 |
|
 |
|
|
|
|
Boken börjar den 27 september
1943. Idag när jag börjar läsa "Stormcentrum"
är det den 27 september 2006. 1943 var det år jag föddes.
Så är det med de slumpmässiga sambanden. Idag
är det fortfarande varmt, omkring 20 grader, även om
himlen är täckt av moln och det regnar svagt. I boken
faller "ett obarmhärtigt regn" och temperaturen
har fallit starkt. Loman är
genomfrusen där han står på vakt utanför
den lilla staden Birkeröd på Själland med sin
motståndsmannakamrat Kirsten Johannesen.
De söker en transport med vapen. När de får avlösning
återvänder de till Verner Larsens
bondgård. Där finns också Preben
Hansen, Bertil Bramvig och
Klaus Kolding. Kolding var Lomans
kontaktman då han anlände till Hilleröd.
- Loman och Kirsten ska ta sig till Birkeröd i stället
för Larsen som behövs för sysslorna på gården.
De ska kontakta apotekaren vid Hovedgatan. Damsgaard
ber dem vänta på honom i kyrkan. Prästen, Henning
Hjul visar sig vara en kontaktman till Loman. Henning Hjul
säger att den hemliga vapenleveransen till den kommunistiska
motståndsrörelsen blivit försenad.
- På väg tillbaka till Larsens gård måste
Loman och Kirsten kasta sig i ett dike för att gömma
sig för en tysk patrull som dundrar förbi.
(Här kan man läsa om uppbyggnaden av den svenska Allmänna säkerhetstjänsten,
53-56)
- Tisdagen den 28:e då Loman och Kirsten vaktar kommer en
lastbil med släckta lampor. En man kommer fram till den från
skogen. Snart kör bilen och Loman hoppar upp i lastrummet
som är fullt av lådor med stinkande fisk. Men i några
finns kulsprutepistoler och handgranater. Kirsten springer efter
mannen som åter försvunnit in i skogen. Bilen kör
till en bondgård. Alla fem personerna går in. Lådorna
bärs in. Fisklådorna står kvar på flaket.
Loman förbereder sig på att bege sig därifrån.
Han plockar ner cykeln från flaket, blir upptäckt och
cyklar hastigt därifrån. En man på motorcykel
kommer efter. Loman bromsar och gömmer sig. Han hittar en
grov trästam med vilken han slår ner motorcyklisten
och sedan dödar han honom med ett sten mot huvudet. Loman
tar motorcykeln och åker tillbaka till bondgården.
Männen är samlade framför en lastbil. Loman hoppar
av motorcykeln i farten och låter den ramma gruppen av män.
Han skjuter de som ej träffas av fordonet. Loman springer
till den lastade bilen men får då ett skott i sin
vänsterarm. Han kastar en handgranat och kör sin väg.
Det är kolmörkt och han vet inte var han är. Han
kör in bilen bland träden och somnar. Han vaknar av
barnröster. Några ungar håller på att plocka
vapen ut bilen. Han får dock reda på åt vilket
håll Birkeröd ligger och han kommer iväg innan
barnens föräldrar anländer. Han kör dit för
att träffa prästen men han är inte hemma. Han går
till apoteket och upptäcker tre gestapomän utanför.
- När prästen kommer hem blir han mycket förvånad
över att finna en lastbil i trädgårdenn. Då
han finner vapnen är han rädd för att det är
en tysk fälla. Han sliter halva natten med att få ner
vapnen i källaren.
- Kirsten förlorar mannen hon skuggar ur sikte när de
kommer fram till en liten by, Holte. Plötsligt grips hon
av en dansk beväpnad man. Nästa dag vaknar hon i en
cell. Hon utsätts för en närgången visitation.
Hon flyttas till Vestre Faengsel där hon utsätts för
förhör. I cellen får hon prygel av två män
med en rotting. Säkert hundra slag över ryggen och stjärten.
Men hon vägrar att svara på vilken motståndsgrupp
hon tillhör trots hot om mer misshandel. Hon får tumskruvarna
på sig och blir upphängd i tummarna. Hon kissar på
sig. Snart är smärtan så stor att hon inte står
ut. Hon avslöjar vad hon vet om motståndsgruppen på
bondgården! Det beslutas genast om tillslag.
- Kolding beslutar att gruppen måste upplösas sedan
de ingenting har hört från Loman och Kirsten. Men Verner
Larsen vägrar. Han stannar på sin gård.
- Werner
Best tyskarnas befullmäktigade i Danmark träffar
marinattachén Georg Duckwitz
och handelsattachén Friedrich Krüger. De båda
senare är antinazister. Det har kommit besvärliga order
från Berlin om likvidation av judar.
- Hans Hedtoft som är ledare
för socialdemokraterna i Danmark får information om
judeaktionen. Han håller rådslag med sina partivänner
Vilhelm Buhl, H C Hansen och Herman Dedichen. Advokaten vid Högsta
Domstolen C B Henriques informeras. Han är ledare för
det judiska samfundet i Danmark. Han vägrar tro att det är
sant.
