Arbetsfri måndag = meningsfull
sysselsättning
2005-10-31 Dagbok
Fantastiskt väder idag den siste
oktober. ”Sommaren” har svårt att lämna Söderslätt.
Jag kan sitta ute och sola några timmar på en plats
som hade lä och vätter mot söder.
Innan dessa hade jag varit på gymmet i Anderslöv och
tränat halvannan timme. Och sedan som vanligt avslutat träningen
hemma medan jag tittar på en inspelad gammal svensk långfilm.
Idag blev det "Här kommer vi" en militärfars
från 1947 med Gunnar Björnstrand och Sigge Fürst,
som TV4 + visat tidigt på morgonen.
Min dotter Nilla har ”Halloween-lov”, så bör
det väl heta nu på modern svenska – själv
har jag tänt en rysansvärd pumpalampa i mitt fönster
och innan hon tog bussen för att se om våra hästar
på Dala gård i Dalköpinge gick jag till Gästis
för att handla lunch åt oss båda. Där hade
de – som vanligt – god husmanskost. Jag hämtade
”Dagens” – stekt fläsk med löksås
till mig själv och Pasta med Pesto till henne. Till det fick
vi sallad och nybakat bröd. Allt gick på 110 kronor
och vi kunde knappt äta upp allt. Det var gott och mättande.
Heder åt Gästgivaregården och hoppas att den
kommer att kunna drivas vidare.
Sedan hann jag, förutom hushållssysslorna som att tvätta,
stryka och diska, läsa några tidskrifter och böcker
och ta en tur till biblioteket. Det gäller att ta vara på
tjänsterna nu eftersom där snart ska vara stängt
i två månader för mögelsanering!
Svålhålet
2005-10-30 Böcker
Efter
den kritikerrosade och mångmiljoninbringande ”Populärmusik
från Vittula” se
här provade Mikael Niemi fyra år senare (2004)
på att göra om bravaden med en sorts norrländsk
rapsodi på decenniets enorma vetenskapliga framgångar
inom Kosmos-forskningen.
Boken består av ett knappt tjugotal korta skrönor där
nutida samhällskritik blandas med äckelbeskrivningar
av vilka toppen nås i ”Svålhålet”.
Värdshuset Svålhålet finns på asteroiden
Nugget. Det är den värsta sylta en tassare, det vill
säga rymdresenär, kan dimpa ner i. Dit kommer alla livsformer
från hela Universum för att droga sig. Det gäller
för bartenderroboten att ge rätt drog till rätt
existensform, myrsyra eller whisky. En science-fiction variant
av fyllefesterna i bastun på Fittmyren i Vittula.
Den mänskliga civilisationen har samma rösträtt
som fistelmaskarna i det kosmiska parlamentet. De lever i rövfistlar
hos skyskrapeväldiga, mammutliknande idisslare. Inne i blåsorna
finns det gott om näring och det ger tid för filosofiska
samtal vars nivå anses motsvara vår egen civilisations.
Det roliga med Niemis bok är de ord han uppfinner. Som tassare,
ponorister, sömnbörs, kurtarna, små mörka
anhopningar av ”mörk energi” som sprutar otur.
Kurtarna dras till dem som visar ambition , karriärkåthet,
skitviktighet. De får genast otur.
Före BigBang existerade bara en kallpölsasten. Då
två darriga blötdjur av vilka den ena vidrör stenen
med sitt huvud. En grop öppnas och huvudet försvinner
i den. Kallpölsastenen är befruktad. BigBang inledes.
Ponoristerna var äventyrare som gav sig iväg ut i rymden
med otillräckliga fordon. För alla dessa ensamseglare
i rymden fanns en ”Ponor” en Point of No Retur. Om denna
passerades kunde man aldrig återvända levande till
Jorden.
Fantasieggande om tidsresor är ”Tidens sista vinkel”
i vilken matematiklektorn Öyvind Kuno plötsligt finner
sig hopkopplad med en existens som föreföll heta ”Nilson”
och som är från annat universum som tycks ha träffat
vårt eget från sidan. I detta såg man inte tiden
som riktning, som en pil framåt utan något som man
kunde betrakta från sidan och där man kunde själv
bestämma sig för var man placerade sig, alltså
både bakåt och framåt i tiden enligt vårt
eget sätt att se det.
