Bo Baldersson Statsrådet och den utsträckta handen Bonniers 1983 275 sidor

Statsrådet, politisk oskuld med 16 barn och ett barnbarn, äldsta dottern Eva har fått barn
Margareta, hans fru, Vilhelms lillasyster
Vilhelm Persson, läroverksadjunkt. Bokens jag och berättare. Historielärare. Tillfälligt tjänstledig för hjärtbesvär.

(Nu har sossarna åter vunnit regeringsmakten och frågan uppstår vad de ska göra med Statsrådet. Argumenten är många både för och emot att han åter ska bli justitieminister. Någon menar att han skulle göra större skada om han fick tid att ägna sig åt sina företag, andrar menar att man borde mörda honom, kanske leja "Schakalen" eller be Tage hjälpa till. Det är ju ändå han som en gånga värvat honom!)
Åter på väg mot det obligatoriska sommarbesöket på Lindö. Men först ska vi bese Vikbo kyrka. En medeltida dopfunt har för mig en stor charm. I kyrkan träffar jag en studiekamrat,
Hjalmar Lundberg, kyrkoherde. Något alldeles fasansfullt har hänt.
Han är på väg till födelsedagsbarnet
Hillevi Hilmersson, gårdsägare, statsrådsänka och 82. I ställer för presenter vill hon att födelsedagsgäster utför "små" praktiska tjänster åt henne. Inge tycks våga neka. Bara mig Vilhelm tycker hon ha rätt till vila. Hjalmar måste måla om smedjan. Statsrådet byta takpannor.
Tore Täll, TV-chef och recensent, måste laga gräsklipparen. Birgitta Billström, bok-förläggare, plockar bär. David Dahlman, docent i orientaliska språk, med en apas hårväxt och utseende, reparerar ett trägolv.
Tora Täll, hälsohemsföreståndarinna med mannekängfigur, skrapar en båt. Som skulle kunna mörda den gamla apan!
I skogen träffar jag
Arvid Alfvén, läkare intresserad av historisk patologi. Jag känner genast frändskap.
Klockan 4 träffas alla vid kaffebordet. Den snålas kakor, kex av olika sorter, serveras. Men innan kaffet har Arvid och Hjalmar en pratstund i gårdskontoret.
Plötsligt hörs knackningar från elementet som överröstar gnabbet vid kaffebordet.
Det kommer från gårdskontoret. Där ligger Alfvén död och Lundborg döende.
Statsrådet och jag träffar poliskommissarien. De båda blev förgiftade med klibbrot. Giftet fanns i i en termoskanna med kaffe.
Läkaren menar att orsaken till att Lundborg överlevde var hans starka önskan att göra det. Han yrade om att "han måste finna honom".
Statsrådet litar inte på Hilmas uppgifter och tar med mig på en intervju. Och alldeles riktigt kaffet bereddes inte av de två förgiftade utan av Hilma. Hon kokte och bar ned kaffet och satte det utanför dörren.
Sedan besöker vi Lundborg på sjukhuset. Han är förvånansvärt pigg.
Han vill inte låtsas vid att han pratat om att finna någon. Inte heller avslöja vad Alfvén talat med honom om. En prästhemlighet!
Sammanfattning av läget med statsrådet liggande i gräset (92f)
Alfven viskade "Den var inte tom" i dödsögonblicket
(viktigt? Kan det betyda att lokalen där de satt - den tidigare pastorsexpeditionen - inte var tom, att där fanns någon annan?)
Besök hos Tora Täll. Träffar Dahlman. Han efterfrågar brev från sin försvunna fru.
(det är väl inte hon som fanns på pastorsexpeditionen?)
Hälsohemmet ute i ödemarken. Statsrådet tar sig naturligtvis in genom ett öppet fönster. Hittar ett väl sönderrivet papper i papperskorgen. Den underbart vackra Tora anländer men lugnas av att statsrådet bjuder henne på hennes egen sherry. Hon är mycket missnöjd med sin man. Problemet är att hon skrivit över alla sina tillgångar på honom
(var det han som var det avsedda mordoffret?).
Efteråt lägger statsrådet pussel med pappersbitarna. Ett brev från Alfvén där han skriver att han inte älskar henne längre!
Vi ger oss ner till byn Vikbo för att söka information från ortsbefolkningen. Tore Täll smusslar med två stora resväskor dom han hämtat hos handlaren. Vad finns det i dom? Jo, mat och godis som han i smyg säljer med god förtjänst till hans hustrus bantarklienter.
(Vilhelm är inte förtjust i att skriva brev. Det är inte svaren vi vill ha utan tillfredsställelsen, själva brevfriden, vi känner då vi svarat. Ju längre det dröjer med svar på vårt eget brev ju bättre! ! Lagom stor korrespondens är "postogram på 50-årsdagen och en krans till jordfästningen"! s 143f)

Statsrådet lockar med mig till Alfvéns hus. Det brinner! Statsrådet, alltid villig att undsätta andra, även med eget liv som insats, rusar in och räddar en medvetslös Hjalmar Lundberg. Någon hade hällt ut bensin och sedan lurat Lundberg att komma med ett telefonsamtal. (Vad är det för en fasansfull hemlighet Lundberg har fått ta del av som präst? Det är väl inte Dahlman som fejkat ihop sin avhandling? Ett akademiskt svårt brott! Eller har han dödat och gömt sin "bortresta" fru någonstans. "Den var inte tom"!)

