Blogg
Funderingar
Startsida

Bertil Tomelius  Blogg  Funderingar
Juli 2012

Bertil Tomelius
Startsida

Socker- det vita giftet

 2012-07-31   Forskning & Vetenskap
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
Sockerförbrukningen har exploderat i hela världen. Nu håller forskarna på att ta reda på varför. Mycket tyder nämligen på att vår kropp blir som besatt av sockret så att vi blir beroende. Socker är inget naturligt livsmedel för människan. Tills för ett par tusen år sedan fanns det inte på menyn.
Det vanliga sockret vi äter - sackaros - från betor eller sockerrör består av två molekyler. En är glukos - druvsocker - och den är normal i vår kropp. Den får vi genom potatis, bröd, pasta och ris. Men den andra beståndsdelen fruktos, bär sig helt annorlunda ut. Den ingår inte i kroppens metabolism utan omvandlas till fett i levern. Man får fettlever precis som alkoholisterna med kolesterol och hjärtproblem.
Läs Sara Ehdins blogg om "Den nya sockerdöden" om fruktosens skadlighet.
N-gruppen: Fruktos – Ett socker som beter sig som fett.

Men sackarosen ger inte bara fetma utan den ökar också aptiten och råttförsök har visat att djuren blir beroende av socker och får abstinenssymptom. Andra försök visar att sockersug kan vara starkare än kokainbehov och att socker ger hunger också på annan mat än socker.

I USA finns en grupp läkare som jämställer socker med alkohol och tobak och som menar att läsk eller godis bara ska få säljas till personer över 18 år.

Artikeln som verkligen fick mig att tänka om läste jag i Illustrerad Vetenskap nr 11 2012. Det är en sorts skräckpropganda som är så bra. Liknande rapporter fick mig att sluta röka för tjugo år. Det har jag aldrig ångrat och abstinensbesvären försvann efter en kort tid och ersattes av glädjen över att slippa den äckliga tobaken.

Mari Jungstedt på nytt

 2012-07-30    Böcker, deckare
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan  
Jag har tidigare läst Mari Jungstedts sex första böcker. Den senaste var "Den mörka ängeln" som kom ut 2008 och som jag läste i december 2010. 2009 kom "Den dubbla tystnaden", den sjunde boken i serien om Anders Knutas och Karin Mårtensson. Ytterligare tre kriminalromaner har hon skrivit senare. Den tionde "Den sista akten" kom i år.
Den "Dubbla tystnaden" handlar om ett dubbelt svek eller ett förljugande av sanningen som till sist får fruktansvärda konsekvenser för kompisgänget som består av tre par, bara skenbart lyckligare och mer lyckade än många andra. Några "swingerpartyn" slår inte riktigt väl ut och när de tre paren åker på gemensam semester till den årliga Bergmanveckan på Fårö följt av ett besök på Stora Karlsö går flera av dem ett blodigt öde till mötes.
Vi får träffa våra vänner från tidigare böcker: kriminalkommissarie Anders Knutas, kriminalinspektör Karin Jacobsson och journalisten Johan Berg och hans fru Emma Winarwe, och skådeplatsen är Gotland. Kriminaltekniker Erik Sohlman, åklagare Birger Smittenberg men den populäre kommissarien Martin Kihlgård från Rikspolisen liksom kriminalinspektören Thomas Wittberg och presstalesmannen Lars Norrby.

Det blir ett bättre happy end för Karin Jacobsson som efter långt letande hittar sin bortadopterade dotter, ett resultat av en ridlärares övegrepp på henne då hon var tonåring. Hanna von Schwerin som har samma glugg mellan framtänderna. Man blir glad när man läser sådant. Dessutom blir hon uppvaktad med röda rosor av ung man, fotografen Janne Widén.
Läs Storyn på egen risk.
Wikipedia om Mari Jungstedt. Mari Jungstedts hemsida.

