Bo Baldersson Harpsundsmordet Bonniers 1971 210 sidor

Statsrådet, politisk oskuld med 15 barn (ett barn kom till i slutet av förra boken)
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag. Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för hjärtbesvär.

Boken inleds med en rolig och ironisk redogörelse för hur "ledande rödgardister" i partiet försökt ta reda på vilket parti statsrådet höll på. Bondeförbundet "politiska ideologi" föreföll ligga honom närmast. Han förefaller vara ofarligast som justitieminister, då ska han bara "läsa pornografi och benåda fångar". Och det blir han.

Medan statsrådet tjänstgör på Harpsund ska jag installeras i närheten, på ett gammalt och ogästvänligt hotell i Ädelsta. Plötsligt kommer han på att hans gamla barnsköterska, Mommy bor där. Hos Mommy Lindberg ska brodern Adolf Lindberg, 80-årig fabrikör just till att spela bridge med 3 andra gestalter:
General Ygdecrantz, späd, tunnröstad godsägare
Ambassadör Petersén, välputsad, språkkunnig diplomat
Apotekare Karlander, grovvuxen bridgespelare
Adolf Lindberg vill gärna presentera sin son
Ejnar Lindberg , fet bankdirektör för statsrådet.
Vädret är dåligt och alla erbjuds och stannar över natten i den stora villan.

Nästa morgon är det Adolfs 80:e födelsedag och alla är uppe tidigt för att fira det. Ytterligare en inneboende, författaren Therese Carlsson, uppenbarar sig. Och en ung flicka, Lotta, sjuttonårig lillpiga. Men när vi kommer in så ligger Adolf död.

Doktor Tomander, "en sympatisk gråhårsman" tillkallas. Och kommissarie Svensson och alla hans medhjälpare. Det kan handla om arsenikförgiftning. Någon kan ha ersatt sömnmedlet i det kapslar han intog varje kväll med arsenik.

Statsrådet blir mycket uppspelt över detta mord som kom så hastigt sedan han blivit chef för Sveriges poliskår.
"Lilleman" (statsrådet alltså) har erbjudit sig och mig att stanna några dagar. Till middagen ska det drickas vin kräver Mommy och skickar Lilleman till Systemet.

(Där bemöts han som alla andra svenska medborgare som potentiella missbrukare. Statsrådet säger att inget har uträttat så mycket för att motverka socialismens utbredande som Systembolaget. "Det skulle i så fall vara Aftonbladet och Bosse Ringholm i förening" (60) Författaren är visionär.
Vi tar kontakten med familjens advokat Lindencrona. Berättar att fabrikörens ekonomi är mycket god. Testamente är inte skrivit trots advokatens rekommendationer. Därför ärver sonen allt.
Hur har fabrikören fått i sig giftet?
På natten vaknar jag. Har jag hört något ovanligt ljud? I rummet under, den dödes rum hörs ljud. Dörren går ej att öppna. Någon håller för min mun i mörkret. Men det är statsrådet som är på jakt efter någon som barrikaderat sig i sovrummet. När statsrådet går in via fönstret rusar personen ut genom dörre och nästan slår ner mig. Personen tappar en basker. En ledtråd! Propparna var lossade så att rummen omkring var mörklagda. Det är någon med god kunskap.
(Varför inte Mommy? Jag tror faktiskt att det är hon, den vänliga och självförsakande).

Nästa dag har statsrådet hämtat "Rikshunden". Den ska lukta på baskern och spåra ägaren. Vart går han? Jo, till författarinnans bostad. Som har skrivit 16 detektivromaner under pseodonymen Therese Dolck (är det Maria Lang som åsyftas?). Jag uppskattar inte att hon testar på mig huruvida man kan känna smaken av cyankalium i te! Jag blir riktigt sjuk. Denna dagen tar tagit hårt på mig.

Nästa dag vill statsrådet ha med mig till apoteket. Känna apotekaren på pulsen.

Därefter är det generalens tur (därimellan låter författaren statsministern ge en bra beskrivning på skillnaden mellan socialdemokrati och socialism!).Han bor på en bondgård. Och hans fotoalbum, som jag i smyg tittar igenom har en bild av fabrikören där huvudet omsorgsfullt är bortskuret! Generalens son Stefan sitter på ungdomsvårdsskola. Han sällskapar med lillpigan Lotta.

Sedan på väg till ambassadören som har en skog av antenner på sin spartanska sommarstugor så att han kan lyssna direkt på nyhetssändningarna från Swahililand! Statsrådet tror att han är spion. Även här kunde han inte låta bli att snoka. Han togs på bar gärning av ambassadören då han hittade en gömd portfölj med ett dokument från UD.

Här tycks nu Palme vara statsminister! Nej, han är utbildningsminister! Har Erlander avgått? Torsten Nilsson är utrikesminister. Årtalet är 1969 i varje fall daterar Statsrådet sitt vykort till makan så!)

Statsrådet hittar en lönnfack i fabrikörens choffonjé. Hittar ett kuvert med ett dokument. Vilket vill han inte avslöja.

Vid skymningen vill han i varje fall få med mig ut till ambassadörens sommarstuga. Nu måste det vara tid för hom att överlämna UD-dokumentet till främmande makter. Statsrådet springer fram och tillbaka mellan bilen och stugan och mitt i natten går ambassadören ut och kör till Harpsund. Vi jagar honom till fots och till sjöss – via Riksekan i Harpsundssjön. Statsrådet tror att ambassadören försvunnit in själva huset. Via en rutten stege störtar snart Statsrådet in genom ett fönster. Där är hela regeringen samlad. Tablå!

Regeringen tänkte föreslå ambassadören som FNs sändebud i Swahililand! Utrikesministern hade U Thant på tråden. Han hade fått hemliga dokument för att förbereda sig!

(ett mycket roligt avsnitt!)

I tät följd kommer generalen och apotekaren på besök. De visar båda ett skumt intresse för Adolfs gamla chiffonjé. Inte att förvåna sig över. Det som Statsrådet funnit i lönnfacket var skuldsedlar på lån som de båda tagit hos Adolf. Som ränta hade han krävt att de deltog i bridgespelet regelbundet.

(ett trevligt mellanspel: hela ungflocken på besök eftersom ett av barnen Karin, fyllde 10 år. Bl a köper Statsrådet en hel kiosk för att tillgodose allas godisbehov)

Bankdirektören Ejnar avslöjas som en förskingrare. Mommy har sedan flera år känt till hans svagheter för aktiespekulation och spel på hästar.

(jag hade rätt! Mommy hade begått ett barmhärtighetsmord!)

Efter begravningen av Adolf skriver Mommy ett avskedbrev och gör självmord. Hon kunde inte utsätta sin bror för att får reda på att den som var hans allt var en simpel brottsling. Hon visste också att begår man ett mord så måste man själv följa efter i döden och då ville hon inte att hennes tre djur skulle lida utan dödade därför dessa, också med sömnmedel och arsenik.

Och till sist kommer ett barn till. Men denna gång är det en adoption fron Korea!

Själv tröstar jag mig med Maskeradbalen på Operan.
till sidans topp