Jöran Bundin:
Telefonen ringer hemma hos Bundins i Bjärred. En okänd
man ringer från Stockholm och berättar att Marianne Brundin
är död. Hon har störtat från en byggnadsställning
i jakten på Katrin
Kowalewskis mördare.
Maken och f d journalisten Jöran
Bundin blir naturligtvis helt utom sig
och sitter snart på tåget till Stockholm. På
vägen läser han Mariannes manuskript som han just fått
med posten.
Marianne Bundin:
Jag träffar en man på "Hyllan" i Stockholms
Central. Han såg förvirrad eller skrämd ut. Jag
erbjuder motvilligt en plats vid mitt mord och sedan han beskyllts
för att vara en frisläppt kvinnormördare börjar
Waldemar Kowalewski berätta om sitt liv. Hur han kom från Polen
till Sverige 1946, att han var musiker och försörjt
sig som sådan, hur han gift sig med en svensk kvinna, Katrin,
12 år yngre än honom. Hon var skild från Billgren.
Och hon tröttnade snart på honom. Hon var intresserad
av aktier, köpte för stora belopp. Varifrån kom
pengarna? Han antog att hon sålde sig som en prostituerad.
Den 7 mars bråkade de som aldrig förr. Han gick ut
för att slippa grälen. När han kom tillbaka var
hon död. Strypt, mördad. Tre gamla kvinnor mittemot
var vittnen; Tilda, Ella
och Agnes Stefansson.
Jag bestämmer mig för att stanna
några dagar till i Stockholm för att om möjligt
hjälpa Waldemar. Jag tar in hos Jörans syster Eva.
Söndagen den 29 augusti 1971 tar jag T-banetåget till
Blackeberg. Hittar Rikard Nordraaks väg 3 där Waldemar
bor. Jag skulle låtsas representera pressen för att
kunna göra diskreta utfrågningar i grannskapet som
var ett villaområde. Vad hände egentligen den där
söndagen den 7 mars i år? Jag börjar i huset mittemot
där systrarna Stefansson bor med sin inneboende, en Sigfried Björnfors. Det
hade snöat. De vet att berätta om vilk som passerat
i kvarteret vid 12 tiden då mordet skedde. Adjunkt Hultgren,
med Volvo och 5-årig son, en man i 25-årsåldern
som delade ut reklam, familjen Bertil
Eriksson, svår att intervjua, ett
okänt par och gubben David
Johansson med sin hund Dolly.
advokat Birger
Gram med sin fru Inga, båda Hollywoodglänsande.
Har en bra vakthund Groucho. Inga varnar mig för att fortsätta
röra i saken. Representant Egon
Petrén med fru Eivor. Erik von Porth, byråchef
är inte hemma. Änkefru Iris Bergh glänser med
sina diamanter. Ambassadsekreteraren Anders Clarén och hans
son kaptenen Adolf Clarén, med sina tre barn Sten, Bengt och Annika. Adolf har
sett att Waldemar vänslats med en polsk flicka i EPA-kassan.
Med. lic. Arne Borg är inte hemma.
Det förefaller som om ingen människa annan än Waldemar
kan ha begått brottet. Jag bestämmer mig för att
ringa polisen och tipsa om Claréns polska. Just då
kommer Waldemar och jag känner mig tvingad att följa
med hem till hans villa trots att jag är rädd för
honom nu när jag är övertygad om att de måste
vara han och ingen annan som mördat hans fru. När han
lagar mat får jag tillfälle att undersöka huset.
Jag skriver av ett namn från en bok. Vi äter, han berättar
och jag blir vänligare inställd till honom. Han berättar
om sin fru som föddes i Söderköping. Jag avslöjar
att jag vet att han har en älskarinna. Ett platoniskt förhållande,
hävdar han, med Ada
Damski.
Jag beslutar mig dock för att hjälpa honom vidare. Sätter
in en annons och får kontakt med flera som känt Katrin
Kowalevski. Jag får också kontakt med lärare
i de skola hon gått i. Slyna, rötägg med habegär
som blivit relegerad är allmänna omdömen om henne.
Jag får adresser till flera av hennes klasskamrater. Karin
Isacsson vet att berätta om den nyktre idrottsmannen Erik
Billgren som hon gifte sig med.
Jag stämmer träff med Ada Damski.