Angela Merkel eller Nelson Mandela

 2012-07-28   Forskning & Vetenskap
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
Vilken person beundrar du mest? Den öppna frågan ställdes i årets stora SOM-undersökning vid Göteborgs universitet. Den årliga SOM-undersökningen (samhälle, opinion, medier) bygger på omfattande enkäter som går ut till 9 000 16-85-åringar bosatta i Sverige.
Av nu levande personer var det Nelson Mandela, Anders Borg och prinsessan Victoria som var populärast i undersökningen. Även Dalai Lama kom högt på listan.
Bland avlidna personer kommer Olof Palme högst. Därefter Astrid Lindgren, Moder Teresa, Dag Hammarskjöld och Martin Luther King.
Den fiktive gestalten Jesus kom på tionde gestalt. KD-anhängare placerade honom som etta.
En stor andel av svaren placerade familjemedlemmar högst, av dessa var "min mamma" och "min fru" särskilt populära svar.
De som beundrade en familjemedlem i stället för en offentlig person var till största delen unga och lågutbildade. Och de familjemedlemmar vi beundrar mest är, till skillnad från kändisarna, kvinnor.

Min egen stora favorit är förstås Angela Merkel, Tysklands förbundskansler sedan 2005. Där ligger till och med Anders Borg i lä. Frågan är om han inte kommer efter Fredrik Reinfeldt också, Sveriges statsminister.
Olof Palme platsar inte alls på min egen lista och inte heller Jesus som kommer långt efter Christer Sturmark, ordförande för förbundet Humanisterna.
Jag skulle också kunna tänka mig några sportstjärnor, Charlotte Kalla och svenska fotbollslandslaget, damerna då förstås! Och naturligtvis Carro Klüft! I min bekantskapskrets är det Victoria Ahlberg (bild) och alla kring Äspöfestivalen. Blogg: Som en julklapp i augusti. Victoria A slår kronprinsessan.

Allsång i Parken 2012

 2012-07-26  Dagbok, Musik
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
I går kväll var jag på Allsång i Parken. Det är en traditionell företeelse i Stadsparken i Trelleborg varje sommar men för mig var det första gången.
Under en timmes föreställning mellan 19 och 20 hanns det med mycket. En fin variation av inslag fick tiden att gå fort. Mest applåder fick - med all rätt - den blott 16-åriga gästartisten Tove Ask. Facebook. Hon sjöng bland annat "sakta vi går genom stan" så att man kunde tro att Monica Zetterlund var uppstånden. Och sedan den kända jazzstandarden "Fly me to the Moon". Mycket njutbar var också Söderslätts Musikkår, hemsida, under ledning av Michael Nordberg med solisten Gert Lindelöf på saxofon. Facebook.
Många klämmiga låtar med hög grad av igenkänning som Muchu Gusto (Sportradions signaturmelodi) , Leroy Anderson medley med flera. Leroy Anderson är son till svenska invandrare från byn Övarp utanför Kristianstad. Finns på Ströövägen öster om Vinslöv.
Men det var också mycket allsång ledd av Lasse Berggrensson som också var konferencier. Temat vara Robban Broberg, så allt var inte så lättsjunget, särskilt "Dann will ich vråla Carola". Lättare sjöng alla med i Lasse Dahlquists "Gå upp och pröva dina vingar". Trevligt sällskap hade jag också och vi hade dessutom tur med vädret. En av sommarens finaste kvällar var det.

Fitness24seven

 2012-07-24  Dagbok, Motion
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
Det är en mycket trevlig upplevelse att gå på gymmet på Nygatan. Det är en kollektiv, anonym upplevelse. Man nickar lite igenkännande. Alla är tillsammans och samtidigt var och en för sig.
Alla arbetar mot samma mål men var och en har sitt eget individuella sätt att nå det på.
Hjärnan svarar på muskelansträngningen med frigörande av substanser som ger ett långtidsverkande "lyckorus". Detta förstärks och samverkar med musik, i likhet med tankar på personer som man gärna önskade vore där.
Alla lyssnar på musik som stimulerar upplevelserna. Var och en har sin egen musik.
Detta kan man uppleva så ofta man vill, dygnet runt, året ut. Med eget fingeravtryck loggar man in och porten öppnas.
Kostar 100 kr i månaden för en pensionär. De estetiska upplevelserna är gratis. Yngre betalar det dubbla. Detta kallar jag positiv åldersdiskriminering!
Gymmet ligger på Nygatan 26 i Trelleborg.
En nackdel är att totala koncentrationen på känslor gör att man kan glömma kvar en del saker som man borde ta tagit med sig hem. Men oftast ligger de kvar till nästa gång. Väl omhändertagna av den vänliga och professionella personalen, ordinarie som vikarier. Diana Eilts är personlig tränare på gymmet. Facebook.
Fitness24seven i Trelleborg.
Tidigare blogg om Fitness24seven: Äntligen tillbaka på gymmet!