När bokens jag lämnar sin sovkabin hör han sin
robot-android bekräfta att han låst dörren efter
sig med orden ”Dörren är låst, din tokfan,
ha en maxad rövslickardag”. Den är inställd
på humor och jag-personen konstaterar att ”Jag får
nog höja nivån en aning”. Detta skulle någon
tala om för Niemi att han borde tillämpa rent allmänt
på sina böcker. De skulle alla må bra av en höjning.
25 år på jobbet, från
AMU-center till Lernia AB
2005-10-28 Arbetet
Den sjunde augusti 1980 satte jag
min fot för första gången innanför dörrarna
till ett AMU-Center. Jag skulle då vikariera som lärare
för min vän Lars B – som jag fortfarande regelbundet
tampas med i badminton – eftersom han skulle vara ledig en
vecka. Jag läste då pedagogik på Lunds Universitet
efter att ha genomfört en civilekonomexamen där. Jag
var ombedd att prata om skatter och jag har ännu kvar det
material jag använde – skattetabellerna var annorlunda
då, lägre skatt men högre marginalskatter. De
flesta eleverna var då som nu från andra länder.
1980 var det chilenare och polacker efter kupper av respektive
Pinochet och Jaruzelski. Det var en kommunistisk kupp å
ena sidan och en antikommunistisk å den andra så de
politiska diskussionerna mellan chilenare, som ville ha mer kommunism
i sitt land och polackerna som flytt från kommunismen blev
ibland ganska högljudda. Jag fortsatte sedan att hoppa in
då och då på AMU som vikarie för att omkring
1985 få ett mer stadigvarande jobb som lärare. Tillsvidareanställd
blev jag inte förrän 1992. Det handlade nästan
om utpressning från min sida eftersom jag ”hotade”
dåvarande chefen för Amugruppen, Tore Ekström
som företaget då kallades med att till Guinness rekordbok
överlämna de 432 korttidsförordnanden jag haft
under de gångna 12 åren.
Men hur som helst idag har mer än 25 år passerat och
det betyder att jag nu har kvalificerat mig för en guldklocka
för ”lång och trogen tjänst”. Så
i eftermiddag kom platschefen Annika Adolfsson för Lernia,
som vi numera heter, med guldklocka, tårtor och en enorm
blomsterkvast. Det var väldigt trevligt och alla njöt
av tårtorna och visade glatt humör.
Äntligen Anna B.
2005-10-26 Motion
Onsdag kväll och traditionellt
dags för badmintonafton på Aurahallen i Malmö.
I kväll blev det extra bra eftersom vi var sex deltagare.
Det har inte hänt på länge. Dessutom kom Anna
B. Ja, det är sant. Hon hade inte fastnat i Göteborg.
Och hon spelade som om hon inte alls gjort något fyraårigt
uppehåll sedan hon var med förra gången.
Dessutom var nu ombyggnaden av herrarnas omklädningsrum äntligen
klar – efter åratal av många brister. Temperaturen
i bastun var ovanligt hög och kallvattenduschen tillfredsställande
sval. Med andra ord hela kvällen höll hög klass.
Tröttheten i leder och muskler efteråt kändes
inte heller illa. I kväll hade ju endorfinkicken dubbla orsaker.
Achtung 1C
2005-10-24 Datorer & Internet, Arbetet
För några veckor sedan
tog jag bilder på eleverna i Monas och min nya grupp på
Lernia. De är 25 styck och kommer från nästan
världens alla hörn. Eller vad sägs om Jordanien,
Thailand, Sydafrika, Indonesien, Filippinerna, Afganistan och
så vidare. Jag började lägga upp bilderna på
ett av mina gratiswebbhotell, http://www.angelfire.com/co/arnold/
men då bilderna var ganska stora så överskred
jag snart de 20 Megabyte jag fått mig tilldelat där.
Jag sökte mig då till ett betalhotell och hittade ett
bra i Österrike med adressen www.8ung.at (Achtung!). Efter
en del mindre problem vid överföringen av betalningen,
57,60 euro, går allt bra. Det är start- plus årskostnad
för 250 Megabyte!. Nu ligger bilderna från grupp 1C
därför på denna adress: http://www.8ung.at/bertilarnold/bilder1C.html.
