
Jag har svårt
att förstå hur en person i det 21:a århundradet
kan lära något om livet genom att läsa Charlotte
Brontës klassiska roman "Jane Eyre" som hon skrev
1847. Det är bara prestationen som räknas i den nu tredje
bokcirkeln på Trelleborgs bibliotek som jag nu deltar i.
Boken
handlar om Jayne Eyre som i jag-form berättar om sitt liv,
från barndomen till vuxenlivet. Hennes föräldrar
avled i hennes yngsta år och fick fick tas om hand av sin
morbror. Morbrodern dog så småningom också och
hon blev kvar med hans osympatiske fru och deras barn, där
hon fick leva med dagligt våld och i elände. Boken
är en biografi av författaren Charlotte Brontës
och hennes systers liv.
Efter flera år kom hon därifrån och fick börja
på en välgörenhetsskola för föräldralösa
barn. Hon levde där i åtta år, i början
som elev och i slutet som lärarinna, och placeras därefter
som guvernant på Thornfield Hall, vars husbonde, mr Rochester,
är full av hemligheter och mystik. De båda blir hopplöst
förälskade i varandra, men på deras bröllopsdag
avslöjas hans största hemlighet och de går åt
skilda vägar där Jane utan varken pengar eller ägodelar
får kämpa för att överleva.
Charlotte
Brontë (1816-1855) var den äldsta av de intellektuellt
begåvade systrarna Brontë, vilkas litterära verk
är tungt vägande inom den engelska litteraturen. Alla
tre gav ut romaner som idag betraktas som klassiker. Deras verk
brukar tolkas som gestaltningar av kvinnans psykologiska utbrytningsförsök
ur den viktorianska konventionen. Charlottes mest berömda
verk är "Jane Eyre" (1847), viktiga är också
hennes övriga romaner: "Shirley" (1849), "Villette"
(1853) och "The Professor" (1857).
Tidigare
bokcirklar:
Bram Stokers: Dracula
(1897)
En modern variant på Dracula är John Ajvide Lindqvists
Låt den
rätte komma in (2004)
I våras deltog jag i en bokcirkel på Anderslövs
bibliotek som hade som tema "nordiska deckare". Den
tredje och sista i serien var den danska författaren Elsebeth
Egholms bok Dolda
fel och brister.
Då läste vi också Jo Nesbös Fladdermusmannen
Ulla Brobeck och Jane Eyre
I
dag var det åter dags för Seniorrådet att träffas
i Malmö. Der var intressant att träffa representanten
för "Nordöstra hörnet" från Kristianstad.
Redaktör Ulla Brobeck har arbetat som journalist hela livet
och flera decennier som producent på Radio Kristianstad,
P 4. Under samma tid hade min familj en sommarstuga i Klamby,
en liten by belägen mellan Vollsjö och Sjöbo, och
när vi tillbringade semestrar och helger där, lyssnade
jag alltid på Radio Kristianstad, som jag fortfarande är
en verklig vän av. Medan vi åt en enkel lunch efter
mötet fick vi tillfälle att minnas program och kolleger.
I väntan på att min dotter Lina och svärson Andreas
skulle hämta mig efter arbetets slut gick jag en runda till
stadsbiblioteket i Malmö. Där gjorde jag upptäckter.
Den ena var att mitt lånekort fortfarande fungerade även
om adress och epost var flera steg efter. Den andra var att alla
som arbetade där var så unga att de såg ut som
praktikanter. Allt ligger ju i betraktarens ögon och betraktaren
har blivit äldre! Vi tog oss till MärkesOutlet på Lundavägen
på jakt efter träningskläder och skor. För
815 kr fick jag allt jag sökte inklusive en mössa. En
bra och snabb shopping tack vare medföljande expertiser.
På kvällen var det dags för den inledande träffen
i vårens bokcirkel på stadsbiblioteket i Trelleborg.
Vi var elva personer, inklusive två från biblioteke,
Jonas Larsson och Linda Boström. Cirkelledaren Linda Boström
(bild) visade åter prov på sin optimala service, en
verklig förebild för alla kommunens 3700 anställda.
Boken vi hade läst var Charlotte Brontës klassiska roman
"Jane Eyre" som hon skrev 1847. Kompetensen i gruppen
var hög och jag fick nu en annan uppfattning av bokens betydelse
än den som jag gav uttryck för i en blogg. "En kvinnlig utvecklingsroman
från victoriansk tid".
Tidigare träffar med Seniorrådet "Med Seniorrådet i Malmö".
