 |
|
 |
|
|
|
|
27 maj 1984:
Jan Lerbodine, 49 år, åker på utflykt med sin
unga älskarinna Juno, 20 år. Det är söndagen
den 27 maj 1984 i Lund. De ska göra en ballongflygning. Med
på resan är Ulf Yxdahl och Tord Isaksson. Ulf är
Junos far, bara några år äldre än Jan. De
är barndomskamrater från Åsbo Gods i södra
Östergötland. Han är hudläkare. Tord är
en studiekamrat till Jan. Jan känner sig underlägsen
båda.
10 april 1984:
Jan och Juno II äter pizza
- Jan är skild från Amanda. Hon ligger på Sankt
Lars efter allvarliga självmordsförsök. Kvinnan
som vakar över henne menar att det är Jans fel alltihop.
Deras son Adam tar avstånd från Jan.
27 maj 1984:
- De kommer i väg till Danmark varifrån flygningen
ska ske. Jan är mycket förälskad i Juno, sin "lilla
Rödtopp". Hans åtrå till henne är utan
gräns. Jan blir mycket upprörd då hon berättar
hon har "en varg" efter sig. En som försökt
döda henne två gånger. Någon har skjutit
efter henne och försökt köra på henne med
en bil.
- Ballongmedarbetarna är unga och muskulösa. Det är
Junos kurskamrat vid Tekniska Högskolan i Lund Anders Alemoon
(anagram på Salomon Andrée - ballongfararen som dog
i polarisen) . De har haft sällskap och Jan bli utom sig
av svartsjuka när han ser honom. De andra två är
också blivande civilingenjörer, Bertil S. Ringslind
(anagram på Nils Strindberg)från Gotland och norrmannen
Rune Flaktten (anagram på Knut Fraenkel. Båda följde
Andrée i döden.) De har med tjejerna Astrid och Gunilla.
Det är Jan och Juno som ska utgöra besättningen.
Jan är livrädd för höjder och försöker
på alla sätt dölja sin enorma ångest.
- Men när de kommer upp är utsikten sagolikt vacker
och Juno blir kåt och vill knulla i ballongkorgen. Det håller
på att sluta med en förskräckelse. Den tillfälligt
herrelösa ballongen är nära att krocka med masterna
på en polsk oljetanker i Öresund.
- När de kommer in över land och närmar sig Lund
ser de hur beachbuggyn med Ulf och Tord är i fatt dem. När
de är nära målet Billebjär ser Juno i kikaren
en gevärspipa ur ett bilfönster och snart smäller
skott som alla träffar ballongen. Vi störtar på
Billebjär men båda klarar vi oss utan allvarliga skador.
1944 (hemma hos Maria).
Juno och jag går hem till hennes hem. Vi träffar hennes
mamma Maria, den internationell kända skådespelaren.
Hon är fast i sina roller.
1951 (hos Maria)
27 maj 1984
Ballongfärden fortsätter med ett besök på
Skryllegården.
- Ulf och Tord kommer. De är övertygade om att det är
Jan som orsakat störtningen. Juno har förbjudit honom
att nämna beskjutningen. De äter lunch på Skryllegården.
Jan mår inte bra utan går hem.
11 april 1984
- Jan besöker Amanda som ligger sjuk efter självmordsförsöket.
Juno II ska uppvakta "sina dagars upphov" på namnsdagen.
Det är Ulf.
29 februari 1984 (37-45)
Jan och Juno II möts Byrålogen. Under färden till
mormor träffar de Ulf. Det är mormors namnsdag.
- Nästa dag är han glad för att han ska åka
med Juno till hennes mormor. Men innan dess äter de pizza
på Chrough Lilla Torg i Malmö.
1950 Jan och Juno I hos mormor Julia (46-54)
- Mormor Julia bor i en kvarn i Åsbodalen. En kraftfull
kvinna, 62 år, kommer från Danmark. De dricker en
hel del vin och Julia somnar och sover hårt. Det vill Juno
utnyttja för att titta igenom ett låst skåp med
foton som mormor gömt i många år. Hon hittar
nyckeln och finner snart flera fotoalbum. Det är konstigt,
bilder som otvivelaktigt föreställer mormor Julia beskrivs
som skeppsredarfru Maaren Gnirög. Morfar heter Aage Gnirög.
Snart ser de en bild med de två. I deras sällskap finns
Adolf Hitler och han har skrivit en hälsning till sina kära
vänner på baksidan. Då kommer mormor, hon ser
vad de gjort och kastar sig över sin dotterdotter Juno. Hon
knuffar undan henne så att hon blir liggande skenbart livlös.
Sedan slänger Julia alla foton i elden. Det blir en stickande
rök då läder albumen brinner och Jan lyfter ut
Junos kropp i friska luften. Där kvicknar Juno till och fnittrar
åt vad som hänt.
