En kvinna, Edla Olsson, hittas mördad den 3 augusti 1980. Jag är Johannes Jager, författare och redaktör för fotbollsklubbens tidning "Kickaren". Karl Möller är vår präst som lider av att inte längre tro på Gud. Vera Aginander, f d konfirmand, anklagar prästen för brottet. Jag låser dörren och tar hand om nyckeln.
När polisen kommer är liket borta. Det finns en låst bakdörr mot en trädgård. Mot samma trädgård har församlingshemmet också en dörr. Vem har nyckeln dit? Jo, kyrkvaktmästaren Frans Mogren. Hans fru den manhaftiga och feta Angelika, bedyrar att ingen obehörig kommit åt nyckeln. Louise Möller, prästfru kan intyga samma sak. Psykiskt sjuk efter två missfall.
Klagslövs by ligger mellan Smygehamn och Gislövs läge. På Sveriges absoluta sydkust. Smällfeta Anna Morén.
Min elvaåriga dotter Maria. Bor med sin mor Barbara som är i forskartagen.

Jag är inte den man tror att jag är i byn. Jag är inte Johannes Jagar utan Adolf Jager, Johannes tvillingbror. Adolf försvann då jag jagade knarkhandlare i Alperna. Detta ville jag ägna mig åt sedan min dotter Ingela hittats död i januari 1979 på en toalett i Stockholm. Hon var 18 år och hade knarkat i fyra år. När hon var 8 skildes Barbro och jag. Barbro hade mest ägnat sig åt alkohol och äktenskapsbrott. Trots det fick hon vårdnaden om vår dotter.
Min bror hade också skilt sig då deras dotter Maria var 9 år. Nu är hon elva och bor hos sin mor.

Jag var i Alperna för att träffa Erik van Mieten som jag hade anledning tro var en av de stora knarkhandlarna. Mitt ärende var att köpa Miróblad. Jag ser ett flygplan landa och följer efter. Snart har jag en bösspipa i magen.

Anna Morén säger mig att från sin plats i kyrkan hade hon sett genom fönstret två personer besöka den döda kvinnan strax före mordet. Den ena var jag och den andre var Hugo Glanzén, bilhandlaren. Han ville sedan länge köpa Edlas hus. Glanzén är härsken på mig för att hans fru var ihop med min bror Johannes.
På väg hem träffar jag Gunilla Aginander, Vera mamma. Hon är skild som jag och mycket åtråvärd. Hon berättar om sin barndom. Hennes far var stins. Särskilt minns hon Strålsnäs.
Det är diskotek i församlinshemmet. Jag går dit och blir vittne till hur två män slåss. Den ena är Karl Möller. Han blir nedslagen. Jag hittar en avsliten knapp på marken. Kan det vara från gärningsmannens kläder?

Där finns en annan köpare till. Otto Vanderen från Amsterdam. Vi kommer överens om priset och vi köper båda. Det blir sedan en våt middag och jag hamnar på toaletten samtidigt med Vanderen. Han varnar mig. Säger sig veta vad mitt egentliga ärende är. På natten lägger jag mig inte i sängen utan gömmer mig bakom en stor kista. Vid 5 tiden kommer en man fram till min säng. Jag anar en pistol i handen. Samtidigt blir han skjuten av Vanderen som kommit bakom mannen. Vi flyr tillsammans och når min bil. Ingen följer efter oss. Vanderen säger att det är van Mieten som är skjuten. Själv säger han sig vara en polis i en hemlig organisation. Otto leder mig till byn Eselsdorf. Där finns en vattenkvarn som är en av Europas största knarkfabriker. Det är vår uppgift att spränga den säger Otto.

En knackning på din dörr får mig att spritta till. Det är Agneta Glanzén, vältrimmad och vacker men iskall. Hennes man Hugo är bortrest. Hon vill ha vin och hon vill stanna över natten.

Jag besöker kyrkoherden och spelar schack. Han är okoncentrerad. Men han säger sig kunna ge mig alibi för mordet. Han såg mig då Edla skrek. Hans fru Louise är också orolig. Det är hon som är den troende i familjen. En församlingsmedlem är sjuk. Karl ger sig av. Jag blir kvar med Louise. Hon anklagar mig för att göra hor med Agneta Glanzén. Hon erkänner att hon utsatts för sexualförbrytelse när hon var ung. Sedan dess är hon inte värdig att bli mor. (Likheten med Bolinders nästa bok är nästan för stor. Kan han inte variera sig?).
Vera försvinner men påträffas vilt ringande i kyrkklockan. Hon säger sig blivit jagad dit av en man. Frans Mogren grälar på prästen för att denne glömt låsa kyrkporten.
Ett ungt par från Kalmar på semester i Skåne gör en fasansfull upptäckt i havet. Det uppsvällda liket av Edla Olsson. Hon har blivit strypt.
Jag tar kontakt med Gunilla Aginander med svepskälet att informera henne om likfyndet. Jag gör dumheten att förklara henne min kärlek och får som svar från både henne och dottern att jag är "äcklig".

