Willy Josefsson Den slutna cirkeln 2005

 

Baksidestexten   Storyn   Sammanfattningar  Josefsson startsida

Psykiatrikern Jan Willumsen - bokens jag - ser en kvinna från sitt skrivbord på mottagningen. Jag väntar på sin sista patient innan semester, författaren Tage Jensen.. Han förefaller paranoid. Nu har han fått sparken från sitt uppdrag på nordvästskånsk tidning att skriva en jubileunsskrift. Han är törstig, jag hämtar ett glas vatten. Någon är efter honom, han har sett honom. Han har varit inne i hans lägenhet. Jag låter honom prata och lyssnar bara med ett halvt öra.
- Jag går till saluhallen. Kön till Holmgrens charkuteri är hundra nummer lång. Jag strosar runt, stöter till många i trängseln. Plötsligt ertappas jag med två burkar rysk kaviar i rockfickorna och tas av polisen för snatteri. Jag bli inlåst och sedan förhörs jag av en kvinnlig polis. Sedan får jag gå hem.
- Jag sätter bilen utanför mitt garage. Min hobby är att fotografera vackra kvinnor. När jag tittar på mappen med mina sista bilder på Lotte som sedan packade sina saker och flyttade hem till Köpenhamn ser jag en skada på ett av dem och att mappen inte ligger som jag lämnade den. Har något varit inne i min bostad? Det drar, altandörren är öppen!
- Nästa dag funderar jag på om någon med avsikt fått mig gripen av polisen för att i lugn och ro leta igenom min bostad. Jag beger mig till mottagningen för att hämta min väska jag glömt. I det tomma huset möter jag en okänd man i trappan. Han är en avbild av illusionisten Harry Houdini. Jag ser att något flyttats på skrivbordet. Från mitt låsta dokumentskåp tar jag fram Tage Jensens mapp. I den hittar jag ett stort fotonegativ. Det föreställer fyra män på var sin cykel. Varifrån har det kommit?
- I mitt mörkrum i en gammal bastu i bostaden framkallar jag negativet. Jag ringer min f d fru Louise Nymansson för att anta hennes julinbjudan. Vår gemensamma son Andreas är inte hemma. Louise är nu gift med Mikael som är journalist.
- När jag kommer hem på juldagen har det snöat. På det breda trappsteget utanför dörren ligger repstumpar av vit kevlar. Jag vill ställa in bilen under tak. Men när jag öppnar dörren till graget ser jag Tage Jensen hänga i ett rep från taket. Jag blir helt chockad men kommer mig för att ringa polisen. De tar mig med till polisstationen. Jag blir förhörd av samma polis som förra gången jag var där.
- När jag kommer hem helt uttröttad är Mikael Nymansson där. Han har tidningens uppdrag att prata med mig. Jag pratar in på hans röststyrda bandspelare vad som hänt förutom kaviaren och de andra underligheterna. Sedan vill han att jag följer med till Ängelholm och träffar tidningsägarna. De vill göra en minnesartikel om Tage Jensen. Vi ska träffas på Grand Hotell i Mölle. De två tidningsägarna Lars Qvodén och Anders Bergius. Den senare skånsk och bred den andre tunn med asketiskt utseende. De vill att jag ska berätta för kulturredaktören om den döde. De vill ha exklusiv ensamrätt till allt material igengäld garanterar att inget ofördelaktigt blir skrivit om mig.
- Mikael berättar att Jensen berättat för honom att han skulle träffa någon på Thulins vårdhem. Jag tar mig dit och träffar en sängliggande Gottfrid Nilsson. Han är 88 år och direkt när jag ser honom vet jag att han är en av de fyra männen på cyklar på fotot. När jag visar honom fotot blir han upprörd, river söndet det och kallar på sköterskan för att köra ut mig. Hon berättar sedan att sedan Tage Jensen varit på besök kallade Gottfrid på en präst. Det var Eva Ström, kyrkoherden i Barkåkra, som kom.
- Jag tar bussen till Barkåkra kyrka. Eva Ström tar emot mig i prästgården. Föreståndarinnan på vårdhemmet har ringt och varskott henne. Gottfrid Nilsson bad henne att återlämna ett föremål till sin rätte ägare. Mer vill hon inte säga.
- Mikael ringer mig. Han får inside information från en polistekniker. Tage Jensen blev mördad.
- Eva Ström ringer och säger att det faktum att Jenen mördats ändrar hennes och Gottfrid Nilssons inställning. Gottfrid vill gärna berätta om jag besöker honom igen. - Jag kör åter till vårdhemmet. Där rusar en man ut, jag känner igen Houdinis dubbelgångare. Han försvinner med en rivstart. Jag memorerar bilnumet som dock senare visar sig gå till en biluthyrningsfirma. Dörren till Gottfrids rum står öppen. Han ligger död med ett hundhalsband hårt åtdraget. Han är strypt. Jag får panik och vill bara därifrån. Jag torkar av allt jag rört vid, slår igen smäcklåset och går in på en toalett. Därifrån kommer jag ut och låter personalen förstå att Gottfrid inte svarat på mina signaler.
