|
Funderingar Startsida |
Oktober 2006 |
Startsida |
För många år sedan
skaffade jag mig min första bredbands uppkoppling
till Björkgatan i Malmö. Leverantör var Bonet som
gav Obbit AB i uppdrag att förse mig med e-post och webbadress.
Jag fick ett kundnummer, ett logginnamn och ett lösenord.
Supporten fanns i Umeå.
Efter några år övertog Bostream leveransen och
när vi flyttade till Anderslöv fick vi nöja oss
med ett istream konto och det blev viktigt att hitta
första telefonjacket på Rådjursvägen 7.
Vi fick ett nytt huvudkonto med användarnamn och lösenord.
I november 2004 köptes Bostream upp av Bredbandsbolaget och
det blev nya Allmänna och Särskilda
villkor. Tekniskt sett förändrades dock ingenting.
För en vecka sedan aviserades vi om att vi skulle få
ett nytt ADSL modem som skulle ge en 4 gånger snabbare bredbandsuppkoppling.
Detta ska installeras när den nuvarande uppkopplingen slutar
fungerar. Den slutade fungera i natt så nu har jag packat
upp försändelsen och satt i CD-skivan. Få se vad
som kommer att hända!
Det gick bra en stund, installationen rullade på, sedan
blev det stopp, vi provade med att stänga av och slå
på det nya modemet igen. Då gick det. Efter en stund
fick vi veta att uppkopplingen var OK. Men så var det inte,
när jag startade Internet Explorer kom jag bara till Bredbandsbolagets
hemsida med uppmaning att logga in. Nytt användarnamn hade
vi fått men inte nytt lösenord. En vända till
supporten och kort väntetid gav oss det nya lösenordet
och nu kan vi surfa med 2 MB/s på alla tre datorerna. Fantastiskt!
Och till samma pris som innan. Och snabbt, vänligt och professionellt
bemötande hos supporten.
Ulf Durlings
Lugnet efter stormen som är hans sjunde deckare
och som han skrev 1983 är en 10-poängare, det vill säga
den får maximal poäng på min högst subjektiva
poängskala. Lugnet efter stormen handlar om det
25 år gamla dråpet på en ung kvinna som fortfarande
idag kastar långa svarta skuggor över hennes systrars
liv. En av dem begår självmord och tillsammans med
den manlige huvudpersonen som är en verkligt durlingsk
obestämbar manipulation bestämmer sig en tredje
syster för att gå till botten med den tragedi som då
drabbade hela familjen. Durlings människobeskrivning är
på topp, särskilt hans förmåga att låta
små skenbart triviala händelser få mycket skrämmande
betydelser och man läser gärna boken utan att lägga
den ifrån sig. Läs mer om Durlings tidigare deckare
här.
Senast jag var så generös var i juli månad (för
15 deckare sedan) då Sven Sörmarks Änglarna
(1978) belönades lika frikostigt. Sörmark fick 10 poäng
också för sin bok De objudna (1975).
Den första 10 poängaren läste jag i april 1998.
Då handlade det om Vic Sunesons Mord i själva
verket (Kungliga Kompromissstyrelsen där Sune Lundqvist
var verksam) från 1950.
Man kan hoppas att Durlings bok snart kommer ut i pocket till
ett billigt pris så att många kan njuta av denna dyrgrip.
Själv hittade jag den undanlagd på arkivet på
biblioteket i Anderslöv. Tidigare blogg
om Durling.
Oerhört
roligt att få läsa en bra artikel om det svenska brottaresset
Ida-Theres Karlsson (bilder) i Aftonbladets lördagsintervju.
Här får hon den upprättelse hon varit mer än
värd under lång tid. Heder åt Aftonbladet och
artikelförfattaren Britt
Peruzzi.
23-åriga Ida-Theres (bild) tävlar för Brottarklubben
Snar i Boden men bor numera i Hässleholm
i Skåne där hon går
på socionomutbildning. Ordföranden för klubben
är hennes farbror Jan Karlsson välkänd brottarlegend
som tog både silver- och bronsmedalj i weltervikt i OS i
München 1972. Ida-Theres är tuff och vågar säga
vad hon tycker om idrottsförbundets syn på svensk dambrottning
och har fått utstå mycket spott och spe för detta.
Hon har länge varit framgångsrik, tillhört den
internationella eliten under hela 2000-talet och tog senast brons
vid VM i Kina för några veckor sedan. Ida-Theres hemsida.
Hennes
blogg på Norra Skåne.
Man kan köpa sig ett försäkringsskydd
som hjälper i 12 månader.
Det verkar vara en väldigt bra tjänst för de som
ofta kör för fort vid hastighetsbegränsningar på
70 km/h eller högre. Kör man för fort vid lägre
hastighetsbegränsningar gäller inte försäkringen.
Du får inte heller uppföra dig i trafiken så
att du får dagsböter. Dessa betalas ej.
För den ordentlige bilföraren som har giltigt
körkort, använder bilbälte och är nykter under
färden och som vill köra fortare än vad lagen tillåter
är det en bra idé. Upp till tre gånger under
ett år får han eller hon sina fortkörningsböter
betalda för en försäkringspremie på 399 kr!Om
du t ex kör med 96-99 km/h på en 70-sträcka och
blir tagen får du med de nya reglerna betala 3200 per gång
i böter. Tre gånger ger 9600 kr att tjäna för
bilföraren mot en årspremie på 399 kronor. Hur
har företaget räknat på detta? Kan det verkligen
ge en vinst för Don't
Worry i Kalmar? Är sannolikheten att bli tagen om man
kör för fort så liten att utbetalningarna inte
blir så stora, eller är företaget inte seriöst
utan kommer att försvinna när tillräckligt många
betalt premien? Detta är väl den risk som försäkringstagaren
måste ta!
Adressen är Don't Worry Sweden AB BOX 4125 390 04 Kalmar
Tel: 0480-490 525.
Det finns ett annat företag Tagen
som erbjuder liknande tjänster men priset är högre,
595 kr per år.
