Jean Bolinder Dockan 1999

 

I. Idiotens historia
Bokens jag är Bo Anje Rindel, (åter ett anagram på Jean Bolinder), lektor i historia och litteraturhistoria, som är på sin Kosterö. Idioten, en 61-årig man som heter Adolf, tyr sig till mig. Min förra fru heter Katarina. Det är den 23 juni 1997. Idioten bor hos sin mor, Floda Augustsson. Hennes granne Ville Åstorp hjälper till. Idioten påstår att han blivit vittne till ett mord. Två lesbianer har knullat i ett buskage. Då kom en man och ströp den ena. När Adolf sprang därifrån ramlade han och slog han ut sina tänder. Andra påstår att han är mytoman och inget att lita på.
På natten är det fritt fram för Ondskan. Alla oförätter plågar mig.
- Jag tar mig en promenad till Fradgebuktarna där flickan ska ha mördats enligt Adolf. Jag träffar en konstnär som är boende på ön sedan länge. Han berättar om en fet grosshandlare som drunknade 1958. Han tror inte att Idioten kan ha hittat på en sådan historia. Han måste ha upplevt den.
- På pensionat Gerhardson berättar ägaren som haft hand om det sedan 1963 att han ingenting känner till om någon flicka som ska ha försvunnit.
- Jag lånade en skrivmaskin och började skriva ner Idiotens berättelse.
- Jag tar mig ånyo till Idiotens skär hus och kräver att få komma in. Jag är rädd för att de två pryglar Adolf och vill förhindra detta. Jag hotar med åtal för misshandel som kan ge fyra års straffarbte, påstår jag. De blir rädd och börjar smickra mig. Men de är fortfarande helt negativa tioll möjligheten att ett mord kan ha skett på ön. Adolfs berättelse är rena fantasier. De berättar dock att Adolf slog ut två framtänder dagen innan hans far fyllde 50 år, alltås den 25 juni 1948. Är det då han sett de två flickorna?
- Jag tar kontakt med polisen och tidningsarkivet men det får mig bara att tänka på min egen sommar 1948. Min far var missionspastor och vi flyttade ständigt runt och jag fick hela tiden nya kamrater. 1948 bodde vi i Tranår och jag lekte med Ida och Valle.
- Vid middagen på badhotellet hamnar jag bredvid en dam, Ann-Marie, änka efter en skattejurist. Vi hamnar snart i min säng och därefter har jag svårt att bli av med henne.
- Jag vänder mig åter till pensionatsägaren. Jag frågar efter gamla hotelliggare ochdet finns i arkivet på vinden. Efter långt letande hittar jag noteringen för två kvinnor som anlänt den 12 juni 1948. Där stod "farit utan att ha betalat! Slynor!". Namnen är Rut Otterskär, Stockholm och Birgitta Valnäs, Stockholm. Jag får ta en kopia och får också reda på att 1948 ägdes pensionatet av Agata Gunnarsson. Hon har en dotter i 65-års åldern, Hanna.

II. Ingemars historia
- Jag är åter i min lägenhet i Eslöv. Den stinker av rutten mat i kylskåpet och gamla räkskal i soppåsen. Jag gör en stor städinsats och sedan försöker jag få träff på namnen jag samlat ihop. I Stockholm hittar jag en Ingemar Valnäs. Telefonen är avstängd men adressen är Mariagatan på Söder i Stockholm. Jag ringer därför min åtta år yngre syster Irene som bor i Blackeberg, och riktigt, jag får bo i hennes familj några dagar. Irene och hennes man Börje, har en dotter Nellie som i sin tur har ett barn, den femåriga Elsa. Elsas pappa är svart. Jag tar tåget till Stockholm och redan nästa eftermiddag hittar jag Ingemar Valnäs lägenhet. Han är mycket misstänksam men när jag bjuder honom på starköl och lunch på krogen är han med. Birgitta Valnäs är hans moster.
Här kommer hans berättelse i jagform:
"Det börjar med Reidun, min farmor. Hon var gift med fullbulten och kommunisten Gustav. De fick två barn Birgitta och Bertil. När båda föräldrarna var döda hamnade Bertil på Lövstahemmet och Birgitta på Hässelbysteppen. Bertil blev senare försäljare vilket passade hans manipulativa förmåga. Han charmade en läkarefamilj och gifte sig med den rika dottern Ulla och de fick ett barn, alltså jag.
- På Hemmet fanns det bara kvinnor och högt uppsatta män kom dit som till en bordell. Birgittas bästa väninna utnyttjades av ministern. Birgitta blev kär i väninnan. Hon heter Rut Otterskär. De två rymde i början av sommaren 1948. Först fyra år senare hörde man från dem. 1952 kom ett vykort stämplat i Los Angeles. Det var Birgitta som skrev. 1989, 41 år efter rymningen, återvände Birgitta till Sverige. Då pratade hon om "Dockan" som hon kallade Rut för. Men ville ingenting berätta om henne."
Jag tar åter kontakt med Ingemar och får se foton av Birgitta och Rut. Rut var fantastiskt vacker. Jag blir som förälskad i henne. Jag känner att det är min plikt att ta reda på vem som dödat henne. Jag får också reda på att Ingemar är homosexuell och att en av de kvinnor som var med på Birgittas begravning heter Eivor Svartehäll och att hon var Hässelbyhemmet samtidigt med Birgitta. Idag bor hon i Enköping.
- Jag bor några dagar hos min syster och får bra kontakt med hennes barnbarn Elsa.

