Sedan en tid tillbaka har vi
på Sydsvenskans insändarsida Ordet kunnat följa
en dispyt om pensionerna mellan den skånska riksdagskvinnan
Eva Thalén-Finné (m) och spis partisekreterare Gösta
Melander med flera.
Jag kanske är naiv men känner mig tämligen övertygad
om att inget politiskt parti vågar gå till val 2010
utan att ha lovat en kännbar ökning av pensionerna.
För regeringens del innebär detta att pensionärerna
senast sommaren 2010 får en rejäl höjning som
de flesta säkert kommer att vara nöjda med. Klart är
väl att regeringen har större möjlighet att kunna
arrangera detta än vad SPI har!
Det är konkurrensen mellan partierna om väljarnas röster
som borgar för detta snarare än historiska räkneexempel.
Dessutom finns det andra saker som är viktiga för oss
pensionärer än just pensionen, till exempel bättre
tillgänglighet till sjukvård, bättre äldrevård,
trygghet i form av synliga poliser etc.
När vi pensionärer var förvärvsarbetande
och hade betalat vår skatt när arbetsgivaren
tagit (minst) hälften av vår bruttoinkomst och skickat
till staten - så kunde vi därefter inte spåra
dessa pengar till oss själva. De försvann ner i Strängs,
Bohmans och Feldts kassakistor. På samma sätt är
det för dem som arbetar idag och vars skatter bland annat
går till våra pensioner. Statens utgifter måste
tas från statens inkomster. Ju fler som arbetar ju bättre
är därför chanserna för ökad pension.
Att som Melander argumentera för något annat genom
att hänvisa till att pension på danska heter efterlön
hjälper inte långt.
Ett bra sätt att få fler att börja arbeta,
få lön och betala skatt är att öka skillnaden
mellan inkomst av arbete och försörjning med bidrag.
En snabbt verkande åtgärd är att minska skatten
på arbete, särskilt för de breda lagren. Och det
är ju precis det som alliansregeringen har gjort och fortsätter
att göra. Så varför klaga?
Texten har publicerats som en insändare i Sydsvenskan,
den 28 september 2008 under signaturen Bertil Tomelius, nybliven
pensionär.
Livet i Fagervik
En ny seriesatsning på
SvT1 Livet i Fagervik startade i måndags.
Den
ska gå i tolv avsnitt och det första var verkligen
lovande. Detta beror mycket på huvudpersonerna Johan och
Annika. Men naturligtvis också på den gedigna skådespelaren
Lars Lind som spelar Johans far Bernard.
Johan som spelas av Henrik Johansson är naiv och klumpig
men ärlig och öppen och gör ett sympatiskt intryck
på tittaren. Annika (spelas av Maria Sid) är en attraktiv mor till en
tonårsdotter, Hanna.
Hon är ihop med en tjej.
Hanna spelas av Nadine Kirschon som jag blev förtjust
i redan i Kanalkampen.
Filmen börjar dramatiskt med att Bernards gamla receptionist
Harriett slår sönder sitt hem. Det är jul och
Johan, advokat med jobb i Stockholm, kommer hem till Fagervik.
Johan känner att han behöver en öl innan han orkar
möta sin far. I baren träffar han Annika. Ett möte
som kommer att få stora konsekvenser. Bilder på Lars
Lind, Hanna Alström och Nadine Kirschon.
Lars-Ingvar Ljungman, moderat politiker
med lång erfarenhet att dela med sig av
Moderata seniorer i Trelleborg bjuder
regelbundet in sina medlemmar till möten och träffar.
De kan ha social, kulturell och politisk anknytning.
Eller rent lekamlig som de så kallade
Moderatluncher vi gemensamt äter några gånger
om året på Restaurangskolan vid Trelleborgs konferenscenter.
Detta gjorde vi senast den 10
september i år. Nästa gång vi träffas
där är redan den 2 oktober. För en dryg månad
sedan gjorde vi ett gemensamt besök på Bokenäs
Konsthall i Hammarlöv,en halvmil norr om Trelleborgs
centrum.
Nu senast, i måndags, hade vi möjlighet att lyssna
på och diskutera med Lars-Ingvar Ljungman (bild) från
Vellinge en kommun som sedan många år har en mycket
stark moderat majoritet. Han har varit kommunalråd i flera
decennier och är kommunstyrelsens ordförande sedan valet
2006.
Han
hade mycket intressant att berätta om hur Vellinge styrdes
av socialdemokrater och centerpartister när Vellinge blev
egen kommun på 70-talet. Det tog tre mandatperioder att
ändra på detta. Hans viktigaste budskap var just detta
att det går att ändra en kommuns politiska inriktning
och att detta också därför är möjligt
i en kommun som Trelleborg även om den haft socialdemokratisk
majoritet sedan "rösträtten infördes"
ända till 2006. Då tog den borgerliga koalitionen,
de sex partierna i Trelleborgsalliansen, makten för första
gången i Trelleborgs historia. Det är viktigt att ha
en tydlig ledning för den styrande koalitionen, en ledning
som är klar och känd för väljarna i kommunen
och som därför kan garantera en kontinuitet över
flera mandatperioder. Lars-Ingvar är en sympatisk och engagerande
talare som hade många angelägna saker att säga.
