Blogg
Funderingar
Startsida

Bertil Tomelius  Blogg  Funderingar
November 2005

Bertil Tomelius
Startsida

Om välfärdsstaten som försvann

20051130   Böcker

Nu har jag äntligen läst ut Göran Häggs ”Välfärdsåren”, en mycket lång bok som behandlar Sveriges nutidshistoria 1945-1986.
1986 började Välfärdssverige förändras menar Hägg och låter mordet på Olof Palme bilda startpunkten.
Han skriver att ”Genom de förändringar som tog sin början i oredan efter Olof Palmes död har Sverige förvandlats till en obetydlig, råvaruproducerande lydstat i Europas utkant, utan fungerande eget försvar och utan egen utrikespolitik, med en levnadsstandard lägre än Italiens, sämre sociala förmåner för dem som verkligen behöver sådana än i övriga Norden, med långsam tillväxt och låg produktivitet, präglad av samma ökande klyftor, politiska vilsenhet och misstro mot överheten som i jämförbara randstater i Syd- eller Östeuropa. Ingenting gör idag Sverige unikt” (s 445).

Hur hamnade vi då i detta läget? Varför nedmonterades välfärdsstaten?
Välfärden var på väg att bli för dyr. Kostnaderna för att låta allt större del av befolkningen stå utanför arbetslivet galopperar. Hösten 2004 lyfte 1,4 miljoner svenskar i arbetsför ålder dagligen bidrag för att inte arbeta.
Hägg pekar på fyra orsaker till detta:

Jag har skrivit ett eget kompendium under läsningens gång. Finns här.
http://www.8ung.at/bertilarnold/Goran_Hagg_SverigesHistoria1945_8.doc


Julmarknad i Anderslöv

20051127   Anderslöv & Söderslätt

Första advent hålls det traditionellt en julmarknad på torget i Anderslöv. En vänlig och gemensam start på julen. Jag tog en lång promenad i den klara höstsolen som jag avslutade på torget. Snart förstod jag att brandsirenerna inte handlade om utryckning utan för att roa (eller skrämma) de barn som bjöds på en tur i brandbilen. En populär åkning att döma av den långa kö av barn som otåligt väntade på sin tur.
På torget fanns Tomtefar med sin familj och det fanns flera stånd uppställda. Här fick bara ortens egna producenter av hant- och bakverk ställa upp, inte några marknadsknallar var välkomna. Ålalotteri och fiskdamm fanns det också. Föreningen Anderslövarna som var arrangör för festligheterna såg till att besökarna fick varm glögg och varm korv i sig. Glöggen värmdes i ett stort brygghuskar över öppen eld så den värmde på flera sätt i minusgraderna.
Allt utspelade sig runt den stora julgranen där det också gick att röra sig till de traditionella juldanserna.

Bosnien – en monsterstat?

20051126  Nyheter & Politik, Internationel

Många hade den förhoppningen efter Daytonavtalet att balkanstaten skulle bli ett mönster för etnisk försoning. Men Bosnien har snarare blivit en monsterstat. Klyftorna mellan serber, muslimer och kroater verkar oöverbryggliga trots att det är mer än tio år sedan kriget tog slut.
Bosnien är i dag, 10 år efter krigets slut och Daytonavtalet, ett delat land med 10 kantoner, 14 regeringar och 145 ministrar. 70 % av statsbudgeten går till administrationen! De 30 övriga procenten ska räcka till pensioner, arbetslöshetsunderstöd – arbetslösheten är 40 % - och andra sociala program. Korruptionen är enorm, över två miljarder euro som andra länder skänkt till återuppbyggnad av den krigshärjade regionen tros ha förskingrats. Den organiserade brottsligheten är stor. Vapen-, narkotika – och människosmuggling är stora inkomstkällor för många människor och det är inte ovanligt att politikerna arbetar hand i hand med andra brottslingar.
Det faktum att arabiska extremister också försöker få in en fot i landet väcker stor oro till och med bland Bosniens muslimer. Saudiarabien lär ha investerat drygt en miljard dollar i Sarajevo bland annat till uppbyggnad av 158 moskéer.
De olika folkslagen kan inte komma överens. Det har bildats ett slags allmän ”apartheidpraxis”. Folkslagen bor i sina egna getton, handlar i sina egna affärer och i det kroatiskt dominerade Hercegovina har muslimska och kroatiska barn egna ingångar i skolorna och de undervisas i skift! Denna stat skulle FN, enligt sina egna mål, sedan länge ha förvandlat till en multietnisk, multikulturell mönsterstat. Istället förefaller landet på väg att bli en monsterstat.