Cockpit

 2012-07-22  FTM
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
Sett Cockpit på Grand i kväll. En riktigt underhållande romantisk komedi med favoritskådespelare som Jonas Karlsson, Marie Robertson och Björn Gustavsson.
Marie Robertson står för romantiken och kärleken. Passade mig bra. Marie Robertsons hemsida.
Piloten Valle (Jonas Karlsson) behöver desperat ett nytt arbete sedan han fått sparken och förlorat hustru och bostad på kuppen. När han får höra att flygbolaget Silver Airlines letar efter en kvinnlig flygkapten drar han sig inte för att hoppa i högklackat, krypa i en kvinnlig uniform, ta på en attraktiv peruk och söka och få jobbet. Han lånar sin syster Marias (Elin Jelinek) identitet mot en helårsprenumeration på DN. Att pilotkollegan Cecilia (Marie Robertson) blir förälskad i Valles nya, kvinnliga jag ingår dock inte riktigt i planen.
Som "Maria" står han för en hjälteinsats under en flygincident och blir plötsligt hela Sveriges mediaälskling. Men vad hände egentligen under kraschen? Ja, den frågan ställer man sig verkligen.
Första bion jag sett i år! Senast var i december 2011. The Stig-Helmer Story.

Cockpit belönad på Peace & Love Film Festival.     IMdB    

Recensioner:
Mats Bråstedt i Expressen "Rapp, rolig och begåvad",
Eva af Geijerstam i DN: "En riktigt underhållande romantisk komedi",
Karoline Eriksson i SvD: "Uddlös lek med normer",
Emma Engström i GP: Enbart Jonas Karlssons starka närvaro och förmåga att ta även den mest bisarra roll på humoristiskt allvar räddar tvåan i betyg.
Clara Szolnoky på Graffiti:" En bra familjefilm med humor som alla kan förstå".
På bilderna Marie Robertson som "Cecilia", Marie Robertson och Jonas Karlsson som "Maria", Jonas Karlsson och Ellen Jelinek som hans "syster Maria" och "Maria" med filmens regissör Mårten Klingberg som "Jens".

En torsdag i juli 2012

 2012-07-20  Dagbok
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
Gick ner för att boka tvättid - exakt två veckor sedan sist - och träff på första försöket. Det blir fyra maskiner idag, brukar vara två, extra med mörka och ljusa handdukar.
Kastade sopor i miljöhuset, sorterade i tidningar, plast och metall. Förbluffande hur många plastförpackningar det blir på kort tid, liksom tidningar + reklampapper. Sedan december sorterar vi också matavfall separat inom bostadsrätten Högalid. Blir mest grönsaks- och fruktskal och kaffesump, det andra äter jag upp. Sopsortering ger mening i livet.
Pluggade tyska en stund, sedan jag blev ansvarig för "PR" i styrelsen för Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland, skaffade jag mig en internetkurs som heter Babbel. Kan vara ett trevligt tidsfördriv ibland.
På kvällen sände TV2 faktiskt en film på tyska - hur ofta händer det - Emmas lycka. Den var mycket bra. Det skulle jag behöva oftare för mina studier. Emmas Glück. (se bilder)
Det är regn i luften, men vinden är borta, det blir en cykeltur till Skegrie innan kvällen. På hemvägen kom solen. "Med vinden och solen i ryggen" - och en fullpumpad cykel.
Trelleborgs Allehanda lyfter sig själv i håret. Lagom till lunchen: En artikel om Kivik Art Center "Modlös reträtt" men främst en presentation av två intressanta böcker. Amy Waldmans "Paradisträdgården", enligt Sune Johannesson årets bästa bok och P C Jersilds "Ypsilon" om rätten att själv få bestämma över sin död. Kommer i augusti.
Vad hände mer? Min yngsta dotter ringde och önskade sig ett rejält bidrag till en ny åkgräsklippare. Ett så behjärtansvärt ändamål kan man inte motstå.

