|
Funderingar Startsida |
Mars 2006 |
Startsida |
Jag har hamnat i mansfällan
sedan ungefär ett år tillbaka. Min fru arbetar och
har en relativt hög lön. Jag har inget arbete (men lön
året ut). Jag utför mycket av det dagliga hemarbetet
medan min fru kommer hem från jobbet, uttröttad och
måste vila sig. Hon tittar på TV och läser veckotidningar
- som jag lånar åt henne på biblioteket. Mesta
fritiden ägnar hon dock åt den hobby hon har gemensamt
med vår dotter, det vill säga ponnytrav. En hobby som
tar mycket tid och kraft.
Själv har jag det väldigt bra, medan min fru är
stressad och irriterad på morgonen då hon måste
iväg till arbetet. Hon borde ju vara glad att ha ett heltidsarbete.
Jag som är morgonmänniska är uppe före
henne och gör i ordning frukost, värmer upp bilen och
skrapar bilrutorna åt henne. Jag skulle emellertid aldrig
vilja byta hennes liv mot mitt. Jag har aldrig haft det bättre
i hela mitt liv.
Så var det med den mansfällan! Kan den så kallade
kvinnofällan vara helt diametralt annorlunda?
Något som förtrycker en människa och hämmar
dess utveckling? Det är svårt att tro det! Jag har
mycket större möjlighet att utvecklas nu när jag
inte måste lägga större delen av min tid på
ett fördummande arbete! Är kvinnofällan
en av vår tids stora myter?
Arto
Paasilinnas senaste bok (på svenska) heter Milda makter.
Gud har för mycket att göra, han har egentligen inte
känt sig ha makten i sin hand sedan första världskriget.
Nu har han bokstavligen gått in i väggen, han är
utbränd helt enkelt. Gud vill utnyttja möjligheten till
ett friår. 
Himlens högste kanslitjänstemän Ängeln Gabriel
och Sankte Per får ett svårt och omfattande uppdrag
att hitta en ställföreträdande Gud. Metoden de
använder är att engagera hela kansliet av änglar
att gå igenom samtliga böner under den senaste veckan.
Det är många hundratals miljoner. Det krävs många
änglar för denna uppgift.
Påven åkte ut redan i första omgången eftersom
hans böner inte kom från hjärtat och dels tror
han inte på Gud! Han fick inte ens komma med till andra
chansen. Efter mycket om och men så blev det en tornkransförare,
Birger Ryynänen från Finland som blev den utvalde och
som smordes av Gud. Skälet var att han bett så innerligt,
sittandes högt uppe i sin kran om att hans sambo skulle få
ett lugnare humör och inte vara så svartsjuk. Och sannerligen
hon blev som omvänd.
Gud är utarbetad men det är inte de många bönerna
som stressar honom. Det är alla människor och deras
ondska och särskilt den allestädes närvarande Själafienden
med horn i pannan, satan själv som uppträder i välskräddad
svart kostym. Bokens allvarliga innehåll är om hur
stor ondskans ofantliga är kraft på jorden. Den exemplifieras
med Pinochet i Chile där Gud hämnas genom att matförgifta
hela militärjuntan, Sovjetunionens krig i Afghanistan och
de kubanska legosoldaternas gerillaverksamhet i Angola. Man blir
lite förvånad tills det går upp ett ljus. Boken
skrevs 1989 och kom ut på svenska först 2005.
Boken är en skröna helt i Paasilinnas anda, men långt
ifrån hans bästa. Ska man bara läsa en bok av
Aarto Paasilinna i sitt liv rekommenderar jag i stället Kollektivt
självmord, som skrevs 1990, på svenska 1997.
Det är en hel del Birger Ryynänen har hunnit med då
Gud avbryter sitt friår redan efter fyra månader.
Han har flyttat himlen från Bulgarien till en stor kyrka
i Kerimäki i Finland, han har hindrat utbrottet av ett tredje
världskrig och grundat en särskild himmel för djuren
som gamle Mose fått det dagliga ansvaret för.
Läs min egen recension.
Inofficiell hemsida
- en hyllning till "Nordens roligaste författare".
Arto Paasilinna-sällskapet
(på finska). På svenska.
Arto Paasilinna
Sällskapet.
En afghansk tragedi utspelar sig i
Kalmar. Några familjer har flyttat från en kultur
i Afghanistan till Sverige och har fått mycket brutalt känna
på hur totalt annorlunda kulturen är i vårt land.
Gärningar som hela deras liv betraktats som riktiga och hedervärda
bestraffas i den nya kulturen med upp till livstids fängelse.