Statsrådet har hittas en lapp som Lundberg tappat. Med sifferkombinationer.
Till förtjusande bokförläggaren Birgitta Billström åker jag däremot gärna. Alfvén lämnade in sitt manus alldeles innan han dog. En bok om Främre Orientens kultur och historia. En del handskrivet och därför gav hon boken till David Dahlman att läsa för att slippa själv.

Statsrådet hör hur en advokat Jonasson ringer till sekreteraren och frågar var manuskriptet finns. Men det finns ingen Jonasson i advokatregistret. Snabbt iväg till Dahlmans hus. Allt är i en röra i huset. Och Dahlman själv ligger under sängen. En tragedi? Nej, Dahlman har vänt upp och ner på hela huset för att leta upp sina hängslen. (eller är detta en lögnaktig förklaring till röran i huset?)
Mer spaning på platsen? Statsrådet har ordnat inskrivning av oss båda på Hemmet som Tora Täll driver! Vi blir kroppsvisiterade och blir klädda i en heltäckande svart kroppsstrumpa. Och får sedan en spartansk lunch. Sedan utsätts vi för terapiformen Lek och Lust med dans. En enda ständig plåga som upphör först med middagens morotsavkok. Vi måste rymma. Statrådet rånar några ungdomar på godis. Slår sönder en godisautomat. Vi tar oss till Dahlmans. Där har varit inbrott. Silverskedarna och manuskriptet är borta.
(
En kort inslag från en "livvakt" som har som uppgift att bevaka statsrådet för Palmes räkning. Han står emellertid inte ut länge).
Jag får ett anonymt brev. Jag ska infinna mig på Historiska Muséet och ha med mig 500 kr annars kommer för mig generande bilder att spridas. Det är naturligtvis statsrådet - utklädd till vaktmästare som lurar mig. Han har skrivit liknande brev till alla inblandade. Någon måste vara mördaren och avslöja sig på det sättet.
Börjar med Hillevi. Men där avslöjas statsrådets förklädnad direkt. Under hot om att ringa Aftonbladet tvingas statsrådet att köpa hennes gård för flera miljoner.
Lika lite framgång med sina utpressningsknep har han hos Tora Täll. Hon tycker att utpressarbrevet är "omtänksamt och rart" (216).
I kyrkan vid mötet med maken Tore Täll är statsrådet mer framgångsrik vad gäller att Tore betalar 500 kr för sitt "lilla felsteg", men vad gäller mordutredingen ger mötet lika litet som innan.
Vid Dahlmans jaktstuga håller det däremot att gå galet. Dahlman skjuter statsrådet med sitt jaktgevär sedan han tvingat honom att gräva sin egen grav. Bara det faktum att skottet är löst räddar hans liv.
(
Ett kort mellanspel: statsrådet berättar om ett presidentbesök av ett svart statsöverhuvud från ett Oljeland i Afrika som kom till Sverige för att diskutera ett lån till svenska staten. Allt gjorde för att visa ett solvent land med hög levnadsstandard)
Både jag och statsrådet oroar oss över vad som kan hända Hjalmar Lundborg trots hans polisbevakning. När vi kommer till hans stuga är han försvunnen. Enligt ett brev har han åkt till Israel. På mattan hittar jag åter en papperslapp, nu med 14 sifferkombinationer.
Statsrådet är övertygad om att hemligheten är att söka i Israel. Han berättar för mig på planet dit. Alfvén har nog hittat en grav. "Den var inte tom…" (
handlar det om att han funnit graven med Jesus i. Han som borde vara uppstånden?). Alfvén anförtrodde sig åt Lundborg innan han dog.
Någon följer efter oss på planet. Framme i Tel Aviv får vi upp spåret på Lundborg. Statsrådet hittar lösningen på sifferkombinationerna. Den finns i Bibeln. Det handlar om det enda i världen som måste vara tomt (
Nämligen precis vad jag misstänkte d s s att Alfvén övertygat Lundborg om att han funnit en grav med Jesu kropp i. )
Lundborg, trots den kyrkans man han var, dödade Alfvén för att denne inte skulle kunna publicera fakta om att Jesu kropp fanns på Jorden. till sidans topp