Vi
var några kulturintresserade moderater som träffades
på Trelleborgen (bild) i går kväll den 14 maj.
Programmet omfattade tre punkter. Först presenterade ordföranden
Rolf Persson kulturnämndens syn på kultur i allmänhet
i Trelleborgs kommun. Mottot är ”Kultur för Alla
– från förvaltning till utveckling”.
Några önskeområden för framtiden: en
musikallinje på Kulturskolan, flyttning av museet till 
Tingshuset
som ska möjliggöra offentliga visningar av magasinen
som idag är stängda och gömmer många skatter,
skapa ett turistintresse kring Smyges kalkugnar, göra Garvaregården
till ett kulturhus och kanske framför allt skapa många
digitala aktiviteter för ungdomar i Tingshuset. Rolf Persson
månar gärna om den digitala kulturutvecklingen i kommunen.
Sedan visades en 20 år gammal film om hur utgrävningarna
av Trelleborgen startades 1989 då Sockerbruksfastigheten
revs. Namnet Trelleborgar kommer av att de är byggda av jordvallar
med en träpallisad av trästockar (trällor) ovanpå.
Man kan läsa mer på Trelleborgens
dagboksblogg.
Slutligen berättade ”borgfogden” 
Peter Ross Lindholm (bild)
sin detaljrika historia om Harald Blåtand, dennes son Sven
Tveskägg och andra kungar i 900-talets Norden. 
Det blev många skrönor
och andra berättelser i den muntliga traditionens anda. Harald
Blåtand var dansk kung under den tid då Trelleborgen
uppfördes.
Här kan man läsa
mer om vikingatiden.
Det finns en D-uppsats
av Tiina Widerberg om Trelleborgar på Etnologiska institutionen
vid Lunds universitet 2007. Bild på "borgfrun"
Ylva Kristina Ekelund.
CD skivans förestående
död
Det
är inte för så många år sedan som
CD-skivan ersatte grammofonskivorna, EP och LP, som jag fortfarande
har flera hundra av på vinden. Nu tycks det som om också
CD-skivans period i mänsklighetens musikhistoria är
slut. Många stora artister har börjat pröva andra
distributionsformer. Det senaste är att sälja sin musik
på specialdesignat usb-minne. I januari valde exempelvis
det amerikanska alternativrockbandet Mars
Volta att släppa sin senaste skiva The Bedlam in Goliath
på en usb-pinne.
Även soulstjärnan Erykah
Badu kommer att släppa sin kommande ”platta”
på ett usb-minne.
För 30 dollar, ungefär 190 kronor, får man
ett specialdesignat usb-minne med skivans samtliga låtar
utan något drm-skydd. Drm, som står för Digital
Rights Management, är en teknik som annars förhindrar
att användarna gör allt för många kopior
av filerna. Användarna kan alltså enkelt koppla in
usb-minnet till datorn och lyssna på låtarna direkt
eller kopiera över dem till sitt musikarkiv.
Läs mer här.
Obeskrivliga illdåd i östra
Kongo
En barbarisk våldtäktskampanj
förstör familjer, byar och hela samhällen i krigets
Kongo. I Kongos östliga provinser Ituri, Norra Kivu och Södra
Kivu (se karta) rasar ett decennielångt inbördeskrig.
Kriget i Kongo har i princip pågått i över 10
år alltsedan Laurent Kabila störtade den cancersjuke
diktatorn Mobotu Sese Seko som varit president för Zaire
sedan 1965. 2001 sköts Laurent Kabila till döds och
efterträddes av sin son Joseph Kabila.
Flera mindre arméer av beväpnade men ociviliserade
män, så kallade miliser krigar mot varandra och mot
regeringsstyrkor. Alla parter använder sig av våldtäkt
som vapen i barbarisk omfattning enligt en FN rapport. Ibland
är motivet för de brutala och grymma våldtäkterna
hämnd på andra milisers kvinnor, ibland handlar det
om ren rasism så kallad etnisk rensning men ofta rör
det sig om försök att undergräva fiendens kampvilja
genom att sprida skam, skador och sjukdomar. Så här
kan man läsa i en artikel i The Economist, översatt
i Tempus nr 19 2008:
"De flesta offren är, som alltid, kvinnor och flickor,
somliga bara småbarn, men även män och pojkar
utsätts. Lokala hjälparbetare och FN rapporterar om
gängvåldtäkter, som ger offren obotliga fysiska
och psykiska skador; våldtäkt förövas inför
familjemedlemmar eller hela ortsbefolkningar; manliga släktingar
tvingas under vapenhot att våldföra sig på sina
egna döttrar, mödrar eller systrar; kvinnor som används
som sexslavar tvingas äta exkrement eller delar av mördade
släktingar. En del kvinnliga offer har mördats genom
att gevär har avfyrats i deras vagina. En del män har
tvingats simulera sexakter i hålor i marken som är
fyllda med rakblad, enligt en anställd hos Unicef".