Och familjen kan inte heller som tidigare ta sig friheten att
välja ut vem det är som ska ta på sig skulden
(eller äran) för gärningarna, mord eller dråp,
utan det är en utomstående och främmande myndighet
som avgör vem som är skyldig och vilket straff han eller
hon ska ha.
Det måste framstå som totalt obegripligt för
den afghanska familjen. De flyttar till Sverige för att få
en bra och säker social situation resten av livet och så
plötsligt ställs de inför domstol för handlingar
som var hedervärda tidigare i livet och riskerar nu mycket
långa fängelsestraff. Det är en tragedi.
Vem är ansvarig för en sådan tragedi? Detta är
ju inte en engångsföreteelse. Liknande saker händer
många gånger varje år i Sverige. Just nu läser
jag om ett liknande fall i Malmö som dock (tillsvidare) slutade
utan att någon dog. En kurdisk 5-barnsfamilj från
Irak sitter anhållen sedan fadern livligt påhejad
av modern med en kniv i högsta hugg jagat sin tonårsdotter.
Dottern försökte gömma sig i en spelbutik på
Möllevången i Malmö och vakterna där lyckades
hindra ett dödsfall. Enligt polisen handlade detta också
om att familjen själv ville skipa rättvisa för
att inte förlora respekten från släktingar och
andra klanmedlemmar i Malmö.
Sociologistuderanden Petra Åkesson
har intervjuat elva unga rånare i åldern 15-17 år
i Malmö. Det kan man läsa i DN den 26 mars sidan 9.
De är alla ungdomar med invandrarbakgrund.
Man håller gärna med Petra Åkessons handledare,
sociologiprofessorn Malin Åkerström som säger
att det finns bara en lösning,
arbete åt alla, bidrag och alla dessa kurser ökar
bara förbittringen. För mycket välvilja blir till
sist ett förtryck.
Javisst, invandrarungdomarna mår bättre av att arbeta
med något de kan i stället för att tvingas hålla
på med saker där de på förhand är sämre
än svenskarna, till exempel gå kurser i svenska. Dessa
bara bekräftar deras underlägsenhet. Och det är
naturligtvis dessa känslor som väcker behov av att hävda
sig. Och många vill då hävda sig genom att råna
och kriga mot svenskarna. För detta behärskar de betydligt
bättre än att tala svenska. Det kommer en härlig
känsla genom kroppen när vi rånar, man känner
sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats
citerar Petra Åkesson. Vidare att det är så lätt
att råna svenskar som är mesiga, rädda och
dumma. Det är det ena skälet de uppger. Det andra
är att svenskarna hatar dem. Och det kan ju ingen veta. De
projicerar, överför sina känslor av att vara underlägsna,
de överför sitt hat på svenskarna och säger
att det är vi som hatar.
Zlatan Ibrahimovic (plus säkert många andra) är
en som hittat någonting han kan bättre än andra.
Att spela fotboll. Övriga tiotusentals ungdomar i Malmö
måste också på något vis hitta något
att göra som de är bra på, gärna bättre
än svenska ungdomar. Det kan inte vara så att det enda
området där detta är möjligt är det
kriminella området. Jag vägrar att tro att Malmö
kommun inte ska kunna organisera de resurser som behövs
och då menar jag inte pengar i första hand utan snarare
intelligens och handlingskraft. Någonstans bland kommunens
20000 anställda måste dessa resurser finnas.
Det är en välkänd erfarenhet att barn och ungdomar
lär sig det nya språket mycket snabbare än de
vuxna när en familj flyttar till ett annat land. Varför
sker detta inte i Malmö? Varför är Malmö fullt
av ungdomar som talar dålig svenska eller ingen alls? Det
främsta skälet är troligen att de inte har kontakt
med det svenska språket alls på samma sätt som
den nämnda familjen som flyttar utomlands. Och varför
inte? Jo, naturligtvis för att de som talar samma utländska
språk bor i samma områden, områden där
det inte bor svensktalande. Och varför är det så?
Jo, därför att ingen svensk minister eller myndighetsperson
har förstått hur viktigt det är att blanda svenskar
med invandrare. Det är där vi måste börja
och jag ser i dagens tidning att Ilmar Reepalu, kommunalråd
i Malmö, än en gång, har sagt ifrån att
nu går det inte längre. Inte fler invandrare till Malmö!
Varför sker det nästan tio gånger så många gaturån i Malmö som i Köpenhamn (räknat per capita) enligt en kommissarie i Malmö. Beror det på att straffen är betydligt hårdare i Köpenhamn?
