K Arne Blom Stormcentrum 1992

 

Boken börjar den 27 september 1943. Idag när jag börjar läsa "Stormcentrum" är det den 27 september 2006. 1943 var det år jag föddes. Så är det med de slumpmässiga sambanden. Idag är det fortfarande varmt, omkring 20 grader, även om himlen är täckt av moln och det regnar svagt. I boken faller "ett obarmhärtigt regn" och temperaturen har fallit starkt. Loman är genomfrusen där han står på vakt utanför den lilla staden Birkeröd på Själland med sin motståndsmannakamrat Kirsten Johannesen. De söker en transport med vapen. När de får avlösning återvänder de till Verner Larsens bondgård. Där finns också Preben Hansen, Bertil Bramvig och Klaus Kolding. Kolding var Lomans kontaktman då han anlände till Hilleröd.
- Loman och Kirsten ska ta sig till Birkeröd i stället för Larsen som behövs för sysslorna på gården. De ska kontakta apotekaren vid Hovedgatan. Damsgaard ber dem vänta på honom i kyrkan. Prästen, Henning Hjul visar sig vara en kontaktman till Loman. Henning Hjul säger att den hemliga vapenleveransen till den kommunistiska motståndsrörelsen blivit försenad.
- På väg tillbaka till Larsens gård måste Loman och Kirsten kasta sig i ett dike för att gömma sig för en tysk patrull som dundrar förbi.
(Här kan man läsa om uppbyggnaden av den svenska Allmänna säkerhetstjänsten, 53-56)
- Tisdagen den 28:e då Loman och Kirsten vaktar kommer en lastbil med släckta lampor. En man kommer fram till den från skogen. Snart kör bilen och Loman hoppar upp i lastrummet som är fullt av lådor med stinkande fisk. Men i några finns kulsprutepistoler och handgranater. Kirsten springer efter mannen som åter försvunnit in i skogen. Bilen kör till en bondgård. Alla fem personerna går in. Lådorna bärs in. Fisklådorna står kvar på flaket. Loman förbereder sig på att bege sig därifrån. Han plockar ner cykeln från flaket, blir upptäckt och cyklar hastigt därifrån. En man på motorcykel kommer efter. Loman bromsar och gömmer sig. Han hittar en grov trästam med vilken han slår ner motorcyklisten och sedan dödar han honom med ett sten mot huvudet. Loman tar motorcykeln och åker tillbaka till bondgården. Männen är samlade framför en lastbil. Loman hoppar av motorcykeln i farten och låter den ramma gruppen av män. Han skjuter de som ej träffas av fordonet. Loman springer till den lastade bilen men får då ett skott i sin vänsterarm. Han kastar en handgranat och kör sin väg. Det är kolmörkt och han vet inte var han är. Han kör in bilen bland träden och somnar. Han vaknar av barnröster. Några ungar håller på att plocka vapen ut bilen. Han får dock reda på åt vilket håll Birkeröd ligger och han kommer iväg innan barnens föräldrar anländer. Han kör dit för att träffa prästen men han är inte hemma. Han går till apoteket och upptäcker tre gestapomän utanför.
- När prästen kommer hem blir han mycket förvånad över att finna en lastbil i trädgårdenn. Då han finner vapnen är han rädd för att det är en tysk fälla. Han sliter halva natten med att få ner vapnen i källaren.
- Kirsten förlorar mannen hon skuggar ur sikte när de kommer fram till en liten by, Holte. Plötsligt grips hon av en dansk beväpnad man. Nästa dag vaknar hon i en cell. Hon utsätts för en närgången visitation. Hon flyttas till Vestre Faengsel där hon utsätts för förhör. I cellen får hon prygel av två män med en rotting. Säkert hundra slag över ryggen och stjärten. Men hon vägrar att svara på vilken motståndsgrupp hon tillhör trots hot om mer misshandel. Hon får tumskruvarna på sig och blir upphängd i tummarna. Hon kissar på sig. Snart är smärtan så stor att hon inte står ut. Hon avslöjar vad hon vet om motståndsgruppen på bondgården! Det beslutas genast om tillslag.
- Kolding beslutar att gruppen måste upplösas sedan de ingenting har hört från Loman och Kirsten. Men Verner Larsen vägrar. Han stannar på sin gård.
- Werner Best tyskarnas befullmäktigade i Danmark träffar marinattachén Georg Duckwitz och handelsattachén Friedrich Krüger. De båda senare är antinazister. Det har kommit besvärliga order från Berlin om likvidation av judar.
- Hans Hedtoft som är ledare för socialdemokraterna i Danmark får information om judeaktionen. Han håller rådslag med sina partivänner Vilhelm Buhl, H C Hansen och Herman Dedichen. Advokaten vid Högsta Domstolen C B Henriques informeras. Han är ledare för det judiska samfundet i Danmark. Han vägrar tro att det är sant.