På bilden till vänster ser vi Siv Jönerup, Ulla-Britt
Lewan, Lisbeth Mårtensson och Ann-Marie Jönsson. På
bilden till höger (närmast kameran) Ola Pärson,
Helny Feustel och Tord Larsson.
Alliansen enig om ändrad FRA-lag
Nu har vi fått ett nytt
förslag till signalspaningslag som hela regeringsalliansen
har enats kring. Nu finns det en majoritet i riksdagen för
förslaget. Det nya förslaget innehåller 15 tillägg.
Läs
mer här. Fredrik Reinfeldt menar i en intervju idag på
Aftonbladets webbsida att nu när det bra nu kan vi
föra denna fråga åt sidan.
Frågan är om detta är tillräckligt för
att ärendet FRA-lagen nu ska vara avgjord så att den
inte kommer upp igen i valrörelsen 2010. Alliansriksdagsmännen
kommer visserligen nu att rösta ja till lagen så att
regeringen inte riskerar att falla på frågan. Läsarna
på Aftonbladets webbsajt är missnöjda: 62 % säger
sig vilja rösta nej till det nya förslaget om de satt
i riksdagen, bara 24 % skulle rösta ja. Jag tror att den
finns risk för att den utomparlamentariska kritiken särskilt
på webben nu kommer att bli ännu starkare sedan riksdagsmajoriteten
blivit enig.
Är ändringen i lagen tillräcklig frågar
Expressen läsarna. 65 % Nej, 35 % Ja.
Se tidigare bloggar om FRA-lagen:
Ordschlingraren Schlingmann
24.8
Bravo Ulf och Pia! 4.8.
Det duger inte att sova
på saken och vänta på bättre tider 15.7.
Folkpartister mot FRA-lagen 14.7.
FRA-lagen faller? 17.6
Stoppa den nya övervakningslagen! 15.6.
Läs mer i Fokus om FRA-lagen och regeringen Reinfeldt:
Fokus: Spelet
om FRA 19 september 2008 eller läs
här.
Fokus: Så
valde han sitt lag 26 september eller läs
här.
Mujaheddin i Europa
I mitten av 1990-talet strömmade
arabiska islamister till Europa för slåss mot kristna,
både mot katolskt kristna från Kroatien och ortodoxt
kristna från Serbien. Krigsförbrytelserna utövades
främst i Bosnien där muslimska så kallade bosniaker
dessförinnan i flera decennier levt i fred med sina kristna
grannar.
Dessbättre var detta det hittills enda försöket
att upprätta ett islamiskt emirat i Europa, det vill säga
en muslimsk stat styrd av muslimska sharialagar.
En före detta befälhavare i Bosniens muslimska armé,
Rasim Delic (se bild), dömdes i förra veckan till tre
års fängelse av krigstribunalen i Haag. Delic dömdes
för att inte ha stoppat de utländska islamistiska terroristernas
övergrepp mot serbiska krigsfångar 1993-95 och för
att inte ha straffat dem som begick övergreppen. De arabiska
terroristerna däremot ställdes tydligen inte inför
rätta. Dessa Mujaheddin krigare har väl försvunnit
till andra delar av världen för att med våld försöka
upprätta islamisk överhöghet där.
Läs mer i International Herald Tribune "Rasim
Delic gets 3 years in prison".
Eller läs
här. Ett utdrag översatt till svenska finns i Tempus
nr 38 2008.
Halvtid för Trelleborgsalliansen
För två sedan lyckades
sex borgerliga partier efter ett lyckat val äntligen bryta
den nästan sekelgamla socialdemokratiska hegemonin i Trelleborg.
Nu gäller det att planera för en återupprepning
i nästa val i september 2010.
Därför träffades söndagen den 21 september
ett sextiotal lokala politiker från de sex trelleborgsallians
partierna, Moderaterna, Kristdemokraterna, SPI Seniorerna, Folkpartiet,
Centerpartiet och Miljöpartiet på Kunskapsskolan i
Trelleborg. Det skedde under gemytliga former särskilt under
förmiddagen då alla engagerat deltog i en varierad
kompott av praktiska och sociala samarbetsövningar.
Representanter för den regionala alliansen Femklövern
i Skåne medverkade på eftermiddagen. Det var
de tre regionråden, folkpartiets Gilbert Tribo, moderaternas
Catharina Blixen Finecke och kristdemokraternas Rolf Tufvesson.
Den handlade om de erfarenheter som Femklövern gjort under
två mandatperioder vad gäller att komma överens
och få en regeringsduglig koalition men också om lokala
sjukvårdsfrågor som är ofrånkomliga när
skånsk regionalpolitik behandlas.
Några värdefulla praktiska tips kunde de tre från
Femklövern också bjuda Trelleborgsalliansen på.
