Blogg
Funderingar
Startsida

Bertil Tomelius  Blogg  Funderingar
Oktober 2005

Bertil Tomelius
Startsida

Arbetsfri måndag = meningsfull sysselsättning

2005-10-31  Dagbok

Fantastiskt väder idag den siste oktober. ”Sommaren” har svårt att lämna Söderslätt. Jag kan sitta ute och sola några timmar på en plats som hade lä och vätter mot söder.
Innan dessa hade jag varit på gymmet i Anderslöv och tränat halvannan timme. Och sedan som vanligt avslutat träningen hemma medan jag tittar på en inspelad gammal svensk långfilm. Idag blev det "Här kommer vi" en militärfars från 1947 med Gunnar Björnstrand och Sigge Fürst, som TV4 + visat tidigt på morgonen.
Min dotter Nilla har ”Halloween-lov”, så bör det väl heta nu på modern svenska – själv har jag tänt en rysansvärd pumpalampa i mitt fönster och innan hon tog bussen för att se om våra hästar på Dala gård i Dalköpinge gick jag till Gästis för att handla lunch åt oss båda. Där hade de – som vanligt – god husmanskost. Jag hämtade ”Dagens” – stekt fläsk med löksås till mig själv och Pasta med Pesto till henne. Till det fick vi sallad och nybakat bröd. Allt gick på 110 kronor och vi kunde knappt äta upp allt. Det var gott och mättande. Heder åt Gästgivaregården och hoppas att den kommer att kunna drivas vidare.
Sedan hann jag, förutom hushållssysslorna som att tvätta, stryka och diska, läsa några tidskrifter och böcker och ta en tur till biblioteket. Det gäller att ta vara på tjänsterna nu eftersom där snart ska vara stängt i två månader för mögelsanering!

Svålhålet

2005-10-30 Böcker

Efter den kritikerrosade och mångmiljoninbringande ”Populärmusik från Vittula” se här provade Mikael Niemi fyra år senare (2004) på att göra om bravaden med en sorts norrländsk rapsodi på decenniets enorma vetenskapliga framgångar inom Kosmos-forskningen.
Boken består av ett knappt tjugotal korta skrönor där nutida samhällskritik blandas med äckelbeskrivningar av vilka toppen nås i ”Svålhålet”. Värdshuset Svålhålet finns på asteroiden Nugget. Det är den värsta sylta en tassare, det vill säga rymdresenär, kan dimpa ner i. Dit kommer alla livsformer från hela Universum för att droga sig. Det gäller för bartenderroboten att ge rätt drog till rätt existensform, myrsyra eller whisky. En science-fiction variant av fyllefesterna i bastun på Fittmyren i Vittula.
Den mänskliga civilisationen har samma rösträtt som fistelmaskarna i det kosmiska parlamentet. De lever i rövfistlar hos skyskrapeväldiga, mammutliknande idisslare. Inne i blåsorna finns det gott om näring och det ger tid för filosofiska samtal vars nivå anses motsvara vår egen civilisations.
Det roliga med Niemis bok är de ord han uppfinner. Som tassare, ponorister, sömnbörs, kurtarna, små mörka anhopningar av ”mörk energi” som sprutar otur. Kurtarna dras till dem som visar ambition , karriärkåthet, skitviktighet. De får genast otur.
Före BigBang existerade bara en kallpölsasten. Då två darriga blötdjur av vilka den ena vidrör stenen med sitt huvud. En grop öppnas och huvudet försvinner i den. Kallpölsastenen är befruktad. BigBang inledes.
Ponoristerna var äventyrare som gav sig iväg ut i rymden med otillräckliga fordon. För alla dessa ensamseglare i rymden fanns en ”Ponor” en Point of No Retur. Om denna passerades kunde man aldrig återvända levande till Jorden.
Fantasieggande om tidsresor är ”Tidens sista vinkel” i vilken matematiklektorn Öyvind Kuno plötsligt finner sig hopkopplad med en existens som föreföll heta ”Nilson” och som är från annat universum som tycks ha träffat vårt eget från sidan. I detta såg man inte tiden som riktning, som en pil framåt utan något som man kunde betrakta från sidan och där man kunde själv bestämma sig för var man placerade sig, alltså både bakåt och framåt i tiden enligt vårt eget sätt att se det.

