Willy Josefsson Den fjärde punkten 2002

 

Baksidestexten  Storyn

Mannen går sin vanliga runda kring det gamla tegelbruket. Han hittar en ung pojke, halvt instoppad i en öppning i ugnsmuren. Han har byxorna neddragna och är halvt sönderbränd.
- Kyrkoherden i Barkåkra, Eva Ström, tar sin joggingtur trots ett skadat knä. Hon försöker springa bort det hemska som hänt den nioårige Jörgen Nyman, lite efterbliven, men med en otrolig sångröst i kyrkokören som hon leder. När hon pratade med barnen i kören fann hon att en tolvårig flicka, Ylva Henriksson , inte velat deltaga alls. Nere i vattenbrynet hittar hon en död man.
- Eva Ström frågas ut av Arne Bergman. Mannen hon hittat död är en känd pedofil som redan efterlysts. Han heter Niels Mikkelsen och är dansk. Han blev mördad.
- Eva Ström åker hem till Ylvas föräldrar. Möter bara ointresse och öppet visat förakt.
- Eva känner att hon bara måste besöka Jörgens pappa, Bertil Nyman. Han vill inte prata med henne, vill inte att någon ska rota i någonting. Utanför apoteket träffar hon Martin Olsson. Hon berättar för honom om sina misslyckade samtal.
- Arne Bergman kallar henne med myndig röst till polisstationen.
Juli 2001. En man går in i ett kontor på tredje våningen. Han loggar in i flera omgångar innan han kommer in. Där tittat han länge på bilderna av en man och en pojke.
- En man väntar på Eva på expeditionen. Hon känner honom och ber honom bestämt att gå. Sedan går hon på Jörgens begravning. Hela sångkören är där förutom Ylva Henriksson. Men hennes far är där.
- En man i en svart Citroën gråter ut i kyrkan.
- Arne Bergman frågar ut henne om hur hon upptäckt den döde mannen. Tekniskt sett är hon misstänkt för mordet.
Juli 2001. Tre män träffas framför en datorskärm. De hade aldrig träffats förut i den här konstellationen och bara under sina ordensnamn. Vrieskman heter den äldste av dem.
- Eva deltar i ett ordenssällskap. De har beslutat att dela ut ett pris på 50000 kr flyktingarbetet i kommunen som hon ska ta emot till. Greger Hamrin har stått för kontakterna. I hissen därifrån träffar hon på mannen. Han säger att han vill bikta sig.
- För första gången sedan seminariet kände hon att hon inte ville vara präst. Sedan skämdes hon för tanken.
- Ett par som vill vigas i kyrkan vill ha musik från sitt favoritband som är Black Sabbath. Eva Ström säger nej och då anmäler de henne.
- Hon åker till Åke. De har sina samtal varje månad, nu får det bli ett extra stödsamtal med själavårdarens själavårdare. Han säger att om en präst har redan en antydan om ett förtroende kan man inte neka. "Det kan inte hjälpas om präster ibland blir utnyttjade". En präst kan inte undvika en människa i nöd. Vad kan en präst göra när någon erkänner ett brott för henne i en bikt och sedan prästen själv blir misstänkt för samma brott? "Ingenting", säger Åke.
(Detta är ju förskräckligt! Hur kan man tillåta någon religiös ledare kräva av en anställd att han eller hon ska ta emot vad som helst i en bikt utan att kunna göra något åt det eller ens få prata med en annan människa om det. Under förevändningen att det handlar om själavård. Ingen människa har någon odödlig själ så argumentet kan inte vara att även de mest avskyvärda mördare har rätt ett erkänna sig brott och få absolution och förlåtelse. Varför ska enskilda i kyrkan anställda tvingas ta det hemska på sig och bli sjuka av det för att en brottsling ska få lindring. Det finns ett bra sätt för brottslingen att få lindring nämligen att erkänna sitt brott inför en domstol och sona brottet genom att ta sitt straff! Han ska inte få lindring genom att lägga sitt brott på en oskyldig präst! Hur kan samhället acceptera detta?)

