Bo Baldersson Partiledaren avgår med döden Bonniers 1983 287 sidor

Statsrådet, politisk oskuld med 16 barn och ett barnbarn, äldsta dottern Eva har fått barn
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag. Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för hjärtbesvär.

Jag tillbringar som vanligt min påtvingade sommarvecka på Lindön. Men denna gången inträffar inga mord. Jag erinrar mig i stället ett minne från ett soligt Skåne en tidig septembervecka för ganska många år sedan.(Är det intressantare att förlägga tidpunkten till en period då SAP satt i regeringsställning?)

Bertil Lundberg, statsminister arbetar hårt för att vinna opinionssiffror för partiet veckorna innan valet. Av någon anledning tar han med statsrådet (och mig) på en turné till väljarna. När vi är i Skåne kommer bud från Sigurd Östergren, hedersdoktor, tidigare chef för olika departement och partiledare före Lundberg. Han vill hjälpa till i valrörelsen från sitt Blekingeskär där han numera befinner sig.
Sylvia Östergren, hans hustru i andra giftet
Isabella Wellander, Sylvias dotter, reklammänniska. Lång, mörk, blodfull
Ivar Wellander, Isabellas man, överviktig kamrer. Han var fet redan som min elev som barn.
Hillevi Hallin, Sylvias dotter, dietist. Kort ljus, späd.
Harald Hallin, hennes make, arkitekt
Elna Pettersson, hushållerska och Sigurds förtrogne.

Sigurd Östergren är den helt dominerande i familjen. Dock sätter sig Sylvia emot att han ska låta sig intervjuas. Hälsoskäl anförs. Det får bli en skriven artikel i DN i stället.

Sigurd drar sig till den lilla skrivarstugan på tomten. Låser in sig. Får inte störas.
Ankommer som en galning i motorbåt:
Kjell Stål, kommunalråd i Fredriksstad. Han vill påverka Sigurd att donera alla de öar han äger till kommunen.

Bertil Lundberg beger sig på svampplockning. Statsrådet och jag på utflykt. Till skrivarstugan. Jag placerar mig på en trädgårdsmöbel utanför. Läser Plutarchos, på originalspråket. En timme senare ser jag fortfarande statsrådet och Lundberg i ekan för att fiska. Ivar Welander dyker upp med vildhallon som han vill bjuda svärfar på. Sedan kommer den andre mågen med verktyg för att laga dasstaket. Och sedan Hillevi för att säga till om middagen. Därefter är det Kjell Ståls tur. Han har en grenklyka i handen. Letar efter vatten!

Statsrådet kommer tillbaka efter fisketuren. Vill ha ut Sigurd. Finner honom död i sin stol. Dokktor anlitas. Konstaterar kärlkramp.

Statsrådet undersöker Sigurds sovrum. Ett gevär på väggen hänger fel.
Snart är naturligtvis statsrådet och jag åter i skrivarstugan. Låset dyrkar han upp. Vi upptäcker en diktafon där Sigurd läst in sitt tal. Efter talets slut hör man "Nej, nej! Ta bort…" och en duns. Skrämdes han ihjäl. Och i så fall av vad?

Han lockar mig till "Brohults gamla fina gård". Men det är änkans boplats. Först träffar vi hushållerskan Elna Pettersson, den enda kategorin människor som statsrådet uppför sig artigt och normalt emot. Under förevändning av att det handlar om en statistisk undersökning lyckas han få reda på en hel del fakta. Bl a att Östergren olyckades med sin Mercedes så att hans första fru omkom. Mot Sylvia, "strålande, magnifik", går statsrådet på (t ex rotar efter papper i skrivbordet) så att hon, psykiatern, tar hjälp av Elna och får upp statsrådet på "britsen". Han ordineras Valium som han tror är "uppiggande". (Tydligt att författaren inte har mycket till övers för psykiaterskrået!)

Nästa morgon kommer statsrådet på att det måste vara Bertil Lundberg som är mördaren. Motiv avundsjuka. Men då han just ska förklara honom anhållen blir det Lundberg som i stället kräver att statsrådet gör sin insats i valarbetet. Annars blir det avsked som minister.

