I ett rivningshus nära Stortorget i Malmö
har författarna möte. Där är Vera Kruuse,
författare med 4 böcker, deckare på tre år,
bra recensioner. Pseudonym Vanja Elmers. Hon känner sig likgiltig
inför allt i världen. En begynnande depression? Hon
träffar Frank Selander, tidigare underbarn. Nu starkt alkoholiserad. Har
har just kommit ut med sin första bok på 6 år.
"Lik som en herdinna". Förlag Victor i Alvesta.
Vera kan inte låta bli att ta hand om honom. Känner
att han vitaliserar henne. Hon får hans bok för att
läsa. Den har en bild på en död flicka i Ulla
Winblad utstyrsel på framsidan. Vera känner igen miljön
från trakten i Skåne mellan Svensköp och Sätaröd.
I trakten av Linnekullaravinen på Linderödsåsen.
I den förfallna direktörsvillan efter "Marmeladkungen"
hade Frank tidigare haft vilda fester.
Frank berättar om sitt ungdomsäktenskap med Louise. Och om sin andra fru som tidvis fock honom nykter
Där finns också "kändisparet" systrarna Violet och Eartha Marklund (poetissan och deckarförfattarinnan). Rolf Berggren, ung dynamisk romanförfattare från Helsingborg.
Vera som själv har en enkel sommarstuga
i närheten av ravinenen åkertill Linnekullaravinen.
Där hittar hon ett "klädbylte" som är
en död flicka, en avbild av bokens framsida. Hon ringer Malmöpolisen
och kommissarie Paul Sanger. De har träffats för 8 månader sedan.
Då gällde saken en död man, överkörd
av sin egen bil några hundra meter från Veras hus.
Rättsläkaren är Carl
Lundh, brottsplatsundersökaren heter
Bengt Magnusson och Sangers båda assistenter, Rosén och Stjärna
är också med.
Vera gör en undersökning i hemlighet av den gamla förfallna
villan. 20 års förfall syns. Inuti villan såg
det ut som för 20 år sedan då Frank Selander
efter en av sina vilda fester lämnat huset för att med
sin Louise åka till USA. Night and Day ligger fortfarande
på skivtallriken. Den senaste dagstidningen är daterad
8 juni 1955. Samma dag som mordet ägde rum i Franks bok (denna noggranna anspelning på
boken tror jag är ett villospår, mordet har nog en
helt annan bakgrund). Hon känner att
hon måste ha tag i Frank. Men han ligger helt berusad. Och
han vägrar att se något samband mellan den döda
flickan och hans bok.
Journalisten Jonsson försöker pumpa Sanger på nyheter.
Sanger förhör Vera Kruuse.
En tandläkare identifierar den döda flickan; Ingela Brandt,
20 år, fotomodell från Malmö. Mamma i USA, syster
i Paris.
Vera tar sig åter i hemlighet till direktörsvillan.
Hittar ett brev adresserat till Anita
Feldt i Kristianstad. Avsändare är
Ulla Johannesson, Pilgatan 18, i Malmö. På Pilgatan hittar
Vera en gammal dam, Emma
Lagergren. Hon minns Ulla som försvann
spårlöst för 20 år sedan. Emma har sparat
tidningsklipp från 1955 som Vera får läsa. Troligen
deltog Ulla i en kostymfest kvällen innan hon försvann.
Vera får också reda på att Ulla mor Birgit bodde
i Landskrona. När Vera kommer hem från en promenad
är breven borta.
Sanger åker till Paris för att underrätta Madeleine Brandt att hennes syster omkommit. Hon är liten och späd och följer med Sanger till Malmö. Där har hon en bekant, Anders Ollén, som visar sig vara Ingelas fästman.
Vera letar upp Birgit Johannesson. Vera får ett klassfoto från studentexamen. När hon ringer från en telefonkiosk till Frank blir hon nedslagen och medvetslös. En kvinna erbjuder sig att köra henne till sjukhuset. Frank rapporterar till Sanger att han känt igen ett namn från den klasslista vars namn Vera läst upp då telefonen plötsligt lagt av. Marie Högstedt hette hans f d fru som flicka. Sanger ringer upp Landskronapolisen.
Kvinnan (som alltså är Franks f d fru) är inte alls på väg till sjukhuset då Vera smärtsamt vaknar upp. Hon sitter bredvid Gert Cervin i baksätet. Också han från klassfotot. Men kvinnan kallar honom Jörgen! Bilen är på väg mot Linnekullaravinen. Kvinnans avsikt är att få Frank fälld för morden. Hon erkänner att hon dödat Ulla av svartsjuka. När Frank skrev sin bok blev hon rädd att han tänkte avslöja henne och tog då till knepet att döda Ingela på ett sätt så att Frank skulle få skulden. Vera lyckas fly, rätt i famnen på Sanger som varit dem på spåren.
"När jag började var vi bara några stycken; Trenter, Lang, Rönblom, Sunesson...." säger Frank Selander (38) till sidans topp