat till ytterligare två.
Särskilt roligt var det att hälsa välkommen till
Hans och Gun Odell (bild) som varit medlemmar i Moderata Seniorer
under många år och till Eva Ekström som blev
ny medlem idag, först nu hade hon åldern inne. På
bilden ser ni Eva glad över att ha hittat såsen till
den gravade laxen.
Det fanns flera rätter att välja på. Själv
åt jag som förrätt "Skinkmousse på
salladsbädd med apelsindressing" och som huvudrätt
en gammal säker favorit "Friterad fiskfilé med
remouladsås" och blev som vanligt mer än nöjd.
Detsamma gäller bordsgästerna som jag verkligen kan
rekommendera.
Vi ses igen onsdagen den 25 februari kl 12 på samma ställe!
En allianspolitiker med tyngd och
många intressen i Trelleborg
Idag gjorde jag en intervju
med Birger Lindgren för Moderaternas medlemstidning Blå
Trelleborg. Birger har varit gruppledare och ordförande för
SPI-seniorpartiet nästan hela tiden sedan det fick sin start
för drygt 10 år sedan. För att något minska
på arbetsbelastningen avgår han som ordförande
till årsmötet. Med sina fyra mandat är SPI det
näst största partiet, efter Moderaterna, i den borgerliga
Trelleborgsalliansen om sex partier, som styr Trelleborg sedan
valet 2006. Birger har och har haft många tunga politiska
uppdrag ända sedan starten 1998. Nu är han ledamot av
Kommunstyrelsen och 1:e vice ordförande i Kommunfullmäktige,
ledamot av styrelsen för Trelleborgshem m.m.
Birger arbetade inom Kronofogdemyndigheten i 40 år, där
han pensionerade sig som avdelningsdirektör.
Då
funderade han på att tillsammans med sin fru ägna sig
åt långfärdssegling men i stället blev det
politiken mycket beroende på de dåliga erfaranheter
av äldrevården som han och hans mor gjort.
För segling har han alltid varit intresserad av nästan
sedan barndomen. Intresset delar han med sin fru och sin son.
Han har båt i Gislövs hamn. Men där finns också
andra fritidsintressen. Han har en stor motorcykel, en Suzuki,
som han gärna gör turer med under sommaren, och hans
veteranbil, en Mercedes Cabriolet från 1966, står
för tillfället på verkstad för renovering.
Några direkta politiska förebilder anser han sig inte
ha men han gillar två allianspolitiker, det är Carl
Bildt och Jan Björklund. Han säger att det lokalt i
Trelleborg finns flera goda allianspolitiker som kan bli riktigt
duktiga i framtiden.
Birger är en verklig Trelleborgspåg som är född
i Skåre.
Han bor i i ett stort och välutrustat hus i Gislövs
läge, några hundra meter från den svenska sydkusten.
Jag fick ta en titt på hans egenhändigt grävda
akvarium där han bedriver "avel" i ett utrerum.
Han har sett en film på Grand förra året, naturligtvis
handlade det om "Mamma Mia" och senaste lästa bok
är "Svensk maffia, en kartläggning av de kriminella
gängen", där han känner igen mycket från
sin yrkesverksamma tid, särskilt i Malmö. Resten av
intervjun kommer att publiceras i årets första nummer
av Blå Trelleborg.
Minton flyttar till "kollo"
Vårt föl Minton föddes den 9 maj i fjol,
är 8 månader gammal, och det är dags att lämna
mamma Mirella. Hon och "plastpappa" Muskot behöver
tänka på sin träning inför travsäsongens
nya framgångar. Därför tog han igår "hästdroskan"
tillsammans med sin mamma Mirella till Stuteri Axtorp på
Torastorp utanför Linderöd i nordöstra Skåne.
Där finns ett stort område med lösdrift för
unghästar på nästan tre tunnland där han
ska vara en tid tillsammans med åtta andra hingstar och
valackar; russ, shettisar och minishettisar. Hästarna ska
gå ute dygnet runt med möjlighet att gå in i
ett stall med boxar när de vill. På området finns
en yta med tät granskog som ger både vind- och regnskydd.
Russet Stenskott anlände samma dag som Minton så de
kan nog bli kompisar.
 |
 |
 |
|
Minton på väg att lämna mamma Mirella |
Minton i täten följd av Stenskott och Brisad |
Alla vill vara med i visningen av hagen |
 |
 |
 |
|
Tre färggranna minishettisar närmast i bild |
Minton, Benetton och Bugatti |
Nästan hela flocken samlad, längst fram minishettisen
Bugatti |
Mordbyn
Mordbyn
är Andrea Maria Schenkels flerfaldigt prisbelönta debutbok.
Den baserar sig på en verklig händelse och gjorde sensation
när den utkom i Tyskland 2006. I dag är den under översättning
till ett tjugotal språk och håller på att filmatiseras.
Den fick pris som årets bästa översatta deckare
av Svenska Deckarakademin. Jag rekommenderar
den verkligen till läsning. Hennes andra bok Kalteis utgavs
2007 och väntar kanske på översättning till
svenska. 
