Så här beskriver Bengt Källén, BTJ,
boken: "Boken är något av en pastisch av forna
tiders deckare med ett instucket försvar för
genren och är i allra högsta grad läsvärd
och underhållande. Skildringen av huvudpersonen är
superb och lokalfärgen främst från Kungsholmen
utmärkt. Berättelsen ges i jagform och i en ytterst
passande språkdräkt."
Recension
i Dast Magazine.
Ingen är förvånad över att tio-
eller hundratusentals zimbabwier har utvandrar från sitt
land de senaste åren eller att nästan alla vita zimbabwier
har flytt. Mer överraskande är att grannlandet Sydafrika,
som är Afrikas rikaste och mest utvecklade land också
har drabbats av hjärnflykt - om än i mindre skala. Många
vita sydafrikaner lämnar landet i en takt som om de flydde
från "utbredd ohälsa, enorma naturkatastrofer
eller allvarlig inbördeskonflikt". 800000 av totalt
fyra miljoner vita sydafrikaner har lämnat landet sedan 1995.
En orsak till detta är naturligtvis det "positiva"
särbehandlingsprogrammet som ger svarta förtur till
välbetalda jobb. Men även svarta, färgade (som
man kallar personer av blandras) och indier ger sig av. Det är
ont om ekonomer, ingenjörer, läkare och sjuksköterskor.
Den stora majoriteten sydafrikanska emigranter tillhör(de)
landets mest begåvade och välutbildade medborgare.
Den främsta motorn bakom utvandringen är rädslan
för kriminalitet, särskilt mord och våldtäkt,
där frekvensen kan jämföras med länder som
Sierra Leone och Afghanistan. En annan orsak är den politiska
krisen i Sydafrika. Många partier strider om makten och
landets förmodade nästa president, Jacob Zuma, misstänks
i en rad olika korruptionsfall.
Ett annat problem är det växande antalet väpnade
attacker mot Sydafrikas vita jordbrukare. Precis som i Zimbabwe
verkar dessa ha rasistiska motiv. Det var denna typ av verksamhet
som var inledningen till den totala katastrof som Zimbabwe idag
befinner sig i. Är Sydafrika på samma väg?
Originalartikel
i Newsweek, eller läs mer här. Översatt i Tempus
nr 9 2009, s. 29-31.
Andra bloggar om Sydafrika:
2008-08-22 Helen
Zille, ny president i Sydafrika?
2008-05-28 Sydafrikansk
främlingsfientlighet.
Tidigare bloggar om Sydafrika, Låt
alla arrestera alla, Sydafrika
värre än Afghanistan, Biståndspolitiken
leder till en ny kolonialisering av Afrika och Det
svarta Afrikas rasism.
Noomi Rapace är Lisbert
Salander

"Män
som hatar kvinnor" är en mycket bra film som tog min
uppmärksamhet helt i anspråk. Jag fångades helt
av den i två och en halv timme. Och det trots att jag läst
boken med samma namn av Stieg Larsson. Det kändes tvärtom
som att det var en fördel att ha läst boken. Läs
min blogg i oktober 2006: "Da Vanger-koden, en svensk industriklans morbida
hemligheter". Att känna till Lisbeth Salanders bakgrund
och därför bättre förstå hennes beteende
och svårigheter att ge gensvar åt män som beundrar
och tycker om henne. För det är ju i grunden en kärleksfilm,
den handlar om Lisbeth Salanders kärlek till Mikael Blomkvist,
en kärlek som hon aldrig lärt sig hur hon ska uttrycka
utan bara lärt sig att frukta. Hon avslöjar sig i svaret
på sin mors fråga om hon har en man: "ja, det
finns en" mumlar hon blygt i slutscenerna. Och hon hackar
sig in i Mikael Blomkvist dator och när hon där finner
ett svårlöst problem så löser hon det och
skickar lösningen till honom. Hon vill så gärna
ha kontakt med honom att hon på det sättet sätter
sin hemliga identitet som hackare på spel.
Lisbeth Salander är Mikael Blomkvist skyddsängel. Det
är så de världsliga, dvs de verkliga änglarna,
ser ut, mörkhåriga, tatuerade och helt hänsynslösa
när det handlar om att skydda sina "objekt". 
Noomi Rapace gör rollen som Lisbeth Salander så bra
som det bara är möjligt. Det är en "Oscars-prestation".
Nu vet alla som sett filmen hur Lisbeth Salander ser ut. Men Michael
Nykvist gör också rollen som "Kalle jävla
Blomkvist" som är Lisbeth Salanders smeknamn, på
journalisten Mikael Blomkvist, utomordentligt bra. 
Journalisten Mikael Blomkvist har blivit dömd för förtal
och vill undslippa uppmärksamheten i Stockholm. Av industrimagnaten
Henrik Vanger får han i uppdrag att skriva familjen Vangers
släktkrönika, men egentligen vill Vanger att han ska
titta närmare på dennes brorsdotter Harriets märkliga
försvinnande sommaren 1966. Blomkvist får hjälp
av den unga datahackern Lisbeth Salander. I sitt grävande
i familjen Vangers förflutna snubblar de över en mörkare
och blodigare historia än
vad de kunnat föreställa
sig. Man får också se kortare avsnitt om händelser
som format Lisbeth Salanders liv. Vill du veta mer så läs
boken "Flickan som lekte med elden" i väntan på
DVD filmen till julen. Läs min blogg: En blodig familjevendetta i högt tempo.