Ingrid Hedströms senaste

 2012-07-19    Böcker, deckare
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan  
Ingrid Hedströms senaste Rekviem i Villette som kom 2012, jag har läst hennes debutbok Lärarinnan i Villette tidigare.
Hon börjar påminna om en ny, nu kvinnlig, Håkan Nesser, särskilt hans senast böcker, som en lång startsträck med en stor mängd människor inblandade, ibland svåra att hålla reda på. Det är arbetssamt att nå fram till bokens sista tredjedel. Men då får man belöningen genom att allt mer spännande upplösning där alla bitarna faller på plats.
Hösten 1983 hittas en ung kvinna mördad i en sovkupé på nattåget mellan Milano och Bryssel. Bredvid henne ligger ett litet spädbarn – en pojke. Senare på hösten mördas flera unga mammor i Bryssel. Ett av mordoffren bor i ett studenthem. Ingen av de övriga som bor i huset verkar närmare känna den mördade kvinnan. Hennes barn tas om hand av myndigheterna och adopteras bort. I samma hus bor den unga juridikstuderande Martine Poirot. Hon intresserar sig för fallet och följer polisens arbete. Via sin bror kommer hon i kontakt med undersökningsdomaren som har hand om mordet, och vid en middag passar hon på att diskutera det med honom. När undersökningsdomaren omkommer i en olycka läggs fallet i princip ner.
Tolv år senare kommer en ung flicka till privatdetektiven Julia Wastia och vill att hon tar reda på vem hennes föräldrar är. Julia har tidigare varit notarie till undersökningsdomare Martine Poirot. Martine utreder ett fall där tre personer hittats döda i ett garage. Allt tyder på självmord men när Martine får ett brev som den döda kvinnan skrivit tar det hela en ny vändning. Martine och Julia arbetar med sina fall och det visar sig så småningom att spåren leder mot samma mål.
Ingrid Hedströms hemsida.

Det finns en personlista bifogad, tyvärr finns den längst bak och inte som i gamla klassiska deckare från 1940-60 talet, före texten, där där man behövde dem.
Ett försök att reda ut de många trådarna i Ingrid Hedströms senaste kriminalroman Rekviem i Vilette.
Här finns en samling nyare svenska deckare som jag läst eller håller på att läsa.

Recensioner:
Nisse Scherman i DAST: " Men Ingrid Hedström befäster sin plats som en av de allra bästa deckarförfattarna i landet…en av de fem bästa utan tvekan.
Jan Arnald i DN: "Det går att göra riktigt lyckade pusseldeckare i dagar som dessa.

Musikkryss i Stadsparken

 2012-07-17     Högalid & Söderslätt 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan
Musikkryss i Stadsparken är en klassisk sommarbegivenhet i Trelleborg. Fast sommar har det knappast blivit ännu. I kväll försvann dock regnet ju närmare klockan kom 19 och det blev riktigt behagligt.
Trelleborgs Musikkår gav sommarkonsert med Trelleborgs Storband med gästsolister. Dirigent: Sven-Ola Dahlström, Konferencier: Bengt Ahlberg Konsertvärd: MAXI ICA
Trelleborgs Storband inledde med In the Mood av Glenn Miller och skön musik och sång blev det också fortsättningsvis under gårdagskvällens "Sommarkonsert med musikkryss".
Gästartister var Carin Eklund och Anna Pauline som sjöng bland annat Gershwins Wonderful.
Dansare från Scenfolket förgyllde kvällen och Bertil Green från Trelleborgs Storband sjöng I left my Heart in San Francisco och den klassiska Eurovisionslåten "Volare" fast i engelsk översättning. Allt i Stadsparken mellan 19-20. Småmysigt och inget regn.

Trelleborgsmusikkårs hemsida. På Facebook. Trelleborg storbands hemsida.
Artikel i Trelleborgs Allehanda: "Kryss är sommarens melodi".

Vädret var bättre i fjol: "Liksom vädret som var underbart, ingen vind och över 20 grader varmt". Men i år var sällskapet dess bättre. Stadsparkskonsert utan musik kryss, 2011.

