Jean Bolinder Tio till att följa dig Bra Böcker 1975 (1974) 216 sid

Vi är åter i Båstadstrakten. Sommarstugeorten (Bolinders första bok "Skulle jag sörja då")- Det blåser in från Laholmsbukten i juni 1973. Konstnären Dan Johansson är där, liksom Marianne Bundin (förstås. Jöran är på Gotland med ungarna). Och familjen Noijbe som Dan hatar. En familj som Marianne känner väl. Hennes föräldrar kom från samma socken i Östergötland, på gränsen till Småland. Beatrice Noijbe som jag älskar och hatar. Erland Noibe (född 1935) är Beatrice bror. Han har den "bleksiktiga fetman som vissa alkoholister får". Hans fru Eva (bokhandlaredottern i "Skulle jag sörja". Erland själv introducerades i "Pistolen full av smärta" där han lärde känna Eva som konststuderande i Rom) är höggravid.
Beatrice fyller år. Därför kommer
Irma, hennes gudmor på besök. Irma hade tidigare en fästman Kurt, vars namn inte får nämnas för släkten. När Erland frågar Irma om Kurt, rusar hon helt enkelt iväg. Sedan anländer fadern, generalen. Han berättar om sin bror Tor, den kände upptäcktsresanden.
Min far var fjärdingsman i Strålsnäs, några kilometer från general Noijbes gods. En snöig kväll i november sköt han sig.
Syskonen vill att jag ska måla ett porträtt av generalen till hans 75-årsdag. Jag erbjuds ett fett honorar som jag inte kan motstå.
En dag då jag målar generalen kommer inrikesministern Per-Henrik Hagel och hans fru Marta, född Noijbe och kusin till generalen, på besök. Hagel är rädd för att historien om Kurt ska läcka ut. Generalen och ministern hotar Erland för att han ska sluta prata om Kurt.
Till generalens födelsedag kommer också Martas bror,
biskopen Tomas och hans fru Brita. Brita visar sig vara konversabel när det gäller släkten och Kurt men avbryts snabbt av de övriga.
Beatrice har hittat information om sin dopdag som hennes mor sparat åt henne, bl a en lista på gästerna vid dopkalaset. (
Där finns bl a Teol lic Karl Norling med fru, de är Ulrikas föräldrar från förra boken "Livet är långt". De olika intrigerna hänger verkligen samman. Där finns också Marianne Bundins båda föräldrar). Ett namn är utsuddat. Det är Kurts.
Irma var en gång förlovad med Kurt. Hon berättar att det var statsministern, Adolf Fredrik Noijbe som dödade Kurt. Genom att testamentera 30 miljoner kr till sin systerson Kurt von Spoor, med förbehållet att han skulle få pengarna det år han fyllde 25. Han dog 15 minuter innan det nyår som skulle uppfylla testamentets villkor. Då gick pengarna till brorsbarnen Anders, Tor, Tomas och Marta.
Marianne vet att hennes föräldrar har kunskap om fallet. Hon kör Dan till Strålsnäs där de bor. Doktorn berättar att fjärdingsmannen Axel Johansson först fastställt att Kurt gjort självmord men sedan börjat fundera. Han blev farlig och mördades.
Mariannes far doktorn berättar om hur han första gången träffade Kurt von Spoor på Stockholmsutställningen 1930. Han var arrogant och odräglig, vilket hans kusin, rädd om familjeären senare försökte förklara för mig berodde på att båda hans föräldrar dött när han var 6 år och att han fått en exceptionellt kärlekslös barndom. Han var förlovad med Brita Bergklint som senare gifte sig med Kurts kusin Tomas Noijbe, som blev biskop. På en restaurang där vi dinerade upptäckte han Irma och blev genast förälskad.

Mariannes pappa, doktorn, berättar vidare om Beatrices barndop som hölls på det överdådiga Frälsetorp den 22 juli 1930 samma dag som pappan Anders Noijbe fyllde 32 år. Barnets mor är Åsa Noijbe. Kurt von Spoor och hans fästmö är gudföräldrar. På dopet följer en magnifik middag. Under denna anklagar Irma Marta för familjen Noijbes ständiga förföljelse av Kurt. Hon blir upprörd och sätts under doktorns läkarbehandling. Hon visar mig två vykort med hotelser. Senare utslungar Kurt anklagelser mot alla vid middagen om att de vill se honom död innan nyår!
Berättelsen går vidare i doktorsvillans vardagsrum:
Vad hände nyårsafton 1930? Kurt bjuds till Frälsetorp för att Anders behöver låna pengar. Samma gäster är där som vid barndopet. Det är oväder. Gården är snart insnöad och snart fungerar varken telefon eller el. Någon ropar "Hjälp, jag är skjuten! Jag dör! Kurt ligger på hallgolvet. Men han är oskadd.
Det är en timme kvar till tolvslaget.
Anders Noijbe förslår att Kurt låser in sig i gästrummet. Han ska ta revolvern med sig (
Detta förslag gör Anders misstänkt. Varför skulle Kurt ta med sig en revolver om han var helt säkert innesluten? Dessutom hade Kurt samma dag hånfullt avslagit Anders bön om ett lån!). Doktorn utsågs till kontrollant.
När klockan slagit tolv får de hjälpas åt att bryta upp dörren eftersom Kurt ligger död i rummet. Skjuten genom huvudet.
Sedan fått detta berättat för sig åker han tåg tillbaka till Båstad. Där väntar Beatrice på honom i sin sportbil. Han friar till henne och får ja. De går och badar. Beatrice går i förväg tillbaka från badet. När Dan kommer efter är hon och bilen försvunna! Han letar efter henne överallt men hon är som uppslukad av jorden. Någon vill inte att jag ska träffa henne.
Men Beatrice vill. Hennes far generalen har blivit sjuk. Därav tvingades hon skyndsamt åka hem. Jag åker dit och stannar flera månader hos honom och Beatrice, frånsett tre veckors bröllopsresa till Bretagne. Fadern tillfrisknar och Erland vill att vi rekonstruerar hela händelseförloppet nyårsafton 1930. Dan skulle spela Kurts roll och sitta av en timme i dödsrummet. Jag tar Beatrice med mig. Strax efter 12 bankar någon på dörren. Jag svarar inte. Någon slår in dörren. Nu drar vi ett streck över allt säger Anders Noijbe. Men alla 12 faddrarna virvlar runt i Dans huvud tills han kan säga som hans far gjordc en gång "Men det är ju så enkelt!"
Jag släppte in min fästmö Beatrice. Jag litade på henne. På samma sätt litade Kurt på sin fästmö Irma. Irma hade skäl att döda honom. Han hade drivit hennes mor, fru Arlinder, i döden genom att se till att hon fick sparken från ett varuhus där hon arbetade. Hon byggde upp myten om att hans släktingar ville se honom död.
Boken utspelar sig under olika tidsperioder och där naturligtvis historien är avgörande för dagens händelser. Det blir nästan mer en släktkrönika, kan man anta att författaren själv och hans släkt är förebilder, än en deckare. Älskare av "normala" deckare bli inte särskilt imponerade.
"10 till att följa dig" anspelar på Shakespeares Köpmannen i Venedig. Två faddrar + 10 det är 12 jurymän som senare ska döma Shylock till döden.
till sidans topp