För en svensk och europé är detta obegripligt.
Hur är dessa kongolesiska män funtade, de förefaller
ju mer djurlika än människolika! Och om det någonsin
blir fred i dessa krigiska trakter, som det varit ända sedan
självständigheten 1960, hur ska dessa offer och förövare
kunna leva tillsammans i ett normalt samhälle? Ska halva
befolkningen dömas till döden eller livslånga
fängelsestraff? Det är svårt att ha något
framtidshopp överhuvudtaget om denna del av Afrika.
Läs mer i The
Economist "Atrocities beyond words. A barbarous campaign
of rape" eller här.
Ny hemmaförlust mot HIF
I går kväll var
vi på Vångavallen i Trelleborg. Orsaken var densamma
som förra gången, i
juni i fjol, nämligen att HIF kom på besök
och min fru ville se sin favorit Henke Larsson. Vi lyckades få
tag på två bra sittplatser via TFFs hemsida dagen
innan matchstart. I år kostade detta 490 kr, 20 kr mer än
i fjol.
Det kan sägas direkt att TFF är ett bottenlag i allsvenskan.
Det
blev fjärde förlusten på rad. TFF får kämpa
med de andra bottenlagen om att slippa nedflyttning. HIF var bättre
på allt, slog säkra passningar och sprang fortare,
medan TFF slog bollarna mest på måfå, missade
brytningar och kom ständigt för sent på bollen.
Men matchen var ändå underhållande, vädret
var idealiskt för fotbollsåskådning, svag vind,
solsken och varmt så att man nästan svettade i skuggan.
Men ändå lite folk, bara 3279 personer i ett Skånederby!
HIF hade ett ettrigt anfall med Henke Larsson, René Makondele
(bild) och Razak Omotoyossi (som var lika farlig förra året)
i spetsen, som ständigt ställde till problem för
ett svagt TFF-försvar i vilket målvakten Fredrik Persson
var bäst. Yousef Fahkro (bild) blev matchens lirare tillsammans
med Henke Larsson.
TFF spelade i helvitt för att stödja Prostatacancerförbundet
nationella kampanj Blå Bandet. Läs mer i Trelleborgs
Allehanda.
Så nära en seger men
”bara” 4-4
Lyckan var inte på Klagstorps
IFs sida vid hemmamötet med Janstorps
AIF i går lördag. 
Redan efter 20 minuter ledde
KIF med 2-0 tack vare bröderna Gabrielsson: Tim spelade fram
och Dick (bild) satte bollarna i mål. När Dick precis
innan halvtidsvilan slog en perfekt passning som Robert ”Robban”
Nilsson förvandlade till 3-0 trodde vi väl alla att
matchvinsten var säkrad.
Efter pausen hade KIF motvind i mer än en bemärkelse.
Efter en kvart utnyttjade Janstorp en grov tabbe i hemmaförsvaret
och reducerade till 3-1. KIF föll allt mer tillbaka och Janstorp
pressade på. 3-2 kom efter ett slarvigt bakåtinkast
till målvakten och de två sista Janstorpsmålen
kom under matchens sista fem minuter. 
Däremellan hade ”Robban”
gjort 4-2 på nick efter inlägg från Robin Persson.
Hur är det med KIF-arnas kondition egentligen? Eller var
det bara slarvigt försvarsspel i matchslutet?
I Janstorp svarade Ludvig Magnusson för en äkta hat
trick.
Den talrika (?) publiken (bild) fick se en omväxlande och
spännande match i det vackra sommarvädret.
Förra hemmamatchen
mot Makedonija.
Seniorer på Skyttsgården
Torsdagen den 8 maj träffades
moderata seniorer på Trelleborgs museum. Museichefen själv,
Ingela Jakobsson tog vänligt emot oss i den trevliga receptionen.
Den såg ut som en gammal lanthandel på 40-talet med
många unika varor från den tiden (bild). Jag kom genast
att tänka på ”Kristofferssons” i Brogårda
i Mellanskåne, där jag och min bror handlade som barn.
Gubben och hans affär var antika redan då.
Vi
samlades i kafeterian och Ingela Jakobsson gav oss en utmärkt
exposé över museets historia för att sedan koncentrera
sig på framtiden och flytten av museet till Tingshuset i
centrala Trelleborg. Hon är en utomordentligt skicklig ambassadör
för en flytt av museet till Tingshuset.
På ett pedagogiskt sätt med många 
tydliga planscher och grafer
visade hon på alla fördelarna med att ha museet i Tingshuset
(bild). Det är ekonomin, den ökade besöksfrekvensen
– det är lätt att bara ”slinka in efter en
shoppingrunda, bättre möjligheter att ordna visningar
för skolklasser och utställningar, det blir en nystart
för personalen etc. Museet kan jobba ihop med andra ”kulturhus”
i stan och bli en turistmagnet i centrala Trelleborg. Den som
eventuellt inte redan var övertygad om det riktiga i att
använda Tingshuset för det nya museet fick något
att tänka på!