Humor av hög klass i Marsvinsholms slottspark

 2012-07-16     Högalid & Söderslätt 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan
Såg i går kväll Den inbillade sjuke med Ystads stående Teatersällskap. Vilken spelglädje, högt tempo och tajming i skämten! Allas prestationer var av hög klass. Måste ses. Soligt väder, klarade mig utan filt. En verklig höjdarkväll! Jag föll direkt.
Via Kerstin Gahne hade jag införskaffat mig två "överblivna" biljetter till nedsatt pris av hennes väninna Marie-Louise Green. Av henne och hennes man fick jag också en kort "lektion" i hur det går till. Man hämtar tjocka filtar upphängda under ett tak och ställer sig i kön till entrén när teaterklocan ringer första gången. Vi fick mycket fina platser.
”Den inbillade sjuke” handlar om hypokondrikern Argan, spelad av Bror Tommy Borgström som älskar sina lavemang över allt annat. Han använder sina "sjukdomar" för att styra sin omgivning, tror han, och upptäcker sent hur han i stället utsätts för manipulering av sin husa Toinette, spelad av Birte Heribertsson och bedrägeri från sin "älskade" hustrus sida,Béline, spelad av Anna-Lena Hemström. För att inte tala om alla pengar som "läkarkåren" lurar av honom, doktorerna Gallsten, , Mjältbrand, Njursten, apotekaren Grönmögel etc. Den enda som verkligen tycker om honom är hans dotter Angelique, spelad av Rakel Benér.

De medverkande. Pressbilder.
Recensioner:
Rikard Loman i DN: "Bror Tommy Borgström, Ystads Molière, har en förunderlig känsla för sin publik".
Theresa Benér i SvD: "Expressiv skånska med komiska felbetoningar och aktiv publikkontakt".
Sydsvenskan: "Välspelad hypokondri".

Hemsida Ystads stående teatersällskap. Bror Tommy Borgströms företag BTB.
Bilderna är tagna av Anette Åberg och Sara P Borgström.

"Rwanda - Afrikas Singapore?

 2012-07-14   Nyheter & Politik, internationell 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan
Rwandas president Paul Kagame sitter i kaptenens stol. Hans teknokratiska ministrar sitter nära intill honom. När samtalet kommer in på affärsverksamhet blir Paul Kagame livlig. Affärer är hans passion. Han vill förvandla Rwanda till ett Singapore i Centralafrika även om landet saknar alla Singapores fördelar. Singapore har världens mest hektiska hamn. Rwanda är inklämt och saknar tillgång till ett världshav. Singapore har en av världens bäst utbildade befolkningar. Rwandas medelklass slaktades 1994. Singapore är en port till Kina. Rwandas grannar är "allt annat än idealiska". Uganda är korrumperat. Burundi är dysfunktionellt. Kongo ännu värre.
Ändå har Rwanda en stor fördel: rättssäkerhet råder. Inget annat land har lagt ned så mycket arbete på att kväsa korruptionen. Ministrar har hamnat i fängelse.
Rwanda är underbart nog också befriat från byråkrati. Landet rankas som nummer 45 bland länder när det gäller att göra affärer. Rwanda är "en plats där det är mycket enkelt att göra affärer". Exemplet Rwanda visar att rättssäkerhet kan slå rot också i Afrika.

Läs artikeln i The Economist "Business in Rwanda Africa’s Singapore?", eller läs den här, översatt i Tempus nr 27 2012.

Tidigare bloggar om Rwanda: Rwanda folkmördare dömd, Förbjuden folkmordsideologi, Afrika måste finna sin egen väg till välstånd, Blodigt raskrig i Rwanda och Krigets rötter i östra Kongo.

Nya regler för socialbidrag

 2012-07-12    Nyheter & Politik, svensk 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan
Gläder mig över en ny promemoria (förslag till lagändring) från regeringen.
Bland annat ska enligt denna kommunerna få lov att ställa krav även på socialbidragstagare som är över 25 år att de ska delta i kommunens arbetsmarknadsverksamhet, idag är det så bara för ungdomar under 25 år. Kanske kan vi få ett "renare Trelleborg"? Den nya lagen ska gälla från och med 1 juli 2013.
En annan del handlar om jobbstimulans för de som haft försörjningsstöd under minst 6 månader. Under två år ska de kunna arbeta och ha kvar en del av försörjningsstödet. Bara 75 % av arbetsinkomsten ska räknas bort.
Det ska alltså bli mer lönsamt för bidragstagare att ta ett jobb.
Socialbidraget är i sin nuvarande konstruktion tänkt som ett tillfälligt stöd, ett sista samhälleligt skyddsnät när alla andra möjligheter att få mat på bordet är uttömda. Men i stället för att hjälpa tillfälligt har försörjningsstödet mer utvecklats till en permanent inkomstkälla. Detta försöker regeringen nu ändra på och det är bra.