En lugn arbetsdag

20051125   Arbetet

Denna fredag blev en riktigt bra arbetsdag främst därför att de flesta av eleverna inte kom till skolan. De hade fått erbjudandet att vara med på Malmö Stadsbiblioteks ”Hälsodag” för att där bland annat prova på Qigong, stavgång, massage och att cykla. Även om jag dock tror att många använde ledigheten till mer meningsfulla sysselsättningar. Den grupp som Mona och jag har var inte alls intresserade så de kom till oss som vanligt.
Det blev lugnt och skönt och möjligt att genomföra många nyttiga uppgifter. Vi lunchtid åkte majoriteten av mina kolleger med tåg till Köpenhamn. Det var något av ”sista resan med gänget” eftersom nästan alla är uppsagda sedan flera veckor tillbaka. Jag hoppas att de får trevligt även om vädret inte är det bästa. De senaste två dygnen har barometern sjunkit från onsdagens högtryck (780 mm Hg) med varm sol från en alldeles klar himmel – flygplanens kondensstrålar på över en mils höjd har synts väl i flera dagar – till fredagens djupa lågtryck (748 mm Hg) som inte oväntat resulterade i eftermiddagens snöfall och stark vind. Eftermiddagen använde jag till något av det bästa jag vet, nämligen två timmar på gymmet på Nautilus. Endorfinkicken sitter kvar många timmar efteråt.
Jag glömde att Katarina Bernhardtz just kommit tillbaka efter några veckor i Agadir i Marocko. Hon har seriösa planer på att köpa sig en lägenhet där. För 250 000 kronor kan man få 68 kvadratmeter inte långt från havet. Låter nästan för bra för att vara sant. Jag måste börja räkna mina pengar. Jag är själv starkt intresserad.

Här presenteras eleverna i Monas och min grupp. De är från större delen av världen och är mycket trevliga och ambitiösa. http://www.8ung.at/bertilarnold/bilder1C.html

Katrina effektivare än hela rättsväsendet och vårdapparaten

20051124  Nyheter & Politik, Internationel

New Orleans, som länge varit USAs farligaste stad, har nu plötsligt blivit landets säkraste. När staden evakuerades som en följd av stormen Katrina försvann brottslingarna. Sedan dess har 60-80000 av stadens folkmängd på 450000 återvänt. De kriminella tycks emellertid inte ha kommit tillbaka. Tidigare var 20000 personer i staden involverade i narkotikaindustrin. Det var narkomaner och narkotikahandlare som var motorn i stadens kriminalitet. Nu är de borta och inget vet vart de tog vägen. Kriminologerna är mycket intresserade av fallet. ”Brottsligheten reducerades med 100 % utan effektiva domstolar, fängelser eller rehabilitering”. Före stormen förekom dagligen skottlossning, dråp och rån. Idag har polissirenernas ständiga tjut tystnat. Någon enstaka stöld och familjebråk är idag polisens arbete. Poliskåren har tid för utbildning och träning.

