Skådespelaren
Hasse ligger på terminalen, den sista instansen
för sjuka inom vården. Detta är utgångspunkten
för Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten
som kom ut i fjol Först har Hasse två medpatienter,
Harry och Börje, men dessa bestämmer sig för att
själva avgöra när slutet ska komma. Tillsammans
med en sjuksyster ordnar de en fest med delikata maträtter
och drycker. Orgien blir deras sista upplevelse.
Men Hasse vill inte ta några genvägar med dödshjälp.
Ju närmare han känner sig komma döden ju hårdare
klamrar han sig fast. Det är lätt att spekulera över
dödshjälp och att man vill få möjlighet att
avsluta livet själv när det är som mest besvärligt
men i det ögonblicket är kanske alla dessa spekulationer
glömda.
Dödsviljan skulle alltså vara uttryck för
en vitalitet jag inte längre hade (93), tänker
Hasse.
Snart får läsaren tanken
lever författaren? Det förefaller självklart
att det som beskrivs måste vara självupplevt. Men så
är det ju inte. Carl-Henning Wijkmark är 74 år
men han lever än i högönsklig välmåga
och kommer förmodligen att skriva fler böcker.
Det är nästan skrämmande hur någon levande
person kan beskriva den sönderfallande processen hos en människa
under hans sista dagar på sjukhuset med en sådan inlevelse
att det var för mig obehagligt att läsa den. Jag undvek
boken på kvällen på samma sätt man
som barn undvek att titta på en spökhistoria
på TV innan det var läggdags för att inte få
mardrömmar. Carl-Henning Wijkmark är en stor författare
med en unik förmåga och han är verkligen värd
Augustpriset
han fick i december i fjol.
Men det är ändå något som haltar och detta
blir tydligare när boken går mot sitt slut. På
ett ställe får jag för mig att författaren
själv tycks fått upp ögonen för hur omöjligt
hans projekt är när han konstaterar (120) det
är lätt att fantisera om döden men svårt
att komma med något av värde förrän man själv
har upplevt den och då är man förhindrad. Om andras
döende vore det ännu mer förmätet att yttra
sig. Det man inte kan tala om, därom måste man tiga.
Norstedts
presentation av boken. Bibliografi
och priser
Boken diskuteras i Läkartidningen
Recensioner: Per
Svensson i Expressen, Stefan
Spjuth i SvD.
Bloggar: Bibblotanten,
Bokhora,
Victoria
Olsson.
Civilkurage går inte ihop
med tvång
Att visa civilkurage tycker nog
de flesta om. Att i ett läge där man har flera handlingsalternativ,
välja det minst fega ser vi som föredömligt. Att
ingripa och handla i en situation där det finns en risk att
man själv ska råka illa ut, från att bli utskrattad
till att bli nerslagen, är att visa mod. Vi blir glada och
nöjda med oss själva när vi visat civilkurage.
Känner oss lite grann som hjältar och kanske också
betraktas så av andra. Det är en av de sköna känslor
som ger livet mening. Man är glad över att själv
ha fattat ett modigt beslut. Inger Davidsson är riksdagsman
för Kristdemokraterna, ja hon är till och med vice ordförande
i justitieutskottet. Hon har inte begripit att civilkurage handlar
om ett frivilligt beslut hos enskilda människor. Hon vill
tvinga människor att ingripa. Hon vill stifta lagar som vi
måste följa. Om vi fegar oss ut ur en situation ska
polisen kunna gripa oss, åtala och dömas oss för
feghet. Kristdemokraterna har föreslagit en så kallad
civilkuragelag som en åtgärd mot gatuvåldet.
Se Inger Davidssons debattartikel
i AB. Hela den borgerliga alliansen är för övrigt
överens om att införa en civilkuragelag. Hur lagen ska
utformas kommer att utredas i höst och planen är att
den ska träda i kraft innan valet 2010.
Om nu justitiedepartementet, som Davidsson är en av de främste
företrädarna för, tycker sig ha förlorat kampen
mot gatuvåldet med hjälp av offentligt avlönade
tjänstemän, främst poliser, och behöver hjälp
av civila personer så måste ju dessa få befogenheter
att ingripa, inte tvingas att ingripa utan befogenheter. Det är
en alldeles fel väg att gå. De måste tillåtas
bära "ofarliga" vapen som avväpnar gärningsmännen
och de ska garanteras straffrihet inom rimliga gränser. I
dag kan ju den som ingriper och visar civilkurage bli straffad
för misshandel!
Läs
mer i ledaren i DN.
Störd mens kan ge OS-guld
Hos elitidrottare tycks mensstörningar
inte bero på tuff träning utan på ärftlig
förhöjd testosteronhalt. Tidigare har många trott
och påstått att orsaken till att idrottskvinnor får
mensstörningar är att de tränar hårt. Som
vanligt gör man det logiska tankefelet att om två fenomen
"samvarierar" i tiden så är den ena orsak
till den andra. Så kan det vara men minst lika ofta beror
båda fenomenen på något tredje fenomen som är
orsaken till de andra två. Magnus Hagmar, biträdande
överläkare på kvinnokliniken på Karolinska
sjukhuset i Solna har gjort en studie av 90 kvinnor i Sveriges
OS-trupp. 27 % hade störd mens (5 % i normalbefolkningen)
vilket berodde på ett tillstånd som kallas polycytiskt
ovariesyndrom, PCOS,
vilket innebär en förhöjd halt av det manliga könshormonet
testosteron. Det är ett ärftligt tillstånd som
ger dessa kvinnor förmågan att lättare bygga upp
muskler och öka sin syreupptagningsförmåga. Man
kan därför anta att de lättare kunnat hävda
sig bland andra kvinnliga idrottare särskilt i utpräglade
kraftidrotter som ishockey och fotboll mer än i bågskytte
och curling och att de just därför valt dessa
idrotter. Man skulle nästan kunna tala om en medfödd
dopning. Det skulle vara intressant att undersöka graden
av PCOS-tillståndet hos de öststatskvinnor som var
så överlägsna under 70- och 90-talet i alla kraftsporter.
Särskilt DDR-kvinnorna var ju fenomenala. En annan intressant
framtidsidé är att genetisk modifiera kvinnor med
avsikt att vinna olympiska guldmedaljer.