Sedan lämnades vi för internt samspråk över
en kopp kaffe och välsmakande kanelbullar. Helny köpte
fyra med sig hem! Till sist gick vi en runda för att titta
på vad museet kunde bjuda på när det gäller
konst, installationer och andra utställningar.
Glädjande tilldragelse på
Gränsbo
Tidigt
i morse troligen vid halv sex tiden förlöste vårt
sto Mirella sitt föl Minton. Allt gick väl. Det är
förbluffande så fullgånget ett föl är
redan efter någon timme. Han reste sig, stapplade runt och
kunde snart ta sig fram obehindrat. Lite hjälp med att hitta
spenarna så att han kunde inta sin mjölkfrukost behövde
han dock.
Mintons pappa är elittravaren Junisorken från Lövestad.
Läs
mer här. Mintons morfar heter Skotte och mormor är
Memory. Läs
mer om Mirellas "stamtavla" här. Minton är
Mirellas första föl.
Bilder på Mirella och Minton och ägaren och "barnmorskaren"
Nilla Tomelius som
följt utvecklingen i stallet via trådlös webbkamera
varje timmar de senaste dagarn men sov över själva förlossningen.
Följ den vidare utvecklingen på www.stallgransbo.com.
Karin Alvtegen
Förra
månaden, april, var den första månaden på
över fem år som jag inte läste en deckare. Dessbättre
hittade jag på biblioteket Karin Alvtegens (bild) första
bok. Den heter Skuld och kom ut 1998. Hon är alltså
nästan samtida med Willy
Josefsson vars första bok ”Död skörd”
kom 1997. Sedan dess har hon skrivit fyra deckare, alla med en
och samma korta titel som Skam, Saknad, Svek och Skugga. Hon skriver
verkligen bra. 
Skuld handlar om
Peter Brolin, vars fönsterfirma är på väg
att gå i konkurs sedan revisorn stuckit med pengarna. En
miljonskuld till banken förfaller. Av en tillfällighet
får han kontakt med direktören Olof Lundberg som är
nära en kollaps. Orsaken är att en okänd kvinna
förföljer honom med blommor, presenter med morbida innehåll
och "kärlekshälsningar". Lundberg är
rik och lovar Brolin att lösa hans skuld om han kan ta reda
på vem kvinnan är och få henne att sluta med
trakasserierna. Genom att agera privatdetektiv och få en
vän börjar Peter Brolin återvinna ett självförtroende
han aldrig haft. Peter Brolin lider nämligen av panikångest
liksom sin författare.
Parallellt finns beskrivet Peters bakgrund, hans uppväxt,
hur hans far omkom i en olycka när han bara var sju år
gammal, hur han förlorade kontakten med sin mor och aldrig
återvann den. Hur hans syster Eva försvann ur hans
liv och kom tillbaka.
På slutet blir boken en gastkramande thriller där hela
lösningen förefaller ligga öppen ända till
slutet. Det är spännande och man vet verkligen varken
ut eller in. Svaret på gåtan ligger i Peters eget
liv, händelser som han inte ens själv kände till.
Karin Alvtegen har en stor människokunskap som hon kan
dela med sig av eftersom hon är en mycket duktig skribent.
Hon har själv haft förfärliga upplevelser i sitt
eget liv. Hon tillägnar boken sin storebror Magnus Alvtegen,
1 januari 1963 - 21 juni 1993.
Recension i Dagens
bok, Boksidan
och Bokmärkt.
Författarens hemsida.
Intervju
i Aftonbladet 2003.
Uddens jubileumsfest
SPF Udden, Sveriges sydligaste
pensionärsförening, firade i helgen som gick sitt 20-års
jubileum. Det ägde rum i Torparlängan i Smygehamn,
där över 100 personer hade samlats. Det bjöds på
Västerbottenpaj
med skaldjurssås till förrätt. Huvudrätten
bestod av helstekt alemarinerad fläskfilé med rostad
potatis, ugnsbakade rotfrukter & Calvadossås. Efterrätten
var vit
chokladpannacotta med doft av lime och till det marinerade
bär. Till slut kaffe med chokladbit. "Tre glada spelmän"
underhöll under festen. Bengt Hägglund, på dragspel,
sjöng bland annat "Vals från Smygehamn" som
en av spelmännen, Klas Lundgren komponerat. Bredvid mig hade
jag Märta Norrman, en mycket minnesgod kvinna från
Smygehamn. Hon har varit medlem i Udden nästan från
start. Hon hade mycket att berätta om gångna tiden
men kunde också presentera mig för flera av gästerna
vid bordet. Mitt emot mig satt Pentti och Gunvor Ljunggren (bild).
