 |
|
 |
|
|
|
|
Den 40-åriga Lena
Sillén förväntar sig en lugn och händelselös
semester på ett pensionat på Åland en timmes
bussfärd från Mariehamn. Hennes 18-åriga dotter
Berit får problem med bilen och
hamnar därför även hon på pensionat Påfågeln.
Där tycks finnas den vanliga blandningen av pensionatsgäster.
Däremot finns det bara utedass och rummen har bara stearinljus.
Värdparet är Laura Wikberg
och hennes bror Bosse Wikberg.
Efter middagen beger sig de flesta till den lilla paviljongen
för att dricka kaffe.
Allan och Britta Guldstrand och Ulla
Mellberg liksom Nils och Sonja Lundkvist
med dotter Gunilla, 15 år. Nils är blind.
Aina Borén, Raili
Koski och Ritva Sandelius är
tre unga finska kvinnor. Särskilt den hårdsminkade
Raili Koski drar till sig männens uppmärksam men hon
är inte lika populär hos fruarna.
Oscar Almkvist är en flitig dansör
och alltid glad. Direktör Gustav Nilsson
väljer bara ut de yngre flickorna.
Ingenjör Olle Berggren ser trevligast
ut av alla. Kjell Stenberg är
en brunbränd friluftsmänniska och fiskar hellre än
festar. Sven -Erik, är guide.
Nere vid stranden blir jag nästa dag bekant med två
familjer, Arne och Marianne Steen med
dotter Cecilia, 5 år samt Torsten och
Siv Hedberg med dotter Pia, 5 år. Hasse,
16 år, är rödhårig och uppvaktar Gunilla
Lundkvist. Han snorklar och dyker gärna.
Mathilde och Louise Löving, är
två äldre fröknar, Mathilde är butter, styr
och ställer. De ska inte vara med på kvällens
kräftskiva. Alla andra gäster ska vara med.
Placeringen vi supén sker genom lottning. Bosse får
Raili Koski till bordet, min dotter Berit överste
Lind och själv får jag den fiskande Kjell Stenberg.
På min andra sida har jag den glade Oscar Almkvist. Berit
har på sin andra sida den flirtande guiden Sven-Erik. Fram
på småtimmarna hjälper jag till att lägga
förband på Olle Berggren som fått ett blodigt
sår i pannan. Han har så lockigt, silkeslent hår.
Inte förrän tre kom jag i säng och försov
mig därför nästa morgon, i gott sällskap med
de flesta.
- Raili Koski skulle ha lämnat ön med nattbåten
men tycks inte ha kommit fram enligt en väninna som ringer
från Åbo. De två andra finska flickorna reste
med båten under förmiddagen.
- Gustav Nilsson erbjuder mig en roddtur ut till en av småöarna.
Men han blir närgången så jag hoppar i vattnet
och avvisar sedan länge erbjudande av hjälp från
Kjell Stenberg med sitt metspö.
- Mathilde Löving påstår att hon sett Raili Koski
stå och prata med Bosse Wikberg utanför sitt rum vid
tvåtiden på natten. Hon har emellertid tagit fel.
Det är min dotter Berit hon sett prata med Bosse.
- Nästa morgon uppmärksammar de båda småflickorna
hur fiskmåsarna intresserar sig för något vid
strandkanten. Jag går dit och hittar liket efter Raili Koski.
Jag får en chock.
Jag är fortfarande förvirrad när kommissarie Asp
frågar ut mig.
Vid middagen är alla gäster tysta och låtsas inte
om varandra. Även himlen täcks av hotfulla moln. Kommissarien
tar in en och en för förhör medan vi andra samlas
i paviljongen. Många av gästerna har ganska dimmiga
minnen av vad som hänt under kräftskivan så kommissarie
Asp har ingen lätt uppgift.
- Raili Koski mördades vid den tiden då jag höre
ett skrik, ungefär klockan ett på natten. Mördaren
hade gömt liket under några buskar för att senare
återvända och sänka kroppen i dammen.
- Nästa morgon vaknar jag med starka förkylningssymptom.
Bosse rekommenderar mig att bada bastu. Bastun ligger på
den lilla ön mitt emot badbryggan. Bosse ror mig över
i den speciella basturoddbåten. Han har ordnat så
att Hass eska hämta mig senare. Det var varmt i den lilla
bastun så sa lade mig på en handduk. Jag somnade och
ramlade av bänken. Jag vaknade alldeles omtöcknad med
en våldsam huvudvärk. Jag lyckades ta mig ut och kräktes
på gräset utanför. Plötsligt var Hasse där
och hjälpte mig. Sedan kom Kjell Stenberg och de transporterar
mig tillbaka till ön. Doktorn kommer och ställer diagnosen
kolosförgiftning. Jag blir arg och menar att jag drabbats
av något virus eller matförgiftning. Berit är
lika ilsken eftersom hon menar att Bosse pekas ut som misstänkt
för att ha proppat igen ventilhålet med mossa.