Den politiska redaktören för Skånska Dagbladet,
Lars J Eriksson ledde presentations- och frågestunden på
eftermiddagen med den äran.
Några bilder från dagen:
En välfylld aula på Kunskapsskolan
(en fristående skola i Trelleborg).
Mingel i väntan på lunchen med
bland andra det moderata kommunalrådet Ulf Bingsgård.
Lars J Eriksson från Skånska Dagbladet
frågade ut de tre skånska regionråden; folkpartiets
Gilbert Tribo, kristdemokraternas Rolf Tufvesson och moderaternas
Catharina Blixen Finecke.
Tre trelleborgspolitiker från kristdemokraterna
och folkpartiet, Mats-Åke Svensson, Bert Ekstrand och Lars
Hemzelius ler i kapp mot solen.
Bidragspengar till majestätiska
diktatorsymboler
En av de främsta uppgifterna
för en diktator är utan tvivel att framhäva den
egna storheten. Det kan han göra med hjälp av militärparader
och kolossala porträtt och statyer, men det verkar vara ganska
gammalmodiga sätt.
Den moderne diktatorn av världsformat har därför
hittat på ett nytt sätt att åskådliggöra
sin makt: flaggstänger.
Därför
är det inte särskilt överraskande att det har brutit
ut en veritabel tävling i Centralasien och Mellanöstern
om vem som har högst flaggstång.
Rekordet innehas av Turkmenistan. Stången mäter 133
meter, vilket är sju meter mer än närmaste konkurrenten
i Amman i Jordanien. Flaggan är ungefär 2 000 kvadratmeter,
vilket motsvarar ungefär en tredjedels fotbollsplan. Men
den store turkmenske ledaren Gurbanguly Berdymutjammedovs glädje
över världens längsta flaggstång varar inte
länge till, därför att inom kort invigs i Azerbajdzjan
en flaggstång som är 162 meter.
Den väldiga flaggstångens upphovsman är affärsmannen
David Chambers som genom sitt amerikanska företag Trident
Support tillfredsställer den falliska bygglusten hos asiatiska
envåldshärskare. Chambers tror att den maximala höjden
är 220 meter men innan man når dit är det många
lägre flaggstänger som ska byggas. Många fler
länder står på kö för att bli världsrekordhållare
och för att bidra till Trident Supports omsättning.
Och allt betalas förmodligen av penningbidrag från
demokratiska länder i väst som tror att de hjälper
den fattiga befolkningen.
Bilder på jätteflaggan i Amman och på de tre
rekordflaggorna.
Originalartikel i Der Spiegel Der
Herr der Stangen (Stängernas herre).
Översatt i Tempus nr
38 2008.
Girighet är en av dödssynderna
Titeln
Dödssynden syftar på girigheten. Den girighet som kan
leda till att banker och andra finansbolag kan gå i konkurs
eller till att som i Jan Mårtensons senaste deckare Dödssynden
att flera personer omkommer.
Direktören
Alexis Karmander på investmentbanken Excelsior förolyckas
då han faller över ett räcke i utställningshallen
på Vasamuseet. Han är bördig från Kiev i
Ukraina och var inblandad i finansieringen av byggandet av ett
nytt kärnkraftverk där. Tjernobylrädslan lever
emellertid kvar och antidemonstrationerna är våldsamma
och hotfulla. Ryssland vill gärna ha ett finger i ögat
på den före detta sovjetiska republiken och vill ha
kvar sin makt som energileverantör. Ryska före detta
KGB-agenter har siktats i Stockholm.
Även om allt detta känna mycket aktuellt och nästan
profetiskt- den stora finanskrisen i USA kom efter det att boken
skrivits liksom Rysslands besättande och erkännande
av två utbrytarregioner i Georgien så lyckas
Mårtenson inte skapa varken spänning eller något
större engagemang hos läsaren. Läs mer här.
Det bästa man kan göra är att instämma med
recensenten Martin Strand på deckarmagasinet DAST
och önska bättre lycka nästa gång.
Hemsida för Mårtensons böcker om antikvitetshandlaren
Johan
Homan.
Dessbättre finns det andra böcker att se framemot under
hösten. Jag tänker främst på Håkan
Nessers Berättelse om herr Roos men kanske också
Peter Gissys Gisslan. Kanske också en ny Åsa
Larsson.
Kändisar 2, finansoraklet från
Eslöv
Både
jag och min tvillingbror var mycket intresserade av att läsa
om sport och särskilt om friidrott. På 1950-talet prenumererade
vi på den legendariska Idrottsbladet
som kom 2-3 gånger i veckan till vårt postfack 29
på Askeröds järnvägsstation.
