Ulf Durling Hemsökelsen 1972

 

1. Pensionärerna
Bokens jag, får ett telefonsamtal av Carl Bergman. Han och Johan Lundgren, välrenommerad kvinnohatare, planerar en utflykt till Viberga för att hälsa på den gode vännen doktor Efraim Nylander som tillfälligt vikarierar där. Han undrar om jag kan ge dem skjuts dit. Jag visste att herrarna skulle ägna kvällen åt att diskutera detektivromaner de läst. I bilen vill Carl berätta om sitt blivande barnbarn.
- De förnämsta attraktionerna i Viberga är pressbyråkiosken, Betelkapellet och Bröderna Perssons Supermarket samt ett konditori, där doktor Nylander väntar på oss.
- Halv sju kommer vi fram till Värdshuset där vi får ett bord nära köksingången. Vi tar fatöl och entrecôte. Vid ett långbord sitter ett tjugotal personer som firar ett bröllop. Strax innan halv åtta går vi därifrån. Då meddelar hovmästaren att doktorn har telefon. Någonting har hänt på Solgården som kräver att doktorn kommer omedelbart. Ingen taxi finns inne så det blir jag som får köra. Hela sällskapet följer med. Under färden berättar Efraim om hur eländig läkarmottagningen är. Den passar bra ihop med den försupne doktor Stål som han ska ersätta. Där finns också en S. Pettersson man kan fråga. Herr och fru Petterssons tjänstvillighet ska komma att visa sig ovärderlig på många sätt.
- När vi kommer fram emottas vi av syster Sigrid som meddelar att en av de boende dog för en stund sedan. Det handlar om Elin Larsson, 73 år, som fallit ner för källartrappan och omkommit. Hon delade rum med sin syster Anna Larsson, rullstolsburen med utslitna knän. Anna hade fått ett epileptiskt anfall tidigare under dagen. Komminister Ekstam har just hållit kvällsgudstjänst. Biträdet Berit är där liksom Irma Berglund, kokerskan. Berit uppehöll sig i rökrummet bredvid källartrappan när olyckan skedde. Det var Sigrid som hittade Elin.
- Det är också Sigrid som hittar Anna i badrummet. Hon ligger under ytan av det blodblandade vattnet. I vänstra handleden syns parallella skärsår. Alla samlas i dagrummet där Sigrid till min förvåning med cynisk och arrogant ton förtalar den nyss avlidna. Anna förtryckte sin yngre syster Elin och hon skröt med sin "oäkta" son, ingenjören Alfred Larsson. Anna hade hushållat för Magnusson och ärvt en förmögenhet efter hans död. Elins betydligt mer ringa kvarlåtenskaper kommer att gå till Holmlund, radiohandlaren i Viberga. Hon skrev testamente bara för att hindra att pengarna skulle gå till Anna och därmed till ingenjören som hon inte gillade. Elin var anställd i radiohandlarens butik i flera år.
- Det blir dags för den veckoliga ronden och under tiden bärgas min bil som frusit fast. Det Berits far som ordnar detta med traktorn. I väntan på denna får jag ett samtal med Berit i rökrummet. Vi delar tydligen den ovanan. Hon blir stolt över mitt intresse för sitt arbete och berättar gärna. Tex att Sigrids man är resemontör och ofta borta flera veckor i sträck.
- Innan vi kan åka därifrån skriver doktorn ut de två dödsattesterna. I det ena fallet olyckshändelse, i det andra självmord. Då står plötsligt en polis i dörren. Det är landsfiskal Sélen. Han säger att någon ringt om ett mord. En kvinna, för en halvtimma sedan. Kriminalpoliser är på väg, bland dem kriminalassistent Gunnar Bergman, som är Carls son.
- Doktorn skyller på en väntande patient i Viberga och vi lämnar skyndsamt Solgården. Under bilfärden berättar doktorn om utfallet av "ronden". I det första rummet på höger sidan av korridoren finns en lallande åldring, den 98-åriga Gammel-Ida. Därefter följer fröken Adrienne, Gnysingearistokratins sista utpost, i ett doftande moln av eau-de-cologne, lavendel och malmedel. I det tredje rummet finns fru Modig (som på den medföljande skissen kallas fru Hurtig) som själv anser sig vara synsk. Hennes rumskamrat var över helgen borta hos sin dotter. I dubbelrummet som följer är det tomt. Där bodde systrarna Larsson.