Jag rekommenderar också gärna
www.angelfire.com som
ett gratis webbhotell. Där finns naturligtvis en del reklam
men gratis ftp-uppladdning ingår. Ett annat konto, ”bertil.just.nu”
har jag haft på en Angelfire-server sedan åtta år
tillbaka och det har fungerat klanderfritt.
Säsongsavslutning för
ponnytravet
2005-10-23 Hästar
Ponnytravsäsongen avslutades
i dag på Tryde travbana norr om Tomelilla. I lopp 7 som
var ett Montélopp, red Charlotte ”Loppan” Ahlström
åter igen vår travhäst Muskot till seger. Därmed
blev Muskot champion på Tomelillabanan i år och ”Loppan”
kom på delad förstaplats i Tomelillas championliga
för ryttare. Muskot vann förutom prispengar, täcke,
blommor, pokal och rosett. I lopp 2 kom Muskot trea efter att
ej ha körts för fullt på upploppet eftersom han
han redan hade två varningar för galopp. Kusk var som
vanligt Nilla Tomelius som var flitigt i elden idag. Hon körde
två lopp med Ljungens Jocke som idag gjorde sin sista tävlingsdag
i livet. Han har redan fyllt 15 år och det är mycket
för en travare. Med 250 meters tillägg erövrade
han en hedrande 4:e plats i lopp 4 och i lopp 10 som var ett autolopp
blev han tvåa! En värdig avslutning på ett långt
och fint tävlingsliv. Nummer 11 var ett propagandalopp och
där fick Nilla möjlighet att åter engång
få köra Ung Jägersros shetlandsponny Emmeros Ceasar
till en femteplats. Ceasar var den häst med vilken Nilla
gjorde sin första tävlingsstart våren 2002 och
vann på Jularps travbana – som idag är historia
– i Höör.
När tävlingssäsongen
2005 är över kan vi konstatera att Nilla Tomelius blev
klubbchampion i SPTK (Skånes Ponny Trav Klubb) med flest
segrar på Jägersro. I poängligan vann Hanna Lähdekorpi
– dotter till Kari L. förstås. Tvåa blev
Anne Olsson, Jägersro och trea Nilla Tomelius, Jägersro.
Själv har jag idag ägnat
mig åt att räfsa löv och klippa gräs i trädgården
i Anderslöv och att läsa ut Mikael Niemis bok ”Svålhålet”
Efter den kritikerrosade och mångmiljoninbringande ”Populärmusik
från Vittula” provade Mikael Niemi fyra år senare
(2004) på att göra om bravaden med en sorts norrländsk
Science fiction rapsodi på decenniets enorma vetenskapliga
framgångar i Kosmos-forskningen. Mera om detta vid annat
tillfälle.
Ett himla bra gym
2005-10-21 Motion
Det väldigt segt att arbeta de
sista månaderna innan jag förhoppningsvis befrias.
Det beror inte på att arbetet skulle vara särskilt
svårt och ansträngande. Jag tror att segheten beror
på att ”alternativkostnaden” för att yrkesarbeta
aldrig varit så stor för mig som nu. Med det menar
jag all den trevliga sysselsättning jag kunde ägna mig
åt om inte arbetet tog större delen av min vakna tid.
Jag har helt enkelt inte råd att lämna över min
tid till någon annan som ska bestämma över vad
jag ska göra.
Desto bättre är det att
passera gymmet Nautilus på Jägersrovägen innan
jag åker hem till Anderslöv. Det började bra direkt
eftersom min favoritinstruktör hade passet. Sedan vågade
jag mig på step-maskinen igen som jag undvikit flera veckor
på grund av skador i fötterna. Och det gick riktigt
bra fast jag kände mig en aning otränad. Halvvägs
in i styrketräningsprogrammet hade endorfinproduktionen nått
sitt maximum och börjat duscha lustcentra i hjärnan.