Läs mer här:
Pressmeddelande från regeringen
Hela promemorian

"Herrar på vift"

 2012-07-10     Högalid & Söderslätt 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan För fem år sedan För sex år sedan  För sju år sedan
En riktigt trevlig sommarrevy presenterade Trelleborgsrevyn även i år. Bra sånger och ett bärande tema om än tämligen menlöst. Nästan en ny uppsättning mot i fjol, Sarah Thörnqvist, som alltid är ett säkert kort, var borta, liksom Joakim Kjellberg, Linus Ask, Anders Rufelt och Li Nilsson. Och Nils-Gunnar Snygg var borta och det kanske var lika bra efter hans framträdande i fjol. Den roll han hade då, bonden Gottfrid Bengtsson, blev mest en parodi med alla svordomar och hot och nya och gamla invektiv som han strödde omkring sig.
Nej, det blev bättre i år främst med alla ny "piggsvin" från den för övrigt snart avsomnade Piggsvinsteatern. Kanske främst Beatrice Merikanto som gjorde pigan Ellida Karlsson till en förförisk och självsäker ung dam, men också Magdalena Mononen, en prålig och högljudd fru Julia Nilsson. Och Magnus Christmar gör alltid säkra och roliga roller.
Huvudpersonen Aurora Bladlund, innehavare av Bladlunds livsmedelsaffär, spelades av Ulrika Christmar Stafström. Hon får besök av två skojare, "Adelsmannen" (Marcus Jönsson) och hans "betjänt" (Pierre Malmqvist, som jag saknade i fjol), som ska försöka lura fru Bladlund på pengar. Aurora Bladlund faller för adelsmannens rappakalja-språk och falska titel, och de unga kvinnorna för betjänten. Men det verkliga adelsfolket som reser "incognito" (Magnus Christmar och Magdalena Mononen) avslöjar falskheten och "Adelsmennen" auf und von Raubenknackwurst står där med byxorna nere.
Men till sist och som det ska vara i ett sommarlustspel, blir det happy end och alla får varandra. Bild överst till höger: Magnus Christmar, Magdalena Mononen, Ulrika Christmar Stafström, Marcus Jönsson, Pierre Malmqvist, Beatrice Merikanto, Sebastian Johansson och Therese Ersch.

Mina tidigare bloggar om Trelleborgsrevyn:
Se upp för katten (Für die Katz), 2011-07-08,
Hög klass på årets Nyårsrevy, 2011-01-07, "Jubel i år",
När tocken gal, 2010-07-15.
Jubel i Parken, 2009-07-11, "När Jins Månsson skulle fria",
Nyårsrevyn på Grand, 2009-01-12, Noll-noll-nie

Island - världens fredligaste land

 2012-07-08   Nyheter & Politik, internationell 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan
Enligt GPI (Global Peace Index) är Island, tätt följt av Danmark och Nya Zeeland, de mest trygga och fredliga länderna att bo i. Sverige hamnar först på 14:e plats. Bland de sista platserna på trygghetslistan återfinns Somalia, Afghanistan, Sudan och Irak. Island var också etta på listan 2008. Två år tidigare hamnade Island på andra plats i världen när det gällde avsaknad av korruption.
15 av de 20 fredligaste länderna tillhör Europa. De utomeuropeiska fem är Nya Zeeland, Kanada, Japan, Quatar och Bhutan.
Sverige har fallit på rankingen från sjunde plats 2007 till femtonde 2012. Baltiska staterna samt Bulgarien och Rumänien ligger lägst inom EU.
Men allt som allt har världen blivit allt fredligare sedan 2009, fastslår GPI.
Man mäter 158 länder med 23 variabler, bland dem grova brott, trygghetsupplevelse, självmord, antal personer i fängelse, terrorbrott och militärutgifter.

Hela listan från 2007 till 2012 finns här.