Gunvor har arbetat som textillärare i Anderslöv i 38
år och Pentti som verkmästare och sedan servicechef
på Verdexa/Bilia. Han kände väl till min framlidne
svärfar Nils Olsson som också arbetat på Volvo
i nästan hela sitt liv! Där fanns också Sven Kristoffersson
(bild) legendariskt fotbollsorakel och försäljare av
ålalotterier i Östra
Torps GIF. Han mindes på rak arm att GIF slagit ut min
ungdomsklubb Askeröds IF i YA-cupen 1962! Vid bordet satt
också "slaktaren i Smygehamn" (Märtas citat)
Tage med sin fru Siri (bild). Charkuteributiken var välkänd
i hela södra Skåne för sin hemlagade leverpastej
och rökta korv med mera.
 |
 |
 |
 |
|
101 glada gäster firade |
Pennti och Gunvor Ljunggren |
Fotbollsoraklet Sven Kristoffersson |
Tage och Siri |
 |
 |
 |
 |
|
Servering av hög kvalitet |
Bengt Hägglund sjöng och spelade dragspel |
Klas Lundgren, kompositör av Vals till Smygehamn |
Bertil
själv med Märta Norrman |
Ponnytrav på Jägersro
I går var det dags igen
för Muskot. 
Senast var det i Halmstad.
Nu på Jägersro. Han startade i lopp 2 som nummer 8
(se bild) 120 meter efter täten. Han avancerade hela tiden
och lyckades ta sig förbi alla utom Carrabas med Linda Kvant
i sulkyn som tvingades sänka personliga rekordet med två
sekunder för att hålla emot. I lopp nio startade Muskot
i första ledet mot mycket snabba hästar. 
Han höll sin förstaplats främst
i kamp med Pampe (också med Linda Kvant) och Befana och
gick först över mållinjen. Då förklarades
han diskad för galopp trots att många var övetygade
om att han inte haft mer än de två tillåtna galopperna.
Men så är det nu för alla, diskvalifikation är
ingen exakt vetenskap utan snarare en subjektiv bedömning
hos domaran.
Extra roligt var att Ripadals Cindy tog två andra platser
i sin tävlingspremiär. Hon tränades och kördes
in i fjol på Gränsbo av Nilla Tomelius. Läs
mer här. Bild på Cindy med småväxt sällskap.
Och
idag gick alla våra fyra vackra hästar för första
gången i år tillsammans i en av de redan frodiga gräshagarna
(bild). Glimma, George Scot, Muskot och Mirella, i väntans
tider.
Veteranen, bra seniortidskrift
Som medlem i SPF, med mottot
”Seniorer i tiden” – Inflytande, valfrihet, livskvalitet
(låter som ett bra motto för en moderat) får
jag regelbundet medlemstidningen Veteranen. Den ser inte inbjudande
ut att läsa. Den ser ut ungefär som Lärarförbundets
medlemstidning, Lärarnas tidning, som jag konsekvent kastat
direkt till pappersåtervinning sedan många år
tillbaka.
Solen skiner, jag har byggt ett skydd mot den starka vinden på
Söderslätt, och vill gärna läsa i solen. Jag
letade fram nummer två av Veteranen (kanske för att
det fanns en stor bild av Fredrik Reinfeldt på framsidan)
och hoppsan blev jag förvånad. Snacka om fördomar.
Den innehöll mycket som jag läste med stort intresse.
"Inflytande och valfrihet är verktyg för att nå
en bra livskvalitet" skriver Mats Bergström, tf förbundsordförande,
när han berättar om en bok av Alf E Sjöberg ”Livskvalitet”
som också finns
på Internet. En intressant detalj om Mats Bergström
är att han är far till ett känt tvillingpar Henrik
och Magnus som när de blivit kända via TV-programmet
"Så ska det låta" tog sin mors släktnamn
Rongedal. Melodifestivalen i
Globen är sedan historia.
Till hösten blir troligen Karl
Erik Olsson från Skåne ny förbundsordförande.
Han kommer från Sösdala, satt i EU-parlamentet i åtta
år och har just fyllt 70 år.
En lång artikel om en ny utmaning för den svenska välfärden:
de utlandsfödda äldre som om 10 år beräknas
vara nästan en halv miljon. Mycket intressant.
En intervju med Fredrik Reinfeldt som säger nej till en generell
höjning av garantipensionen.
En intressant intervju med författaren Carl-Henning
Wijkmark som fick Augustpriset för sin senaste bok ”Stundande
natten” som handlar om fyra döende män. Han är
74 år och har varken dator eller mobiltelefon.
Ett kul reportage om Little Gerhard som nu heter Karl-Gerhard
Andrä efter sin fru. På Ricos pianobar i Phuket
extraknäcker han med sina populära låtar som Buena
Sera och Den siste mohikanen.