När bokens jag lämnar sin sovkabin hör han sin robot-android bekräfta att han låst dörren efter sig med orden ”Dörren är låst, din tokfan, ha en maxad rövslickardag”. Den är inställd på humor och jag-personen konstaterar att ”Jag får nog höja nivån en aning”. Detta skulle någon tala om för Niemi att han borde tillämpa rent allmänt på sina böcker. De skulle alla må bra av en höjning.

25 år på jobbet, från AMU-center till Lernia AB

2005-10-28  Arbetet

Den sjunde augusti 1980 satte jag min fot för första gången innanför dörrarna till ett AMU-Center. Jag skulle då vikariera som lärare för min vän Lars B – som jag fortfarande regelbundet tampas med i badminton – eftersom han skulle vara ledig en vecka. Jag läste då pedagogik på Lunds Universitet efter att ha genomfört en civilekonomexamen där. Jag var ombedd att prata om skatter och jag har ännu kvar det material jag använde – skattetabellerna var annorlunda då, lägre skatt men högre marginalskatter. De flesta eleverna var då som nu från andra länder. 1980 var det chilenare och polacker efter kupper av respektive Pinochet och Jaruzelski. Det var en kommunistisk kupp å ena sidan och en antikommunistisk å den andra så de politiska diskussionerna mellan chilenare, som ville ha mer kommunism i sitt land och polackerna som flytt från kommunismen blev ibland ganska högljudda. Jag fortsatte sedan att hoppa in då och då på AMU som vikarie för att omkring 1985 få ett mer stadigvarande jobb som lärare. Tillsvidareanställd blev jag inte förrän 1992. Det handlade nästan om utpressning från min sida eftersom jag ”hotade” dåvarande chefen för Amugruppen, Tore Ekström som företaget då kallades med att till Guinness rekordbok överlämna de 432 korttidsförordnanden jag haft under de gångna 12 åren.
Men hur som helst idag har mer än 25 år passerat och det betyder att jag nu har kvalificerat mig för en guldklocka för ”lång och trogen tjänst”. Så i eftermiddag kom platschefen Annika Adolfsson för Lernia, som vi numera heter, med guldklocka, tårtor och en enorm blomsterkvast. Det var väldigt trevligt och alla njöt av tårtorna och visade glatt humör.

Äntligen Anna B.

2005-10-26  Motion

Onsdag kväll och traditionellt dags för badmintonafton på Aurahallen i Malmö. I kväll blev det extra bra eftersom vi var sex deltagare. Det har inte hänt på länge. Dessutom kom Anna B. Ja, det är sant. Hon hade inte fastnat i Göteborg. Och hon spelade som om hon inte alls gjort något fyraårigt uppehåll sedan hon var med förra gången.
Dessutom var nu ombyggnaden av herrarnas omklädningsrum äntligen klar – efter åratal av många brister. Temperaturen i bastun var ovanligt hög och kallvattenduschen tillfredsställande sval. Med andra ord hela kvällen höll hög klass. Tröttheten i leder och muskler efteråt kändes inte heller illa. I kväll hade ju endorfinkicken dubbla orsaker.

Achtung 1C

2005-10-24  Datorer & Internet, Arbetet

För några veckor sedan tog jag bilder på eleverna i Monas och min nya grupp på Lernia. De är 25 styck och kommer från nästan världens alla hörn. Eller vad sägs om Jordanien, Thailand, Sydafrika, Indonesien, Filippinerna, Afganistan och så vidare. Jag började lägga upp bilderna på ett av mina gratiswebbhotell, http://www.angelfire.com/co/arnold/ men då bilderna var ganska stora så överskred jag snart de 20 Megabyte jag fått mig tilldelat där. Jag sökte mig då till ett betalhotell och hittade ett bra i Österrike med adressen www.8ung.at (Achtung!). Efter en del mindre problem vid överföringen av betalningen, 57,60 euro, går allt bra. Det är start- plus årskostnad för 250 Megabyte!. Nu ligger bilderna från grupp 1C därför på denna adress: http://www.8ung.at/bertilarnold/bilder1C.html.