Äntligen har våren kommit till Söderslätt och Anderslöv. Enligt meteorlogerna är det vår när dygnets medeltemperatur överskrider noll grader och redan i morse var det flera plusgrader. Jag lämnade min dotters bil på verkstad för en genomgång inför besiktningen. Jag promenerade tillbaka i den tidiga morgonen, det var milt, det var dimmigt och vinden nästan obefintlig. Trots avsaknad av sol fick jag starka vårkänslor. Äntligen! Nu gäller det bara att ha tålamod med alla jättelika, isiga och sotsvarta snöberg som ligger på alltför många ställen som en påminnelse om den långa och snörika vintern.
Sedan 1997 då jag hade tillfälle att köpa upp
stora mängder böcker i första hand gamla
deckare - mycket billigt på den då existerande loppmarknaden
Miljöstationen i Malmö har jag läst
och samlat främst deckare av svenska författare. Jag
började läsa Stieg Trenter och hans 26 böcker från
1943 till 1967. Jag anser att han fortfarande är oöverträffad.

Nyligen
har jag avslutat en annan tidig deckarförfattare, Anders
Jonason (1925-1993), som dock bara skrev fyra deckare. Hans tre
första handlade om journalisten och redaktören Dick
Mattsson på tidningen Kvällspressen i Stockholm och
de är för sin tid ganska hårdkokta thrillers.
Dick Mattsson tar på sig rollen som privatdetektiv för
att reda ut mord och andra brott begångna i hans vänkrets
som består av mer eller mindre udda och halvkriminella Stockholmsgestalter.
Jonason skrev också flera böcker i andra genrer och
han hade roller i två filmer på 1970-talet bland annat
i Ägget är löst med Gösta Ekman.
Hans första bok Mord med mera blev film 1955
med titeln Mord, lilla vän, där Stig Olin
spelade Dick Mattsson. Den skulle jag gärna vilja se.
Anders Jonasons fyra deckare finns beskrivna på min deckarsajt här.
Skrolla ner i vänstermenyn.
Två böcker: Död för mödan och Mördaren
kommer strax (se ovan).
Frankrikes studenter står på
barrikaderna igen och väcker minnen från våren
1968. Det är samma demonstrationer, stängning av universitet,
vandalism och tårgas på gatorna. Men medan studentrevolten
för 38 år sedan var samhällsomstörtande,
bottnar dagens protester bara i rädsla regeringen
är rädd för folket och folket skräms av varje
förändring.
Då ville man skapa ett socialistiskt samhälle nu vill
man stoppa förändringar. En mer passande jämförelse
är därför händelserna 1994, när den dåvarande
premiärministern Edouard Balladur, drabbade samman med studenter
på grund av en lag om minimilön. Balladur hade liksom
dagens premiärminister de Villepin siktet inställt på
presidentvalet. Balladur lade sig för protesterna och förlorade
presidentvalet. De Villepin tror på historien och vågar
därför inte ge efter för gatans parlament.
De demonstrerande vill stoppa en ny lag som syftar till att minska
deras arbetslöshet genom att tillåta arbetsgivarna
en sorts provanställning under två år. Problemens
grund är emellertid ett undermåligt utbildningssystem
som producerar unga människor utan de färdigheter som
behövs för att få ett jobb.
Det är samma brister i utbildningen som gör att över
100000 färdigutbildade ungdomar inte får
något jobb i Sverige idag. De är färdigutbildade
i den meningen att de tillbringat 12-15 år i utbildningssystemet
men det de har fått med sig räcker dåligt för
arbetslivet. Detta döljer man i Sverige genom att kalla brist
på lämpliga kunskaper för brist på arbetslivserfarenhet
som om inte varje ny generation som lämnat skolan alltid
har ställts inför detta.
Den politiska oppositionen gjorde
alldeles rätt i att inte kräva Laila Freivalds avgång
i samband med hennes uppenbara handlingsförlamning under
tsunamikatastrofen. I och med att hon fick sitta kvar som utrikesminister
fick hon nya tillfällen att blamera sig, fatta fel politiska
beslut och sedan ljuga och slingra sig. Hon gör verkligen
ett ynkligt framträdande då hon försöker
komma undan genom att ljuga och skylla på andra i stället
för att svara ärligt och ta på sig ansvaret. För
detta är väl vad vi skattebetalare vill kräva av
en av oss avlönad minister eller hur? Hon blamerade sig så
mycket att det blev för mycket också för chefen,
Göran Persson.