Någon gång under natten mellan den 31 mars och den
1 april 1922 mördades sex människor på en ensligt
belägen bondgård i södra Bayern. Offren var ett
lantbrukarpar, deras dotter, hennes två barn på sju
och tre år samt pigan i huset. Mordvapnet var i samtliga
fall en hacka, som normalt använts för röjning
i skog och mark. De mördade hade fått skallarna inslagna.
Anna-Maria Schenkel flyttar fram tidpunkten för det tragiska
massmordet till 50-talet och till en enslig trakt i södra
Tyskland. Händelserna skakar bygemenskapen i Einhausen, där
livet just tycks ha återgått till det normala efter
krigets fasor. Men det förflutna vilar tungt över den
till synes idylliska orten, och en dag kommer åttaåriga
Marianne inte till skolan. Inte heller på söndagen
ser man till flickan eller familjen i kyrkan. Ryktet säger
att allt inte står rätt till på den avsides belägna
gården Tannöd.
Det som gör boken så läsvärd att man svårligen
kan lägga den ifrån sig är författarens förmåga
att stillsamt frammana känslan av en annalkande katastrof,
ett verkligt massmord. Många människor är inblandade
och många har motiv för hämnd, för händelser
långt tillbaka i tiden som har både med incest och
behandling av krigsfångar att göra. Spännande,
man anar att något hemskt ska hända. Olika människor
ger läsaren allt fler pusselbitar efter hand. Det gäller
att hålla reda på alla personerna och deras relationer.
I Bakgrunden finns andra världskriget, flyktingar, överlöpare,
krigsförrädare och alla som misstänks för
detta fortfarande ett decennium efteråt. Orsaken är
däremot en helt annan (se
storyn, som läses på egen risk).
Recensioner:
Per Landin i DN: Suverän deckardebut om klassiskt mordfall,
Nils Schwartz i Expressen: Förtätning är här spänningens
elementa, inte fördröjande pladder,
Bo Jörgen Sandberg i Tidningen Kulturen: En glesbygdstragedi,
Fabian Kastner i SvD: Schenkel vet var rafflet uppstår,
Sigurd Rothstein i Kristianstadsbladet.
Misstankar om lögn
I
dagens Trelleborgs Allehanda, mitt husorgan sedan jag flyttade
från Malmö till Anderslöv för snart fem år
sedan, kan man läsa att "omkring var femte arbetslös
ljuger om att de sökt anvisade jobb". Nyheten kommer
från en undersökning som Dagens Eko gjort.
Samma nyhet har till exempel Expressen i sin nätupplaga.
Leif Tallskog "är förundrad över att folk
är oärliga". Tallskog är chef för arbetslöshetsförsäkringen
på Arbetsförmedlingen.
Sven Otto Littorin tycker att "det är väldigt allvarligt".
Littorin är arbetsmarknadsminister.
Jag har svårt att tro på undersökningens resultat.
Det måste vara fler som lämnar oriktiga uppgifter än
en femtedel. Så som systemet med ersättning, till de
som inte har inkomst av arbete, är utformat skulle man snarare
tro att en majoritet ljuger eller åtminstone förskönar
sanningen.
Felet ligger i sådant som att kraven inte är att en
arbetslös ska skaffa sig ett jobb, en inkomst och egen försörjning
utan det räcker att ha "försökt". Det
räcker att ta kontakt med den arbetsgivare som enligt arbetsförmedlingen
har ett jobb ledigt.
När det dessutom räcker att man säger att man har
försökt så är det väl klart att bara
de som inte "har alla fåren hemma i hagen" kommer
att säga "jag har inte försökt". När
man vet att en sådan replik innebär risk för att
nu kommer det inte mer pengar till mig från a-kassan, snart
är pengarna slut och jag måste "gå till
socialen".
Det ska vara tydliga regler med konsekvens och utan undantag.
A-kassa ska betalas ut en begränsad tid under vilken den
arbetslöse börjar ett nytt jobb. Punkt och slut.
Det behövs då´inga kontroller som kan påstås
"inkräkta på integriteten", ingen behöver
då ljuga och ingen behöver misstänka att någon
ljuger. Den psykosociala arbetsmiljön på arbetsförmedlingen
förbättras och färre blir utbrända.
Är det verkligen politiskt omöjligt att fatta detta?
Bloggaren Åse Sjöberg
i Morgonsoffan
Jag
tittade som hastigast på en kort debatt på Gomorron
Sverige på SvT 1 mellan Aftonbladets Jan Helin och Åse
Sjöberg, bloggare (bild). Den handlade naturligtvis om superfenomenet
i den litterära världen, hur sann är Liza Marklunds
bok "Gömda, en sann historia". Den har påståtts
vara osann och sålts under falsk varubeteckning. Varför
tog det så lång tid innan de stora medierna skrev
om att Liza Marklunds bok Gömda ifrågasätts?
Åse Sjöberg 43, Uppsala, är arbetslös och
skribent. Hon har skrivit flera inlägg på sin blogg
The Witch.
Rekommenderas varmt för läsning.
