Jean Bolinder Tack snälla döden 1994

 

Manuskriptet har sänts till författaren Jean Bolinder av advokaten Floda Rednilob på uppdrag av XX som var en stor beundrare av böckerna om Jöran Bundin.
Lilla Junoteatern ska ge Kaspers Fet-tisdag av August Strindberg. Premiären ska äga rum i Junotäppan (intill Tyska kyrkan) lördagen den 29 juni 1963.

Torsdagen den 20 juni 1963.
-Jag pratar med mamma. Hon är mycket arg för att jag låtit mig intervjuas. Hon säger att jag har förnedrat min store far, hennes avlidne make. En gång var jag förälskad i doktor Olssons unga hembiträde Gun.
- Djävulen, eller Frestaren Eskil Runegrehn samtalar med Döden. Han är amatörskådespelare och läser litteraturhistoria. Örjan Dantéus är amatörskådespelare och jobbar i en herrekipering. Den avdankade skådespelaren Ivar Damgrehn, 57 år, är teaterdirektör och för regin svarar Dan-Eje Rolbin, till professionen korrekturläsare på Stockholmstidningen. Anders Karlström har huvudrollen som Kasper, en lång teolog, 27 år, och fyra år äldre än sin Kasperina, som spelas av Anna-Lisa Kanfort, också student. Ivar Damgrehn har med sig en kvinna Righmor Fransson som spelar Frun i pjäsen. Damgrehn samlar alla aktörerna för genomgång i Sjömanshuset. Där är nu hela ensemblen. Bertil Masugn som spelar Mexikanaren, Fredrik Ohman, som spelar Officeren och Sonja Törngraehn som spelar Tadädl, som är ett av kasperbarnen. Det andra barnet, Lipperl, spelas av Inez Larsson, som blir utskälld av Damgrehn för att hon kommer för sent. Inez lämnar lokalen och säger att hon inte vill vara med. Fredrik Ohman försvarar Inez och det blir gräl med Damgrehn.
- Sent samma dag ringer jag Inez för att trösta henne efter vad som hänt. Men när jag vill bjuda ut henne får jag nobben direkt. Hon säger att jag bara är ute efter att ligga med henne.
- Jag erinrar mig mina studentår i Uppsala i slutet av 50-talet då jag läste litteraturhistoria. 1958 sker märkliga ting. Plötsligt har jag ett slags andar eller demoner som jag kan samtala med. I februari lyckas andarna göra mig så förtvivlad att jag skär mig i en pulsåder och hamnar hos en vänlig läkare. Jag berättar för honom att det finns onda människor som Djävulen tagit men låtit stanna kvar i världen för att göra ont. Plötsligt ser jag att läkaren är Djävulen själv.
- De ryska kosmonauterna har landat. I april 1959 skrivs jag ut från mentalsjukhuset och anses vara "frisk igen".

Fredagen den 21 juni 1963. Midsommarafton.
- Bertil Masugn försökte i yngre dagar vara som andra män men upptäckte snart att han var bög. Han jobbar som kock på en restaurang och är ihop med ägaren, en fransman. Fordringsägaren i pjäsen, bibliotekarien Olle Falkén talar om för honom att på kvällen ska alla träffas i Anders Karlströms föräldrars sommarstuga vid Mälaren.
- Teatergruppen träffas på Grillska konditoriet och diskuterar bottnarna i Kaspers Fet-tisdag. Frestaren och döden. Anders har en köttätande växt hemma, en Dionaea muscipula. Eskil berättar om hur hans gudfar som hette Rune U Briggsta och var präst i Tyska församlingen en gång 1959 fått en liten docka tillsänd sig. Det var en sorts voodoo men en spik genom sig. En vecka senare var han död. Ihjälkörd av en bil på gatan. Eskil menar att gudfadern dödades av magi, "svart och ondskefull magi".
- Första ronden i min kamp hade Djävulen vunnit. Första inkarnationen var läkaren som skickade mig till mentalsjukhuset. Andra ronden vann jag emellertid. När jag kom ut från Ulleråkers mentalsjukhus 1959 hade mamma fått en Vän. Han hette Rune U Briggsta! Han var vänlig mot mig men en dag avslöjade han sig när han satt så att solen kastade hans skugga tydligt mot väggen. Några hårtestar sticker upp. På väggen avslöjades Djävulen med horn i pannan.
- I början av maj det året är jag med i studentkarnevalen i Stockholm. Jag roar mig med en studentska som heter Gunilla. När vi är på hennes rum får jag inte upp den. Jag blir ursinnig och skyller det på Djävulen och att hon är i maskopi med honom. Hela studentkorridoren hjälper till att kasta ut mig. Alltihop är grymt och vidrigt.
- Jag hittar finskfödda Marja Lindgrens butik "Marjas Magi" fylld av trolldom och vodoodockor från Haiti. Hon förklarar hur dockorna fungerar med hårstrån och blod från offret och en spik genom bröstet. Den 22 maj 1959 är det fullmåne och jag fullbordar riten. Jag sänder dockan till Rune och en vecka senare är han död.
- Alla träffas på mina föräldrars sommarställe vid Mälaren. Andrea Karlström, mor till Anders-Kasper, är festens värdinna. Oskar Perenne, journalisten, som spelar Polisen låter sig väl smaka av både mat och dryck och blir kraftigt berusad och somnar i gräset. Bertil Masugn spelar dragspel och dansen går på den steniga gårdsplanen. Anders och Anna-Lisa dansar tätt tillsammans.