Det värsta är att även som avsatt fortsätta
hon att tungt belasta skattebetalarnas löne- och pensionsutbetalningskonton
under många år framåt. Vad är detta för
demokrati?? Här måste lagar och regler ändras!
Det är ju verkligen cyniskt att hon förlorar sin ministerpost
efter att ha försökt inskränka just Sverigedemokraternas
yttrandefrihet på ett oriktigt sätt!
Freivalds blir den fjärde ministern i världen som avgår
mer eller mindre till följd av den kris som utlöstes
av Muhammedteckningarna. En italiensk minister fick gå sedan
han uppträtt i TV med en av de danska teckningarna på
en t-tröja. Men det är bara den svenska ministern som
avgår för att ha försökt stoppa teckningarna!
Jag lade förresten märke till att man på ekonyheterna
på radio sa Sverigedemokraterna inte de
främlingsfientliga sverigedemokraterna som påbjudits
av myndigheterna sedan flera år tillbaka. När försvann
det epitetet och vem har nu bestämt en förändring
av det politiskt korrekta?
Jag får riktigt anstränga
mig ibland för att inse hur oerhört privilegierad jag
är som kan säga äntligen måndag
och med glädje se fram emot en ny vecka på söndag
kväll i stället för att som många andra känna
oro och ångest inför en ny arbetsvecka, känslor
som försvårar att på rätt sätt njuta
av den lediga söndagen. Att själv få bestämma
över hur man ska disponera sin dag är det allra viktigaste
för en människa.
Det är i varje fall den erfarenhet jag gjort under de senaste
året då jag först hade friår
i sex månader och nu sedan 1 januari njuter av att vara
anställd med full lön med utan arbetsplikt.
Det därefter viktigaste är att ha förmåga
att använda tiden på ett sätt som gör livet
meningsfullt. Den förmågan är nog olika hos olika
personer men jag är övertygad om att detta är något
som man kan träna upp. Det viktigaste inslaget i det anställningsfria
livet är att vara fysiskt aktiv. Det ska man göra regelbundet
och en bra beståndsdel i detta är att träna på
gym. Men också hjärnan ska hållas aktiv och ett
bra sätt är att vara aktiv på Internet och att
läsa tidskrifter som om man prenumererar dyker upp som små
presenter regelbundet i brevlådan.
Det bästa är om det blir så lite tid som möjligt
över för att titta på TV. Fast för Melodifestivalen
och Carola Häggkvist får man göra ett undantag.
När
jag stod i morgonduschen hörde jag på Hits -
men inte längre med Paul Zyra i radions P 4. Det är
programmet "som får framtiden att se ljus ut genom
att blicka tillbaka på gårdagens musik". Han
spelade Die Gitarre und das Meer med Freddy Quinn
se bild). Jag kände igen låten som en av de, ganska
få, som var mina och min brors favoriter på 50-talet.
Vi lyssnade på en gammal mellanvågsradio (AM) på
Radio Luxemburg. Svensk radio hade bara en kanal och där
sändes inte sådan musik. Radion hade Grammofontimmen
som startade med klassisk musik och slutade med en militärmarsch!
Idag har man ett helt annan utbud att välja mellan och man
kan lyssna hela sin vakna tid oberoende av vad man har för
sig med hjälp av mp3 spelare och mobiler. Frågan är
om man är lyckligare nu, mer stressad är man i varje
fall.
Andra låtar från den tiden jag kommer ihåg var
Morgen, Seeman och Tanze mit mir in den Morgen. Den senare sjöngs
av Gerhard Wendland och en sökning på Google ger mig
bland annat på Amazon.de Seinen Frühen Schlagererfolge.
Där kan man höra 30 sekunders snuttar av hans gamla
låtar, t ex Vagabundenlied (luffarvisan). Fantastiskt!
Det är tydligt att det är bättre med större
valfrihet. Idag kan man med hjälp av Internet och www själv
välja i vilket musikdecennium man vill leva!
Bild på Freddy Quinn
Slobodan Milosevic dog i en hjärtattack
innan processen mot honom i FNs krigsförbrytartribunal var
klar. Det är ett andra stort nederlag för tribunalen
och särskilt för dess nuvarande ledare Carla del Ponte.
Det första var att före detta kroatiska presidenten,
Franjo Tudjman, dog 1999 innan Haag ens hunnit väcka åtal.
Milosevics död innebär att han inte överbevisats
om de många brott han anklagats för. Sedan början
av 2001 har ett stort antal åklagare, domare och advokater
arbetat kontinuerligt utan att lyckas fälla Jugoslaviens
diktator för något brott. Han dog ju faktiskt oskyldig.