Man tänker genast på den statliga myndigheten "Styrelsen för
psykologiskt försvar" om bl a har som uppgift
att ha "en viss" kontroll över den information
som massmedia lämnar. Som ansvarig utgivare känner Jan
Helin, ny chefredaktör för kvällstidningen Aftonbladet,
väl till den "frivilliga" överenskommelsen
som finns mellan de traditionella medierna och myndigheten om
vad som är lämpligt att skiva. Den kontrollen finns
inte vad gäller det som skrivs på internet i den så
kallade bloggvärlden även om den nya FRA-lagen kommer
att öka den möjligheten.
Jan Helin talar om "bloggvärlden" som om det finns
en homogen grupp, och att det är avundsjuka son styr inläggen
där. Jag tror tvärtom att om det finns individualister
i "skrivarvärlden" så är dessa snarare
bloggare än journalister och krönikörer i de traditionella
medierna. Han ser en "otäck underström i bloggvärlden",
människor skriver där om andra ämnen och uttrycker
andra åsikter än i "gammelmedia" vilket naturligtvis
är högst önskvärt men kan upplevas som hot
för de som har sin utkomst inom gammelmedia. Förhoppningsvis
kommer nya krafter inom mediavärlden att påverka det
bestående.
Intressant är för övrigt att "Styrelsen för
psykologiskt försvar" försvann som enskild myndighet
för några veckor sedan och nu ingår i den nya
"Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Tack Alliansen för minskade kostnader
för myndigheter.
Det finns mycket att läsa om detta, t ex "Så ödelade Marklunds artiklar mitt
liv" av Elisabeth Hermon, fd föreståndare
för stiftelsen Trossen som hjälpte våldsutsatta
kvinnor:
Där bodde Mia Eriksson en tid. Mia Eriksson kontaktade Liza
Marklund - som då arbetade på Expressen - för
att hon ville ha publicitet för sin sak i media. Marklund
lovade Hermon anonymitet men bröt löftet. Idag träder
också Mia Eriksson f d make, "mannen med de svarta
ögonen", fram och berättar om hur hans liv förstörts
p g a boken Gömda. Läs här.
Intressant är också att tidvis säljs både
Expressen och Aftonbladet med hjälp av varumärket "Liza
Marklund", ljudband av hennes böcker säljs i kombination
med tidningen. Självklart finns det starka ekonomiska skäl
för de båda tidningarna att skydda varumärket
mot nedsmutsning, även om det får ske på sanningens
bekostnad.
Det ska sägas också att Åse Sjöberg, som
aldrig varit med i direktsänd TV förut gör ett
mycket gott intryck. Hon imponerar genom sin säkerhet och
ger bloggvärlden ett ansikte.att vara stolt över.
Årets deckare (2008)

Bästa
svenska deckare enligt Svenska Deckarakademin är Johan Theorins
Nattfåk. Theorin skriver om Öland. Hans
förra bok Skumtimmen handlade om hösten på ön.
Nattfåk utspelar sig under vintern och beskrivs som en blandning
av kriminalroman, spökhistoria och familjedrama med originella
karaktärer och fängslande miljöer.
Bästa översatta deckare är den tyska "Tannöd"
som på svenska heter "Mordbyn" av Andrea
Maria Schenkel. Den bygger på en verkligt mordfall
som inträffade på bondgården Hinterkaifeck i
Bayern på 1920-talet. Bokens handling utspelar sig dock
1955 och bondgården heter Tannöd. Den har översatts
till
flera språk. Hennes andra bok Kalteis utgavs
2007 och väntar kanske på översättning till
Svenska. Mordbyn finns recenserad i Tidningen Kulturen.
Bengt Erikssons egen favorit bland förra årets översatta
deckare är Bombyx (Sekwa) av fransyskan Anne Rambach.
Ett hisnande collage av och från dagens atmosfärrika
Paris. I centrum: en kvinnlig frilansreporter, för vilken
de döda blir lika levande som de levande. Och så välskriven
som romanen är, menar Bengt. 
Priset för årets debutant gick till Ingrid Hedström
med Lärarinnan i Villette.
Om detta kan man läsa i en innehållsrik artikel av den svenska
"deckarprofessorn" Bengt Eriksson i en artikel i Trelleborgs
Allehanda. 
Jag beställde alla fyra - enkelt via mitt internetkonto -
och har redan fått två av dem, Nattfåk och Mordbyn,
som jag genast ska ta itu med.
Bengt Eriksson har också skrivit om
deckare i december i Tidningen kulturen.
En annan intressant sak är att Stieg Trenters "Roparen"
från 1954 har blivit seriefierad av Jakob Nilsson. Den presenteras
på Adlibris. och recenseras av Kjell E. Genberg i Deckarmagasinet DAST Författarens
förhoppningar finns här.
Här har jag skrivit om originalboken
Årsmöte för seniorerna
i Trelleborg
Revisorern
a
var något irriterade, men löste naturligtvis sin uppgift
på ett utomordentligt utmärkt sätt. Jag håller
med om att det är överdrivet ambitiöst från
min sida att förlägga ett årsmöte bara några
dagar sedan verksamhetsåret tagit slut. Särskilt när
vi har tre månader på oss enligt stadgarna. Nästa
gång förlägger vi mötet under första
veckan i februari i stället.
