Bo Baldersson Statsrådet i tiden Bonniers 1980 266 sidor

Statsrådet, politisk oskuld med 16 barn och ett barnbarn, äldsta dottern Eva har fått barn
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag. Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för hjärtbesvär.
Ingvar Brodén, centerpartistisk riksdagsman med hängmustasch och radhus i Täby. Han är ordförande i den utredning om Våld på allmänna platser som statsrådet låter hålla till i Spångavillan för att äntligen några resultat ska uppnås. (beroende på bristande lugn i mitt eget hyreshus på Bastugatan på Södermalm, tvingas jag själv vistas där på samma gång).
Lars Mörck, departementssekreterare, stor och bufflig.
Maj-Britt Johansson, bibliotekarie. Vårdar far och fostrar son.
Georg Stallemyr, lång skådespelare med maliciös mun och uttrycksfulla ögon.

På natten vaknar jag av åskan och då jag ska försöka göra mig lite eget te i köket finns där en dam redan: Rut Rahme, ung studierektor i Huddinge, med jeansdräkt och afro-frisyr. Snart dyker en annan förskräckt upp: Cecilia Carlberg, redaktör på Damjournalen. Lång, elegant, ser ut som Marlene Dietrich. Hon letar efter sprit. Snart kommer också Per Wickenfeldt, kuvertfabrikör med figur som en modern ölflaska, skattefixerad. Och med frän konjaksdoft.

Sedan kommer Åsa Sjölander, flickaktig boutiqueinnehaverska med omväxlande flätor. hästsvans samt egen motionsbana. Livrädd för åskan. Och så till sist också Maj-Britt. Kvar i sömnens rike finns bara statsrådet, Stallemyr och Mörck.

(Någon hade sagt eller gjort något mycket märkvärdigt!? Att någon nämnde "Curt"?)

Innan jag gick och lade mig hittar jag under handfatet utanför det gemensamma tvättrummet ett papper med en mystisk, maskinskriven text.
På morgonen blir jag vittne till hur Maj-Britt bryskt läxar upp sin son Patrik som kör rally med morfars rullstol.
Till nästa morgons frukost kommer inte Mörck. Han satt i sin fåtölj skjuten med två skott, ett i hjärtat och ett i munnen.
(
en massa anonyma poliser anländer och gör sitt jobb som vanligt)
Sedan träffas statsrådet och jag i Mörcks rum (det fina gästrummet hade han tjatat sig till, med eget badrum!) Vi leter efter det "signalement" som en mördare alltid lämnar efter sig. (
en bra sammanfattning på sidan 57).

På foto av liket upptäcker statsrådet att klockan på armen inte helt täcker det vita området utanför solbrännan. Någon har bytt ut klockan! Ett besök på tidningsredaktionen avslöjar att Cecilia Carlberg bär Mörcks klocka. Hon bytte den mot sin egen, sedan han mördats eftersom hans bar en inskription från henne sedan en kort tid av förälskelse.

(en skröna om hur en DN-journalist intervjuar Fälldin som tolkar allt som sker i världen helt inskränkt utifrån sin egen gård och bygemenskap (86-88). Det är kanske inte lika roligt att skriva om de borgerliga politikerna)

Sedan fortsätter vi att hälsa på de misstänkta. Ingvar Brodén bor i ett radhus i Täby. Jag har visat statsrådet "chiffermeddelandet" och han letar genast upp Brodéns skrivmaskin under förevändning om att gå på dass. Chiffret är skrivet på maskinen och dottern avslöjar på vad sätt. Brodén erkänner att han blivit så trött på Mörck att han satt sig att skriva ett brev där han ber om att få lämna utredningen. Då gick ljuset och av misstag placerade han fingrarna en rad för högt upp därav den mystiska texten. Dessutom har han alibi för mordtillfället. Då var han ihop med en kvinna. Diskretion hedersak!

(berättelse om ett sammantröde mellan ledande socialdemokrater (103-106) det är kanske roligare att skriva om dem – om hur de ska vinna tillbaka väljarna och makten. Ett förslag är kollektivröstning, fackföreningsordföranden får lämna så många röster som facker har medlemmar, alla på SAP förstås! Det skulle bli den "största demokratiska reformen sedan ATP".)