Min favoritjournalist, Bertil Torekull skriver krönika om
minnesord över de döda.
Där finns bra bokrecensioner etc.
Jag upptäcker att Veteranen numera också har en egen hemsida. Det finns en
regional variant av "Veteranen". Den heter "Skåne
Veteranen" och den har en hemsida
här.
Min blogg på egen server!
Så här kan ett exemplar av
Veteranen se ut.
Bipaviljongen frestar ej till
svärmeri
Jag läste
Bo Bjelvehammars recension
av Leena Krohns nyutkomna bok Bipaviljongen i Trelleborgs Allehanda
för några månader sedan. Den lockade mig att
beställa boken på biblioteket i Anderslöv och
nu har jag försökt läsa den. Den består av
44 korta, 2-4 sidor långa novellbitar. Det är inga
helt lösryckta bitar som ska bilda den svärm, som bokens
undertitel ”en berättelse om svärmar” antyder,
personerna återkommer ständigt i nya konstellationer.
Novellbitarna ska väl föreställa delarna i en svärm
och bakom finns kanske en önskan eller försök att
skapa en helhet.
Sällskapets
hus är den geografiska enheten. Där träffas många
av personerna i olika märkvärdiga sällskap, som
strupsångarna, de bilboende, herpetologiska föreningen,
Dahlgrens syndromsällskapet etc.
För ovanlighetens skulle läser jag ytterligare några
recensioner av boken innan jag läst den färdig. Flera
av recensenterna tycks också ha det svårt att se meningen
med boken och det får mig att obönhörligt öppna
soptunnelocket för att inte kasta bort min tid på bokens
andra halva.
På sidan 71 bestämmer jag mig slutgiltigt. Då
har jag läst att det bland svärmgruppen författare
fanns de som kallade sitt skrivande för ”en textuell
lek med betydelser”. Vissa hade som mål ”att med
orden skapa ett verbalt töcken” och att skapa en text
som inte är avsedd att förstås. Detta tycker jag
är en bra beskrivning av Bipaviljongen” och jag lämnar
den utan större saknad.
Recensioner: Nina
Lekander i Expressen, Thomas
Kjellgren i Kristianstadsbladet, Annina
Rabe i Svenska Dagbladet, Ann
Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad.
Leena Krohns hemsida.
Valborg i Trelleborg
Många människor hade
samlats i Stadsparken i Trelleborg. Mitt på torget finns
ett stort bål. Tyvärr har den starka ostanvinden –
och Räddningstjänst stoppat eldandet. Men solen skiner
om än bakom slöjor av moln och temperaturen är
tio grader över fryspunkten så Trelleborgs manskör
(bild) under ledning av Christine Persson får oss ändå
att förnimma vårkänslorna i kroppen. Trelleborgs
store man, Ulf Bingsgård, gör sedan i talarstolen (bild)
vad han kan genom att ställa oss frågan ”Vad är
våren?” Svaret ligger i ordet! V står för
Värme, Å för Återuppväckande av allt
det som slumrat och väntat och R står för Romantik
och de känslor av förväntan och glädje som
våren alltid väcker. Publiken applåderade och
reste sig för ett unisont trefaldigt leve för våren
(bild).
Det var ett bra hyllningstal till våren, tycker jag.
 |
 |
 |
 |
|
Trelleborgs manskör |
Talet till våren |
Publiken hurar för våren |
Min fru med Ulf Bingsgård innan talet |
Yousef
Fahkro (bild), Trelleborgs FFs säkre backspelare, Fagerängens
egen "Zlatan", var en av celebriteterna när Fagerängsdagen
i går eftermiddag arrangerades för andra året
i följd. En annan var vår egen Inger Hansson, kommunfullmäktiges
ordförande i Trelleborg. Hon lyckades vinna en tävling,
en noslängd för oppositionsrådet Catherine Persson.
Detta renderade henne inte bara en signerad gulboll i pris utan
också Yousef Fahkros autograf på armen. Detta fick
vi reda på senare på kvällen när ett 20-tal
nämndsledamöter och andra medlemmar samlats i Södra
Åby hos Christina 
Birger för att lyssna
på
hamnstyrelseordförande Jan Isakssons föredrag om Hamnen
i Trelleborg, dess utveckling, ekonomi och planer för framtida
placering. Allt medan vi tillsammans åtnjöt en mycket
smaklig supé i en gemytlig stämning. Där överraskade
vår egen fagerängskontaktman, Staffan Cederö,
med att lämna över presentbollen till en glad Inger
Hansson (bild). Ove C och Ina L (bild) var också där
liksom Louise F (bild).
Gäng
som är beväpnade med skjutvapen, påkar och hot
har den senaste veckan jagat bort tusentals zimbabwier och andra
utlänningar från deras bostäder i Sydafrikas fattiga
kåkstäder (se bild). Minst tolv människor har
dödats och massor har skadats i den våldsamma jakten.