Om detta kan man läsa i Forskning
& Framsteg nr 5 2008 s. 7 eller för den som inte
är prenumerant och därför inte kan logga in på
sidan, läs
mer här.
Batman, ett bottennapp på
Grand
I går kväll var
min fru och jag på smygpremiär på
"The Dark Knight"
på Grand i Trelleborg. Min fru som bryr sig om den sociala
omgivningen uppmärksammade mig på att foajen var full
med 20-25 åringar. En snabb blick avslöjade att en
hel del skulle till och med komma att få visa legitimation
till denna barnförbjudna film. Visst har han förändrats
50-talets Läderlappen! Så
hette Batman fram till den första filmen 1989!
Den nya filmen om Batman, Jokern och Two-Face (bild) är den
sämsta av de 15 filmer jag sett på Grand. Och den var
lång, över två och en halv timme och klockan
var över 12 när vi åter satt i bilen.
Det
var svårt att se skillnad mellan skurkar och hjältar,
vilka som var korrumperade läckor hos polis och åklagare
resp. hederliga skurkar inom den organiserade grova brottsligheten.
Det
blev bara en röra till sist. Visst var en del av actionscenerna
spännande och sevärda men snart visste man inte vilka
man skulle hålla på. Det värsta var dock de långa
moralpredikningar som främst den vidrige Jokern höll
vid flera tillfällen. En sorts kvasifilosofi om människan,
dess bevekelsegrunder och öde. Maximum två poäng
av tio.
Filmen är gjord av Christopher Nolan och den har redan slagit
kassarekor i USA!
Bild på Christian Bale som Batman och på Heath Ledger
som spelar The Joker tippas av många få en postum
Oscar för sin roll. Han
hittades död i sin New York-lägenhet i januari i
år. Han blev 38 år gammal.
Recensioner: Jens Person i Aftonbladet,
Caroline Hainer i DN,
Michael Tapper i Sydsvenskan
och Trelleborgs
Allehanda.
Fakta hos
IMDB.
Tidigare biobesök i år:
5 juli, Mamma Mia.
25 juni, The happening.
9 april, Angel.
22 februari, Morgan Pålsson
- världsreportern
En glädjeskapande livsuppgift
I går skrev jag mitt
899:e blogg inlägg. Därför är detta det 900:e.
För exakt fyra månader sedan skrev jag mitt 800:e,
alltså den 25 april 2008.
Jag tror att vi är ganska få som kontinuerligt sedan
2005 skrivit så många bloggar och publicerat dem på
samma plats. Det är ju inget nytt i sig, människan har
skrivit dagbok sedan skrivkonsten uppfanns för många
tusen är sedan. Det var sumererna, 5000 år f Kr, enligt
Carl Ivar Sandströms bok 1989 "Utbildningens historia",
som använde kilskrift på lertavlor. 1900-talets dagböcker
hamnade emellertid i byrålådan, inte sällan låsta
med hänglås, idéerna och tankarna skulle förbli
författarens egna och privata. Annorlunda är det i dag.
Nu ska dagböckerna publiceras och göras tillgängliga
för många, tusentals eller ännu fler. Många
kommenteras av andra och ibland blir det debatt kring vad som
skrivits. Jag tror att förra århundradets psykologer
skulle kalla författarna för exhibitionister. Utvecklingen
mot en ökat öppenhet är emellertid mentalt sund
och om fler skrev skulle förmodligen färre ha "psykiska
problem", det vill säga ångest och underlägsenhetskänslor.
Om jag höll samma takt med skrivandet under de kommande fyra
månaderna skulle jag skriva mitt tusende inlägg i slutet
av november i år. Få se hur det blir med den saken.
Sommarförkylning
Igår jobbade vi hårt
med att köra flera stora lass med med grenar och annat skräp
till soptippen i Beddingestrand.
Vi
har haft (och har fortfarande) stora högar med grenar på
tomten, ett resultat främst av allt som jag sågat och
klippt ner och samlat ihop under ett års tid men också
av skräphögar som vi tyvärr "övertog"
när vi flyttade in på Gränsbo i juli i fjol. Det
virus som min dotter tydligen smittat mig med fick då en
chans att slå till och jag blev genast orolig över
den irriterande hosta det innebar. Jag hade något likande
i mars i år som fick nästan fruktansvärda konsekvenser,
främst genom att jag inte kunde sova. Därför tar
jag det lugnt några dagar och hoppas att det ska bli bättre.
I går kväll tvingades vi ställa in ett besök
på Piggsvinens sommarshow (bild) på Magasinet i Smyge
trots beställda biljetter.
Se Trelleborgs
Allehanda. Jag hoppas att vi stället kan gå på
"smygpremiären" på Grand på The Dark
Knight klockan halv tio i kväll.
Vädret är mycket fint idag, meteorologernas löfte
om sommarens återkomst tycks ha slagit in.
I mitt "hemmagym" har jag fått en grön beläggning
på de nykalkade väggarna. Jag antar att det är
fukten. Därför har jag skaffat en avfuktare av märket
Bahag (bild). Det första dygnet drog den ut halvannan liter
vatten och sänkte den relativa fuktigheten med nästan
fem %.
Jag har börjat att skanna in gamla foton på mina barn.
De är svartvita och från 60-talet! Verkligen någonting
värt att bevara på en extern hårddisk och på
Internet. Se bild på min son Hans-Jürgen då han
fyllde 1 år i februari 1964! Han var söt redan då.
Portugisiska oregelbundna verb
Alexander McCall Smith (bild)
är en sedan slutet av 90-talet
världsberömd författare för sina egensinniga
böcker om Damernas detektiva byrå och privatdetektiven
Mma Ramotswe som lever i Botswana. Jag har inte känt mig
frestad att läsa denna bokserie. Men för några
månader sedan upptäckte jag att författaren också
skrivit tre böcker om en självgod tysk språkprofessor
vid namn Professor Dr Moritz-Maria von Igelfeld. De heter Portugisiska
oregelbundna verb (Portuguese Irregular Verbs), Ett slags tax
(The Finer Points of Sausage Dogs) och De små omständigheternas
hus (At the Villa of Reduced Circumstances).
Böckerna
handlar om filologen professor Moritz-Maria von Igelfeld, hans
ständige opponent doktor Detlev Amadeus Unterholzer, hans
vän professor doktor doktor Florianus Prinzel och bibliotekarien
med sin sjuka faster. von Igelfeldt är mycket stolt över
sitt släktnamn som betyder igelkottsfält (bild).
