Fale Burman Än klappar hjärtat 1959 (1956)
 

Konstnären och tecknaren Tobby Hagen är bokens jag.
Jag besöker
Konstfackskolan för att jag vill hjälpa min kusin Maud Graning att bli antagen som elev där. Den gamla byggnaden på Mäster Samuelsgatan såg mycket ålderstigen ut och skulle om några år rivas.
- Jag besöker ämnesläraren
Melwin Greger (son till den ganska kända operettsångerskan Elsa Ridenberg). Han är positiv att ta emot min kusin som en specialelev och får stöd hos en kollega Mandus Wenner.
- Konstfack har en stor utställning dominerad av en jättestor modell av ett mänskligt hjärta. Det ska ställas ut på Ostermans. Upphovet heter
Leo Gudmundsen, som just tycks ha haft ett häftigt uppträde med en ung flicka. På Ostermans vill också läkemedelsfirman Idun ha en vägg dekoration. Den har jag gjort en förlaga till och får nu löfte om att får hjälp med uppmålningen av två elever på Konstfack. Sten Willes är en av dem.
- Maud Granings väskor väntar redan utanför min lägenhetsdörr på Klara Östra Kyrkogata. Att hon ska bo hos mig tilltalar mig inte helt men jag kommer på att längst uppe i huset bor du min vän Reidar Hammer. Han är arkeolog och just nu på upptäcktsresa i Egypten. Jag har hand om hans "appartement" under frånvaron och där kan lilla kusin Maud bo!
- Melwin Greger ringer med det glada budskapet att rektorn gett sitt godkännande till att Maud blir specialelev. Han vill att vi båda ska komma till Konstfack på kvällen.
- Där får vi träffa Mandus Wenners fästmö
Sybil Meckholt, en parant skönhet och enda barnet och arvtagerskan till Allan J. Meckholt, mannen som byggt upp en stor kemisk-teknisk industri. Leo Gudmundsen är där och Georg Brandin. De ska bli mina medhjälpare liksom Sarah Farin, flickan som under gårdagen lämnat skolan gråtande.
- Vi bjuds alla hem till Melwin Gregers smakfulla tvårummare. Maud vill inte komma med. Greger citerar en persisk poet från 1100-talet, Omar Chajjam. Man pratar latin.
- När jag nästa kväll går hem efter en lyckad träff med Iduns försäljningschef passerar jag konstfackskolan. Jag tycker mig se ett ljus därinne och tar mig in. Jag trevar mig fram i mörkret. Tycker mig höra smygande steg i närheten. Någon springer sin väg och jag hittar en parfymdoftande näsduk.
- Hjärtat är färdigbyggt. Det har fått en bandspelare och högtalare "inopererade" och "dunkar" nu regelbundet. Fast Greger får för sig att det slår fel ibland. På min "vägg" arbetar Sarah Farin och Sten Willes medan Maud blandar färg.
- En igelkott är en annan av utställningens sensationer. Den ligger i dvala i ett kylskåp och dess långsamma hjärtslag mäts och visas på en oscillator. Alla blir genast mycket fascinerade.
- Plötsligt upphör det stora hjärtats slag. Greger och jag klättrar upp för att kontrollera bandspelaren. Då hör vi förfärade skrik. Leo ligger framstupa med överkroppen halvt uppklämd mot hjärtväggen. Hela bakhuvudet är inslaget och han har en ledningskabel i handen.
- Till min glädje är det min gamla bekant,
Jan Asker, nu nybliven kriminalkommissarie som fått hand om fallet. Leo Gudmundsen är mördad, ihjälslagen med en hammare som man hittat bredvid kroppen.
- Sedan alla inblandade blivit förhörda vill Jan Asker, till min glädje, höra min syn på saken. Han erinrar sig min styrka på området sedan tidigare. Jag får i uppdrag att sno runt och lyssna och fråga.
- Jag promenerar hem i regnvädret på natten. Jag får en obestämd känsla av att vara förföljd. När jag tar upp nyckeln utanför min port blir jag nedslagen! En tidningsgumma återkallar mig till ett smärtsamt medvetande vid 5-tiden. Hon tror att jag är berusad och hjälper mig hem. Hemma upptäcker jag min kusin Maud på soffan. Hon har en våt näsduk i handen. Den har samma monogram som den jag hittade på Konstfack!