Till detta bidrog också musik i min
mp3-spelare som den fantastiske Dr Hook sångaren Dennis
Locorriers(bild) ”The Ballad of Lucy Jordan” och Eagels
legendariska ”Hotel California”. Och med tanke på
den attraktiva personalen är det svårt att inte sjunga
med i refrängen till Dr Hooks andra gamla ballad (skriven
av Shel Silverstein and Dennis Locorriere) I've got a couple more
years on you, babe, and that's all.
Bilden till höger är frå DrHook turnén
i Sverige på 1970-talet.
Ska jag dö lycklig så ska
det ske på gymmet i slutet av ett träningspass. Då
kommer jag att gå ”in i himlen” med ett leende
på läpparna!
Dennis Locorriers hemsida
Bild på Dennis Locorrier
Lyckad badmintonkväll (nästan)
2005-10-19 Motion
För några veckor sedan
den 28 september spelade jag badminton med ett fatalt resultat.
När jag skulle nå en stoppboll smällde det till
i hålfoten och det gjorde jäkligt ont. Morgonen efter
kunde jag knappast stödja på foten. Nu har det blivit
bättre och i kväll kunde jag spela nästan som tidigare.
Även min inflammerade hälsena i andra foten är
till större delen återställd. Vi spelade dubbel
i AuraHallen i Malmö. Vi var fyra av de ”vanliga”
det vill säga förutom mig själv, John W, Mikael
T och B-G L. Det var som vanligt en trevlig stund. Egentligen
skulle Anna B också vara med men hon hade hastigt fått
resa till Göteborg för att tillsammans med andra kvinnliga
kolleger berätta om hur bra Lernias vuxenutbildningar är.
Hoppas verkligen att hon kommer och spelar nästa vecka, och
nästa och…
Riktigt bra blir det emellertid inte
så länge som omklädningsrummen byggs om. Nu finns
det bara duschar med varmt för att inte säga hett vatten.
När jag suttit en stund i bastun måste jag ha kallt
vatten i duschen. I dag gick det så långt att jag
fick spola av mig under en kran i midjehöjd avsedd för
städning av golvet. Jag fick sitta ner och spola huvudet
under kallvattenkranen. Tur att ingen såg mig (tror jag).
Bild på Mikael T (han är bäst – och störst).
Det svarta Afrikas rasism
2005-10-16 Nyheter &
Politik, Internationell
Den ekonomiska krisen i Zimbabwe för
landet tillbaka till ångmaskinen genom att återinsätta
10 koldrivna ånglok. Det är landets brist på
utländsk valuta som hindrar det från att importera
bränsle och reservdelar till dieselloken. Man har också
börjat använda ambulanser som dras av oxar eller åsnor
på landsbygden av samma skäl, brist på bensin
och diesel. Andra tecken på att viktiga förnödenheter
saknas är att domstolar måste avbryta rättegångar
därför att vittnena är så svaga och utmattade
av hunger att de inte kan vittna. Zimbabwe är ett av världens
mest HIV-drabbade länder räknat per capita. Många
patienter måste avvisas från sjukhusen av brist på
läkemedel och utrustning.
Med en åsnas envishet fortsätter Robert Mugabe att
driva sitt land mot total ruin. Europa har förklarat diktatorn
persona non grata, men afrikanska politiker hyllar den zimbabwiske
potentaten som en nationalistisk Messias. När läsarna
av Månadsmagasinet New African ombads välja ”de
hundra största afrikanerna” kom Mugabe på tredje
plats! Många i det svarta Afrika (det vill säga Afrika
söder om Sahara) lyssnar på demagogen Mugabe och på
hans överordnade budskap om att hålla ”de vita
imperialisterna” utanför Afrika. Även i andra länder
breder rasismen ut sig som i Kenya och Namibia men även i
Sydafrika. Detta kan bara förklaras att dessa afrikanska
politiker är rasister i ordets verkliga betydelse. Den svarta
rasen är överlägsen och därför är
den politiker mest högaktad som kan trakassera och fördriva
flest av annan ras helst så kallade vita. I en artikel
i der Spiegel framgår detta tydligt. (2008: artikeln
kan inte längre hittas på der Spiegels servrar).