Alla är de tyska akademiker vid Institutionen
för filologi i Regensburg i Tyskland. von Igelfeld har mycket
höga tankar om sig själv, han hamnar ofta på grund
av egna eller andras missförstånd i komplicerade situationer
som han dock enligt sin egen uppfattning löser på ett
utomordentligt sätt. Han har skrivit boken Portugisiska oregelbundna
verb (bild) som är oöverträffad inom sitt mycket
smala område men omöjlig att sälja.
Utrustad med tummen
mitt i handen och don Quijotisk iver kämpar han mot sin egen
betydelselöshet, nedriga och ondskefulla kolleger och andra
vardagens besvärligheter.
Författaren avslöjar i 15 av vanvett sprudlande episoder
den tyska akademikerns titelsjuka, löjliga skrytsamhet och
hur de alltid tar sig själva på det största allvar.
Författaren driver med akademiker överhuvudtaget
taget antingen det handlar om tyska akademiker, vid Cambridge
i England eller i Colombia och Indien. De är uppblåsta
och äregiriga, känsliga för titlar och officiella
utmärkelser. Von Igelfeld är en nästan överdrivet
hederlig person som därför råkar ut för en
hel del. Boken egen stil är överdrivet och högtravande
akademisk.
I den sista i trilogin finns i flera avsnitt en sensmoral om att
överlevnad bara är möjlig om vi ömsesidigt
börjar respektera varandra i stället för att skapa
konflikter och intrigera och att vi måste älska dem
som vi lever och arbeta med och älska dem med alla deras
brister, hur inbitna och uppenbara de än må vara.
Läs ett utdrag ur "Ett
slags tax" på engelska.
Ha gärna de små mästerverken på nattygsbordet
som njutning inför insomnandet. Alla är lika bra.
Naturens bidrag till Kreativ
förstörelse
Länder med många klimatkatastrofer
utvecklas snabbare ekonomiskt på lång sikt än
länder som är mindre katastrofutsatta. En del ekonomer
och andra experter hävdar att naturkatastrofer fungerar som
naturens städpatruller. De röjer plats för modernare
och effektivare strukturer, vilket i sin tur ökar den ekonomiska
tillväxten. De kan fungera som ett brutalt stimulansmedel.
Innovationer följer ofta i katastrofers spår. Katastrofekonomi
är ännu ett mycket smalt forskningsområde och
motståndet från de som drabbas är stort.
Två forskare, ekonomiprofessor Mark Skidmore vid Michigan
State University och ekonomen Hideki Toya vid Nagoya City University
i Japan gav 2002 ut en avhandling som jämför katastroffrekvensen
i 89 länder och deras ekonomiska tillväxt under en 30-årsperiod.
Studien tar hänsyn till ländernas storlek, regeringarnas
storlek, öppenhet för handel och avstånd till
ekvatorn. De fann att när det gäller klimatrelaterade
katastrofer orkaner och cykloner men inte jordskalv och
vulkanutbrott så var ju fler desto bättre.
När någonting förstörs bygger man inte nödvändigtvis
upp samma sak som förut. Man inför modern, teknik, man
tänker kanske effektivare, säger Mark Skidmore.
Katastrofer får folk att tänka annorlunda.
Ekonomen Joseph Schumpeter kallade denna mekanism för kapitalismens
kreativa förstörelse. Läs mer i en artikel
i International
Herald Tribune 8 juli 2008.
Artikeln är översatt i Tempus nr 29 2008, läs
mer här.
Mintgrodornas återkomst
Naturligtvis fortsätter
Österlenförfattaren
Karin Brunk Holmqvist
att skriva, och jag att läsa hennes böcker även
om jag blev besviken på hennes förra bok Villa Bonita.
Hennes femte bok (2007) heter Mintgrodorna återkomst och
består av 36 kåserier indelade i fyra avdelningar:
Kvinnligt, Rädslor, Det Moderna samt Hem & Familj.
Boktiteln anspelar på författarens svaghet för
sötsaker och bekymmer med sin vikt.
I kiosken där hon brukar handla har chokladgrodorna med mintkräm
varit slut ett tag och hon har frågat efter dem flera gånger.
Men nu är de där och hon köper fyra stycken trots
att hon bestämt sig för att banta.
Där finns små aforismer, lite lagom snälla politiskt
inkorrekta synpunkter som att jämställdhetsdebatten
är förbaskat tråkig och onödig
och vi kvinnor binder bara ris åt egen rygg genom att upprätta
jämlikhetsplaner.
Det är en självbiografisk bok som inte kan väcka
mitt intresse alls lika mycket som hennes tidigare böcker.
Den är till och med klart sämre än Villa Bonita.
Några korn finns det dock: som 25 m bröstsim och saltlakrisklubba
som belöning samt inköpet av en värdelös "Tvättkula"
i Tomelilla Folkets Park på 60-talet.
Intervju i Trelleborgs
Allehanda och i Nya
Vermlands-tidningen. Jag tror att boken uppskattas mer av
kvinnor, se Malins
blogg och Kerstins
krumelurer.
Egna bloggar om böcker jag läst av Karin Brunk Holmqvist:
06-04-26 Rapsbaggarna,
06-05-30 Potensgivarna,
06-10-03 Stenhimlen,
07-02-12 Villa Bonita.
Vaggerydstravet
I
går var det en ny tävling för Muskot och George
"Jojje" Scott, nu på travbanan i Vaggeryd.
Vaggeryd
är en liten kommun med drygt 12000
invånare som ligger tre mil söder om Jönköping.
Det är en lång resa dit. Det bekom emellertid inte
de två ponnyhästarna illa. Det blev bra placeringar
för båda. Muskot gick i lopp fem där han blev
två efter Linda Olssons Martelle. Det blev en hård
kamp över mållinjen mellan tre hästar (se bild
till vänster). Från vänster till höger Kima
Frenning med Martelle (1), Jessica Gustafsson med Marster (3)
och Nilla Tomelius med Muskot (2).
George "Jojje" Scott (bild) gjorde åter ett bra
lopp, i sitt livs tredje travtävling, och blev trea i lopp
7. Båda loppen gick över 2100 m och hade voltstart.
"Körsven" i båda loppen var Nilla Tomelius.
Bilderna kommer från Pixbox.