I dag
kan man på Aftonbladet svara på frågan Behövs
det hårdare tag i skolan? Ja eller Nej? med anledning
av skolminister Jan Björklunds (bild) förslag till ny
skollag. Av 30000 som röstat svarar 92 % av föräldrar
Ja! Ännu mer förvånande är att
av 15000 elever svarar 84 % Ja!
Även om ska vara skeptisk till detta sätt att göra
enkäter så är det svårt att invända
mot det faktum att både elever och föräldrar vill
ha till en förändring i skolan som de uttrycker som
hårdare tag. Lärarna, den tredje parten
i skolan, har ju länge genom sina organisationer uttalat
en önskan om att det ska finnas möjligheter till sanktioner
av oacceptabla beteenden från elevernas sida. Alla inblandade
parter tycks vara överens.
Jag tror att man också kan utgå ifrån att denna
uppfattning inte är ny utan säkert har funnits i minst
i tio år. Det är längesedan författaren
Christina
Claesson (bild)
(Denna länk finns inte kvar 2009:01, men nu har hon en
egen hemsida och också en
blogg), under en vecka pryade på Stenkulaskolan
i centrala Malmö och sammanfattade sina chockerande intryck
i ett uppmärksammat
inlägg i Sydsvenskan 1999, "Lägg ned skolan!".
Den naturliga frågan blir då: Varför har ingenting
hänt på dessa tio åren?? Varför har inte
konstellationen sossar, kommunister och miljöpartister under
de gångna tolv åren de haft ansvar för skolan
gjort någonting? Varför har de under så lång
tid negligerat lärarnas, föräldrarnas och elevernas
önskningar? Det är inte konstigt att deras maktposition
att bestämma i Sverige röstats bort! Tack och lov!
I gårdagens DN webbupplagan
kan man läsa ett inlägg med rubriken Fler måste
försörja sig på arbete av finansminister
Anders Borg.
Tänk att det gått så långt i Sverige sedan
den rödgröna röran på nytt fick
den politiska makten i Sverige 1994 att en så självklar
sanning blir en artikel i DN. Sedan decennier tillbaka har alla
vi som inte tillhört den rödgröna nomenklaturan
haft klart för oss att ett land inte kan bygga på att
människor som bor här eller kommer hit (det så
kallade utanförskapet) och som lever på bidrag för
varje år blir allt fler. Det räcker inte heller att
många av dessa utbildas eller underhålles på
ett eller annat sätt. Det som krävs är att arbeta
och betala skatt. Därför är det en verklig lättnad
att Anders Borg och den nya regerings mål är att få
fler att arbeta och färre att försörjas med bidrag.
Jag kanske är en enkel man. Men jag tycker att det
är en väldigt fin vision om fler människor i samhället
kan försörja sig genom arbete, få arbetskamrater,
få gå hem till sin familj och sina vänner och
berätta att de utvecklas i sitt arbete och är stolta
över det, säger finansministern i artikeln.
Käre Anders, alla vi andra enkla människor utgör
en mycket stor majoritet i detta land som helt delar dina synpunkter.
Men det blir inte lätt att vända på försörjningsskutan
och lägga om det mycket tröga rodret mot arbete, deklaration
och skatt.
Är det verkligen alldeles fel att om man flyttar från
ett land för att bosätta sig i ett annat land att man
då tar hänsyn till inte bara det nya landets lagar
utan också försöker ta hänsyn till de mer
eller mindre uttalade sedvänjor som finns i det nya landet.
Jag tycker att detta är en retorisk fråga med ett självklart
svar och menar vidare att om man har med sig från sitt tidigare
hemland sedvänjor och bruk som är svåra att tillämpa
i det nya landet så är det inte fel att se över
om man verkligen måste fortsätta att praktisera dessa
särskilt om de inte har några annat värden än
helt historiska.
Konkret tänker jag på den debatt som blossat upp kring
omskärelse av pojkar i Malmö. Den skånska sjukvården,
Region Skåne, har slutat med att skära bort delar av
förhuden på pojkars penis med argumentet att sjukvårdens
resurser är otillräckliga och att det inte finns någon
medicinsk grund för dessa kirurgiska ingrepp. Sjukvården
menar att omskärelse av pojkar görs enbart av estetiska
skäl, muslimska pojkar vill ha en snyggare snopp liksom flickor
vill operera sig för att få större bröst.
Sjukvårdens problem är nu att den ändå tvingas
agera eftersom många pojkar får infektioner och andra
problem som de kommer till vården med. Okunniga personer
gör ingreppen under ohygieniska förhållanden och
ibland till och med utan bedövning.
Nu vill Islamic Center i Malmö,
läs VD Bejzat Becirov, sköta omskärelsen av alla
muslimska och judiska pojkar i Malmö. Ingreppet ska bli gratis
för alla som är medlemmar i Islamic Center. Alla kan
bli medlemmar säger direktör Becirov, bara man betalar
årsavgiften på 1000 kronor. Jag tycker att detta är
en lysande affärsidé att få judar att bli medlemmar
i en islamisk förening! Ett problem är att Becirov inte
brytt sig om att ta reda på huruvida den läkare han
anlitar har svensk läkarlegitimation! Flera misslyckade omskärelser
som läkaren gjort i år har polisanmälts som misshandel.
Se lag
om omskärelse av pojkar från 2001.
Jag ser på Internet att Citylaser
i Göteborg erbjuder bland annat vissa kirurgiska ingrepp
som omskärelse av vuxna män - det kostar 18000 kronor,
så billigt är det inte (prislista).
Man kan undra vilken behandling som direktör Becirov erbjuder
för 1000 kronor? Eller menar han att försäkringskassan
(skattebetalarna) ändå ska betala resten?
En omfattande redogörelse för omskärelse finns
här.
Se också "Biggles
filosoferar" om samma ämne.