Sydafrikanerna skyller zimbabwierna för att försämra
löneläget, vara kriminella och inleda förhållanden
med sydafrikanska kvinnor. De våldsamma, främlingsfientliga
attackerna känns pinsamma för många sydafrikaner,
däribland ledande ANC-företrädare, vars ledarskap
var beroende av grannländernas gästfrihet under många
decennier i exil innan apartheidstyret föll 1994. Tre miljoner
människor, varav de flesta zimbabwier har kommit till Sydafrika
sedan dess. 14 år efter apartheid råder det stor fattigdom
och arbetslöshet i många kåkstäder. Eländiga
bostäder och hög frekvens av aids och HIV och andra
sjukdomar gör inte saken bättre. Självständigheten
har för många inte alls blivit den stora dröm
om frihet, jämlikhet och god ekonomisk och social standard
som många svarta tidigare närde. Nu tar sig frustrationen
uttryck i rasism och främlingsfientlighet.
Jonas
pappa var alkoholist. På krogen träffade han andra
kvinnor som han låg med. Jonas tvingas vara lojal mot fadern
och gör allt för att modern inte ska få veta något.
Sanningen går upp för henne då hon hittar läppstift
på faderns vita skjortkrage. Fadern avslöjade då
att Jonas känt till allting och det sveket fick modern att
för alltid förkasta honom. Hon stängde in sig i
sovrummet. Efter en tid vill hon att han ska flytta. "Jag
vill inte att du bor här mer". Det sveket kan Jonas
aldrig drömma. "Ingen som sviker förtjänar
att bli förlåten. Ett svek kan aldrig förlåtas,
går aldrig att glömma, det finns kvar därinne
som ett öppet sår. Nånting slits sönder
och kan aldrig mer bli helt igen". (Man skulle också
kunna säga: "Inget svek utan tillit".) Detta styr
hela hans liv. När kvinnorna han träffar och blir förälskad
i inte självklart kan tänka sig att dela hela sitt liv
med honom har han sitt eget avskyvärda sätt att göra
dem till objekt som han kan fortsätta att älska och
ta hand om.
I går hade KIF, Klagstorps IF, åter
hemmamatch. Tyvärr hann jag inte dit för att se den
tredje matchen på rad. Läs
mer om tidigare matcher. Det var kanske lika bra det. Det
blev förlust med 1-0 mot serieledande bosniska
Behar. Jag åkte nämligen till Malmö för
att hämta min dotter som halv tolv skulle medverka på
Räddningstjänst Syds "Öppet Hus" som
hon bjudits in till för att erhålla en gåva för
sitt "rådiga ingripande i samband med en trafikolycka
den 24 mars i år" då en bil körde ner i
en å på våra marker, Gränsbo, mellan Klagstorp
och Äspö. Läs
mer här. Efter att ha snurrat runt med hjälp av
Eniros karta hittade vi till sist "Fågel Fenix väg
5". Men där fanns inget Öppet Hus, snarare ett
mycket stängt hus med alla dörrar låsta och ingen
människa i sikte.
Musselstranden
är en roman utgiven 1999. Det finns två parallella
handlingar i romanen, båda handlar om två olika kvinnor,
Ulrika och Kristina. Handlingarna kommer att vävas tillsammans
och binds ihop av en lite udda figur, Maja från Indien.
Boken växlar mellan Kristina och Ulrika, mellan nutid och
dåtid. Den är dramatisk och mystisk. Har många
bottnar och väcker starka känslor. Det är en bok
man gärna läser men nog tycker jag att Marie Hermansson
har utvecklats sedan 1999.
En
mycket stark kvinna som vänt till en starkt drift att överleva
och få vara i fred, en barndom där två föräldrar
inte gjorde annat än ställde höga krav på
henne och klagade på henne och bestraffade henne. Tills
hon en dag beslöt att lämna dem och snart blev uteliggare.
Hennes enda dröm är att köpa sig ett litet hus
på en enslig ö och därför sparar hon den
penningsumma hennes mor skickar till en postbox varje månad
som en sorts botpengar för att döva sitt dåliga
samvetet för hur hon behandlat sitt enda barn. Sibylla har
tvångsbehandlats inom psykiatrin under flera tillfällen
som ung. Det bröt ut på henne då hennes dominerande
(och rika) föräldrar tvingade henne att adoptera bort
sitt barn. Barnet hade hon fått med en ung bilmekaniker
som blivit hennes enda vän sedan föräldrarna inte
gjorde annat än ställde orimliga krav på henne
och varit helt kärlekslösa mot henne. Tills hon en dag
beslöt att lämna dem och snart blev uteliggare. Hon
blir anklagad och efterlyst för fyra mord som en annan person
begått och lyckats få henne misstänkt. Först
sedan hon fått kontakt med en ung pojke, datanörd och
driftig, - som kanske som förebild har författarens
egen avlidne storebror Magnus - som tror på henne och vill
att de ska ge sig på jakt efter den verklige mördaren
som hon åter får ett livsmod. Läs
mer om boken här.