Precis som i fjol ställde skolledaren för Kunskapsskolan
Mats Rosén mycket generöst sina utomordentliga lokaler
till buds. Inte nog med det, han kokade kaffe och dukade och på
det hela visade vilken serviceanda som präglar denna fristående
skola i Trelleborg.
Tre personer, Ingegerd Möller-Leo, Siv Jönerup och Bo
Evanth, lämnade styrelsen efter att under många år
gjort en stor insats för partiet i stort och särskilt
för Moderata Seniorer. De avtackades på tillbörligt
sätt. Marianne Ohrlander, Ola Pärson och Mårten
Börnemark valdes in.
Efter
kaffepausen
höll riksdagsledamoten Eva Thalen-Finné (bild) som
sitter i civilutskottet ett intressant föredrag om hur tillfredsställande
det är att vara riksdagsman "i majoritet". Hon
fick många frågor om de stora samhällsområden
som hennes utskott omfattar. Hon visade sig mycket väl insatt
även utanför sitt specialområde, bostadspolitiken.
Nu kör vi igång med ett nytt spännande politiskt
år framför oss.
Bild till vänster: Ove Carlsson och Marianne Ohrlander omvaldes.
Bild till höger: Mona och Bosse Evanth lämnade styrelsen
som revisor respektive sekreterare efter många år
i tjänst.
Om förra årsmötet har jag skrivit här.
Noll-noll-nie på Grand

Årets
upplaga av Trelleborgsrevyn blev klart bättre än fjolårets.
Det spelar säkert en roll att Nils-Gunnar Snygg som ersatt
Ulf Björkegren som regissör stått för regin
men också att han själv spelar så bra. Idag mäste
Snygg anses tillhöra eliten av Skånes revyartister.
Nyårsrevyn
2009 gick i James Bonds anda, åtminstone det rappa inledningsnumret.
Där blev emellertid James Snygg upplyst om att detta bara
var ett tryckfel i Trelleborgs Allehanda varför han slängde
sin laddade pistol. Ett skott gick av, dessbättre utan att
någon skadades. Så fortsatte det med flinka nummer,
snabba scenbyten, ett högt tempo, en skicklig orkester och
snygga dansinslag. Jag vill särskilt framhålla också
Elin Kramer och Marcus Jönsson.
Jag skrattade mest åt "Klartext" som var kompletterat
med "Klarbild" där Sarah och Marcus med dråpligt
kroppsspråk gestaltade "Klartexts" komiskt torra
information. En verklig höjdare.
Ett annat bra nummer var "Kvartssamtal" (bild) med Nils-Gunnar
Snygg och Marcus Jönsson där båda
tror
att den andre är klassläraren men i själv verket
är de två rivaler om samma kvinna, den enes fd fru
och den andres sambo.
Den obligatoriska förväxlingssketchen
hette i år "Målarglädje", där
barnmorskan visar sig vara från Jehovas vittnen, fadern
vara barnmorskan medan sambon som mamman nervöst väntade
hem inför besöket av barnmorskan var en ung kvinna.
Det drevs med stereotypa könsroller och var inslaget betydligt
bättre än i fjol.
"Bonde söker fru" är ett populärt samhällsfenomen
att driva med, det fanns med också för två år
sedan i "Kulkalendern", Marcus Jönsson hade samma kläder
i år. Snitsigare i år dock beroende på de fyra
nya tjejerna. Generösa läkare som gör sjukskrivning
till försörjningskälla fick sig också en
känga i "Sjukt var det här" (bild).
De medverkande var Sarah Törnqvist, Caroline Lindqvist, Nils-Gunnar
Snygg, Marcus Jönsson, Anna Törnqvist, Ewa
Rebert, Alexandra Gonzaléz, Elin Kramer.
De fyra sistnämnda var inte med förra året. Programbild på hela ensemblen.
Förra årets revy, Sjutton
osse, för två år sedan, Kulkalendern.
Skånska
Dagbladet om förberedelsearbetet
Lars
Thulin recenserar i Kristianstadsbladet.
Svensk TV när den är som
bäst
Detta var det absolut
bästa avsnittet, jag vill gärna påstå att
det är ett av SvTs allra bästa TV-program. Stjärnorna
på slottet del 4. Med Jonas Gardell i huvudrollen blev det
helt
annorlunda än med Staffan Scheja. Känsloväckande,
informerande, överraskande, underhållande. Man får
stark träsmak där bak även om fåtöljen
är mjuk och benen ligger på en mjuk pall. Kroppen ljuger
aldrig och avslöjar för medvetandet hur koncentrerat
det varit under 60 minuter.
Varför? Jo, för att Jonas Gardell stod för regin
och mycket pedagogiskt ledde de övriga deltagarna fram till
prestationer som de själva blev glada inför. Han är
en mycket skicklig pedagog, vilket hänger samman med hans
stora människokunskap, det är alldeles rätt att
han är teologie hedersdoktor. Jonas är medkännande
och själva motsatsen till den fyrkantighet som Staffan Scheja
visade upp i förra avsnittet. Jonas pratade om sin mamma
som han älskat i hela sitt liv och som nu ligger för
döden. Mamman gav honom sin kärlek (bild) och skänkte
honom sin totala övertygelse om att Guds nåd alltid
fanns för honom, en trygghet som han aldrig glömt.