Jag har
börjat läsa Björn Hellberg. Jag börjar som
vanligt med hans första deckare. Detta tennisorakel och TV-personlighet
började skriva om kommissarie Sten Wall 1981 och sedan dess
har det blivit 15 deckare om denne rundlagde kriminalpolis. Enligt
Sten Wall själv har han bara åldrats sex år från
1981 till 2006 och det är tur det eftersom han är 57
år och redan trött i debutboken Gråt i
mörker från 1981. Alla böckerna utspelar
sig i Staden som i beskrivningarna i böckerna
närmast är ett mellanting mellan Kristianstad och Laholm.
Laholm är den stad där Björn Hellberg (se bild)
som föddes 1944 i Borås sedan länge bor och där
han är hedersmedborgare.
Björn Hellbergs hemsida.
Bokens titel anspelar på att mördaren härmar ett
barns gråt för att locka offren till undangömda
platser där han kan förgripa sig på dem. Han känner
sig hånad för sin impotens av kvinnor som han försöker
ligga med. Han vänder besvikelsen mot kvinnorna som han vill
straffa. Även Hellberg var präglad av 70-talets värderingar
som lade brottslingens skuld på "samhället"
dvs på att andra människor hade uppfört sig illa
mot honom.
(Knappt två år senare har jag läst alla hans
19 kriminalromaner. Den 19:e kom hösten 2009, heter "Nattvandraren"
och är ingen höjdare allas, Läs
mer här.)
Mikael
Blomkvist, redaktör på den avslöjande tidskriften
Millennium får i uppgift av koncernens f d VD att ta reda
på vad som hänt Harriet Vanger, en sextonårig
släkting som spårlöst försvann för 37
år sedan och av sin farbror Henrik Vanger befaras vara mördad.
Mikael Blomkvist förstår snart att svaret ligger i
Vangersläkten av vilka många bor på Hedebyön
i Hedestad någonstans i södra Norrland. Det är
ett svårt problem som kräver hans noggranna, systematiska
och tålamodsprövande arbete. Han letar efter vad jag
kallar Da Vanger koden små ledtrådar som allteftersom
dyker upp. Detta är den första boken av Stieg Larsson
i hans serie om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist "Män
som hatar kvinnor".
Ett ryck uppåt i arbetet blir det då hackern Lisbeth
Salander anlitas som assistent. Lisbeth Salander är en annorlunda
människa som väcker djup sympati både hos MB och
hos läsaren och det är hon som är bokens största
behållning.
Det är spännande och man läser boken noggrant och
eftertänksamt. Man kontaktar de kartor: Hedeby1
och Hedeby2 och släktträd
som MB gör upp för att underlätta släktförhållandena.
Paret MB och LS lever sina egna liv i bokens första hälft
för att sedan i symbios få fart på handlingen
och avslöjandena.
Det var nog annorlunda att läsa del ett efter del två
eftersom man då åtminstone delvis vet vad som hände
Harriet Vanger del etts stora mysterium. Ändå
anar man vittförgrenad konspiration på hög kommersiell
nivå blandad med religiösa satanssekters blodiga mördarriter.
Spännande! Lyssna på
bokens inledning.
Ta varning och stäng av datorn
när du inte använder den eller åtminstone stäng
av Internetkontakten så att ingen kan leta igenom din dator.
Det kan finnas flera salandrar ute på nätet som tar
över din dator sedan de applicerat manschetter
på dina linor ut på Internet.
Den bästa svenska deckaren som skrivits sedan en annan Stieg
Trenter debuterade med sin fotograf Harry Friberg
för nästan sextio år sedan! Nästa bok i serien
"Flickan som lekte med
elden" har jag redan läst och skrivit om.
Webbsida för de
två böckerna. Norstedts
bokförlag. Recensioner: Västerbottenskuriren,
Sundsvalls
tidning, Arbetarbladet,
(2009:01, hittar inte recensionen), Göteborgsposten,
Dagens bok,
NOM,
Johans
Sundkvists blogg (2009:01, Recensionen finns inte i hans arkiv
idag. Han han problem med utrymmet på servern, är det
därför kan kastar bort sina recensioner?).
Det är tydligt att stress är
ett fenomen som åtminstone har varit nödvändigt
för att få människan att handla i livsnödvändiga
situationer.
Vi vet att upplevd fara i en stressituation leder till att binjurebarken
producerar cortisol som ska hjälpa oss att klara de allvarliga
påfrestningarna. Normalt sett så regleras en hög
halt av cortisol så att utsöndringen minskar. Det är
när denna reglering slagits ut som en förhöjd halt
av cortisol kan ge allvarliga hjärnskadaor i form av så
kallat utbrändhet.
Nu har schweiziska forskare vid Zürichs universitet visat
att stresshormonet cortisol kan ha en positiv effekt på
människor som har fobier.
Försökspersonerna i testet konfronterades med sina olika
fobier. För vissa gällde det att prata inför en
stor grupp i fem minuter, medan andra var tvungna att titta på
bilder av spindlar. Hälften av deltagarna fick en tablett
med kortisol omedelbart före försöket, medan andra
fick en placebotablett. Undersökningar av hur rädda
de fobiska personerna var efter försöket visade klart
och tydligt att de av försökspersonerna som hade fått
kortisol både gav uttryck för att de var mindre rädda
och enligt mätningar hade mindre hjärtklappning än
de deltagare som endast hade fått tabletten med placebo.
Dessutom gav preparatet inga mätbara biverkningar. Därmed
kunde psykologerna dra slutsatsen att stora kortisolmängder
verkar specifikt genom att försvaga återupplevandet
av traumatiska minnen som mötet med en spindel eller en stor
folksamling, och att kortisol kan användas vid fobibehandling.
Stryker
McGuire (bild) som är chef för Newsweek i London har
skrivit en artikel i Newsweek Sweden:
Rethinking the IKEA Syndrome som är översatt
i senaste numret av Tempus.
Hans skrift är den sundaste kommentaren till den svenska
riksdagsvalet och behandlar varför det gick som det gick
och vad man kan förvänta sig för resultat i framtiden.