- Loman återkommer till gården och träffar Kolding
och Larsen. De ser två militärbilar komma och gömmer
sig i skogen utanför. Kolding blir vansinnig och anklagar
Loman för att ha lett tyskarna till hans gård. Militären
skjuter djuren och sätter fyr på husen. Då springer
Larsen mot de beväpnade männen och en av dem skjuter
honom. Kolding försöker strypa Loman som nära döden
lyckas göra sig fri. Han springer tillbaka till apoteket.
Han stoppas av en Gestapoman som hittar Lomans handgranater i
fickorna och hans tre olika identitetshandlingar. Dessa distraherar
honom dock så att Loman kan slå ner honom. Loman springer,
får ett skott efter sig som dock ej träffar. Han kör
iväg med lastbilen.
- Två judiska familjer med starka band sinsemellan är
familjerna David och Judith Frisch och Erwin och Maria Rutwenowitz.
De förra har barnen Anna, Jesper, Edit och Isak och de senare
Magdalena, Judith och Elieser. Elieser är nära att drunkna
och hamnar på sjukhus. Där får Erwin och Maria
reda på av sköterskan Erna Jensen att alla judar ska
hämtas. De beslutar genast att barnen Magdalena och Judith
genast ska packa sina väskor och försöka ta sig
till Helsingör för att komma över till Sverige.
De ska sedan träffa föräldrarna i synagogan i Lund.
De två barnen beger sig iväg till fots. I Helsingör
får de rådet att kontakta Mortensen. En angivare sätter
nazisterna på dem och de förs alla bort.
- Familjen Frisch har nått Gilleleje på Sjaellands
nordspets. Kyrkoherden säger att de måste bege sig
tillbaka till Snekkersten söder om Helsingör och be
Frodigh på värdshuset att ordna en båttransport
till Sverige.
- När Loman kommit halvvägs till Hilleröd dör
lastbilen. Han promenerar sista biten och tar in på missionshotellet.
Där tar han kontakt med ägaren Henning Madsen som ger
ett tips om möjlig överfart till Ven. Men det kostar
mycket pengar och det har inte Loman.
- Den svenska regeringen meddelar officiellt att den tar emot
alla danska judar som kan komma över Öresund. Många
båtägare profiterar på detta.
- Gestapos chef i Helsingör heter Hans Juhl. Tillsammans
med en stor grupp underordnade griper han ett hundratal judar
som förskansat sig i Gilleleje kyrka i väntan på
flykt över havet.
- Loman måste över Öresund till Sverige innan
han blir tagen av Gestapo. Till sist bryter han sig in i ett båtmuseum
och fraktar en roddbåt på en kärra till vattenbrynet
och börjar ro. Vågorna går höga och navigeringen
är ytterst besvärlig. Han ror så att hela kroppen
tar stryk och han känner sig nära döden. Utanför
Ven kapsejsar båten men då kan han vada i land. Han
faller ihop på stranden helt uttröttad och genomfrusen.
Han räddas till livet av att en båttransport med flyktingar
anländer och upptäcker honom.
- När han hämtat sig efter några dagar blir han
förhörd av svensk polis. Han har ingen legitimation
och han betraktas som mycket misstänkt för att vara
en Gestapo-spion. Under bevakning förs han till Landskrona.
Sedan kommissarie Åke Jönsson ringt Lomans kontakt
i Stockholm bemöts han emellertid med den största respekt.
Han sätts på tåget till Lund och snart är
han på sitt hyresrum vid Kung Oscars väg där han
tillbringar tre dygn med att rehabilitera sig. Sedan åker
han tåg till Stockholm för att avlägga rapport
för Majoren. Loman tycker att han helt misslyckats med sitt
uppdrag men Majoren menar att vad som hänt i Danmark inte
legat under Lomans kontroll. Nu är det kommunismen som är
det framtida hotet mot friheten i världen. Majoren vill att
Loman ska åta sig ett nytt uppdrag som handlar om att arbeta
för socialdemokratins (partiets) underrättelseorganisation
för att ha kontroll över kommunisterna på arbetsplatserna.
- Loman får en ny kontakt i Lund. Det är kriminalkonstapeln
Rolf Engström.
- Loman känner sig iakttagen och skuggad i flera dagar. Till
sist konfronterar han personen. Det är Kolding som vill hämnas
på Loman som han menar är tysk spion. Han har en bajonett
i handen som han sticker Loman med flera gåner. Loman lyckas
emellertid övermanna honom samtidigt som ett flygplan släpper
flera bomber över Lund. Loman lyckas ta sig hem och nästa
dag får han hjälp till sjukhuset av sin nye medarbetare
och vän Rolf Engström.
Sedan november 1942 var Werner Best tyskarnas befullmäktigade i Danmark. Militärbefälhavare var Hermann von Hanneken. Günther Pancke var tysk polischef i Danmark. Kaj Munk, prästen och författaren, var ett slags samlande dansk kraft mot den tyska ockupationsmakten. (åter)
Werner Best biografi.
Wikipedia om Best.
