Statsrådet, politisk oskuld med 16 barn
och ett barnbarn, äldsta dottern Eva har fått barn
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag och berättare.
Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för
hjärtbesvär.
(Nu har sossarna åter
vunnit regeringsmakten och frågan uppstår vad de ska
göra med Statsrådet. Argumenten är många
både för och emot att han åter ska bli justitieminister.
Någon menar att han skulle göra större skada om
han fick tid att ägna sig åt sina företag, andrar
menar att man borde mörda honom, kanske leja "Schakalen"
eller be Tage hjälpa till. Det är ju ändå
han som en gånga värvat honom!)
Åter på väg mot det obligatoriska sommarbesöket
på Lindö. Men först ska vi bese Vikbo kyrka. En
medeltida dopfunt har för mig en stor charm. I kyrkan träffar
jag en studiekamrat, Hjalmar
Lundberg, kyrkoherde. Något alldeles
fasansfullt har hänt.
Han är på väg till födelsedagsbarnet Hillevi Hilmersson,
gårdsägare, statsrådsänka och 82. I ställer
för presenter vill hon att födelsedagsgäster utför
"små" praktiska tjänster åt henne.
Inge tycks våga neka. Bara mig Vilhelm tycker hon ha rätt
till vila. Hjalmar måste måla om smedjan. Statsrådet
byta takpannor.
Tore Täll, TV-chef och recensent, måste laga gräsklipparen.
Birgitta Billström, bok-förläggare, plockar bär. David Dahlman,
docent i orientaliska språk, med en apas hårväxt
och utseende, reparerar ett trägolv.
Tora Täll, hälsohemsföreståndarinna med mannekängfigur,
skrapar en båt. Som skulle kunna mörda den gamla apan!
I skogen träffar jag Arvid
Alfvén, läkare intresserad
av historisk patologi. Jag känner genast frändskap.
Klockan 4 träffas alla vid kaffebordet. Den snålas
kakor, kex av olika sorter, serveras. Men innan kaffet har Arvid
och Hjalmar en pratstund i gårdskontoret.
Plötsligt hörs knackningar från elementet som
överröstar gnabbet vid kaffebordet.
Det kommer från gårdskontoret. Där ligger Alfvén
död och Lundborg döende.
Statsrådet och jag träffar poliskommissarien. De båda
blev förgiftade med klibbrot. Giftet fanns i i en termoskanna
med kaffe.
Läkaren menar att orsaken till att Lundborg överlevde
var hans starka önskan att göra det. Han yrade om att
"han måste finna honom".
Statsrådet litar inte på Hilmas uppgifter och tar
med mig på en intervju. Och alldeles riktigt kaffet bereddes
inte av de två förgiftade utan av Hilma. Hon kokte
och bar ned kaffet och satte det utanför dörren.
Sedan besöker vi Lundborg på sjukhuset. Han är
förvånansvärt pigg.
Han vill inte låtsas vid att han pratat om att finna någon.
Inte heller avslöja vad Alfvén talat med honom om.
En prästhemlighet!
Sammanfattning av läget
med statsrådet liggande i gräset (92f)
Alfven viskade "Den var inte tom" i dödsögonblicket
(viktigt? Kan det betyda
att lokalen där de satt - den tidigare pastorsexpeditionen
- inte var tom, att där fanns någon annan?)
Besök hos Tora Täll. Träffar Dahlman. Han efterfrågar
brev från sin försvunna fru. (det är väl inte hon som fanns på pastorsexpeditionen?)
Hälsohemmet ute i ödemarken. Statsrådet tar sig
naturligtvis in genom ett öppet fönster. Hittar ett
väl sönderrivet papper i papperskorgen. Den underbart
vackra Tora anländer men lugnas av att statsrådet bjuder
henne på hennes egen sherry. Hon är mycket missnöjd
med sin man. Problemet är att hon skrivit över alla
sina tillgångar på honom (var det han som var det avsedda mordoffret?).
Efteråt lägger statsrådet pussel med pappersbitarna.
Ett brev från Alfvén där han skriver att han
inte älskar henne längre!
Vi ger oss ner till byn Vikbo för att söka information
från ortsbefolkningen. Tore Täll smusslar med två
stora resväskor dom han hämtat hos handlaren. Vad finns
det i dom? Jo, mat och godis som han i smyg säljer med god
förtjänst till hans hustrus bantarklienter.
(Vilhelm är inte förtjust
i att skriva brev. Det är inte svaren vi vill ha utan tillfredsställelsen,
själva brevfriden, vi känner då vi svarat. Ju
längre det dröjer med svar på vårt eget
brev ju bättre! ! Lagom stor korrespondens är "postogram
på 50-årsdagen och en krans till jordfästningen"!
s 143f)
Statsrådet lockar med
mig till Alfvéns hus. Det brinner! Statsrådet, alltid
villig att undsätta andra, även med eget liv som insats,
rusar in och räddar en medvetslös Hjalmar Lundberg.