Detta kan komma att göra det svårare för Serbien
att lämna ut de två efterlysta förbrytarna Rato
Mladic och Radovan Karadzic. Extremnationalisterna i Serbien och
medlemmar i Milosevics socialistiska parti, som i dagarna hälsar
sin nationalhjälte tillbaka, kan styrka sig med
ryktet att Milosevic mördades i sin cell och hävda att
varken Rato Mladic eller Radovan Karadzic ska skickas till krigstribunalen
i Haag eftersom de inte kommer att komma levande därifrån.
Och dessutom har fem års rättegång inte kunnat
bevisa att han Milosevic var skyldig. Läs mer om Serbien
och Balkanländerna.
Idag börjar jag bli märkbart
bättre från maginfluensan. Så bra att jag kan
städa och stryka.
Jag hade spelat in en riktigt gammal svensk långfilm: Familjen
Andersson med Sigurd Wallén och Björn Berglund, från
1937, på TV4 plus tidigt på morgonen för att
ha den att titta på under strykningen. Ja, jag använder
fortfarande en vanlig videobandspelare. Läs mer om filmen
på Filmtipset.
Jag
visste emellertid att det också visades störtlopp på
någon kanal och tänkte titta lite där innan jag
slog på filmen. Jag hade turen att komma in bara några
minuter innan Anja Pärson skulle åka. Och som hon åkte,
trots sina smärtande knän som hon snart ska låta
operera. Hon ledde från start till mål, vann och tog
100 nya världscuppoäng.
Inför den senaste säsongen betonade Anja
Pärson att det nu var olympiamedalj som gällde och
främst då en guldmedalj och alltså inte
den sammanlagda världscupen. Att det målet är
uppfyllt med råge vet alla idrottsintresserade, hon tog
ju en guldmedalj i slalom och två bronsmedaljer i kombination
och störtlopp i Torino för några veckor sedan.
Ändå kämpar hon vilt för att komma i fatt
kroatiskan Janica Kostelic som leder Världscupen sammanlagt.
Enormt imponerande. Vad är det som ger den tösen en
så enorm sisu och förmåga att ge allt i varje
tävling?
I Trelleborgs Allehanda uppmanas läsarna i dag att mejla in vårtecken som de upptäckt. Jag har inte sett några snödroppar dyka upp eller hört någon lärka men jag kan ända erbjuda ett verkligt vårtecken. Jag själv har dykt upp. I går och idag har jag suttit och gottat mig i vårsolen på min solterrass i Anderslöv. Iklädd enbart korta träningsbyxor. Drygt en timme varje dag kunde jag sitta och är redan svagt brun på framsidan. Jag har läst TA, VA, Computer Sweden och några deckare där ute i solstolen. Mycket mer klarar jag inte av sedan jag drabbats av maginfluensa. Trots att hela min familj har haft det trodde jag länge att mitt immunförsvar skulle hålla det aggressiva viruset stången men ack nej! Klockan tre på natten till söndagen slog det till med aktiva kräkningar och sedan kom alla andra symptom. Enda fördelen (förutom att sola) är väl att jag tappar något kilo.
Melodifestivalen
Jag
lyssnade på de åtta inslagen några timmar i
förväg via webben och valde ut som mina favoriter: etta
Carola med Evighet och sedan på en delad andra
plats Björn Kjellman Älskar du livet, Red
Nex Mama take me home och Sandra Dahlberg Jag
tar det jag vill ha. Det visade sig att alla fyra gick till
slutomgången. Och utav dessa fyra blev Carola
etta. Till andra chansen gick Red Nex och Roger Pontare. Och till
final Björn Kjellman. Jag hörde på radion att
han ansågs som en stor överraskning men inte för
mig som sett och älskat Livet är en schlager
med honom och Helena Bergström.
Detta fjärde, var det i särklass starkaste försöksheatet
och en sådan som Sandra Dahlberg hade säkert gått
vidare om hon placerats i ett lättare heat.
Så var det dags för en
ny idrottshelg på TV, inomhus VM i friidrott inomhus i Moskva.
Men inte är det som man är van vid: Ingen Carolina Klüft,
Kajsa Bergqvist, Patrik Kristiansson, Christian Olsson, Robert
Kronberg eller Johan Wissman, alla svenska friidrottsstorheter
som glatt oss så mycket.
I går blev Daniel Persson utslagen i hundrameterskvalet
och Hanna-Mia Persson och Kirsten Belin var långt från
kvalhöjden i stavhopp. Bättre gick det för Linus
Thörnblad och Stefan Holm som var bland de sex som klarade
kvalhöjden på 2,27.