Han slår fast att det är ett tungt nederlag för
socialdemokraterna. Bara Schweiz och Finland ligger före
Sverige på Världsekonomiskt forums lista över
världens mest konkurrenskraftiga och välmående
länder. Hur kan den sittande regeringen förlora ett
val i en sådan situation?
Den främsta anledningen kallar McGuire för IKEA-syndromet:
det är så dyrt att anställa folk i Sverige att
många företag tvingas göra som IKEA, det vill
säga få kunderna betjänar sig själva. Avlönad
personal är för dyr. Han pekar på hur tjänstebranschen
i allmänhet och restaurangnäringen i synnerhet ser helt
annorlunda ut i Sverige än i andra länder. I Sverige
tjänar en servitör 25 % av vad en VD tjänar, i
Storbritannien tjänar servitören bara 10 % av VDns lön
och i USA är löneskillnaden ännu större.
McKinsey, som är ett internationellt managementkonsultföretag
med ca 3 500 konsulter fördelade på 69 kontor i 37
länder, varnade i augusti för att de höga lönekostnaderna
skulle komma att tvinga Sverige att flytta flera hundratusentals
jobb utomlands de kommande tio åren.
Sveriges hittills utomordentliga tillväxt har gjorts möjlig
genom att företagen minskat antalet anställda (inte
ökat det) och därmed kunnat konkurrera bättre.
Oppositionen som vann valet insåg att allt fler svenskar
har tröttnat på att subventionera alla arbetslösa
och vann röster på att kritisera socialdemokraternas
bidragspolitik medan man kallade sig själv för det nya
arbetarpartiet.
Valet innebar emellertid inte, menar McGuire att svenskarna avvisade
den svenska modellen utan de skickade den bara till reparation.
Med lite tålamod och självbetjäning kommer den
svenska modellen att må hur bra som helst.
Det finns ett nytt sätt att skaffa
innehåll i livet, spänning och samtidigt motion för
några av de många tusentals personer i Sverige som
lever arbetsbefriade men försörjda. Detta
tidsfördriv eller eskapism heter Deathgame och
är en modern variant av barnens indianer och vita
på 40-50-talen då man smög på varandra
och sköt med knallpulverpistoler. Nu används i stället
olika frukter som vapen, svärdet består av den fruktade
purjolöken, kniven är en spetsig morot, äpplena
handgranater som osäkras genom att dra av skaftet etc.
Ett runt Wasaknäcke
under en matta räknas som en landmina. Det finns olika klaner
vars medlemmar försöker förgöra
varandra. Den största klanen heter Zombiernas
befrielsefront (bild). På sajten Deathgame
anmäler sig både offret och mördaren och mördaren
poängbelönas medan offret, av naturliga skäl, är
ur leken. På hemsidan kan man läsa om senaste
mordet.
Grundaren av Deathgame är 24-åriga Yvonne Pettersson
från Hallsberg (se bild) som mycket riktigt säger sig
vara för främjandet av eskapism. Är
det veganernas interna krig?
Ett regeringsskifte är inte en tebjudning om man vill travestera Lenin, man kan inte förvänta sig att socialdemokratiska ministrar som suttit så länge vid makten att de börjat betrakta den som självklar, för att inte tala om alla andra politiskt tillsatta personer, generaldirektörer etc etc ska acceptera denna stora förändring utan att bli chockade, besvikna och irriterade. Plötsligt blir behovet av syndabockar akut. Många behöver någon att låta sin ilska och besvikelse gå ut över. Tyvärr bjöd Fredrik Reinfeldt på två stycken direkt, de var båda kvinnor och båda har åsikter som klart avviker från det rådande socialistiska-feministiska paradigmet som under en lång tid legat som en blöt filt över allt nytänkande i landet. De båda kvinnliga ministrarna måste uppfattas som ytterst provocerande för det grönröda maktblocket i Sverige. Mycket tråkigt att det blev så och de två är att djupt beklaga men nu gäller det att glömma detta och med den nya alliansbudgeten som verktyg ta de första stegen framåt på den väg som ska förändra Sverige till vad det tidigare varit nämligen ett land där välstånd byggs på enskilda människors arbeten och kunskap och inte på arbetsbefrielse, försörjningsbidrag och kunskapsförakt!
Israel
har ett överlägset militärt försvarssystem.
PLO måste besegra Israel för att kunna uppnå
drömmen om ett eget land. Den ryska militären och
dess
nya ultraoffensiva ubåtsvapen, U-1 Jerusalem (bild), ska
bli utgångspunkten. Ryska tillsammans med palestinska experter,
utbildade i Storbritannien ska genomföra attacken. För
att kunna leda denna blandning av människor, utan rasism
och misstroende, krävs en verklig speciell ledare. I San
Diego i Kalifornien hämtar Mouna al Husseini som är
biträdande chef för PLOs underrättelsetjänst
upp sin gamle vän, den 52-årige Carl Gustaf Gilbert
Hamilton (bild) som har en enastående karriär i underrättelsehistorien.
Han är tillbaka efter 10 års tystnad. Hon träffade
honom i Beirut första gången redan i första Hamiltonboken
Coq Rouge. Hon föddes i Gaza och har bland annat
två års utbildning från Nordkorea. Hon betecknas
inte utan goda skäl som Madame Terror i Jan Guillous
senaste bok med samma namn.
Al
Husseini behärskade hela miljardarvet efter Arafat sedan
hon fått honom att viska de hemliga bankkoderna till henne
på sin dödsbädd. Sedan dess fanns dollarmiljarderna
på en rysk bank.
Man läser sista delen av boken som en osannolik och orimlig
äventyrsskröna skriven på blodigt allvar och en
förment seriositet. Det blir groteskt.
Jan Guillous önsketänkande kräver att Ryssland
utvecklar ett vapen- och styrsystem för ubåtar som
är helt överlägsen alla andra länders. Vidare
att det finns palestinier så välutbildade och intelligenta
att deras datorkunskaper för att utveckla styrsystem för
vapen är överlägsna andra länders.