Zimbabwe är beroende av el från Sydafrika. Det räcker
med att trycka på en knapp i Sydafrikas huvudstad Pretoria
för att Mugabe och hans rasistiska klick ska tvingas sitta
i mörker. Men så sker inte. Han är svart och därmed
immun mot angrepp.
1999 började marxisten Mugabe driva bort de vita farmarna.
Sedan dess har det forna Rhodesia, som var ett paradis för
safariturister och storviltsjägare, förvandlats till
ett ruinfält. Omkring 3 miljoner zimbabwier har i sin nöd
sökt sig till Botswana eller Sydafrika. Det som förr
var södra Afrikas kornbod har blivit dess fattighus. 4000
vita farmare har berövats sina egendomar. Därigenom
har 200 000 svarta förlorat sina lantarbetarejobb. Enligt
FN är drygt fyra miljoner zimbabvier i skriande behov av
omedelbar hjälp med mat. Många farmare har slagit sig
ner i grannlandet Zambia där det nu noteras rekordskördar.
Mohammed ElBaradei, en värdig
fredspristagare
2005-10-15 Nyheter & Politik, Internationell
Den norska
Nobelkommittén har delat årets Nobelfredspris mellan
International Atomic Energy Agency (IAEA) och dess chef "for
their efforts to prevent nuclear energy from being used for military
purposes and to ensure that nuclear energy for peaceful purposes
is used in the safest possible way"
Även om jag inte delar Mohamed ElBaradeis uppfattning om
det berättigade i kriget i Irak så tycker jag att den
norska Nobelkommittén gjort ett bra val i år.
Han är en lågmäld, klok och sansad egyptier, som
vågar trotsa både banditländer och stormakter.
Han får priset som ”en orädd förespråkare
för nedrustning i en tid när kärnvapenhotet ökar
igen”. Den norska Nobelkommittén lyfter fram ElBaradei
och IAEA ”för deras försök att förhindra
att kärnenergi används i militärt syfte”.
IAEA, som har säte i Wien, bildades under FNs beskydd 1957.
Byrån övervakar kärnenergisäkerheten världen
runt. Byrån har spelat en nyckelroll i fyra allvarliga kriser
de senaste åren: i Irak, Iran, Nordkorea och på den
svarta atomenergimarknad som styrdes av en av Pakistans främsta
atomexperter. För åtta år sedan blev ElBaradei
chef för IAEA. Han blev en idol för många, som
motsatte sig kriget i Irak, framför allt i arabvärlden.
Arbetet och kriget i Irak har förändrat ElBaradei, som
idag är 63 år gammal. Han deltar inte gärna i
det sociala livet utan föredrar att tillbringa ledig tid
tillsammans med sin hustru i Wien. Det förefaller alltså
vara en klok man. Och att få tillbringa sitt pensionärsliv
i denna underbart vackra österrikiska huvudstad, som för
drygt 30 år sedan var min första frus hemstad, kan
man bara lyckönska och avundas honom till.
Bild på ElBaradei.
Agneta Merkel, en framgång
för den liberala feminismen?
2005-10-14 Nyheter & Politik, Internationell
Man får
verkligen gratulera Tyskland och hela EU till att Tyskland nu
har fått en ny förbundskansler. Agneta Merkel blir
landets första kvinnliga kansler och den första från
östra Tyskland som får leda det återförenade
landet. Hon blir förbundskansler de kommande fyra åren
om nu den nya regeringen som bygger på ”storkoalitionen”
mellan CDU och SPD håller så länge.
Agneta Merkel är målmedveten, orädd och envis,
och ibland blixtrar hon till. Hennes utveckling från att
vara dotter till en protestantisk präst i gamla Östtyskland
till att bli regeringschef i Tyskland i för ett katolskt
och konservativt parti är sannerligen märklig. Hennes
direkta erfarenheter av kommunismen har gjort henne övertygad
om den fria marknadens fördelar. Hon och hennes kristdemokratiska
parti har föreslagit reformer av Tysklands stelbenta arbetsmarknad,
motsatt sig Tysklands medlemskap i Europeiska Unionen och lovat
att satsa på kärnkraft. Agneta Merkel har också
lovat att förbättra förhållandet till USA
efter det skadliga bråket mellan Gerhard Schröder och
president Bush om det rättfärdiga med kriget i Irak.
