 |
|
 |
|
|
|
|
Manuskriptet har sänts till författaren
Jean Bolinder av advokaten Floda Rednilob på uppdrag av
XX som var en stor beundrare av böckerna om Jöran Bundin.
Lilla Junoteatern ska ge Kaspers Fet-tisdag av August Strindberg.
Premiären ska äga rum i Junotäppan (intill Tyska
kyrkan) lördagen den 29 juni 1963.
Torsdagen den 20 juni 1963.
-Jag pratar med mamma. Hon är mycket arg för att jag
låtit mig intervjuas. Hon säger att jag har förnedrat
min store far, hennes avlidne make. En gång var jag förälskad
i doktor Olssons unga hembiträde Gun.
- Djävulen, eller Frestaren Eskil Runegrehn
samtalar med Döden. Han är amatörskådespelare
och läser litteraturhistoria. Örjan
Dantéus är amatörskådespelare och
jobbar i en herrekipering. Den avdankade skådespelaren Ivar
Damgrehn, 57 år, är teaterdirektör och
för regin svarar Dan-Eje Rolbin,
till professionen korrekturläsare på Stockholmstidningen.
Anders Karlström har huvudrollen
som Kasper, en lång teolog, 27 år, och fyra år
äldre än sin Kasperina, som spelas av Anna-Lisa
Kanfort, också student. Ivar Damgrehn har med sig
en kvinna Righmor Fransson som spelar
Frun i pjäsen. Damgrehn samlar alla aktörerna för
genomgång i Sjömanshuset. Där är nu hela
ensemblen. Bertil Masugn som spelar
Mexikanaren, Fredrik Ohman, som spelar
Officeren och Sonja Törngraehn
som spelar Tadädl, som är ett av kasperbarnen. Det andra
barnet, Lipperl, spelas av Inez Larsson,
som blir utskälld av Damgrehn för att hon kommer för
sent. Inez lämnar lokalen och säger att hon inte vill
vara med. Fredrik Ohman försvarar Inez och det blir gräl
med Damgrehn.
- Sent samma dag ringer jag Inez för att trösta henne
efter vad som hänt. Men när jag vill bjuda ut henne
får jag nobben direkt. Hon säger att jag bara är
ute efter att ligga med henne.
- Jag erinrar mig mina studentår i Uppsala i slutet av 50-talet
då jag läste litteraturhistoria. 1958 sker märkliga
ting. Plötsligt har jag ett slags andar eller demoner som
jag kan samtala med. I februari lyckas andarna göra mig så
förtvivlad att jag skär mig i en pulsåder och
hamnar hos en vänlig läkare. Jag berättar för
honom att det finns onda människor som Djävulen tagit
men låtit stanna kvar i världen för att göra
ont. Plötsligt ser jag att läkaren är Djävulen
själv.
- De ryska kosmonauterna har landat. I april 1959 skrivs jag ut
från mentalsjukhuset och anses vara "frisk igen".
Fredagen den 21 juni 1963. Midsommarafton.
- Bertil Masugn försökte i yngre dagar vara som andra
män men upptäckte snart att han var bög. Han jobbar
som kock på en restaurang och är ihop med ägaren,
en fransman. Fordringsägaren i pjäsen, bibliotekarien
Olle Falkén talar om för
honom att på kvällen ska alla träffas i Anders
Karlströms föräldrars sommarstuga vid Mälaren.
- Teatergruppen träffas på Grillska konditoriet och
diskuterar bottnarna i Kaspers Fet-tisdag. Frestaren och döden.
Anders har en köttätande växt hemma, en Dionaea
muscipula. Eskil berättar om hur hans gudfar som hette Rune
U Briggsta och var präst i Tyska församlingen
en gång 1959 fått en liten docka tillsänd sig.
Det var en sorts voodoo men en spik genom sig. En vecka senare
var han död. Ihjälkörd av en bil på gatan.
Eskil menar att gudfadern dödades av magi, "svart och
ondskefull magi".
- Första ronden i min kamp hade Djävulen vunnit. Första
inkarnationen var läkaren som skickade mig till mentalsjukhuset.
Andra ronden vann jag emellertid. När jag kom ut från
Ulleråkers mentalsjukhus 1959 hade mamma fått en Vän.