(Och nu måste statsrådet ut och knacka dörr. I ett villaområde i Hörby. Har lokal pamp med som stöd. Det kan väl inte handla om SAP nu. Det måste väl vara Centerpartiet han representerar! 119-127)

Sedan lurar han med mig till Skurup. Där bor herrskapet Hallins. Harald bara spikar upp isolerande plattor som ska spara energi. Statsrådet ställer naturligtvis närgångna frågor till först Hillevi och sedan Harald. Han skyller på mig!

Sedan till Provinsbanken i Fredriksstad. Där är Ivar kamrer. Men han återfinns i ett litet rum, nästan en skräpkammare. Läsandes en bok i smyg. Skyller på att hand ordinarie rum repareras. Tror att flera av släkten är alkoholister – inklusive statsministern och hushållerskan. Men framför allt f d fru Östergren!

På reklamfirman blir vi däremot utkörda när statsrådet börjar med sina intrikata frågor.

Nästa dag vill jag till Glimmingehus men vi hamnar på Fredriksstads stadshus. Ritat av SAR Harald Hallin. Där hittar vi kommunalrådet Stål. (och ett ironiskt exempel på hur kommunalmän arbetar (177-180)

Stål har bild på moster Gerda på skrivbordet. Han bär ständigt slidkniv och kan hantera en slagruta. Han måste väl ändå vara en centerpartist.

(Sedan tränger statsrådet in i Ståls lägenhet via balkongen. Plötsligt kommer det besök. Det är avlägsna släktingar som inte setts på 20 år. Själv presenteras jag som hemhjälpen!)

Nu en sammanfattning av läget (199). Vad kan det vara som skrämt Östergren? Hade han en fobi för något? (Kanske för igelkottar? Vilhelm hittade ju en sådan innanför dörren när han gick in för att hitta den döde! Kjell Stål kommer just som Vilhelm upptäcker igelkotten och Bara Kjell Stål säger att Östergren tycker om och brukar mata dem. Men just så borde ju en mördaren försöka luras!)

Och nu måste statsrådet hålla valmöte i Åhus. Som vanligt säger han så många "sanningar" att han slipper hålla fler tal (210-215)
Östergren var "partiets gamle ledare"

(Nu läser "partiledare" tidningen. Är det Lundberg? Han är ju i varje fall statsminister? Han funderar på "politikerföraktet". Han läser i tidningen om hur moderatledaren, folkpartiledaren, "sosseledaren" och centerledaren angriper honom. Och "kommunistledaren" vill han själv attackera.)

På väg till Blekingeskär i mörkret. Ratten lossnar. Men då hastigheten är liten undkommer både statsrådet och jag utan skador. I huset träffar vi Hallins, Welanders, Sylvia, Lundberg och Stål. Plus Elna förstås.

Stål framför att Sigurd lovat att donera "Sigurd Östergrens naturreservat". Elna vill inte svara på huruvida hon varit vittne till samtalet eller ej.

Och mycket riktigt mördas hon någon timme senare i sitt lilla hus på tomten. Ihjälslagen

(Nu är det klart att det är något annat som skrämt Östergren än mördaren, eller snarare som mördaren använt sig av för att skrämma honom. ) Det kommer statsrådet på när han sett mig byta till läsglasögon. Samma var fallet med Östergren som när han skrev omöjligen kunde ha sett någonting på långt håll. "Lillpojken" som titta på fotona från mordplatsen hade upptäckt vad det var.

Men det var Bertil Lundberg som var mördaren. När han grips i kyrkan efter begravningen. Lyckas han få i sig en gift ampull och avlider. I fickan har han ett brev där han förklarar allt. Det var oron över partiets låga opinionssiffror veckorna innan valet som fick honom att satsa på att den förre partledarens död och begravning skulle kunna vara den injektion partiet behövde för att bevara sin makt och Lundberg sin position. Han tänkte använda Östergrens fobi för ormar. En orm i lådan med skrivmaskinspapper skulle skrämma ihjäl honom. Men hur få ut ormen efteråt. Jo, en insmugglad igelkott skulle kunna döda den och äta upp den.

Chocken kom då Elna Pettersson berättade att hon kände till Östergrens skräck för ormar och att hon viste hur han dött. Jag var tvungen att slå ihjäl henne. Och nu lämnade jag fingeravtryck och jag förstod att polisen var mig på spåren. till sidans topp