 |
|
 |
Baksidestexten Storyn Sammanfattningar Josefsson startsida
|
|
|
|
Psykiatrikern
Jan Willumsen - bokens jag - ser
en kvinna från sitt skrivbord på mottagningen. Jag
väntar på sin sista patient innan semester, författaren
Tage Jensen.. Han förefaller
paranoid. Nu har han fått sparken från sitt uppdrag
på nordvästskånsk tidning att skriva en jubileunsskrift.
Han är törstig, jag hämtar ett glas vatten. Någon
är efter honom, han har sett honom. Han har varit inne i
hans lägenhet. Jag låter honom prata och lyssnar bara
med ett halvt öra.
- Jag går till saluhallen. Kön till Holmgrens charkuteri
är hundra nummer lång. Jag strosar runt, stöter
till många i trängseln. Plötsligt ertappas jag
med två burkar rysk kaviar i rockfickorna och tas av polisen
för snatteri. Jag bli inlåst och sedan förhörs
jag av en kvinnlig polis. Sedan får jag gå hem.
- Jag sätter bilen utanför mitt garage. Min hobby är
att fotografera vackra kvinnor. När jag tittar på mappen
med mina sista bilder på Lotte som sedan packade sina saker
och flyttade hem till Köpenhamn ser jag en skada på
ett av dem och att mappen inte ligger som jag lämnade den.
Har något varit inne i min bostad? Det drar, altandörren
är öppen!
- Nästa dag funderar jag på om någon med avsikt
fått mig gripen av polisen för att i lugn och ro leta
igenom min bostad. Jag beger mig till mottagningen för att
hämta min väska jag glömt. I det tomma huset möter
jag en okänd man i trappan. Han är en avbild av illusionisten
Harry Houdini. Jag ser att något flyttats på skrivbordet.
Från mitt låsta dokumentskåp tar jag fram Tage
Jensens mapp. I den hittar jag ett stort fotonegativ. Det föreställer
fyra män på var sin cykel. Varifrån har det kommit?
- I mitt mörkrum i en gammal bastu i bostaden framkallar
jag negativet. Jag ringer min f d fru Louise Nymansson för
att anta hennes julinbjudan. Vår gemensamma son Andreas
är inte hemma. Louise är nu gift med Mikael som är
journalist.
- När jag kommer hem på juldagen har det snöat.
På det breda trappsteget utanför dörren ligger
repstumpar av vit kevlar. Jag vill ställa in bilen under
tak. Men när jag öppnar dörren till graget ser
jag Tage Jensen hänga i ett rep från taket. Jag blir
helt chockad men kommer mig för att ringa polisen. De tar
mig med till polisstationen. Jag blir förhörd av samma
polis som förra gången jag var där.
- När jag kommer hem helt uttröttad är Mikael Nymansson
där. Han har tidningens uppdrag att prata med mig. Jag pratar
in på hans röststyrda bandspelare vad som hänt
förutom kaviaren och de andra underligheterna. Sedan vill
han att jag följer med till Ängelholm och träffar
tidningsägarna. De vill göra en minnesartikel om Tage
Jensen. Vi ska träffas på Grand Hotell i Mölle.
De två tidningsägarna Lars Qvodén och Anders
Bergius. Den senare skånsk och bred den andre tunn med asketiskt
utseende. De vill att jag ska berätta för kulturredaktören
om den döde. De vill ha exklusiv ensamrätt till allt
material igengäld garanterar att inget ofördelaktigt
blir skrivit om mig.
- Mikael berättar att Jensen berättat för honom
att han skulle träffa någon på Thulins vårdhem.
Jag tar mig dit och träffar en sängliggande Gottfrid
Nilsson. Han är 88 år och direkt när jag ser honom
vet jag att han är en av de fyra männen på cyklar
på fotot. När jag visar honom fotot blir han upprörd,
river söndet det och kallar på sköterskan för
att köra ut mig. Hon berättar sedan att sedan Tage Jensen
varit på besök kallade Gottfrid på en präst.
Det var Eva Ström, kyrkoherden i Barkåkra, som kom.
- Jag tar bussen till Barkåkra kyrka. Eva Ström tar
emot mig i prästgården. Föreståndarinnan
på vårdhemmet har ringt och varskott henne. Gottfrid
Nilsson bad henne att återlämna ett föremål
till sin rätte ägare. Mer vill hon inte säga.