- Loman återkommer till gården och träffar Kolding och Larsen. De ser två militärbilar komma och gömmer sig i skogen utanför. Kolding blir vansinnig och anklagar Loman för att ha lett tyskarna till hans gård. Militären skjuter djuren och sätter fyr på husen. Då springer Larsen mot de beväpnade männen och en av dem skjuter honom. Kolding försöker strypa Loman som nära döden lyckas göra sig fri. Han springer tillbaka till apoteket. Han stoppas av en Gestapoman som hittar Lomans handgranater i fickorna och hans tre olika identitetshandlingar. Dessa distraherar honom dock så att Loman kan slå ner honom. Loman springer, får ett skott efter sig som dock ej träffar. Han kör iväg med lastbilen.
- Två judiska familjer med starka band sinsemellan är familjerna David och Judith Frisch och Erwin och Maria Rutwenowitz. De förra har barnen Anna, Jesper, Edit och Isak och de senare Magdalena, Judith och Elieser. Elieser är nära att drunkna och hamnar på sjukhus. Där får Erwin och Maria reda på av sköterskan Erna Jensen att alla judar ska hämtas. De beslutar genast att barnen Magdalena och Judith genast ska packa sina väskor och försöka ta sig till Helsingör för att komma över till Sverige. De ska sedan träffa föräldrarna i synagogan i Lund. De två barnen beger sig iväg till fots. I Helsingör får de rådet att kontakta Mortensen. En angivare sätter nazisterna på dem och de förs alla bort.
- Familjen Frisch har nått Gilleleje på Sjaellands nordspets. Kyrkoherden säger att de måste bege sig tillbaka till Snekkersten söder om Helsingör och be Frodigh på värdshuset att ordna en båttransport till Sverige.
- När Loman kommit halvvägs till Hilleröd dör lastbilen. Han promenerar sista biten och tar in på missionshotellet. Där tar han kontakt med ägaren Henning Madsen som ger ett tips om möjlig överfart till Ven. Men det kostar mycket pengar och det har inte Loman.
- Den svenska regeringen meddelar officiellt att den tar emot alla danska judar som kan komma över Öresund. Många båtägare profiterar på detta.
- Gestapos chef i Helsingör heter Hans Juhl. Tillsammans med en stor grupp underordnade griper han ett hundratal judar som förskansat sig i Gilleleje kyrka i väntan på flykt över havet.
- Loman måste över Öresund till Sverige innan han blir tagen av Gestapo. Till sist bryter han sig in i ett båtmuseum och fraktar en roddbåt på en kärra till vattenbrynet och börjar ro. Vågorna går höga och navigeringen är ytterst besvärlig. Han ror så att hela kroppen tar stryk och han känner sig nära döden. Utanför Ven kapsejsar båten men då kan han vada i land. Han faller ihop på stranden helt uttröttad och genomfrusen. Han räddas till livet av att en båttransport med flyktingar anländer och upptäcker honom.
- När han hämtat sig efter några dagar blir han förhörd av svensk polis. Han har ingen legitimation och han betraktas som mycket misstänkt för att vara en Gestapo-spion. Under bevakning förs han till Landskrona. Sedan kommissarie Åke Jönsson ringt Lomans kontakt i Stockholm bemöts han emellertid med den största respekt. Han sätts på tåget till Lund och snart är han på sitt hyresrum vid Kung Oscars väg där han tillbringar tre dygn med att rehabilitera sig. Sedan åker han tåg till Stockholm för att avlägga rapport för Majoren. Loman tycker att han helt misslyckats med sitt uppdrag men Majoren menar att vad som hänt i Danmark inte legat under Lomans kontroll. Nu är det kommunismen som är det framtida hotet mot friheten i världen. Majoren vill att Loman ska åta sig ett nytt uppdrag som handlar om att arbeta för socialdemokratins (partiets) underrättelseorganisation för att ha kontroll över kommunisterna på arbetsplatserna.
- Loman får en ny kontakt i Lund. Det är kriminalkonstapeln Rolf Engström.
- Loman känner sig iakttagen och skuggad i flera dagar. Till sist konfronterar han personen. Det är Kolding som vill hämnas på Loman som han menar är tysk spion. Han har en bajonett i handen som han sticker Loman med flera gåner. Loman lyckas emellertid övermanna honom samtidigt som ett flygplan släpper flera bomber över Lund. Loman lyckas ta sig hem och nästa dag får han hjälp till sjukhuset av sin nye medarbetare och vän Rolf Engström.