Låt oss hoppas att den nya regeringen åter kan få
fart på EUs ”lokomotiv” så att unionen kan
börja närma sig de mål som den satte upp i ”Lissabon-programmet”
för fem år sen nämligen att höja tillväxten,
öka konkurrenskraften och sysselsättningen.
Östergren, Genberg och Sörmark
2005-10-11 Böcker, deckare
Nu har jag äntligen läst
ut Klas Östergrens senaste bok ”Gangsters”, alla
de 439 sidorna. Jag får nog smälta den några
veckor och läsa färdigt föregångaren till
Gangsters, boken ”Gentlemen” som kom ut för 25
år sedan. Jag är osäker på om förebilderna
till bröderna Henry och Leo Morgan egentligen är en
och samma person som Östergren velat beskriva utifrån
två perspektiv. Jag vet inte heller om denna person i så
fall är Klas Östergren själv. Det är också
svårt att veta om figuren ”Envoyén” är
ett hjärnspöke eller en verklig figur. Han är en
”kronans man”, vars uppgift var att städa och hålla
rent kring maktmänniskorna. Nästan alla medel står
honom tillbuds för att åstadkomma detta. Han är
en byråkrat som uttrycker sig på dålig kanslisvenska.
Han använder sig gärna av ”alldenstund”.
Men visst rekommenderar jag alla att läsa de båda böckerna
i tur och ordning om ni inte gjort det!
På deckarsidan har jag avverkat Kjell E Genbergs två
första verk ”Fnask i fördärvet” (1974)
och ”Av en slump” (1976). Den senare boken spretar åt
alla håll. Maffians terroristdåd mot en svensk journalist
som samlat in material om dess illgärningar för att
skriva en avslöjande artikel leder inte till något
gripande från polisens sida. En rasistisk polismans nit
att gripa en finsk yngling som pissat i rabatten leder till att
sexmordet på en svensk flygvärdinna klaras upp "av
en ren slump". Sedan grips den till vansinne svartsjuke polismannen
själv sedan han skjutit sönder ett lås bakom vilket
han förväntat sig finna sin fru i armarna på en
svartmuskig utlänning. I stället har han hamnat på
ett Tupperwareparty. Polisen klarar inte av att avslöja vem
av deras egna som är läckan till maffian och som hjälper
denna att klara sig från att dömas. De verkliga bovarna
grips inte.
"Det beror inte på en slump att Kjell E Genberg med
den här boken visar sig vara en bra författare"
skriver författaren K Arne Blom då han presenterar
boken som nr 9 i "Bulldog-serien". Vi har inte samma
smak för deckare, den käre K Arne och jag!
Nej, betydligt bättre är Sven Sörmarks psykologiska
thrillers av novellstorlek. Hans tredje bok ”Ett mord i solen”
från 1971 där jag just nu sparar den spännande
upplösningen, handlar om en anonym tjänsteman som ”av
en slump” får med sig en främmande portfölj
med sig hem från pendeltåget. Den innehåller
640000 kronor och ”tillhörde” en man som just omkommit
i en tågolycka. Pengarna hade han förskingrat på
sin arbetsplats, en bank.
1986 gjordes en film av boken med titeln ”Den nervöse
mannen”.
Sven Sörmark var redaktionschef och chefredaktör på
Aftonbladet under flera år. Han fick Stora Journalistpriset
1973, då som verksam på Hemmets Journal.
Ponnytrav
2005-10-09 Hästar
Ponnytrav på Jägersro med
säsongsavslutning. Vår häst Mirella II startade
i andra loppet med voltstart och fick en hedrande andra plats
med 300 kr i prispengar och en pokal. Detta var hennes tredje
andraplats i år. Hon har också tagit två andraplatser
i de tio lopp hon deltagit i denna hennes första tävlingssäsong.
För en vecka sedan deltog Mirella II i Kriteriet för
treåringar på Solvalla. Där blev hon nia vilket
var helt godkänt eftersom hon tidsmässigt kvalade in
på den tolfte och sista tiden.