- Jag tar mig till Herz biluthyrning och lyckas få reda på att mannen som hyrt bilen har adressen Rosén, Södergatan 24, Helsingborg. Det är ett dystert hus, bara snäppet bättre än ett rivningshus. En kvinna öppnar porten åt mig. Där finns ett gårdshus med en olåst dörr. Där finns ett papper med texten: Sixten Rosén - detektiva uppdrag. Jag tittar in genom det smutsiga fönstret. På golvet ligger Houdinis dubbelgångare, strypt med en snara av vit kevlar. Jag får en klautsrofobisk känsla av att vara instängd i ett hörn och inte kunna komma undan. Jag är offer för en sammansvärjning. Jag försöker få tag i Michael. Jag lägger ut villospår. Jag beter mig som en paranoid.
- Michael tar med hjälp av sin kollega "Sigge", Sig-Britt, tidningens kriminalreporter. Nu får jag bevis för att den döde i gårdshuset verkligen är Sixten Rosén. Min sistes chans att rentvå mig. Nu kommer polisen att misstänka mig för trippelmord. Jag rusar ut från tidningen och kör mot Lund.
- Men vart ska jag ta vägen? Polisen kan vara var som helst! Jag åker till kyrkan i Barkåkra och somnar på en hård bänk. En oroad men vänlöig och hjälpsam kyrkvaktmästare väcker mig och bjuder på frukost.
- På måfå åker jag tillbaka till Lund. Jag får en idé att besöka kvinnan vars fönster vetter mot min läkarpraktik. Jag blir mycket överraskad då jag förstår att hon är blind! Hon heter Joline. Sedan går jag in på min mottagning. Jag försöker fundera ut var min f d patient Tage Jensen kan ha gömt något där. Plötslig upptäcker jag att det är fel på min telefonsvarare. Där sitter en liten kassett som inte passar. Det måste vara Tage Jensens kassett som han ville visa mig. Jag spelar upp den och hör Gottfrid Nilsson bikta sig för Eva Ström! Det var en bekännelse som jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig! Jag spelade upp bandet flera gånger. Det var en sällsam känsla att höra två döda män gräla. och ännu egendomligare att lyssna till en gammal mans bikt. En utbränd och nervös författare, en gammal, knappt rörlig man med sviter efter en hjärnblödning och en nerdekad figur som låtsades vara privatdetektiv. Vad fanns det för skäl att döda dem på ett så plågsamt sätt? Och kanske stor jag näst på tur på dödslistan? Jag måste gömma mig, både för polisen och för mördaren.
- Jag åker till Barkåkra prästgård och till Eva Ström och lämnar över kassetten. Hon har en gäst. Det är mannen som följt efter mig på Storgatan i Ängelholm. Det visar sig vara nazistjägaren Chaim Tanenboim. Han skrattar åt mina påståenden om att han skulle vara en mördare. Han är där för att ta emot det som Gottfrid Nilsson lämnat över till Eva Ström innan han dog. Det är en torasköld som tillhörde synagogan i Köpenhamn och som försvann spårlöst med man och allt 1943. Jag låter honom lyssna på bandet. Gottfrid Nilsson berättar om hur han och tre kamrater 1943 tog hand om judar som flydde till Sverige och misshandlade dem, ibland till döds. En gång fick de med sig en ryggsäck full med värdeföremål och guld.
- Eva Ström gömmer mig i ett hemligt rum på vinden. Vi kommer allt närmare varandra och en natt älskar vi med varandra framför brasan.
- Michael hjälper mig att ta reda på att de ursprungliga tidningsägarna var Anders Bergius och Lars Qvodéns fäder. Och två till: Anders Engdahl och Gottfrid Nilsson. Det finns en bild på fäderna som överensstämmer med Tage Jensens svartvita foto. De var judeförföljarna.
- Jag åker till Grand hotell i Mölle. Tidningsägarna har ju bjudit in mig till sina stora jubileumsfest. Min avsikt är att i enrum ställa en fråga till Lars Qvodén. Han erkänner att Tage Jensen pratat med Anders Bergius om kassetten. Sedan griper den kampsporttränade Lars Qvodén mig. Han leder mig mot de höga klipporna. Han säger att Sixten Rosén dödades för att han var en utpressare. När han ska knuffa ner mig halkar han på en isig sten och faller själv från Kullaberg på samma sätt som hans far för 60 år sedan knuffade ner judar.
- Jag överlever med en bruten arm. Jag undkommer också ett justitiemord. Chaim Taneboim hade rotat fram alla bevis som hade behövts. Han får tillbaka judarnas pengar i samband med försäljningen av tidningen. Allt annat överförs till Säpos ogenomträngliga arkiv.