Bloggar från tidigare möten med Seniorrådet.
2008-10-09
och 2008-08-26.
Jag är min egen Dolly Parton

En
fascinerande kärleksfilm över alla gränser. Med
lokala världsartister från S. Åby som Lotta Wenglén
och Erika Rosén. Måste ses på Grand i Trelleborg.
Och snart blir det vår och sommar igen och Äspöfestivalen
blommar åter upp med dessa underbara musiker. Plus många
andra. På en åker norr om Smyge, i den lilla byn Äspö.
Denna lokalt producerade film är helt fantastisk, man sitter
fängslad av den hela tiden, musiken, artisterna, ärligheten.
Jag tycker också att den är oerhört fint filmad
med blandade vyer från Möllevången och Söderslätts
natur. Ett mycket stort beröm till regissören Jessika
Nettelbladt som verkligen lyckats med sin långfilmsdebut.
Och det är inte bara Lotta Wenglén, även om närbilder
på henne ger "ståpäls" över hela
kroppen utan även Helena Josefsson och Nina Persson. Kvinnor
som viger sina liv åt musiken. Men som också lyckas
hinna med att skaffa barn och bli mammor. Lotta som berättar
att hennes mamma för fem år sedan var helt förtvivlad
över att hon bara förmått föda "flator
och alkoholister" men som nu älskar både sitt
barnbarn och Erika. "Jag tror det ligger en Dolly i oss alla
som bara vill ut", säger sångerskan Lotta Wenglén.
Tyvärr tar musikproducenten
Gudrun Hauksdottir själv upp för mycket tid med sina
familjerelationer, till dottern och till sin mamma på Island
hon inte träffat på 30 år. Men det glömmer
man lätt, allt det andra är så mycket bättre.

Bild på Lotta Wenglén och Vicky Ahlberg och Erika
Rosén, Äspöfestivalen.
Christina Gaki på
Film.nu "Detta är årets bästa film".
Miranda Sigander i Expressen "Djupt fascinerande".
Cecilia Alstermark i Kommunalarbetaren "En lysande dokumentär".
Lars Thulin i Trelleborgs Allehanda "Dollys skånska döttrar".
Lotta Wenglén på MySpace.
Det börjar som
en konsertfilm. Det så kallade Dolly-kollot, som hyllar
den legendariska countrystjärnan, består av Nina Persson,
känd från Cardigans, Cecilia Nordlund, med bakgrund
i indie-bandet Souls, Malmöbaserade Lotta Wenglén
och Helena Josefsson, som haft musikaliska äventyr med bland
andra Per Gessle och producenten, den isländska Gudrun Hauksdottir
med illrött hår.
Utbildning för förtroendevalda

Hemma från dagens "Utbildning för
förtroendevalda". Tack till personalchef Magnus Dahlberg
och ekonomichefen Agneta Sjölund som bjöd på tävling
och delade ut pris. Som jag förstås vann. Det gällde
att utifrån en lista på ekonomiska termer hitta ett
ord som inte hörde dit. Vilket? Fodra. Fodringar gör
man ju i stallet. Fordringar kan vara osäkra. Se bild nedan
till höger.
Agneta
Sjölund basar för Ekonomikontoret och sina 18 medarbetare.
Hon hade mycket intressant information att komma med som hon framförde
på ett pedagogiskt sätt. Tydliga grafer gjorde det
lätt att följa med och få en överblick över
de nästan två miljarderna kronor som Trelleborgs kommun
omsätter.
Personalchef Magnus Dahlberg redde ut frågor kring arbetsmiljöansvar,
samverkanssystemet och klargjorde hur man gör arvodesberäkningar.
Aldrig har andelen äldre som förmodas behöva vård
varit större och aldrig har tillgången på arbetskraft
i Trelleborgs kommun varit lägre. Det är en verklig
utmaning att se till att alla de många unga som inte har
något arbete får de kompetenser som kommunen skriker
efter. Lika viktigt är att göra kommunen till en attraktiv
arbetsplats.
Raymond Lützhöft, budget- och utvecklingschef beskrev
den ekonomiska organisationen. Vilka omständigheter som styr
både internt och externt. "Pengarna eller lådan?"
Det viktiga beslutet måste politikerna ta.
Hur
mycket får verksamheterna kosta? Vilka verksamheter utöver
de obligatoriska ska finansieras av skattebetalarna. 
Detta
var andra utbildningsdagen av två. Förra fredagen lyssnade
vi på den nye kommundirektören Christer Fredriksson.