Lördagen den 22 juni 1963. Midsommardagen.
- Det blir nattamat med Janssons Frestelse och plötsligt är Oskar försvunnen. Många fruktar att han drunknat i sjön. Man letar i sjön allt mer förtvivlat. Plötsligt kommer grannfamiljen. Den har hittat ett lik i trädgården! Men Oskar nyktrar snart till och på eftermiddagen gör ensemblen ett försök att spela upp hela pjäsen i slänten vid sjön.

Söndagen den 23 juni 1963.
Mamma är fortfarande lika förbannad på mig för artikeln i Veckojournalen. Jag försöker om och om igen förklara att det var en intervju av mig som en journalist skrivit. Jag vet att det är Djävulen som ställer till det för oss.
- Marja har tagit avstånd från mig sedan jag påstått att det är jag och hennes docka som ligger bakom Rune M Briggstas död. Jag måste få tag i Marja igen. Hennes butik har gått i konkurs och hon har flyttat till okänd ort. Av en karl som jag bjuder på öl får jag Marjas nya hemadress. Jag hittar hem till hennes nedsupna ateljé. Jag lyckas övertyga henne om att jag behöver en docka till.
Vid nästa repetitionstillfälle låtsas jag kamma hela besättningen för att komma åt några hårstrån från den person jag ska avliva med hjälp av den nya dockan.

Måndagen den 24 juni 1963.
Mamma fortsätter att oavbrutet klaga på mig. Nu vill hon att jag flyttar hemifrån. Hon kallar mig parasit.
På kvällen ringer Ivan Damgrehn. Han är upprörd. Det har hänt en olycka, en buss har krockat med en spårvagn. Hans sambo Righmor satt i spårvagnen och hon blev skadad.

Tisdagen den 25 juni 1963.
Ivan vill att Anna-Lisa ska göra Righmors roll också om Righmor inte kan vara med på premiären. Men Righmor är inte död. Hon återkommer snart tämligen irriterad över att Ivan försökt ge hennes roll till någon annan.

Onsdagen den 26 juni 1963.
Nästa dag är det presskonferens. Tyvärr överträffas den i nyhetsmedierna av att "den största spionskandalen genom tiderna" avslöjats med överste Stig Wennerström.

Torsdagen den 27 juni 1963.
Artiklarna om Strindbergspjäsen som ska spelas i Junotäppan blir små. Och när vi ska spela ösregnar det.
Jag vet. Allt är Djävulens verk. Det började med att han fick Inez att lämna ensemblen. Djävulen är en av deltagarna i teaterensemblen.
- Jag tänker på Ferdinand, min lillebror. Han var alltid Mammas stora favorit. Han gifter sig med en förtjusande flicka som heter Monika. Efter pappas död tillbringar Mamma somrarna i deras sommarstuga i Dalarna där hon dirigerar hushållet och gör den snälla Monika vansinnig. Så dör Monika plötsligt av att en åder brister i hjärnan. Allt blir nu frid och fröjd i sommarstugan tills Ferdinand hittar en ny kvinna, en tyska som heter Brynhilde. Efter ett tag kör Ferdinand ut henne ur huset. Nu klänger hon sig fast i mig i stället. 1958 kör Ferdinand ihjäl med sprit i kroppen. Försäkringsbolaget betalar därför ingenting. Brynhilde och Vilhelm flyttar till Västtyskland.

