Fale Burman Död åt republiken 1955
 

I Värmlands djupa skogar ligger "den fria republiken Liberta", styrd av ett antal herrar med sinne för det studentikosa. Till dess nationaldag kommer två välkända privatdetektiver på semester - reklamtecknaren Tobby Hagen och egyptologen Reidar Hammer. De är inbjudna av "Presidenten" Pelle Sunnesson. Tobby Hagen är bokens jag.
Vi körs till det vilda Värmland av en herr Ström, med i bilen är en främling som bryter på tyska. Ström berättar att republiken startats av verkmästaren på glasbruket
Leonard Velander. Han hängde sig när bruket lades ner. Sedan kom en tysk ingenjör, Zienter, han kallades för Sintram efter Selma Lagerlöfs elake brukspatron.
Vi emottas av
Werner Magnusson, utrikesminister i Liberta. Pelle Sunnessons vackra dotter är också där, Aina, liksom "arvfursten" Hugo Velander.
Republikens halvö består av ett antal stugor. En är "Åttkanten" där reliker och troféer förvaras. I en av sportstugorna ska jag bo med
Ruben Sellman, konstnär och ceremonimästare. Utanför står en stor oxel. Det var i det trädet som Velander den äldre hängde sig! Hammer ska bo med tysken.
Det blir gemensam middag och då ansluter andra "medlemmar": finansministern
Bruno Kallén, hans yngre och vackra fru Karin, den 40 årige försäkringstjänstemannen Rolf Atterman, "försvars- och marinminister".
- Under bordet hittar jag en tidning som jag läser i smyg, den handlar om krigsförbrytaren
Rudolf Zienter. Hugo kommer tillbaka men utan att ha lyckats övertala tysken att delta i måltiden. Jag försöker utan större framgång charma Aina, min bordsdam.
Måltiden avslutas medan det är ljust och Sunnesson tar mig och Reidar med på en promenad för att visa republiken. Där finns en märkvärdig Monumentallé med konstiga föremål allt tillverkat av Leonard Velander. Där finns en vindolin, en sorts Eolsharpa som spelar i vinden. Mer groteskt är en galge med nedhängande löpsnara på Tingsplatsen med Galgbacken. Vid sjön finns "Marina Hamnen och Färgläget".
Seth Iversen är färgerifabrikör från Glafva och ser ut som en cirkusdomptör. Han är chef för Livrustkammaren.
- På natten vaknar jag och ser till min fasa en hängd person med förvridet ansikte i oxeln utanför mitt fönster. Dessbättre är det en docka vilket min granne Sellman kan övertyga mig om. Dockan som kallas Sintram är en del av rekvisitan för morgondagens ceremonier.
- Nästa morgon är det tvagning i sjön som gäller. När jag går tillbaka till sjön för att jag glömt mina cigaretter kommer jag på Sellman med Aina i den gamla sjöboden. Men det är inte Aina det är Karin Kallén som vänslas.
Doktor
P. O. Lennert kommer med Seth Iversen och hans fru Bodil, mullig och storbröstad. Alla blir nu utrustade och utklädda på ävligt sätt inför den kommande ceremonin.
- Innan dess blir det lunch som blir förskjuten eftersom ingen kan hitta tysken. Och hans pass är försvunnet.
- Sedan tar processionen sin gång. På väg mot "Galgbacken". President Sunesson tar till orda men då han ska till att yrka på att det Onda och det Fula i form av dockan Sintram ska hängas kommer han av sig och föreslår att Republiken avskaffar dödsstraffet. Oppositionsledare Atterman får emellertid hela sällskapet bakom sig i sitt motförslag att absolut inte bryta en så viktig och symbolikfylld tradition. Så blir det och snart kommer Ceremonimästare Snellman, väl styrkt från min whiskyflaska med liket på bödelskärran. Avrättningen förlöper normalt under applåder från åskådarna.
