Karin Alvtegen har tidigare givit ut fem deckare
och debuterar nu med en "vanlig" roman. Det är
en så kallad relationsroman om två medelålders
människor som på olika sätt mår dåligt
men möter varandra och mår bättre på slutet.
Det är relationer och intriger. Mellan vuxna barndomsvänner
och det sexuella spelet mellan man och kvinna. Karin Alvtegen
behärskar inte detta bättre än en hygglig medelmåtta.
För oss som läst hennes tidigare böcker och väntat i två
år på hennes nästa bok är denna bok en mycket
stor besvikelse. Så länge hon höll sig till genren
psykologiska kriminalromaner gick det bra. Nu avslöjar hon
vilken medioker skribent hon är.
De positiva personerna man kan sympatisera med är "Protonen",
fysikläraren som ägnar hela sitt liv åt kvantmekaniken
och "Verner" den missförstådda filosofen
och konstnären.
Recensioner:
Annina Rabe i SvD: "Ett mord hade piggat upp",
Jonas Thente i DN: "Det är en på många sätt
ofrivilligt komisk roman; ett pekoral helt enkelt"
Cristine Sarrimo i Sydsvenskan: "Ansatsen är god men finliret saknas",
Ingemar Nilsson i Tidningen Kulturen: "Trist då att det bara "bidde en tumme"
när det skulle bli en vante",
Marie Hedberg i Västerbottens Folkblad: "Den som tycker om Alvtegens författarskap
kommer inte att bli besviken".
Utbildningsdag
Det
senaste kommunvalet i Trelleborg gav moderaterna 6 fler mandat
än 2006 och i motsvarandegrad fler ersättare och ledamöter
i nämnderna. Många nya representanter har därför
valts in och därmed är behovet av utbildning stort.
I lördags den 13 november samlades ett fyrtiotal förtroendevalda
i Frans Malmros salen i Ångkvarnen för att trimmas
under en heldag som avslutades först vid sextiden med en
måltid.
Ingrid Wall, Trelleborgs kommuns informationschef, inledde med
att tala om offentligheten och vårt förhållande
till media. Sedan beskrev biträdande kommundirektören
Jonas Rosenkvist vilka lagar som styr de förtroendevaldas
verksamhet.
Efter en närande lunchpaus tog Ulf Bingsgård själv
över ledarskapet och det blev en lång och mycket intressant
eftermiddag och kväll. Samarbetet var gott, viljan att prestera
var hög och kreativiteten flödade liksom gemytet. Det
är ett sammansvetsat och ambitiöst gäng som ger
sig ut i den politiska verkligheten för att ta upp kampen
med oppositionen och med målet att göra Trelleborgs
kommun till en framgångskommun med hög livskvalitet
och en långsiktigt hållbar tillväxt.
Ingen ersättare till Mona
Var
finns alla unga sossebroilers när de nu behövs som bäst?
Försvann de redan efter valet 2006 när karriärmöjligheterna
plötsligt blev osäkra?
De enda två ersättare som de intervjuade S-väljarna
vill ha är Margot Wallström och Tomas Bodström.
34 procent föreslår Margot Wallström och 18 procent
Thomas Bodström - som delad två kommer faktiskt Mona
Sahlin med 18 procent. Både Wallström och Bodström
har helt andra karriärer utomlands att fullfölja och
det är ytterst osannolikt att någon av dessa skulle
offra sig för ett alltmer sönderfallande parti i Sverige.
Därefter kommer Ulrica Messing med 4 procent. Det finns alltså
för tillfället ingen tydlig kandidat hos S-väljarna
så kanske Mona Sahlin ändå kommer att sitta kvar.
Hon är usel men det finns ingen bättre?!
Det visar en undersökning av Novus som TV4 Nyheterna redovisar.
Men samtidigt vill 45 procent av S-väljare som Novus pratat
att Mona Sahlin ska avgå, 37 procent tycker att hon ska
stanna kvar medan 18 procent är osäkra.
Det mest sanna är väl att partiet inte längre har
en plats i svensk politik och då behövs ju ingen partiledare
heller.
Hela undersökningen finns redovisad här
.
Seniorerna på museet

Idag
var vi på det nya museet i Trelleborg. Ett knappt 20-tal
moderata seniorer från Trelleborg hade mött upp. Vi
hade förmånen att få bli guidade av museichefen
själv Ingela Jacobsson. Först vi sätta oss i Bian
där det rullar gamla filmer om Trelleborg kontinuerligt under
många timmar om dagen. Den 2225 november blir det
"Troellvecka" då ett antal av Jan Troells kortare
filmer om Trelleborg ska visas. Vi visades runt i Klosterköken
och tittade länge på "Stadslifv", fd Stadshistoriska
utställningen. Redan på 600-talet kom den första
bebyggelsen hit!
Uppackningen av Bertil Herlow Svenssons skulpturutställning
som ska avtäckas den 20 november tog vi oss också en
titt på.
Efter museet var vi sugna på kaffe och därför
passade det bra att det fanns bord bokade på Thebrödsbageriet
på Kontinentgatan 2.
Bilden visar Ingela Jacobsson som tar emot sällskapet och
informerar om museet och vad visningen ska handla om. Här
ser vi också några av herrarna som Kenneth Bingsgård,
Mårten Bönnemark, Wolfgang Österling, Gunnar Hedin
och Hans Odell. På nästa bild ser vi utöver Wolfgang
tre intresserade damer, Helny Feustel, Aino Vastagh och Hillevi
Göransson.
