 |
|
 |
|
|
|
|
- Per Ephraim
Monsson berättar om sommaren 1987.
Jag är på en ö och skissar och målar. Båten
från fastlandet är på väg in. En turist
tittar på min teckning. Det är Jacob
Harkman, en PR direktör. Min vän Anders
Jöransson, en f d fiskare, tror liksom många
andra öbor att måsarna är döda människor.
Han berättar om hur det 1923 kom en zombie med båten.
Han gick till klapperstensfälten
där han försvann i en hord
av måsar. Man fann sedan en död mås i en s k
dödisgrop.
- Gertrud bor hos mig på ön.
Hon är lite efterbliven, ung och mycket vacker, som en pornografisk
dröm. Hon sköter mitt hushåll och knullar gärna
även om hon själv aldrig skulle använda ett sådant
ord. Hon är ett påhäng, vill ha barn med mig och
kräver ständigt pengar till hushållet och till
sin mammas underhåll. Mamman är en f d hora.
- Nisse Daivemni kommer på
besök i min "ateljé". Är det djävulen
själv som bjuder på mina tavlor? Vem är han? Han
lämnar mig ett visitkort som det står Nils
Davidzon på. En direktör från Bjärred.
- 1981 sparkades jag ut från Statens Balans- och kanalverk
(SKBV) i Åby utanför Norrköping i samband med
nedskärningar. Jag fick gå därför att jag
förtalades av mina arbetskamrater. Jag genomförde då
den "perfekta hämndens undersköna mästerverk".
- Jag minns då jag var i Paris 1953. Jag var 20 år
och Maria 17 år. En arab sålde mig en pistol.
- Anders Jöranson studerade en gång till präst.
Han berättar om "prästen och djävulen"
som han själv upplevt som 18-åring på prästgården.
Prästen knullade pigan bakifrån. Prästen sa att
han låtit sin fru dö för att få knulla henne.
Längst in i rummet stod Djävulen och dreglade av lycka.
Efter prästen och pigans lysning dödades båda
av blixten.
- Harkman kommer tillbaka och köper blyertsteckningen från
bryggan till sin dotters födelsedag.
- "Mitt mord var perfekt". Jag dödade den som tog
min hustru ifrån mig. Jag sköt Carl
Solander, eftersom det var han som myglade bort mig från
SKBV. När jag blev arbetslös ville min hustru skiljas.
Jag lät en flaska snurra runt namnen på de sju av mina
tidigare arbetskamrater som jag hatade mest. Den pekade till slut
på Carls namn.
- Jag förberedde mig väl. Jag skaffade dubblettnycklar
till garaget där jag långtidsparkerade min bil och
till skjulet där Anders förvarade sin båt. "Ett
mord som ingen upptäcker är sanktionerat från
ovan" (83). Det trista med ett perfekt brott är dock
att man aldrig kan få beröm för det!
- Jag söp Anders och hans fru Elisabeth fulla. Jag gav Gertrud
sömnmedel. Själv spelade jag starkt berusad fast jag
bara druckit vatten hela kvällen. När de somnat smög
jag ut och tog Anders båt. Jag åkte till stan och
hämtade bilen på långtidsparkeringen. Ingen såg
mig. Fem timmar senare är jag i Söderköping. Jag
slår sönder ett fönster till Carls sovrum och
skjuter honom sedan i huvudet när han tittar ut.
- Polisen kommer ut till ön och förhör mig. Mitt
alibi är emellertid helt vattentätt.
- Jag läser "Nemesis Divina" - Den gudomliga vedergällningen
- av Carl von Linné. Den skriften tröstar mig.
- Detta som jag skriver skulle avslöja allt om mig. Därför
gömmer jag det i ett lönnfack i ateljén.
- Gertrud vill gifta sig med mig och få barn. Hennes påtryckningsmedel
är att hon medvetet ljugit för polisen för att
ge mig ett alibi för mordnatten. Hon säger sig ha vaknat
och upptäckt att jag inte var hemma. Mina undanflykter hjälper
inte. Jag måste döda henne.
- Jag lurar ut henne i båten men mitt försök att
döda henne misslyckas. Även ett geni kan misslyckas.
Nu måste jag uppfylla löftet om att förlova oss.
Det gör vi i Norge.
- För många år sedan tog Anders son Erling
Vicktor med sig en trampmina och handgranat hem från
militärtjänsten för att skrämma sina föräldrar.
Anders kör ut honom och låser in sprängmedlen
i uthuset.
