Maud Sevenius Dödsäsong 1962

 
Storyn

Den 40-åriga Lena Sillén förväntar sig en lugn och händelselös semester på ett pensionat på Åland en timmes bussfärd från Mariehamn. Hennes 18-åriga dotter Berit får problem med bilen och hamnar därför även hon på pensionat Påfågeln. Där tycks finnas den vanliga blandningen av pensionatsgäster. Däremot finns det bara utedass och rummen har bara stearinljus.
Värdparet är Laura Wikberg och hennes bror Bosse Wikberg.
Efter middagen beger sig de flesta till den lilla paviljongen för att dricka kaffe.
Allan och Britta Guldstrand och Ulla Mellberg liksom Nils och Sonja Lundkvist med dotter Gunilla, 15 år. Nils är blind.
Aina Borén, Raili Koski och Ritva Sandelius är tre unga finska kvinnor. Särskilt den hårdsminkade Raili Koski drar till sig männens uppmärksam men hon är inte lika populär hos fruarna.
Oscar Almkvist är en flitig dansör och alltid glad. Direktör Gustav Nilsson väljer bara ut de yngre flickorna.
Ingenjör Olle Berggren ser trevligast ut av alla. Kjell Stenberg är en brunbränd friluftsmänniska och fiskar hellre än festar. Sven -Erik, är guide.
Nere vid stranden blir jag nästa dag bekant med två familjer, Arne och Marianne Steen med dotter Cecilia, 5 år samt Torsten och Siv Hedberg med dotter Pia, 5 år. Hasse, 16 år, är rödhårig och uppvaktar Gunilla Lundkvist. Han snorklar och dyker gärna.
Mathilde och Louise Löving, är två äldre fröknar, Mathilde är butter, styr och ställer. De ska inte vara med på kvällens kräftskiva. Alla andra gäster ska vara med.
Placeringen vi supén sker genom lottning. Bosse får Raili Koski till bordet, min dotter Berit överste Lind och själv får jag den fiskande Kjell Stenberg. På min andra sida har jag den glade Oscar Almkvist. Berit har på sin andra sida den flirtande guiden Sven-Erik. Fram på småtimmarna hjälper jag till att lägga förband på Olle Berggren som fått ett blodigt sår i pannan. Han har så lockigt, silkeslent hår.
Inte förrän tre kom jag i säng och försov mig därför nästa morgon, i gott sällskap med de flesta.
- Raili Koski skulle ha lämnat ön med nattbåten men tycks inte ha kommit fram enligt en väninna som ringer från Åbo. De två andra finska flickorna reste med båten under förmiddagen.
- Gustav Nilsson erbjuder mig en roddtur ut till en av småöarna. Men han blir närgången så jag hoppar i vattnet och avvisar sedan länge erbjudande av hjälp från Kjell Stenberg med sitt metspö.
- Mathilde Löving påstår att hon sett Raili Koski stå och prata med Bosse Wikberg utanför sitt rum vid tvåtiden på natten. Hon har emellertid tagit fel. Det är min dotter Berit hon sett prata med Bosse.
- Nästa morgon uppmärksammar de båda småflickorna hur fiskmåsarna intresserar sig för något vid strandkanten. Jag går dit och hittar liket efter Raili Koski. Jag får en chock.
Jag är fortfarande förvirrad när kommissarie Asp frågar ut mig.
Vid middagen är alla gäster tysta och låtsas inte om varandra. Även himlen täcks av hotfulla moln. Kommissarien tar in en och en för förhör medan vi andra samlas i paviljongen. Många av gästerna har ganska dimmiga minnen av vad som hänt under kräftskivan så kommissarie Asp har ingen lätt uppgift.
- Raili Koski mördades vid den tiden då jag höre ett skrik, ungefär klockan ett på natten. Mördaren hade gömt liket under några buskar för att senare återvända och sänka kroppen i dammen.
- Nästa morgon vaknar jag med starka förkylningssymptom. Bosse rekommenderar mig att bada bastu. Bastun ligger på den lilla ön mitt emot badbryggan. Bosse ror mig över i den speciella basturoddbåten. Han har ordnat så att Hass eska hämta mig senare. Det var varmt i den lilla bastun så sa lade mig på en handduk. Jag somnade och ramlade av bänken. Jag vaknade alldeles omtöcknad med en våldsam huvudvärk. Jag lyckades ta mig ut och kräktes på gräset utanför. Plötsligt var Hasse där och hjälpte mig. Sedan kom Kjell Stenberg och de transporterar mig tillbaka till ön. Doktorn kommer och ställer diagnosen kolosförgiftning. Jag blir arg och menar att jag drabbats av något virus eller matförgiftning. Berit är lika ilsken eftersom hon menar att Bosse pekas ut som misstänkt för att ha proppat igen ventilhålet med mossa.
- Kjell Stenberg vill muntra upp mig med att bjuda på en biltur i staden. Jag följer med. Sedan han uträttat sina ärenden åker vi till Djävulsberget. Jag får för mig att han är på väg att knuffa ner mig för berget, mot en säker död. Jag skriker allt vad jag kan och springer därifrån. Jag har tur att komma med pensionatets utflyktsbuss tillbaka, mycket uppskakad.
- Kommissarie Asp blir mycket förvånad över mina anklagelser mot Kjell Stenberg och detta med all rätt visar det sig. Asp känner mycket väl Kjell Stenberg som är kriminalkommissarie! Han är här inkognito och har ställt sina krafter till Asps förfogande. Jag berättar allt för Berit, mot löfte att inte avslöja något, och hon får sig ett gott skratt.
- Nästa morgon vaknar jag tidigt och vill ta mig ett bad utan att väcka Berit. När jag flyter och njuter av vattnet och lugnet överraskas jag av en person som iklädd cyklopöga och badmössa när mar sig. Han trycker ner mig under vattnet. Jag vaknar till liv liggande på stranden räddad av Gustav och Berit.
- Spänningen är stark och många har nerverna utanpå kroppen. Ett obetänkt yttrande från Oskar Almkvist under krocketspelet som Berit misstolkar får henne att slå ner honom med krocketklubban!
- Mathilde har fallit ner för trappan, brutit nacken och omkommit. Olyckshändelse eller ännu ett mord? Hon hade kanske börjat misstänka vem mördaren var och därför tystats?
- På kvällen nästa dag kommer kommissarie Asp till middagen tillsammans med Kjell Stenberg och tre konstaplar. Utfrågningen börjar. Det blir tal om att Olle Berggrens kavaj luktar fotogen och var han fått det ifrån. Kanske från dammen när han lagt Raili Koskis lik i den? Plötsligt kommer jag på att när jag plåstrat om Olle Berggrens huvud sedan han skadat sig efter att ha hoppat i på grunt vatten kände jag på hans silkesmjuka blonda hår och det var torrt! Han måste ha skadat sig på annat sätt. Kanske fått såret av knäppanordningen på Raili Koskis handväska i form av ett par korsade svärd?
Inför denna beskyllning faller Olle Berggren till föga och erkänner att han mördat Raili Koski. Motivet var svartsjuka. Mathilde Löving såg honom komma in på natten efter mordet och berättade detta för honom. Han tystade henne därför. Även mordförsöken på mig erkänner han.
- Kjell ska åka in till Mariehamn för att prata med kommissarie Asp. Jag följer gärna med honom. Sedan reder han ut för mig hur allt har gått till.
- Hans förslag att han och jag tillsammans ska resa bort under resten av min semester tackar jag också gärna ja till. Inte minst för att han har friat och fått mitt ja. Och min Berit blir så glad för detta!

