Bo Baldersson Mord herr talman Bonniers 1977 (1975) 214 sidor

Statsrådet, politisk oskuld med 16 barn och ett barnbarn, äldsta dottern Eva har fått barn
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag. Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för hjärtbesvär.

Boken börjar med att statsrådet och jag ska bese några stora fastigheter. Dessa behöver statsrådet eftersom han finansierar en organisation som tar hand om krigsskadade barn. Utanför Mellanstad i Mälardalen finns dessa. Där finns också Gripsholms slott. Vi ska bo hos Johan Åkerblom, 55 år, tredje vice talman i riksdagen. Det är snarast en stormaktsgård från Gustav Vasas tid. Hans fru Elsa är bortrest på några veckor för att hälsa på barnen.

Gustaf Wallman f d poliskommissarie vill sälja sitt hus. Hela tomten är omgiven av en hög gul mur med elektrisk tråd. Innan vi släpps in av Elvira Elmgren, hushållerska, måste vi legitimera oss. För att komma till Wallman måste vi passera ytterligare en port med legitimationstvång. Wallman är rullstolsbunden sedan han skjutits i ryggen av en förrymd brottsling. Girig vill han ha ett högt pris för huset.

I närheten ligger Silfverhus där vi träffar Fru Silfverlod och hennes dotter Maude Silfverlod i fyrtioårsåldern. Jag fattar genast tycke för denna behagliga dam.

Tillbaka hos talmannen blir det lunch till vilken han bjudit några gäster: Michael Körmendi, från Ungern 1956, läkare med dålig ekonomi som forskar i psoriasis, Hubert Hallander, ung kyrkoherde som predikar om Helvetet och Harriet Hallander, hans hustru, tidigare bibliotikarie. Körmendi är Wallmans läkare och en av de mycket få han släpper in i sin bepansrade borg. Han är nämligen rädd för att bli mördad.

När vi promenerar från Åkerbloms lunch hittar vi en man högt uppe i en gran försedd med kikare utanför Wallmans egendom. Han presenterar sig som Nisse Nord, författare. Han tycks göra allt för att slippa skriva i den hyrda stuga han bebor.

(Nu följer en beskrivning av alla de mediciner jag måste ta varje morgon. Många har biverkningar och jag måste därför ta piller mot dessa som i sin tur har biverkningar … Det är en omständlig procedur. Men påstå inte att jag är inbillningssjuk!)

Nu ska vi köpa Wallmans hus. När statsrådet säger sig vara nöjd med köpesumman börjar den girige säljaren genast att försöka sälja lösöret utöver priset. Och han behövde extra pengar om han skulle lämna huset innan vintern. Men nu behövde Wallman förbereda oss på veckans läkarbesök så vi fick vänta. Medan statsrådet och jag slumrar in på verandan genomförs läkarbesöket. Doktor Körmendi kommer och går och lämnar en knivdödad Wallman efter sig i sängen. Skrik och tjut. Polis tillkallas. Tre kvart senare återkommer Körmendi och grips direkt.

Men statsrådet är inte övertygad om att allt gått till som det ser ut (eller är det hans morbida längtan efter ännu ett fall att reda ut?)

Först har man hittat en gömd nyckel till Wallrams kassaskåp. I detta en noggrann lista över utpressningsoffer. Sedan genomför statsrådet "experiment". Han klär ut sig som Körmendi och lyckas skrämma slag på både mig och hushållerskan. Polisen accepterar tanken på att mördaren kan ha varit en annan. Sedan hittar man i ett kärr en cykel som liknar Körmendis och väska och kläder under en sten i skogen. Förväxlingen är ett faktum.

Det finns 12 utpressningsoffer. Körmendi inte bland dem men däremot makarna Hallander och fröken Silfverlod (vilket jag direkt opponerar mig som överhuvudtaget möjligt). Samt Nisse Nord.

Polisen gör en rekonstruktion men varken jag eller hushållerskan kan identifiera de utklädda Hallanders, fröken Silverlod eller Nord som mördaren.

(är inte Elmgren i maskopi med mördaren?)

Vi besöker fru Silfverlod, dottern är till min stora besvikelse inte hemma samt Nisse Nord som statsrådet bryskt anklagar för mord.

Sedan besöker vi Körmendi som redan förlorat många patienter. "Ingen rök utan eld" så tänker en svensk. Funderar på att flytta till sin bror i USA.

Sedan är det fröken Silfverlods tur. Jag lyckas övertala statsrådet att min böjelser för henne kanske kan få henne att öppna sig och på det sättet räddar jag henne undan hans indikreta angrepp. Vi blir snart personliga och jag är nära att fria till henne då en ryttare på häst som vi tidigare sett i omgivningen rider rakt på oss och omöjliggör alla vidare konversation. Det är naturligtvis statsrådet på häst med inspelningsutrustning. Inte för att han vill vara indiskret men för att kunna dokumentera en eventuell bekännelse från Maudes sida. Sedan hittade han inte bromsen på hästen och då skenade den. (dråpligt avsnitt).