Oktober 1943
Jörn Pedersen är på väg ut med sin fiskebåt från Gilleleje på Sjaelland mot den svenska kusten. Han hade tagit på sig uppgiften eftersom de erbjudit honom stora pengar. De behövde han för att inte banken skulle säja upp lånen på båten.
Jörn Pedersen dotter Lone är "tyskepie". Hon fick en "dreng", Preben, med Jürgen, en ung tysk soldat. De danska motståndsmännen slog ihjäl honom. Han fick en stor summa pengar för att smuggla ut två judar och en stor ryggsäck med hemligt material till Sverige. Männen heter Isaak Rosenberg och Niels Levi.
Den tyske attacén Georg Ferdinand Duckwitz fick 1943 en order från Berlin att alla danska judar skulle inkluderas i die Endlösung. Fyrtio godsvagnar var beställda för den första transporten. Duckwitz skvallrade för de danska folketingsmännen som i sin tur informerade de judiska familjerna och den mosaiska församlingen i Köpenhamn. Alla judar lämnade genast sina hem. Det räckte med tre av de 40 vagnarna.
- Jörn Pedersen lockas med ficklampssignaler att gå in i en felaktig vik. Där grips de två flyktingarna. Pedersen återvänder till Danmark i full fart.

Sajter om Duckwitz.

Mycket intressant material som även K Arne Blom använt i sin serie om andra världskriget

Recension i Arbetarbladet.

 

Baksidestexten:

Psykiatrikern Jan Willumsen ertappas med två burkar rysk kaviar i rockfickorna och tas av polisen för snatteri.
Strax där på hittar han ett lik i sitt garage och Willumsen får följa med till polisen igen.
Han fattar ingenting.
Han känner sig förföljd.
Men när samma karl snubblar över ytterligare döda kroppar finns det bara två möjligheter. Antingen är han själv mördare - eller någon försöker sätta dit honom.
Det brukar ge en obehaglig osäkerhetskänsla när läsaren inte vågar lita på berättaren i en roman. Som här i "Den slutna cirkeln" (saggig titel) där psykiatrikern för ordet. Är tokdoktorn själv tokig?
Men greppet gör verkan. Willy Josefssons nya kriminalroman är bättre än de två jag tidigare läst. Psykologiskt intressantare, hyfsat hårdkokt i klassisk film noirstil. Hjälten/skurken har skäggstubb, överrock som sagt och befinner sig på flykt.
Samma Skånemiljö återkommer dock, en präst som varit huvudperson i en annan av romanerna uppträder till exempel som sidofigur.
Landskapets betydelse är inte den enda likheten med Mankell (och för den delen även med Aino Trosell); i "Den slutna cirkeln" finns kopplingar tillbaka till mörka händelser i andra världskrigets Sverige.
Willy Josefsson är kanske inte så originell. Men spänningen håller. Och så är det vilsamt, för omväxlings skull, att han inte är så upptagen som alla andra deckarförfattare med att beskriva hälsotillståndet i det samtida Sverige.
Den slutna cirkeln är en spännande psykologisk thriller som utspelar sig i nutid, men handlingen tar sin början i andra världskriget och nazisternas förföljelse av judarna.