Sedan november 1942 var Werner Best tyskarnas befullmäktigade i Danmark. Militärbefälhavare var Hermann von Hanneken. Günther Pancke var tysk polischef i Danmark. Kaj Munk, prästen och författaren, var ett slags samlande dansk kraft mot den tyska ockupationsmakten. (åter)

Werner Best biografi. Wikipedia om Best.
Här kan man läsa om den tyska ockupationsregimen i Danmark

Judiska Museet i Köpenhamn kan man läsa om ockupationen:

Den tyska ockupationen av Danmark

Den 9 april 1940 ockuperade Tyskland Danmark. Under de första ockupationsåren vägrade den danska regeringen konsekvent att diskutera "judefrågan" eftersom den hävdade att någon sådan fråga inte existerade i Danmark.

1943 ledde en intern maktkamp mellan Werner Best och General von Hanneke till att den förre den 8 september skickade ett telegram till det tyska utrikesministeriet i Berlin beträffande de danska judarna.

Hitler befallde den 17 september att "den slutliga lösningen" även skulle inkludera de danska judarna. Överraskande nog väckte beslutet stark kritik inom den nazistiska apparaten. C. F. Duckwitz, en av Werner Bests nära medarbetare vid den tyska legationen i Köpenhamn, hade etablerat starka band till ledande danska socialdemokrater. Han reste nu - sannolikt med sin chefs godkännande - till Berlin, troligen för att skapa ett intryck av att Best var emot den förestående aktionen. Men när Führern en gång hade givit en order var denna oåterkallelig.

Den 22 september reste Duckwitz i hemlighet till Stockholm där han mot alla odds lyckades få till stånd ett möte med Sveriges statsminister. Han informerade denne om den kommande aktionen mot de danska judarna. Uppgifterna gav upphov till en febril diplomatisk aktivitet. Den svenska legationen i Danmark fick order om att förse alla danska judar med resedokument. Den 1 oktober erbjöd den svenska legationen i Berlin att de danska judarna skulle kunna interneras i Sverige. Erbjudandet besvarades aldrig.

Den 28 september fick Best den slutliga ordern om att verkställa aktionen och meddelade omgående Berlin att så skulle ske den 2 oktober. Samma dag hade Duckwitz ett möte med Hans Hedtoft i Köpenhamn och informerade honom om den kommande aktionen. Han uppmanade även honom att föra uppgifterna vidare och att sprida varningen. Hedtoft kontaktade omedelbart C. B. Henriques, advokat vid högsta domstolen och ledare för det judiska samfundet i Danmark, samt lät informationen gå vidare genom andra kanaler. Morgonen därpå, den 29 september, informerades församlingen vid en tidig gudstjänst i synagogan om den kommande aktionen. Genom muntliga kontakter spreds varningen till nästan alla judar i Köpenhamn och ute i landet.

Deportation och räddning

Under dagarna som föregick den 1 oktober sökte flertalet danska judar skydd hos icke-judiska vänner eller begav sig till olika hamnar längs Öresund för att ta sig över till Sverige. Resultatet var att Gestapo, som anförde de tyska räderna på kvällen den 1 oktober, fann mycket få judar hemma. Nazisterna hade vidare beslutat att Gestapo endast fick gå in i de hem som frivilligt öppnade sina dörrar. Den natten greps "bara" cirka 200 av Danmarks 7.000 judar. Dessa var i första hand äldre, sjuka och ensamstående - utan vare sig initiativförmåga eller vilja att fly. De placerades på ett väntande skepp och deporterades till koncentrationslägret Theresienstadt i det ockuperade Tjeckoslovakien.

Nästa dag, den 2 oktober, förkunnade Werner Best i ett telegram till Berlin att operationen hade varit framgångsrik. Danmark var nu "entjudet" - det vill säga befriat från judar. Mycket få hade gripits, men faktum kvarstod: de hade lämnat Danmark och det var det viktigaste.

Alla delar av det danska samhället var inblandade i större eller mindre räddningsoperationer. Från ett antal hamnar transporterades under natten mer än 7.000 judiska flyktingar i alla möjliga sorters båtar och fartyg till Sverige eller till den svenska kustbevakningens fartyg på öppet hav.

Historien om det danska folkets spontana reaktion och hjälp vid detta kritiska historiska skede har berättats om och om igen och lever fortfarande kvar i minnet hos många som överlevde eller påverkades av Förintelsen. Vår bild av det som skedde kommer aldrig att bli fullständig om vi inte förstår betydelsen av de danska, svenska och - kanske i synnerhet - de tyska myndigheternas ställningstaganden och agerande.

Källa: Judiska Museet i Köpenhamn http://www.judiska-museet.a.se/utstallningar/broderfolk2_danmark.stm

1938 organiserades den allmänna säkerhetstjänsten med huvudsaklig uppgift att kartlägga politiska ytterlighetsgrupper, en civil säkerhetstjänst. Verksamheten var hemlig till 1943. Säkerhetstjänsten organiserades på sju övervakningsområden med postcensur, telefonavlyssning och spaningsverksamhet. Stockholms övervakningsområde med sina närmare 200 anställda var landets största.
Den avvecklades 1946 och ansvaret fördelades på de lokala polis- och åklagarmyndigheterna med statspolisintendenten som samordnare. Säkerhetstjänsten förstatligades 1965.
Källa: Säkerhetspolisen historia i Sverige.

En artikel om allmänna säkerhetstjänsten av Heléne Lööw i BRÅs publikation Apropå "Då Säpo var ungt".

(åter sammanfattning)