Sedelpressarna går - och
nu tar papperet slut
Inflationen i Zimbabwe räknad
i procent är inte längre miljontals utan miljardtals.
Och
detta kräver ständig tryckning av nya sedlar
samtidigt som tryckningen av nya pengar ökar inflationen.
Se bild på den nya halvmiljardsedeln - värd ungefär
10 US-dollar vid svartväxling. (kommentar: Bara några
dagar senare kom en-miljard sedeln). Varje morgon är köerna
utanför bankerna långa (bild).
I Zimbabwe kämpar president Mugabe med alla medel för
att behålla makten. Han har nästan alla mot sig både
i sitt eget land och i hela världen, till och med hans gamla
vän från revolutionstiden i Sydafrika, Thabo Mbeki,
börjar ta avstånd från honom. Hur hålla
folket i styr? Jo, han använder sig naturligtvis av statens
förtryckarapparat, polisen, militären och underrättelseagenterna.
Men dessa måste då betalas bra och till detta krävs
det pengar. Inför det senaste så kallade presidentvalet
har han också behövt pengar för att etablera en
grupp kommandobaser runt om i landet. Baserna bemannas av krigsveteraner
och ungdomsmiliser som har rekryterats för att hålla
befolkningen i schack med hot, våld och mord.
Mugabe måste låta trycka nya pengar hela tiden för
att kunna betala löner till sina anhängare. Det statsägda
företaget Fidelity Printers & Refiners som trycker pengarna
är Mugabes livlina. Men nu är företaget i kris
och tvingas minska sin verksamhet. Orsaken är att ett tyskt
företag har slutat leverera sedelpapper. Läs mer i en
artikel i Los
Angeles Times.
Troligen ligger nu ett inbördeskrig nära, kanske blir
det bristen på pengar som tvingar fram en förändring
med våld. Och varför inte? Som frihetskämpe för
30 år sedan i Rhodesia tog han till våld för
att störta den vita regimen. Kanske behövs det
en ny revolution för att äntligen få honom att
lämna makten!
Tidigare bloggar om Zimbabwe:
07-12-15 Korruption
förvärrar hungern i Zimbabwe.
07-07-27 Ekonomisk
kollaps stoppar spridning av Hiv.
05-10-16 Det
svarta Afrikas rasism.
Äntligen vänder börsen?
Underbart med gårdagens
kraftiga uppgång på börsen, efter en långvarig
tillbakagång, nästan 40 % på ett år. Läs
i DN. Torsdagen blev årets näst bästa börsdag.
Stockholmsbörsen hade stöd av starka uppgångar
i USA och Asien på onsdagen och natten till torsdagen. Läs
i SvD-E24. Det är viktigt för oss som lever
på pension att börsvärdet åter repar sig.
Förhoppningsvis är detta inledning på en stadig
förbättring även om det troligen blir en rekyl
nedåt senare idag när kortsiktiga spekulanter ska ta
hem vinsterna. Nordnets analyschef Peter Malmqvist spår
en uppgång på omkring 20 procent under en 23
månadersperiod framåt. Läs
i DN.
Härligt härligt! Sådana utsagor blir ofta självbekräftande.
Optimism föder optimism och kurserna stiger. Även positivt
med att oljepriset faller och att bensinen går ner.
Beskylld för att vara Bo Balderson
Senast
jag skrev om att uppnå mitt mål att läsa 500
svenska deckare från Trenter till Josefsson
var i januari i år då jag presenterade
Elvy Ahlbeck som skrev för 30-40 år sedan. 
Nu har jag letat fram Jan Håkansson
(bild)
ur egna och bibliotekets gömmor. Han har främst
gjort sig känd som humorist med åtskilliga kåserisamlingar
bakom sig men har också skrivit ett halvdussin kriminalromaner
och har då påståtts likna eller till och med
vara Bo Balderson. Han är född 1928 och ägnas en
artikel i DAST magazine, 1998 (31:1) skriven av deckarlegendaren
Kjell E. Genberg: "Jan Håkansson
: en trivsam författare har hunnit bli 70 år".
Hans två senaste böcker skrevs 1994 och 1995.
Domprostinnans fall (1994), handlar om de ståtliga
husfasaderna vid Ekvägen på Södra Djurgården.
Allt andas idyll men skenet bedrar och när Döden gör
sin entré får detta oanade konsekvenser. Fler mord
följer och det brokiga persongalleriet reducerats avsevärt.
Gärningsmännen är flera och kända för
läsaren men ingen av dem får sona sina brott. Boken
är lättläst men platt och helt utan spänning.
Visst kan man läsa Jan Håkanssons böcker som exempel
på humoristiska deckare men några höga poäng
får han inte. 
Läs
mer här.
Mord på Majö (1995) handlar om Erik Hedman,
som är bokens jag och en sjukpensionerad lärare. Han
lämnar det hektiska storstadslivet ich flyttar ut till Majö
i skärgården. Han får hyra en fallfärdig
stuga av fiskaren Harald Söderberg. På ön finns
många frispråkiga typer. Det sladdras om en amorös
präst, Torsten Lundblad som var galen efter fruntimmer. Han
bara försvann för fem år sedan. Så dyker
hans lik upp i fiskegarnen. Hedmans vän Mikael Björn
som nu blivit kommissarie anländer till ön och kan konstatera
att prästen mördats innan kroppen hamnat i havet. Boken
är full av skrönor från skärgårdsöarna
med fiske och jakt. Boken innehåller mycket om fiske och
friluftsliv men mindre om intriger och saknar spänning. Läs
mer här.
Gripen av textil
I torsdags (se blogg Smyge, en sommaridyll i Trelleborg)
var jag i Smyge för att äta "äggakaga".
Då ägnade jag också en stund åt konstutställningen
"Gripen av textil" i Köpmansmagasinet. Den pågår
juli månad ut. Ett tjugotal konstnärer skildrar olika
nutida och dåtida teman. Där fanns bland mycket annan
verk av
Margareta Heijkenskjöld Holmgren vill skapa ett språk
med sin konst, av Ingrid Malmström i Trelleborg som har hittat
en användning för bortglömd kvinnokraft, av Eva
Nilsson från Möllesom är intresserad av taglets
karaktär och möjligheter och av Åsa Wågmark
som vill låta mode och konst mötas och inspireras av
varandra.
Mer om Ingrid Malmström kan man läsa på hennes
hemsida, Ingrids ateljé.
