Bo Baldersson Statsrådets klipp Bonniers 1986 300 sidor

Statsrådet, politisk oskuld med 16 barn och ett barnbarn, äldsta dottern Eva har fått barn
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag. Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för hjärtbesvär.

Boken inleds med en skrift av "mördaren" om hur han förbereder mord på sin morbror Johan. Han överraskas av fru Pettersson, städhjälp.

Själv har jag ärvt ett mindre antal aktier i Elektro-Kyl. Detta ger statsrådet intäkt för att ta med mig till Johan Lindström, överingenjör, herre till Rävlunda gård. Johan är syssling till honom och har arbetat i Elektro-Kyl. Själv är han fortfarande intresserad av dödsorsaken då Johans fru Johanna dog för 20 år sedan.

Johan tar hjärtligt emot dem. Han presenterar sin enormt vackra brorsdotter, Tora Hiroshige, innehavare av hundgård. Har japansk mamma. Vi träffar två av Johans systersöner, Ragnar Rudmo, systerson, skräckfilmsregissör och Martin Malm, VD för tvättmedelsbolag. Johan bjuder in oss båda till festen på Johanna-dagen. Johan tar oss med på en promenad över sina ägor. Vi kommer till utsiktsberget med sin bråddjupa ättestupa. Johan lutar sig fram för att plocka en ovanlig rödsyssla och faller över kanten. Han klamrar sig fast vid en förkrympt tall och det är en tidsfråga när han ska störta ner i döden. Martin Malm räddar honom med fara för eget liv (och jag ger Malm en räddande hand!). Jag blir för detta Toras hjälte. Och hennes skönhet gör mig till hennes slav.

Den 20 juli ska statsrådet och jag till Johan Lindströms namnsdagsfest. Men statsrådet insjuknar hastigt i blindtarmen så jag får åka själv. En av mina favoritnicéer, Charlotta, kör mig. Nu får jag också träffa Claes Collander, systerson, tidningskåsör med sin vackra och eleganta fru Christina Collander, heminrederska. . Och Per Ek, Johans äldsta systers yngsta son, herre till sex salladsbarer och halvbror till Claes och Ragnar. Alla har olika fäder.

Jag får Tora till bordet vid middagen. Det kändes som "att få mandeln i gröten". Själv trivs Johan med Christina.
Klovkan 12 går Johan till sängs. Och jag också. På morgonen väcks jag av ett ljud. Någon ropar på hjälp. Det är Christina som funnit Johan död. Skjuten i bröstet. Ett gevär bredvid honom.

Nästa dag är jag åter på Lindön. Med min bok "Kalmarunionens slutskede". Statsrådet dyker upp. Han har rymt från sjukhuset sedan han hört att Johan mördats. Han vet att någon som övernattade måste vara gärningsmannen eftersom hemvärnet övat utanför och gjort det omöjligt för någon utomstående att komma in i huset. Statsrådet vill ha rapport om middagen kvällen innan mordet. Eftersom jag talat mest med Tora hela kvällen påstår jag att dett skett då jag funnit henne lite misstänkt. Och att jag ska fortsätta fråga ut henne idag.

Jag kommer ut till den lilla ön Fyn. Tora är lika vacker och oemotståndligt som någonsin. Hon får mig att dricka kaffe! Hon får mig att hjälpa till vid en av hundarnas förlossning! Men jag upptäcker också att hon har ett gevär i städskåpet.

(Statsrådet får lektioner i "det politiska talandets konst" inför höstens val (1985?) (80-83). Senare lektion i utrikespolitik (114-116) och vidare i andra ämnen.

Snart är statsrådet på fötter igen. Han drar mig iväg till fru Pettersson i Norrtälje. Och lyckas få henne att minnas den gången i våras då ett av gevären var borta ett tag. Det får statsrådet att i smyg (han skjuter mig nästan av våda) rekonstruera mordförsöket i maj.

Nytt är att mördaren får komma till tals. Först i bokens inledning. Sedan på sidan 96 då ett nytt brott planeras. Kan man få ledtrådar genom att läsa dessa passager?
Mördaren kallar Johan för "morbror Johan". Kör bil (egen?). Har mycket god kunskap om Johans vanor. Har kopia på husnyckeln. Är det den vackra Tora? Hennes föräldrar dog när hon var 12 resp. 17 år. Sedan bodde hon några år på Rävlunda. "Johanna var en underbara människa". Om Johan nämner hon inget. Johan var hennes farbror.

Mördaren har bil. En ganska iögonenfallande (133)

Mördaren har tagit kontakt med fru Pettersson. "Jag såg att hon visste något och att hon var rädd" (147).

"Jag besöker fru Pettersson. Har ett vapen med. Hon vill först inte släppa in mig" (180).