Läs artikeln i The Guardian "Global peace index 2012: the full list", eller läs den här, översatt i Tempus nr 26 2012.
Alla data finns på The Vision of Humanity: 2012 Global Peace Index.

Tidigare bloggar om Island: 06-11-19 "Finland, Island och Nya Zeeland i topp", 08-06-07 "Island, fredligast i världen" och 10-04-04 "Strippklubbar förbjuds på Island".

Anna Janssons andra: Alla de stillsamma döda
(Detta är mitt 2000:e blogginlägg sedan starten i juni 2005)

 2012-07-07    Böcker, deckare
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
Anna Janssons andra kriminalroman är från 2001.
En överraskande och dramatisk inledning och ett fantastiskt spännande och gripande slut är bokens behållning. Anna Jansson håller stilen även om boken är lite lång och tjatig emellanåt.
Boken inleds med att Maria Wern som nu avancerat till polisinspektör vaknar med svåra smärtor inlåst i en bunker. Det är mörkt, kallt och regnet droppar in. Det stinker fruktansvärt. Bredvid henne ligger ett lik.
Flera av de inblandade gjorde FN-tjänst på Cypern samtidigt. Kryddväxten rosmarin spelar en roll. Liksom odört.
Allt utspelar sig i Kronköping. Mycket underhållande böcker, spännande, invecklade intriger. Mycket människokunskap. Utmärkt språk, lättillgängligt.
En hel del icke PK avsnitt. Trevligt att ta till sig. Jansson kan tänka själv och vågar uttrycka sig i kontroversiella frågor.
Mycket om hur det är att vara småbarnsmamma och heltidsarbetande som hon är. Och misstänka att hennes man Krister är otrogen med en yngre kvinna,
Ett sorts kompendium.

Blogg om Anna Janssons debut: Stum sitter guden. Anna Janssons hemsida. Tidigare blogg om Anna Janssons kriminalromaner: Sommarens deckare, del ett.

Nu gör jag ett uppehåll i Anna Jansson långa svit om Maria Wern, som existerar i "verkligheten" som Eva Charlotta Röse, genom sina filmer och Facebook. Jag ska läsa två böcker jag lånat på biblioteket: Ingrid Hedströms senaste Rekviem i Villette som kom 2012, jag har läst hennes debutbok Lärarinnan i Villette tidigare. Och Mari Jungstedts senaste Den sista akten också från 2012. Av Marie Jungstedt har jag läst mycket. Senaste läste bok av Marie Jungstedt är Den mörka ängeln, (2008).

Knytkalas på Pionvägen

 2012-07-05  Dagbok
För ett år sedan  För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
I går eftermiddag träffades vi hemma hos Sten Andersson och Marianne Ahlgren på Pionvägen i Trelleborg. Det var ett grillparty i deras underbara trädgård. Det finns mer information om denna begivenhet att läsa här.
Vädret var inte det soligaste men det var varmt och regnet lyste med sin frånvaro. Vi hade kommit överens om att ha ett knytkalas så alla hade med sig något att grilla och att dricka.
Det blev en mycket festlig kväll i goda vänners lag, som man säger. Sångerna flödade liksom pratet och alla lät sig väl smaka av den myckna maten. Där var Sten och Marianne, Agnete, Katarina, Jan, Berit och Bertil från Senior Sport School hösten 2011.
Ulla Thornberg och Lena Welinder som kommer att deltaga i Senior Sport School hösten 2012, och Lena Lantau. Och vidare Ulf och Anna från Purpureus som i våras ledde en 7-veckors kurs i personlig utveckling genom mental träning för många av oss. Det kallas Seniorprojektet.
Fler bilder finns här: Grillfest.

       
 Lena Welinder, Lena Lantau,
Ulla Thornberg och Agnete Livenius
 Ulf Sellberg, Sten Andersson
och Bertil Tomelius
 Bertil och Lena  Lena, Lena Lantau, Katarina Borglin
och Jan Regnell
       
 Jan, Berit Lundahl och Ulf  Ulla, Marianne Ahlgren och Anna Dibell Sellberg  Anna, Agnete och Jan  Agnete, Katarina, Lena, Ulla,
Marianne och Anna.