- Nisse Daivemni besöker åter min ateljé. Han
vill köpa min målning av klapperstensfälten för
25000 kronor. Är det djävulen själv som satt ett
pris på min själ? Han kom till ön redan 1923 och
bosatte sig i dödisgropen. Jag måste överlista
honom. Jag ska lägga trampminan i gropen och och döda
honom.
- En polis ringer och säger att de har fått nya uppgifter
och vill träffa mig.
Berättare: Jacob Harkman.
Han är gift med Brita och har två barn Ulla och Bertil.
Brita har två systrar. De är gifta med Carl Solander,
resp. Johan. Johan är polis. Carl berättar om problemen
med nedskärningar på SBKV. Många av de uppsagda
har tagit verkligen illa vid sig. Börje tog livet av sig,
någon annan omkom i en trafikolycka. Per blev konstnär
på Tvillingöarna i Bohuslän. Carl är mycket
bekymrad. Så blir Carl skjuten. Ingen misstänkt för
brottet kan hittas.
- Johan och jag kontaktar polisen. Vi får låna den
sten som gärningsmannen använde för att slå
sönder fönstret. Jag lämnar den till en mineralexpert
jag känner. Han hittar lysmossa på den, en växt
som finns på Västra Tvillingön.
- Jag får med mig min fru Ulla och barnen på semester
till Västra Tvillingön, en förevändning för
att försöker hitta min svågers mördare. Jag
har tur som hittar Per Monsson direkt i hamnen där han målar
tavlor. Det var en "liten, mager och knotig karl. Tunn- och
gråhårig med vita knän och spinkiga vador och
med gula, oklippta tånaglar".
- Vi träffar på direktören Nils Davidzon från
Skåne som säger att Monsson är "sprittsprångandes
galen". Monsson kallar Nils Nisse Daevemni och tror att han
är Djävulen. Vi inser att projektet är förfarligt
för min familj och lämnar över vad vi funnit till
polisen. Men Brita blir ångerfull då hon tänker
på hur hennes systersöner förlorat sin pappa så
vi tar oss till Monssons atelje igen, nästan utan lung- och
hjärtkapacitet av rädsla.
- Vi träffar Anders och visar honom stenen. Han säger
att sådan lysmossa kan finnas i en grotta uppe i berget.
Han erkänner också att vissa detaljer faktiskt flyttats
i hans båt den natten då Carl mördades. Har Per
Monsson olovandes använt båten?
- Jag träffar Gertrud men då jag frågar om Per
Monssons alibi mordnatten rabblar hon bara upp vad som förefaller
vara en utantilläxa.
- Jag försöker hitta dödisgropen. Stenen passar
exakt i ett hål bredvid! Jag åker till polisen och
berättar om fyndet.
- Tre polismän, Per, Gertrud och jag uppsöker dödisgropen.
Per hånler bara då han ser att stenen som krossade
Carl Solanders sovrumsfönster passar i en hålighet.
Det är inget bevis mot honom! Då närmar sig Nils
Davidzon på avstånd. Den förvirrade psykopaten
Per ser i honom djävulen som kommer för att hämta
hans själ. Han börjar pladdra fram en osammanhängande
bekännelse om att han bara var redskap för den gudomliga
hämnden på dem som tog allt ifrån honom, arbete
och hustru. "Du får mig aldrig!" säger han
till "Djävulen" och hoppar ner i gropen. Världen
exploderar och Per Monsson förintas inför våra
ögon. Rök väller upp ur gropen. För ett ögonblick
tycker jag att det ser ut som en gestalt. En djävul tar form
och försvinner.
Epilog/Prolog vinter 1989
Hur kan Per Monsson berätta vad som hänt? Han är
ju död. Han skrev ner texten allteftersom den utspelades
sig och gömde dokumentet i sin ateljé. En olje-rik
norrman har köpt fastigheten och nu ska det lilla annexet
riva. Två byggnadsarbetare hittade i glipan mellan ytter-
och innervägg en bunt blad med kulspetsskrift. De två
byggnadsarbetarna som hittade bunten tänkte kasta den. Men
Anders kommer förbi och ser genast att det handlar om viktiga
papper. Han tar hand om dem och gör det möjligt för
Jean Bolinder att skriva denna bok.
En Dödisgrop, bildades vid landisens
smältning för 13.000 år sedan då ett stort
isblock bäddades in i grus. Då isen smälte blev
en stor grop kvar. Kallades dödisgrop eller Åsgrop:
grop i grusbildning uppkommen då ett i gruset inbäddat
isblock har smält. (åter)
Klapperstensfält på Norra
Kosterön (åter)