Jag rekommenderar också gärna www.angelfire.com som ett gratis webbhotell. Där finns naturligtvis en del reklam men gratis ftp-uppladdning ingår. Ett annat konto, ”bertil.just.nu” har jag haft på en Angelfire-server sedan åtta år tillbaka och det har fungerat klanderfritt.

Säsongsavslutning för ponnytravet

2005-10-23  Hästar

Ponnytravsäsongen avslutades i dag på Tryde travbana norr om Tomelilla. I lopp 7 som var ett Montélopp, red Charlotte ”Loppan” Ahlström åter igen vår travhäst Muskot till seger. Därmed blev Muskot champion på Tomelillabanan i år och ”Loppan” kom på delad förstaplats i Tomelillas championliga för ryttare. Muskot vann förutom prispengar, täcke, blommor, pokal och rosett. I lopp 2 kom Muskot trea efter att ej ha körts för fullt på upploppet eftersom han han redan hade två varningar för galopp. Kusk var som vanligt Nilla Tomelius som var flitigt i elden idag. Hon körde två lopp med Ljungens Jocke som idag gjorde sin sista tävlingsdag i livet. Han har redan fyllt 15 år och det är mycket för en travare. Med 250 meters tillägg erövrade han en hedrande 4:e plats i lopp 4 och i lopp 10 som var ett autolopp blev han tvåa! En värdig avslutning på ett långt och fint tävlingsliv. Nummer 11 var ett propagandalopp och där fick Nilla möjlighet att åter engång få köra Ung Jägersros shetlandsponny Emmeros Ceasar till en femteplats. Ceasar var den häst med vilken Nilla gjorde sin första tävlingsstart våren 2002 och vann på Jularps travbana – som idag är historia – i Höör.

När tävlingssäsongen 2005 är över kan vi konstatera att Nilla Tomelius blev klubbchampion i SPTK (Skånes Ponny Trav Klubb) med flest segrar på Jägersro. I poängligan vann Hanna Lähdekorpi – dotter till Kari L. förstås. Tvåa blev Anne Olsson, Jägersro och trea Nilla Tomelius, Jägersro.

Själv har jag idag ägnat mig åt att räfsa löv och klippa gräs i trädgården i Anderslöv och att läsa ut Mikael Niemis bok ”Svålhålet” Efter den kritikerrosade och mångmiljoninbringande ”Populärmusik från Vittula” provade Mikael Niemi fyra år senare (2004) på att göra om bravaden med en sorts norrländsk Science fiction rapsodi på decenniets enorma vetenskapliga framgångar i Kosmos-forskningen. Mera om detta vid annat tillfälle.

Ett himla bra gym

2005-10-21  Motion

Det väldigt segt att arbeta de sista månaderna innan jag förhoppningsvis befrias. Det beror inte på att arbetet skulle vara särskilt svårt och ansträngande. Jag tror att segheten beror på att ”alternativkostnaden” för att yrkesarbeta aldrig varit så stor för mig som nu. Med det menar jag all den trevliga sysselsättning jag kunde ägna mig åt om inte arbetet tog större delen av min vakna tid. Jag har helt enkelt inte råd att lämna över min tid till någon annan som ska bestämma över vad jag ska göra.

Desto bättre är det att passera gymmet Nautilus på Jägersrovägen innan jag åker hem till Anderslöv. Det började bra direkt eftersom min favoritinstruktör hade passet. Sedan vågade jag mig på step-maskinen igen som jag undvikit flera veckor på grund av skador i fötterna. Och det gick riktigt bra fast jag kände mig en aning otränad. Halvvägs in i styrketräningsprogrammet hade endorfinproduktionen nått sitt maximum och börjat duscha lustcentra i hjärnan. Till detta bidrog också musik i min mp3-spelare som den fantastiske Dr Hook sångaren Dennis Locorriers(bild) ”The Ballad of Lucy Jordan” och Eagels legendariska ”Hotel California”. Och med tanke på den attraktiva personalen är det svårt att inte sjunga med i refrängen till Dr Hooks andra gamla ballad (skriven av Shel Silverstein and Dennis Locorriere) I've got a couple more years on you, babe, and that's all.
Bilden till höger är frå DrHook turnén i Sverige på 1970-talet.