"Jag ska döda henne genom att köra över henne med bilen en sen kväll när hon cyklar hem i mörkret" (209)

"Tänk om morbror Johan upptäckt mordförsöket och talat om det för någon. Då är det mer än fru Pettersson jag måste göra av med" (227) (detta pekar väl på Martin Malm som genom att rädda livet på Johan ville övertyga denne om att detta i så fall bara var falska rykten?) - Och jag fick rätt!

Nästa besök får kåsören Collander. Han pratar nästan omkull statsrådet innan denne till sist försynt får ställa några frågor. Han har aldrig hållit i ett gevär men statsrådet lurar honom att skjuta genom att locka en massa fiskmåsar till hans älskade jordgubbsodling och då skjuter han skrämskott.
Jag hälsar på Tora igen och får en trovärdig förklaring till geväret. Jag får lura statsrådet med mina detektivliga framgångar för att han inte ska kasta sig över henne som utfrågningsoffer.

Sedan tillsammans iväg till Ragnar Rudmo, filmregissören. I filminspelningsateljén. Flera filmer spelas in samtidigt.

Och sedan till Per-Eriks salladsbar i Gamla Stan. Han slänger ur sig att han vet vem som är mördaren.

Och sedan till Storängsgatan där Christina Collander är i färd med att ordna en möbelutställning. Hon har mycket att säga om sin makes vanor och ovanor.

Sedan blir det besök på direktör Malms kontor. Frånskild. Dottern bor hos mamman.

Jag besöker åter Tora och blir så förtjust i henne att jag nästa dag följer hennes råd att solbada!

En kontroll av var Per-Erik är gör honom orolig. Kanske är mördaren honom på spåren? Är det kanske Martin Malm? Vi jagar tillsammans den sistnämnda. I jakten bli statsrådet beskylld för att ha stulet portmonnän från en gammal kvinna och blir i sin tur jagad av polis. Vi tvingas "lifta med" Sjuglasvagnen, kungens galakaross. Till sist tar vi oss till gäststugan på Rävlunda. Där ligger Per-Erik i sängen. Men inte mördad utan jätteförkyld. För honom som skriver böcker om hur man ska undvika sjukdomar genom grönsaksdiet är det ett jättefiasko att själv visa sig sjuk.

Jag besöker Tora igen. Hon har erbjudits att köpa en fin avelstik men sakna likvida medel. Jag lovar henne 75000 kr som jag har på sparbanken.

Nu ska vi hem till filmregissören Ragnar Rudmo. Ingen hemma men statsrådet utnyttjar ett ohaspat källarfönster. Vi överraskas av en beväpnad granne men statsrådet lyckas få övertaget genom att inbilla honom att han är taxeringsintendent som också är grannen på spåren.

Nästa dag kommer statsrådet utklädd till påskkärring, förlåt zigensk spåkvinna. Han ska spå Christina Collander och få henne att avslöja sig. Jag ska sitta bakom en buske och vara vittne. Men det enda som kommer fram är Christinas åsikter om statsrådet och om mig, ingendera särskilt hedrande.

Nästa dag vill statsrådet ta itu med Tora Hiroshige men jag avleder intresset mot Claes Collander. Här kommer vi in genom altandörren och överraskas av städfrun med gevär i handen. Här räddar oss statsrådet genom att framträda som från ohyresbekämningsbolaget Antikackerlack.

Sedan ska vi klä ut oss och överraska Martin Malm med mat och mycket dryck så att han ska försäga sig (fyndigheten upphör aldrig). Men Martin dricker snart så att han somnar.

Nästa dag åker jag till Tora. Hon har just tvingats skjuta en av sina hundar som var sjuk. Jag måste trösta henne och stannar över natten. Statsrådet blir utom sig av oro.

Efter begravningen av överingenjör Lindström samlas samma lilla krets på Rävlunda gård som varit samlad där tre veckor tidigare. På kvällen finner statsrådet och jag Claes Collander död, just ihjälslagen med en krocketklubba. Innan han dör säger han "Han dödades för skatten". Alla tror vi att de handlar om Gustaf Vasas skatt som enligt sägnen grävts ner på gården.

Kommissarien kommer och samlar alla i Stora salen.

Och plötsligt slås statsrådet av en tanke. Skatten betyder ju den fiskala skatten, arvsskatten.

Vi slås då båda ner bakifrån och jag vaknar upp i en bil bakbunden. Jag kämpar med repen och just när mördaren är på väg att kasta ner statsrådet från en klippa kommer jag loss och slår ner mördaren med en ficklampa. Det är Martin Malm.

Martins privatekonomi var hårt trängd, han behövde arvet. Men tidpunkten för morbroderns död var mycket viktig p g a arvsskattens konstruktion. Det gällde att döda honom då aktierna stod lågt. Och skatten blev minimal. Därför var han tvingad att rädda Johan då denne höll på att falla ner för stupet. Då stod aktierna så högt att arvsskatten kunde ta tagit hela arvet.

Jag bestämmer mig för att gifta mig med Tora. Statsrådet försöker muta mig med en halv miljard kronor till "Vilhelm Perssons Fond" men jag är ståndaktig. till sidans topp