Rött kött förkortar livet

 2012-07-04   Forskning & Vetenskap
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan  För sju år sedan  
En extra bit rött kött stor som en kortlek per dag ökar risken att dö i förtid med 13 procent enligt en stor studie.
Forskare vid Harvard University i USA har kartlagt dödsfall bland över 120 000 personer som regelbundet redovisat sina matvanor under flera decennier.
Resultaten visar att hos dem som äter mycket rött kött (nöt, fläsk och lamm) ökar risken att dö i förtid av cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Och när det gäller bearbetat kött, som korv och bacon, är risken ännu högre.
Betydligt nyttigare alternativ är enligt studien proteinkällor som fisk, kyckling, nötter, baljväxter och mejeriprodukter med låg fetthalt.

Det här bekräftar att det vore bättre om vi åt mindre rött kött, vilket även skulle gynna miljön, säger Alicja Wolk, professor i nutrionsepidemiologi vid Karolinska institutet. En svensk äter cirka 65 kilo rött kött per år i genomsnitt. För mycket kött bakom många fall av cancer.

Två artiklar om detta:
Harvard School of Public Health: "Red Meat Consumption Linked to Increased Risk of Total, Cardiovascular, and Cancer Mortality".
Archives of Internal Medicine: Red Meat Consumption and Mortality,

Ointressant flickbok

 2012-07-02   Böcker 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan
Jag läste en recension i Trelleborgs Allehanda (på Webben i systertidningen Kristianstadsbladet) av Silvia Avallone nyutkomna debutbok "Stål", beställde den på biblioteket och nu har jag läst den. Det vill säga den första tredjedelen sedan hamnade den i "soptunnan". Om jag ska läsa en bok måste det finnas åtminstone en av ingredienserna spänning, ny information och humor. I denna bok finns ingenting av detta.
Vad gäller information får man sina fördomar bekräftade vilket väl beror på att det inte är några fördomar.
Att män slår sina fruar, vaktar egoistiskt och maktfullkomligt över sina döttrar, machoskenet måste upprätthållas. Unga män ägnar sig åt kriminalitet för att skaffa "snabba cash" och bli hjältar och imponera på unga kvinnor. Att HBT-personer inte kan förvänta sig acceptans i Milanotrakten i norra Italien.
Och att författarna gärna skyller alla missförhållanden på "samhället" och tar ansvaret för sitt beteende ifrån individerna.

Silvia Avallone (född 1984) debuterade med romanen "Stål", som väckte stor uppmärksamhet i Italien och nominerades till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega. Boken har sålt över 250 000 ex i hemlandet och blivit en bästsäljare i Frankrike och Nederländerna. Hon bor idag i Bologna och är verksam som poet och performanceartist.

Lite om innehållet finns att läsa här.

Recensioner:
Paulina Helgesson i Svenska Dagbladet: "Långt från klichéernas Toscana"
Åsa Beckman i DN: "En mörk, förtvivlad och vacker berättelse"
Ulf Eriksson i GP: "Silvia Avallone skildrar en ungflicksvärld vars hierarkier liknar gangstervärlden".
Åsa Linderborg i Aftonbladet: "Hårt som stål"

Man får inte glömma kommunismens fasor

 2012-07-01   Nyheter & Politik, internationell 
För ett år sedan För två år sedan För tre år sedan För fyra år sedan  För fem år sedan  För sex år sedan
Enver Hoxha var nog den halsstarrigaste härskaren i det gamla östblocket. Minsta motstånd kunde straffas med fängelse eller döden. Han kom också på kant med de andra kommunistländerna Jugoslavien, Sovjetunionen och Kina. När han dog 1985 var Albanien helt isolerat från omvärlden. Trots detta upprättade hans efterträdare så sent som 1988 ett monument över honom i form av en pyramid av stål, betong och glas. Det skedde tre år innan kommunismen kollapsade också i Albanien.
Nu vill den albanska regeringen riva pyramiden. Men Sali Berishas planer möter motstånd.
6000 albaner har protesterat med namnlistor mot rivningen däribland författare, journalister och arkitekter som satt i fängelse under Hoxhas tid. Deras argument är att man inte får lov att glömma gårdagens fasor.

Läs artikeln i Balkan Insights: "Albania Activists Lament Demolition of Hoxha Pyramid", läs den här, översatt i Tempus nr 25 2012.