Jean Bolinder Näktergalen Bra Böcker 1978 232 sid

1. En mörk historia, näktergalens första berättelse
Bengt Ivarsson, teologie studerande. Bor i Flädie. Vill skriva sin Predikan. Vill berätta en historia om galenskap. Eftersom någon står efter hans liv. Det är maj 1978.
(
skojigt om Furulund, om omskolningen. En bit att citera på sid 10 om gamla AMU).
Andra människor i trakten: den nersupne konstnären
Peter Jacobsson. Stockholmaren med gravid fru
Gubben
Gustav Söderström med sin sjuka fru Märta.
Greta Winter, ung, (32) vacker och galen. Bor med sin mor.
F d operettsångaren
Birger Alm.
Om Bengt själv som barn: (om hur de "underlägsna" mentalt, moraliskt och intelligensmässigt alltid vinner, sid 17ff) Han avgudade sin stränge far som var kyrkoherde i församlingen. Hans mor var en slinka som rymde med en ung journalist. Vår hushållerska Ida tog hand om mig. Min far gasade ihjäl sig i sin bil när jag var 15. Jag fick flytta till faster Birgitta och farbror Per i Kalmar. Jag har alltid kunnat sjunga. Nu utbildade jag mig till kantor och blev musiklärare i en skola. Men barnen förstörde mig efter ett år. Jag for till Lund och började studera teologi. Men jag syndade och kunde inte leva som det anstod en blivande präst. Jag bröt med mitt gamla liv. Fick ett nervsammanbrott och hamnade på S:t Lars mentalsjukhus.

Jag blev förnedrad av människor som var fysiskt starkare. Jag kom på att jag kunde ge igen utan att de visste vem som orsakade dem skadan. Jag använde min intelligens. Det var mycket tillfredsställande att hämnas. Näktergalen som märks men inte syns, identifierade jag mig med. Jag avslöjade en man som otrogen, vidare en familj att de misshandlade sina barn.

2. Handen, en berättelse sammanställd av Figge Höglund.
Den 12-åriga
Birgitta Alm. På vägen hem blottar sig en äcklig man för henne i sin bil. Hon ser den smala, ådriga handen röra sig. Hon vågar inte berätta det hemma. Bara för Bengt Ivarsson som blir mycket upprörd. Dödsstraff åt en sådan man. Han lovar att eskortera henne när hon ska till skolan nästa gång.
Söderström presenterar ett nyanlänt par för Ivarsson. Det är
Figge Höglund och hans gravida fru Margit.
Ivarsson beger sig sedan till Söderström och anklagar honom för att spionera och för att vara medsammansvuren med blottaren. Söderström förnekar allt men erinrar sig bilnumret, JAT 770. Bilen ägs av
Ragnar Fredriksson i Lomma. Ivarsson åker till hans adress och väntar utanför i sin bil.

3. Min svåraste natt, Näktergalens andra berättelse
Alla människor är galna. Alla vuxna är döda utom jag. Bara barnen lever. Bakom galenskapen ligger det läckande kärnkraftverket i Barsebäck. Jag skuggar Fredriksson i sin bil. Han stannar när han ser en liten flicka. När jag kom fram satt han med sitt könsorgan ute. Jag slet ut honom ur bilen och slog honom. Bröt ner honom på marken. Då stannade en polisbil och grep oss båda. När jag berättade vad Fredriksson höll på med blev de vänligare inställd till mig. Särskilt sedan Fredriksson erkänt. Jag fick skjuts tillbaka till min bil från polishuset. Jag försäjer mig och pratar om att det är det radioaktiva läckaget från Barsebäck som är roten till den mänskliga ondskan.
När jag kommer hem bjuder Alm in mig. Familjen vill tacka mig för vad jag gjort för Birgitta. De bjuder på mat och sprit. Jag sjunger och blir full. Jag somnar i soffan. Blir föst hem. Jag vaknar mitt i natten och känner att någon bevakar mig. Och jag inser plötsligt hela sanningen. Att Barsebäck läcker och gör människor galna. En hel liga är mig i hälarna därför att jag känner sanningen. Det är blottaren som är ledaren. Jag skärskådar mina grannar. Finner Peter Jakobsson. Han varnade mig. Alms. Det är gumman Söderström som är den verklige ledaren. På natten tar jag mig in i deras hus. Slår sönder TVn. Tar med mig en bandspelare med band. När jag lämnar huset träffar jag Greta Winter. Bjuder in henne på kaffe. Hon berättar om sitt tidigare äktenskap, om sin man som slog henne. Hon är mycket vänlig, men jag genomskådar henne.

