Torbjörn Stålmarck I förening med
mord 1962
|
|
|
|
Jag, arkitekten Tore Nilertz satt
med sex kvinnor i tågkupén. Alla utom den kvinna
som gömmer sig bakom sin päls är medlemmar i hjälporganisationen
"Nödens vänner" i Östervik och vi är
på väg tillbaka dit efter att ha sett på Rembrandtutställningen
i Stockholm. Vice ordförande Ylva Larsson,
53, är en intelligent hård ungmö. Ordförande
är affärsidkerskan, fru Lena Almqvist,
55, alltid vänlig och rodnande över sin alltför
väl exponerade barm. Den vackra sekreteraren heter fru Ulla
Eng, 30 år. Fru Greta Seger,
61, är föreningens materialförvaltare - gift med
direktören på Armaturfabriken - och kassören är
fru doktorinnan Carin Clarén,
39. I Linköping har två ledamöter stigit av: vice
sekreteraren fru Brita Örnfeldt
och klubbmästaren och resans organisatör fröken
Lilian Håkansson, 27.
Lena och Ulla går till cafévagnen. Sedan missar Greta
Seger papperskorgen med ett bananskal, får en ilsken blick
av Ylva Larsson, och lämnar kupén för en stund.
- När tåget bromsar in för att stanna i Östervik
faller den sovande kvinnan ner på golvet. Vi ser att det
är Lilian Håkansson! Konduktören tar hand om henne.
Hon är död. Min fru Ingela
möter mig. Snart kommer ambulansen, doktor Fagréus
och John Fors, min vän kriminalassistenten.
Han tar upp namnen på alla som färdats i kupén.
Jag ber honom följa med hem. Vi bor numera i ett radhus vid
Furugatan.
- Läkaren bekräftar att Lilian dött genom kvävning.
För övrigt bara en lätt bula vid tinningen. Jag
berättar för John Fors vad jag vet om Lilian Håkansson.
Hon var privatsekreterare och assistent hos doktor Clarén.
På hemvägen efter Rembrandtutställningen var Lilian
glad och pigg. I Linköping steg hon av tåget för
att stanna hos bekanta. Vi andra steg också av för
att vänta på tåget till Östervik.
- Järnvägsvagnen i vilken Lilian avled har tagits ur
trafik. John vill att jag följer med och inspekterar den.
Jag demonstrerar var alla satt i kupén och jag hittar Lilians
biljett. Den är inte stämplad för uppehåll
i Linköping.
- På kvällen har "Nödens vänner"
extrasammanträde i ordföranden Almqvists eleganta hem.
Jag skjutsar den ordinarie ledamoten kyrkoherden Arne
Nilsson dit. Han anser att prästens uppgift är
att meditera och dessemellan försjunka i god litteratur.
Vi är först. Lena Almqvist vackra hembiträde upplyser
om att husmor är opasslig och de andra ledamöterna kommer
senare. Allra sist kommer Ylva Larsson. Alla vill prata om mordet
och veta alla detaljer. Ylva Larsson har redan blivit förhörd.
Till sist kommer mötet igång och redan Ulla Engs uppläsning
av föregående mötes protokoll väcker anstöt.
Lena Almqvist ville inte att det anonyma brev som inkommit med
misstankar om oegentligheter i handhavandet av materielen skulle
tagits till protokollet. Ulla Eng skyller på Lena otydlighet.
Ingen person utpekades i brevet, det kan också ha varit
t ex kassören, Carin Clarén. Mötet beslutar att
punkten ska strykas i protokollet och att ingen polisanmälan
ska göras.
- John Fors kommer på kvällsbesök. Det visar sig
att Ylva Larsson redan har berättat om det anonyma brevet.
Jag ringer till Ulla Eng och säger att John Fors vill se
det anonyma brevet. Det är sent och hon vill inte att vi
kommer. Men John och jag jag åker till den Engska villan.
Ingen av herrskapet är hemma. Jag får dock i djupaste
förtroende veta av hembiträdet att hon brukar vara tillsammans
med doktor Clarén i dennes sportstuga på Grönudden
några kilometer utanför stan.
- John Fors kör oss omedelbart dit. Fors känner till
stugan eftersom den förra brann ner till grunden härom
året. Branden skylldes på kortslutning. Vi kör
förbi en bit på den smala, mörka skogsstigen.
Vi hittar en svart Volvo parkerad i skogen. När vi kommer
fram finner vi sportstugan helt mörklagd. Vi smyger runt
den en stund för att sedan hitta en mystisk varelse som visar
sig vara Ylva Larsson ute i samma ärende som vi. Jag blir
mycket förvånad men hon samarbetar med John Fors i
avsikt att försöka finna det anonyma brevet. John förklarar
att Ylva Larsson tidigt insåg sambandet mellan brevet och
Lilian Håkanssons död. John bad henne att på
mötet uppmana alla att hålla tyst med brevet.
- Nästa dag går jag till konduktören Arne
Jonsson som tjänstgjort på tåget. Han
är övertygad om att Lilian Håkansson levde när
han besökte kupén för biljettklippning. Han berättar
också att Greta Seger kommit till honom i konduktörsvagnen
och gråtit för att hon behandlats illa av Ylva Larsson
på grund av ett bananskal.
- När jag äter frukost med min älskade hustru ringer
Carin Clarén, förtvivlad och förtörnad över
polisens metoder att förhöra hennes man. John Fors har
hämtat brevet hos Ulla Eng och sedan gjort skrivtester på
ett antal skrivmaskiner. T o m pastorsexpeditionen har fått
besök av nitiska polismän. Och mitt eget kontor, kan
min duglige assistent Harald Larsson
upplysa mig om.