Sommarstuga till salu

20051120   Dagbok

Idag körde jag och min fru de knappa sex milen till vår sommarstuga som vi har i Klamby, en liten by som ligger i triangeln Vollsjö-Sjöbo-Lövestad strax intill den region som anser sig ha monopol på beteckningen ”Österlen”. En sommarstuga är inget roligt på senhösten eller vintern. Det har redan varit flera kalla nätter och vi åkte dit främst för att stänga av vattnet, det vill säga tömma pumpen som tar upp vatten från vår egen brunn, så att den inte fryser sönder. Vi passade också på att samla ihop alla utemöblerna, som redan stått ute alltför länge, till vinterförvaring under altanens tak. Vi har lämnat huset till en mäklare för försäljning och han förefaller nu ha fått en köpare på kroken även om köparens bud är lägre än vad vi hoppats på. Vi har haft stugan i över 15 år och börjar tröttna allvarligt på den.
Huset är litet, 55 m2, men med en stor överbyggd altan och en tomt på 2800 m2 av vilken hälften är skog.

Uppror mot ”de otrogna hundarna” i Islams namn?

20051119    Nyheter & Politik, Internationel

Kan ungdomsupproren i de franska förorterna, på grund av invandringen från Afrika, smitta av sig på Sverige? Visst finns det risk för det om inte så den dagen då kommunerna av politiska eller ekonomiska skäl inte längre kan vara lika frikostiga som nu med bidrag och försörjningsstöd.
Det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande, Nalin Pekgul har bestämt sig. Hon kommer efter 25 år att flytta från problemförorten Tensta utanför Stockholm på grund av den ökade kriminaliteten och den tilltagande religiösa fundamentalismen. Hennes barn har utsatts för hot.
Den tilltagande arbetslösheten är ett viktigt skäl till de ökande motsättningarna i de invandrartäta områdena i Sverige. Under de senaste två decennierna har det skett negativa förändringar i den svenska integrationspolitiken. Till en början importerade Sverige arbetskraft från skilda länder, bland annat genom företagens försorg. För 10-15 år sedan överlät regeringen ansvaret för invandrarpolitiken på kommunerna. Arbetslinjen i flyktingpolitiken kom därför att efterträdas av en bidrags- och utbildningslinje, som har lett till ökad passivitet och inte till nya, riktiga jobb. Bidragslinjen kostar väldigt mycket pengar samtidigt som den segregerar dem som ”drabbas”.

Vem ska uppfostra vem?

20051118  Nyheter & Politik, Svensk

I Malmö finns det en folkhälsoenhet. Där finns en ”drogförebyggande samordnare”. Han heter Thomas Sterner. Sydsvenskan citerar honom i en intervju den 18 november så här: ”Ungdomar drar sig inte för att röka sin marijuanacigarett fast de har tre socialarbetare framför sig”. Jag vill vända på detta och i stället uppmärksamma att ”tre socialarbetare” accepterar att ungdomar intar droger framför ögonen på dem.
Hur ska dessa ungdomar egentligen veta vad de bör göra eller inte göra om inte socialarbetare eller andra vuxna reagerar och visar vad som är acceptabelt beteende. Alltfler diskuterar hur farligt det är att röka vanlig tobak och enligt arbetsmiljölagen har alla som arbetar rätt till en rökfri arbetsplats och så stoppar inte ”tre socialarbetare” ungdomar som i deras närvaro röker marijuana! Denna flathet hos skatteavlönade professionella är förmodligen en av orsakerna till de växande och alltmer skrämmande ungdomsproblemen i Malmö. Sedan lång tid tillbaka har det varit vuxnas ansvar att uppfostra barn och ungdom. Det är fortfarande de vuxnas plikt att skapa nya generationer människor med förmåga att bevara och utveckla demokratin i det samhälle de lever i. Eller är det inte längre så? Är det idag ungdomen som själva ska bestämma reglerna? Ska barnen uppfostra de vuxna?