Under en håltimme på Eslövs högre allmänna
läroverk såg vi därför med intresse att några
äldre elever, som gick på gymnasiet, placerade ut häckar
för att träna häcklöpning. Vi kallade dem
för Henser och Hånsson, åtminstone
tilltalade de varandra så. Senare förstod vi att den
ene hette Månsson och att den andre var Erik Penser som
längre fram skulle bli en omtalad börslegend. Erik Penser
är född 1942 och är ett år äldre än
jag. Eriks far var den berömde Eslövsadvokaten Wilhelm
Penser. Han arbetade som advokat ända fram till sin död
1993. Då var han 92 år. Han kom ursprungligen från
Blekinge och hette Persson.
Erik var också en hygglig höjdhoppare, jag tror mig
minnas att han vann ett skolmästerskap. Sämre gick det
man hans studier. Han fick sluta efter fyra BC i betyg.
Erik Penser ger 104 000 träffar på svenska Google,
140 000 på hela webben. Erik Pensers moderbolag heter
Yggdrasil och har sitt säte i Eslöv. I fjol tjänade
bolaget nära 700 miljoner kronor. Sedan länge bor Erik
Penser i England. Läs
mer här. Det finns en lång, ny artikel om Erik
Penser "Den evige excentrikern" i septembernumet
av Veckans affärer, 2009.
Olika faller ödets lotter.
Det var en trevlig tid på realskolan även om det gällde
att gå upp tidigt för att hinna med sjutåget
från Askeröds station och att inte glömma
månadsbiljetten, den främsta värdehandling jag
ägde. Från Eslövs C var det sedan en halv timmes
promenad till skolan. Oftast fick vi springa sista biten för
att hinna fram innan rektor Bertil Wijkström låste
porten. Då fick man gå in via en annan dörr,
missade morgonsamlingen och fick förklara sig.Det var emellertid
spännande och inspirerande att lämna bondesamhället
och komma till storstaden Eslöv.Där fanns
alla möjligheter, en var att läsa och skaffa bra betyg.
Wikipedia
om Erik Penser.
Artikel
i Skånska Dagbladet från februari i år
Erik Pensers bankaktiebolag
Tidigare Hågkomster om kändisar: fristilsbrottare
Viking Palm.
Brutala mord som upprätthåller
"hedern"?
De pakistanska myndigheterna
utreder mordet på fem kvinnor i provinsen Baluchistan som
själva försökte välja sina äkta män.
Kvinnorna, varav tre var tonåriga, piskades, sköts,
kastades i ett dike och begravdes levande för drygt en månad
sedan.
Myndigheterna
misstänker att de dödades därför att de hade
trotsat stammens äldste och gift sig utan hans samtycke.
Polisen uppger att tre släktingar till kvinnorna har gripits.
En ledamot i provinsens parlament försvarar morden med att
kvinnorna hade "brutit mot mångsekelgamla traditioner"
och att han kommer att fortsätta att försvara dessa
traditioner.
Myndigheterna misstänker "hedersmord". Pakistans
Human Rights Commission of Pakistan säger att varje år
mördas på detta sätt över 200 unga kvinnor.
Kommissionen klagar också på att bara få av
brottslingarna blir dömda.
Det finns på vårt klot verkligen avskyvärda seder
och vidriga bruk helt andra än vad vi är vana vid i
Europa och och andra västerländer. Bild på protesterande
Human Rights aktivister och på Pakistanms nyvalde president,
Asif Ali Zardari, sedan länge mest känd som "Mr
10 procent" för sin stora benägenhet att kräva
mutor vid affärer och andra överenskommelser. Hans mördade
hustru, Benazir Bhutto, kallade honom något överdrivet
för "Pakistans Mandela".
Om dessa bestialiska brudmord kan man läsa i The Sidney Morning
Herald: Shot,
then buried alive in honour killings. Finns också i
International Herald Tribune: Pakistan
orders inquiry into killing of five women samt i New York
Times: Pakistan
Begins Inquiry Into Deaths of 5 Women.
Lina kandidat till årets "Svenska
Hjältar"
TV 3 och Aftonbladet har ett
årligt gemensamt jippo som kallas Svenska Hjältar. Vem som helst
kan nominera och sedan utser en jury de tio vinnarna. I juryn
sitter bland annat Helena Bergström och Björn Ulveus.
Programledare är Mark Levengood. Min dotter Lina Tomelius
skapade stort ståhej sedan hon ingripit då en bil
förvillat sig in i våra hästhagar och kört
ner i en bäck (läs mer här). Senare fick hon räddningsverkets
pris som "Månadens skyddsängel" (läs
mera här).
Nu har hon nominerats som kandidat av någon till "Svenska
hjältar". Om detta kan du läsa i Aftonbladet.
Så nu väntar vi bara på att hela TV3 gänget
ska komma till Äspö och sätta Gränsbo på
TV-kartan.
Mina tidigare bloggar om händelsen:
Dramatik i Klagstorp, 24 mars
Månadens skyddsängel får utmärkelse,
10 april.
Arn - Riket vid vägens slut
Det
här var inte mycket att titta på. Det räcker mer
än väl med en omgång Arn Magnusson.
Det mesta var patetiskt, omväxlande
pinsamt patetiskt och komiskt patetiskt. Dessutom var filmen rörig
och direkt långtråkig.