Ska jag dö lycklig så ska det ske på gymmet i slutet av ett träningspass. Då kommer jag att gå ”in i himlen” med ett leende på läpparna!
Dennis Locorriers hemsida
Bild på Dennis Locorrier

Lyckad badmintonkväll (nästan)

2005-10-19  Motion

För några veckor sedan den 28 september spelade jag badminton med ett fatalt resultat. När jag skulle nå en stoppboll smällde det till i hålfoten och det gjorde jäkligt ont. Morgonen efter kunde jag knappast stödja på foten. Nu har det blivit bättre och i kväll kunde jag spela nästan som tidigare. Även min inflammerade hälsena i andra foten är till större delen återställd. Vi spelade dubbel i AuraHallen i Malmö. Vi var fyra av de ”vanliga” det vill säga förutom mig själv, John W, Mikael T och B-G L. Det var som vanligt en trevlig stund. Egentligen skulle Anna B också vara med men hon hade hastigt fått resa till Göteborg för att tillsammans med andra kvinnliga kolleger berätta om hur bra Lernias vuxenutbildningar är. Hoppas verkligen att hon kommer och spelar nästa vecka, och nästa och…

Riktigt bra blir det emellertid inte så länge som omklädningsrummen byggs om. Nu finns det bara duschar med varmt för att inte säga hett vatten. När jag suttit en stund i bastun måste jag ha kallt vatten i duschen. I dag gick det så långt att jag fick spola av mig under en kran i midjehöjd avsedd för städning av golvet. Jag fick sitta ner och spola huvudet under kallvattenkranen. Tur att ingen såg mig (tror jag).
Bild på Mikael T (han är bäst – och störst).

Det svarta Afrikas rasism

2005-10-16  Nyheter & Politik, Internationell

Den ekonomiska krisen i Zimbabwe för landet tillbaka till ångmaskinen genom att återinsätta 10 koldrivna ånglok. Det är landets brist på utländsk valuta som hindrar det från att importera bränsle och reservdelar till dieselloken. Man har också börjat använda ambulanser som dras av oxar eller åsnor på landsbygden av samma skäl, brist på bensin och diesel. Andra tecken på att viktiga förnödenheter saknas är att domstolar måste avbryta rättegångar därför att vittnena är så svaga och utmattade av hunger att de inte kan vittna. Zimbabwe är ett av världens mest HIV-drabbade länder räknat per capita. Många patienter måste avvisas från sjukhusen av brist på läkemedel och utrustning.
Med en åsnas envishet fortsätter Robert Mugabe att driva sitt land mot total ruin. Europa har förklarat diktatorn persona non grata, men afrikanska politiker hyllar den zimbabwiske potentaten som en nationalistisk Messias. När läsarna av Månadsmagasinet New African ombads välja ”de hundra största afrikanerna” kom Mugabe på tredje plats! Många i det svarta Afrika (det vill säga Afrika söder om Sahara) lyssnar på demagogen Mugabe och på hans överordnade budskap om att hålla ”de vita imperialisterna” utanför Afrika. Även i andra länder breder rasismen ut sig som i Kenya och Namibia men även i Sydafrika. Detta kan bara förklaras att dessa afrikanska politiker är rasister i ordets verkliga betydelse. Den svarta rasen är överlägsen och därför är den politiker mest högaktad som kan trakassera och fördriva flest av annan ras helst så kallade vita. I en artikel i der Spiegel framgår detta tydligt. (2008: artikeln kan inte längre hittas på der Spiegels servrar).
Zimbabwe är beroende av el från Sydafrika. Det räcker med att trycka på en knapp i Sydafrikas huvudstad Pretoria för att Mugabe och hans rasistiska klick ska tvingas sitta i mörker. Men så sker inte. Han är svart och därmed immun mot angrepp.
1999 började marxisten Mugabe driva bort de vita farmarna. Sedan dess har det forna Rhodesia, som var ett paradis för safariturister och storviltsjägare, förvandlats till ett ruinfält. Omkring 3 miljoner zimbabwier har i sin nöd sökt sig till Botswana eller Sydafrika. Det som förr var södra Afrikas kornbod har blivit dess fattighus. 4000 vita farmare har berövats sina egendomar. Därigenom har 200 000 svarta förlorat sina lantarbetarejobb. Enligt FN är drygt fyra miljoner zimbabvier i skriande behov av omedelbar hjälp med mat. Många farmare har slagit sig ner i grannlandet Zambia där det nu noteras rekordskördar.