1966 (55)
Hos mormor Julia. Det är början på berättelsen
om hur hon mördas.
1952 (56)
- På natten sedan de älskat som aldrig förr väcker
Juno honom. Juno I är 21 år och Jan är 17 år.
Han oroar sig för åldersskillnaden.
1966 (57-61)
Fortsättning på mordet på Julia.
Hon säger sig ha hört en bil stanna utanför och
att en person kommit in i kvarnen. Jan går in i Julias rum
och finner henne död med halsen avskuren. Samtidigt upptäcker
de att hela undervåningen av kvarnen brinner. De kan inte
komma ut. De måste kasta sig ut i kvarndammen.
12 april 1984 (62)
Juno II meddelar Ulf att hon och Jan förlovat sig.
Sommaren 1964 (63-64)
- Trots att Juno är så ung har hon ett barn. En flicka
som är sju månader. Hon ska heta Juno (II) som hon.
Det kan bli förväxlingar (ja, verkligen. Hela denna
bok t ex!). Barnets far är alkoholist och under hans angenäma
yta finns ondskefullhet och iskall egoism. "En ulv(f) i fårakläder"!
I Universitetsbibliotekets tidningshall har Juno I hittat ett
lägg från 1945. På första sidan finns en
stor bild av Hitler tillsammans med skeppsredarparet Gnirög.
Rubriken är: "Dansk förrädare skjuten. Hustrun
flydde till Sydamerika?". Vi flykten hade hon med sig en
stor summa pengar i utländska valutor.
18 april 1984 (65)
Jan är med Juno II på UB 4, där tidningarna nu
finns. De läser om hur mormor Julia mördades av människor
som hämnades vad hon gjort under kriget.
april 1984 (66-68)
Jans träffar Adam. Han är ilsken för att Jan lämnat
Amanda och är ihop med en ung kvinna. I en bokhandel träffar
Jan Anders som tidigare haft sällskap med Juno. Anders råder
Jan att se upp med Junos far Ulf som är rasande svartsjuk.
1954 (69-70)
Juno I lämnar Jan. Någon vecka senare säger Juno
att hon vill att hon och Jan går skilda vägar ett tag.
Jan blir förtvivlad. Men första ska de äta lunch
hos mamma Maria.
27 maj 1984 (71-73)
Färden till Liber efter störtningen på Billebjär
och lunchen på Skryllegården. Jan träffar Maria
just utskriven från Sankt Lars. Amanda vill ha honom tillbaka.
De går till Liberhuset för att prata ut.
Juli 1964 (74-76)
Nästa dag följer han med henne till tåget. Hon
ska åka hem till sina föräldrar i Norrland. När
Jan går därifrån hämtas han upp av Ulf,
Junos pappa, i hans bil. Ulf säger att han ska döda
Jan om han inte lämnar Juno. Och han är nära att
strypa honom innan Jan lyckas kasta sig ur bilen. Ulf är
svartsjuk på sin hustru och inte på sin dotter som
man kan tro. Mötet med Tord Isaksson följer därpå.
1954
Juno I har rest till Uppsala. Maria tröstar honom och bjuder
på lunch.
Hösten 1957 (78)
Jan super i Botaniska trädgården i sin saknad efter
Juno.
13 juli 1964 (79)
Juno ringer Jan. Samtalet kommer att vara i tre timmar. Hon är
förtvivlad och vill komma tillbaka till henne. I Uppsala
är det bara bråk, elakheter och för mycket sprit.
Och hon är rädd att förlora vårdnaden om
sin dotter om det blir skilsmässa. Juno 1 har rest från
Jan. Maria påminner Jan om lunchen han lovades i kap 70.Juno
I återvänder till Jan.
18 maj 1984 (80-82)
På Konditori Lundagård sitter Jan och Juno II. Då
kommer Ulf och Tord och ett främmande par. Det är Jöran
Bundin, kulturredaktör på Kvällsposten och hans
fru Marianne, barnmorska.
28 augusti 1964. (83-98) Mordet på Juno I.
- Juno ligger i Jans säng. Men hon är inte glad. Hon
saknar sin dotter och hatar barnafadern som tagit flickan från
henne. Det ringer på telefonen. Juno ber honom att inte
svara. Det måste vara "han". Senare knackar det
på dörren och till sist skjuts ett maskinskrivet ark
in i brevlådan. Han vill träffa henne på Universitetets
trappa klockan 6 nästa dag.