Här kan man läsa om den tyska ockupationsregimen
i Danmark
På Judiska
Museet i Köpenhamn kan man läsa om ockupationen:
Den tyska ockupationen av Danmark
Den 9 april 1940 ockuperade Tyskland Danmark. Under de första ockupationsåren vägrade den danska regeringen konsekvent att diskutera "judefrågan" eftersom den hävdade att någon sådan fråga inte existerade i Danmark.
1943 ledde en intern maktkamp mellan Werner Best och General von Hanneke till att den förre den 8 september skickade ett telegram till det tyska utrikesministeriet i Berlin beträffande de danska judarna.
Hitler befallde den 17 september att "den slutliga lösningen" även skulle inkludera de danska judarna. Överraskande nog väckte beslutet stark kritik inom den nazistiska apparaten. C. F. Duckwitz, en av Werner Bests nära medarbetare vid den tyska legationen i Köpenhamn, hade etablerat starka band till ledande danska socialdemokrater. Han reste nu - sannolikt med sin chefs godkännande - till Berlin, troligen för att skapa ett intryck av att Best var emot den förestående aktionen. Men när Führern en gång hade givit en order var denna oåterkallelig.
Den 22 september reste Duckwitz i hemlighet till Stockholm där han mot alla odds lyckades få till stånd ett möte med Sveriges statsminister. Han informerade denne om den kommande aktionen mot de danska judarna. Uppgifterna gav upphov till en febril diplomatisk aktivitet. Den svenska legationen i Danmark fick order om att förse alla danska judar med resedokument. Den 1 oktober erbjöd den svenska legationen i Berlin att de danska judarna skulle kunna interneras i Sverige. Erbjudandet besvarades aldrig.
Den 28 september fick Best den slutliga ordern om att verkställa aktionen och meddelade omgående Berlin att så skulle ske den 2 oktober. Samma dag hade Duckwitz ett möte med Hans Hedtoft i Köpenhamn och informerade honom om den kommande aktionen. Han uppmanade även honom att föra uppgifterna vidare och att sprida varningen. Hedtoft kontaktade omedelbart C. B. Henriques, advokat vid högsta domstolen och ledare för det judiska samfundet i Danmark, samt lät informationen gå vidare genom andra kanaler. Morgonen därpå, den 29 september, informerades församlingen vid en tidig gudstjänst i synagogan om den kommande aktionen. Genom muntliga kontakter spreds varningen till nästan alla judar i Köpenhamn och ute i landet.
Deportation och räddning
Under dagarna som föregick den 1 oktober sökte flertalet danska judar skydd hos icke-judiska vänner eller begav sig till olika hamnar längs Öresund för att ta sig över till Sverige. Resultatet var att Gestapo, som anförde de tyska räderna på kvällen den 1 oktober, fann mycket få judar hemma. Nazisterna hade vidare beslutat att Gestapo endast fick gå in i de hem som frivilligt öppnade sina dörrar. Den natten greps "bara" cirka 200 av Danmarks 7.000 judar. Dessa var i första hand äldre, sjuka och ensamstående - utan vare sig initiativförmåga eller vilja att fly. De placerades på ett väntande skepp och deporterades till koncentrationslägret Theresienstadt i det ockuperade Tjeckoslovakien.
Nästa dag, den 2 oktober, förkunnade Werner Best i ett telegram till Berlin att operationen hade varit framgångsrik. Danmark var nu "entjudet" - det vill säga befriat från judar. Mycket få hade gripits, men faktum kvarstod: de hade lämnat Danmark och det var det viktigaste.
Alla delar av det danska samhället var inblandade i större eller mindre räddningsoperationer. Från ett antal hamnar transporterades under natten mer än 7.000 judiska flyktingar i alla möjliga sorters båtar och fartyg till Sverige eller till den svenska kustbevakningens fartyg på öppet hav.
Historien om det danska folkets spontana reaktion och hjälp vid detta kritiska historiska skede har berättats om och om igen och lever fortfarande kvar i minnet hos många som överlevde eller påverkades av Förintelsen. Vår bild av det som skedde kommer aldrig att bli fullständig om vi inte förstår betydelsen av de danska, svenska och - kanske i synnerhet - de tyska myndigheternas ställningstaganden och agerande.
Källa: Judiska Museet i Köpenhamn http://www.judiska-museet.a.se/utstallningar/broderfolk2_danmark.stm
1938 organiserades den allmänna
säkerhetstjänsten med huvudsaklig uppgift att kartlägga
politiska ytterlighetsgrupper, en civil säkerhetstjänst.
Verksamheten var hemlig till 1943. Säkerhetstjänsten
organiserades på sju övervakningsområden med
postcensur, telefonavlyssning och spaningsverksamhet. Stockholms
övervakningsområde med sina närmare 200 anställda
var landets största.
Den avvecklades 1946 och ansvaret fördelades på de
lokala polis- och åklagarmyndigheterna med statspolisintendenten
som samordnare. Säkerhetstjänsten förstatligades
1965.
Källa: Säkerhetspolisen
historia i Sverige.
En artikel om allmänna säkerhetstjänsten av Heléne Lööw i BRÅs publikation Apropå "Då Säpo var ungt".