Mohammed ElBaradei, en värdig fredspristagare

2005-10-15  Nyheter & Politik, Internationell

Den norska Nobelkommittén har delat årets Nobelfredspris mellan International Atomic Energy Agency (IAEA) och dess chef "for their efforts to prevent nuclear energy from being used for military purposes and to ensure that nuclear energy for peaceful purposes is used in the safest possible way"
Även om jag inte delar Mohamed ElBaradeis uppfattning om det berättigade i kriget i Irak så tycker jag att den norska Nobelkommittén gjort ett bra val i år.
Han är en lågmäld, klok och sansad egyptier, som vågar trotsa både banditländer och stormakter. Han får priset som ”en orädd förespråkare för nedrustning i en tid när kärnvapenhotet ökar igen”. Den norska Nobelkommittén lyfter fram ElBaradei och IAEA ”för deras försök att förhindra att kärnenergi används i militärt syfte”. IAEA, som har säte i Wien, bildades under FNs beskydd 1957. Byrån övervakar kärnenergisäkerheten världen runt. Byrån har spelat en nyckelroll i fyra allvarliga kriser de senaste åren: i Irak, Iran, Nordkorea och på den svarta atomenergimarknad som styrdes av en av Pakistans främsta atomexperter. För åtta år sedan blev ElBaradei chef för IAEA. Han blev en idol för många, som motsatte sig kriget i Irak, framför allt i arabvärlden.
Arbetet och kriget i Irak har förändrat ElBaradei, som idag är 63 år gammal. Han deltar inte gärna i det sociala livet utan föredrar att tillbringa ledig tid tillsammans med sin hustru i Wien. Det förefaller alltså vara en klok man. Och att få tillbringa sitt pensionärsliv i denna underbart vackra österrikiska huvudstad, som för drygt 30 år sedan var min första frus hemstad, kan man bara lyckönska och avundas honom till.
Bild på ElBaradei.

Agneta Merkel, en framgång för den liberala feminismen?

2005-10-14  Nyheter & Politik, Internationell

Man får verkligen gratulera Tyskland och hela EU till att Tyskland nu har fått en ny förbundskansler. Agneta Merkel blir landets första kvinnliga kansler och den första från östra Tyskland som får leda det återförenade landet. Hon blir förbundskansler de kommande fyra åren om nu den nya regeringen som bygger på ”storkoalitionen” mellan CDU och SPD håller så länge.
Agneta Merkel är målmedveten, orädd och envis, och ibland blixtrar hon till. Hennes utveckling från att vara dotter till en protestantisk präst i gamla Östtyskland till att bli regeringschef i Tyskland i för ett katolskt och konservativt parti är sannerligen märklig. Hennes direkta erfarenheter av kommunismen har gjort henne övertygad om den fria marknadens fördelar. Hon och hennes kristdemokratiska parti har föreslagit reformer av Tysklands stelbenta arbetsmarknad, motsatt sig Tysklands medlemskap i Europeiska Unionen och lovat att satsa på kärnkraft. Agneta Merkel har också lovat att förbättra förhållandet till USA efter det skadliga bråket mellan Gerhard Schröder och president Bush om det rättfärdiga med kriget i Irak. Låt oss hoppas att den nya regeringen åter kan få fart på EUs ”lokomotiv” så att unionen kan börja närma sig de mål som den satte upp i ”Lissabon-programmet” för fem år sen nämligen att höja tillväxten, öka konkurrenskraften och sysselsättningen.