- Mikael ringer mig. Han får inside information från
en polistekniker. Tage Jensen blev mördad.
- Eva Ström ringer och säger att det faktum att Jenen
mördats ändrar hennes och Gottfrid Nilssons inställning.
Gottfrid vill gärna berätta om jag besöker honom
igen. - Jag kör åter till vårdhemmet. Där
rusar en man ut, jag känner igen Houdinis dubbelgångare.
Han försvinner med en rivstart. Jag memorerar bilnumet som
dock senare visar sig gå till en biluthyrningsfirma. Dörren
till Gottfrids rum står öppen. Han ligger död
med ett hundhalsband hårt åtdraget. Han är strypt.
Jag får panik och vill bara därifrån. Jag torkar
av allt jag rört vid, slår igen smäcklåset
och går in på en toalett. Därifrån kommer
jag ut och låter personalen förstå att Gottfrid
inte svarat på mina signaler.
- Jag tar mig till Herz biluthyrning och lyckas få reda
på att mannen som hyrt bilen har adressen Rosén,
Södergatan 24, Helsingborg. Det är ett dystert hus,
bara snäppet bättre än ett rivningshus. En kvinna
öppnar porten åt mig. Där finns ett gårdshus
med en olåst dörr. Där finns ett papper med texten:
Sixten Rosén - detektiva uppdrag. Jag tittar in genom det
smutsiga fönstret. På golvet ligger Houdinis dubbelgångare,
strypt med en snara av vit kevlar. Jag får en klautsrofobisk
känsla av att vara instängd i ett hörn och inte
kunna komma undan. Jag är offer för en sammansvärjning.
Jag försöker få tag i Michael. Jag lägger
ut villospår. Jag beter mig som en paranoid.
- Michael tar med hjälp av sin kollega "Sigge",
Sig-Britt, tidningens kriminalreporter.
Nu får jag bevis för att den döde i gårdshuset
verkligen är Sixten Rosén. Min sistes chans att rentvå
mig. Nu kommer polisen att misstänka mig för trippelmord.
Jag rusar ut från tidningen och kör mot Lund.
- Men vart ska jag ta vägen? Polisen kan vara var som helst!
Jag åker till kyrkan i Barkåkra och somnar på
en hård bänk. En oroad men vänlöig och hjälpsam
kyrkvaktmästare väcker mig och bjuder på frukost.
- På måfå åker jag tillbaka till Lund.
Jag får en idé att besöka kvinnan vars fönster
vetter mot min läkarpraktik. Jag blir mycket överraskad
då jag förstår att hon är blind! Hon heter
Joline. Sedan går jag in på min mottagning. Jag försöker
fundera ut var min f d patient Tage Jensen kan ha gömt något
där. Plötslig upptäcker jag att det är fel
på min telefonsvarare. Där sitter en liten kassett
som inte passar. Det måste vara Tage Jensens kassett som
han ville visa mig. Jag spelar upp den och hör Gottfrid Nilsson
bikta sig för Eva Ström! Det var en bekännelse
som jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa
mig! Jag spelade upp bandet flera gånger. Det var en sällsam
känsla att höra två döda män gräla.
och ännu egendomligare att lyssna till en gammal mans bikt.
En utbränd och nervös författare, en gammal, knappt
rörlig man med sviter efter en hjärnblödning och
en nerdekad figur som låtsades vara privatdetektiv. Vad
fanns det för skäl att döda dem på ett så
plågsamt sätt? Och kanske stor jag näst på
tur på dödslistan? Jag måste gömma mig,
både för polisen och för mördaren.
- Jag åker till Barkåkra prästgård och
till Eva Ström och lämnar över kassetten. Hon har
en gäst. Det är mannen som följt efter mig på
Storgatan i Ängelholm. Det visar sig vara nazistjägaren
Chaim Tanenboim. Han skrattar åt mina påståenden
om att han skulle vara en mördare. Han är där för
att ta emot det som Gottfrid Nilsson lämnat över till
Eva Ström innan han dog. Det är en torasköld som
tillhörde synagogan i Köpenhamn och som försvann
spårlöst med man och allt 1943. Jag låter honom
lyssna på bandet. Gottfrid Nilsson berättar om hur
han och tre kamrater 1943 tog hand om judar som flydde till Sverige
och misshandlade dem, ibland till döds. En gång fick
de med sig en ryggsäck full med värdeföremål
och guld.