Han presenterade kommunens vision, dess strategiska inriktningar
och verksamhetsidé. Vi fick också ta del av Styrkedjan
och om hur kommunens mål formuleras från kommunstyrelsen
och facknämnderna. Med mycket annat.
Christer Fredriksson är en mycket duktig talare som kan få
"torra" ämnen att bli spännande och intressanta
genom personligt framförande och lagom humor.
Jonas Rosenkvist, biträdande kommundirektören som förutom
att gå igenom de viktigaste punkterna i kommunallagen också
redde ut reglerna kring offentlighetsprincipen och sekretesslagen.
Vi fick också en genomgång av hur ett sammanträde
praktiskt gå till för att inte glömma de viktiga
reglerna för offentlig upphandling.
Bilder till vänster: I förgrunden Agneta Sjölund
och Magnus Dahlberg. Till höger: Raymond Lützhöft.
Två
mycket värdefulla dagar särskilt för alla oss som
är nya politiker i Trelleborg.
Paradisets fångar

Så heter Arto Paasilinnas senaste bok på
svenska (2010). På finska kom den redan 1974 och heter Paratiisisaaren
vangit. Hans fyra tidigare översatta böcker som jag
läst är Skyddsängel, Domedagen gryr, Milda makter och Fabrikör Liljeroos luftskepp. Detta är
en roligare bok att läsa än de som kommit ut på
svenska under de senaste åren. Det beror säkert på
det att är en av hans tidigare böcker. Den skrevs redan
1974 och där finns drag av andra av hans "mästerverk"
som Milda makter, "Gud tar friår" och Uppdrag:
Skyddsängel.
Det är förbluffande hur en bok som skrevs för nästan
fyrtio år sedan håller så bra idag.
Tjugo av Arto Paasilinnas (f 1942) 40 böcker har översatts
till svenska.
Ett fyrtiotal människor överlever en flygkrasch. Planet
landar på stranden till en obebodd ö. Den tillhör
den indonesiska övärlden. De var på väg från
Japan till Indien för att där tjänstgöra för
FN, som skogsarbetare, sjukvårdspersonal eller barnbegränsningsprofeter.
Detta utspelar sig i början av 1970-talet då krig råder
och vänstern diskuterar hur socialistiska länder ska
se ut för att förverkliga paradiset på jorden.
Det gäller först att överleva men allt efterhand
som de i finsk kollektiv anda organiserar sitt Robinson Crusoe
liv upptäcker de många fördelar med att leva i
denna paradisiska och det blir problem när de får möjlighet
att lämna ön.
Baksidestexten.
Recensioner i Nwt "Paasilinna i Indonesien 2011" och i DAST.
Kristen minister avrättad
i Pakistan
Hans
brott var att han hade föreslagit att "hädelselagen"
(blasphemy) skulle ändtras. Den omstridda lagen förordnar
dödsstraff för den som förolämpar Islam. Mördarna
signerade sitt blodiga verk 'Taliban al-Qaida'.
Pakistans minoritetsminister, Shahbaz Bhatti, dog efter det att
beväpnade män, öppnat eld mot hans bil i Islamabad.
Bhatti som var den enda kristna ministern i regeringen, har hotats
till döden flera gånger därför att han hade
föreslagit att hädelselagen skulle ändras. I januari
sköts guvernören i Punjab i Punjab till döds. Han
var också motståndare till den rådande hädelselagen.
Inte vill vi ha hit till Europa fler människor med den inställningen
att de som inte hyllar Mohammed ska dödas och sedan själva
verkställer avrättningen.
Antingen de hävdar sig vara flyktingar eller ej och särskilt
inte om de bränt sina identitetshandlingar. De så kallade
"papperslösa" som många värnar om.
Läs
artikeln i The Guardian: "Pakistan minister Shahbaz Bhatti shot dead in
Islamabad", läs den här, översatt i Tempus nr 9 2011.
Läs mer här: "Shahbaz Bhatti, Pakistan's Most Prominent Christian,
Assassinated".
Födelsedag
I går firade jag min 68:e
födelsedag - och känner mig fortfarande ung och barnslig.
Lina och Andreas hade ordnat maten. Ett fat med lax, kaviar, räkor,
sparris och alla andra tillbehör. Ett annat med kyckling
och rostbiff. Nilla hade bakat en underbar gräddtårta
med jordgubbar. Det var väldigt gott och alla tio åt,
tog om och mådde bra. Det är inte så ofta som
alla mina fyra barn med sina respektive träffas och de föreföll
ha mycket roligt ihop. Jag fick en modern träningsutrustning,
en bok och en fin blomsteruppsättning i present. Detta var
en av de bättre födelsedagar jag firat.