Östergren, Genberg och Sörmark

2005-10-11  Böcker, deckare

Nu har jag äntligen läst ut Klas Östergrens senaste bok ”Gangsters”, alla de 439 sidorna. Jag får nog smälta den några veckor och läsa färdigt föregångaren till Gangsters, boken ”Gentlemen” som kom ut för 25 år sedan. Jag är osäker på om förebilderna till bröderna Henry och Leo Morgan egentligen är en och samma person som Östergren velat beskriva utifrån två perspektiv. Jag vet inte heller om denna person i så fall är Klas Östergren själv. Det är också svårt att veta om figuren ”Envoyén” är ett hjärnspöke eller en verklig figur. Han är en ”kronans man”, vars uppgift var att städa och hålla rent kring maktmänniskorna. Nästan alla medel står honom tillbuds för att åstadkomma detta. Han är en byråkrat som uttrycker sig på dålig kanslisvenska. Han använder sig gärna av ”alldenstund”.
Men visst rekommenderar jag alla att läsa de båda böckerna i tur och ordning om ni inte gjort det!
På deckarsidan har jag avverkat Kjell E Genbergs två första verk ”Fnask i fördärvet” (1974) och ”Av en slump” (1976). Den senare boken spretar åt alla håll. Maffians terroristdåd mot en svensk journalist som samlat in material om dess illgärningar för att skriva en avslöjande artikel leder inte till något gripande från polisens sida. En rasistisk polismans nit att gripa en finsk yngling som pissat i rabatten leder till att sexmordet på en svensk flygvärdinna klaras upp "av en ren slump". Sedan grips den till vansinne svartsjuke polismannen själv sedan han skjutit sönder ett lås bakom vilket han förväntat sig finna sin fru i armarna på en svartmuskig utlänning. I stället har han hamnat på ett Tupperwareparty. Polisen klarar inte av att avslöja vem av deras egna som är läckan till maffian och som hjälper denna att klara sig från att dömas. De verkliga bovarna grips inte.
"Det beror inte på en slump att Kjell E Genberg med den här boken visar sig vara en bra författare" skriver författaren K Arne Blom då han presenterar boken som nr 9 i "Bulldog-serien". Vi har inte samma smak för deckare, den käre K Arne och jag!
Nej, betydligt bättre är Sven Sörmarks psykologiska thrillers av novellstorlek. Hans tredje bok ”Ett mord i solen” från 1971 där jag just nu sparar den spännande upplösningen, handlar om en anonym tjänsteman som ”av en slump” får med sig en främmande portfölj med sig hem från pendeltåget. Den innehåller 640000 kronor och ”tillhörde” en man som just omkommit i en tågolycka. Pengarna hade han förskingrat på sin arbetsplats, en bank.
1986 gjordes en film av boken med titeln ”Den nervöse mannen”.
Sven Sörmark var redaktionschef och chefredaktör på Aftonbladet under flera år. Han fick Stora Journalistpriset 1973, då som verksam på Hemmets Journal.

Ponnytrav

2005-10-09  Hästar

Ponnytrav på Jägersro med säsongsavslutning. Vår häst Mirella II startade i andra loppet med voltstart och fick en hedrande andra plats med 300 kr i prispengar och en pokal. Detta var hennes tredje andraplats i år. Hon har också tagit två andraplatser i de tio lopp hon deltagit i denna hennes första tävlingssäsong. För en vecka sedan deltog Mirella II i Kriteriet för treåringar på Solvalla. Där blev hon nia vilket var helt godkänt eftersom hon tidsmässigt kvalade in på den tolfte och sista tiden.
Den snart 17-åriga kusken Nilla Tomelius körde sedan också i lopp 11 Ljungens Jocke som hon varit framgångsrik med i flera år. Han blev tvåa, slagen med en förarglig noslängd. Snart faller den duktiga hästen emellertid för ålderstrecket. Den 23.10 springer han sitt sista lopp i Tomelilla. Därefter får denne femtonåring gå och skrota i hagen hemma i Grönby utanför Anderslöv och ha det bra och vara ridhäst ibland.