När jag satt på
Göteborgs Centralstation i söndags kväll och läste
Karin Alvtegens tredje deckare "Saknad" som jag köpt
för 69 kr i pocketbokhandeln på stationen medan jag
väntade på Öresundståget som 1740 skulle
ta mig till Malmö såg jag alldeles framför mig
en person jag kände igen. Ibland är tanke och handling
ett hos mig och jag frågade om hon inte var en känd
komiker. Jo, visst var hon det, Mia Skäringer från
Göteborg som var på väg till Malmö för
att spela in fortsättningen på den TV-serie som gjort
henne mest känd, nämligen "Mia
och Klara". Mest gillar jag hennes figur hårfrisörskan
Gulletussan. Jag stoppade en stressad resenär och fick honom
att ta en "idolbild" av Mia och mig. Hon var mycket
trevlig och föreföll glad över att vara igenkänd.
Galna kosjukan känner alla till.
En motsvarande sjukdom som angriper människan kallas Creutzfeld-Jakobs
sjukdom. Sjukdomarna är alla dödliga och obotliga. Sjukdomen
är smittsam men orsakas varken av bakterier, virus eller
andra mikroorganismer. Orsaken är ett protein som i sig är
helt harmlöst. Det kan emellertid förvandla sig till
en farlig variant (bild). Detta protein har samma kemiska sammansättning
som det ofarliga men det kan anta en annan tredimensionell form.
Proteiner med denna förmåga kallas prioner, "proteinaceous
infectious particle". Den godartade versionen kallas PrP-C.
Ibland kan denna "vecka sig" annorlunda så att
den skadliga formen PrP-Sc bildas. Den skadliga formen får
den godartade att också vecka sig. En kedjereaktion startar
som skapar längre och längre trådar av sammanklistrade
prioner. Trådarna kan inte brytas ner. De skapar en sådan
oreda i hjärnan att denna inte längre kan fungera normalt
(se bild).
Det blev en spännande tävling
i går kväll i Parken i Trelleborg mellan Alliansen
och det Röda laget. Det blev en klar seger för Alliansen
i alla voteringar förutom en. Där fick SAP med stöd
av Sverigedemokraterna igenom sitt förslag att dela ut fem
miljoner extra av skattebetalarnas pengar till Vård- och
omsorgsnämnden. 
En
sångkör (bild) från Musik & Dansskolan under
ledning av Kristina Nilsson underhöll innan mötet. 
Nya hästar flyttar in.
Det är Daisy och Kalle (bild). 
De är i treårsåldern,
det är då de ska sättas i "skola" för
att lära sig att bli travhästar. De ska köras in
så att de blir tävlingsdugliga på travbanorna
i år. Det är Nilla Tomelius som ska träna dem.
De ska stanna några månader hos oss. De kommer båda
från den kände russuppfödaren Per Nilsson från
Ripadal. De har gått tillsammans nästan hela sitt liv
och är mycket nära vänner.
Vi
var några kulturintresserade moderater som träffades
på Trelleborgen (bild) i går kväll den 14 maj.
Tingshuset
som ska möjliggöra offentliga visningar av magasinen
som idag är stängda och gömmer många skatter,
skapa ett turistintresse kring Smyges kalkugnar, göra Garvaregården
till ett kulturhus och kanske framför allt skapa många
digitala aktiviteter för ungdomar i Tingshuset. Rolf Persson
månar gärna om den digitala kulturutvecklingen i kommunen.
Peter Ross Lindholm (bild)
sin detaljrika historia om Harald Blåtand, dennes son Sven
Tveskägg och andra kungar i 900-talets Norden. 
Det blev många skrönor
och andra berättelser i den muntliga traditionens anda. Harald
Blåtand var dansk kung under den tid då Trelleborgen
uppfördes.
Det
är inte för så många år sedan som
CD-skivan ersatte grammofonskivorna, EP och LP, som jag fortfarande
har flera hundra av på vinden. Nu tycks det som om också
CD-skivans period i mänsklighetens musikhistoria är
slut. Många stora artister har börjat pröva andra
distributionsformer. Det senaste är att sälja sin musik
på specialdesignat usb-minne. I januari valde exempelvis
det amerikanska alternativrockbandet Mars
Volta att släppa sin senaste skiva The Bedlam in Goliath
på en usb-pinne.
En barbarisk våldtäktskampanj
förstör familjer, byar och hela samhällen i krigets
Kongo. I Kongos östliga provinser Ituri, Norra Kivu och Södra
Kivu (se karta) rasar ett decennielångt inbördeskrig.