- Kjell Stenberg vill muntra upp mig med att bjuda på en
biltur i staden. Jag följer med. Sedan han uträttat
sina ärenden åker vi till Djävulsberget. Jag får
för mig att han är på väg att knuffa ner
mig för berget, mot en säker död. Jag skriker allt
vad jag kan och springer därifrån. Jag har tur att
komma med pensionatets utflyktsbuss tillbaka, mycket uppskakad.
- Kommissarie Asp blir mycket förvånad över mina
anklagelser mot Kjell Stenberg och detta med all rätt visar
det sig. Asp känner mycket väl Kjell Stenberg som är
kriminalkommissarie! Han är här inkognito och har ställt
sina krafter till Asps förfogande. Jag berättar allt
för Berit, mot löfte att inte avslöja något,
och hon får sig ett gott skratt.
- Nästa morgon vaknar jag tidigt och vill ta mig ett bad
utan att väcka Berit. När jag flyter och njuter av vattnet
och lugnet överraskas jag av en person som iklädd cyklopöga
och badmössa när mar sig. Han trycker ner mig under
vattnet. Jag vaknar till liv liggande på stranden räddad
av Gustav och Berit.
- Spänningen är stark och många har nerverna utanpå
kroppen. Ett obetänkt yttrande från Oskar Almkvist
under krocketspelet som Berit misstolkar får henne att slå
ner honom med krocketklubban!
- Mathilde har fallit ner för trappan, brutit nacken och
omkommit. Olyckshändelse eller ännu ett mord? Hon hade
kanske börjat misstänka vem mördaren var och därför
tystats?
- På kvällen nästa dag kommer kommissarie Asp
till middagen tillsammans med Kjell Stenberg och tre konstaplar.
Utfrågningen börjar. Det blir tal om att Olle Berggrens
kavaj luktar fotogen och var han fått det ifrån. Kanske
från dammen när han lagt Raili Koskis lik i den? Plötsligt
kommer jag på att när jag plåstrat om Olle Berggrens
huvud sedan han skadat sig efter att ha hoppat i på grunt
vatten kände jag på hans silkesmjuka blonda hår
och det var torrt! Han måste ha skadat sig på annat
sätt. Kanske fått såret av knäppanordningen
på Raili Koskis handväska i form av ett par korsade
svärd?
Inför denna beskyllning faller Olle Berggren till föga
och erkänner att han mördat Raili Koski. Motivet var
svartsjuka. Mathilde Löving såg honom komma in på
natten efter mordet och berättade detta för honom. Han
tystade henne därför. Även mordförsöken
på mig erkänner han.
- Kjell ska åka in till Mariehamn för att prata med
kommissarie Asp. Jag följer gärna med honom. Sedan reder
han ut för mig hur allt har gått till.
- Hans förslag att han och jag tillsammans ska resa bort
under resten av min semester tackar jag också gärna
ja till. Inte minst för att han har friat och fått
mitt ja. Och min Berit blir så glad för detta!
Ingenjör Olle Berggren och finskan Raili Koski kände
varandra sedan tidigare. Han hade hoppats att hon skulle bli hans.
Det var meningen att de skulle gifta sig när Olles skilsmässa
var klar. Att Raili ändrat sig, då hon blivit kär
i en annan under mellantiden, fick Olle veta först då
de träffades på pensionat Påfågeln på
Åland. Det var uppgjort sedan länge. Han hoppade kunna
övertala henne. Men det gick inte och då hon flirtade
och dansade med andra män på den våta kräftskivan
blev det för mycket för honom. Han ströp henne
och sänkte kroppen i en damm.
Bokens huvudperson, den 40-åriga Lena Sillén som
förväntat sig en lugn och händelselös semester
på pensionatet blir intresserad av den snyggaste mannen
i sällskapet, Olle Berggren, och särskilt hans silkesmjuka,
blonda hår. Detta gör honom misstänksam att hon
sett att hans hår inte var vått, då han sagt
sig ha badat, vid tidpunkten för mordet. Han utsätter
henne därför för flera allvarliga mordförsök,
utrustar sig med cyklopöga och badmössa och försöker
dränka henne under ett tidigt morgondopp och då hon
badar bastu för att bota sin förkylning, proppar han
igen ventilhålet med mossa, så att hon är nära
att dö av koloxidförgiftning. En annan gäst, en
äldre kvinna, Mathilde Löving, som också sett
för mycket och haft dumheten att tala om det för honom,
slår han ihjäl med en flaska och knuffar ner för
en trappa. Lena Sillén var länge rädd för
att en annan gäst, Kjell Stenberg, var mördaren. Men
han visar sig vara en kriminalkommissarie, in kognito, på
semester. De har mycket med varandra att göra och det slutar
med att han friar till henne och det blir i stället en "bröllopsresa"
tillsammans under resten av hennes semester. Detta gläder
särskilt Lenas dotter Berit som också kommit till pensionatet
sedan hennes egna semesterplaner grusats på grund av bilhaveri.
sidans topp