Gazas framtid, banditer eller affärsmän?

2005-10-08  Nyheter & Politik, Internationell

Nu har Israel lämnat Gazaområdet för flera månader sedan och 1,3 miljoner palestinier har fått sin frihet. På vilket sätt har då livet blivit bättre för dem? Jag läser en artikel (den finns inte på Internet idag 2008-12), översatt från Newsweek som handlar om huruvida turismen kan vara Gazas framtid. Mideast: On the Beach. Is tourism the answer to Gaza's future—or cruel pipe dream?
I samband med att de israeliska bosättarna lämnade sina hus och odlingar samlade privata västlänningar in 14 miljoner dollar till palestinier för att de skulle köpa bosättarnas växthus. Men snart fylldes tidningarna med bilder på palestinier som i stället plundrade växthusen.
Jag menar att välstånd måste skapas genom eget arbete. Genom arbete och genom handel. För att detta ska komma igång måste egendomen till detta arbetets och handelns produkter var säkrad. Inget roligt att arbeta eller köpa och sälja om det plötsligt dyker upp vapenförsedda män och tar min egendom. Eller att de kidnappar mina barn och släktingar så att jag måste betala för deras liv. Det är dessa gangsters verksamhet som måste stoppas. Hårt mot hårt. ”Fantomen är hård mot de hårda!” (gammalt djungelordspråk).
Vad man ska börja med är svårt att säga. Däremot är det klart vad man ska sluta med, nämligen att dela ut pengar och gåvor till palestinierna på Gaza. Pengar är aldrig en vägen mot bättre välstånd om de inte är intjänade genom arbete. Hur är det ordspråket lyder? ”Lätt fånget, lätt förgånget?
Investeringar ska vara direktinvesteringar. Om palestinierna själva någon gång kan få stopp på sina egna banditer som vill skaffa makt och rikedom genom att ha de mest effektiva mordvapnen i sin hand – i stället för att arbeta och idka handel alltså – så att det blir tillräckligt säkert att vistas i Gaza och säkert att skaffa sig egendom där – då kanske några entreprenörer med västerländskt kapital och inhemsk arbetskraft kan börja uppföra turistanläggningar längs Gazas Medelhavskust. Detta genererar arbetslöner som ger köpkraft. Sedan kommer turisterna med sina pengar och det bara snurrar på. Är detta en tänkbar möjlighet i framtiden eller har palestinierna levt för länge i en bidragsvärld där bidragen fördelats efter vapenkraft? Det kanske tar flera generationer innan dessa vanor och attityder hos palestinierna har förändrats?

Friköpt

2005-10-07  Arbetet

Nu har jag arbetat min första vecka efter mitt fri(halv)år. Jag tänker gärna tillbaka på hur bra jag hade det då när bara jag själv (nästan) bestämde över min tid och vad jag ville använda den till. I dag fick jag och alla mina kolleger vet att det kommer att bli inte obetydliga nerskärningar på det tjänstelevererande företag där vi är anställda. Ett stort antal anställda riskerar att bli uppsagda.
Jag har under en lång tid arbetat med många olika typer av tjänstekonsumenter. Under de senaste 10 åren har det handlat om tjänstekonsumenter som kommit till Sverige från andra länder för att bosätta sig här. Jag har varit anställd så länge så jag har kvalificerat mig för en guldklocka för lång och trogen tjänst i staten – låt vara att för 12 år sedan omvandlades dåvarande myndigheten till ett av staten helägt aktiebolag.
Jag, och några andra 62 +, blev denna vecka erbjudna ett paket med ekonomiska förmåner om vi accepterar att bli uppsagda så att några yngre personer med kortare anställnings tid kan få vara kvar. Jag tycker att detta är en bra idé som man borde tillämpa överallt i samhället. Det finns så många unga som ännu inte kommit ut i arbetslivet och det finns många fyrtiotalister som redan arbetat 40-45 år och tycker att det faktisk borde räcka!
PÅ eftermiddagen var jag på Nautilus i Malmö och tränade. Nu är den skada jag ådrog mig i axeln i höstas i samband med häckklippning borta. Jag kan nästan ha större belastning än innan skadan. Hälseneinflammationen är också nästan läkt. Sträckningen i vänstra fotens fotvalv hindrar mig dock fortfarande från att springa och spela badminton. Det mesta går alltså framåt.