Kvinnan med det avskrivna namnet, Eva Garder, är en bra källa
till kunskap. De hade varit klurskamrater på vårdkursen
och sedan arbetskamrater på Södersjukhuset. Hon har
material som Katrin anförtrott henne!
Men innan får jag ett annonsvar från en kvinna som
varit patient på sjukhus där Katrin arbetade. Katrin
får högt betyg. Men andra tyckte att hon fjäskade
och var falsk.
Paketet från Eva Garder innehöll ett brev, en gul klump
vax som Jörans syster Eva och jag först trodde var farlig
narkotika samt en dagbok. Vi läser dagboken. Katrin hade
en älskare som hon beskriver som "B" och vars kriminella
handlingar hon deltagit i. Där finns också ett telefonnummer.
Jag ringer det. En Bo Bergman svarar. Jag har tur då han tror att jag söker
en ledig tjänst på ett kontor. Det är en tryckerifirma
men Bo Bergman motsvarar inte alls den beskrivning Katrin gett
av B. i dagboken. Passar in gör däremot hans chef den
parfymerade Bengt Tibréus. Jag har nyckel och efter arbetsdagens slut smyger
jag in på min arbetsplats. Jag hittar en nyckel utan nummer.
Blir livrädd när jag ser någon på balkongen
utanför och överraskas av kamreren Bo Bergman. Jag tvingas
erkänna att jag tagit anställning för att reda
upp ett mord.
Nästa dag vill Bengt Tibréus äta lunch med mig.
Han går in på sitt rum sedan han bett mig vänta
några minuter. De övriga anställda har alla gått
till lunch. Jag väntade i 40 minuter och gick sedan in. Jag
fann honom död vid skrivbordet. Strypt. Det fanns bara en
dörr i rummet, de båda fönstrena var alla reglade
inifrån liksom dörren till balkongen. (men Bergman brukar alltid ställa
upp balkongdörren för vädring innan Tibréus
anlände på morgonen. Någon kan gå in och
sedan efter mordet ha gått ut och slagit igen dörren
efter sig så att sprinten hamnade på plats?).
Kriminalkommissarie Etrén anländer (känd sedan "Högsta Rätt").
Jag lyder hans råd att lägga av med min undersökning
och snarast ta tåget till Malmö. Men på perrongen
träffar jag Madelene, det unga bokhandelsbiträdet från
Paulskov (som utsattes
för mordförsök i "Skulle jag sörja då"
och räddades av krögaren Gösta Holmberg, krögaren
på Fimmelstången i Paulskov).
När hennes dotter Malin tappar sina hallonbåtar inser
jag plötligt gåtans lösning. När Waldemar
lämnade huset träffade han kaptenen Clarén som
köpte godis åt sina barn. Dessa barn kastade sedan
snöboll mot huset och blev utskällda av Katrin så
att den minsta flickan tappade sitt gott i snön. katrin måste
alltså ha levt då Waldemar lämnade huset. När
han kom tillbaka stannade han i dörren och rusade till systrarna
Stefansson direkt vilket dessa bekräftat. Sedan gick Sigfried
över till villan och då dödade denne Katrin. Innan
hade hon spelat död för att skrämma Waldemar. Siegfried
dödade Katrin som hämnd för att hans fru dött
av skrämsel av en tjuv. Denne tjuv var Bengt Tibréus
som tagit sig in i huset med en nyckelkopia som Katrin gett honom
originalet till när hon som sjuksköterska fått
tillgång till Siegfrieds nycklar då denne varit hennes
patient för efter ett benbrott.
När Jöran Brundin, helt nedbruten av sorg, till sist
anländer till Stockholms Central, möts han av en levande
Marianne. Glädjen är gränslös liksom hatet
mot Waldemar som lurat honom. Men det hela beror på en olycklig
omständighet. Strax efter telefonsamtalet med Waldemar hade
polisen upptäckt att den döde var en man som försökt
fly utklädd i Mariannes kläder, sedan han bundit och
låst in henne. Men då hade Jöran redan åkt
iväg.
Sedan Sigfried också fått reda på Tibréus
adress, tog han sig in genom det för vädring uppställda
fönstret, gömde sig bakom ett draperi och dödade
honom när han kom in. Han var kvar i rummet, gömd, när
Marianne gjorde upptäckten och smög sig ut då
hon rusade ut.
(204)
till sidans topp