Han hette Rune U Briggsta! Han var vänlig mot mig men en
dag avslöjade han sig när han satt så att solen
kastade hans skugga tydligt mot väggen. Några hårtestar
sticker upp. På väggen avslöjades Djävulen
med horn i pannan.
- I början av maj det året är jag med i studentkarnevalen
i Stockholm. Jag roar mig med en studentska som heter Gunilla.
När vi är på hennes rum får jag inte upp
den. Jag blir ursinnig och skyller det på Djävulen
och att hon är i maskopi med honom. Hela studentkorridoren
hjälper till att kasta ut mig. Alltihop är grymt och
vidrigt.
- Jag hittar finskfödda Marja Lindgrens
butik "Marjas Magi" fylld av trolldom och vodoodockor
från Haiti. Hon förklarar hur dockorna fungerar med
hårstrån och blod från offret och en spik genom
bröstet. Den 22 maj 1959 är det fullmåne och jag
fullbordar riten. Jag sänder dockan till Rune och en vecka
senare är han död.
- Alla träffas på mina föräldrars sommarställe
vid Mälaren. Andrea Karlström, mor till Anders-Kasper,
är festens värdinna. Oskar Perenne, journalisten, som
spelar Polisen låter sig väl smaka av både mat
och dryck och blir kraftigt berusad och somnar i gräset.
Bertil Masugn spelar dragspel och dansen går på den
steniga gårdsplanen. Anders och Anna-Lisa dansar tätt
tillsammans.
Lördagen den 22 juni 1963. Midsommardagen.
- Det blir nattamat med Janssons Frestelse och plötsligt
är Oskar försvunnen. Många fruktar att han drunknat
i sjön. Man letar i sjön allt mer förtvivlat. Plötsligt
kommer grannfamiljen. Den har hittat ett lik i trädgården!
Men Oskar nyktrar snart till och på eftermiddagen gör
ensemblen ett försök att spela upp hela pjäsen
i slänten vid sjön.
Söndagen den 23 juni 1963.
Mamma är fortfarande lika förbannad på mig för
artikeln i Veckojournalen. Jag försöker om och om igen
förklara att det var en intervju av mig som en journalist
skrivit. Jag vet att det är Djävulen som ställer
till det för oss.
- Marja har tagit avstånd från mig sedan jag påstått
att det är jag och hennes docka som ligger bakom Rune M Briggstas
död. Jag måste få tag i Marja igen. Hennes butik
har gått i konkurs och hon har flyttat till okänd ort.
Av en karl som jag bjuder på öl får jag Marjas
nya hemadress. Jag hittar hem till hennes nedsupna ateljé.
Jag lyckas övertyga henne om att jag behöver en docka
till.
Vid nästa repetitionstillfälle låtsas jag kamma
hela besättningen för att komma åt några
hårstrån från den person jag ska avliva med
hjälp av den nya dockan.
Måndagen den 24 juni 1963.
Mamma fortsätter att oavbrutet klaga på mig. Nu vill
hon att jag flyttar hemifrån. Hon kallar mig parasit.
På kvällen ringer Ivan Damgrehn. Han är upprörd.
Det har hänt en olycka, en buss har krockat med en spårvagn.
Hans sambo Righmor satt i spårvagnen och hon blev skadad.
Tisdagen den 25 juni 1963.
Ivan vill att Anna-Lisa ska göra Righmors roll också
om Righmor inte kan vara med på premiären. Men Righmor
är inte död. Hon återkommer snart tämligen
irriterad över att Ivan försökt ge hennes roll
till någon annan.
Onsdagen den 26 juni 1963.
Nästa dag är det presskonferens. Tyvärr överträffas
den i nyhetsmedierna av att "den största spionskandalen
genom tiderna" avslöjats med överste Stig Wennerström.
Torsdagen den 27 juni 1963.
Artiklarna om Strindbergspjäsen som ska spelas i Junotäppan
blir små. Och när vi ska spela ösregnar det.
Jag vet. Allt är Djävulens verk. Det började med
att han fick Inez att lämna ensemblen. Djävulen är
en av deltagarna i teaterensemblen.
- Jag tänker på Ferdinand, min lillebror. Han var alltid
Mammas stora favorit. Han gifter sig med en förtjusande flicka
som heter Monika. Efter pappas död tillbringar Mamma somrarna
i deras sommarstuga i Dalarna där hon dirigerar hushållet
och gör den snälla Monika vansinnig. Så dör
Monika plötsligt av att en åder brister i hjärnan.