Idag fortsatte det på samma sätt för Emma Green
i damernas höjdkval. Kvalhöjden var 196, man kom till
final också på 1,93 men Emma klarade bara 1,90
och det i tredje försöket. Var är du Kajsa?
Men två bronsmedaljer blev det i alla fall. I höjdhopp
tog Linus Thörnblad från Lund brons på 2,33.
Han tog alla höjder i första försöket innan
han rev ut sig på 2,35. Stefan Holm lyckades ta 2,30, vilket
är helt godkänt för honom för tillfället.
Det räckte till en femteplats.
Allra trevligast var kanske Sanna Kallurs bronsmedalj på
60 meter häck. Tvillingsystern Jenny kom också till
final men slutade sist. Den unga irländskan Derval ORourke
segrade mycket överraskande.
Alhaji Jeng imponerade i kvalet i stavhopp, där han tog 5,65
i första försöket och kvalificerade sig. Men han
skrämdes genom att riva två gånger på ingångshöjden
5,55.
Om två år är det sommarolympiad i Peking i Kina och förberedelserna är i full gång. Det största problemet är inte kritiken och kriminaliseringen av oliktänkande och oppositionella utan att få slut på Pekings värsta ovana, det evinnerliga offentliga spottandet. Utländska besökare äcklas ofta av att tvingas kryssa mellan spottloskorna på trottoarerna. Majoriteten av Pekings 14 miljoner invånare finner det inte bara acceptabelt utan till och med nödvändigt att spotta för att befria halsen från sand och damm i en av världens mest nedsmutsade städer. Nu måste något göras. Anti-spott-volontärer har börjat dela ut små spottpåsar som efter användning kan läggas i särskilt uppställda kärl. Myndigheterna har distribuerat två miljoner handböcker i vad som anses som gott uppförande i övriga världen och polisen har skaffat utrustning med videokameror för att kunna spåra spottare och skaffa bevis för brottet, så att de kan bötfällas med motsvarande 40 svenska kronor.
Idag var jag hos sjukgymnasten Mats Johansson på Anderslövs Sjukgymnastik & Akupunktur för min onda axel. Jag fick göra en mängd rörelser och spänna musklerna och tala om vilka övningar som var smärtsamma. Diagnosen var att ingenting var skadat utan det handlade om en överansträngning av speciellt en stor muskel vid skulderbladet som hade ett vackert namn. Sedan jag satt mig i massagestolen identifierade Mats den mycket hårda, spända muskeln och tryckte till på de rätta punkterna. Det kändes verkligen. Han hade också tillfälligtvis en lärling, en tjej som skulle bli massageterapeut. Hon fortsatte att massera skuldran och axeln. Det kändes verkligen bra och mjukade upp. Man kan säga att jag fick en lång gratismassage. Jag är alltmer övertygad om att jag överansträngde muskeln när jag skottade den första snön denna vinter. Det var redan den 20 januari. Det är farligt med fysiskt arbete, annat än under kontrollerade former på gymmet!
Anders Jonason, en Stockholmsk skådespelare
och författare (1925-1993) skrev några deckare på
50 60 talet. Jag läser nu hans fjärde bok Fallet
Grete från 1963. Margareta Grete Larsson
är försvunnen och den unge journalisten Björn Andersson
känner att han måste leta upp henne. Själv har
han problem om vårdnaden av barnen med sin före detta
fru Jeanette, med en mängd inblandade skumma figurer och
med en hel del unga kvinnor som han attraherar och oftast hamnar
i säng med.
Inte nog med detta. Jag hämtade idag tre andra gamla svenska
deckare som jag beställt hos min egen resonabla leverantör
Linnéa Jeschke. Så nu har jag ett helt gottebord
hemma. Jag tänker läsa alla fyra samtidigt. Jag har
bara två veckor på mig innan Umeå depåbibliotek
kräver dem tillbaka.
Nummer två är Ulla Trenters (1936- ) 22:a bok. Hon
började skriva i eget namn 1968 men tillsammans med sin make
Stieg Trenter redan på 1950-talet! De röda cirklarna
från 1989 är namnet på en Sherlock Holmes förening
som Ulla (hon är sig själv i sina böcker från
och med 1982) får kontakt med via bästa väninnan
Berit. Berit som skrivit en avhandling om Watsons rätta identitet.
Hon påstår blasfemiskt att Watson är kvinna!