4. Aftonbönen. Figge Höglunds första berättelse.
Han berättar om hur han träffade Margit. I Stockholm blev hon så passiv. Han kunde aldrig få ur henne vad hon egentligen tänkte. Hon var rädd för livet i Stockholm och ville helst vara hemma. Till sist uppenbarar sig en lösning. En bekant med taxistation i skånska Önnerup vill ha hjälp med körning. Inger, som äger taxin jag kör, ger mig ett halvt års tjänstledigt. Så hamnar vi i Flädie. Där trivs Margit som nu är gravid med en gång. Vi går en promenad genom det lugna samhället. Men inne i kyrkan är det någon som skriker. Det är Ivarsson som från predikstolen utslungar sina hemska förbannelser. Figge går in ovh försöker lugna honom.
Vi kommer hem, dricker kaffe och äter wienerbröd och sätter sedan upp gardiner. Skrik på avstånd vittnar om att något är på tok. Det är gubben Samuelsson som kommer skrikande om att någon tagit jans fru. Alla lockas dit av skriken. Trots sin rädsla går Figge in i huset för att leta. Men ingenstans hittar han den handikappade fru Söderström.
Alms fru har vait ute i trädgården hela dagen och enligt henne kan inte kvinnan ha lämnat huset.
Polisen kommer. Som lika förgäves genomsöker huset.
Sedan försvinner också Söderström. När det blir natt vill polisen ha hjälp med att gå skallgång efter det försvunna paret. Plötsligt tutar ett tåg och börjar bromsa kraftigt. Någon blir överkörd. Det är Söderström!

5. Ivarsson ska brinna! Näktergalens tredje berättelse.
Ivarsson skriver på sin slutliga krönika som ska avslöja all ondska och förfalskning. Han kör med bilen till Dalby Hage för att tänka. Han ringer i smyg till Birgitta Alm. Får reda på att polisen hittat hans penna hos Söderströms och därför söker honom för mord.

6. Hustrun, Figge Höglunds andra berättelse
Polisen fortsatte sina utfrågningar men kunde inte lösa gåtan med den försvunna kvinnan. Nu är också Ivarsson försvunnen. Sedan brinner Ivarssons bil. Men Ivarsson står inte att finna. Men en natt vaknar Figge och Margit och hon ser ett fladdrande ljud i Peter Jakobssons tomma hus. Det är Ivarsson som gömt sig där. Polisen hämtar honom.
Nästa dah är det begraving av Söderström. En främmande kvinna i 60-årsåldern satt för sig själv. Det är hon som är fru Söderström! För många år sedan träffade hon en annan man, Bengt Eriksson, och lämnade då Gustav. Detta kunde han aldrig acceptera. Han spelade in min röst på band en av de sista dagarna jag var kvar och det bandet använde han för att inbilla sig själv och andra att jag levde kvar hos honom som en polioskadad kvinna. När Ivarsson stal bandspelaren som han trodde användes för att spionera på honom var det för Gustav Söderström som om någon dödat hans fru. Han orkade inte med att sanningen skulle uppdagas och slängde sig därför framför tåget.
Flera personer får möjlighet att berätta samma händelse men ur olika perspektiv. Så gjorde Bolinder också i sin första bok.
Förra boken handlade om Figge och Margit. Det gör även denna, men nu med ny Margit. Den första mördades i förra boken.

till sidans topp