Vera Kruuse kommer ut till sitt höstövergivna torp. Huset ligger mycket ensligt. För första gången ensam utan Sten efter separationen. Nu ska hon reda upp sitt liv. Skriva färdigt sin roman. Bekämpa sin insektskräck. Men först till Albert och fru Tygesson i lanthandeln.

Hon vaknar tidigt nästa morgon av en orkanartad vind. Brevbäraren kommer med ett rekommenderat brev. Ett manuskript för bedömning av L. E Vengeur.
"Porträtt av Veronica". (parallellt med "huvudberättelsen" löper denna beskrivning av en ung kvinna). En man övernattar i sin kamrat Jonas gästrum. På väggen hänger en tavla. Flickan på målningen blir viktigare än allt annat för honom. Tavlan lämnades kvar från förre ägaren av huset. Han lämnade också en byrå på vinden. Där hittar mannen bl a en trasdocka.
Mannen lyckas ta reda på var kvinnans make bor. Han erbjuds tavlan som gåva. Den är målad av Jascha Vorontsov. Kvinnan lämnade sin make för konstnärens skull.
Mannen finner Jaschas telefonnummer i Stockholm och avtalar ett möte. Han är nu balettchef på Operan. Och mycket vacker. Han ger honom manus till en bok som Veronica skrivit. "Ryska balettskolan". Och sedan ett namn, Michael Fleming i Göteborg. En framgångsrik affärsman som ger en annan bild av Veronica, den strikta, intelligenta och affärsmässiga. Vilket inte hindrade honom att blir djupt förälskad i sin arbetskamrat. Han flyttar ihop med henne. Men snart lämnar hon honom för en ung man, Marcel. De flyttar till Paris. Snart är mannen på väg dit. På en jazzkrog ser han Veronica. Eftersom det är hennes sista kväll i Paris vill hon gärna ha sällskap och följer med till hans hotell. Äntligen har han funnit henne och hon har blivit hans. Men då han vaknar har hon gått. Utan ett ord till avsked. Den kära trasdockan som han lagt i sängen ligger på golvet. Hon har besudlat dem båda. Han beslutar sig för att hämnas.

Nästa morgon gör Vera en promenad i blåsten. Kikar i den gamla brevlådan. Ett brev till henne. En anonym person annonserar ett besök. Vera erinrar sig att även hon en gång fått sitt porträtt målat. Och av en rysk konstnär, Sergej.

På natten vaknar hon av att någon bultar på dörren.

Nästa morgon är stormen borta. Men bilen startar inte. Och ingen kopplingston i telefonen.
När Vera läst en del av manuskripten grips hon av fruktan då hon förstår att det handlar om henne själv. Hon vill lämna huset men finner att någon utifrån håller i dörrhandtaget. När hon försöker fly genom fönstret är fönsterluckorna stängda och reglade. På vinden hänger en docka i en galge. En trasdocka. Hon minns den väl. Hon hade haft den när hon var 9 år och hennes far begravts. (det är klart att hela berättelsen handlar om Vera. Det är hon som är Veronica. Men vem är "hämnaren"?)
Både dörrar och fönster till sängkammaren är barrikaderade. Nu leds gasol in. Hon är nära att kvävas men räddar sig in i garderoben. Mellan den och toaletten är väggen provisorisk och hon kan ta sig in på toaletten. Hon lyckas fly ut i skogen. Det lyser i det obebodda grannhuset. Men det är "hans" tillhåll. Han jagar henne i sin bil. När han lämnar bilen i sin jakt, lyckas hon lura honom och fly i bilen. När han försöker stoppa henne, kör hon över honom. Han omkommer. Hon försöker metodiskt dölja alla spår hon kan ha lämnat och återvänder till sitt hus.

Nästa morgon väcks hon av en uniformerad polis som ställer frågor. En man vid namn Jan Terngren är omkommen.
Vera läser nu slutet av manuskriptet och äntligen vet hon vem den okände hämnaren är.
I Malmö får kriminalinspektör Paul Sanger larm om mord. Vera blir förhörd. Sanger har tagit reda på att Terngren kommer från samma stad som Vera, dvs Helsingborg. Att de båda bodde i Paris under samma period. Dessutom har han hos Terngren hittat en rutig kjol, ett par sjaskiga balettskor och en billig puderask som alla har tillhört Vera. Men det kan inte bevisas. Sanger kan inte fälla henne för dödsfallet.

Jan Terngren är "galen, hjärnuppmjukad, manisk" man som fastnar för målningen hemma hos sin vän Jonas och sedan lever i en inbillningsvärld där det enda viktiga blir att finna "Veronica". (Jag undrar om de en gång känt varandra i Helsingborg? Och om hur mycket av detta som är sant? Jenny Berthelius skriver ju mycket om sitt eget liv!) till sidans topp