Arn (Joakim Nätterquist) återvänder hem från
kampen om Jerusalem med araberna och ärkefienden Saladin
för att äntligen gifta sig med sin Cecilia Algotsdotter
(Sofia Helin) som just avtjänat sitt straff på klostret.
De bygger ett hem på Forsvik och får ett barn till.
Men Arn vet att kriget hotar
det är bara en tidsfråga innan
sverkrarna kommer att försöka återta kronan från
den styrande kung Knut (Gustaf Skarsgård) med hjälp
av sina danska fränder. Med sin kännedom om utländska
stridstekniker och strategier bygger Arn en armé på
Forsvik.
Arn-Tempelriddaren del 1 såg
vi under julhelgen i fjol.
Info om filmen på IMDB
och Moviezine.
Recension av Berndt
Eklund i Expressen, Mats
Johnson I Göteborgsposten, Gunnar
Bergdahl i Helsingborgs Dagblad, Andreas
Degerhammer I Kristianstadsbladet,
Martin
Andersson i Sydsvenskan, Malena
Janson för Svenska Dagbladet och Maret
Koskinen i DN.
Officiell webbplats
för de båda Arn-filmerna
500 svenska deckare klara
Vad gör man när man
läst färdigt de 500 svenska deckare jag föresatt mig?
Ja,
det är bara att gå vidare och satsa på nästa
femhundra.
För 10 år sedan började jag systematiskt läsa
äldre svenska deckare. På Miljöstation i Malmös
östra stadsdelar kunde man köpa gamla böcker billigt.
De var oftast i mycket gott skick och kostade bara några
kronor styck. Jag tog en promenad varje lördag och kom hem
med långa armar i vars händer det hängde stora
kassar med böcker. Tydligen hade flera deckarentusiaster
nyligen avlidit och deras anförvanter haft den goda smaken
att leverera böckerna för återvinning/loppmarknad.
Först läste jag de fyra klassiska författarna Stieg
Trenter, Maria Lang (Dagmar Lange), Vic Suneson (Sune Lundqvist)
och Hans-Christer Rönblom, möjligen kan även Folke
Mellvig räknas dit. De började skriva på fyrtio-
och femtiotalet.
Sedan
följde "sextiotalisterna": Jan Ekström, Jan-Olof
Ekholm, Jean Bolinder, Bo Baldersson, Sjöwall-Wahlöö
med flera. När dessa var klara kom "sjuttiotalisterna"
K Arne Blom, Jan Mårtenson, Ulf Durling etc. Sista fyndet
var "90-talisten" Willy Josefsson.
Vilken bok blev då den 500:e? Jo, med glada förhoppningar
valde jag Björn Hellbergs bok från i år "Nattvandrarna".
Men den blev ju en
verklig besvikelse.
Min nästa bok som jag däremot inte haft några
höga förväntningar på visar sig i stället
vara verkligt läsvärd. Det är Jan Mårtensons
senaste bok "Dödssynden" (girigheten). Det är
hans 39:e bok sedan "Helgeandsmordet" 1973. Av dessa
handlar alla utom de tre tidigaste om den tidlöse antikhandlaren
Johan Christian Homan som alla böckerna igenom fortsatt förblivit
i 35 års åldern.
Bilder på några av de första svenska deckarna.
En läcker trerätterslunch
Mellan klockan 12 och 14 var
jag och ett tiotal andra moderata seniorer på Restaurangskolans
onsdagslunch på Trelleborgs konferenscenter, Johan Kocksgatan
7. Den kallas i år för Treans Restaurang.
Där kombineras ett lågt pris med en hög kvalitet
både vad gäller mat och servering.
Jag valde som förrätt Ålakroppkakor med
salviasky, andra tog Ceasarsallad. Till varmrätt åt
jag Halstrad lättgravad torskfilé med grillad
palsternacka och gräslökssås. Pressad potatis
till detta. Alternativ var entrecote och ankbröst. Efterrätt
var inte att tänka på så mätt som jag blivit
men de som ville serverades Chokladmousse i två färger,
rabarberkompott och vaniljvispgrädde. De som orkade
alla tre rätterna betalade 95 kronor för denna läckra
upplevelse.
Sällskapet var som vanligt av högsta klass. Bilder på
glada lunchätare. Till höger Clas och Ann-Marie Jönsson.
Till vänst herrskapet Evantt med flera gäster.
Boka gärna bord på 0410 733694.
Delikat moderatlunch
i våras.
Medborgarskapsexamen
I Tyskland har man infört
speciella prov på medborgarskap. Inrikesdepartementet har
gett ut en katalog med 310 frågor om livet i en demokrati,
om landets historia, plikter, ansvar och samhälle. Några
frågor har att göra med den delstat där ansökaren
bor eller vill bo. Frågorna har utvecklats vid Humboldt
Universitetet i Berlin. 
Den ska användas från och med 1 september i år.