Om hur mobbad han var som barn, men han bestämde sig för
att inte bli ett offer. Han vände mobbningen till att bli
något positivt, den tvingade honom och gav honom tid att
ägna sig åt annan kreativ verksamhet, han fantiserade
ihop berättelser och skapade teaterföreställningar.
Det var så jäkla fint det han sa, sa en rörd Loffe
Karlsson (bild) som medgav att han nästan blivit kär
i Jonas efter den dagen. 
Dagens uppgift handlade om att tillsammans med
Jonas Gardell leda ett allsångsprogram på Ystads teater.
Kjerstin Dellert var arg och irriterad eftersom hon inte hade
rätt kläder med sig för att stå på
scen. Efteråt var hon rörd över hur positivt hon
tagits emot av publiken, sa att det "varit som ett väckelsemöte"
när hon tog publiken med storm med sin "Å Karl-Gustav"
(bild). Själv sjöng Jonas sin egen sång, "Aldrig
ska jag sluta älska dig" inför en hänförd
publik (bild)
Jag tror att detta program var ett totalt genombrott för
Jonas Gardell inför, får man hoppas, hela svenska folket.
Ni som inte sett programmet se repriserna, det ska jag göra!
Eller se
avsnittet här!
Jonas Gardells hemsida.
Bedrövlig artikel om programmet skriven
av Lina Berggrén - har vi sett samma program?
Föregående avsnitt
av "Stjärnorna på slottet".
Programmets hemsida på SvT.
Storslalom utan svenska framgångar
Åter
dags för Vinterstudion på TV 1, det gäller att
passa på och träna inomhus samtidigt. Vinterstudion
fanns också förra vintern (se blogg). Jag trampade min nu välanvända
Crosstrainer, som jag köpte för drygt ett år sedan
(se blogg), den tränar verkligen både
ben och armar - och i pauserna lyfte jag skivstång och hantlar.
Idag handlade det om alpina världscuptävlingar. Damerna
körde storslalom i slovenska Maribor och herrarna storslalom
i schweiziska Adelboden. Om man vill kan man också senare
titta på Eurosports sändningar av Backhoppning, nordisk
kombination och skidskytte. I nordisk kombination har ju Sverige
knappast någonsin haft någon representation och i
backhoppning ingen sedan Jan Boklövs dagar med sin så
kallade V-stil. .
Det var intressant att följa
andra åket av damernas tävling. Efter första åket
låg Jessica Lindell Vikarby på 20:e plats, Anja Pärson
14:e och Maria Pietilä-Holmner på 6:e. Här finns alla resultat efter första
åket. Anja var bästa svenska i andra åket och
avancerade fyra platser, medan Jessica föll två platser
och Maria vann en. Totalt blev Maria åtta och Anja tio,
märkvärdigt nog exakt samma resultat som i denna tävling
för ett år sedan! Här finns slutresultatet.
Under stort jubel från hemmapubliken vann "amazing"
Tina Maze (bild) från Slovenien på hemmaplan.
I Adelboden
gick det betydligt sämre för herrarna. Av sex svenska
herrar klarade sig bara en enda till andra omgången. Det
var Markus Larsson med en tionde plats. Näst bäst i
första åket var Andre Myhrer med en 41:a och Niklas
Rainer med en 42:a plats. I andra omgången körde Markus
på en stolpe. Glasögonen gled ner och han fick köra
med den isiga vinden i ögonen. Han gjorde ett tappert lopp
och slutade på 14:e plats. Vann herrtävlingen gjorde
Benjamin Raich (bild) från Österrike som därmed
tog sin andra Världscup seger för säsongen. För
tre år sedan var det också dags för tävlingar
i Maridor. Då kom Therese Borssen på pallen
i slalom.
FIS-ski:s hemsida.
Den rödgröna röran
har startproblem
För
en dryg månad sedan kom de tre oppositionspartierna överens
om att bilda fem arbetsgrupper med två representanter från
vardera SAP, V och Mp. Grupperna var Jobb och ekonomi, Klimat
och miljö, Välfärd och rättvisa, Storstadens
utmaningar samt En rättvis och hållbar värld.
Man proklamerade då att arbetsgruppern skulle "vara
i full gång vid årsskiftet". Så har det
emellertid inte blivit. Varken socialdemokraterna eller Vänsterpartiet
har lyckats komma överens om vilka 10 personer som ska ingå
i laget. Bara Miljöpartiet har sin laguppställning klar.
De har utsett i överenskommen tid de gröna politiker
som ska vara med och utforma oppositionens alternativ till alliansregeringen.
Språkröret Peter Eriksson tycker att det är "lite
synd" att arbetet inte har kommit igång.
Se artikel idag i Svenska Dagbladet.
"Lovar gott för Alliansen" menar
den moderate riksdagsmannen Göran Pettersson. Det håller
jag gärna med om.