Trelleborgs
Allehanda hade den 7 juli en artikel om den första textila
utställningen i Köpmanshuset i Smygehuk.
Det är den andra intressanta utställningen på
kort tid i Köpmansmagasinet. I juni handlade det om "Females".
Ett annat skäl att gå dit är den fantastiskt vackra
utsikten genom de två söderfönstren.
 |
 |
|
|
Inbjudning till vernissage |
Margareta Heijkenskjöld Holmgren |
Åsa Wågmark |
 |
 |
 |
|
Ingrid Malmström |
Eva Nilsson |
Den vackra utsikten |
Det duger inte att sova på
saken och vänta på bättre tider
Först var det ungdomen,
bland annat i form av de politiska ungdomsförbunden med Niklas
Wykman i spetsen som högljutt protesterade mot förslaget
till ny FRA-lag. Till dessa sällar sig nu de medelålders
och äldre. Var finns anhängarna förutom i en liten
skara kring statsminister Fredrik Reinfeldt? I gårdagens
Dagens Nyheter kunde man läsa under DN-debatt "Regeringen
måste nu backa om FRA-lagen". Flera kända
folkpartister som de tre före detta partiledarna Bengt Westerberg,
Ola Ullsten och Maria Leissner i gott sällskap med fyra folkpartistiska
riksdagsledamöter undertecknar artikeln med budskapet till
regeringen att börja lyssna på medborgarnas kritik,
ta ett steg tillbaka och öppna för en förutsättningslös
debatt. Det är ett råd säkert många med
mig gärna håller med om. Många är säkert
de läsare som nu uppfattar att det främst är folkpartiet
som står för åsiktsfrihet och demokrati i Sverige
och som lyssnar på väljarna.
Kritikerna mot FRA-lagen inom centerpartiet
har beslutat sig för att anordna en konferens till hösten.
Den ideella stiftelsen Centrum
för rättvisa anser att FRA-lagen gör svenskarna
rättslösa och strider mot Europakonventionen. På
måndagen anmälde man därför lagen till Europadomstolen
i Strasbourg.
På ledarsidan i Svenska Dagbladet i går skriver den
sedan valet så regeringslojala tidskriften Neos
chefredaktör Sofia Nerbrand om "den totala arrogans
som Alliansens partiledningar har uppvisat", vilket bland
annat tagit sig uttryck i att "Medborgarna har behandlats
som barnrumpor". Det är också lätt att instämma
i hennes slusats "Det är därför följdriktigt
att många vänner till Alliansen nu desillusionerat
ger upp sitt politiska engagemang".
Jag håller verkligen med kraven i ledaren i Trelleborgs
Allehanda i tisdags om att det är dags för regeringen
att ta ett steg tillbaka och öppna för en förutsättningslös
debatt. Och det måste göras nu innan den har alla Sveriges
väljare emot sig. Det duger inte att sova på saken
och vänta på bättre tider.
Tidigare blogg om FRA-lagen.
Coca-Cola flaskan spårar
förändringar i Afrika
Vem är den största privata arbetsgivaren
i Afrika? Det är Coca-Cola som sysselsätter kanske en
miljon afrikaner främst inom distributionssystemet som transporterar
några backar åt gången av den söta drycken
från fyllningsfabrikerna långt in i slummen och långt
ut i bushen. En undersökning vid University of South Carolina
antyder att en procent av Sydafrikas ekonomi är kopplad på
ett eller annat sätt till distributionen och försäljningen
av Coke.
Afrikanerna konsumerar 36 miljarder flaskor Coke varje år.
Försäljningen analyseras noggrant av Coca Cola och den
är därför ett av Afrikas bästa mått
på stabilitet ovh välstånd. Våld och krig
speglas genast i försäljningen. När Coca-Cola misslyckas
i ett land så får landet snart också stora svårigheter.
Fyllningsanläggningen i Eritrea fungerar knappt och fabriken
i Somalia kämpade på under flera år men har nu
gett upp sedan sockerlagret stals av pirater och personalen hotades
av beväpnade män. Och bara med "konstgjord andning"
fortsätter försäljningen i Zimbabwe. Men totalt
sett ser Afrikas framtid kanska ljus ut. Företaget Coca-Cola
räknar med att försäljningen ska öka med 10-13
% per år de kommande åren. I Kenya har företaget
investerat 50 miljoner dollar i en ny fabrik och 10 miljoner dollar
i ett nytt kontor trots de våldsamma oroligheterna där
tidigare i år.
Bild Coke Vanilla
Läs
mer i en artikel i The Economist.
Bra utdelning på Jägersro
Trav
på Jägersro i dag. George "Jojje" Scott genomförde
sitt premiärlopp som treåing. Han kom till Gränsbo
i september 2007. Han
startade i första volten, där han var fyra i starten.
Arbetade sig snabbt upp till en andraplats som han lätt höll
i mål. Bra tid för att vara ett debutlopp, 2,28. För
honom är det start igen redan på onsdag i Tommelilla.
Hans kompis Muskot, som är sju år och betydligt mer
erfaren på travbanorna runt om i södra Sverige, inklusive
Gotland, gjorde två starter. I lopp 1 startade han längst
bak med 100 meters tillägg. Han sprang bra och satte nytt
personligt rekord med 1.55,6 vilket räckte till en fjärdeplats.
Det gamla rekordet på 1.56,3 satte han i Halmstad
i april. I lopp 13 där de flesta av Skånes bästa
travare var med startade han längst fram och lyckades hålla
undan för alla utom segraren. Två andra- och en fjärdeplats
blev alltså dagens facit och med detta var ägaren och
tränaren Nilla Tomelius helt nöjd.
Bild på Muskot med familj, han är bara reservpappa
som valack, men fostrar fölet Minton som vore det hans egen
son. Mamma Mirella har han gått tillsammans med under större
delen av sitt liv. Muskot håller sig här lite i bakgrunden.
Sudans president efterlyses
för folkmord
Internationella brottmålsdomstolen
i Haag (ICC) ska på måndag efterlysa Sudans president
sedan 15 år, den 63-årige Omar al-Bashir, för
folkmord och brott mot mänskligheten i Darfur. Uppgifterna
publicerades i går av The Washington Post, läs
mer här. Jan Eliasson, fd svensk utrikesminister, efter
Anna Lindh, har i över ett år arbetat för FNs
räkning med att få i gång fredsförhandligar
mellan regimen i Sudan och oppositionella, beväpnade grupper.