Vidare ska dessa palestinier som är födda i demokratiska
länder ha sådana värderingar att de offrar sin
karriär, sina familjer och sina liv för krossa Israel.
Det internationella samfundet, Nato, EU etc ska snällt acceptera
detta. Det är svårt att tro på detta Jan Guillous
fantasiscenario.
Recensioner: Expressen,
DN,
Sydsvenskan,
Kristianstadsbladet,
NOM,
Johan
Sundkvist Blogg.(2009:01, Recensionen finns inte i hans arkiv
idag).
Om Carl Hamilton kan man läsa i en artikel av Peter Antman
"Agent
Hamilton och Sverige"
Carl Hamilton har en egen
sida där alla hans 11 böcker presenteras. (2009-01,
länken går fel, kanske är det denna
som avses. Det finns en
annan sajt om Carl Hamilton och hans böcker. Den är
gammal men ändå).
Intervju
med författaren om boken. (Piratförlagets sajt är
ombyggd. Nu - 2009-01- finns intervjun
här).
Man
kan inte låta bli att ta del av det tråkiga mediadrevet
handelsministern, vetenskapsjournalisten och kvinnoentreprenören
Maria Borelius drabbats av. Det tycks ju vara det viktigast för
tidningar och TV att rapportera om just nu. Ingenting är
för litet eller för gammalt för att dras fram.
Jag hade aldrig hört talas om henne tidigare och har försökt
ta reda på vad hon tycker genom att läsa tre krönikor
hon skrivit i Dagen Industri. Jag tycker mycket om vad hon modigt
och klarsynt skriver om Schymans feminism i Kejsarinnan
är naken om hur tankarna om patriarkatet blev ny statsreligion
som döpte om kön till genus och avskaffade alla biologiska
skillnader hos män och kvinnor. Vidare kan man läsa
i Finns det ljus i mörkret om tsunamikatastrofen,
och om hur Kyotoprokollets 700 miljarder kronor kunde ha använts
bättre till att bygga ut förvarningssystem för
liknande flodvågskatastrofer.
Hennes sista krönika i DI den 6 oktober innan hon blev minister
berättar hon om hur mycket tydligare man kan se förändringar
i Sveriges utveckling om man periodiskt bor utomlands och därmed
får ett annat perspektiv. Hur svenskarna lämnat Den
Stora Berättelsen om Sverige. Om landet som en gång
tog sig upp ur ingenting, men nu så kraftigt halkat ned
i välståndsligorna, i en tid när andra delar av
världen rusar framåt.
Tro mig, Maria Borelius är en kvinna vi behöver i regeringen!
Tillsammans med näringsministern Maud Olofsson blir ni ett
oslagbart par för svensk kvinnlig (och manlig) ny företagssamhet.
En mycket
märkvärdig känsla att höra Horace Engdahl
i dag kl 13 på TV 2. Han avslöjade 2006 års nobelpristagare
i litteratur och för första gången var detta ett
namn som jag inte bara kände igen utan till och med väntade
mig! Jag ska gärna avslöja att jag en halvtimma innan
läst på Aftonbladets kultursajt där det fanns
sju namn att välja på. Två var amerikaner.
Dessa bortsåg jag ifrån direkt. Det är inte läge
för USA i det kulturella Sverige idag. 
Av de återstående var det en libanesisk poet, Adonis,
känd för att ha besökt bokmässan förra
året, den egyptiska kvinnan Nawal El Sadawi med flera andra
politiskt korrekta namn. Men när jag kollade på Wikipedia
förstod jag att det skulle bli den turkiske författaren
Orhan Pamuk (bild). Han har suttit i fängelse för sina
politiska åsikters skull. I en intervju med en schweizisk
tidning har han sagt "trettio tusen kurder och en miljon
armenier har dödats här och nästan ingen annan
än jag vågar tala om det". Då förstod
jag att det måste bli han.
Jag rusade ner till Linnéa Jeschke på mitt lokala
bibliotek i Anderslöv och beställde två av hans
böcker. Om de är läsvärda återstår
att se.
Kvällen
började med badminton på Aurahallen i Malmö mellan
17 och 18. Efter det gjorde jag som vanligt det vill säga
satt i bastun en stund och stretchade. Det var det gamla gänget
i kväll, Lars B var tillbaka och Vickan och Bengt-Göran.
Det gick bra. Vickan (bild) och jag slog B-G och Lars i två
raka set! Men så är hon också min absoluta mixed
partner favorit sedan flera år tillbaka.
Sedan på kvällen var det dags för fotbollslandslagets
fjärde kvalmatch i uttagningen till EM i juni 2008. Den spelades
mot Island på nationalarenan Laugurdarvöllur i den
isländska huvudstaden Reykjavik. Matchen börjar inte
bra: den svenske målvakten Shaaban står felplacerad
och tvingas se en halvvolley från långt håll
segla in i det svenska målet. 
Chock, chock och kalldusch. Dessbättre kvitterar Kim Källström
som verkligen visar att han är en man som ska vara med i
startelvan med en frispark från 40 meter (!) bara minuten
efter. Och i andra halvlek nätar Chippen Wilhelmsson riktigt
snyggt till 2-1. Vad roligt det är att titta på svensk
landslagsfotboll. Stort tack till Lasse Lagerbäck! Daniel
Andersson (bild), son till den legendariske Roy Andersson, nr
4 i MFF under många, många år under 1970-talet
som var en av MFFs glansperioder fick spela från start och
var en av matchens höjdare.
I går meddelade den nordkoreanska
regimen att den sprängt en atombomb. Genom att göra
en underjordisk provsprängning ska regimen ha bevisat att
diktaturen i Pyongyang kan försvara sig mot alla andra länders
attackförsök. Provsprängningen visar också
för undersåtarna att de bor i ett land med hög
teknisk utveckling och förmåga att försvara dem.
