 |
|
 |
|
|
|
|
På Norröra i skärgården
har Tobias (Tobby) hyrt en stuga av gubben Westman. Till Norröra
för att fira midsommar kommer också Jösta Steehn, som äger
en lyxig sommarstuga, med sin vän tandläkaren Tore Schmidt
med fru Elsa. Det unga paret Hasse
Wilén och Gisela Meurk kom dagen innan.
Jöstas störste kund, Stringers, är också
väntade. Vera och
Ragnar och Veras brorson Bo. Westman är pensionerad
från Lotsverket. Hans sondotter Hermia arbetar hos Steehns.
Hermia arbetade tidigare hos Vera Stringer men blev avskedad sedan
en vän till henne stulit en check av Vera.
Tobby är bokens jag. Han är 34 år och ogift och
arbetar som reklamtecknare. Jösta är modetecknare och
berömd.
Efter morgontoaletten tar jag mig till "stenvillan".
Där är också Gin, Jöstas fru, värdinnan, den franskfödda
Ginette. Hermia förefaller ha fallit för Hasse Wilén
vilket gör Gisela svartsjuk.
- Med skärgårdsbåten kommer Stringers och blir
inkvarterade (noggrann beskrivning av var alla ska bo).
- Vi sätter oss till bords och snart blir Vera utom sig när
hon ser att det är "tjuvungen" Hermia som serverar.
- Kaffet serveras framför brasan i den öppna spisen.
Radionyheterna förtäljer om en 25-årig man som
rymt från Långholmen. Hermia säger som i trance
att "Han kommer, sanningen ska till sist uppdagas..".
- Vera går upp på sitt (Gins) rum för att hämta
cigaretter. Hon hittar undanstucket ett sataniskt självporträtt
av Jösta, som blir ursinnig och kastar det i elden. Vera
verkar mer än vanligt uppskruvad, hon gör många
antydningar som jag inte förstår. Hon vill ta ett nattbad
men ingen vill följa med. Hon går ensam. Jag hör
hennes plaskande från altanen där jag sitter. Men plötsligt
blir det tyst. Jag springer ner. Vera är borta. Jag hoppar
i och lyckas dra upp hennes kropp. Hon har ett sår i huvudet.
Jösta tar motorbåten och hämtar doktor Sommer, som snart konstaterar
att hon är död trots våra upplivningsförsök.
Hon förefaller ha dött genom drunkning men hon har en
otäck halvcirkelformad skåra vid tinningen. Han vill
ha maken Ragnars tillstånd att göra en obduktion.
- Jag lyckas somna i min stuga men vaknar snart av ett ljud och
ser ett mansansikte utanför fönstret. Jag springer ut
och ser en man i mörkgrå byxor och en brun kavaj springa
iväg. Jag springer efter men förlorar honom snabbt ur
sikte. Jag somnar igen och vaknar i en förskräcklig
mardröm som blandat alla kvällens intryck. Jag går
till bryggan i avsikt att leta efter den badmössa jag har
för mig att Vera bar. Ingen mössa, men när jag
dyker fastnar ett blänkande mässingsdrag i mitt finger.
Jag minns att jag hört ett ljud som av en spinnfiskares rulle
när Vera nattbadade. Jag prövar min teori. På
den "träboj" som varnade för en farlig metallstolpe
i vattnet precis utanför bryggan, fanns en ny skåra
som från ett drags vassa krok. Någon hade med ett
kastspö dragit undan träbojen och fått Vera att
dyka rätt på stolpen?
- Tord dyker upp och jag inviger honom i mina misstankar. Varifrån
har fiskaren kastat? Kanske från Gins rum där Vera
bott och nu låg på "lit de parade".
- Det blir morgon och Jösta, Ragnar och Tord tar Veras döda
kropp i båten till Norrtälje.
- Medan de är borta söker jag i genom Veras rum. Där
finns också Ragnars bagage bl a kastspö i sitt fodral.
Linan är avsliten. En impuls får mig att knyta i hop
linan med det mässingsdrag jag hittat.
- Gin är högljutt irriterad på Hermia för
att lunchens köttbullar försvunnit.
- Gisela vill utforska ön. Jag och Bo följer med henne
på promenad. Vi hittar Skogshyddan med sina två britsar.
Under den ena hittar jag köttbullar. Är den förrymde
fången Hermias fästman?
- Promenaden har fått mig att tänka på Reidar Hammer,
min gode vän arkeologen. Han får ofta syssla med kriminalproblem
särskilt när det gäller att finna bevis för
förfalskningar. Han är välkänd och aktad i
kriminalkretsar. Jag ringer till honom från gubben Westmans
telefon.
- Tord går med på att i hemlighet göra experimentet
för att ta reda på om man under natten verkligen kan
träffa bojen med ett spinnspö från ett fönster
i Veras rum. Han smyger in i huset. Jag kontrollerar att han träffar
redan med första kastet. När han inte genast kommer
ut ur huset blir jag orolig och hittar honom avsvimmad med fult
sår i huvudet. Vi lyckas ta oss ner för trappan och
hem till mitt där jag plåstrar om honom.
- När han lyckats ta sig hem sitter jag en stund på
min altan. Då ser jag Hermia på väg in i den
nattmörka skogen. Jag springer snabbt men när hon upptäcker
att hon är förföljd springer hon ännu snabbare.
Jag letar i stället upp Skogshyddan. På väg därifrån
får jag en stor sten i nacken och förlorar medvetandet.
Jag lyckas ta mig till min stuga och somna.
- Nästa dag ringer Reidar och vill komma ut till ön.
Han har kontaktat Stringers advokat och fått reda på
att Ragnar är huvudarvinge. Vidare att Gins bror Julien varit
invecklad i en mordhistoria i Paris.
- Reidar vill att jag håller ett öga på Gin,
så jag hjälper henne med dukningen. Då upptäcker
jag att den långa, vackra dolken som ingick i vapensamlingen
var borta.
- Efter midsommar dansen kommer jag hem och träffar Gina
som är mycket upprörd. Hon vill att jag ska gömma
henne. Hon ger mig ett brev som hon säger är till Jösta.
Brevet är från "Erik
Lund" (så hette rymlingen från
Långholmen) och hotar "herre Sten" med att han
sett honom och vad han gjorde i fönstret samma kväll
som "Frun dog". Han vill träffa "Sten"
vid brunnen efter midsommar dansen.
- Jag springer genast för att få tag på Reidar.
Genast ger vi oss iväg mot festplatsen. Hasse, Booch Ragnar
följer efter. Snart hittar vi en död man med en kniv
i bröstet. Ragnar känner igen honom som den som stulit
checken hos Vera. Men var är flickan? Hermia?
Jo, henne hittar de i brunnen, strypt.
- Doktor Sommer tycker att de förstör hans semester.
- Snart kommer stadsfiskal
Larsson i Norrtälje. Han har med sig
två konstaplar från statskriminalen och tre polismän
tillhörande Norrtäljes stadspolis. Reidar Hammer får
genast gehör för sin plan att lägga en fälla
för mördaren. "Doktor Hammers" ryktbarhet
inom poliskretsar är garanti nog.
- Jag får en impuls som i en spegel. Om man gör ett
självporträtt målar man från en spegel och
då målar man sin spegelbild. Men det "sataniska"
porträttet var ingen spegelbild. Hade någon annan gjort
teckningen? Under en tidigare period när Gin var sjuk kunde
Jösta överhuvudtaget inte teckna någonting. Berodde
det på att det var Gin som var konstnären? Och blev
Vera mördad för att hon uppdagat hemligheten?
- Reidar spelar sitt spel inför de fyra männen: Ragnar,
Bo, Jösta och Hasse. Han visar dem papperslappen som Erik
Lund skrivit och påstår att stadsfiskalen menar att
om man kunde finns den anteckningsbok varifrån lappen rivits
så skulle man veta vem Veras mördare är. Sedan
tycker han att alla bör gå och lägga sig inför
morgondagens förhör. Tanken är att mördaren
ska avslöja sig genom att ta sig till skogshyddan där
anteckningsboken finns.
- Snart är Reidar och jag på väg i nattens mörker
till skogskojan där vi träffar stadsfiskal Larsson med
två polismän. Vi fattar posto i mörkret. Efter
en lång väntan hör jag en kvinna skrika i dödsångest.
Jag rusar dit och finner Gin på marken med ett sår
i huvudet. Plötsligt är Gösta efter mig och försöker
strypa mig. Jag kämpar för mitt liv och slås medvetslös.
När jag vaknar ligger Jösta bredvid Gin. De två
konstaplarna kommer med Bo mellan sig i ett skruvstädsgrepp.
- Nästa dag träffas vi alla i min stuga i spänd
förväntat på att "den store Detektiven"
ska förklara hur allt hänger samman. Genom skriftstilsanalys
hade Reidar funnit att den som förfalskat Veras check var
Bo Stringer. Bo fick för sig att Vera antydde att hon kommit
på detta och tänkte avslöja honom. Gin var ett
farligt vittne som upptäckt att Bo inte satt kvar i vardagsrummet
då Vera gick för att bada.
- Jösta berättar att i Paris när Julien togs av
polisen för mord på en person som han felaktigt trodde
varit samarbetsman med nazisterna fick han tag på ett brev
som kunde föra Julien till schavotten. Men av kärlek
till hans syster Gin behöll han brevet. Beviset använda
han sedan för att tvinga Gin att gifta sig med hon och låta
honom signera hennes teckningar och målningar.