En dag på jobbet

2005-10-04  Dagbok, Arbetet

Idag var jag åter på jobbet efter ett fri(halv)år. Plötsligt är det någon annan som äger min tid.
Förmiddagen gick bra men på eftermiddagen trodde jag mig återförd till minnen från tidigt sextiotals värnplikt och andra militära övningar. Ett underbefäl, ja det handlade om själva överfuriren, hade varit på ordergenomgång hos bataljonschefen och där fått utstå djup smälek och kraftiga bannor därför att överfurirens pluton hade utfört sitt senaste uppdrag på ett sätt som var helt under all kritik. Överfuriren använde sig av det välkända militära knepet att om man är osäker och saknar starka argument ska man höja rösten och peka med hela handen. Plutonen hukade sig under detta fördömande klander. Det var ord och inga visor och flera meniga soldater kände att risken för att bli hemförlovade inom en snar framtid var en realitet. Nu var det dags för en skärpning. Vad skulle då göras åt detta? Jo, en nyligen befordrad sergeant skulle nagelfara plutonens arbetssätt. Då plutonen inte visade den rätta glädjen inför att bli synad i sömmarna av sergeanten, framfördes att flera officerare med stabstjänst minsann stödde det beslutet. Så det rätten och packen vi oss efter!
(2008: Ja, så här skrev jag tre år sedan. Jag var fortfarande anställd på Lernia AB i Malmö och vågade inte skriva i klartext vad och vilka det handladeom! Idag sitter "överfuriren" i fritidsnämnden i Malmö).

Ett fallet helgon?

2005-10-01  Sport

Ett stort och varmt tack till Stina Lundberg Dabrowski som gjort ett TV-program om Ludmila Engquist. Jag tycker att du Ludmila får i varje fall en viss upprättelse där.
Det finns de som gjort mångdubbelt värre saker än du som blivit både förlåtna och accepterade ändå. Jag har alltid tyckt att du blev mycket skamligt behandlad framför allt av sportjournalisterna i Sverige. Rent juridiskt begick du ett brott som fick som straff 20000 kr i böter – hur många andra svenskar har inte gjort sig skyldiga till så ringa kriminalitet. Dessutom hade du innan dess gett oss friidrottsälskare många höjdpunkter av lycka som ingen annan tidigare (Anders Gärderud får förlåta!). Detta borde ha gjort oss mer toleranta. Det skulle inte heller förvåna mig om många av dem som skrev ner dig själva flera gånger gjort sig skyldiga till till exempel rattfylleri, som är ett brott med mycket högre straffvärde. Men du begick ett annat brott utan att egentligen veta om det. Du visade att den person som pressen gjort till ett dyrkat helgon och en sol på Sveriges idrottshimmel också kunde ha sina fläckar, och det kunde inte accepteras!
Jag vet ingen svensk idrottskvinna som dittills varit så hedrad och så omtyckt av hela Sverige och särskilt av sportjournalisterna som du. Sedan dess har vi ju fått vår älskade Carolina Klüft. Må det dröja länge, länge innan hon utsätts för samma behandling.

Bild på Ludmila Engquist, vinnare av Jerringpriset 1996 och Svenska Dagbladets Bragdmedalj 1997. Hon vann guldmedalj i olympiaden i Atlanta 1996 och blev världsmästare 1997 i Aten på 100 meter häcklöpning.