Den snart 17-åriga kusken Nilla Tomelius körde sedan
också i lopp 11 Ljungens Jocke som hon varit framgångsrik
med i flera år. Han blev tvåa, slagen med en förarglig
noslängd. Snart faller den duktiga hästen emellertid
för ålderstrecket. Den 23.10 springer han sitt sista
lopp i Tomelilla. Därefter får denne femtonåring
gå och skrota i hagen hemma i Grönby utanför Anderslöv
och ha det bra och vara ridhäst ibland.
Gazas framtid, banditer eller affärsmän?
2005-10-08 Nyheter & Politik, Internationell
Nu har Israel lämnat Gazaområdet
för flera månader sedan och 1,3 miljoner palestinier
har fått sin frihet. På vilket sätt har då
livet blivit bättre för dem? Jag läser en artikel
(den finns inte på Internet idag 2008-12), översatt
från Newsweek som handlar om huruvida turismen kan vara
Gazas framtid. Mideast: On the Beach. Is tourism the answer to
Gaza's future—or cruel pipe dream?
I samband med att de israeliska bosättarna lämnade sina
hus och odlingar samlade privata västlänningar in 14
miljoner dollar till palestinier för att de skulle köpa
bosättarnas växthus. Men snart fylldes tidningarna med
bilder på palestinier som i stället plundrade växthusen.
Jag menar att välstånd måste skapas genom eget
arbete. Genom arbete och genom handel. För att detta ska
komma igång måste egendomen till detta arbetets och
handelns produkter var säkrad. Inget roligt att arbeta eller
köpa och sälja om det plötsligt dyker upp vapenförsedda
män och tar min egendom. Eller att de kidnappar mina barn
och släktingar så att jag måste betala för
deras liv. Det är dessa gangsters verksamhet som måste
stoppas. Hårt mot hårt. ”Fantomen är hård
mot de hårda!” (gammalt djungelordspråk).
Vad man ska börja med är svårt att säga.
Däremot är det klart vad man ska sluta med, nämligen
att dela ut pengar och gåvor till palestinierna på
Gaza. Pengar är aldrig en vägen mot bättre välstånd
om de inte är intjänade genom arbete. Hur är det
ordspråket lyder? ”Lätt fånget, lätt
förgånget?
Investeringar ska vara direktinvesteringar. Om palestinierna själva
någon gång kan få stopp på sina egna banditer
som vill skaffa makt och rikedom genom att ha de mest effektiva
mordvapnen i sin hand – i stället för att arbeta
och idka handel alltså – så att det blir tillräckligt
säkert att vistas i Gaza och säkert att skaffa sig egendom
där – då kanske några entreprenörer
med västerländskt kapital och inhemsk arbetskraft kan
börja uppföra turistanläggningar längs Gazas
Medelhavskust. Detta genererar arbetslöner som ger köpkraft.
Sedan kommer turisterna med sina pengar och det bara snurrar på.
Är detta en tänkbar möjlighet i framtiden eller
har palestinierna levt för länge i en bidragsvärld
där bidragen fördelats efter vapenkraft? Det kanske
tar flera generationer innan dessa vanor och attityder hos palestinierna
har förändrats?
Friköpt
2005-10-07 Arbetet
Nu har jag arbetat min första
vecka efter mitt fri(halv)år. Jag tänker gärna
tillbaka på hur bra jag hade det då när bara
jag själv (nästan) bestämde över min tid och
vad jag ville använda den till. I dag fick jag och alla mina
kolleger vet att det kommer att bli inte obetydliga nerskärningar
på det tjänstelevererande företag där vi
är anställda. Ett stort antal anställda riskerar
att bli uppsagda.
Jag har under en lång tid arbetat med många olika
typer av tjänstekonsumenter. Under de senaste 10 åren
har det handlat om tjänstekonsumenter som kommit till Sverige
från andra länder för att bosätta sig här.
Jag har varit anställd så länge så jag har
kvalificerat mig för en guldklocka för lång och
trogen tjänst i staten – låt vara att för
12 år sedan omvandlades dåvarande myndigheten till
ett av staten helägt aktiebolag.