Farväl Inger Frimansson

20051113  Böcker

En recension i Sydsvenskan för några veckor berömde Inger Frimanssons ”Skuggan i vattnet” som utkom i juli i år, till den grad att jag bad Linnéa Jeschke på biblioteket att sätta upp mig på väntelistan. Samtidigt lånade jag hennes två senaste böcker om den romanfigur, Justine Dalvik som också är huvudperson i ”Skuggan i vattnet”.
Den första av dessa är ”God natt min älskade” från 1998. Den utsågs av Svenska Deckarakademin till det årets bästa svenska deckare. Juryns motivering: "En psykologisk thriller om vettlöshet och hämnd som inte på länge släpper sitt grepp om läsaren.

Boken började på ett mycket ointressant sätt men jag föresatte mig att läsa minst 100 sidor, mer ska inte behövas för att få en säker uppfattning om en bok på 236 sidor. Men absolut ingenting av spänning händer på dessa hundra sidor. Ingenting som kan få mig nyfiken att läsa vidare.
Miljön är förlagsvärlden. Några personer och familjerelationer beskrivs ytligt. Efter ca 90-100 sidor får de av en slump kontakt med varandra. Huvudpersonen Justine Dalvik var mobbad i skolan för 35 år sedan, åtminstone enligt författaren Inger Frimansson, född Willén, som i boken beskriver egna minnen av sin skoltid och sin uppväxt hos sin styvmor Flora. I boken är det en av ”mobbarna”, Berit Assarsson, som sägs minnas vad de utsatte Justine för. Det är detta som är och tydligen ska bli ”storyn” i flera böcker framåt. Justine Dalvik ska ägna sitt liv åt att ta hämnd på personer från barndomen.

Jag tror, och stödjer mig på aktuell hjärnforskning, att ett ”bra” sätt att må dåligt som vuxen är att ständigt ”minnas” en olycklig barndom och elaka föräldrar, Det är inget speciellt med det. Det har säkert de allra flesta barn haft. Jag tror däremot inte att vi verkligen ”minns” vad som hände för 35 år sedan utan vad vi gör är att varje gång vi tänker på den tiden formulerar vi om ”minnena” utifrån mer aktuella händelser.
Efter 35 år finns inte dessa ”minnen” kvar utan de är fantasifoster på vilka vi projicerar aktuella upplevelser. Vi börjar då att lägga skulden för våra vuxna tillkortakommanden på dessa fantasifoster som vi, tragiskt nog, är alldeles säkra på verkligen motsvarar ”traumatiska” upplevelser i tidig barndom. Vi blandar emellertid ihop orsak och verkan och kan inte reda upp det liv vi verkligen lever idag. Det är ju de problem vi upplever i dag som är orsak till ”minnena” och inte tvärtom!
Det finns i boken flera kvinnor i 45 års åldern som ser sitt liv på detta sätt. De är att beklaga men inte värda att läsa om. Det är bara att lyfta på soptunnelocket. Bye, bye!

Ett naturens under

20051112  Forskning & Vetenskap

I en artikel i Illustrerad Vetenskap (nr 14 2005) spekulerar forskare kring vad som skulle hända om människan försvann från jorden. På relativt kort tid skulle allt som vi skapat vara försvunnet. Snart skulle naturen ta över. Kackerlackorna däremot skulle försvinna när värmen tar slut i husen och råttorna skulle dö ut utan mänskligt avfall att leva på.
Det finns emellertid områden att studera redan i dag. Mellan Nord- och Sydkorea finns en 25 mil lång och fyra kilometer bred demilitariserad zon som i över 50 år (sedan Koreakriget 1953) varit tömd på människor. Området har för länge sedan tagits över av mer än 50 sorters däggdjur. Här finns sällsynta arter som leopard, lodjurkragbjörn och japansk trana.
Ännu intressantare är hur området kring Tjernobyl som stått tomt sedan 1986 ser ut. 1999 undersökte man området och fann ett blomstrande naturreservat. Här fanns varken bisarra missfoster eller månghövdade monster utan ett levande ekosystem med massor av vilda djur. Det finns idag fler vilda djur nära det nedsmälta kärnkraftverket än i de riktiga naturreservaten i Ukraina. Djuren har inte fler skador i sitt DNA än man ser normalt. Djurlivet trivs fint även i de områden där radioaktiviteten är som högst. Både djur och växter har en tydligen en förmåga att skydda sitt DNA – alltså sina arvsanlag från radioaktiviteten.