Till detta bidrog också att jag min födelsedag uppmärksammades
av över etthundra Facebook-vänner! Vissa av vilka jag
inte hört av på mycket länge.
 |
 |
 |
 |
Tre barn och ett barnbarn:
Jörgen, Lina, Joel och Nilla |
Fleming, Johanna och Desiré
angriper matfaten |
Bertil bjuder in kaffe och tårta |
Får tala för sig själv |
 |
 |
 |
 |
|
Fleming, Johanna, Jörgen och Desiré |
Tvår barn och ett barbarn |
En tveksam position |
Joel trivs bättre i gungan |
Liten istid åter på
väg?
Vintern 2010 var osedvanlig
kall i Norra Europa. Nu vet vi att också årets vinter
varit åtminstone osedvanligt lång. Vissa faktorer
tyder på att detta inte är en statistisk tillfällighet
utan att förklaringen ska sökas i solen. Detta menar
den engelske professorn Michael Lockwood vid University of Reading.
Solens låga aktivitet kan ha påverkat de så
kallade jetströmmarna i stratosfären så att de
blockerar de milda västanvindarna som kommer från Atlanten
och som brukar ge oss vårt relativa milda vinterklimat.
När det finns många solfläckar är solen aktiv
och sänder ut mycket ultraviolett ljus. Baserat på
ett omfattande statistiskt material har Lockwood funnit att kalla
vintrar i Europa hänger ihop med låg solaktivitet.
Ett nytt minimum kan vara på väg. Detta är ett
lokalt fenomen som inte påverkar jordens klimat i stort
menar Lockwood.
Läs mer i Illustrerad Vetenskap nr 1 2011 sidorna 19-23.
En artikel i The Globe and Mail: Europes Little Ice Age may be on its way
back.
Charlotte och Ida tar VM-guld

För andra gången som jag tränar
på motionscykeln hemma medan tårarna rinner. Detta
är konst, av högsta rang, i TA skriver Mattias Karlsson,
att konst är något som väcker känslor (reaktioner).
I båda fallen är det naturligtvis Charlotte Kalla som
är orsak till denna märkvärdiga kombination.
Det är frågan om där inte också finns ett
omvänt orsakssamband. Jag tar i så att Charlotte får
extra krafter. För tre år sedan gjorde jag samma sak,
"drev" henne fram till en historisk insats som gav henne
segern i Tour de Ski i januari 2008. Blogg: Kalla ny Megastjärna.
Idag gällde det sprintstafeetten och visst är Kalla
formidabel men parnern Ida Ingemarsdotter ska lika mycket beröm,
när hon på näst sista sträckan utmanade Saarinen
och Kaspersen Falla.
De kör tre sträckor vardera och hela tävlingen
var mycket spännande med den olidliga upplösningen.
Men jag har också ett annat likvärdigt minne.
För fem år sedan gjorde Lina Andersson Anna Dahlberg
samma sak och tog OS-guld
på samma distans. Segrade i sprintstafetten
Slutresultat, damernas sprintstafett, VM 2011.
Eller som pdf-fil.
Resultat från alla grenar i VM 2010 i Holmenkollen.
Den flerfaldige mördaren
"Den flerfaldige mördaren" från
2010 är betydligt bättre än hans två tidigare
dock inte i den klass han visade upp några decennier sedan.
Nu finner man åter de för Hellberg tidigare så
typiska ingredienserna: spänning, fart och humor i en realistiskt
återgiven svensk vardagsmiljö. "Den flerfaldiga
mördaren" är signaturen för en journalist
som med lust avlivar den ene efter den andre i sina tidningsartiklar
och bloggar. Den mycket omtyckta miljöpartisten Leander Carell
hittas dränkt och med stora skador på skallen. Från
början vet inte polisen mycket mer än att han är
en aktad politiker, som värnar starkt om miljön och
att han tar ett kraftigt avstånd till rasism. Vad han gör
i Staden är det ingen som vet. Upplösningen är
mycket överraskande, dramatisk och passionerad.
Björn Hellberg är en av Sveriges mest lästa kriminalförfattare.
Han har dessutom skrivit många böcker om tennis och
varit en av programledarna i SVT:s stora publiksuccé På
spåret.
Kjell E. Genberg recenserar i DAST.
Senast lästa av Hellberg: Hellbergdeckare med tennishistoria.
Alla
Hellbergs deckare finns här.