- Eva Ström gömmer mig i ett hemligt rum på vinden.
Vi kommer allt närmare varandra och en natt älskar vi
med varandra framför brasan.
- Michael hjälper mig att ta reda på att de ursprungliga
tidningsägarna var Anders Bergius och Lars Qvodéns
fäder. Och två till: Anders Engdahl och Gottfrid Nilsson.
Det finns en bild på fäderna som överensstämmer
med Tage Jensens svartvita foto. De var judeförföljarna.
- Jag åker till Grand hotell i Mölle. Tidningsägarna
har ju bjudit in mig till sina stora jubileumsfest. Min avsikt
är att i enrum ställa en fråga till Lars Qvodén.
Han erkänner att Tage Jensen pratat med Anders Bergius om
kassetten. Sedan griper den kampsporttränade Lars Qvodén
mig. Han leder mig mot de höga klipporna. Han säger
att Sixten Rosén dödades för att han var en utpressare.
När han ska knuffa ner mig halkar han på en isig sten
och faller själv från Kullaberg på samma sätt
som hans far för 60 år sedan knuffade ner judar.
- Jag överlever med en bruten arm. Jag undkommer också
ett justitiemord. Chaim Taneboim hade rotat fram alla bevis som
hade behövts. Han får tillbaka judarnas pengar i samband
med försäljningen av tidningen. Allt annat överförs
till Säpos ogenomträngliga arkiv.
Oktober 1943
Jörn Pedersen är
på väg ut med sin fiskebåt från Gilleleje
på Sjaelland mot den svenska kusten. Han hade tagit på
sig uppgiften eftersom de erbjudit honom stora pengar. De behövde
han för att inte banken skulle säja upp lånen
på båten.
Jörn Pedersen dotter Lone är "tyskepie". Hon
fick en "dreng", Preben, med Jürgen, en ung tysk
soldat. De danska motståndsmännen slog ihjäl honom.
Han fick en stor summa pengar för att smuggla ut två
judar och en stor ryggsäck med hemligt material till Sverige.
Männen heter Isaak Rosenberg och Niels Levi.
Den tyske attacén Georg Ferdinand Duckwitz fick 1943 en
order från Berlin att alla danska judar skulle inkluderas
i die Endlösung. Fyrtio godsvagnar var beställda för
den första transporten. Duckwitz skvallrade för de danska
folketingsmännen som i sin tur informerade de judiska familjerna
och den mosaiska församlingen i Köpenhamn. Alla judar
lämnade genast sina hem. Det räckte med tre av de 40
vagnarna.
- Jörn Pedersen lockas med ficklampssignaler att gå
in i en felaktig vik. Där grips de två flyktingarna.
Pedersen återvänder till Danmark i full fart.
Sajter om Duckwitz.
Mycket intressant material som även K Arne Blom använt i sin serie om andra världskriget
Recension i Arbetarbladet.
Psykiatrikern Jan Willumsen ertappas med två burkar rysk
kaviar i rockfickorna och tas av polisen för snatteri.
Strax där på hittar han ett lik i sitt garage och Willumsen
får följa med till polisen igen.
Han fattar ingenting.
Han känner sig förföljd.
Men när samma karl snubblar över ytterligare döda
kroppar finns det bara två möjligheter. Antingen är
han själv mördare - eller någon försöker
sätta dit honom.
Det brukar ge en obehaglig osäkerhetskänsla när
läsaren inte vågar lita på berättaren i
en roman. Som här i "Den slutna cirkeln" (saggig
titel) där psykiatrikern för ordet. Är tokdoktorn
själv tokig?
Men greppet gör verkan. Willy Josefssons nya kriminalroman
är bättre än de två jag tidigare läst.
Psykologiskt intressantare, hyfsat hårdkokt i klassisk film
noirstil. Hjälten/skurken har skäggstubb, överrock
som sagt och befinner sig på flykt.
Samma Skånemiljö återkommer dock, en präst
som varit huvudperson i en annan av romanerna uppträder till
exempel som sidofigur.
Landskapets betydelse är inte den enda likheten med Mankell
(och för den delen även med Aino Trosell); i "Den
slutna cirkeln" finns kopplingar tillbaka till mörka
händelser i andra världskrigets Sverige.