Allt blir nu frid och fröjd i sommarstugan tills Ferdinand
hittar en ny kvinna, en tyska som heter Brynhilde. Efter ett tag
kör Ferdinand ut henne ur huset. Nu klänger hon sig
fast i mig i stället. 1958 kör Ferdinand ihjäl
med sprit i kroppen. Försäkringsbolaget betalar därför
ingenting. Brynhilde och Vilhelm flyttar till Västtyskland.
Fredagen den 28 juni 1963.
Generalrepetition i Junotäppan i ösregn. Vi spelar
i gummistövlar och regnskydd. Djävulen är med.
Han har tagit gestalt i Eskil, Frestaren. Efteråt är
alla sura och skäller på varandra.
Lördagen den 29 juni 1963.
Premiärdagen är solig och varm och vi börjar
tänka ordet SUCCÉ. Men Ivar Damgrehn plockar fram
ett program han låtit trycka och skicka ut till tidningarna.
I det ber han om ursäkt för sitt "inte speciellt
goda skådespelarmaterial" och detta väcker ilska
och bestörtning hon dessa. Flera vägrar att spela och
ger inte med sig förrän Ivar lovar att dela programmet
i två delar så att den förhatliga texten kommer
bort.
Bertil Masugn oroar alla genom att komma mycket sent. Han har
fått stämbandsinflammation.
45 minuter senare var allt över. Applåder, blommor
delas ut och publiken troppar av. Till och med Ivar Damgrehn är
belåten.
Söndagen den 30 juni 1963.
Det blir fest hela natten. På morgonen hämtas morgontidningarna.
Men de gör ingen människa glad, snarare tvärtom.
Bara recensenten på den tidning där Dan-Eje Rolbin
jobbar som korrekturläsare, skrev positivt.
På vägen hem träffar jag på Eskil, Frestaren.
Det är han som är Djävulen. Han frågar om
jag vill följa med honom till "Helvetet", han menar
"Helvetiigränden". Vi går upp till hans rum
på Järntorget. Han berättar om hur orolig han
är. Hans gudfar Rune U Briggsta fick en vodoodocka och sedan
dog han strax därpå. Nu har han själv fått
en likadan docka. Han visar mig den. När vi sedan tittar
ut genom fönstret får jag min chans. Jag knuffar ut
honom. Jag tar med mig dockan och tar mig ut genom en bakdörr.
- Vid föreställningen på kvällen saknas Eskil.
Dan-Eje får ta hans roll. Det blir en sämre föreställning
än premiären. Efteråt kommer polisen och chockar
ensemblen med dödsbudet.
Sommar och höst 1963
Vi äter grillad Djävul till middag. Mamma tror att
det är kyckling men jag vet bättre. En polis kommer
hem och vill veta vad jag vet om den omkomne.
Nästa dag kastar jag dockan i Strömmen sedan jag rivit
sönder den.
Det blir inget fortsatt spel i Junotäppan. Det blir inte
heller någon fortsatt polisutredning om Eskils död.
Polisen antar att han tagit så illa vid sig av de dåliga
recensionerna att han starkt påverkad av alkohol tagit livet
av sig.
- I början av september har Marja Lindgren en konstutställning
på ett välkänt galleri i Gamla stan. Jag går
dit och finner till min förvåning att de tavlor som
jag uppfattat som långt under medelmåttiga här
säljs till höga priser. Jag förklarar för
henne att mitt intresse för vodoo-dockorna bara varit ett
skämt.
- En natt vaknar jag och märker att jag är Axel von
Fersen. Jag rusar ut på gatan helt naken och skriker. Jag
grips och förs till Beckomberga sinnessjukhus. Behandlingen
är ett helvete. Under tiden skaffar mamma mig en etta i Blackeberg
och flyttar dit mina saker. Därför sitter jag nu i Blackeberg
och skriver detta manuskript.
Jean Bolinder kommentarer till manuskriptet i ett brev till
sin förläggare
I detta brev resonerar han sig fram till vem av skådespelarna
i Kaspers Fettisdag som har skrivit manuskriptet och därmed
också har mördat en person, Eskil Runegrehn. Bolinder
slutsats blir att det handlar om Dan-Eje Rolbin, pjäsens
förtryckte regissör.