För
en månad sedan gav han upp medlaruppdraget. Ändå
säger han i en TT-artikel att det kan vara fel att åtala
presidenten eftersom det kan hindra fredsprocessen.
Det är tvärtom mycket glädjande tycker jag och
det första konkreta som görs av det internationella
samfundet efter fem år av ett blodigt förtryck som
den sudanesiska regimen utövat mot Darfurregionen. Det är
riktigt och en hedervärd åtgärd att ställa
den högst ansvarige i landet till svars för detta.
Läs mer om den vedervärda behandlingen av Darfurs folk
på kampanjgruppen Olympic
dream for Darfur, som förra året inledde en turné
mellan länder som tidigare drabbats av folkmord.
Se bilder på den schweiziska sajten Darfur
Center.
Enligt en artikel
idag vill Sudan att Arabförbundet kallar till möte.
Läs också Sudan
Tribune och mer om folkmordet i Darfur i Sudan i Missnöjet
gör uppror.
Artikel
i DN först den 14 juli.
Bilder på flyktingar från Darfur och på den
åtalade.
Smyge, en sommaridyll i Trelleborg
Fint cykelväder, svaga vindar
från sydväst och färden gick därför
mot Smyge (som Smygehamn kallas av de som är bosatta i trakten).
Smyge är en verklig idyll, särskilt för en cykeltrampare
som jag, alltid lika roligt att komma dit. Fast just nu finns
det ogräs i idyllen i form av den brandskadade butiken Coop
Nära.
Strax före midnatt på måndagskvällen började
branden (se artiklar i Sydsvenskan
och i Trelleborgs
Allehanda.
Se också Webb-TV
från släckningen.
Men i går, torsdag, var det uppröjt även om brandlukten
var märkbar och inne i butiken pågick utförsäljning
av varor för fullt.
Det var därför trevligare att komma till Smygehuk där
det traditionsenligt serverades den läckra "äggakagan"
med hårdstekt fläsk och lingon. Även dryck ingår
i det facila priset av 50 kr. Det är farmor Ingrid som sedan
många år håller i arrangemanget. Ett av barnbarnen,
Johanna Jobacker, serverade. I kön träffade jag Egon
som var där i sällskap med sonen Erik samt Birgitta
som tycker att det är lätt att ta sig från Täby
till Trelleborg och Ystad som är favoritresmål under
sommaren. Vinden var ovanligt svag så att det var möjligt
att gå ända ut på utsiktsbryggan utan att få
den vanliga duschen. Till sista tog jag mig uppför de 65
trappstegen i Fyren för att kunna njuta av utsikten därifrån.
Läs
mer om Fyren i Smygehuk här. Innan dess ägnade jag
också en stund åt konstutställningen "Gripen
av textil" i Köpmansmagasinet. Mer därom längre
fram.
 |
 |
 |
 |
|
Uppröjt utanför Coop nära |
Livlig kommers i butiken |
Farmor Ingrid ansvarar för den läckra äggakagan
|
Barnbarnet Johanna Jobacker serverade |
 |
 |
 |
 |
|
Glada sommargäster i Smyge |
Här kan du nå Sveriges sydligaste punkt utan dusch
idag |
Fyren i Smygehuk |
Och njutbar utsikt från toppen |
Det är samhället som
sätter ramarna för skolans utveckling
Enligt
den senaste Pisastudien från OECD (se finska
undervisningsministeriet) som gjordes 2006 stärker Finland
sin ställning som det land där 15-åringarna lär
sig räkna och behärska naturvetenskapliga ämnen
bäst - medan Sverige föll från 18 till 22 plats
bland de 57 länderna som undersökningen omfattade, se
min blogg "Finska skolbarn
i täten, svenska halkar bakåt".
Sedan dess håller världen
på att trampa upp en stig till Finland för att utröna
vad det är som har gjort att detta diskreta, nordiska land
har världens bästa skola. Det finska utbildningsdepartementet
har tre heltidsansällda, som arrangerar studiebesöken
i landets skolor, som tar emot en ström av utländska
politiker, byråkrater och journalister (läs mer i en
artikel i The
Economist som också finns
här) . Alla vill veta hur skolans inre arbete ser ut.
Men det är inte bara att "kopiera vinnarna i PISA".
Långsiktig skolpolitik baserad på brett samförstånd
är receptet på en effektiv skola. Men detta kan inte
enkelt överföras till andra länders skolpolitik
"därför att mycket beror på andra faktorer,
som ligger utanför skolan". Finlands ekonomi som till
ganska nyligen var beroende av jordbruk under svåra förhållanden
på nordliga breddgrader har format en "stoisk och strävsam
nationalkaraktär". Hårt arbete och gott uppförande
är normen, läraryrket lockar de bästa förmågorna
(nästan 90 % av de sökande till lärarutbildningen
avvisas, det är eliten som blir lärare). Beslut om utbildning
fattas i Finland i samförstånd. "De fortsatte
arbetet tills de nådde en uppgörelse och det tog två
år", berättar Hautamäki vid Helsingfors universitet.
Därför har nästan ingenting behövts ändras
på 30 år. I Finland betonas också vikten av
att ha lärarna med sig när man planerar förändringar
i skolan. "Om inte lärarna är med ombord händer
ingenting" varnar Sam Freedman, utbildningschef vid tankesmedjan
Policy Exchange i London.
En ond saga för vuxna barn
Solnapolisens
förundersökningsledare, kriminalkommissarie Evert Bäckström
som inte tycks besväras av något större själsdjup
har dock skrämts av personalläkaren till att börja
med en grönsaksdiet och sluta med alkoholen. Det håller
på att ta död på honom mentalt. Dessbättre
är han snart på gång igen och sedan han återfått
sin tjänstepistol som han nu bär i ett vristhölster
är han åter mordutredaren med intuition och självsäkerhet.
Han får till och med användning för supersalamin
i den vältränade polisinspektören och deltidsflatan
Annika Karlsson som blir eggad av kulhålen i Bäckströms
lyxiga lägenhet.