- Den vänstra korridoren är männens. Först bor Oskar Pihl i eget rum. Han kallas OscarP då han inte är så skärpt. Det gör också Sigurd Carlsson, som är svårt sjuk utan hopp. Han sysslar gärna med sin hobby som är att samla bilder på fotbollsspelare. Därefter följer ett dubbelrum med Heikki Päivisto, bara i medelåldern men förstörd av ett alkoholrikt förflutet och med begynnande åderförkalkning och en liten lömsk gubbe, Enokson.
- Vi tränger oss alla in i doktorns lilla krypin på mottagningen. Vi får sällskap av makarna Pettersson som trollar fram kaffe och en vetelängd. När de gått börjar vi diskutara mordet på Anna. Hypoteserna bollas fram och tillbaka och doktorn gör ett misslyckat experiment i tvättstället. Carl förfäktar att mördaren kom utifrån. Doktorn menar att Anna badat i samma vatten som Elin och att någon bara fyllt på med varmt vatten till den exakta temperatur som Elins reumatism krävde.

2. Poliserna
Jag vaknar sent nästa morgon, tar en promenad och träffar på Lasse Fredriksson, som jag minns från min skoltid som ett stort rötägg med speciellt svårt för att stava. Nu är han journalist på en av stadens konkurrerande tidningar. Han är på väg till en presskonferens på Polishuset. Jag följer med. Där är konstapel Gustavsson, kriminalassistent Bengtson samt kriminalassisten Gunnar Bergman, Carls son. Gunnar säger att en misstänkt för mordet redan är gripen. (Det handlar om Oskar Pihl.) Namnet ska han delge journalisterna nästa dag. Efter konferensen är Bengtson förbannad på Bergman för att han utlovat Pihls namn. Bengtson sjukskriver sig och går hem.
- Bergman håller möte med Gustavsson och Melin. Av någon anledning får jag deltaga. När jag säger att pratade med Oskarp i dagrummet tjugo över åtta, sedan såg att han gick till sitt rum vars dörr jag hade uppsikt över minst en halv timme blir det alldeles tyst. Bergmans favoritteori går omstyr. Jag framför då tanken på någon utomstående, kanske Annas son ingenjören. Bara för att få höra att han ligger på kyrkogården i Piteå sedan tre år tillbaka.
- Jag är hungrig och Gunnar Bergman föreslår faktiskt en gemensam måltid på Rådhusbaren. Gustavsson får följa med men inte Melin. På restaurangen sitter Lasse Fredriksson och hans kumpaner. De försöker förgäves lyssna på vårt samtal och våra utläggningar om dödsfallen på Solgården. Kan det vara något som ligger långt tillbaka i tiden? Varför nynnade Gammel-Ida på skillingtrycket om Elvira Madigan och löjtnant Sparre? Kan den förra förestånderskan kasta något ljus över mysteriet? Melin får en uppgift.
- Fru Modig har berättat om systrarna Larsson som barn. De hade en bror som led av "fallandesjuka" och som därför inte gick i skolan.
- Så kommer fru Hedvall, den förre föreståndaren till polisstationen. Hon berättar om hur brodern Alfred omkommit i Kvarnbäcken när Anna haft uppsyn över honom. Anna hade berättat att en annan person varit inblandad. Kanske ett barn. Bergman menar att det är denna person, som han vill kalla "X", som mördat Anna för att hindra henne från att berätta. Då kommer en liten grabb in med ett anonymt brev. Det tycks vara klippt ur den veckotidning som Berit läst så noggrant kvällen innan. Budskapet är att Tomas Lindgren Dalvägen 8 i Viberga har sett mördaren på Hemmet. Melin, Bergman, Gustavsson och jag åker dit.
- Lindgren finns på firman "Motor & Tillbehör" i centrum. Han talar om att han känner Berit och ibland brukar träffa henne på Solgården. Han kom dit kvart i sju kvällen då systrarna Larsson dog. Han såg en man utanför fönstret till Berits rum strax före 9. Sedan stack han därifrån i mannens fotspår i snön. På väg hem på moppen blev han omkörd av en bil, en grön Saab.
- Nästa besök blir hos landsfiskal Selén. Han har låtit kalla till sig herr Malm, dvs syster Sigrids make. Han kom hem under gårdagskvällen, en dag tidigare än beräknat, men ville inte utsätta sig för Solgårdens pladder utan åkte direkt hem och lade sig med en god bok.