sidans topp

 


 

 

Storyn:

Den tyske attacén Georg Ferdinand Duckwitz fick 1943 en order från Berlin att alla danska judar skulle inkluderas i die Endlösung. Fyrtio godsvagnar var beställda för den första transporten. Duckwitz skvallrade för de danska folketingsmännen som i sin tur informerade de judiska familjerna och den mosaiska församlingen i Köpenhamn. Alla judar lämnade genast sina hem. Två av dem flyr med en dansk fiskebåt till Sverige. De har med sig de heligaste relikerna från synagogan i Köpenhamn plus en stor mängd guld, ädelstenar och pengar. Allt värt 60 miljoner kronor i dagens penningvärde. Fyra unga män som har som hobby att misshandla judiska flyktingar lurar in båten i en falsk vik i nordvästskåne. De två judarna dödas och männen tar hand om bytet.

Drygt 60 år senare får den avdankade författaren Tage Jensen i uppgift att skriva en jubileumsskrift åt en nordvästskånsk tidning. När han forskar i dess arkiv kommer han över oväntat material, bl a ett svartvitt foto på fyra ungdomar som poserar på sina cyklar. När han presenterar en kopia av detta foto för de två tidningsägarna blir han genast av med sitt uppdrag. Han blir utsatt för förföljelse och han talar om detta för sin psykiater Jan Willumsum (bokens jag) som för sig själv avfärdar Jensens tankar som paranoida.
Jan Willumsum kommer snart på andra tankar när han pekas ut som snattare på Lunds saluhall och ertappas med två dyra burkar rysk kaviar i rockfickorna. Han upptäcker också att hans bostad och hans mottagning genomsökts av någon. Och han hittar Tage Jensen strypt i sitt garage.
Jan Willumsum hittar foto som Jensen gömt. Spåret går till en gammal man på ett vårdhem som motsvarar en av männen på fotot. Denne Gottfrid Nilsson hittas också död, strypt på samma sätt, av Jan Willumsum. Dock först sedan Gottfrid "biktat sig" för prästen i Barkåkra, Eva Ström, och till henne överlämnat ryggsäcken med relikerna som han varit med och stulit 1943. Jan Willumsum känner sig också förföljd av en man som visar sig vara en privatdetektiv, Sixten Rosén. Jan Willumsum lyckas lokalisera honom men bara för att hitta honom död.
- Jan Willumsum är nära att kollapsa. Han är efterlyst av polisen och fruktar att trippelmördaren också är ute efter hans eget liv. Till sist får han i fristad i prästgården i Barkåkra där Eva Ström gömmer honom på vinden. I prästgården träffar han också nazistjägaren Chaim Tanenboim är på jakt efter de värdesaker som stals från församlingen 1943.
- Mikael Nymansson är gift med Jan Willumsum f d fru och dessutom journalist på den "politiskt oberoende" nordvästskånska tidningen. Mikael hjälper honom att få fram material som visar sig att de fyra nazisterna grundade tidningen med de judiska syndapengarna. Två av sönerna är de nuvarande ägarna!
- Han åker till Grand hotell i Mölle. Tidningsägarna har ju bjudit in honom till sina stora jubileumsfest. Hans avsikt är att i enrum ställa en fråga till Lars Qvodén. Denne erkänner att Tage Jensen pratat med Anders Bergius om kassetten. Men sedan griper den kampsporttränade Lars Qvodén honom och leder honom mot Kullabergs topp. Men han ska knuffa ner honom halkar han på en isig sten och faller själv från Kullaberg på samma sätt som hans far för 60 år sedan knuffade ner judar.
- Han överlever med en bruten arm. Han undkommer också ett justitiemord. Chaim Taneboim hade rotat fram alla bevis som hade behövts. Chaim Taneboim får tillbaka judarnas pengar i samband med försäljningen av tidningen. Allt annat överförs till Säpos ogenomträngliga arkiv.
- En tiopoängsbok!
sidans topp