Visst är naturen underbar! Är inte vi människor det också? Jag tror att även människan har en långt större förmåga att anpassa sig till och återhämta sig från katastrofer och andra "traumatiska" fysiska och psykiska upplevelser än vad många föreställer sig. Förmodligen kan vi snarare bli starkare efter sådana upplevelser.

Uppsägningar som slår hårt

20051110   Arbetet

För en månad sedan eller mera bestämt den 7 oktober berättade jag om att jag och alla mina kolleger fått veta att det kommer att bli inte obetydliga nerskärningar på det tjänstelevererande företag där vi är anställda. Själv fick jag förmånen av att tillsammans med några andra kolleger som var minst 62 år + en månad gamla få arbetsbefrielse under uppsägningsåret om vi lät oss bli uppsagda så att några yngre personer med kortare anställningstid kunde få vara kvar.
Denna vecka slog bomben ner. På den avdelning där jag arbetar blev bara fem personer kvar. Övriga, ett tjugotal blev uppsagda. Många hade arbetat mer än 10 år på det tjänsteleverande företaget men det räckte tydligen inte. Kommunens köp av utbildningstjänster gick till konkurrenter och intäkterna sjönk starkt. För många var det svårt att förstå hur andra med kortare anställningstid kunde få stanna kvar och det allra svåraste att acceptera var att samtidigt som många sades upp på grund av arbetsbrist så nyanställdes andra. Argumentet var nya kompetensregler som företaget ställt upp och som godkänts av de två lokala fackklubbarna som skäl för att göra avsteg från reglerna i Lagen om anställningsskydd när det gäller förtur vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Jag är dock säker på att många av mina kolleger ganska snart kommer att upptäcka att det finns andra arbetsuppgifter på marknaden som är nog så attraktiva i jämförelse med de som många känner sig nu ha tvingats bort från utan att anständighet och moral tillfullo iakttagits av får arbetsgivare Lernia AB.


Var Joakim Bergman den första svenske deckarbögen?

2005-11-07  Böcker, deckare

I somras hittade jag på ett antikvariat på Amiralsgatan i Malmö en deckare från 1968 av Joakim Bergman som heter ”Nobelpris till mördaren”.
När jag kontrollerade på Libris Webbsök fann jag att han skrivit ytterligare en bok året innan med titeln ”Midsommarmord”. Den lyckades som vanligt bibliotekarien i Anderslöv, Linnéa Jeschke skaffa fram till mig från Sveriges depåbibliotek i Umeå och jag håller på att läsa denna bok just nu.
Jag blev nyfiken på vem författaren kunde vara och hittade på Internet en artikel av Greger Eman som handlade om författaren Bengt Söderbergh och att det var han som gömt sig bakom pseudonymen Joakim Bergman. Söderberg är född 1925 och fick 1959 Svenska Dagbladets litteraturpris. Han har bland annat skrivit Herr Selows resa till synden 1954 som finns i ”Bok för alla” serien.
Greger Emans artikel bygger på en intervju av Bengt Söderbergh i vilken denne berättar att han då nyligen fått reda på av sitt förlag Norstedt & Söner att det på den tiden kommit ett manuskript av en okänd person som kallade sig Bo Balderson. På grund av att hans Joakim Bergman-deckare gick så dåligt refuserades Balderson. Det betydde att förlaget för hans skull har förlorat miljoner och åter miljoner. Baldersons böcker blev ju en enorm framgång. Men miljonerna gick i stället till Bonniers.
En kuriositet i sammanhanget får väl anses vara att Joakim Bergman både är författare (pseudonym) och samtidigt en romanfigur, som beskrivs som en pensionerad lektor, som i början av femtiotalet fått avsked på grått papper - efter någon sorts intimiteter med sina elever. Han är ogift och förmår att uppskatta unga mäns företräden. Är Joakim Bergman helt enkelt den första homosexuella deckaren i svensk litteratur? ”Den första deckarbögen”, som Söderberg själv säger.
Om Bo Balderssons böcker kan man läsa här.

