Här återkommer nu samma personer som i "Offret". Man kan "betrakta den som en fristående fortsättning på "Offret".
Elisabeth Tengwall, 42, med maken Klas-Uno och dottern Maria, 15, är där. De har en ny hushållerska,
fru Mårtensson.
Liksom Odile Tengwall, 25, med sin make Herbert
(tandläkare och bror till Klas-Uno).
Nya är de två syskonbarnen Jean och Michel Mathieu.
Vidare Julia och Stefan
Hammar med den besvärlige adoptivsonen
John-Henry, 12. Han är frilansjournalist och hon översätter
deckare.
Ny familj är Britta
och Göran Marcusson med dottern Eva, 17. Han
är i livsmedelsbranschen och hon är sjuklig. Har ledgångsreumatism.
Dottern går i skola i Höganäs. De har också
en pojke, Patrick. Starkt utvecklingsstörd.
(Jenny B: deckarsåpornas
mästarinna)
Boken inleds med att Elisabeth ställer
till med det årliga knytkalaset. En mentalpatient har rymt
från S:ta Maria, (Helsingborg)
en kvinnomördare. Kenneth Andersson, 24 år.
Tros gömma sig någonstans i Kullabygden.
Elisabeth lämnar kalaset i förtid. Hon funderar över
den irritation och hat som finns grannarna emellan.
Parallellt med händelserna i boken löper en dagbok som "mördaren" skriver. I dagboken nämns "i tredje person" Odile, Britta, Elisabeth och Julia. Så antingen är dagboksskrivaren en man, ett barn eller en helt okänd person. Troligen är det en av de 4 makarna. Han har "en högst förtjusande hustru". "Min förtjusande lilla fru" säger Klas-Uno. Han låter henne teckna en stor livförsäkring. (36). Jag tror att författaren vill att läsaren ska tro att han är dagboksskrivaren. Men jag tror inte det. Men vem är det?
Odile är modell åt Elisabeth (som i Offret). Nu föreställer hon Madame Recamier. Elisabeths första tavla av Odile skars sönder av Elisabeths bror Lorentz, som varit Odiles älskade. (och som sedan mördades av Odiles och Herberts hushållerska i "Offret"). Elisabeth antyder att Odile har nya älskare. Och det stämmer. Nu är det Göran Marcusson som älskar henne. Men hon gör slut.
Han gillar inte att bo på landet. Hon kommer att död helt smärtfritt. Döden kommer att uppfattas som en olyckshändelse. Sedan lämnar han "hus och hem att skötas av andra".
Maria Tengwall och tre andra ungdomar som börjat med meditation i garaget klagar hos Julia över att John-Henry snokar på dem och kikar genom fönstret. John-Henry nekar. Men Stefan tar honom på bar gärning nästa gång. En tredje gång nekar han igen. Blir arg och rymmer hemifrån. Gömmer sig hos Eva. Julia blir tveksam. Tänk om det är mentalpatienten som smyger på flickorna.
Den 15 december ska det ske. Hotellrum är beställt i Lund till kongressen. Mordredskapen ryms i fickan. Sovrummet ligger åt baksidan (Brittas?). Mannen ska döda sin hustru. Av inre nödvändighet. Han är emot våld.
Han är nu kongressdeltagare i Lund. En
framgångsrik yrkesman.
(Kan det vara någon annan än Herbert?)
Han lurar en kollega med dåligt ölsinne
och somnar på hans bilnycklar. Halv två kör han
hem i kollegans bil. För att mörda sin fru. Han smyger
sig in och lägger många sömntabletter i hennes
glas. Sedan hon somnat tänder han på täcket. Han
åker tillbaka i kollegans bil och tar sig in på hotellet
utan att märkas.
Det går som han vill. Huset brinner ner, tydligen orsakat av sängrökning. Odile kvävs av röken.
Kommissarie Nilsson vi Helsingborgspolisen (f d kriminalinspektören).
Nej det är Orvar Nilsson.
Tandläkaren Tengwall identifierar resterna av liket via tänderna.
Det var Britta som upptäckt branden. När Herbert inspekterar resterna av huset kommer en bil och en kvinna. Herbert tror att det är Elisabeth. Men det är Odile! Dock inte återuppstånden från det döda. Hon har varit i stugan i Småland. Hon har varit där med Göran. För sista gången. Hon hade lånat Elisabeths bil. Elisabeth skulle övernatta hos pojkarna och det gjorde hon trots att man senare bestämde att låta dem sova över hos fru Mårtensson. Det är ELISABETH som är mördad.
Nu kan det inte längre vara fråga om sängrökning eftersom Elisabeth var icke rökare. Det måste vara mord och kommissarie Sanger i Malmö får hand om ärendet.
Klas-Unos alibi håller. Och det gör
också Herberts. Men det är konstigt att Herbert skickat
sin frimärkssamling till värdering bara en vecka innan
branden.
Britta Marcusson har sett en person smyga i närheten av villan
innan elden bröt ut. Det låter som om hon har sett
mer än vad hon vill avslöja.
Något senare då Odile fått
överta Elisabeths bil blir hon attackerad av en man i sitt
garage. Han kysser henne men flyr då han hör John-Henry
närma sig. Klas -Uno tar honom tillfånga. Det är
Kenneth Andersson.
Sanger förhör honom. Han tycks veta mycket om mordbranden.
Men har han själv gjort det eller sett någon annan?
Sanger är med på begravningen. I Brunnyby kyrka.
Några dagar senare ringer Odile till Sanger. Hon har "hittat
nånting". I handskfacket i Elisabeths bil hittade hon
tändare och cigaretter. Rökte Elisabeth i smyg? Var
det förklaringen till branden? Nej, någon har lagt
dit rökattiraljen senare? Uppgiften är nu att spräcka
Tengwalls alibi. Och när Sanger pratar med Stig Aronsson
som den man hette som Tengwall utnyttjat som alibi kommer han
på klockbedrägeriet.
Men det är Klas-Uno Tengwall som Sanger finner skyldig. Motivet är den stora livförsäkringen.
Jag gick på dubbelbluffen! Boken antydde motiv för Klas-Uno och det var han! Mordet var alltså inte ett misstag.
(Det är mer familjeterapi än deckare. Mer modern TV-såpa än deckarsåpa. Jenny B:s stil och innehåll är verkligen annorlunda nu mot de två första mystiska böckerna. Hon har väl blivit feminist - och kanske socialist! Men bokens andra hälft är faktiskt verkligen spännande. Och bluffen höjer kvaliteten betydligt)