- På natten störs jag av kråkornas kraxande. De tycks vara på Galgbacken. En hemsk misstanke far genom mitt huvud. Tänk om det var ett riktigt lik inte en halmdocka? Jag måste få visshet och beger mig dit i nattmörkret. Strax innan jag når målet kommer en vilt skrikande kvinna emot mig. Jag vänder och går mot Residenset. Då hör jag ett ännu värre kvinnoskrik, nu från Iversens stuga. Sunnesson som kommit hjälper mig att slå in den låsta dörren. Bodil Iversens är helt i panik, hon säger sig ha sett Djävulen själv fara fram i en vagn förspänd med oxar.
- V beger oss alla till Galgbacken där mina misstankar bekräftas. Det är tysken som utklädd till en halmdocka hängts. När vi klär av honom ser vi att han har armarna surrade med ett rep. Bröstet och armarna är översållade med ärr. När Sellman ser honom kan han identifiera honom som Zienter. Vi har hängt den riktige Sintram!
Magnusson åker iväg för att hämta polisen. De övriga samlas i Residenset. Karin får se den döde och svimmar. Det är tydligen så att Karin haft ihop det med Rudolf Zienter som hon nu identifierar som den hängde.
- Doktor Lennerts besiktning av liket tyder på att döden inträffat vid tidpunkten för hängningen. Att det i princip varit Sellman som hängt tysken inför alla republikens medborgare och gäster! "Detektiven" Hammer börjar utfrågningen i väntan på att polisen anländer. Det handlar om vad var och en hade för sig mellan lunchtiden då tysken sågs för sista gången och genomförandet av hängningen på Galgbacken några timmar senare. Vem kan ge vem alibi?
- Reidar och jag undersöker tyskens rum. Plötsligt kommer Bruno. Han skriker att Karin är försvunnen! Rolf Atterman arrangerar en skallgångskedja. Plötsligt ser jag något vitt i vattnet. Det är Karins kropp. Hon förefaller ha drunknat.
- Så kommer då landsfiskal
Löfberg. Han har fjärdingsman Röding med sig. Landsfiskalen förefaller till en början inte särskilt glad över att Reidar agerat förhörsledare i väntan på polisen men accepterar honom snart som sin förtrogne.
Ett grönfärgat vitt skägg leder till antagandet om att någon av republikanerna föreställt sig vara tysken för att skapa sig ett alibi. Han kan ha använt mjöl för att få tyskens vita ansiktsfärg. Jag erinrar mig att någon talat om mjöl men kan inte komma ihåg.
(Men det kan den noggrant läsande läsaren! Han blickar tillbaka till sidan 69. Strax efter det Tobby kommit tillbaka från badet sedan han sett Karin och Sellman vänslas i båthuset och alla ska äta frukost, ser Bruno att Rolf Atterman fått mjöl på byxorna. Tobby har då just sett Hugo och Aina komma gående över ängen. Trevligt att det lämnas ledtrådar som man kan kontrollera.)
Jag skickas till mitt rum för att hämta ett fotografi på väggen där med en gammal bild över anställda på Glasbruket. Jag känner mig väldigt trött och vilar en stund på sängen. Jag somnar direkt. Någon kommer in från rummet bredvid. Jag försöker vakna men Mästermannen står bredvid sängen och hypnotiserar mig att sova. Han stryper mig utan att jag kan värna mig. Då ryter plötsligt landsfiskal Löfberg till. Rudolf Zienter, ty det är han, förlorar sin makt över mig och jag är fri. Snart har Zienter handbojor på sig och förs bort. Den som kallade sig Ruben Sellman var i själva verket krigsförbrytaren Rudolf Zienter. Karin var den ende som visste att hennes f d älskare bar falskt namn men vågade inte avslöja detta för sitt äktenskaps skull. Förmodligen tog hon därför sitt eget liv och dränkte sig.


Republiken Liberta har en mycket reell förebild i Republiken Åsen-Holmen, vilket författarepseudonymen Fale Burman också mycket riktigt talar om i ett företal. Åsen-Holmens Historia finns nedtecknad här. och det är tydligt att det mesta i boken är hämtat och förvanskats från verkligheten. När Bonniers gav ut boken 1955 ansåg sig republiken kränkt "då brott förlagts till dess terretorium" och ingav en "skarp protest-depesch" med skadeståndskrav och hot om sanktioner.

Det är verkligen värt att läsa om den verkliga "Republiken" också.