 |
|
 |
Baksidestexten Storyn Personregister
|
|
|
|
Jag
heter Erik, jag är lärare
i svenska och är god vän till kriminalinspektören
Mikael Björn. Vi hjälps
åt att arrangera en good-willutställning för polisen
i sporthallen. Till stor förvåning för alla hittas
ett lik i utställningen. I närvaro av länspolischefen
och polismästaren och två kommissarier. Ansikte är
vanställt och tänderna borta så det är svårt
att identifiera.
En föga liten skara pedagoger, franskläraren Kjell Bergman,
timläraren Arne Widgren, adjunkten i engelska Johnny Larsson,
som jagar den attraktiva och unga praktikläraren Lena Andersson.
Adjunkten Märta Hagström som är djupt svartsjuk
på Lena Andersson. De "stångar sina visa pannor
blodig mot enfaldens solida murar". Erik Gustavsson, kallad
"Den Bleke" skolans vaktmästare. På halvtid
sköter han sjukhuset bårhus. Han är bokstavstrogen
och tror på uppståndelsen på den yttersta dagen.
- Mikael Björn diskuterar sin teorier kring gärningsmannen
med mig. De är lika vansinniga som vanligt.
- Den Bleke gör succé under morgonsamlingen genom
att spela munspel och steppa. Han vill ha mig med sig då
han bryskt förhör en av stadens tandläkare, doktor
Lundin, som han misstänker.
Liket som hittats i sporthallen under utställningen visar
sig vara en person som dött på sjukhuset. "Den
Bleke" var inte helt nykter då han skulle frakta liket
på en dragkärra till bårhuset. Det var halt och
den Bleke tappade greppet i en nerförsbacke. Kärran
bar i väg och rakt in i en tegelvägg. Kroppen blev illa
tilltygad och Den Bleke gömde liket för att senare snygga
till det. Nästa morgon var emellertid kistan borta. Den tomma
kistan hade redan gått till begravning. De Bleke placerade
liket i sporthallen för att någon utanför sjukhuset
skulle hitta det, annars kunde han förlora sin anställning.
Boktiteln "Tigerkyckling" kommer från namnet på
den rätt som Erik bjuder sin vän Mikael Björn på.
I Kina sveper man in kycklingen i lotusblad innan den bakas i
lera. Av värmen bränns mönstret som bladnerverna
bildar in i köttet så att det blir randigt.
Handlingen utspelas i skol- och deckarmiljö. Ett mord
blir upptäckt i samband med polisens propagandautställning
i den lilla mellansvenska staden och skolans språklärare
blir i tur och ordning misstänkta. Paniken sprider sig i
kollegiet. Vem är den skyldige? Författaren klär
roligt men obarmhärtigt av skolvärldens överhet
dess pedagogiska deimslöjor, och hans synpunkter på
den nya läroplansungdomens framtoning innehåller många
beska piller.
sidans topp
En kriminell komedi. En rolig deckare som utspelar sig i svenskt
skolliv. Författaren är väl insatt i 70-talets
skolfrågor, det decennium då flumpedagogiken slog
igenom på allvar. Det är en oerhört stark kritik
om än i ironisk form av skolan, rektorer och studierektorer
som helt lämnar klassrumsverksamheten och i stället
flummar runt på olika tillställningar som ska föreställa
ha pedagogisk anknytning medan lärarna får ta alla
smällarna. Medan eleverna ägnar sig åt att spränga
blomkrukor i kapphallen, strimla gardinerna i klassrummen och
trakassera lärar- och kökspersonal.
Det drivs vilt med allt och alla. En helt förträfflig
bok att läsa. Men det är ju förskräckligt
att den flumskola som Folkpartiet, Jan Björklund och Alliansregeringen
nu försöker få bukt med tydligen har haft samma
problem att brottas med i över trettioår. Flera miljoner
svenskar har utsatts för denna fördärvliga skola,
svenskar som idag Det är bara 40-talisterna och delvis 50-talisterna
som fått en annan utbildning.
Bokens jag heter Erik, är lärare i svenska och god vän
till kriminalinspektören Mikael Björn. Vi hjälps
åt att arrangera en good-willutställning för polisen
i sporthallen. Till stor förvåning för alla hittas
ett lik i utställningen. I närvaro av länspolischefen
och polismästaren och två kommissarier. Ansikte är
vanställt och tänderna borta så det är svårt
att identifiera.
Liket visar sig emellertid vara en person som dött på
sjukhuset. Eriks kollega, vaktmästaren, "Den Bleke"
kallad var inte helt nykter då han skulle frakta liket på
en dragkärra till bårhuset. Det var halt och den Bleke
tappade greppet i en nerförsbacke. Kärran bar i väg
och rakt in i en tegelvägg. Kroppen blev illa tilltygad och
Den Bleke gömde liket för att senare snygga till det.
Nästa morgon var emellertid kistan borta. Den tomma kistan
hade redan gått till begravning. Den Bleke placerade liket
i sporthallen för att någon utanför sjukhuset
skulle hitta det, annars kunde han förlora sin anställning.
Boktiteln "Tigerkyckling" kommer från namnet på
den rätt som Erik bjuder sin vän Mikael Björn på.
I Kina sveper man in kycklingen i lotusblad innan den bakas i
lera. Av värmen bränns mönstret som bladnerverna
bildar in i köttet så att det blir randigt.
sidans topp