Spjutsspetsskolan i Trelleborg,
åter på tapeten
I höstas kom Ulf Persson
med sin bok "Blåsningen" som handlar om "Pilspetsskolan".
Ulf Persson var lärare i Trelleborg som
"gick in i väggen" och när kom tillbaka efter
några månaders sjukskrivning fanns inte hans tjänst
kvar längre. Han blev en resursperson på skolbiblioteket.
Som en egen rehabilitering skrev han en roman, inspirerad av omorganisationer
inom skolans värld. Jag har läst boken och skrivit två
bloggar om den "Blåsningen"
och "Blåsningen,
en skröna med verklighet".
Den 27 december drog Fanny Johansson på Trelleborgs Allehanda
i gång en artikelserie om Spjutspetsskolan med avsikt att
spegla hur den uppfattas idag.
Hur blev verkligheten? Motsvarar den tankarna och planerna eller
visade sig det mesta vara tom retorik?
Först ut var en intervju med doktoranden Trevor Dolan vid pedagogiska
institutionen i Stockholm som bedriver forskning tillsammans med
Lennart Grosin om vad som kännetecknar effektiva skolor i
ett pågående projekt med medel från Vetenskapsrådet.
I artikeln med rubriken:" Trelleborg kommer aldrig nå
toppen" pekade Dolan på hur viktigt det är att
få lärarna med sig från början i en förändring.
Sedan följde intervjuer med de ansvariga tjänstemännen,
skolförvaltningens chef Barbro Melander
som den 30.12 har svårt att svara på vad som ändrats
i och med spjutspetsskolans införande och Lisbeth Netteberg,
chef för gymnasiet och vuxenutbildningen som den 2.1 säger
sig vara förvånad över att den nya organisationen
väckt så starka reaktioner.
Därefter kom Maria Lönn på Lärarförbundet
och Helena Linge på Lärarnas riksförbund till
tals i en artikel med rubriken: "Förutsättningarna för lärarna
saknas" den 5.1.
Den 7.1 spädde Trevor Dolan, som själv har barn i Trelleborgs
förskola på med en insändare "Dags att öppna dörrarna i skoldebatten!"
i vilken han antyder att han blivit inbjuden av ansvariga skolpolitiker
och förvaltare i Trelleborgs kommun att "bakom stängda
dörrar" diskutera huruvida projektet "Spjutspetsskolan"
har varit lyckat eller ej. Han uppmanar ansvariga npolitiker och
förvaltare att i stället anordna ett offentligt möte
med medborgarna som ju finansierar de olika verksamheterna. Han
fick ett stort och positivt gensvar i TAs webbupplaga av de som läst insändaren.
Den som läser dessa kan inte få någon annan uppfattning
än att finns ett klart uttalat krav från många
av kommunens medborgare på att det snabbt ordnas ett öppet
informationsmöte om skolan i allmänhet och "spjutspetsskolan"
i synnerhet.
För att citera signaturen Kerstin: Är något på
väg att hända i Trelleborg? Anar jag ett svagt stråk
av frisk luft? En offentlig debatt som handlar om skolan - är
det möjligt? Det skulle ju kunna visa att Trelleborgs skolnämnd
och förvaltning börjar förstå vad en av skolans
huvuduppgifter betyder - demokrati!"
Vi följer noga vad som kommer att hända, blir det ett
möte?
Ridturer på nyåret
Kajsa Lindsjö som bor i Bonderup
där hon har åtta egna hästar är en utmärkt
jockey. Hon hälsade på hos oss på Gränsbo
under några dagar på nyåret och fick fart på
flera av våra hästarn En annan "assistent"
i stallet är Jenny fråb St. Beddinge som kommer då
och då. Hon är också skicklig på hästryggen.
Här ser vi några bilder. Först Kajsa på
Glimma. Glimma har aldrig haft någon på ryggen förut
så därför håller Anne ett vakande öga
på ekipaget. Glimma föreföll emellertid nöjd
med debuten. Två dagar senare går det bra utan att
någon annan håller i tyglarna. Sedan galopperade Kajsa
med stoet Mirella medan Jenny hängde med på Georg "Jojje"
Scott.
Inte mer om det gäller Guillou
Tack,
inte mer om Hamilton, säger
jag
när jag efter att ha kämpat mig igenom hälften
av Jan Guillous senaste bok "Men inte om det gäller
din dotter", känner mig tvingad att leta upp soptunnan.
Med glädje tänker jag på att jag åtminstone
inte köpt boken utan lånat den på biblioteket
så att jag inte bidragit till författarens nya miljoninkomster.
Det handlar verkligen inte om någon "välskriven
rafflande thriller" som förlaget rekommenderar.
Istället enormt mycket sidobeskrivningar som inte för
intrigen framåt. De ger en viss bakgrund till hur intrigen
utvecklar sig men är för det ändamålet minst
10 gånger för långa. Sidobeskrivningarna ger
främst en information om hur duktig författaren är,
hans höga moral, hans kamp mot alla korrumperade idioter
och ger honom tillfälle att peka ut och smutskasta och fördöma
andra personer. Guillous värderingar som ligger till grund
för hans bedömningar av andra människor och samhällsfenomen
kommer konsekvent från vänster. Han hatar den amerikanska
regeringen och det saudiarabiska kungahuset eftersom de är
George Bushs vänner. Men även bortsett från vänsterpolitiken
så är dessa sidobeskrivningar enormt tråkiga
att ta sig igenom.