De som ännu inte lyckats fly från det djupa elände
och otänkbara misär de lever i, och därmed fått
något att jämföra med, tror ju fortfarande att
de lever i den bästa av världar.
Vi alla andra som finns utanför detta tillslutna land vet
bara att forskarna uppmärksammat en händelse i Nordkorea
med en seismisk aktivitet motsvarande ungefär fyra på
Richterskalan. Det kan vara en atombomb men lika väl någon
annan kemisk explosion, antingen en stor olyckshändelse eller
ett medvetet försök att simulera en provsprängning.
Viktigare och betydligt mer positivt för freden och säkerheten
i denna del av Asien är dels att FNs säkerhetsråd
har föreslagit Sydkoreas utrikesminister Ban Ki-moon att
efterträda Koffi Annan som generalsekreterare när dennes
mandat går ut i slutet av året. En annan kanske ännu
viktigare händelse är att den nye japanske premiärministern
Shinzo Abe som för några veckor sedan efterträdde
den omtvistade Junichiro Koizumi, nu vill förbättra
de hittills kyliga relationerna med Kina. Ett hittills oöverstigligt
hinder för ett möte anser kineserna de japanska ledarnas
återkommande besök i Yasukinitemplet vara. I templet
hyllar Japan inte bara sina krigshjältar utan också
krigsförbrytare från andra världskriget. Kina
vill inte ha något toppmöte utan ett konkret löfte
från Abes sida att inte besöka templet. I går
kunde man till min stora glädje läsa om hur Kinas premiärminister
Wen Jiabao träffade Shinzo Abe, ett möte som var det
första formella på fem år.
Mats
Strandbergs nya bok Jaktsäsong är fascinerande,
den ger inblick i en helt ny värld som är mig totalt
främmande och förblir detta. Den förefaller vara
en ärlig beskrivning av Stockholms bögmediavärld.
(För detta talar också en recension jag läste
i Sydsvenskan och som fick mig att skaffa boken).
Melinda Foghagen arbetar tillsammans med Magnus Malmgren med TV-webbplatsen
dumburk.se. Han är bög och hon vet inte vad hon är.
Vad båda vet är att det helt avgörande i livet
är att vara vacker framför allt i andras ögon.
Livet går ut på att ha dragningskraft och väcka
åtrå hos andra. Det är livsviktigt att tillhöra
innefolket. De känner ett förakt för
den vanlige Svensson samtidigt som de avundas honom/henne
dennes liv. De lever i en ständig skräck för att
bli gamla och för att se tecken på sin kropp att de
åldras. Deras fruktan är stor och allomfattande. De
är mycket självupptagna. De super sig fulla offentligt
för att döva sin ångest. De går ofta i terapi
och är skrockfulla och vidskepliga. Magnus måste tänka
ut skräckscenarier i förväg så att dessa
inte kan inträffa. De skickar ständigt sms till varandra.
Söker oupphörligen sin bekräftelse i andra. Det
är en narcissistisk värld, som är sträng och
hänsynslös.
I sin lägenhet har Sebastian haft hjälp av en inredningsarkitekt
för att gömma alla störande tecken på
liv. Böcker som fyller hans bokhyllor är köpta
i metervara och aldrig öppnade. De pocketböcker han
läser slänger han direkt. Han tycks vara paniskt rädd
för den fysiska människan och de märken dessa sätter.
Det väcker ens medlidande. Man vill säga till dem. Väx
upp!
Melinda är mycket uppmärksam på sin kropps utseende.
Den ger henne mycket arbete särskilt med alla hår
som ständigt vill ut. En kroppsfixering som samtidigt
är ett förnekande av den biologiska kroppen. Människorna
i boken tycks bära en rustning av perfekthet där inte
minsta spricka eller repa får finnas. Man kan fråga
sig vilka svagheter och rädslor det finns innanför det
blanka attraktiva skalet som kräver ett sådant fullständigt
skydd. Jag blir nästan mörkrädd vid tanken på
vilka fobier och ångest som dessa mediakåta människor
bär på.
Melinda skriver skandalartiklar om dokussåpadeltagare. Hon
spontanshoppar så pengarna tar slut och att hon måste
åka hem till sina föräldrar. Hon är livrädd
för att bli gammal och gammalmodig så att hennes värderingar
och bedömningar av TV-program och dokussåpor inte längre
stämmer överens med de unga tittarnas. Hon är alltså
livrädd för att bli erfaren och klok. Melinda tittar
på minst två TV program samtidigt medan videon spelar
in ett tredje. Det är TV 3s Top Model, OC på Kanal
5 medan hon spelar in TV4s Lost på videon. Webben ger mig
TV4s Lost där finns bilder som fotografen Anders
Foghagen tagit. Är han släkt med Melinda Foghagen eller
är detta en tillfällighet?
Recensioner: Arbetarbladet,
(2008:12, jag kan inte hitta recensionen) Göteborgsposten,
Helsingborgs
Dagblad. Strandbergs blogg.
Oswalds blogg om
boken.
I går var hela familjen, alla fyra, på en krog
i Malmö, JPs Bar och Restaurang, för att fira min frus
födelsedag. Det var väldigt god och prisvärd mat
och trevlig personal. Jag kan verkligen rekommendera detta matställe
som går i gammal rustik stil. Krogen ligger på Köpenhamnsvägen
7 A.
Innan dessa hade jag varit på gymmet Nautilus för att
skaffa aptit. Det var gott om plats, mycket lite folk på
söndagseftermiddagen, nästan bara Marie och jag.
En bra dag, hela dagen, som ju verkligen inte blev sämre
av den överraskande segern i fotboll på kvällen.
Sverige slog Spanien i den tredje kvalmatchen till EM i juni 2008
i Schweiz och Österrike. Första målet gjordes
av Johan Elmander som tillsammans med målvakten Rami Shaaban
var Sveriges bästa på planen. Avgörande målet
sattes av Marcus Allbäck. Zlatan Ibrahimovic, vem är
det? Var det någon som saknade honom?