Leif G W Persson visar än en gång att han är en
svensk deckarförfattare av mästarklass. Hans nya bok
Den som dödar draken är spännande och
underhållande och lättläst. Man håller gärna
med Magnus Persson i Svd att den är "hårdkokt,
smart och spännande". Kanske förledande, där
finns säkert många ledtrådar jag missat. Ty en
pusseldeckare är det och samtidigt en polisroman med många
av de kända figurerna med. Huvudperson är naturligtvis
kommissarien Evert Bäckström. Boken är full av
humor och självironi och har mycket av den hårdkokta
amerikanska stilen.
Bäckström får ett dubbelmord att reda ut. Tidningsbudet
Septimus Akofeli hittar liket efter Karl Danielsson, 68, på
Hasselstigen 1 och blir sedan själv mördad. Utgången
är lika överraskande för Bäckström som
för läsaren. I bara farten löser han också,
på sitt eget typiska sätt, ett rått värdetransportrån
med en internationell liga av iranier och HA medlemmar. Läs
också den nystartade GW-bloggen.
Blogg om hans förra bok 2008-02-07 "Faller
fritt som i en dröm".
Recensioner i SvD,
i DN,
i Expressen
och i GP.
Modemstrul
För nästan precis ett
år sedan satt jag där jag sitter nu nämligen framför
en av datorerna på biblioteket i Anderslöv. Den femte
juli i fjol hade vi nyss flyttat in på Gränsbo söder
om Östra Klagstorp och Bredbandsbolaget behövde nästan
två veckor för att åter ge oss kontakt till den
livgivande linan ut till Internet. Liksom då har Pernilla
Mörstam åter
vänligen ställt sin ena dator till förfogande.
Jag ringde supporten i morse och han lovade att genast se till
att ett nytt modem skickas - det kan ta upp till tre dagar, och
det få vi väl försöka stå ut med. Det
tycks vara strömbrytaren som pajat på modemet.
Jag har cyklat hit, det är nästan nio kilometer. Det
är nästan för varmt, med svag vind, 22 grader i
skuggan och bara ett lätt dis som skymmer solen.
Falskt kvinnoideal
På Aftonbladets
webbsajt har man de senaste dagarna kunnat se en snygg tjej
som drar blickarna till sig på en framträdande plats.
Tyvärr försvinner hon efter en
stund och ersätts med en annan mycket
smalare kvinna. Hon ser ut att vilja ge de anorektiska kvinnorna
en kropp.
Hon
är inte alls tilldragande och inget man vill vila ögonen
på. Men hör och häpna! Jag begriper ingenting,
det är ju den sistnämnda kvinnan man ska beundra. Det
är hon som är idealet att eftersträva. Det handlar
om en "före-efter" annons. Före och efter
"One Week" metoden. Man ska klicka för att komma
till "Hälsoklubben" - tala om ordförfalskning
- där man kan köpa en flaska Diet Cleanse så att
man kan "bli av med sin övervikt". Titta på
bilderna och döm själv vilken kvinna som är mest
attraktiv. Och vad säger Marknadsdomstolen om denna falska
marknadsföring? Man får betala 300 kr för en flaska
med garanti att gå ner i vikt "med rimlig motion och
lämplig diet". Det vet väl alla redan! Det är
klart att det är bra att äta lämplig mat, som mycket
grönsaker och frukt, och att undvika godis och alkohol, och
att motionera, detta behöver alla. Vad jag vänder mig
mot är dels att man ska betala 300 kr för detta och
dels och främst att visa upp en bild på en anorektisk
kvinna som ett ideal att sträva efter. Bilder på "före"
och "efter".
(Två månader senare upptäcker jag att reklammakarna
för "One Week" har bytt ut bilderna för före
efter till något mindre anorexigt, se här och här).
Mamma Mia på Grand
Benny
Andersson och Björn Ulveus är genier i en
ännu
högre grad än jag har förstått. Det är
deras musik som gör filmen fängslande och mycket underhållande
och fyller hela salongen på Grandbiografen i Trelleborg.
Mamma Mia är en musikalfilm som är baserad på
musikalen Mamma Mia som i sig delvis är baserad på
melodier av popgruppen ABBA. Min fru och jag var på en så
kallad förhandsvisning i går kväll klockan 9.
Jag fick höra mycket som vi kände igen och mer ändå
som var nytt för mig. Handlingen i filmen är gjord utifrån
låtarna som därför kommer in på alldeles
exakt ställe och får stor effekt på tittarna.
Det var mycket njutbart att höra det underbara soundet som
präglat ABBAs musik sedan 30 år tillbaka.
Större än Beatles
det är vad de är. Annars är handlingen i filmen
banal och mycket sentimental även om skådespelarnas
prestationer är av hög klass. Man ser gärna Meryl
Streep (bild) som Donna,
Amanda Seyfried (bild)
som hennes Sophie och Pierce Brosnan (bild) som Sam Carmichael.
Donna är en medelålders ensamstående mamma som
fruktar ögonblicket då hennes 20-åriga dotter
ska börja leva sitt eget liv. Inför bröllopet som
väntar försöker Sophie få tag på sin
okända fader. Därför bjuder hon in tre män
som alla enligt hennes mors dagbok kan vara hennes far.
Filmen hade galapremiär i Storbritannien den 1 juli och i
Sverige den 4 juli.
Filmens officiella hemsida, Mamma
mia The Movie och dess svenska
officiella hemsida. Fakta hos IMDB
och på Movizine.
Officiell Abba sajt. Musicalen Abbas hemsida.
Tidigare biobesök i år:
25 juni, The happening.
9 april, Angel.
22 februari, Morgan Pålsson
- världsreportern.
Chockkyl huvudet och må bättre
Huvudet
i kallt vatten gör oss gladare. Tänk så fel jag
haft. När jag duschat kallt efter att ha spelat badminton
och tvingats tvätta håret i kallt vatten också
har jag trott att detta kunde vara farligt. Orsaken var att tills
för några år sedan fanns det på Aurahallen
i Malmö bara ljumma duschar som inte kunde vridas till kallt.
Ett undantag fanns och det var en dusch med iskallt vatten. Den
tvangs jag därför använda. Nu läser jag att
kallt vatten stimulerar huvudet och därmed hjärnstammen.
Detta leder till ökad produktion av noradrenalin. Som kemikalie
i hjärnan har noradrenalin betydelse främst när
det gäller vakenhet, aktivitet, uppmärksamhet och vid
depressioner. Som blodburet hormon ökar det hjärtverksamheten
och höjer blodtrycket. Hjärnan påverkas också
av kylan som av små elektriska stötar.