Nummer tre är Anders Helléns Spår till
gamla brott från 1963. Den handlar som vanligt om
kontraktsprosten Jonas Carleson och utspelar sig i Losta, vanligtvis
en av Sveriges lugnaste platser. Men nu är det tydligen något
på gång på ortens industri, AB Förenade
Kalk, där en verkmästare avlidit under oklara omständigheter.
Anders Hellén var pseudonym för prästen Carl
Greek (1901-1990) i Kulladals församling i Malmö.
Slutligen nummer fyra är Joakim Bergmans Nobelpris
till mördaren (1968) som tar sin början i byn
Campomora på ön Ischia utanför Neapelbukten där
de båda tippade Nobelpriskandidaterna blir inblandade i
en mordaffär. Joakim Bergman som är pseudonym för
författaren Bengt Söderbergh (1925- ) uppträder
under eget namn i boken och han har hamnat i den gudsförgätna
byn sedan han för många år sedan förtidspensionerats
från sitt lektorat som offer för en tyvärr
alltför vanlig moralisk trångsyn. Bergman var
nämligen i likhet med sin alter ego Bengt Söderbergh
öppet homosexuell. I en
intervju i Kom ut 1991, har han kallat sig själv
Den förste deckarbögen i svensk litteratur!
I dag är det min födelsedag.
Jag går upp tidigt. Det tretton minusgrader på morgonen,
men stigande barometer och bara lite nysnö så jag kan
cykla till gymmet och stanna där några timmar. Jag
kommer mig äntligen för att beställa tid hos sjukgymnasten
där för min onda axel som jag lidit av en lång
tid. Den har bland annat gjort det svårt för mig att
spela badminton. På torsdag ska hon titta på den.
Jag undrar om hon kan göra något. Det var ovanligt
mycket folk på gymmet så träningen tog längre
tid än vanligt med allt prat. Hemma fortsatte jag att träna
med hantlar och avslutade allt med att stretcha och sedan duscha.
Allt medan jag i lugnt och behagligt tempo såg fortsättningen
av den inspelade långfilmen om Kalle på Spången
med Edvard Persson. Den är verkligen bra.
Sedan cyklade jag åter ner till centrum, nu till biblioteket
som fortfarande har nypremiärens behag. Jag lämnade
några böcker och tidskrifter och lånade nya nummer
av National Geographic. Jag läste några dagstidningar
i läsehörnan och hämtade sedan dagens rätt
på Gästgivaregården som ligger vid samma lilla
torg som biblioteket. Mitt emot torget ligger gymmet och sjukgymnastiken.
I dag bjöds det på Honungsgriljerade revben och äppelmos
och rödkål. Verkligen delikat födelsedagsmat
Eftermiddagen ägnade jag bland annat åt att läsa
senaste numret av Time Magazine, som jag nyligen tagit en prisvärd
helårsprenumeration på, kostnaden blir bara ungefär
tio kronor per nummer. Det är ofta mycket intressanta artiklar
och jag vill dessutom gärna förbättra min engelska.
Ännu mer snö har kommit
i natt så min ambition att hålla en del av tomten
snöfri kom åter på skam. Men när jag kom
ut i solen vid åttatiden för att köpa frukostbröd
på Coop fick jag erkänna att det är underbart
vackert med snö, sex minusgrader och en helt blå himmel.
Det är en ovanlig kombination för att vara sydvästra
Skåne och därför skäl att glädja sig.
Så det är bara att ta nya tag med snöskyffeln.
Solaltanen måste ju hållas snöfri inför
solandet.
Vi firar min födelsedag i dag - som egentligen är i
morgon - men då får jag fira den för mig själv.
Sedan vi ätit frukost fick jag av min fru och mina två
döttrar en hel hop fina presenter. Jag hade önskat mig
träningskläder och det fick jag, tre par speciella idrottsstrumpor,
jag har aldrig haft så fina så det är verkligen
på tiden, två märkeströjor, Adidas och en
med en logga som återfanns på två svettband
att ha på handleden - med dem ska man torka sig i ansiktet
när man svettas, istället för att ha med en ohygienisk
handduk enligt äldsta dottern.
Vidare ett träningsställ av god kvalitet, långa
byxor och en rymlig jacka, köpt på Aurahallen, det
ser ut som om de användes förra året vid svenska
mästerskapen i Badminton eftersom jackan är märkt
Senior SM-2005. Det måste i så fall varit
någonting för extra äldre oldboys. Till sist fick
jag en bok av författaren till Da Vinci koden, Dan Brown.
Denna heter Änglar och demoner. Den är skriven
2000, alltså före Koden, men översatt
först 2005. Den ska jag läsa med stort intresse.