Biståndspolitiken leder till ny kolonialisering av Afrika

2005-11-06  Nyheter & Politik, Internationell

I en artikeln i tyska der Spiegel (artikeln finns inte på servern 2008-12) intervjuas ekonomen Themba Sono (bild) om biståndspolitiken mot Afrika. Themba Sono var efter ekonomiska studier i USA chef för det liberala institutet för rasrelationer i Sydafrika (1998-2003). Idag är han professor i företagsekonomi på universitetet i Pretoria och företräder det oppositionella partiet Fridemokratiska alliansen (Independent Democrats) i det sydafrikanska parlamentet.
Han menar att om Afrika fortsätter att vara världens insamlingsbössa blir afrikanerna offer för en hjälp som på sikt leder till en ny kolonialisering.
Vad betyder hjälpen för Afrika? Man kunde lika gärna slänga pengarna i ett svart hål, säger Sono. Faktum är att hjälp är det sista Afrika behöver. Regeringarna saknar kapacitet att förvalta pengarna på ett effektivt sätt och det mesta av dem hamnar hur som helst i orätta händer. För mycket hjälp under en lång tid leder bara till att afrikanerna blir beroende av hjälpen och slutar att göra något själva.
Den egna makten är viktigare för ledarna i de afikanska länderna än folkets väl.
Han säger att Afrikas ledare inte kommer att kunna förbättra situationen för sina medborgare så länge som de inte är beredda att göra avkall på sin makt.
I stället måste handeln mellan afrikanska länder öka, men ingenting görs för att förbättra kommunikationerna. Och de europeiska länderna borde bestämma sig för att handla med Afrikas länder på samma sätt som med länder i andra världsdelar.

Det måste finnas en mekanism som gör det möjligt att bringa en regering på fall om den vänder sig mot det egna folket. Den som kritiserar en afrikansk regering idag beskylls för att vara vän till Bush eller Blair. Det afrikanska folket stöder då sina korrupta ledare ännu mer.

Från gym till hungrig katt

2005-11-04   Dagbok

Jag är ledig från jobbet idag och tillbringade därför en del av förmiddagen på gymmet i Anderslöv. Sedan cyklade jag hem och fortsatte träna en stund med hantlar och skivstång. Under tiden tittade jag på ”Hur tokigt som helst” med Elof Ahrle och Nils Poppe från 1949, en gammal svensk långfilm (svartvit) jag spelat in på morgonen från TV4 plus. Den innehöll bland annat Kai Gullmars (pseudonym för Gulli Bergström) ”Vicke snack, vicke snack”. Se IMDB, och Wikipedia.
Därefter hämtade jag mat på Gästgivaregården och åt mig alldeles mätt på ”Dagens rätt” som var Piccata Milanese medan jag läste Trelleborgs Allehanda. Recept finns här.
Sedan har jag ägnat dagen åt att läsa veckans Tempus och ett tidigare nummer av Illustrerad Vetenskap med en intressant artikel om nya vetenskapliga rön när det gäller stora skillnader mellan mannens och kvinnans hjärna. En konsekvens menar författaren är att pojkar och flickor borde undervisas separat eftersom de lär på helt olika sätt. Det finns ingen ”pedagogik” som passar båda könen. För 40-50 år sedan gick det ju faktiskt till på det sättet även i Sverige.
Jag har läst ut Kjell E Genbergs deckare ”Gomorron, Sodom” som är hans tredje polisroman från mitten av 1970 talet och som handlar om kriminalarna Lennart Lindh och Stig Olsen som får ta hand om alla brott och allt elände i samhället. Det tycks vara ett försök att ta vid där Sjöwall-Wahlöö slutade. Deras polisromaner om Martin Beck, Gunvald Larsson, Lennart Kollberg med flera skrevs ju mellan 1965 och 1975. Poliskommissarie Månsson i Malmö förekommer både hos Genberg och Sjöwall-Wahlöö.
Jag har börjat läsa Joakim Bergmans ”Midsommarmord” (1967) som är av en helt annan typ. Författaren är själv huvudpersonen. Han är en språklektor som redan i femtioårsåldern tvingats begära avsked från sin gymnasietjänst efter att ha visat vissa av eleverna ett alltför kärleksfullt intresse. Några av de vackraste eleverna samlades om kvällarna i hans hem. Han flydde till Italien där han började skriva och 15 år senare kom han till Stockholms skärgård för att träffa en förläggare, en som ung varit en av hans elever…
Jag har också ställt ut mat till en liten helt uthungrad katt som jag inte vet var den kommer ifrån.
En bild på den okända katten (ovan).