III. Eivors historia
Hon lät väldigt risig i telefon och ser ännu risigare ut. Hon hostar som om lungorna vill ut, hon har en fet, uppsvullen kropp med ögon som springor, det luktar gammalt och inpyrt. Hon var klädd helt i herrkläder och det var inte svårt att gissa att hon var homosexuell. Det är ett "gammalt döende alkoholiserat fnask. Ruinen efter ett helt förfelat liv" (107).
"Hässelbyhemmet var vidrigt. Fröken Fersen hette föreståndarinnan. Hon var flata och gillade unga, fräscha tjejer. Hon hade en ovanligt stor klitta som hennes älsklingar tvingades kan på. Alla var kära i Dockan, fröken Fersen, tjejerna och en minister. Han var som en far för henne. Hennes riktige far hade utnyttjat henne sexuellt. En översittartyp som hette Birgitta lockade henne att rymma genom att påstå att de skulle bli filmstjärnor i Hollywood.

III. Villes Historia
Åter i Eslöv får jag brev från Lennart, som pensionsägaren heter. Han skriver att han fått veta att dottern till förra pensionatsägaren heter Hanna Pettersson och att hon har sommarstuga på ön. Eslöv gör mig så deprimerad att jag åter reser till ön trots att sommarlovet snart är slut.
- Där tänker jag ta mig en pratstund med Idioten men när jag kommer till huset där han bor får jag av två skadeglada "föräldrar" veta att han är död. Han har fallit av färjan. Jag anklagar dem båda för att ha dödat honom. Och jag anklagar Ville för att ha dödat flickan Rut 1948. Ville påstår emellertid att han låg på sjukhuset den 25 juni 1948 vilket sjukhuset tyvärr kan bekräfta med sitt journalarkiv.
- Jag åker med den katamaranfärja från vilken Idioten fallit i vattnet. En besättningsman intygar att han sett Idioten klättra på relingen akterut och fallit överbord. Ingen hade knuffat honom.

IV. Hannas historia
- Jag lyckas hitta Hanna Pettersson som väl minns de två "slynorna" som 1948 försvann utan att betala räkningen. De förvrängde många av de manliga gästerna med sin fräcka skönhet. En flicka från trakten drogs in i deras smutsiga liv. Hon hette Doris Svensson och låg samhället till last.
Hanna berättar att hennes mor sett att en av flicorna skickat ett vykort till en minister! Hon kallade honom "Gullebubben" och hälsade från "Dockan". Efter lång tvekan erinrar hon sig att ministern hette Jan-Ole Dirben.

V. Ministerns historia
Jan-Ole Dirben är 90 år och bor på ett hem i Umeå. Jag låtsas vara journalist och får lov att träffa honom. Han har sin son, f d bankdirektören med sig.Han minns väl "Dockan". Han berättar hur han tagit upp en flicka som liftade sommaren 1948. Han visar mig ett vykort stämplat den 14 juni som Rut skickat honom från ön i Bohuslän. Han har en klippbok och kan visa tidningsklipp som han menar bekräftar att han var med en svensk delegation i USA från den 20 juni 1948 och därför inte kan ha varit i Bohuslän den 25 juni. Han har också ett vykort skrivet av "Dockan" från Paris den 3 augusti samma år. Alltså är det inte ens "Dockan" som är mördad! Jag har fått allt om bakfoten.