 



Storyn

Ingenjör Olle Berggren och finskan Raili Koski kände varandra sedan tidigare. Han hade hoppats att hon skulle bli hans. Det var meningen att de skulle gifta sig när Olles skilsmässa var klar. Att Raili ändrat sig, då hon blivit kär i en annan under mellantiden, fick Olle veta först då de träffades på pensionat Påfågeln på Åland. Det var uppgjort sedan länge. Han hoppade kunna övertala henne. Men det gick inte och då hon flirtade och dansade med andra män på den våta kräftskivan blev det för mycket för honom. Han ströp henne och sänkte kroppen i en damm.
Bokens huvudperson, den 40-åriga Lena Sillén som förväntat sig en lugn och händelselös semester på pensionatet blir intresserad av den snyggaste mannen i sällskapet, Olle Berggren, och särskilt hans silkesmjuka, blonda hår. Detta gör honom misstänksam att hon sett att hans hår inte var vått, då han sagt sig ha badat, vid tidpunkten för mordet. Han utsätter henne därför för flera allvarliga mordförsök, utrustar sig med cyklopöga och badmössa och försöker dränka henne under ett tidigt morgondopp och då hon badar bastu för att bota sin förkylning, proppar han igen ventilhålet med mossa, så att hon är nära att dö av koloxidförgiftning. En annan gäst, en äldre kvinna, Mathilde Löving, som också sett för mycket och haft dumheten att tala om det för honom, slår han ihjäl med en flaska och knuffar ner för en trappa. Lena Sillén var länge rädd för att en annan gäst, Kjell Stenberg, var mördaren. Men han visar sig vara en kriminalkommissarie, in kognito, på semester. De har mycket med varandra att göra och det slutar med att han friar till henne och det blir i stället en "bröllopsresa" tillsammans under resten av hennes semester. Detta gläder särskilt Lenas dotter Berit som också kommit till pensionatet sedan hennes egna semesterplaner grusats på grund av bilhaveri.

sidans topp