Jean Bolinder Oskulden 1997

 

1. Ön
Hon är på en båt, en passagerarbåt. Två kvinnor stirrar på henne som två obevekliga vakter i en rättssal. Hon vet inte vem hon är. Hennes terapeut vill att hon nedtecknar alla sina drömmar. Hon har inte på ön att göra säger kvinnorna. Hon minns Emma som högg henne i huvudet med nagelfilen. Båten kommer fram till en ö. Hon känner att det är där hon ska stiga av.
Kvinnan är i sextioårsåldern, född 1935 i Mjölby, hon är märkt av svåra år, både i fängelse - Hinseberg - och av alkohol- och narkotikamissbruk. Hon är lesbisk. Hon är fortfarande oskuld. Hon tar in på Pensionat Ohlsson. Alla tar avstånd från henne. Flera hotar henne och någon kastar in en sten genom hennes rumsfönster med hot om att döda henne om hon inte lämnar ön. Många anser att hon gjort saker som fått fruktansvärda konsekvenser för många på Ön. Men själv vet hon inte vad hon gjort för många decennier sedan även om minnet klarnar allteftersom. Inte ens i kyrkan är hon välkommen. Prästen Bruno pratar som i trance om Urwe, som låg där naken, död i solskenet. Heino, hennes bror, kunde aldrig komma över sin systers död. Han blev hatisk, alienerad och bitter.
- På Konsum finns en expedit, Sylvia. Kvinnan ser att Sylvia är lesbisk. Hon stämmer träff med henne i en avlägsen båtstuga. Det är mycket viktigt att ingen i byn ser att de träffas. Sylvia berättar om sina misslyckade kärleksaffärer med män. De misshandlade henne. Elin säger att männen har en pick och det betyder stickvapen. Sylvia blir upprörd när Elin frågar henne om hon legat med en kvinna någon gång. Det är perverst och äckligt och hon är en anständig kvinna säger hon! Elin vill lära Sylvia älska utan stickvapen.
- På väg till den avlägsna båtstugan passerar Elin ett hus. Hon ser mannen som kallas Rolf komma ut. Hon förstår att Elvira en av de kvinnor hon mötte redan på båten bor i huset. Hon går in och frågar henne varför hon inte är välkommen på ön. Men det vet du bäst själv menar Elvira och visar henne et litet silverkors med kedja. Hon har funnit detta bland Rolfs tillhörigheter.
- Elin väntar i flera timmar men Silvia kommer inte till mötesplatsen. På hotellrummet häller hon i sig fyra tandborstglas med gin, ramlar ihop i sängen och tror att hon ska dö. Hon vill gärna det.
- Nästa morgon är hon mycket sjuk. Men huvudet är klart. Iskallt minns hon allt!

2. Tältet
(Elin har antecknat detta avsnitt på sitt block. Hon beskriver sin barndom och uppväxt. Flera delar är identiska med tidigare avsnitt, då minnets fungerat rapsodiskt.
Nytt är att farbror Gusten tog sig friheter med henne, kallade henne sin lilla flicka och smekte henne mellan benen.)
På morgonen fästar jag en lapp på spegeln med meddelandet att jag åker och campar med Erik. Detta trots att mina föräldrar förbjudit mig att åka. Vi tar båten till ön. Med är Rolf och den vackra estländskan Urwe. Hon har en bror som heter Heino. Jag blir nästan förälskad i Urwe. Vi upptäcker att både Erik och Rolf har skrutit inför varandra om att de legat med oss men ingenting är sant. Vi beslutar oss för att straffa dem genom att inte ligga med dem nu heller. Efter midsommarfirandet är Rolf och Erik fulla och kåta och vill knulla. Men då gömmer vi oss i tältet och låser det inifrån. Det är ett tält med golv så det går inte att ta sig in utifrån. Vi dricker konjak och snart älskar vi med varandra, gnider könsorganen mot varandra tills vi får orgasm. Efteråt halsar jag konjaksflaskan. På morgonen när jag vaknar är tältet fortfarande låst inifrån. Bredvid mig ligger Urwe naken. Hon är strypt. På förmiddagen kommer polisen. Allt tyder på att det är jag som strypt henne. Min advokat säger att det är bäst att jag erkänner. Då blir straffet lindrigare. Men så blev det inte. Jag fick ett strängt straff. När jag kom ut hade mina föräldrar tagit helt avstånd från mig. Det blir missbruk och ny kriminalitet. I fängelset hade jag flera älskarinnor.
- Min mor, och sedan min far, dör och jag får ärva en del. Jag bestämde mig för att sluta med drogerna och kriminaliteten. När jag kommer ut ur fängelset står en av mina älskarinnor, Emma, utanför med blommor. Jag säger nej till henne och då misshandlar hon mig med en nagelfil i huvudet så att jag blir medvetslös och tappar minnet.