Varför jag började läsa boken? Jo, dels för
att jag faktiskt trivdes ganska bra med Guillous "Madame Terror" som kom 2006 och dels
för att Pernilla, bibliotekarien i Anderslöv är
en stor Hamiltonälskare.
Recensioner:
Ira
Mallik i Aftonbladet: En rörig relation mellan fakta
och fiktion.
Jesper
Högström i Expressen: Jan Guillou förblir den
svenska litteraturens svar på Mamma Scans köttbullar.
Johan
Svedjedal i DN: De verkligt stora pengarna tillfaller den
författare som kritiserar samhället från vänster.
Magnus
Eriksson i Svenska Dagbladet: Guillou bäst när han
släpper käpphästarna
Torbjörn
Forsild i Sydsvenskan: Småputtrig och trivsam läsning
för alla Hamiltonfans
Kjell
E. Genberg i DAST Magazine: Författarens fantasi och
von obenattityd till det mesta han beskriver är smått
oemotståndlig.
Per-Erik
Tell: Pengar, massor av pengar, och egen framgång är
uppenbarligen Guillous ledstjärnor.
Fyra stjärnor möter usel
pedagog
Herr professor Staffan
Scheja, uppvuxen i Östermalms borgarklass och ovanligt liten
till växten hade flera farhågor inför att ställa
upp i årets "Stjärnorna på slottet",
och det med rätta visade det sig. Gårdagens avsnitt
kan få hela serien att falla eller åtminstone leda
till en noggrannare bedömning av deltagarnas kvalifikationer
i förväg. Hans osäkerhet fick honom att satsa på
ett område där han känner sig säker,
det
vill säga framför flygeln och i den pedagogiska verksamheten
på Kungliga Musikhögskolan där han är professor.
De fyra deltagarna skulle därför på "Schejas
dag" lära sig spela stråkinstrument för att
på kvällen inför publik uppföra ett klassiskt
stycke av Bach. För det ändamålet presenterade
han sin allra bästa musikpedagog, "superpedagogen Eva"
(bild). Därefter placerade professor Scheja sig själv
bekvämt i gröngräset småpratande medan han
fick massage av en kvinna bild). Därifrån kunde han
höra det förskräckliga gnisslet från misshandlade
stråkar och strängar. Musikpedagogen var en total katastrof.
Hur kunde professor Scheja välja henne som lärare. Hans
personkunskap på Kungliga Musikhögskolan kan inte vara
särskilt god. Hon drog och slet i "eleverna", hon
skällde ut dem och påstod att hon blev ledsen när
de inte lydigt följde hennes anvisningar. Tydligast reagerade
Jonas Gardell för denna mästrande attityd, som är
själva kännetecknet på en usel lärare. Sedan
han förklarat för henne vad han ansåg om hennes
undervisning lämnade han "lektionssalen"
Kjerstin Dellert och alldeles särskilt den chockade Christina
Schollin betonade att "så gör man inte" angående
Jonas Gardells sorti. Janne "Loffe" Carlsson sa sig
ha förståelse för Gardells reaktion. Det hedrar
honom, själv håller jag till minst 100 % på Jonas
Gardell. Han var den ende av de fyra som hade stake och integritet
nog att inte spela med i tramset.
Föregående avsnitt
av "Stjärnorna på slottet".
Programmets hemsida på SvT.
Läs Niklas Wahllöfs klarsynta artikel i DN "Vad
ska vi med "Stjärnorna på slottet" till?"
Det man får ut av serien är "upptäckten att
Jonas Gardell var en ovanligt klarsynt och sympatisk stjärna.
Men det hade det väl inte behövts en hel programserie
till?" menar Wahllöf.
Bäst av allt är emellertid Fredrik Virtanens krönika
i Aftonbladet under rubriken "Årsskiftets
kung". Läs den! "Gardell säger sanningen
så långt den kan sägas utan att bli snaskig.
Han är nyfiken och vill till kärnan utan att klampa
över integritetsgränser. Medan de andra ack-så-välpolerade
trivselstjärnorna mest förefaller sugna på fem
gratisnätter på slott och tjusiga äroskildringar".
Heder Fredrik, jag håller helt med dig!
Kurdo Baksi vill erövra ett
mandat i Bryssel
I går gjorde Kurdo Baksi,
som är mest känd för att vara brorson till den
kurdnationalistiske författaren Mahmut Baksi, ett debattinlägg
i Aftonbladet. (eller läs
här). Han är där besviken och irriterad över
att inget parti satt honom på valbar plats på någon
röstsedel till Europaparlamentet. Särskilt irriterad
är han på de tre partierna, S, V och MP som han menar,
"ägnar många retoriska tal åt mångfald".
Därför borde de välja "mångfalds-Baksi".