Någon hade hällt ut bensin och sedan lurat Lundberg
att komma med ett telefonsamtal. (Vad är det för en fasansfull hemlighet Lundberg
har fått ta del av som präst? Det är väl
inte Dahlman som fejkat ihop sin avhandling? Ett akademiskt svårt
brott! Eller har han dödat och gömt sin "bortresta"
fru någonstans. "Den var inte tom"!)
Statsrådet har hittas en lapp som Lundberg tappat. Med sifferkombinationer.
Till förtjusande bokförläggaren Birgitta Billström
åker jag däremot gärna. Alfvén lämnade
in sitt manus alldeles innan han dog. En bok om Främre Orientens
kultur och historia. En del handskrivet och därför gav
hon boken till David Dahlman att läsa för att slippa
själv.
Statsrådet hör hur
en advokat Jonasson ringer till sekreteraren och frågar
var manuskriptet finns. Men det finns ingen Jonasson i advokatregistret.
Snabbt iväg till Dahlmans hus. Allt är i en röra
i huset. Och Dahlman själv ligger under sängen. En tragedi?
Nej, Dahlman har vänt upp och ner på hela huset för
att leta upp sina hängslen. (eller är detta en lögnaktig förklaring
till röran i huset?)
Mer spaning på platsen? Statsrådet har ordnat inskrivning
av oss båda på Hemmet som Tora Täll driver! Vi
blir kroppsvisiterade och blir klädda i en heltäckande
svart kroppsstrumpa. Och får sedan en spartansk lunch. Sedan
utsätts vi för terapiformen Lek och Lust med dans. En
enda ständig plåga som upphör först med middagens
morotsavkok. Vi måste rymma. Statrådet rånar
några ungdomar på godis. Slår sönder en
godisautomat. Vi tar oss till Dahlmans. Där har varit inbrott.
Silverskedarna och manuskriptet är borta.
(En kort inslag från
en "livvakt" som har som uppgift att bevaka statsrådet
för Palmes räkning. Han står emellertid inte ut
länge).
Jag får ett anonymt brev. Jag ska infinna mig på Historiska
Muséet och ha med mig 500 kr annars kommer för mig
generande bilder att spridas. Det är naturligtvis statsrådet
- utklädd till vaktmästare som lurar mig. Han har skrivit
liknande brev till alla inblandade. Någon måste vara
mördaren och avslöja sig på det sättet.
Börjar med Hillevi. Men där avslöjas statsrådets
förklädnad direkt. Under hot om att ringa Aftonbladet
tvingas statsrådet att köpa hennes gård för
flera miljoner.
Lika lite framgång med sina utpressningsknep har han hos
Tora Täll. Hon tycker att utpressarbrevet är "omtänksamt
och rart" (216).
I kyrkan vid mötet med maken Tore Täll är statsrådet
mer framgångsrik vad gäller att Tore betalar 500 kr
för sitt "lilla felsteg", men vad gäller mordutredingen
ger mötet lika litet som innan.
Vid Dahlmans jaktstuga håller det däremot att gå
galet. Dahlman skjuter statsrådet med sitt jaktgevär
sedan han tvingat honom att gräva sin egen grav. Bara det
faktum att skottet är löst räddar hans liv.
(Ett kort mellanspel: statsrådet
berättar om ett presidentbesök av ett svart statsöverhuvud
från ett Oljeland i Afrika som kom till Sverige för
att diskutera ett lån till svenska staten. Allt gjorde för
att visa ett solvent land med hög levnadsstandard)
Både jag och statsrådet oroar oss över vad som
kan hända Hjalmar Lundborg trots hans polisbevakning. När
vi kommer till hans stuga är han försvunnen. Enligt
ett brev har han åkt till Israel. På mattan hittar
jag åter en papperslapp, nu med 14 sifferkombinationer.
Statsrådet är övertygad om att hemligheten är
att söka i Israel. Han berättar för mig på
planet dit. Alfvén har nog hittat en grav. "Den var
inte tom…" (handlar
det om att han funnit graven med Jesus i. Han som borde vara uppstånden?). Alfvén anförtrodde sig
åt Lundborg innan han dog.
Någon följer efter oss på planet. Framme i Tel
Aviv får vi upp spåret på Lundborg. Statsrådet
hittar lösningen på sifferkombinationerna. Den finns
i Bibeln. Det handlar om det enda i världen som måste
vara tomt (Nämligen
precis vad jag misstänkte d s s att Alfvén övertygat
Lundborg om att han funnit en grav med Jesu kropp i. )
Lundborg, trots den kyrkans
man han var, dödade Alfvén för att denne inte
skulle kunna publicera fakta om att Jesu kropp fanns på
Jorden. till sidans topp