1. Eugen Holmberg Döden tar aldrig semester 1962 (sidans topp)
Plats: Centrala Stockholm
Mördad: Kassörskan Margareta Knutsson, portvakten Alfred Andersson.
Mördare: Erik Lundgren, fostersvåger till Charles Björke, på vars firma Knutsson arbetade, dödade Knutsson. Charles Björke körde på Andersson med sin bil.
Myndighetspersoner: Kommissarie Torgny Frank och förste kriminalassistent Eli Olson.
Tillvägagångssätt: Knutsson ströps, Andersson dog av de skador han ådrog sig då han blev påkörd.
Motiv: Knutsson var på väg att avslöja ett stort försäkringsbedrägeri. Lundgren hade engagerat två mindre brottslingar Ingenjör Sten Eriksson och Palle Svensson, "Viträven" kallad i antik- och konsthandlarkretsar, för att bränna ner hans hus. Innan branden förde han ut allt värdefullt material som fanns i huset och som han ärvt tillsammans med sin "fostersyster" efter hennes far.
Vad gör de då? Lundgren försök fly men övermannas då han tas på bar gärning med att gräva fram Knutssons resväska ur en med sågspån täckt isstack. Björke låter sig gripas då han överbevisas om att ha kört på Andersson.
Annat nytt: Lundgren förvarade liket i en isstack i flera veckor, lurade rättsläkaren och skaffade sig därmed alibi om det inte vore för sågspån i örat.
Kommentarer: Första boken jag läser av Eugen Holmberg som skriver "vardagsrealistiskt" om polisens arbete.

2. Eugen Holmberg Någon måste lämna båten (sidans topp)
Plats: Ön Getö i Stockholms skärgård
Mördad: Konstnären och kvinnotjusaren Anders Bosse. Mordförsök på Britt-Marie Nyström, blond advokatfru
Mördare: Advokat Egon Nyström
Myndighetsperson: Kommissarie Torgny Frank och förste kriminalassistent Eli Olson.
Tillvägagångssätt: Uppklättrad i ett angränsande träd skjuter Nyström Anders Bosse med ett kulgevär genom fönstret till hans bostad på ön. När han inte dör kväver han honom med en matta. Sin hustru försöker han gasa ihjäl och sedan arrangera ett självmord.
Motiv: Hans fru föll för den charmiga, amoraliska konstnären. Hon ville skiljas och då skulle det uppdagas att Egon Nyström genom huvudlösa aktiespekulationer förskingrat sin frus farsarv på en dryg halvmiljon. En advokat som i sitt yrke har försnillat anförtrodda medel. Han försökte också få fast en "vän" och granne, Knut Valtersson för mordet.
Vad gör han då? Då hans fru överlever och kan avslöja honom faller han till föga och erkänner att han mördat också "äcklet" Anders Bosse som målat hans fru naken.
Annat nytt: Denna bok läst jag sist av de tre, ca fem år senare. Dem är bäst och få högst betyg.
Kommentarer: Målande och ordrika beskrivningar av miljöer och människor. En författare som väl behärskar språket. En njutning att läsa.
Nästan väl mycket både detaljer och hypoteser om hur polisen arbetar. En mycket bra intrig. Verkligen synd att han bara skrev tre böcker.

3. Eugen Holmberg: En handfull jord 1966 (sidans topp)
Plats: Stockholms-miljö - Söder, Gamla stan, Östermalm
Mördad: Fotografen Petter Selholm, änkefru Agda Johansson
Mördare: Riksdagsman Martin Tyremo, ledamot av andra kammaren, 46 år, gift sedan 15 år. Hans älskarinna var Monika Hordell, som just brutit sitt förhållande med Petrter Selholm.
Myndighetspersoner: Kommissarie Torgny Frank och förste kriminalassistent Eli Olson.
Tillvägagångssätt: Selholm knuffas ut genom ett fönster på 5:e våningen. Fru Johansson får ett mycket kraftigt slag mot huvudet av ett trubbigt föremål.
Motiv: Selholm bedrev utpressning mot sin f d älskarinnas älskare. Han skickade anonyma brev och hotade att skamlöst avslöja riksdagsmannen. Agda Johansson spionerade med tubkikare på sin granne Monika Hordell. Hon avslöjade hur Martin Tyremo döddae Selholm och måste därför tystas som vittne.
Vad gör han då? Ingen aning. Förmodligen grips han av Frank/Olson.
Annat nytt:
Kommentarer: En riktigt bra 60-talsbok. Det är en riktig pusseldeckare där Frank och Olson tävlar om att göra de intelligentaste och djärvaste analyserna. En intrig med en oväntad upplösning. Frank röker gärna pipa. Har flera stycken. Dricker gärna starkt kaffe men Eli är värre med den varan.
Intrigen flyter bra framåt. Undantaget är Monika Hordells dröm och ibland alltför långa analyser av Frank/Olson.

till sidans topp