- Jag funderar på att åka ut till Greta Seger. Kanske
hon kände till vem som skrivit brevet? Jag tar taxi till
stadens exklusivare områden. Snart passerar en ambulans
som hämtar upp Lena Almqvist. Hennes man direktören
Carl Almqvist följer med till
sjukhuset. Jag träffar på Greta Seger utanför
och följer henne hem. Hon är beskäftig och bjuder
på kaffe och pratar gärna om sitt besök under
resan hos konduktören. Lika gärna pratar hon inte om
det anonyma brevet. Ännu mindre om vad som hänt Lena
Almqvist.
- Det kan John Fors svara på. Lena Almqvist är narkoman.
Narkotikan får hon från doktor Clarén. Mellanhanden
är Ulla Eng. Hennes man advokaten tjänar inte så
mycket och Ulla Eng vill ha mycket guld.
- Det anonyma brevet var skrivet på den skrivmaskin som
Lilian Håkansson begagnade i egenskap av anställd hos
doktor Clarén.
- Jag, Ingela och John diskuterar länge vem som kan ha haft
möjlighet att använda skrivmaskinen. John Fors kastar
fram hypotesen att Ulla Eng kan ha kastat det anonyma brevet och
skrivit ett nytt på Lilians maskin för att kasta skulden
på henne.
- Nästa morgon får jag ett brev utan avsändare.
Det innehåller bara en fråga "Vem ämnade
Lilian Håkansson besöka i Linköping?" Hon
beställde rum i förväg på Braskens Hotell
men kom aldrig till hotellet.
- Jag ringer polishuset och John Fors ber mig komma upp med brevet.
På väg dit promenerar jag förbi doktor Rutger
Claréns mottagning och stiger in i det eleganta
huset. Inte en patient i sikte. Han tar emot mig och klagar över
det faktum att han inte får några fler kunder sedan
han skandaliserats som han säger. Det är inte hans ansvar
att Lena Almqvist tagit för stora doser av den medicin han
ordinerat.
- När jag kommer till John Fors kan jag inte hitta det brev
jag kommit för att visa. Har det försvunnit hos doktorn.
Jag ringer dit men får bara en smäll i örat som
svar. John Fors ämnar åka till Linköping och kontaktar
stadsfiskalen som emellertid avråder. Det är statspolisens
sak att utröna och de har ju redan varit där. Men han
kan tala med kommissarie Holmgren
vid statspolisen. Det slutar med att det blir jag som får
ta mig an fallet Linköping. Men först måsta jag
köpa bullar och bakelser för hemma har Ylva Larsson
kommit på besök. Hon föreslår att Ingela
ska bli klubbmästare efter Lilian Håkansson men främst
vill hon att Lena Almqvist ska lämna ordförandeskapet
sedan hon avslöjats som narkoman. Självklart erbjuder
sig fröken Larsson att själv axla denna mantel. Detta
får Ingela att säga ifrån på skarpen att
ingenting ska bestämmas förrän Lena har tillfrisknat.
Det blir en nyttig läxa för Ylva Larsson. Mitt i allt
ringer John och säger att hela sällskapet ska åka
med till Linköping i morgon så att John kan göra
en rekonstruktion på järnvägsstation i Linköping.
Carin Clarén som redan åkt dit ska ansluta sig där.
- Nästa morgon står vi därför och huttrar
i den tidiga morgon dimman i väntan på att tåget
ska gå. Snart är alla där, t o m Lena Almqvist.
- När vi kommer fram till Linköping får var och
en redogöra för vad de gjorde vid tågbytet i Linköping.
Alla hade varit tillsammans utom Ylva Larsson som hade gått
för sig själv.
- På hotellet lyckas John och jag efter en del försök
hitta den person som skrivit till mig, en blandning av städerska
och prostituerad. Vi får reda på att den person som
Lilian Håkansson ämnade träffa på hotellet
var Rutger Clarén.
- Tågresan hem blir mycket dyster, särskilt sedan Ulla
Eng klargjort att en i kupén måste vara Lilian Håkanssons
mördare. Konduktören Arne Jonsson kommer och klipper
biljetterna. Plötsligt får Carin Clarén ett
utbrott och erkänner att hon skrivit det anonyma brevet.
Det var ett misstag. Hon trodde att Lilian Håkansson var
hennes mans älskarinna och hon ville skandalisera henne.
Hon antog att ingen skulle kunna tro något sådant
om Greta Seger men att Lilian skulle få skulden eftersom
det var hennes skrivmaskin. Greta Seger blir så rörd
av detta att hon lämnar kupén.
- Jag följer efter henne och får John med mig. Hela
händelseförloppet med alla dess starka minnesbilder
rullas upp. Nu var jag säker på att jag hade rätt.
Vi knackar på dörren till konduktörskupén.
Arne Jonsson öppnar med ett leende, Greta Seger är där.
Varför hade Arne Jonsson sina smörgåsar direkt
i portföljfacket förra resan. Vad behövde han plastpåsen
till? Jo, till att kränga påsen över huvudet på
Lilian Håkansson! Hon hade fortfarande en smörklick
på kinden när hon hittades. Det var Jonsson som bar
ut henne ur kupén och då drog han påsen av
henne i skydd av den päls hon suttit dold bakom. Innan vi
är framme i Östervik erkänner han. Lilian var dotter
till banmästare Håkansson och alla anställda kände
henne. Arne Jonsson var hopplöst förälskad i henne
och uppvaktade henne förgäves. Hon var högfärdig
och umgicks i societeten. När han fick höra av henne
att hon skulle ta in på ett hotell i Linköping tillsammans
med sin chef blev han så svartsjuk att han dödade henne.