Torbjörn Stålmarck I förening med mord 1962

 


"Hon som snart skulle dö satt snett framför mig vid kupéfönstret".

Jag, arkitekten Tore Nilertz satt med sex kvinnor i tågkupén. Alla utom den kvinna som gömmer sig bakom sin päls är medlemmar i hjälporganisationen "Nödens vänner" i Östervik och vi är på väg tillbaka dit efter att ha sett på Rembrandtutställningen i Stockholm. Vice ordförande Ylva Larsson, 53, är en intelligent hård ungmö. Ordförande är affärsidkerskan, fru Lena Almqvist, 55, alltid vänlig och rodnande över sin alltför väl exponerade barm. Den vackra sekreteraren heter fru Ulla Eng, 30 år. Fru Greta Seger, 61, är föreningens materialförvaltare - gift med direktören på Armaturfabriken - och kassören är fru doktorinnan Carin Clarén, 39. I Linköping har två ledamöter stigit av: vice sekreteraren fru Brita Örnfeldt och klubbmästaren och resans organisatör fröken Lilian Håkansson, 27.
Lena och Ulla går till cafévagnen. Sedan missar Greta Seger papperskorgen med ett bananskal, får en ilsken blick av Ylva Larsson, och lämnar kupén för en stund.
- När tåget bromsar in för att stanna i Östervik faller den sovande kvinnan ner på golvet. Vi ser att det är Lilian Håkansson! Konduktören tar hand om henne. Hon är död. Min fru Ingela möter mig. Snart kommer ambulansen, doktor Fagréus och John Fors, min vän kriminalassistenten. Han tar upp namnen på alla som färdats i kupén. Jag ber honom följa med hem. Vi bor numera i ett radhus vid Furugatan.
- Läkaren bekräftar att Lilian dött genom kvävning. För övrigt bara en lätt bula vid tinningen. Jag berättar för John Fors vad jag vet om Lilian Håkansson. Hon var privatsekreterare och assistent hos doktor Clarén. På hemvägen efter Rembrandtutställningen var Lilian glad och pigg. I Linköping steg hon av tåget för att stanna hos bekanta. Vi andra steg också av för att vänta på tåget till Östervik.
- Järnvägsvagnen i vilken Lilian avled har tagits ur trafik. John vill att jag följer med och inspekterar den. Jag demonstrerar var alla satt i kupén och jag hittar Lilians biljett. Den är inte stämplad för uppehåll i Linköping.
- På kvällen har "Nödens vänner" extrasammanträde i ordföranden Almqvists eleganta hem. Jag skjutsar den ordinarie ledamoten kyrkoherden Arne Nilsson dit. Han anser att prästens uppgift är att meditera och dessemellan försjunka i god litteratur. Vi är först. Lena Almqvist vackra hembiträde upplyser om att husmor är opasslig och de andra ledamöterna kommer senare. Allra sist kommer Ylva Larsson. Alla vill prata om mordet och veta alla detaljer. Ylva Larsson har redan blivit förhörd. Till sist kommer mötet igång och redan Ulla Engs uppläsning av föregående mötes protokoll väcker anstöt. Lena Almqvist ville inte att det anonyma brev som inkommit med misstankar om oegentligheter i handhavandet av materielen skulle tagits till protokollet. Ulla Eng skyller på Lena otydlighet. Ingen person utpekades i brevet, det kan också ha varit t ex kassören, Carin Clarén. Mötet beslutar att punkten ska strykas i protokollet och att ingen polisanmälan ska göras.
- John Fors kommer på kvällsbesök. Det visar sig att Ylva Larsson redan har berättat om det anonyma brevet. Jag ringer till Ulla Eng och säger att John Fors vill se det anonyma brevet. Det är sent och hon vill inte att vi kommer. Men John och jag jag åker till den Engska villan. Ingen av herrskapet är hemma. Jag får dock i djupaste förtroende veta av hembiträdet att hon brukar vara tillsammans med doktor Clarén i dennes sportstuga på Grönudden några kilometer utanför stan.
- John Fors kör oss omedelbart dit. Fors känner till stugan eftersom den förra brann ner till grunden härom året. Branden skylldes på kortslutning. Vi kör förbi en bit på den smala, mörka skogsstigen. Vi hittar en svart Volvo parkerad i skogen. När vi kommer fram finner vi sportstugan helt mörklagd. Vi smyger runt den en stund för att sedan hitta en mystisk varelse som visar sig vara Ylva Larsson ute i samma ärende som vi. Jag blir mycket förvånad men hon samarbetar med John Fors i avsikt att försöka finna det anonyma brevet. John förklarar att Ylva Larsson tidigt insåg sambandet mellan brevet och Lilian Håkanssons död. John bad henne att på mötet uppmana alla att hålla tyst med brevet.
- Nästa dag går jag till konduktören Arne Jonsson som tjänstgjort på tåget. Han är övertygad om att Lilian Håkansson levde när han besökte kupén för biljettklippning. Han berättar också att Greta Seger kommit till honom i konduktörsvagnen och gråtit för att hon behandlats illa av Ylva Larsson på grund av ett bananskal.
- När jag äter frukost med min älskade hustru ringer Carin Clarén, förtvivlad och förtörnad över polisens metoder att förhöra hennes man. John Fors har hämtat brevet hos Ulla Eng och sedan gjort skrivtester på ett antal skrivmaskiner. T o m pastorsexpeditionen har fått besök av nitiska polismän. Och mitt eget kontor, kan min duglige assistent Harald Larsson upplysa mig om.