- Ett nytt papper rasslar in i brevlådan i vilket han kräver att få träffa Juno. Hotar annars att döda barnet. Jan ser framför sig grymma mördarhänder som hotar ett litet barn. Vad ska han göra? Han dricker mer Standard Selection. Han ringer till Juno. Inget svar. Han tar sig dit och bankar på dörren. Ingen hemma. Han åker till universitetsbyggnaden där "han" krävt att få träffa Juno. Jan träffar där Tord som säger sig ha sett Juno på Mikrobiologen som är inrymd i Gamla Patologen. Han tar sig in och hör snart ett otäckt, brustet skrik. Jan springer runt i de gamla likluktande byggnaderna. Han får för sig att någon gömmer sig i mörkret. Denne någon rusar i väg mot honom, slår ner honom och försvinner. Jan far in i en vägg och domnar av. När han vaknar upp famlar han sig fram och är plötsligt i Patologen, gamla obduktionssalen. Där ligger ett lik på obduktionsbordet. Det är Juno. Någon har fläkt upp halsen på henne med en skruvmejsel.
Allmänt (99-100)
- Dettas är Jan Lerbodines långa berättelse för
syster Marianne Bundin som han gett henne under de långa
vaknätterna. Den sanna sagan om Junos död och hennes
mormors. Ingen hade straffats för något av morden.
- Jöran Bundin finner livet som kulturredaktör
Kvällsposten trist och innehållslöst numera. Det
var därför han gick med på att byta när Agne
i Strömstad ville vara kulturredaktör ett tag. Jöran
skulle sitta på Strömstads tidning ett par sommarmånader.
- När han sitter där sysslolös som vanligt ringer
Marianne hans fru och berättar om Jan Lerbodine som hon vakat
över. Han har skadat huvudet vid en ballongolycka och hamnade
på sjukhuset i Lund. Han har berättat en märkvärdig
historia för henne om två mord som hon skrivit ner
och vill skicka till Jöran. Jöran blir intresserad och
sedan Marianne åkt upp till honom i Strömstad avhandlar
de gemensamt vad berättelsen kan betyda och de inkonsekvenser
de funnit i den. Namnet Gnirög har Marianne hittat på.
Det är Göring baklänges.
- Under tiden får Jan en hjärnblödning och dör
på sjukhuset. Även Amanda är död. Men däremot
lever Juno!
- Jöran Brundin menar att han hittat den röda tråden
i Jans berättelse. Det är en modern variant av Vargen
och Rödluvan!
(s 92 Juno säger att mormor Julia är 62 år. På
sidan 107 står att statsministern är 65 år. Det
måste handla om Tage Erlander och då betyder det att
berättelsen utspelar sig 1966, den berättelse Jan berättar.
Det måste handla om två unga flickor vid olika tidpunkter.
Den ena Juno är Junos mor?? Som är gift med en "ulv
i fårakläder" - Ulf Yxdahl. Den "äldre"
Juno läser litteraturhistoria. Skriver om en dansk nobelpristagare.
Maria är den äldre Junos mor. Julia hennes mormor. Juno
säger på ett ställe att hennes dotter ska heta
Juno och Jan säger att det kan ske förväxlingar.
Sedan gör de två ett långt kronologiskt dokument
som placerar de olika kapitlen i Jan Lerbodines berättelse
i rätt tidsepok.
Sedan skriver de ner den sanna berättelsen
om Jan Lerbodines liv (205-209)
Vem är då mördaren? Jöran och Marianne Brundin
spekulerar. Marianne påstår att det är Jan Lerbodine
som är mördaren. Han var skadad av sin barndom och Juno
var det enda riktigt fina och goda han mött i sitt liv. Två
gånger övergav hon honom. Han dödade Juno 1964
och sedan Julia för att inte bli avslöjad. Han besköt
Juno II med sin fars efterlämnade gevär och försökte
köra över henne med bilen. Juno II var på väg
att lämna honom. Han var för gammal. Han försökte
mörda både sig själv och Juno genom att dra i
toppventilen till ballongen. Till sist dödade han Amanda
på Liber efter ballongstörtningen.
Så var deras spekulationer. Men Jan Lerbodine lämnade
efter sig ett inspelat kassettband till Marianne Brundin. I detta
berättar han om hur han träffat sin fru Amanda på
Libers på kvällen efter ballongstörtningen. Där
anklagade han henne för att ha dödat Juno I 1964. Han
hade då i fyllan och villan gjort Amanda med barn i sin
förtvivlan över att Juno lämnat honom. Men just
då kom hon tillbaka. Det var hon som lade lappar i hans
brevlåda. Juno och Jan trodde att det var Ulf som var ute
efter Juno men det var Amanda som var ute efter Jan. Juno går
till mötesplatsen och där dödar Amanda henne. Sedan
dödade hon Julia som ville ta reda på vem som mördat
hennes dotter. Sedan när Jan träffat Juno II försökte
Amanda döda henne med Jans fars efterlämnade gevär.
På Liber sticker hon gevärspipan i munnen och skjuter
sig.
På en klippa på Nord-Koster kastar Marianne Brundin
i havet, i en lång båge genom solen. Varför?
frågar Jöran. "För älskarns och mördarns
skull". (Hon trodde tydligen inte på Jan Lerbodine!).