Det smärtar honom att de inte har vad han kallar någon
"svartskalle" på valbar plats på sina valsedlar
till Europaparlamentet. Han står själv nära det
socialdemokratiska etablissemanget, hans syster Nalin Pekgul är
ordförande för Socialdemokratiska kvinnoförbundet
och riksdagsman för socialdemokraterna.
Det enda parti som har "sv-kallar" på valbar plats
är faktiskt moderaterna, men deras representanter, Anna Maria
Bildt Corazza och Anna Ibrisagic kan Kurdo Baksi inte acceptera
som värdiga representanter för mångkulturen, dels
för att de är kvinnor och dessutom är de båda
visserligen födda utomlands men felaktigt nog i europeiska
länder! Nej, för att vara en godkänd representant
för "sv-kallarna" på en valsedel för
ett svensk parti krävs det att man är född utanför
Europa och är av manligt kön enligt Baksis värderingar.
Helst ska man väl vara född i Turkiet och ha kurdiskt
"påbrå", helst ska man också heta
Kurdo Baksi!
Tidigare har han ju sagt sig villig att kandidera till riksdagen
för sossarna men kom inte högt på riksdagslistan
heller. Och han har ju faktiskt fått Olof Palmes fredspris,
det borde väl vara en merit.
Hela hans artikel handlar om att han själv vill in i den
lukrativa europeiska församlingen och i sin besvikelse över
att inget parti vill ha honom där skyller han andra partier
för att samarbeta med sverigedemokraterna.
Om dessa skriver han " Sverigedemokrater tar till alla möjliga
medel, inklusive desinformation och lögner, för att
erövra ett mandat i Bryssel.". Ja, som man känner
sig själv känner man andra.
Surfa, sök på Nätet
och håll dig ung
Att
surfa och söka information på Internet är bra
för hjärnan. Det konstateras i en rapport från
University of California, Los Angeles:
När hjärnan åldras minskar bland annat aktiviteten
i cellerna,
vilket påverkar
hjärnans prestationsförmåga negativt. Att korsord,
schackproblem och andra aktiviteter som stimulerar hjärnan,
motverkar detta åldrande har länge varit känt.
Nu kan också internetanvändning tillföras den
listan.
Detta gläder mig därför att jag löste mycket
korsord fram till för snart 20 år sedan. Att jag då
slutade berodde på att den aktiviteten var så hopkopplad
med att röka pipa. Så när jag la av med rökningen
så försvann och intresset för korsord. Jag började
däremot med aktiv surfning för snart 15 år sedan.
Och strax därefter med att bygga egna webbplatser.
Undersökningen baseras på 24 frivilliga mellan 55 och
76 år. Halva gruppen var vana internetanvändare. Hjärnaktiviteten
undersöktes under bokläsning och internetsurfning. Jämfört
med läsning visade det sig att hjärnaktiviteten ökade
i de områden som kontrollerar beslutsfattande och komplext
tänkande för den grupp som surfade på nätet.
Valmöjligheterna på internet kräver många
beslut för att man ska nå rätt information och
det är denna aktivering av hjärnan som motverkar åldrande
enligt rapporten.
Läs mer här: UCLA Newsroom 14.10 University of California,
Los Angeles: Study
finds that searching the Internet increases brain function.
Rapporten refereras av CNN: Study:
Google does a brain good.
Årets första dag 2009

Nyårsafton
blev en riktigt fin vinterdag där bara snön fattades.
Marken var emellertid vit av frost. Det var några minusgrader,
nästan ingen vind, stilla och fint med en klar, blå
himmel.
Jag skrev mitt "bokslut" för året, liksom
jag gjort den 31 december de tre föregående åren.
Kvällen ägnade jag mig åt att titta på Strindbergsdramat
Hemsöborna i en alldeles speciell tappning. En verklig skrattfest
bjöd Stefan & Christer-gänget på i nära
tre timmar. En repris från Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg
sommaren 2007. Några av de bästa skådespelarna
var med,
Jojje Jönsson, Siw Carlsson, Claes Månsson,
Gösta
Janson, Thomas Hedengran, Kent Vickell, Jenny Antoni, Martin Östh
och Elin Gradin. Experterna på svensk revy bor på
västkusten. Jag gillar de verkligen och det här är
en av deras bästa produktioner som jag inte sett förut.
Ibland är det tur att TV4 finns. Se några av bilderna
från skådespelet.
Sedan var det dags att ta hand om djuren. Fyra av hästarna
visade inget större intresse för nyårssmällarna,
men två, Georg Scot och Piraten blev mycket oroliga. Det
var smällarna och i ännu högre grad ljuseffekterna
som skrämde dem.
Vii fick tillbringa en lång stund i stallet omkring och
efter tolvslaget för att försöka få dem lugna.
Är denna smällartradition verkligen så nödvändig
att upprätthålla? Den skadar och skrämmer både
människor och djur och förstör egendom och skräpar
ner.
Nyårsdagen är det samma fina, vindstilla väder.
Barometerns fall indikerar dock att mildare och blåsigare
väder är på gång.
Året börjar med att vi bogserar Toyotan med brusten
kamrem till verkstad i Anderslöv.