Personer som ansöker om tyskt medborgarskap kommer att testas
i 33 av de 310 frågorna, och för att kvalificera för
medlemskap måste de besvara minst 17 frågor korrekt
inom en timme. Frågorna är av flervalstyp med fyra
alternativ. mellan 100 000 och 200 000 ansöker årligen
om att bli tyska medborgare. Bild på muslimska flickor i
den tyska staden Mannheim.
Jag antar att testen erbjuds på tyska och då blir
det snarare en test av språkkunskaperna än av frågeinnehållet.
När det gäller körkortsteori så behöver
man ju i Sverige numera varken studera teorin eller testa av den
på svenska. Man kan göra det på vilket språk
som helst (nästan). Kanske skulle samma sak göras med
den tyska medborgarskapstesten så att det bara blir innehållet
som testas.
Om det är en svårt test eller för lätt vet
man inte förrän den har använts en tid.
Du kan testa
dig själv på Der Spiegels webbplats. Frågorna
är på engelska.
Jag klarade de 17 första frågorna av de 33 så
särskilt svåra var de inte, det var frågor om
Tyskland översatta till engelska på Spiegel Online
engelskspråkiga sajt.
Men visst är det bra med någon form av kontroll av
potentiella medborgare, både för dem som redan är
det och för dem som vill bli det.
Läs mer i artikeln "Could
you become a German?
Nattvandraren går vilse

Björn Hellbergs 19:e kriminalroman
heter Nattvandraren. Jag har läst alla de
tidigare arton och kan därför bestämt säga
att nu har Hellberg vandrat vilse. Han befinner sig i mörkret
och där finns inte ens ett ljus i den mörka tunneln.
Det är en relationsroman och om kärlek, känslor
och relationer finns hundratals andra författare som skriver
bättre om. Var är spänningen och rysningarna? Bara
en mycket trägen och trogen läsare som jag orkar fram
till sidan 280 då det plötsligt blixtrar till. Men
knallen kommer aldrig och ljuset i tunneln uppslukas snart åter
av mörkret.
Boken går på tomgång. Det hjälper inte
att alla de gamla kämparna är med, det är samma
skämt som tidigare, Algot Malmström liknar den tyske
längdskidåkaren Axel Teichmann, Sten Walls gamla flamma
tröttnar på honom eftersom han aldrig tar kontakt,
vill helst leva som den enstöring han är, han har sin
Bornholmssemester och framför allt sitt arbete som han ångestfylld
inser snart kommer att ta slut vid pensioneringen. Därvid
är han rättsläkaren Bert-Ove Modighs raka motsats
som räknar dagarna till "befrielsen".Men det blir
en Happy end för "all the good guys and dolls",
inklusive kommissarie Sten Wall vars Ulla plötsligt dyker
upp, "nyfriserad och med en övernattningsväska
i handen".
Läs
mer om boken här.
Recension i Dast
Magazine.
Två bloggar om boken: Johns
deckarblogg och Shrink
Sharks blogg.
Vem ska arbeta i Sverige i framtiden?
I dag, 2008, finns det i Europa
fyra personer i arbetsför ålder (15 64 år)
per person som är 65 år eller äldre, om 50 år
kommer det bara att finna två sådana personer. Detta
kan man läsa i en artikel i International Herald Tribune,
översatt i Tempus nr 36 denna vecka, som redogör för
en rapport från EUs statistikbyrå Eurostat. Rapporten
pekar på långtgående och negativa ekonomiska
och sociala förändringar som en följd av att andelen
gamla blir större och större. Redan från 2015
kommer antalet dödsfall att vara större än antalet
nyfödda.
Man kan göra två saker antingen politiskt och ekonomiskt
anpassa strukturerna inom Sverige och andra EU länder
till den framtida demografin, eller så kan man arbeta
för att statistiken inte får rätt i sina prognoser.
Många krafter och resurser läggs ju redan ner på
att förhindra att inte klimatprognoserna ska slå in.
Man talar om en förändrad livsstil bland annat. Varför
inte ändra politik och livsstil också på det
demografiska området? Alla vet ju vad som behövs göras.
För det första: Fler kvinnor ska föda fler barn
bland annat genom att fullborda en större del av havandeskapen
än vad som sker nu. Om alla havandeskap ledde till en förlossning
skulle den demografiska krisen aldrig ha uppstått. Då
skulle minst 25 % fler barn ha fötts varje år.
För det andra: Invandringen från länder utanför
Europa måste öka, för det är ju där
som barnen föds. Men den invandringen måste främst
bestå av personer i arbetsför ålder, med arbetsför
hälsa och med en kompetens både att kunna och vilja
arbeta. Och inte som nu, och sedan flera decennier tillbaka, då
invandringen bara ökat antalet icke arbetsföra personer
utan vilja eller möjlighet att försörja sig själva.
Originalartikel
i International Herald Tribune. Artikeln finns översatt i
Tempus nr 36 men kan även
läsas
här.