- Senare på dagen får jag ett anonymt telefonsamtal. Någon som vill veta resultatet av angreppet på mig?
- Jag tar mig an min uppgift jag fått av Asker. Jag bjuder Sarah Farin, 24 år, på kondis. Där ser hon något som gör henne väldigt förskräckt. Hon berättar att hon fortfarande älskar Leo, trots att hon fått erfara vilket odjur han egentligen är. Hon avskyr Sybil Meckholt, "societetsapan" som jagar hennes Leo.
- Jag får min kusin Maud att mycket motvilligt berätta att hon känner Leo sedan de var barn. Ett tonårssvärmeri som slutade med något som nästan kan kallas ett våldtäktsförsök. Därav hennes obehagliga känslor inför Leo.
- Jan Asker ringer med en överraskning. Leo Gudmundsen var utomäktenskaplig son till Allan J. Meckholt! Alltså halvbror till Sybil! Leos mor hade velat hålla det hemligt hela sitt liv. Under tiden kommer Sybil till min lägenhet. Hon bjuder Maud och mig på middag på Stallmästargården. Maud blir jätteförtjust av all lyxen.
- På kvällen skriver jag ett långt brev till min avlägsne vän, Reidar Hammer och ber honom om hjälp. Jag skickar en kopia till Jan Asker.
- Melwin Greger bjuder in mig på te på kvällen. Medbjudna är "det vanliga gänget", alla som var samlade när Leo blev mördad.
- Sarah erbjuder sig direkt att ordnat teet. Sten Willis lika gärna att hjälpa till. Alla erbjuds mjölk till teet. Sarah upptäcker att min kopp är spräckt. Då byter Greger gärna den mot sin egen. Snart blir Greger sjuk och förlorar medvetandet. Han transporteras omedelbart till Södersjukhuset svävande i livsfara. Där finner de att han fått en överdos av ett sömnmedel av barbitursyregruppen.
- Asker är orolig. Han är övertygad om att det är jag som var det tilltänkta offret.
- Jag får ett telegram från Reidar. "Mördaren är känd" skriver han.
- Jag får hjälp att göra färdigt min dekoration till utställningen av Sten Willes och Sarah. Maud är också med. Plötsligt börjar "hjärtat" att dunka. Sarah blir förtvivlad och måste hjälpas hem av Sten.
Han kommer tillbaka och vill ha ett enskilt samtal med mig. Då talar han om att det är han som lagt sömnmedlet i min tekopp. Han ville skrämma mig för han trodde att det var jag som mördat hans kamrat Leo. Men snart står det klart att han "erkänt" för att skydda Sarah som han tror är den skyldiga.
- När Sten gått stiger det in i min lägenhet en kraftfull gestalt, iförd säckiga kläder och krönt med ett förväxt gossehuvud. Arkeologen, skriftexperten med mera, doktor Reidar Hammer, min gamle vän och granne. Han är bestört efter att ha funnit en ung, vacker och helt okänd kvinna i sin säng.
- Jag berättar för honom vad som hänt utöver det jag redogjort för i mitt brev, särskilt det självmordsförsök jag utsatts för. Han säger att han vet vem mördaren är. Men han har inga bevis och som vanligt vägrar han att delge mig något alls.
- På kvällen av invigningsdagen av utställningen har Jan Asker ordnat en rekonstruktion av mordkvällen. Alla berörda personer hade kommit. Innan de börjar ber Asker Melwin Greger att kasta en blick in i hjärtat. När han gör det ser han en docka som föreställer den mördade Gudmundsen. Han blir skräckslagen, rusar iväg och grips av två handfasta poliser. Mandus Wenner berättar för mig att näsduken jag funnit är Melwins och antyder att Melwin är homosexuell. Melvin Greger hade en förbindelse med sin elev Leo. Leo pressade honom på pengar för att inte avslöja detta.
Greger hade ordnat två parallella kablar till högtalaren för att skapa sig ett alibi. Alla trodde att Leo dog då "hjärtat" slutade slå. I själva verket hade Melwin dödat honom tidigare.
Och jag blev inte alls utsatt för något motförsök. Sarah Farin erkände att hon lagt sömnmedlet i en spräckt kopp. Hon visste att Greger av artighet själv skulle ta koppen. Sarah anade att det var Greger som dödat hennes älskade Leo och ville straffa honom.