Vi är gjorda för och har behov av extrema temperaturskillnader
men upplever dem sällan, menar forskaren Nikolai Shevchuk
vid Virginia Commonwealth University i USA. Stenåldersmänniskan
utsattes ofta för sådana och ett skäl till depressioner
idag kan vara att vi idag bara lever i en "lagom värld".
Vinterbadarna är de som tycks ha fattat detta bäst.
Ut ur den varma bastun och ner i iskallt vatten. Så levde
vi (åtminstone männen) för tusentals år
sedan och det är det levnadssättet som kroppen och hjärnan
mår bäst av även på 2000-talet.
Om detta kan man läsa i Illustrerad
Vetenskap nr 8 2008 Läs
mer på Discovery News.
Originalartikel
i Science Direct. Mer om vinterbadare.
Födelsedag med högsommarväder
Den 2 juli blev en underbar
sommardag som jag startade med en cykelrunda ner till havet förbi
Beddingestrand.
På
återvägen passerade jag Henry och Ingegerds (se
tidigare blogg) sommarstuga och fick tillfälle att ta
mig en titt på denna idyll, bara en kilometers promenad
från Östersjön. Det fina vädret passade utmärkt
för att fira min dotter Linas födelsedag utomhus i trädgården.
Linas storasyster Desiré med mina två barnbarn Joel
och Johanna var också här för att gratulera. Dagen
innan hade alla varit på Zoo i Köpenhamn.
Lina ordnade grillningen och
det var gott med grillspett och grillad fläskfilé
och nypotatis med jordgubbstårta som efterrätt.
Lina
hade bland annat önskat sig böcker: Marina Haags "I
annan del av Bromma" som tycks blivit en ny storsäljare
för Piratförlaget och Camilla Läckbergs senaste
bok "Sjöjungfrun". Rekord
i fånighet enligt DNs recensent Lotta Olsson, men smaken
är ju olika. Själv läste jag Dickens, Dostojevskij
och Sartre redan långt yngre än min dotter. Lina fick
också en väska anpassad till cykelkorgen, semesterpengar
m.m.
Blogg om Linas födelsedag
2006.
Tro, vett, vanvett en uppgörelse
med religionerna
För alla oss som tror
på det mänskliga förnuftet och på den vetenskapliga
metoden som främsta sättet att söka kunskap är
detta en bok vi läser med njutning och glädje. Det är
en bok som borde stå på grundskolans obligatoriska
läselista.
Den
jag närmast tänker på att jämföra med
är den norske författaren Jostein Gaarders bok Sofies
värld, där en ung flicka undervisas i filosofiska frågor
en bok som sålts världen över i 30 miljoner
exemplar.
Boken är underhållande och spännande. Kryssningen
i den ståtliga segelbåten Algarina (bild) i Kroatien
erbjuder saltstänk och solbad. Härliga måltider
och vackra scenarier blandas med stormar, sjösjuka och nära
döden upplevelser. Bokens författare blir misshandlad
för sin gudsförnekelse av ett gäng
storväxta norrmän som är sjundedagsadventister
och som förbereder sig på Jesu återkomst
och väldens undergång. Boken har en hemsida. Läs
mer här.
Under en kryssning i Kroatien samtalar sex goda vänner om
vetenskapens betydelse och religionernas roll för människors
liv och utveckling.
Författaren Hans Christian Cars (bild) är väl insatt
i vetenskapens teorier om världsalltets uppkomst och utveckling
så väl som människans.
Men
är också kunnig i de vanligaste religionernas berättelser
och myter. Han låter ressällskapets personer gestalta
och försvara katolicismen (Eva), Gudstron i stort (hennes
man Sven), Jehovas vittnen (Anna) och buddismen (hennes man Johan).
Även presidenterna George Bush och Ahmadinejad är med
på ett hörn liksom en imam och en rabbin.
I en epilog presenterar författaren sin egen trosbekännelse.
Här finns många grundläggande värderingar
som jag gärna delar. Den är en så bra sammanfattning
att jag tar mig friheten att lägga ut den här. http://www.tomelius.se/Blogg/TroVettVanvett.html
Om författaren:
Hans Christian Cars, f. 1939, har bl a varit kansliråd vid
försvarsdepartementet, finanschef vid FNs organisation för
att bistå Palestinaflyktingar, administrativ chef för
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa,
direktör vid Internationella atomenergiorganet samt administrativ
chef för OSSEs mission i Kosovo.
Komedi-favoriter
Många
av mina favoritprogram på TV är humorprogram och många
av dessa är engelska och många är gamla program
som går i repris.
Jag
vill nämna tre utan någon inbördes ordning som
alla är brittiska humorserier: Det är "Keeping
up Appearances" (Skenet bedrar) med Hyacinth, Richard, Onslow
och Daisy (bild). Det är en brittisk komediserie producerad
av BBC 1990-95. "Absolutely Fabulous" (Helt hysteriskt)
som också är en BBC produkt om Edina Monsoon och Patsy
Stone, två medelålders kvinnor i London (bild), som
desperat försöker verka yngre och hippare än vad
de är och "The Vicar of Dibley" (Ett Herrans liv)
med Geraldine Granger, en kvinnlig präst i den konservativa
kyrkan. Där finns också med far och son Horton samt
den härliga svärdottern Alice Tinker (bild).
Av
svenska komediserier kan jag titta på "Care of Segemyhr"
med den förnäme Fredrik Segemyhr, lägenhetens ägare
spelad av Johan Ulveson. De tre övriga huvudpersonerna är
hans flickvän Cecilia, Cilla, spelad av Sussie Eriksson,
Fredriks
kompis och diversearbetaren Jan-Olof, spelad av Lennart Jähkel
och taxichauffören Anton, spelad av Olle Sarri (bild).
Och den i år nyinspelade Mia & Klara, som jag gillar
alltmer sedan jag träffat Mia Skäringer på Centralstationen
i Göteborg.
Officiell webbsida för Absolutely
Fabulous.
Officiell webbsida för Keeping
up Appearances.
Officiell webbsida för The
Vicar of Dibley.
Officiell webbsida för Mia
& Klara.
Jag har tidigare bloggat om Keeping up Appearances 07-12-20
och om Absolutely Fabulous 06-11-01
och
och om mötet med Mia "Gulletussan" Skäringer
den 08-05-22.