Fredagen den 28 juni 1963.
Generalrepetition i Junotäppan i ösregn. Vi spelar i gummistövlar och regnskydd. Djävulen är med. Han har tagit gestalt i Eskil, Frestaren. Efteråt är alla sura och skäller på varandra.

Lördagen den 29 juni 1963.
Premiärdagen är solig och varm och vi börjar tänka ordet SUCCÉ. Men Ivar Damgrehn plockar fram ett program han låtit trycka och skicka ut till tidningarna. I det ber han om ursäkt för sitt "inte speciellt goda skådespelarmaterial" och detta väcker ilska och bestörtning hon dessa. Flera vägrar att spela och ger inte med sig förrän Ivar lovar att dela programmet i två delar så att den förhatliga texten kommer bort.
Bertil Masugn oroar alla genom att komma mycket sent. Han har fått stämbandsinflammation.
45 minuter senare var allt över. Applåder, blommor delas ut och publiken troppar av. Till och med Ivar Damgrehn är belåten.

Söndagen den 30 juni 1963.
Det blir fest hela natten. På morgonen hämtas morgontidningarna. Men de gör ingen människa glad, snarare tvärtom. Bara recensenten på den tidning där Dan-Eje Rolbin jobbar som korrekturläsare, skrev positivt.
På vägen hem träffar jag på Eskil, Frestaren. Det är han som är Djävulen. Han frågar om jag vill följa med honom till "Helvetet", han menar "Helvetiigränden". Vi går upp till hans rum på Järntorget. Han berättar om hur orolig han är. Hans gudfar Rune U Briggsta fick en vodoodocka och sedan dog han strax därpå. Nu har han själv fått en likadan docka. Han visar mig den. När vi sedan tittar ut genom fönstret får jag min chans. Jag knuffar ut honom. Jag tar med mig dockan och tar mig ut genom en bakdörr.
- Vid föreställningen på kvällen saknas Eskil. Dan-Eje får ta hans roll. Det blir en sämre föreställning än premiären. Efteråt kommer polisen och chockar ensemblen med dödsbudet.

Sommar och höst 1963
Vi äter grillad Djävul till middag. Mamma tror att det är kyckling men jag vet bättre. En polis kommer hem och vill veta vad jag vet om den omkomne.
Nästa dag kastar jag dockan i Strömmen sedan jag rivit sönder den.
Det blir inget fortsatt spel i Junotäppan. Det blir inte heller någon fortsatt polisutredning om Eskils död. Polisen antar att han tagit så illa vid sig av de dåliga recensionerna att han starkt påverkad av alkohol tagit livet av sig.
- I början av september har Marja Lindgren en konstutställning på ett välkänt galleri i Gamla stan. Jag går dit och finner till min förvåning att de tavlor som jag uppfattat som långt under medelmåttiga här säljs till höga priser. Jag förklarar för henne att mitt intresse för vodoo-dockorna bara varit ett skämt.
- En natt vaknar jag och märker att jag är Axel von Fersen. Jag rusar ut på gatan helt naken och skriker. Jag grips och förs till Beckomberga sinnessjukhus. Behandlingen är ett helvete. Under tiden skaffar mamma mig en etta i Blackeberg och flyttar dit mina saker. Därför sitter jag nu i Blackeberg och skriver detta manuskript.

Jean Bolinder kommentarer till manuskriptet i ett brev till sin förläggare
I detta brev resonerar han sig fram till vem av skådespelarna i Kaspers Fettisdag som har skrivit manuskriptet och därmed också har mördat en person, Eskil Runegrehn. Bolinder slutsats blir att det handlar om Dan-Eje Rolbin, pjäsens förtryckte regissör.