Jag, och några andra 62 +, blev denna vecka erbjudna ett
paket med ekonomiska förmåner om vi accepterar att
bli uppsagda så att några yngre personer med kortare
anställnings tid kan få vara kvar. Jag tycker att detta
är en bra idé som man borde tillämpa överallt
i samhället. Det finns så många unga som ännu
inte kommit ut i arbetslivet och det finns många fyrtiotalister
som redan arbetat 40-45 år och tycker att det faktisk borde
räcka!
PÅ eftermiddagen var jag på Nautilus i Malmö
och tränade. Nu är den skada jag ådrog mig i axeln
i höstas i samband med häckklippning borta. Jag kan
nästan ha större belastning än innan skadan. Hälseneinflammationen
är också nästan läkt. Sträckningen i
vänstra fotens fotvalv hindrar mig dock fortfarande från
att springa och spela badminton. Det mesta går alltså
framåt.
En dag på jobbet
2005-10-04 Dagbok, Arbetet
Idag var jag åter på jobbet
efter ett fri(halv)år. Plötsligt är det någon
annan som äger min tid.
Förmiddagen gick bra men på eftermiddagen trodde jag
mig återförd till minnen från tidigt sextiotals
värnplikt och andra militära övningar. Ett underbefäl,
ja det handlade om själva överfuriren, hade varit på
ordergenomgång hos bataljonschefen och där fått
utstå djup smälek och kraftiga bannor därför
att överfurirens pluton hade utfört sitt senaste uppdrag
på ett sätt som var helt under all kritik. Överfuriren
använde sig av det välkända militära knepet
att om man är osäker och saknar starka argument ska
man höja rösten och peka med hela handen. Plutonen hukade
sig under detta fördömande klander. Det var ord och
inga visor och flera meniga soldater kände att risken för
att bli hemförlovade inom en snar framtid var en realitet.
Nu var det dags för en skärpning. Vad skulle då
göras åt detta? Jo, en nyligen befordrad sergeant skulle
nagelfara plutonens arbetssätt. Då plutonen inte visade
den rätta glädjen inför att bli synad i sömmarna
av sergeanten, framfördes att flera officerare med stabstjänst
minsann stödde det beslutet. Så det rätten och
packen vi oss efter!
(2008: Ja, så här skrev jag tre år sedan. Jag
var fortfarande anställd på Lernia AB i Malmö
och vågade inte skriva i klartext vad och vilka det handladeom!
Idag sitter "överfuriren" i fritidsnämnden
i Malmö).
Ett fallet helgon?
2005-10-01 Sport
Ett
stort och varmt tack till Stina Lundberg Dabrowski som gjort ett
TV-program om Ludmila Engquist. Jag tycker att du Ludmila får
i varje fall en viss upprättelse där.
Det finns de som gjort mångdubbelt värre saker än
du som blivit både förlåtna och accepterade ändå.
Jag har alltid tyckt att du blev mycket skamligt behandlad framför
allt av sportjournalisterna i Sverige. Rent juridiskt begick du
ett brott som fick som straff 20000 kr i böter – hur
många andra svenskar har inte gjort sig skyldiga till så
ringa kriminalitet. Dessutom hade du innan dess gett oss friidrottsälskare
många höjdpunkter av lycka som ingen annan tidigare
(Anders Gärderud får förlåta!). Detta borde
ha gjort oss mer toleranta. Det skulle inte heller förvåna
mig om många av dem som skrev ner dig själva flera
gånger gjort sig skyldiga till till exempel rattfylleri,
som är ett brott med mycket högre straffvärde.
Men du begick ett annat brott utan att egentligen veta om det.
Du visade att den person som pressen gjort till ett dyrkat helgon
och en sol på Sveriges idrottshimmel också kunde ha
sina fläckar, och det kunde inte accepteras!
Jag vet ingen svensk idrottskvinna som dittills varit så
hedrad och så omtyckt av hela Sverige och särskilt
av sportjournalisterna som du. Sedan dess har vi ju fått
vår älskade Carolina Klüft. Må det dröja
länge, länge innan hon utsätts för samma behandling.
Bild på Ludmila Engquist, vinnare
av Jerringpriset 1996 och Svenska Dagbladets Bragdmedalj 1997.
Hon vann guldmedalj i olympiaden i Atlanta 1996 och blev världsmästare
1997 i Aten på 100 meter häcklöpning.