3. Silverkorset
Elin går åter till Konsum men Sylvia vill inte prata med henne. Hon är rädd för att förlora sitt jobb och tvingas från ön om hon har något att göra med Elin.
Elin minns allt mer och hon blir alltmer tveksam till hur mordet på Urwe egentligen ägt rum. I hennes drömmar går det annorlunda till. Som att då Elin vaknat var silverkorset borta. Hon går hem till Elvira för att ställa henne och Rolf mot väggen. Ingen är hemma. På vägen därifrån träffar hon Birger. Nu är inte längre Elin den som rädd. Det är Birger. Hon påstår att alla på ön är rädda därför att de vet att det inte är Elin som dödade Urwe.
- Hon går till kaféet igen. Där sitter kvinnan från båten som är kompis med Elvira. Hon heter Barbro och Elin konfronterar henne. Barbro säger då att hon ingenting vet själv , bara vad Elvira berättat. Barbro bodde inte på ön då det hände. Hon säger att Urwes bror Heino kom till ön och hängde sig i ett rum på det pensionat där Elin bor.
- På väg till Elvira igen träffar Elin på prästen Bruno. Han har ett barnbarn i handen. Han ber om ursäkt för vad som hände i kyrkan då de träffades. Han säger att det är Gud som ska döma inte han. Elin säger att hon inte längre är övertygad om att hon dödat Urwe. Då säger prästen att Elins stora synd var vad de tillsammans gjorde i tältet innan Urwe dödades och det kan hon i varje fall inte neka till. Även om Elin inte dödat Urwe är hon ända skyldig!
- Denna gång öppnar Elvira, rufsig och rödgråten. Elin säger att hon vill veta sanningen om vad som hände för 43 år sedan, annars går hon till polisen. Elvira berättar då att Rolf haft Urwes silverkors i hemlighet. Elvira hämtar silverkorset och ger det till Urwe. Sedan berättar hon att hon länge varit kär i Rolf trots att han var fem år äldre. Hon var väldigt svartsjuk på Urwe. När Elin och Urwe låste in sig i tältet blev hon därför jätteglad. På natten såg hon hur en berusad Rolf kröp in i flicktältet. Efter en stund kom han ut med silverkorset i handen. Sedan kom Erik ut ur pojkarnas tält. Han gick in i flicktältet och stängde det från insidan. Elin blir rasande för att Elvira inte berättade detta för polisen i stället för att förstöra hela Elins liv! Men du erkände ju, försvarar sig Elvira.
Elin går därifrån och sätter sig att fundera i en grotta. Hon tänker igenom alla som kan ha haft tillfälle att mörda Urwe den där natten. Ett namn fastnar i huvudet. Heinos. Heino som bara hade sin vackra syster sedan deras land blivit våldtagit av den ryska björnen och tvingat de föräldralösa syskonen till en fosterfamilj i Sverige.
- Åter på sitt rum på pensionatet gör hon upp en lista över vad som skett på tältplatsen 1952. Hur kunde tältet vara stängt från insidan om inte Elin är den som mördat Urwe? Jo, på så sätt att Urwe släppt in någon under natten som låste inifrån och sedan dödat henne. Personen i fråga gömde sig i tältet så att Elin inte såg honom då hon rusade ut på morgonen.
- Av portieren får Elin reda på att Heino skrev ett avskedsbrev innan han hängde sig. Kanske prästen har det?
- På natten kommer någon in i hennes rum. Hon blir helt uppskrämd tills hon ser att det är Sylvia som vill ha en natt med Elin innan hon reser.
- Nästa dag går Elin till prästens bostad. Hon får läsa avskedsbrevet. Han skriver att han genom att ta sitt liv syndar djupt och kommer därför till helvetet där hans syster redan är genom sin blodröda synd. Han önskar också att den "synderska som förförde min syster med sina onaturliga lustar och sedan dödade henne". ska brinna i helvetet. Brevet avslöjar inte Heino som mördare.
- Kan det vara Erik som dödat Urwe av svartsjuka? Hon hade ju tagit hans tjej från honom. Men, får hon veta, Erik dog för 10 år sedan.
- Det är Bruno, prästen, som dödat Urwe. Han erkänner det till slut för Elin. Men det är preskriberat i den världsliga lagens ögon. För Gud finns ingen preskriptionstid. Han gick tillbaka till tältet. Hon öppnade och kom ut. Han följde med henne in. Hon hånade honom och den heliga tron. Han ville ta korset ifrån henne, hon gjorde motstånd och då tog han om hennes hals för att hålla henne. Sedan lät han, frälst som han var, Elin få skulden.
Elin går till viken med de farliga strömmarna. Där klär hon av sig naken och ut i det kokande vattnet tills strömmen tar henne.