I en liten lägenhet på Långvinkelsgatan 72 i Helsingborg bor 1943 Therèse Tellgren med Carl och flickorna Nen, 15, och Anne, 20. De bor i ett tråkigt hyreshus. Gubben Ahlberg är husvärd. Malte Berggren, tobakshandlaren, extraknäcker som minkuppfödare. Inkomsterna är få och skattmasen Rolf Gräsland kommer på besök. Men han blir bjuden på Nens 15-års kalas. Andra gäster är:
Olle på Storgatan, konsertmästaren och hans fru med Sankt Bernardshunden Wodan, Wanda Brenner, sångerska och pianist, med sonen Folke, några år yngre än Nen, Sergej, målaren, tant Louise Lundgren. ungmö, teosof och konstnärinna, Annes förlovade fänriken Holger och dennes bror Stig, och till sist Christian Christiansen, en ung dansk som vill hyra det möblerade rummet. Christian har flytt från Danmark. Han är bagare och arbetar på nätterna. Nen blir kär i honom.
Han bjuder henne på bio.
Nen städar frivilligt Christians ru, hittar danska tidningar om kriget, och en lyxig pyjamas med monogram som inte alls går ihop med honom.
Under depressionens år på 30-talet blev Nen vittne till hur hennes pappa tog livet av sig. Det gav henne en visshet om "att ingenting någonsin kunde bli värre än detta".
När varmvattnet släpps på gäller det att bada. Även om Nen drar sig för att passera de mörka källargångarna för att komma till det gemensamma badrummet. När hon ska gå tillbaka ser hon en man gömma sig i en blindgång. Hon springer till tobaksaffären för att ringa. Malte Berggren erbjuder sig att titta efter i källaren. Medan Nen passar affären kommer en man in och köper cigaretter. Han liknar på pricken mannen i källargången.
Längre upp i huset bor familjen Heickel. De har många barn. Många män besöker familjen. Barnens pappa sitter i fängelse. Modern bor med barnens farbror. Det bråkas väldeliga. Det är fadern som kommit tillbaka. Det är han som är mannen i källaren. På natten vaknar Nen av brandrök. Någon har anlagt mordbrand i källaren.
När städar Christians lägenhet upptäcker hon ett livsmedelsförråd i byrålådan och en stor summa pengar gömda i en teburk.

Flyktingtragedierna i Sundet ökar. Lik av drunknade flyter i land. Christian försvinner. Nen tar hand om hans pengar och gömmer dem under badkaret. Hans gode vän Peder Hartvig ska bo i rummet.

En ung judisk pojke Benjamin Gollantz söker upp henne. Han berättar om hur han som den ende av många judar lyckats ta sig över till Sverige tack vare Christian och hans båt. En man angav dem för tyskarna. Han har även angivit Christian. Han finns nu i Sverige.
Peder Hartvig kommer och ber Nen hämta pengarna. När de gemensamt lämnar badrummet i källaren kommer Benjamin och sticker en kniv i bröstet på Peder. Det är han som är angivaren.

Nen vågar inte avslöja för någon vad som hänt. Liket upptäckts och kommissarie Wånge få hand om utredningen.

Boken slutar med att Carl hoppar av sina studier på Teknis, börjar på Kopparverket och erbjuds en plats i det nu leddiga rummet av Nen.
(Detta är ingen "deckare". Boken är en beskrivning av krigets Helsingborg sett med den 15-åriga Nens ögon. Det är en självbiografi. Som deckare får den bara ett (1) poäng!)

till sidans topp

(inledningen på boken är lite Mary Andersson aktig, och det är ingen gott betyg, åtminstone i deckarsammanhang. Barnrikehusen på Långvinkelsgatan i helsingborg i stället för Sorgenfri i Malmö? Måste vara författarinnans barndomsbeskrivning. Nen = Jenny?)