Därefter Ann-Marie Jönsson, Gulli Nilsson, Ulla-Britt
Levan, Eva Ekström. Eva Holm och Ingegerd Möller-Leo.
Den döende detektiven

Domarna och deras bödlar. Öga
för öga, tand för tand. Har just läst
ut LGW Perssons senaste bok "Den döende detektiven".
Originell, aktuell, kunskapsrik, spännande och känsloväckande.
Snart i klass med Håkan Nesser. Rekommenderas varmt!
Leif GW Persson går en match med döden, sin egen kanske,
i sin nya deckare. Den numera pensionerade chefen för Rikskriminalen,
Lars Martin Johansson, får en stroke redan får en
stroke redan i första kapitlet. Strokepatienten frisknar
till för varje dag som går. Sjukgymnastik hjälper
till men kanske allra mest den träning av hjärnan det
innebär att sätta sig in i ett gammalt sexualmord som
just preskriberats. Lars Martin Johansson är den som gillar
läget, hatar slumpen och aldrig krånglar till det i
onödan.
Hjälp får han av sin pensionerade kollega Bo Jarnebring.
Men också av Biträdande överläkaren och docenten
i neurologi Ulrika Stenholm vars fader, prästen Åke
Stenholm är död. På sin dödbädd anförtrodde
han Ulrika att en kvinna biktat sig för henne att hon visste
vem som mördat en 9-årig flicka, Yasmine Ermegan. I
juni 1985.
Mycket om autentiska fall, Anders Eklund, Engla Höglund,
Ulf Olsson som mördade Helene Nilsson. Småflicksmördaren
John Ingvar Löfgren.
Kärnfrågan i romanen är inte: Vem gjorde det?
Kärnfrågan är i stället: Vad ska vi göra
med den som gjorde det?
Brottet är ju preskriberat. Men brottet är också
så vedervärdigt att det strider mot varje rest av rättskänsla
att låta det förbli ostraffat. Så vad ska en
hederlig polis göra? Demaskera mördaren och sedan blunda
medan han lynchas? Skydda honom?
Per Svensson recenserar i Expressen. Han rekommenderar en deckare där
alla pratar som Leif GW.
Magnus Persson recenserar i Svenska Dagbladet. En berättare på gott humör.
Ingegärd Waaranperä i DN gillar inte boken. Den är för
ytlig. Men deckarläsare är sällan kräsna.
Det kanske inte ens är litteratur vi vill ha, säger
hon. Det är inte mycket hon begriper om god kriminallitteratur,
säger jag.
Åke Leijonhufvud i Sydsvenskan Ett precist mästerverk.
Mina bloggar om Leif GW Perssons två senaste böcker:
"Den
som dödar draken" och "Faller fritt som i en dröm".
Blogg IKEA
På
IKEA finns allt som livet kräver. Stort tack till mina shoppingguider
Lina och Andreas som på ett bestämt men vänligt
sätt lotsade mig runt på Svågertorp idag. Inköp
av allt möjligt från toaborste till lyxig bäddsoffa.
Jag hade en lista med mig med en hel den nyttigavaror som kan
komma väl till pass när man flyttar till en ny bostadsrättslägenhet
på Högalid i Trelleborg. Vi började på andra
våningen och när det var dags för lunch hade vi
ännu inte börjat beta av listan. Men lunchen var god
och med nya krafter tog vi oss en trappa ner där allvaret
började. Där fanns allt jag sökte - inte helt sant,
en tvålask hittade vi inte, tydligen en anakronistisk pryl
- och tusen gånger mer. Och allt var billigt, även
om tusenlapparna tickade iväg, beroende på den stora
kvantiteten. Och alla stod vi ut även om tålamodet
frestades ordentligt medan vi i minst en timme väntade på
att beställa hemkörning av soffan. Tillbaka i Trelleborg
visade Andreas sin eminenta förmåga att på kort
tid installera nya taklampor medan Lina satte upp diskställ
och jag tog hand om alla pappförpackningar för vidare
transport till Miljöstationen.
En onsdag i november
Först
åkte jag till tandläkaren i Anderslöv, Claes-Jöran
Frankman. Jag hade tid kvart över nio. Det var en smula smärtsamt
eftersom jag inte tar bedövning. Men mycket nyttigt blev
gjort.
Därefter åkte jag till Klagstorp. Perssons Livs är
utlämningsställer för paket. Från Tele 2.
Med en speciell dosa kan man använda sitt "gamla"
vanliga telefonnummer via Internet. Det visade sig vara svårare
än jag, och försäljaren, trott, eftersom numret
hos Telia är kopplat till min frus namn och personnummer.
Mer måste göras. Sedan var jag hemma på Gränsbo
och hämtade en del "akuta" grejor jag behövde.
På söndag går slutflytten till bostadsrätten
på Högalid dit jag ankom i tisdags. Det var ömsom
regnskurar och ömsom solsken och fint cykelväder. Jag
hann därför med en runda till Albäckskogen och
sedan tillbaka längs stranden. Mycket fin cykelväg!
Och vacker utsikt. På seneftermiddagen träffade Ulf
Bingsgård och jag Gunilla Folkesson i partilokalen på
Algatan 76. Hon har möjlighet att hjälpa till med diverse
administrativa uppgifter och praktiska sysslor av service karaktär.
Allt efter ork och förmåga. Jag blir kontaktperson
gentemot försäkringskassan. Kanske en ny John Rogers?