Kändisar 1, fristilsbrottaren
Viking Palm
Som
alla andra människor förmodar jag, har även jag
träffat på en hel kändisar i mitt liv. Några
har haft ett visst inflytande över mitt liv andra har blivit
kändisar först senare i livet.
När jag
och min tvillingbror i mitten av 1950-talet började på
Eslövs högre allmänna läroverk, numera Ekenässkolan,
arbetade där som vaktmästare en verklig kändis
nämligen Viking Palm.
Det fanns väl inte mycket disciplinproblem bland de selektivt
utvalda eleverna men om det fanns tillstymmelser till detta så
försvann de snart inför den väldige vaktmästare
som fyra år tidigare blivit olympisk guldmedaljör i
fristilsbrottning i Helsingfors 1952. Han var stor, tävlade
i lätt tungvikt, 79-87 kg. Det var med en speciell känsla
man gick till expeditionen för att köpa skrivningspapper
två sammanhållna linjerade blad för
tio öre - kanske blev man betjänad av Viking Palm med
blomkålsöronen, göingedialekten och de grova nävarna.
Han tävlade under 1950-talet för Eslövs
AI under samma period 1956-60 som min sejour på läroverket
varade och som avslutades med den grå mössan våren
1960. Och naturligtvis missade vi aldrig en hemmamatch i Idrottshemmet
som låg alldeles i närheten av läroverket. Det
var gamla legendariska brottarlag som Klippan, Sparta och Enighet
som kom på besök. En annan höjdpunkt under de
fyra åren var när SM i brottning 1958 arrangerades
i skolans gymnastiksal. Vi skaffade autografblock och fick namn
till och med i bastun där de satt på förmiddagen
för att svetta ner sig till matchvikten.
Viking Palm var skåning, född i Östra Broby 1923.
Där brottarklubben sedan tog namnet Viking. Vikings hemsida, historik.
Till min stora glädje hittar jag en artikel om Viking Palm i Aftonbladets nätupplaga
så sent som i juli i år.
Tidigare
blogg om läroverket i Eslöv.
(Den 6 mars 2009, min födelsedag, kan man i tidningen
Fokus läsa en mycket välinitierad dödsruna skriven
av den kunnige idrottshistorikern Nils-Olof Zetrin. Viking Palm
dog den 19 januari 2009. Han blev 85 år. Läs artikeln i Fokus eller läs den här.)
Som en ruin efter ett östtyskt
vakttorn
Idag
har jag haft en lugn dag efter gårdagens ansträngande
badmintonmatch och bastubad.
Högtrycket kom tillbaka och det gick
åter att sitta utomhus. Jag passade på att läsa
veckans tidningar. På Trelleborgs Allehandas utmärkta
kultursida kunde man följa de ibland hätska diskussionerna
om Kivik Art Center och skulpturen på Lilla Stenshuvud som
framprovocerats av tidningens frispråkige kulturchef Robert
Dahlström som lakoniskt på ren skånska konstaterat
Riv möget!. Även Ulf Lundell var inblandad
eftersom han anser att besökarna med kikare från utkikstornet
kan se hem till honom. Dahlström befarar att när snön
lagt sig kommer tornet att se ut som en ruin efter ett östtyskt
vakttorn hur mycket berömdheter som den internationelle
museichefen Sune Nordgren än påstår annorlunda!
En nyttig ordväxling.
Trelleborgs Allehanda är särskilt på plats i Anderslöv
denna vecka. Byn tycks ha lämnat sin svacka, Café
och Buffé har återöppnat den nerlagda Evas krog
och den tidigare praktikanten på nerlagda Lejonblomman,
Kjersti Rosdahl (bild), har nu som färdigutbildad florist
startat egen butik med namnet En blomma på torget.
Nu väntar vi bara på att Gästgivaregården
åter ska börja servera mat. Läs alla TAs artiklar om Anderslöv i september
2008.
Och plötsligt kände jag något stryka min arm där
jag satt i solen, det var min favoritkatt Missy som var tillbaka
efter några dagars frånfälle. Det blev ett ömsesidigt
kärt möte. Hon var hungrig som vanligt.
Bild på utkikstornet.
Blodshämnd och bessa i Albanien
Det är en helt främmande, näst
intill otrolig värld som Ismaïl Kadaré skildrar
i sin senaste bok på svenska. Den heter Grymma april.
Romanen gavs ut redan 1982 i Frankrike Avril brisé
(på albanska Prilli i thyer) men kommer först nu på
svenska. Titeln syftar på den månads frist, en så
kallad bessa som Gjorg Berisha har innan han är lovligt
villebråd för familjen Kryeqyge. Det blev han när
han dödade en ung man i den familjen som hämnd för
att Gjorgs bror tidigare mördats. Gjorg måste återta
sin broders blod. Gjorg blev då en doreräs
(hand-som-dödar). Doreräs är klanens avant-garde.