En inspirerande dag

2005-11-02   Arbetet, Motion

I dag gjorde jag något på jobbet som jag aldrig gjort förut. Jag hade ”studieplaneringssamtal” med några elever. Detta innebär att man frågar ut dem om deras utbildnings- och yrkesbakgrund. Detta sker i början av deras utbildning hos oss och eftersom de därför har otillräckliga kunskaper i svenska så gör man det i närvaro av en tolk. Tolken kostar kommunen 600 kronor i timmen så det gäller att vara effektiv. Ibland är också en representant för kommunen i form av en så kallad introduktionssekreterare närvarande. Kommunen, i vårt fall stadsdelarna i Malmö, har ansvar i två år för alla som kommer till den stadsdelen från något annat land. Ambitionen för introduktionssekreterarna är att så många som möjligt ska kunna försörja sig själv efter dessa två år med försörjningsbidrag. Tyvärr visar statistiken i Malmö att det målet långt ifrån uppnås.
Jag och min kollega Mona B hjälptes åt med samtalen och det är alltid extra trevligt att samarbeta med henne. Förutom allt annat positivt är hon också välinformerad och hjälpsam.
På kvällen var det badminton som vanligt och ja, Anna B var där. De två sista seten spelade hon och jag mot två manliga kolleger. Jag nämner inte deras namn eftersom ”Anna och jag” spöade dem ordentligt två gånger. Vilken glädje och inspiration!

Stora skulder trots generösa bidrag

2005-11-01  Nyheter & Politik, Svensk

Jag läser i tidningen att inget land, av 15 industriländer, är så generöst som Sverige när det gäller den högre utbildningen. Svenska högskolestudier är gratis och studiemedel får alla utan den inkomstprövning som många andra länder tillämpar. Även reglerna för återbetalning är jämförelsevis generösa.
Undersökningen är gjord av den amerikansk/kanadensiska oberoende stiftelsen Education Policy Institute. Man har jämfört USA, Kanada, Australien, Japan och Nya Zeeland plus 10 europeiska länder. Det är därför lite paradoxalt att det är de svenska högskolestudenterna som är mest skuldsatta av alla. De svenska studenternas genomsnittliga skuld är 230 000 kr jämfört med de amerikanska studenternas 185 000 kr och alla ländernas genomsnitt på 140 000 kr. Det tycks ta längre tid för de svenska studenterna att avlägga examen.
När det gäller genomströmning, social bredd och tillgänglighet hamnar Sverige emellertid bara på nionde plats.
Undersökningen "Global Debt Patterns: an International Comparison of Student Loan Burdens and Repayment Conditions" presenteras här.