- Jag har knappt hunnit hem när telefonen ringer. Gustavsson meddelar att Bergman vill att alla ska samlas hemma hos mig, det blir ett tiotal personer. Identifieringen ska ske hos mig. Jag börjar genast städa bort det värsta. Bergmans avsikt är att ordna en identifikation. Tre personer ska komma till min dörr, se att det är fel namn och gå därifrån. Tomas Lindgren ska, gömd i min bostad, identifiera den som han sett smyga bort från Solgården. Först kommer Malm och sedan en utklädd Rune Ivehed. Ingendera ger något utslag hos Lindgren. Det gör däremot den tredje som visar sig vara radiohandlaren Holmlund.
- Problemet är bara att den man som Lindgren så noga pekat ut inte är Holmlund utan persiennförsäljaren Harry Engfeldt. Detta blir alltför tydligt då den verklige Holmlund dyker upp, några minuter försenad. Luften går ur Bergman som en punkterad ballong.
- Jag lämnar bostaden och beger mig till läkarmottagningen. Men doktorn är inte där så jag beger mig till Solgården. Det är mörkt men dörren är öppen. Jag öppnar källardörren och ser doktorn ligga på golvet. Plötsligt hör jag en ilsken röst och en spark som måttas mot min mage. Inte särskilt lämpligt eftersom jag är gravid i nionde månaden!

3. Patienterna
- Jag förs i ilfärd till sjukhuset. Pettersson är med och hjälper mig. Födseln går snabbt. Det blir en pojke på 3175 gram och 49 cm. Jag och Gunnar Bergman har tidigare två barn, Grabben på sex år och Lillan snart fyra.
- Jag får inte tag i min man. Svärföräldrarna kommer desto snabbare, Carl och Margit.
- Sedan kommer Efraim Nylander. Jag tackar honom för att ha räddat mitt liv. Han och Pettersson hade utfört en rekonstruktion i källartrappan och räddat mig från att sparkas nerför trappan. Nylanders teori är att båda systrarna mördades. Och att mördaren är legitimerade sjuksköterskan Sigrid Malm. Anna mördades för att hon visste om Sigrids förhållande med Harry Engfeldt. Sigrid fruktade skammen som skulle bli följden av ett avslöjande. Anna ville avslöja henne och låtsades därför få ett epileptiskt anfall på natten då hon sett Engfelt lämna Solgården. Hon ville kontrollera att Sigrid var sminkad och parfyrmerad.
Elin lät Anna ta ett extrabad redan klockan sex för att ha henne ur världen då Holmlund kom på besök. Sigrid hörde Anna skrika då Oskarp tagit sig in. Hon gick in och såg Anna ligga i badet. Sigrid såg sitt tillfälle och dränkte Anna.
När Elin upptäckte sin döda syster var hon övertygad om att det var Holmlund som dödat henne. Hon ville dölja detta och klädde därför ut sig som Anna och rullade ut ur rummet lagom till andaktstunden klocka sju. Bara en person blev mycket förvånad över detta, nämligen Sigrid som visste att Anna var död. Sigrid förstod att hon också måste röja Elin ur vägen. Hon gick till källardörren och låtsades finna Elins kropp nedanför trappan. I tumultet som uppstod låtsades hon köra in Elin (Anna) i hennes rum men knuffade henne i stället nedför källartrappan. Sedan gällde det för Sigrid att få mordet på Anna att se ut som om det skedde efter det vi hade kommit till Solgården för att på det viset ge Sigrid alibi. Problemet var nu löst med inga bevis fanns som binder Sigrid till de båda morden.
- Jag beger mig ut på en liten rundtur på sjukhuset. Där ska finnas en syster Ulla i tjänst som jag känner. I stället hittar jag en annan person, Sigurd Carlsson, från Solgården. Han berättar att han alltid hatat Anna. Sigurd var som barn helt förhäxad av den vackra ljuslockiga Anna. När han och Annas bror Alfred lekte som barn, föll Alfred ner från en spång och slog ihjäl sig. Sigurd visste inte att Alfred hade epilepsi, det fick han inte veta förrän efter andakten på Solgården. Anna skyllde ändå allt på Sigurd. Nu har Sigrid utkrävt Sigurds hämnd på Anna.