Filmen baserar sig på Stieg Larssons roman med samma
namn. Filmen hade svensk biopremiär den 27 februari 2009.
Filmen kommer på DVD lagom till julen 2009 tillsammans med
Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes
Verklighetens Lisbeth Salander var Stieg Larssons brosdotter Therese.
Visst var Maria Larsson eviga ögonblick som jag såg för en månad sedan
en fantastiskt bra film men "Män som hatar kvinnor är
bättre". Den får 10 plus.
Andra duktiga skådespelare: Lena Endre - Erika Berger, Sven-Bertil
Taube - Henrik Vanger, Marika Lagercrantz - Cecilia Vanger, Peter
Haber - Martin Vanger, Peter Andersson - Nils Bjurman, Ingvar
Hirdwall - Dirch Frode.
Recensioner:
Jeanette Gentele i SvD: Träffar mitt i prick.
Helena Lindblad i DN: Sanslöst säker Salander.
Bio.nu.
Moviezine. Bioguiden. IMDB.
Sista deltävlingen i Malmö
Arena

Äntligen
har turen kommit till Malmö. Melodifestivalens fjärde
kvalificeringsomgång går i Malmö Arena så
att jag själv får tillfälle att vara med. Min
dotter Lina skaffade biljetter dit redan för flra månader
sedan. Se också min
rapport från Malmö Arena.
De tre inslagen som åkte ut i första röstningsomgången
var:
8. Susanne Alfvengren (bild)
med Du är älskad där du går, jag hade
svårt att förstå varför den var med, kanske
för att ge artisten en möjlighet att visa att hon fortfarande
finns.
7. Maria Haukaas Storeng MLP & Anna Sahlene (bild) (Gyllene Skor) med Killing me tenderly,
konstigt att ingen gillade dem.
6. Next 3 (bild) med Esta
noche, en häftig och enkel melodi framförd med stor
energi, den hade jag röstat på.
I nästa röstomgång åkte tyvärr Theorleifs
(bild) ut, Sveriges
bäst dansband och min storfavorit. De framförde Sweet
kissin´in the moonlight, Hemsida.
Direkt till finalen i Globen gick Agnes Carlsson (bild) med Love,
love, love, det var hon absolut värd, Hemsida.
Det gjorde också operasångerskan Malena Ernman (bild) med La voix,
hon är mycket duktig men inget jag vill lyssna på.
Och en andra chans fick Sarah Dawn Finer (bild) med Moving on, Hemsida, hon har
aldrig varit min idol. Jag gillade betydligt bättre Star
Pilots (bild) med
Higher, Hemsida. Sarah Dawn Finer blev
den internationella juryns favorit.
Melodifestivalen Live
I
går kväll
var jag för första
gången på den nybyggda Malmö Arena, Percy Nilssons
testamente. Det är en mycket imponerande byggnad, gjord för
att tillfredsställa besökarnas behov av grundservice.
Till exempel av att äta och dricka (alla kategorier) och
därefter besöka toaletten. Där fanns enormt med
toaletter och alla tip-top välstädade kvällen igenom.
Att vara med om en av Melodifestivalens deltävlingar, den
fjärde i år, in the real life är annorlunda på
många sätt än att se den på TV. Programmet
började redan klockan sju, en timme innan TV-sändningen.
Då satte ett förband i gång, Larz Gröningz
(bild), Tessan Löf, Lars Säfsund, Joanna Eriksson och
Jimmy Källqvist tror jag de hette, och de blev allt bättre
ju mer stämningen hos publiken steg.
Vi ficr se uppvärmingsprogramledaren Anna Mourou, med sitt
stora hår, på plats, fast henne fick jag tillräckligt
av när hon
satt i TV i juryn under långköraren
Dansbandskampen.
Man fick se dansbandsvärldens mest populära band in
live, jag menar naturligtvis Thorleifs, som tyvärr inte räckte
till mer än en femteplats.
Man fick höra den sympatiske
Christer Björkman sjunga "I morgon är en annan
dag". Här kan du se och höra hur han vann melodifestivalen
1992. Eller klicka här. Man
fick se hur Petra Mede en halv timme kvar till sändning klädd
i tossor och morgonrock, ändå klart visar skillnaden
mellan professionell artist och en uppklädd amatör (AM).
En annan professionell artist var studiomannen Henrik som vet
hur man får en publik med sig att klappa, ropa, tjuta och
göra vågen om och om igen.
En trevlig kväll men lite lång med det omständiga
röstandet. Vi var där från halv sju till kvart
i tio.
Bilder på mig själv, mina döttrar Nilla och Lina,
den gungande publiken och Gröningz.
Om Förbandet
Gröningz.
Ljuscrewets rapport
med en massa bilder från kvällen.