Mikael
Niemi tycks inte heller med Mannen som dog som en lax
(2006) kunna leva upp till de förväntningar han gav
oss läsare med sin kritikerrosade och mångmiljoninbringande
Populärmusik från Vittula. För två
år sedan försökte han med "Svålhålet"
som var en science-fiction variant av fyllefesterna i bastun på
Fittmyren i Vittula.
Ändå startar boken dramatiskt: Hemtjänstens Rauha
Jauhojärvi hittar den 89-årige Martin Udde, en gammal
tullare, död i sängen. Han är spetsad på
ett ljuster. På en elektrisk platta finns något förkolnat.
Det är mannens utskurna tunga. Mordet inträffar under
Pajala marknad Norrbottens största sommarmarknad.
Från rikskriminalen kallas 33-åriga Therese Fossnes
upp till Pajala i Tornedalen.
Det är inget fel på anslaget. Men sedan går berättelsen
i stå. 
Det blir en kärlekshistoria mellan den 33-åriga, barnlösa,
välutbildade och vältränade polisen från
Stockholm och den svettiga tystlåtna skogshuggaren och jägaren
Esaias som röker cigarr och badar bastu.
Men mest handlar boken om de stackars tornedalingarna som tvingats
att prata svenska i stället för sitt eget språk,
mäenkieli.
(2008:12, kursen finns inte längre på UR:s webbsidor).
Många skäms för sina finska efternamn och tar
konstiga konstruerade svenska namn.
Mäenkieli är sedan 1999 ett av Sverige erkända
minoritetsspråk. Då kom en lag
som ger rätt att tala språket med myndigheter och domstolar.
Det finns en webbkurs
i Mäenkieli.
Den mördade var motståndare till att tornedalsfinskan
blev ett accepterat minoritetsspråk och blev hatad för
detta i bygden. Många tycker att han var ett äckel.
Han ville inte att barnen skulle lära sig det språket
i skolan.
Tornedalen är en miljö som är mig totalt främmande.
Jag är inte heller övertygad om att Niemis beskrivning
är sådan att den lär mig något mer om hur
den i verkligheten är. Det är bara att lyfta på
soptunnelocket. Bye, bye!
Några recensioner: Aftonbladet,
Kristianstadsbladet,
Arbetarbladet,
(2008:12, recensionen finns inte kvar), Labyrinth,
LO-tidningen och
Ny tid.
Det kändes som julaftons morgon.
Förväntningarna var stora. Redan strax innan tio var
det dags för utdelning. Då presenterade statsminister
Fredrik Reinfeldt sina 21 ministrar. Det blev 11 män och
10 kvinnor, så jämnt det kunde bli. För första
gången på 25 år har Sverige en majoritetsregering.
Något mindre tillfredsställande för en skåning
och före detta Malmöbo är att över hälften
bor i Stockholm med omnejd. Dessbättre är två
från Skåne, en kvinna från Svalöv och ännu
bättre, den unge Tobias Billström, migrationsminister
från Malmö.
Det känns väldigt bra och spännande med en folkpartistisk
skolpolitik med Leijonborg och Björklund, en familje- och
socialpolitik som Göran Häggström och kristdemokraterna
kommer att sätta sin prägel på, en utrikes- och
EU- och biståndspolitik signerad Carl Bildt och Cecilia
Malmström och Gunilla Carlsson (alla mina älskade och
högaktade toppfavoriter) och allt under Fredriks allt inkluderande
vaksamma ögon vars största ansvar det blir att svara
för sammanhållningen mellan aktörerna från
de fyra regeringspartierna.
Den största utmaningen och fräck provocerande var väl
ändå utnämningen av folkpartistiska integrations-
och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni. Hurra, vilken
glädjens dag det är idag.
För att lära sig ett nytt
språk så försöker många att tillbringa
så lång tid som möjligt i ett land där det
språket talas. Det innebär ett mer naturligt sätt
att lära det främmande språket och det ger i allmänhet
goda resultat. Ännu bättre resultat kan man förvänta
sig om man inte bara vistas i landet utan också får
möjlighet till undervisning i det främmande språket.
Att den utbildningen är gratis är ytterligare en fördel
för att snabbt lära sig det nya främmande språket.
Utöver alla dessa fördelar erhåller de allra flesta
som kommer hit från andra länder dessutom ett försörjningsstöd
under tre år så att de ska kunna koncentrera sig på
studier och inte tvingas att arbeta för att livnära
sig.
Med alla dessa positiva förutsättningar måste
det anses vara ett totalt misslyckande för den svenskundervisning
för invandrare som under många år bedrivits under
Skolverkets ledning i kommunernas regi. Man kan idag läsa
en rapport från Skolverket om en undersökning som Eva
Wirén är ansvarig för. Av 12500 elever som började
studera svenska 2003 har bara en tredjedel lärt sig svenska
motsvarande mellanstadiets betygsnivå år 2006. Övriga
två tredjedelar har alltså inte nått ens detta
mål. Den främsta anledning enligt rapporten till detta
anmärkningsvärt usla resultat är att eleverna har
slutat utbildningen innan de är färdiga. Varför
de slutat vet inte Skolverket. De utbildningsanordnare som kommunerna
har anlitat för att genomföra invandrareundervisningen
har inte gjort någon tillräcklig uppföljning.
Kan Skolverket (och alla skattebetalare) vara nöjda med detta
resultat?
Vad kommer den nya riksdagsmajoriteten och regeringen att göra
åt saken? Svenska är ju förutsättningen för
att få ett vitt jobb i Sverige och att börja
betala skatt?
Stenhimlen av Karin Brunk-Holmqvist
kom ut 1999. Jag har tidigare läst Potensgivarna
och Rapsbaggarna
av henne vilka båda varit betydligt bättre. De har
haft en befriande humor medan Stenhimlen mest är
en gråtmild och sentimental skröna.