Vad mer idag? Jo, på eftermiddagen var solen så stark
och vinden så obefintlig att det gick att sitta bar på
solaltanen. Helt underbart! Men ingenting varar för evigt
snart var snömolnen framme igen. Då var det dags att
äta födelsedagstårtan, beställd från
Smaksak i Anderslöv som just bytt ägare.
Oppositionen i Thailand fortsätter att kräva premiärminister Thaksin Shinawatras avgång trots att han just har upplöst parlamentet och utlyst nyval. Tiotusentals demonstranter anklagar honom för korruption och maktmissbruk. Kampanjen för att avsätta honom tog fart i förra månaden sedan hans familj hade sålt sin andel i det telekomföretag som Thaksin grundat till en singaporiansk investeringsfirma. Affären var skattefri och gav Thaksins familj 1,9 miljarder dollar. För bara drygt ett år sedan blev Thaksin Shinawatra efter fyra år vid makten omvald i en jordskredsseger som ansågs bero på hans listigt populistiska politik och framför allt hans skickliga agerande i samband med tsunami katastrofen i december 2004. Där behövdes ingen kommission tillsättas för att utreda den handlingsförlamning som drabbade svenska politiker. Se där en politiker som kan göra stora affärer och deklarera så att han slipper skatt. Där ligger de svenska politiska "affärerna" verkligen i lä!
Många muslimska
kvinnor saknar mänskliga rättigheter. Det finns inom
islam en heders- och skamkultur som sätter kvinnan i en "jungfrubur"
och minimerar henne till en mödomshinna. Många miljoner
muslimer lever efter regler som en person som kallade sig Muhammed
hittade på på 600-talet. Detta är omöjligt
och tvingar fram ett mycket begränsat liv fyllt av lögner
och skamkänslor och leder till att muslimer i förhållande
till västerlänningar känner sig kränkta och
förorättade. Men muslimernas frigörelse är
inte att de ska frigöras från judar och kristna utan
att de ska frigöras från den egna muslimska trosgemenskap
de varit slavar under i århundraden menar den somalisk-holländska
författaren och politikern Ayaan Hirsi Ali. Men det går
att ändra på. Och det är upplysta muslimer utanför
de muslimska länderna som måste gå i täten
för förändringen. Detta får inte välmenande
västerländska socialarbetare och politiker hindra och
kalla rasism och islamofobi. Ayaan menar att det finns en "djävulsk
pakt" mellan västerlänningar som sysslar med hjälparbete
och muslimer som vill att slaveriet ska fortsätta och kvinnan
vara kvar i buren.
Som ung blev Ayaan Hirsi Ali bortgift mot sin vilja och flydde
då utomlands och kom med tiden till Holland. Hon arbetade
där som tolk mellan 1995 och 2001. Idag är hon författare
och politiker för det holländska högerliberala
partiet VVD.
Hon ligger bakom den film "Underkastelse del 1" vars
regissör Theo van Gogh mördades av en muslimsk fundamentalist.
Ett dödshot ligger sedan dess över Ayaans huvud. Hon
omges ständigt av livvakter.
Jag har läst hennes bok "Kräv er rätt!"
som hon skrev 2004 (på svenska 2005) och jag kan verkligen
rekommendera den för alla de som vill veta mer om islam och
muslimer från en verklig "insider". Man förstår
mycket mer efter en läsning av boken antingen det handlar
om de muslimska reaktionerna på de så kallade jylländska
karikatyrerna eller om den svenska misslyckade integrationspolitiken.

Efter tre överhoppade
onsdagar - tjänsteresor som prioriterades som viktiga, ishockeymatcher
som vissa absolut skulle se under olympiaveckan och diverse skador
som det nog tyvärr var jag som stod för, var det ikväll
äntligen dags för badminton igen. Det blev en riktig
dubbel med Lars, Micke och Vickan med många hårda
kämpaset. Jag känner mig lite handikappad av min värkande
högeraxel men det är ingen bortförklaring av förlusten.
Hoppas att vi nu kan spela mer regelbundet igen som vi gjort i
många år.
Äntligen kan man också säga om nyinvigningen av
biblioteket i Anderslöv. Det har varit stängt i över
tre månader för att renoveras mot mögelskador.
Det var mycket folk vid ettiden idag, den lokala pressen uppvaktade
- jag babblade en hel del för Skånska Dagbladet - och
vi firade med cider, ost och kex.
Nu är Linnéa åter på sin plats vid lånedisken
och en ung låntagare tar del av det stora utbudet: