 |
|
 |
|
|
|
|
I Värmlands djupa skogar ligger "den
fria republiken Liberta", styrd av ett antal herrar med sinne
för det studentikosa. Till dess nationaldag kommer två
välkända privatdetektiver på semester - reklamtecknaren
Tobby Hagen och egyptologen Reidar
Hammer. De är inbjudna av "Presidenten"
Pelle Sunnesson. Tobby Hagen är bokens jag.
Vi körs till det vilda Värmland av en herr Ström,
med i bilen är en främling som bryter på tyska.
Ström berättar att republiken startats av verkmästaren
på glasbruket Leonard
Velander. Han hängde sig när
bruket lades ner. Sedan kom en tysk ingenjör, Zienter, han
kallades för Sintram efter Selma Lagerlöfs elake brukspatron.
Vi emottas av Werner Magnusson, utrikesminister i Liberta. Pelle Sunnessons vackra
dotter är också där, Aina, liksom "arvfursten"
Hugo Velander.
Republikens halvö består av ett antal stugor. En är
"Åttkanten" där reliker och troféer
förvaras. I en av sportstugorna ska jag bo med Ruben Sellman, konstnär och ceremonimästare. Utanför står en stor oxel. Det var i det
trädet som Velander den äldre hängde sig! Hammer
ska bo med tysken.
Det blir gemensam middag och då ansluter andra "medlemmar":
finansministern Bruno Kallén, hans yngre och vackra fru Karin, den 40 årige försäkringstjänstemannen
Rolf Atterman, "försvars- och marinminister".
- Under bordet hittar jag en tidning som jag läser i smyg,
den handlar om krigsförbrytaren Rudolf Zienter. Hugo kommer
tillbaka men utan att ha lyckats övertala tysken att delta
i måltiden. Jag försöker utan större framgång
charma Aina, min bordsdam.
Måltiden avslutas medan det är ljust och Sunnesson
tar mig och Reidar med på en promenad för att visa
republiken. Där finns en märkvärdig Monumentallé
med konstiga föremål allt tillverkat av Leonard Velander.
Där finns en vindolin, en sorts Eolsharpa som spelar i vinden.
Mer groteskt är en galge med nedhängande löpsnara
på Tingsplatsen med Galgbacken. Vid sjön finns "Marina
Hamnen och Färgläget". Seth Iversen är färgerifabrikör
från Glafva och ser ut som en cirkusdomptör. Han är
chef för Livrustkammaren.
- På natten vaknar jag och ser till min fasa en hängd
person med förvridet ansikte i oxeln utanför mitt fönster.
Dessbättre är det en docka vilket min granne Sellman
kan övertyga mig om. Dockan som kallas Sintram är en
del av rekvisitan för morgondagens ceremonier.
- Nästa morgon är det tvagning i sjön som gäller.
När jag går tillbaka till sjön för att jag
glömt mina cigaretter kommer jag på Sellman med Aina
i den gamla sjöboden. Men det är inte Aina det är
Karin Kallén som vänslas.
Doktor P. O. Lennert kommer med Seth Iversen och hans fru Bodil, mullig och storbröstad.
Alla blir nu utrustade och utklädda på ävligt
sätt inför den kommande ceremonin.
- Innan dess blir det lunch som blir förskjuten eftersom
ingen kan hitta tysken. Och hans pass är försvunnet.
- Sedan tar processionen sin gång. På väg mot
"Galgbacken". President Sunesson tar till orda men då
han ska till att yrka på att det Onda och det Fula i form
av dockan Sintram ska hängas kommer han av sig och föreslår
att Republiken avskaffar dödsstraffet. Oppositionsledare
Atterman får emellertid hela sällskapet bakom sig i
sitt motförslag att absolut inte bryta en så viktig
och symbolikfylld tradition. Så blir det och snart kommer
Ceremonimästare Snellman, väl styrkt från min
whiskyflaska med liket på bödelskärran. Avrättningen
förlöper normalt under applåder från åskådarna.
- På natten störs jag av kråkornas kraxande.
De tycks vara på Galgbacken. En hemsk misstanke far genom
mitt huvud. Tänk om det var ett riktigt lik inte en halmdocka?
Jag måste få visshet och beger mig dit i nattmörkret.
Strax innan jag når målet kommer en vilt skrikande
kvinna emot mig. Jag vänder och går mot Residenset.
Då hör jag ett ännu värre kvinnoskrik, nu
från Iversens stuga. Sunnesson som kommit hjälper mig
att slå in den låsta dörren. Bodil Iversens är
helt i panik, hon säger sig ha sett Djävulen själv
fara fram i en vagn förspänd med oxar.
- V beger oss alla till Galgbacken där mina misstankar bekräftas.
Det är tysken som utklädd till en halmdocka hängts.
När vi klär av honom ser vi att han har armarna surrade
med ett rep. Bröstet och armarna är översållade
med ärr. När Sellman ser honom kan han identifiera honom
som Zienter. Vi har hängt den riktige Sintram!
Magnusson åker iväg för att hämta polisen.
De övriga samlas i Residenset. Karin får se den döde
och svimmar. Det är tydligen så att Karin haft ihop
det med Rudolf Zienter som hon nu identifierar som den hängde.
- Doktor Lennerts besiktning av liket tyder på att döden
inträffat vid tidpunkten för hängningen. Att det
i princip varit Sellman som hängt tysken inför alla
republikens medborgare och gäster! "Detektiven"
Hammer börjar utfrågningen i väntan på att
polisen anländer. Det handlar om vad var och en hade för
sig mellan lunchtiden då tysken sågs för sista
gången och genomförandet av hängningen på
Galgbacken några timmar senare. Vem kan ge vem alibi?
- Reidar och jag undersöker tyskens rum. Plötsligt kommer
Bruno. Han skriker att Karin är försvunnen! Rolf Atterman
arrangerar en skallgångskedja. Plötsligt ser jag något
vitt i vattnet. Det är Karins kropp. Hon förefaller
ha drunknat.
- Så kommer då landsfiskal Löfberg. Han har fjärdingsman
Röding med sig. Landsfiskalen förefaller till en början
inte särskilt glad över att Reidar agerat förhörsledare
i väntan på polisen men accepterar honom snart som
sin förtrogne.
Ett grönfärgat vitt skägg leder till antagandet
om att någon av republikanerna föreställt sig
vara tysken för att skapa sig ett alibi. Han kan ha använt
mjöl för att få tyskens vita ansiktsfärg.
Jag erinrar mig att någon talat om mjöl men kan inte
komma ihåg. (Men
det kan den noggrant läsande läsaren! Han blickar tillbaka
till sidan 69. Strax efter det Tobby kommit tillbaka från
badet sedan han sett Karin och Sellman vänslas i båthuset
och alla ska äta frukost, ser Bruno att Rolf Atterman
fått mjöl på byxorna. Tobby har då just
sett Hugo och Aina komma gående över ängen. Trevligt
att det lämnas ledtrådar som man kan kontrollera.)
Jag skickas till mitt rum
för att hämta ett fotografi på väggen där
med en gammal bild över anställda på Glasbruket.
Jag känner mig väldigt trött och vilar en stund
på sängen. Jag somnar direkt. Någon kommer in
från rummet bredvid. Jag försöker vakna men Mästermannen
står bredvid sängen och hypnotiserar mig att sova.
Han stryper mig utan att jag kan värna mig. Då ryter
plötsligt landsfiskal Löfberg till. Rudolf Zienter,
ty det är han, förlorar sin makt över mig och jag
är fri. Snart har Zienter handbojor på sig och förs
bort. Den som kallade sig Ruben Sellman var i själva verket
krigsförbrytaren Rudolf Zienter. Karin var den ende som visste
att hennes f d älskare bar falskt namn men vågade inte
avslöja detta för sitt äktenskaps skull. Förmodligen
tog hon därför sitt eget liv och dränkte sig.
Republiken Liberta har en mycket reell förebild i Republiken
Åsen-Holmen, vilket författarepseudonymen Fale Burman
också mycket riktigt talar om i ett företal. Åsen-Holmens
Historia finns nedtecknad här.
och det är tydligt att det mesta i boken är hämtat
och förvanskats från verkligheten. När Bonniers
gav ut boken 1955 ansåg sig republiken kränkt "då
brott förlagts till dess terretorium" och ingav en "skarp
protest-depesch" med skadeståndskrav och hot om sanktioner.
Det är verkligen värt att läsa om den verkliga
"Republiken" också.