Juli 2001.
Pakten hade varnat honom då han lagt ut sin första bild. Men de hade tagit in honom bakom muren och med hjälp av alltfler lösenord allt längre in och mer skyddad. Nu hotades alltsammans av en vettvilling som tagit ihjäl en pojke.

- Eva Ström får en avi om ett rekommenderat brev. Men det är inte från mannen som vill bikta sig utan från den efterhängsne man hon inte vill veta av. Det känns som en lättnad även om hon blir förbannad.
- I rummet där kören brukar hålla till hittar Eva Ström en halvt gömd porrtidning. Där finns bl a annonser om avancerade sexlekar. På en av dem finns en bild av Ylvas mor!
- Pastorsadjunkten skrev upp numret på den Citroën som "hissmannen" körde. Snart har hon namn och en adress i Åstorp från bilregistret. Men ägaren Birger Karlsson ligger på sjukhuset sedan längre och har sålt bilen vidare till Lennart Jörlund som är sjuksköterska på Ängelholms sjukhus och bor i Vejbystrand. Han är död, han hoppade från en motorvägsviadukt, rakt framför en långtradare.
- Eva åker till polisen Arne Bergman och berättar. Bergman talar om att två personer "hjälpt" honom att hoppa. Jörlund mördades.

August 2001. Mannen tänker på "pakten" som en motståndsficka mot tidens "inskränkta och bigotta moralgränser". Det var Jörlund som dödade Mikkelsen. Sedan blev han samvetsöm och rädd.

- Eva Ström tänker besöka Ylvas mamma. Hon kallas in av mannen som bor i lägenheten under. Han säger att han hör att flickan skriker, sedan blir det tyst och sedan hör man hur det spolar vatten. Många gånger. Vad ska hon göra? Hon söker upp Martin Olsson och nu är han hemma. För honom berättar han att hon fruktar att Ylva blir sexuellt utnyttjad. Martin ringer upp Arne Bergman. Han säger att han ska sätta en "svans" på Eva Ström. Olle Ingvarsson ska hålla ett öga på
henne.

- Det har varit inbrott på expeditionen. Ett cirkelrunt hål har skurits upp i glasrutan i dörren och larmets klipps av. Målningen av kyrkoherde Pontus Kallén är borta liksom Eva Ströms halskedja. Även hennes mentor Åke har haft inbrott.
- Eva bestämmer sig för att prata med kuratorn på Ylva Henriksson skola. Hon har fått en reprimand och tillsagd att inte ha med ärendet att göra. Skolsköterskan säger att idrottsläraren upptäckte att sår från rakblad och tändstickor på Ylvas kropp.
- Eva får reda på att Jörgens pappa och Ylvas mamma är syskon! Ylva och Jörgen var kusiner.
- Pastorsadjunkten Sven sjukskriver sig.
- Eva gör ett nytt försök och lyckas få prata med Ylva ensam. Hon har en videokassett i sin hand. Eva lyckas smussla den med sig.

Augusti 2001. Mannen har tittat igenom Evas och Åkes almanackor som stals vid de fingerade inbrotten.

- Eva spelar upp videon. En man ligger bunden på en säng. Två kvinnor misshandlar honom. En av dem är Ylvas mor. Hon bestämmer sig för att lämna videon till Arne Bergman.

Augusti 2001. Planen är klar. Två psykopater ska arrangera en olyckor i vilka Eva och Åke samtidigt ska omkomma. Under väntetiden tränar mannen på ett gym.

- Pastorsadjunkten Sven lämnar sin tjänst i förtid. Han har anmält Eva för Torstensson, kyrkorådet bl a för pornografiska tidskrifter.
- Eva kör för att träffa sin mentor Åke. En Volvo följer efter henne. Det är "svansen" Olle Ingvarsson. Eva blir förskräckt och lurar bort honom på en bensinmack. Olle Ingvarsson meddelar genast Arne Bergman och det blir stor utryckning.