Familjen Berisha hade haft 22 doreräs, alla är själva
dödade, men de försvann aldrig ur klan medlemmarnas
minne. Vendettan startade långt tillbaka i tiden då
en gäst till Berishas familj blev skjuten innan familjen
tagit avsked av honom. Då måste Berishas hämnas
den som skjutit gästen. Och på den vägen är
det, skulle man kunna säga med en klyscha.
Som läsare av boken vet man först inte om det är
en skröna eller en sann beskrivning av de många häpnadsväckande
fenomen som exemplifierar att sanningen är mer fantastisk
än dikten. 
Läser man emellertid ett avsnitt från vår regerings
webbplats
om mänskliga rättigheter så får man
otroligt nog en bekräftelse av bokens innehåll på
ren byråkratsvenska att i Albanien, främst i den norra
delen på högplatån, rrafsh, råder
lagar som står över polis och alla andra myndigheter.
Lagen kallas Kanun, en samling regler enligt sedvanerätten.
Det är lagens uttolkare som bestämmer över människorna
och allra mest makt har fursten i fästningen
Orosh. Fursten har flera medhjälpare, den viktigaste är
blodsintendenten Marc Ucacierre. Alla som begår blodshämnd
måste betala en stor summa i blodsskatt. Det är viktiga
inkomster för fursten och Ucacierres uppgift är att
hålla skatteinkomsterna på hög nivå. Hans
arbete är att cyniskt skapa situationer och kränkningar
som enligt lagen Kanun måste leda till hämnd.
Det tycks vara ett fullständigt barbariskt system som måste
göra de människor som lever under det totalt omänskliga.
De tvingas att följande exakta regler för underkuvning
att mörda varandra och sedan betala de styrande skattepengar
för detta. Hu! Det finns många sorters människor
i vår Herres hage och variationen i gener hos rasen människa
är stor.
Boken är verkligen fascinerande och jag är glad att
jag hittat en annan bok av författaren i mitt eget bibliotek
så att jag kan läsa vidare. Den heter Stäppgudarnas
skymning. Den översattes från albanska till franska
1981 La crépuscule des dieux de la steppe och
till svenska 1983.
Jag undrar hur det står till med sederna hos de albaner
som bor Kosovo? Och hos de familjer som flyttat från Kosovo
till Västeuropa och till Sverige. Tillämpas också
här blodshämnd intill tredje eller femte generationen?
Och hur mycket av polisens och domstolens resurser förspills
i så fall på dessa ritualmord?
Recensioner i HD,
i Nwt
och i Nsd.
Min blogg
på egen server!
Läs andra bloggar på: Intressant
och på Nyligen.
Wikipedia
om författaren. Wikipedia om lagen
Quanun.
Bloggen Tinas
läslust.
Bloggen "Beska droppar": Kosovo
under rövarklanerna.
Två Robert Krüger deckare
av Peter Gissy
För
några veckor sedan hittade jag bland nyinkomna böcker
på Anderslövs bibliotek
Peter
Gissys senaste deckare. Jag erinrade mig då att julen 2006,
den senaste då jag hade möjligheten att beställa
jultidningar, av mina grannbarn i Anderslöv, hade rekvirerat,
utöver de traditionella Kronblom och 91:ans julnummer, årets
deckare 2006 som just var Peter Gissys Diagnos: Mördad.
Den stod i bokhyllan och väntade på att jag nu skulle
läsa 2007 års bok, Diagnos: Strypt.
Peter Gissy skriver kriminalromaner förlagda till Göteborgsmiljö.
Hans två senaste böcker, diagnosböckerna,handlar
om akutläkaren Robert Krüger som via sin sjukhustjänst
blir ofrivilligt inblandad i kriminella gärningar och får
utstå både brottsligt våld och polisiär
misstänksamhet. Mycket utspelas på sjukhus, det området
är ju författarens specialitet. Det handlar om akuta
operationer och om läkares och sjuksköterskors olika
roller och om samarbetet dem emellan. Många medicinska facktermer
och flera långa avsnitt i sjukhusmiljö som inte alltid
förefaller särskilt befogade. Robert Krüger har
arbetat i Somalia för Läkare utan gränser.
Han har traumatiska minnen som
ger honom mardrömmar som skrämmer hans sambo, journalisten
Jonna.
I de båda böckerna medverkar också kriminalinspektörerna
Mia Baltzarsdotter och Tony Erlandsson.
Peter Gissy är frilansjournalist och är bl a medlem
av Sällskapet Svenska Medicinjournalister.
Gissys första deckare kom ut 1996 och heter Röd
död och är den första i en serie om Kent
Mortland som ibland kallas för färgdeckarna
eftersom det ingår en färg i alla titlar i serien.
Bibliografi
i Wikipedia.
Peter Gissys hemsida.
En författarpresentation.
Sammandrag av de två böckerna: Diagnos:
Mördad (2006) och Diagnos:
Strypt (2007). Båda är läsvärda underhållningsdeckare
med framtiden för sig.
( 2008:12: Gissys tredje bok, Diagnos:
Gisslan, läser jag under julen 2008. Det är den
bästa av de tre.)