Vi tar in på ett värdshus. Nästa dag minerar Otto kvarnen medan jag håller vakt. När knarkbaronerna kommit låter han sprängämnena detonera och hela kvarnen exploderar. En kvinnlig agent, Eufrosyne, kommer med bil och vi far snabbt iväg. Med mig tillbaka till Stockholm får jag en papperslapp med ett namn på. En japan, en narkotikahandlare som själv var inblandad i min dotter Ingelas död. Jag spårar honom via hans tehandel till ett sjukhus där han ligger för döden sjuk i cancer. Jag går dit med en pistol. Han erkänner och vill att jag sjkuter honom. Men när jag ser hur han lider vill jag inte bespara honom detta.

Jag är hemma hos Anna Morén. Hon blossar på cigarr och dricker whisky. Hon är lika oformligt tjock som hennes skulpturer som omger oss. Hon blir gråtmild och frågar om jag vill älska med henne.

Jag tvingades sedan ständigt gömma mig för knarksyndikatet. I februari 1980 igenkänns jag på ett tåg och förföljs till ett hotell i Malmö. Jag såg en av mina förföljare vid Karl X Gustaf statyn på Stortorget när plötsligt min bror Johannes dyker upp. De sköt honom direkt, stoppade kroppen i en plastsäck och troligen dumpade säcken i havet. Jag åkte till Klagslöv och blev Johannes. Adolf, knarksyndikatjägaren, var död.

Jag avstår, mer än gärna. När jag kommer till mitt (Johannes) hus ser jag en buss från Sveriges Radio utanför. De kommer för att jag fått en plats i Svenska Akademin! Efter all uppståndelse kommer också kriminalassistent Bergström som ber mig följa med till polishuset i Malmö.

Det innebar många svårigheter att ta min bror Johannes plats i Klagslöv. Särskilt att ta över hans relation till Agneta Glanzén. Jag är rädd att Hugo Glanzén kan tillhöra syndikatet. Edla Olsson överaskar mig med Agneta i sängen. Hon pressar mig på pengar för att inte avslöja detta för Hugo. (När polisen ringer för att kontrollera huruvida det är jag som skjutits i Malmö nämner han Johannes kollega Erland Noijbe som också varit med på författarträffen i Malmö. Denne Noijbe kommer att spela en stor roll i nästa bok "Trollsländan".)

På polisstationen uppmanas jag att berätta allt. Sedan talar de om att de vet vem mördaren är! Det är en person som själv är död.
När jag kommer hem är min hustru Barbara och dotter där. Det gör mig glad. Hon har läst vad jag skrivit.

 (Efter vad jag förstår så är det Johannes som bor i huset i Klagslöv. Berättelsen om att det är Adolf som tagit Johannes identitet tycks bara vara fantasier. Liksom historien om knarksyndikatet. Som ofta i Bolinders böcker så vet man inte om boken är skriven av Bolinder eller om - som tydligen åter i detta fallet - Bolinder skriver om en författare som skriver en bok. Jag tycker inte att det är en bra utgångspunkt för en deckare! Bokens titel härstammar från att den text som Johannes/Adolf skriver har sitt ursprung i August Strindbergs sista skådespel, Stora Landsvägen). 
Mördaren är prästen Karl Möller. Han blev kär i Vera då hon konfirmerades och låg med henne. Vera trodde att hon blivit gravid och försökte dränka sig. Vera fick förtroende för Edla Olsson och berättade allt. Edla pressade Karl Möller på pengar så han ströp henne. 

Vanderen har den uppfattningen (som han delar med författaren?) att samhället är beroende av människor som knarkar "den som knarkar är en betydande konsumtionsfaktor... knarkaren stjäl som en korp... försäkringsbolag och fabriker sätts i en jäkla rotation ...(96)
Knarket är till nytta för alla vanliga människor. "Det motarbetar arbetslöshet och industrinedläggelse" (96)