Nästa dag tvingar jag statsrådet med mig till Silfverlods för att be om ursäkt och reda upp allt så att inte mina chanser fördärvas. Men vi har oturen att se Maude med gymnastikkäpp (?) och helt naken, som det ser ut. Vi kastar oss genast in bakom några buskar. Men snart nyser statsrådet och vi blir uppmärksammade som tittare. Speciellt besviken blir hon på sin Vilhelm som också ligger i buskar - precis som hennes pappa gjorde! Där försvann det äktenskapet.

Sedan till prästgården. Här ska statsrådet visa sin eminenta förhörsmetod av prästfrun. ;em därav blir ej mycket mer än att lyssna på Hallanders begravningstal.

En annan som börjat skriva är Nisse Nord. Vi tvingas lyssna på ett av hans alster.

Johan Åkerblom vill höra mig berätta än en gång om hur den falska doktorn uppträdde. Det är något som inte stämmer? Kan det vara så här:

(Wallmans hund som alltid skäller på obekanta, skällde inte då den falska Körmendi kom. Hunden hade Elvira fått av sin bror för ett år sedan. Var det brodern som hunden kände igen eller var Elvira i maskopi med mördaren och hade stängt inne hunden?

Efter lunchen träffar jag på Nisse Nord flåsande i motionsspåret. Han faller ihop och erkänner gråtande att han får ingenting gjort med skrivandet. Han erkänner och Wallmans utpressning av hans fifflande på banken.

På väg till Stockholm och riksdagen prejas vår bil av en beväpnad terrorist. Statsrådet kör till kanslihuset. Det är ledaren för den "underjordiska revolutionära armén" i Paraguay. Han vill söka asyl i ett "folkdemokratiskt" land. Nu förhör man mig huruvida Sverige är ett sådant land. Utan att alltför mycket avvika från sanningen blir han snart övertyga om att han befinner sig i ett mönsterfolkdemokratiskt land, låter vapnet falla, faller i mina armar och hyllar fortfarande landet när han omringas av polisen. (ett dråpligt avsnitt. Var det verkligen Ebbe Carlsson som var författaren?)

Vi är i riksdagshuset. Talman Åkerblom vill gärna visa runt. Samtidigt ska en proposition om huruvida lärare fortfarande skulle ha plit att vakta på raster. Om båda sidorna röstar "rätt" kommer lotten att avgöra. När talmannen visar källarutrymmet för Grovsopor kan jag inte motstå freselsen. Dörren går i baklås bakom talmannen och statsrådet. De kan inte komma åt att trycka på knapparna! Den borgerliga reservationen vinner. Lärarna är fria från plikten. Statsministern rasar.

Sedan Åkerblom druckit champagne framhäver han sin förträfflighet när det gäller att lösa mordgåtan. Det retar statsrådet att han inte förstår talmannens antydningar. På kvällen åker vi till riksdagshuset för att pressa ur talmannen hans kunskap om vem som är mördaren. Vi finner honom emellertid dödad med talmansklubban. I bordet har han rispat "Pal". Detta får statsrådet att direkt från dåvarande statsministern Olof Palme om denne åstundas! (själv ser jag ett klart samband med namnet på nämnda hund, Pålle). Statsrådets andra förslag är "palt" då det är gjort av blod!

När statsrådet får med mig till Silfverhus på natten för att med kniv ta prov på ansiktsfett från de två damerna går det riktigt galet. De vaknar med knivarna mot strupen och statsrådet grips. Han är genast beredd att fly. Han tänker ta sig ut på taket och från en närbelägen fastighet hoppa. Därför uppmanas jag att iklädd brandförmansuniform vara där med brandsegel och med alla barnen till hjälp. Det lyckas under barnens jubel. Statsrådet snor sedan ett polisbil med två uniformer som passar oss båda. Därför kan vi lätt ta oss igenom de vägspärrar som satts upp efter statsrådets rymning.

Statsrådet lyckas med fröken Elmgrens hjälp ordna en ny rekonstruktion. Hallanders, Silfverlods och Nisse Nord, alla får de klä sig i rock och mössa och cykel och bege sig till verandan där jag och statsrådet satt gömda bakom ett skynke.

(hundens reaktion beskrivs vid var och en av de fem personernas presentation: "åtskilligt av skall och gläfs", "läxade upp inkräktaren", "ett nytt obehärskat utbrott", "dansade sin krigsdans", "ritualenlig utskällning". Och efter stund kommer jag på att den enda av de i boken nämnda personerna som som hunden känner är ju Körmendi. Är det doktorn som hade klätt ut sig till sig själv? Genialiskt i sin enkelhet)

Statsrådet får Elmgren att ringa till mördaren och säga att om hon inte får 20000 kr samma kväll så ska hon avslöja för polisen vad hon kommit på. Och mycket riktigt dyker Körmöndi upp beredd att bakifrån sticka kniven i Elmgren då statsrådet stoppar honom med pistol.

Efter gripandet är Körmöndi samarbetsvillig och förklarar att han lånat pengar av Wallman för sin forsknings skull. När Wallman bestämt sig för att flytta utomlands krävde han in pengarna. Annars skulle han driva Körmöndi i konkurs. Han hade också kännedom om någon tvivelaktig åtgärd Körmöndi gjort sig skyldig till tidigare. Han kom på idén att klä ut sig till sig själv och sedan döda Wallman och ta den skuldsedel Wallman hade förberett. till sidans topp