Loulou Forsell Döden går på operan Wahlströms 1955 (1946) 256 sidor

Ann Wigert, 26-årig journalist, hängiven operaälskare och bokens jag. Joachim, hennes arbetskamrat.

Madeleine Agneau, en skolkamrat från ungdomstiden i Schweiz, nu internationellt känd operasångare. Hon är gift med en charmerande arkitekt, Maurice Leroux. På välkomstpartyt finns också Madeleines väninna från skoltiden, Elsa Lange. Hon har en äldre bror, Peter Lange. Elsa Lange har också en fästman, ingenjör Magnus Renner. Där finns också Operans förste kapellmästare, svensk-italienaren Tino Vecci. En sångerska Linda Manner är hans hemliga älskarinna.

Jag blir mycket attraherad av Peter Lange och Joachim blir svartsjuk och i sin tur fascinerad av Madeleine. När jag söker upp Madeleine efter operakonsertens slut rusar Ingenjör Renner ut. I sin loge ligger Mdeleine död med en kniv genom hjärtat. (det visar sig att hon också är heroinförgiftad). Jag ringer polisen, men först efter att ha ringt min tidning. I rummet intill logen, som är Linda Manners loge ligger Joachim snarkande. Han är förgiftad.

Kommissarie Mark kommer, en känd man från mitt yrke som kriminalreporter. Han vill samla att de 8 "misstänkta" hemma hos mig för ett första förhör! Och inte får jag skriva om det! Stämningen är mycket tryckt och snart kommer aggressionerna till uttryck. Själv känner jag mig anklagad! Magnus Renner berättar att hans avsikt varit att döda madame Agneau. Men att mordet redan var utfört när han kom.

Linda Manner ringer hem till mig sent på kvällen och ber mig enträget komma. Hon känner sig hotad till livet. Hon berättar om vad hon varit med om på kvällen. En man ringer och kräver att hon ska sluta med "urpressningsgrillerna". Jag blir chockad, blir bjuden på konjak och ett pulver och somnar som en stock. När jag vaknar på morgonen ligger Linda mördad med en papperskniv i ryggen. När kommissarien kommer har jag Lindas blod under naglarna. Inte undra på att han börjar bli misstänksam!

Och så blir det en ny "diskussion" med kommissarien. Nu i polishuser.
Efter en stund visar det sig att alla har ljugit om hur de tillbringade natten då Linda mördades. Elsa t ex hade besökt Leroux på hans hotell (hon var hans älskarinna). Vecci var ute och promenerade med Lindas bostad som mål. Magnus Renner besökte Linda. Och Joachim kände Madeleine sedan 4 år tillbaka.

Jag går på sen kvällsbio. När jag kommer hem ringer Elsa och säger att Renner skjutit sig. Sedan ringer kommissarien och vill att jag ska komma till Renners bostad. Denna är spartansk och helt fylld av bibliska motiv. Han har lämnat efter sig ett brev i vilket han bekänner allt. Men kommissarien tror att brevet är falskt. Han misstänker mig! När jag gå hem i natten känner jag mig förföljd. Jag springer till porten. En man är efter mig. Jag känner ett stick i ryggen!

Jag väcks till liv av Peter och Joachim och anhålls för mord! I cellen hittar jag av en tillfällighet i blusen den papperslapp som kan rentvå mig. Den etikett som suttit på flaskan med mordgiftet. Det står Peter Lange på lappen, får vi veta senare.

Hur ska mördaren avslöjas? Jag föreslår att jag ska debutera på Operan i "Romeo och Julia" som ett sätt att rekonstruera mordet och få mördaren att självmant avslöja sig genom att gen honom tillfälle att mörda mig, det slutgiltiga vittnet.

Jag är nästan mer rädd för att ensam stå på scenen än för att bli lönnmördad. Kanske särskilt för att konstapel Johansson inte kommer att vika från min sida.

Efter första akten är jag helt slut. Jag blir ensam med Peter Lange. Han ger mig en spruta för att bli piggare. Nu är jag förgiftad. Men inte. I stället är det Elsa dom försöker döda mig med kniven efter nästa akt. Men hon skjuts i handen av min påkläderska Agnes som visar sig vara kommissarie Mark utklädd. Elsa gör sedan självmord i cellen.

Och det hela slutar med att Joachim på sitt klantiga men uppriktiga sätt friar till mig! Och jag för hicka av blyghet.
Detta är den klart sämsta hittills