Willy Josefsson är kanske inte så originell. Men spänningen
håller. Och så är det vilsamt, för omväxlings
skull, att han inte är så upptagen som alla andra deckarförfattare
med att beskriva hälsotillståndet i det samtida Sverige.
Den slutna cirkeln är en spännande psykologisk thriller
som utspelar sig i nutid, men handlingen tar sin början i
andra världskriget och nazisternas förföljelse
av judarna.
Den tyske attacén Georg Ferdinand Duckwitz fick 1943 en order från Berlin att alla danska judar skulle inkluderas i die Endlösung. Fyrtio godsvagnar var beställda för den första transporten. Duckwitz skvallrade för de danska folketingsmännen som i sin tur informerade de judiska familjerna och den mosaiska församlingen i Köpenhamn. Alla judar lämnade genast sina hem. Två av dem flyr med en dansk fiskebåt till Sverige. De har med sig de heligaste relikerna från synagogan i Köpenhamn plus en stor mängd guld, ädelstenar och pengar. Allt värt 60 miljoner kronor i dagens penningvärde. Fyra unga män som har som hobby att misshandla judiska flyktingar lurar in båten i en falsk vik i nordvästskåne. De två judarna dödas och männen tar hand om bytet.
Drygt 60 år senare får den avdankade författaren
Tage Jensen i uppgift att skriva en jubileumsskrift åt en
nordvästskånsk tidning. När han forskar i dess
arkiv kommer han över oväntat material, bl a ett svartvitt
foto på fyra ungdomar som poserar på sina cyklar.
När han presenterar en kopia av detta foto för de två
tidningsägarna blir han genast av med sitt uppdrag. Han blir
utsatt för förföljelse och han talar om detta för
sin psykiater Jan Willumsum (bokens jag) som för sig själv
avfärdar Jensens tankar som paranoida.
Jan Willumsum kommer snart på andra tankar när han
pekas ut som snattare på Lunds saluhall och ertappas med
två dyra burkar rysk kaviar i rockfickorna. Han upptäcker
också att hans bostad och hans mottagning genomsökts
av någon. Och han hittar Tage Jensen strypt i sitt garage.
Jan Willumsum hittar foto som Jensen gömt. Spåret går
till en gammal man på ett vårdhem som motsvarar en
av männen på fotot. Denne Gottfrid Nilsson hittas också
död, strypt på samma sätt, av Jan Willumsum. Dock
först sedan Gottfrid "biktat sig" för prästen
i Barkåkra, Eva Ström, och till henne överlämnat
ryggsäcken med relikerna som han varit med och stulit 1943.
Jan Willumsum känner sig också förföljd av
en man som visar sig vara en privatdetektiv, Sixten Rosén.
Jan Willumsum lyckas lokalisera honom men bara för att hitta
honom död.
- Jan Willumsum är nära att kollapsa. Han är efterlyst
av polisen och fruktar att trippelmördaren också är
ute efter hans eget liv. Till sist får han i fristad i prästgården
i Barkåkra där Eva Ström gömmer honom på
vinden. I prästgården träffar han också
nazistjägaren Chaim Tanenboim är på jakt efter
de värdesaker som stals från församlingen 1943.
- Mikael Nymansson är gift med Jan Willumsum f d fru och
dessutom journalist på den "politiskt oberoende"
nordvästskånska tidningen. Mikael hjälper honom
att få fram material som visar sig att de fyra nazisterna
grundade tidningen med de judiska syndapengarna. Två av
sönerna är de nuvarande ägarna!
- Han åker till Grand hotell i Mölle. Tidningsägarna
har ju bjudit in honom till sina stora jubileumsfest. Hans avsikt
är att i enrum ställa en fråga till Lars Qvodén.
Denne erkänner att Tage Jensen pratat med Anders Bergius
om kassetten. Men sedan griper den kampsporttränade Lars
Qvodén honom och leder honom mot Kullabergs topp. Men han
ska knuffa ner honom halkar han på en isig sten och faller
själv från Kullaberg på samma sätt som hans
far för 60 år sedan knuffade ner judar.
- Han överlever med en bruten arm. Han undkommer också
ett justitiemord. Chaim Taneboim hade rotat fram alla bevis som
hade behövts. Chaim Taneboim får tillbaka judarnas
pengar i samband med försäljningen av tidningen. Allt
annat överförs till Säpos ogenomträngliga
arkiv.
- En tiopoängsbok!
sidans topp