- Jag funderar på att åka ut till Greta Seger. Kanske hon kände till vem som skrivit brevet? Jag tar taxi till stadens exklusivare områden. Snart passerar en ambulans som hämtar upp Lena Almqvist. Hennes man direktören Carl Almqvist följer med till sjukhuset. Jag träffar på Greta Seger utanför och följer henne hem. Hon är beskäftig och bjuder på kaffe och pratar gärna om sitt besök under resan hos konduktören. Lika gärna pratar hon inte om det anonyma brevet. Ännu mindre om vad som hänt Lena Almqvist.
- Det kan John Fors svara på. Lena Almqvist är narkoman. Narkotikan får hon från doktor Clarén. Mellanhanden är Ulla Eng. Hennes man advokaten tjänar inte så mycket och Ulla Eng vill ha mycket guld.
- Det anonyma brevet var skrivet på den skrivmaskin som Lilian Håkansson begagnade i egenskap av anställd hos doktor Clarén.
- Jag, Ingela och John diskuterar länge vem som kan ha haft möjlighet att använda skrivmaskinen. John Fors kastar fram hypotesen att Ulla Eng kan ha kastat det anonyma brevet och skrivit ett nytt på Lilians maskin för att kasta skulden på henne.
- Nästa morgon får jag ett brev utan avsändare. Det innehåller bara en fråga "Vem ämnade Lilian Håkansson besöka i Linköping?" Hon beställde rum i förväg på Braskens Hotell men kom aldrig till hotellet.
- Jag ringer polishuset och John Fors ber mig komma upp med brevet. På väg dit promenerar jag förbi doktor Rutger Claréns mottagning och stiger in i det eleganta huset. Inte en patient i sikte. Han tar emot mig och klagar över det faktum att han inte får några fler kunder sedan han skandaliserats som han säger. Det är inte hans ansvar att Lena Almqvist tagit för stora doser av den medicin han ordinerat.
- När jag kommer till John Fors kan jag inte hitta det brev jag kommit för att visa. Har det försvunnit hos doktorn. Jag ringer dit men får bara en smäll i örat som svar. John Fors ämnar åka till Linköping och kontaktar stadsfiskalen som emellertid avråder. Det är statspolisens sak att utröna och de har ju redan varit där. Men han kan tala med kommissarie Holmgren vid statspolisen. Det slutar med att det blir jag som får ta mig an fallet Linköping. Men först måsta jag köpa bullar och bakelser för hemma har Ylva Larsson kommit på besök. Hon föreslår att Ingela ska bli klubbmästare efter Lilian Håkansson men främst vill hon att Lena Almqvist ska lämna ordförandeskapet sedan hon avslöjats som narkoman. Självklart erbjuder sig fröken Larsson att själv axla denna mantel. Detta får Ingela att säga ifrån på skarpen att ingenting ska bestämmas förrän Lena har tillfrisknat. Det blir en nyttig läxa för Ylva Larsson. Mitt i allt ringer John och säger att hela sällskapet ska åka med till Linköping i morgon så att John kan göra en rekonstruktion på järnvägsstation i Linköping. Carin Clarén som redan åkt dit ska ansluta sig där.
- Nästa morgon står vi därför och huttrar i den tidiga morgon dimman i väntan på att tåget ska gå. Snart är alla där, t o m Lena Almqvist.
- När vi kommer fram till Linköping får var och en redogöra för vad de gjorde vid tågbytet i Linköping. Alla hade varit tillsammans utom Ylva Larsson som hade gått för sig själv.
- På hotellet lyckas John och jag efter en del försök hitta den person som skrivit till mig, en blandning av städerska och prostituerad. Vi får reda på att den person som Lilian Håkansson ämnade träffa på hotellet var Rutger Clarén.
- Tågresan hem blir mycket dyster, särskilt sedan Ulla Eng klargjort att en i kupén måste vara Lilian Håkanssons mördare. Konduktören Arne Jonsson kommer och klipper biljetterna. Plötsligt får Carin Clarén ett utbrott och erkänner att hon skrivit det anonyma brevet. Det var ett misstag. Hon trodde att Lilian Håkansson var hennes mans älskarinna och hon ville skandalisera henne. Hon antog att ingen skulle kunna tro något sådant om Greta Seger men att Lilian skulle få skulden eftersom det var hennes skrivmaskin. Greta Seger blir så rörd av detta att hon lämnar kupén.
- Jag följer efter henne och får John med mig. Hela händelseförloppet med alla dess starka minnesbilder rullas upp. Nu var jag säker på att jag hade rätt. Vi knackar på dörren till konduktörskupén. Arne Jonsson öppnar med ett leende, Greta Seger är där. Varför hade Arne Jonsson sina smörgåsar direkt i portföljfacket förra resan. Vad behövde han plastpåsen till? Jo, till att kränga påsen över huvudet på Lilian Håkansson! Hon hade fortfarande en smörklick på kinden när hon hittades. Det var Jonsson som bar ut henne ur kupén och då drog han påsen av henne i skydd av den päls hon suttit dold bakom. Innan vi är framme i Östervik erkänner han. Lilian var dotter till banmästare Håkansson och alla anställda kände henne. Arne Jonsson var hopplöst förälskad i henne och uppvaktade henne förgäves. Hon var högfärdig och umgicks i societeten. När han fick höra av henne att hon skulle ta in på ett hotell i Linköping tillsammans med sin chef blev han så svartsjuk att han dödade henne.