VI. Anjes historia
Jag skriver vidare på min berättelse om Dockan. Jag grunnar alltmer på vad jag fått veta. Jag blir alltmer övertygad om att kortet som Dockan skrev från Frankrike måste vara en förfalskning. En ytterligare genomläsning av vad jag skrivit gav mig en iakttagelse som fick mig att haja till. Det stod alldeles i början av det jag skrivit.

(Läsaren tittar här efter hur boken började och finner "Han satt där och kissade". Det är Idiotens ord. Men vem sitter ner och kissar och tas ändå för att vara en man? Jo, en lesbisk kvinna i herrkläder? Var det en kvinna som dödade Rut? En kvinna som dödade av svartsjuka, sedan hon sett Rut älska med Birgitta? Kanske Eivor som var på Hässelbyhemmet tillsammans med de två eller kanske Hanna Pettersson?)

VII. Dockans historia (Rekonstruktionen)
Det är Birgitta som bestämmer på Hässelbyhemmet. Rut berättar för de andra flickorna om hur hon fått kontakt med den snygge herrn som är politiker. Hon bor på hotell och förför honom. Hon skär sig i foten med en kniv och övertygar honom om att hon varit oskuld. En dag vid avlöningsdags försöker den äckliga trädgårdsmästaren Andersson våldta Rut. Birgitta slår ner honom så han faller och slår sig medvetslös. De tar kassan och flyr. De får lift med en långtradare till Bohuslän där de tar ångaren till skärgården. De går i land på en ö och tar in på Pensionat Gerhardsson. Där upplever de sin bästa tid. De träffar Doris Svensson som tältar på ön. Birgitta lägger an på Doris och Rut blir svartsjuk. Den 25 juni upptäcker Rut hur Doris och Birgitta älskar ute vid Fradgebukterna. Hon rusar fram och tar tag i halsen på Doris. Idioten som tittar på är övertygad om att "Han har strypt henne". (Han som sitter ner och kissar!). Birgitta klär på sig och springer därifrån. Rut kastar första Doris kropp i vattnet och sedan hennes kläder. Idioten springer vettskrämd därifrån, halkar på en sten och slår ut två tänder.
Efter en stund kommer Doris stönande upp ur vattnet och försöker klä på sig de våta kläderna.
När Rut kommer tillbaka till pensionatet är både Birgitta och alla pengarna borta. På kajen stjäl hon kakor och läsk och hoppar på kvällsbåten i smyg.
I Göteborg träffar hon en äldra man som vill gifta sig med henne. Han ger henne mycket pengar så att hon kan ta in på hotell och ekipera sig. En kväll på en krog träffar hon en välklädd och snygg man som vill göra henne till filmstjärna. Han har en stor Packard och Rut känner sig i sjunde himlen. När de kommit till Danmark där hon fått visa ett falskt pass hon fått av Lamberto visar han sitt rätta jag. När de kommer till Paris är hon riktigt orolig och skriver ett vykort till ministern. En annan flicka som heter Alfhild ansluter och berättar att de ska till en bordell på Sicilien.
Den 22 april 1951 sprängs en bil med Lamberto och ett par andra maffiamedlemmar i luften. Rut och en norsk flicka, Berit. flyr från bordellen med dagskassan och kommer till fastlandet. Där startar de egen bordellverksamhet. Efter några år blir emellertid Berit mördad av en hallick Rut tar alla pengarna och flyttat till ett hus på Bornholm. Där lever hon under sin falska idenitet, sköter sina katter och röker och dricker. 1987 blir hon illa sjuk och flyttar till Sverige och får behandling på sjukhus. 1989 kan hon riktigt njuta av att "den djävla Birgitta" är död.
"Begravningsdagen var en höjdare" säger Dockan, eller Eivor Svartehäll.
Men då hade jag redan listat ut det, säger Bo Anje, och varför? Jo, att mannen som Idioten såg strypa flickan "satt och kissade".

(Så delvis hade jag ju rätt - se ovan, eller hur? Det var ingen man inblandad och angreppet på en flicka berodde på svartsjuka. Men ingen dog och Rut var inte offret utan gärningskvinnan!)