Augusti 2001. En stor lastbil ska knuffa ner Eva Ströms lilla vita Golf i en ravin på Hallandsåsen. Åke ska sövas och hans hus brännas ner.

- Eva tar en annan väg över åsen. Det räddar hennes liv och en annan kvinna i en vit Golf förlorar därigenom sitt liv. Eva kommer fram i tid till Åke för att rädda honom ut ur elden. En granne släcker elden och ringer efter en ambulans. Åke är skadad men överlever.

Upplösning:
.lvas mor är prostituerad och är en slags domina som binder och plågar män. Ylva får tag i en inspelad videokassett. Ylva hade passat Jörgen, hennes utvecklingsstörde kusin och hon hade tittat på sin mors videokassett. Barn lekte det de såg, deras sätt att bearbeta det outhärdliga. Hon hade trätt en plastpåse över Jörgens huvud och inte tagit av den i tid.

Eva Ström hittar Ylva. Hon har hängt sig i redskapsboden.

Storyn:

Boken handlar om prästen i Barkåkra, Eva Ström. Hon har varit med i några tidigare böcker. Första gången i "Minnet av en mördare", 1999 och sedan i förra boken "Dödarens märke", året efter. En av hennes pojkar i kyrkokören hittas mördad, till synes efter att ha blivit sexuellt utnyttjad. En flicka i kyrkokören reagerar känslolöst när de tillsammans pratar om vad som hänt. Eva Ström får för sig att flickan också utnyttjas. Hon besöker flickans mor och styvfar och möts bara av visat ointresse och förakt. Den mördade pojkens pappa vill inte heller ha någon hjälp från en kyrkans företrädare. De verkar likgiltiga för vad som hänt deras barn.
En främmande man söker upp henne för att bikta sig. Eva Ström uppfattar det som att han ska erkänna mordet på pojken. Det blir ett stort dilemma för henne eftersom hennes tystnadsplikt som präst kan leda till att hon får reda på vem mördaren är utan att kunna meddela polisen detta. Hon kanske t o m själv kan bli misstänkt utan att kunna använda sig av sin information. Detta är ett centralt tema i boken.

Cecilia Cederberg lyser med sin frånvaro. Kanske kvar på Sri Lanka. Martin Olsson, pensionerad kommissarie ringer inte ens till henne. Martin Olsson spelar själv en mycket liten roll i boken. Tidigare var de två de självklara centralfigurerna.  Jag tycker att Willy Josefsson behöver båda annars blir det snart slutläst för min del!
Bokens oväntade upplösning är dess behållning. Men då har man tragglat sig igenom 300 sidor.

sidans topp

 

 

 

 

 

 

Baksidestext:

En nioårig pojke hittas död i ett gammalt nedlagt tegelbruk utanför det lilla samhället Vegeholm i Skåne. Kläderna är sönderbrända och vissa tecken tyder på att pojken utsatts för sexuellt våld.
Några dagar senare begår en känd pedofil i trakten självmord. Vad som först verkar vara ett enkelt fall visar sig snart vara en komplicerad härva, där kyrkoherden Eva Ström är den enda personen med koppling till de båda döda. Utan att veta om det utgör hon ett hot för de verkliga förövarna.

Den fjärde punkten är en tät och krypande historia om fruktansvärda brott i ett litet svenskt samhälle. I Willy Josefssons spännande uppläsning får boken ytterliggare en dimension.

"Med stor säkerhet, kunnighet och ett brinnande socialt patos har Willy Josefsson demonstrerat att arvet efter Sjöwall-Wahlöö är i högsta grad levande. Denna bok är tät, laddad, spännande. Och njutbart välskriven."
Helsingborgs Dagblad

sidans topp