Statsrådet experimenterar med taxblod på sin pyjamasjacka. Han tror att det är en blodig sådan jag hör någon tvätta i smyg. (En dråplig historia där jag slår vad om att man lätt kan göra sig kvitt en sådan. Men det visar sig omöjligt (109-115)

Det är Per Wickenfeldt som alldeles riktigt försökt tvätta en blodig pyjamasjacka. Han låg sömnlös och tänkkte låna en bok av Mörck och blev då nedblodad.

(Regeringssammanträde om det stora budgetunderskottet. Man ska väl ändå inte börja spara! (127-132)

Statsrådet kommer med nya fotografier från sovgemaken. Nu är det Maj-Britt Johanssons tur. En liten vit snibb vid kudden. Och sedan hem till patricierhuset. Där är Patrik och den rullstolsbundne, blinde morfadern, f d översten Nils Dagberg. Hon erkänner att näsduken är en mans men inte Mörcks.

Sedan är det Ruth Rahmes tur. Statsrådet förbereder sig på ett högtidligt mottagande från skolans och elevernas sida, han minns från sin egen skoltid då biskopen kom på besök. Men mottagningsgruppen är inga andra än eleverna i rökrutan. Var har då Ruth Rahme ihop med Mörck? Jo att hon lånat 20000 kr av honom mot en skuldsedel.

Och sedan till karaktärsskådespelaren Georg Stallemyr den ende som inte kan vara mördaren eftersom han hade sovrummet mittemot statsrådets och detta vaktades natten igenom av en livvakt. (men hur vet man att han verkligen gick in i sovrummet? Eller att Mörck kanske mördades i Stallemyrs rum? Sedan flyttades han till sitt eget rum på något sätt varvid möbler vältes)

Jag gör ett eget besök hos Maj-Britt Johansson som jag funnit stort behag i. Vi har det mycket trevligt tillsammans men så måste hon hastigt till jobbet (det är naturligtvis statsrådet som ringer falskt) och jag får ta mig an åldringen. Och det är inte roligt. Och pojken som binder mig och "torterar" mig.

(En rolig berättelse om hur den nya riksdagen skulle välja talman. Det leds av ålderspresidenten, den gamle ministern. Denna tänker mest på vilken byggmästare han ska anlita och avger därför av misstag den ene av dessa som riksdagens beslut, Erik Axelsson. Statsrådet som just kommer in i kammaren hör sitt namn nämnas, eller åtminstone näst intill, rusar fram och skriker: Jag antal valet! )

Nya fotografier visar att Mörck har ett kyssmärke i nacken. Är det Åsa Sjölanders läppstift? Statsrådet försöker få mig att passionerat kyssa henne. I stället lurar Åsa på honom att tävla i joggning och hinderbana som kör honom helt slut.

Vilket inte hindrar honom från att bli alltmer övertygad om att det är ett crime passionell. Han ordnar en rekonstruktion av brottet i Spånga villan. Beställer breda dubbelsängar till sovrummen från Firma Boudoir, med nattlinne i fisknät, champagne på byrån o s v. Alla ska komma i en "eråttisk" stämning och avslöja sig.

Sedan lurar statsrådet mig genom att visa mig en plats där jag ska ta emot gästerna. Det är mig ovetande under misteln. De kvinnliga kommittémedlemmarna kysser mig alla och jag känner mig mycket viril och åtråvärd. Han vill ha avtryck av läppstiftet.

Under middagen flödar champagnen och aggressioner utlöses. Jag drar mig undan i biblioteket med en bok men då kommer Åsa Sjölander. Hon gråter och säger att hon hörde när någon sköt Lars. Men hon såg ingen. Hon kanske gömde sig i garderoben när någon kom för att inte bli avslöjad hos Mörck i sängen.

Det blir en dramatisk avslutning när pojken Patrik kommer in, släcker ljuset och skjuter med en knallpulverpistrol mot Åsa så att hon svimmar. Men det är så att det är den gamle översten som kände sig tvingad att göra av med svinet Lars Mörck, som han tyckte, för att hans dotter blivit så beroende av honom.

(åter en ny stil på denna boken som mer påminner om de tidigare. Var "Statsrådet sitter kvar" en tillfällighet? Nu är det mer koncentration på själva mordfallet. Statsrådet får t o m positiva omdömen av Vilhelm, som att han är en handlingsmänniska och beredd att riskera livet för sina närmaste.
Man får nu associationen till Sherlock Holmes och doktor Watson. Det är t o m så att Vilhelm här fantiserar om att bli hedersdoktor och statsrådet är ju alltid klipskare när det gäller att utreda mordfall än polisen! Men spänningen saknas ju fullständigt! )
till sidans topp