Keramikern Börje Ek har nyss lämnat ett förhållande
i Stockholm och flyttat till Österlen för att utvecklas
som konstnär. Där träffar han hemmadottern Erna
som lever på en gård utanför Kivik med sin förtryckta
mor Viola och sin far hustyrannen Ernst. Man ser siluetten av
Stenshuvud från gården.
Kungagraven i Kivik och de tre hemliga sägner som florerar
kring den är centrala i boken särskilt den som säger
att om man älskar i gravgången under fullmåne
lyfter sig stenarna och bildar en Stenhimmel och sedan kommer
man aldrig mer att skiljas. Börje och Erna upplever gärna
kungagravens mystiska krafter tillsammans och som happy end blir
Börje accepterad som svärson även av Ernst.
Boken kunde ha gått som följetong i Kvällsstunden
en sorts litteraturtidning som mina föräldrar prenumererade
på 1950-talet och som kom veckovis.
Och denna association tackar jag Karin Brunk-Holmqvist för
eftersom när jag söker på Kvällsstunden
får jag som första träff just den tidskriften
med samma logga som på 50-talet! Jag tänker utnyttja
tidningens erbjudande att bli gratisprenumerant i fyra veckor!
Sen får vi se.
(Ja, det blev faktiskt en helårsprenumeration av detta,
"tack vare" en skicklig försäljare. Jag var
ganska nöjd i början men, trots mina 63 år insåg
jag efterhand att tidningen bäst passade de som var 10-20
år äldre, och/eller emigrerat till USA).
Det är väldigt tyst inom
socialdemokratin och det hörs inte mycket mer från
vänster- och miljöpartiet. Det är förståeligt,
alla är djupt chockade. Socialdemokraterna var som vanligt
övertygade om att de skulle fortsätta att bestämma
med det enda argumentet att de (nästan) alltid gjort det
och därför måste de ju vara bäst. Vänster-
och miljöpartiet funderade på att äntligen skulle
de också få vara med och bestämma i form av ministerplatser
i den nya regeringen. Men av det blev inget och därför
chocken. Nu försvinner den socialdemokratiska talmannen från
makten, den ceremoniellt högst i landet efter statschefen.
Per Westerberg tar över.
Inte nog med att Göran Persson blir av med sin statsministerpost
även hans fru Anitra kommer att förlora sin VD-post
i Systembolaget, samma kommer att hända med generaldirektörerna
för AMS, etc . En lång rad styrelseledamöter,
vd:ar och generaldirektörer sitter på sina poster mer
på grund av att de haft rätt partibok än för
sina meriter och kompetens. Hela gänget kommer att bytas
ut. Man förstår chocken. Det blir ett systemskifte
när det gäller vilka som ska bestämma i Sverige
sedan återstår att se på vilket sätt innehållet
i besluten kommer att skilja sig från förr.
Samma förändringar kommer att ske i många kommuner
och landsting. Många rödgröna politiker på
bekväma och lukrativa styrelseposter i bolag och andra organisationer
kommer nu att få lämna över till allianspolitiker.
Se gärna min prognos
för "systemförändringen" från augusti
2005.
Vem kan ana när
man börjar läsa Stieg Larssons (sista?) deckare i tegelstensformat
Flickan som lekte med elden att den handlar om en
familjeuppgörelse med en mycket blodig vendetta som avslutning.
Där vidskepelse och mörkrädsla spelar en stor roll
för utgången!
Ingen kan skapa spänning som Stieg Larsson och det är
det som det avgörande med en god deckare! Och på samma
gång komplicerade intriger.
Lisbeth Salander är hacker i världsklass känd under
signaturen Wasp. Hon är deckargenrens svar på datorvärldens
Lara Croft. Det finns mycket datorkommunikationstermer i boken.
Ord som ftp-adresser, zip-fil, folder, PGP-nyckel, OCR-scanning
(ord som fanns i datorkunniga personers vokabulär redan för
10 år sedan men som jag sällan sett användas i
romaner).
Hon är mycket intelligent och har enorm handlingskraft. Hennes
kunskap om datorer har gjort henne enormt rik. Här finns
en som vet hur man gör datorintrång men utan att bli
haffad. Hon bor i Percy Barneviks gamla övernattningslya
på 350 kvadratmeter.
Finns det delar av henne som tagit oreparabel skada av vad som
hänt henne i tonåren? Det hon kallar Allt Det
Onda i 12-13-årsåldern. Eller är det tvärtom
så att det är dessa händelser som gjort henne
stark och rik? Upplevelserna gjorde henne till en "kvinna
som hatar män som hatar kvinnor". Hon tycks vara oövervinnerlig
mot allt utom mot att andra visar henne sin omtanke och ömhet.
Den hon tycker om kallar hon den kaxige jäveln.
En sådan är Paolo Roberto, som varit hennes tränare
i boxning! Mikael Blomkvist tycker hon så mycket om att
hon flyr från honom.
Boken är full av bifigurer som skapar spännande händelser,
och framför allt hundratals extra sidor att plöja igenom,
men som är betydelselösa för intrigen. Det finns
egentligen bara ytterligare tre huvudpersoner, journalisten och
världsförbättraren Mikael Blomkvist, Roland Niedermann,
en blond jätte som lider av en ovanlig sjukdom samt Zala,
en gammal sovjetisk lönnmördare från underrättelsetjänsten.

Dessa inklusive Lisbeth Salander är desto bättre beskrivna
och lämnar bestående intryck hos läsaren.
Jag undrar hur det nu ska bli för mig att läsa del
ett Män som hatar kvinnor när
jag redan sitter med facit på hand. En stark rekommendation
är därför att läsa böckerna i ordning
det vill säga läs först Män som hatar
kvinnor.
Webbsida för de
två böckerna. Recensioner: Dalademokraten,
Kristianstadsbladet,
DN,
(2008-12 Recensionen finns inte kvar. I stället en
senare artikel om filmerna). Göteborgsposten,
Pensionären,
Kristdemokraten
Bokhandeln: Internetbokhandeln,
Norstedts. En
Blogg.
blogg.
(2008-12 jag hittar inte Jinges artikel om boken).