Kriget i Kongo har i princip pågått i över 10
år alltsedan Laurent Kabila störtade den cancersjuke
diktatorn Mobotu Sese Seko som varit president för Zaire
sedan 1965. 2001 sköts Laurent Kabila till döds och
efterträddes av sin son Joseph Kabila.
I går kväll var
vi på Vångavallen i Trelleborg. Orsaken var densamma
som förra gången, i
juni i fjol, nämligen att HIF kom på besök
och min fru ville se sin favorit Henke Larsson. Vi lyckades få
tag på två bra sittplatser via TFFs hemsida dagen
innan matchstart. I år kostade detta 490 kr, 20 kr mer än
i fjol. 
Det
blev fjärde förlusten på rad. TFF får kämpa
med de andra bottenlagen om att slippa nedflyttning. HIF var bättre
på allt, slog säkra passningar och sprang fortare,
medan TFF slog bollarna mest på måfå, missade
brytningar och kom ständigt för sent på bollen.
Lyckan var inte på Klagstorps
IFs sida vid hemmamötet med Janstorps
AIF i går lördag. 
Redan efter 20 minuter ledde
KIF med 2-0 tack vare bröderna Gabrielsson: Tim spelade fram
och Dick (bild) satte bollarna i mål. När Dick precis
innan halvtidsvilan slog en perfekt passning som Robert ”Robban”
Nilsson förvandlade till 3-0 trodde vi väl alla att
matchvinsten var säkrad.
Däremellan hade ”Robban”
gjort 4-2 på nick efter inlägg från Robin Persson.
Hur är det med KIF-arnas kondition egentligen? Eller var
det bara slarvigt försvarsspel i matchslutet?
Torsdagen den 8 maj träffades
moderata seniorer på Trelleborgs museum. Museichefen själv,
Ingela Jakobsson tog vänligt emot oss i den trevliga receptionen.
Den såg ut som en gammal lanthandel på 40-talet med
många unika varor från den tiden (bild). Jag kom genast
att tänka på ”Kristofferssons” i Brogårda
i Mellanskåne, där jag och min bror handlade som barn.
Gubben och hans affär var antika redan då.
Vi
samlades i kafeterian och Ingela Jakobsson gav oss en utmärkt
exposé över museets historia för att sedan koncentrera
sig på framtiden och flytten av museet till Tingshuset i
centrala Trelleborg. Hon är en utomordentligt skicklig ambassadör
för en flytt av museet till Tingshuset.
tydliga planscher och grafer
visade hon på alla fördelarna med att ha museet i Tingshuset
(bild). Det är ekonomin, den ökade besöksfrekvensen
– det är lätt att bara ”slinka in efter en
shoppingrunda, bättre möjligheter att ordna visningar
för skolklasser och utställningar, det blir en nystart
för personalen etc. Museet kan jobba ihop med andra ”kulturhus”
i stan och bli en turistmagnet i centrala Trelleborg. Den som
eventuellt inte redan var övertygad om det riktiga i att
använda Tingshuset för det nya museet fick något
att tänka på!
Tidigt
i morse troligen vid halv sex tiden förlöste vårt
sto Mirella sitt föl Minton. Allt gick väl. Det är
förbluffande så fullgånget ett föl är
redan efter någon timme. Han reste sig, stapplade runt och
kunde snart ta sig fram obehindrat. Lite hjälp med att hitta
spenarna så att han kunde inta sin mjölkfrukost behövde
han dock.
följt utvecklingen i stallet via trådlös webbkamera
varje timmar de senaste dagarn men sov över själva förlossningen.
Senast var det i Halmstad.
Nu på Jägersro. Han startade i lopp 2 som nummer 8
(se bild) 120 meter efter täten. Han avancerade hela tiden
och lyckades ta sig förbi alla utom Carrabas med Linda Kvant
i sulkyn som tvingades sänka personliga rekordet med två
sekunder för att hålla emot. I lopp nio startade Muskot
i första ledet mot mycket snabba hästar. 
Han höll sin förstaplats främst
i kamp med Pampe (också med Linda Kvant) och Befana och
gick först över mållinjen. Då förklarades
han diskad för galopp trots att många var övetygade
om att han inte haft mer än de två tillåtna galopperna.
Men så är det nu för alla, diskvalifikation är
ingen exakt vetenskap utan snarare en subjektiv bedömning
hos domaran. 
Och
idag gick alla våra fyra vackra hästar för första
gången i år tillsammans i en av de redan frodiga gräshagarna
(bild). Glimma, George Scot, Muskot och Mirella, i väntans
tider.
Sällskapets
hus är den geografiska enheten. Där träffas många
av personerna i olika märkvärdiga sällskap, som
strupsångarna, de bilboende, herpetologiska föreningen,
Dahlgrens syndromsällskapet etc. 
