 |
|
 |
|
|
|
|
1. Pensionärerna
Bokens jag, får ett telefonsamtal
av Carl Bergman. Han och Johan
Lundgren, välrenommerad kvinnohatare, planerar en
utflykt till Viberga för att hälsa på den gode
vännen doktor Efraim Nylander
som tillfälligt vikarierar där. Han undrar om jag kan
ge dem skjuts dit. Jag visste att herrarna skulle ägna kvällen
åt att diskutera detektivromaner de läst. I bilen vill
Carl berätta om sitt blivande barnbarn.
- De förnämsta attraktionerna i Viberga är pressbyråkiosken,
Betelkapellet och Bröderna Perssons Supermarket samt ett
konditori, där doktor Nylander väntar på oss.
- Halv sju kommer vi fram till Värdshuset där vi får
ett bord nära köksingången. Vi tar fatöl
och entrecôte. Vid ett långbord sitter ett tjugotal
personer som firar ett bröllop. Strax innan halv åtta
går vi därifrån. Då meddelar hovmästaren
att doktorn har telefon. Någonting har hänt på
Solgården som kräver att doktorn kommer omedelbart.
Ingen taxi finns inne så det blir jag som får köra.
Hela sällskapet följer med. Under färden berättar
Efraim om hur eländig läkarmottagningen är. Den
passar bra ihop med den försupne doktor Stål som han
ska ersätta. Där finns också en S.
Pettersson man kan fråga. Herr och fru Petterssons
tjänstvillighet ska komma att visa sig ovärderlig på
många sätt.
- När vi kommer fram emottas vi av syster Sigrid
som meddelar att en av de boende dog för en stund sedan.
Det handlar om Elin Larsson, 73 år,
som fallit ner för källartrappan och omkommit. Hon delade
rum med sin syster Anna Larsson, rullstolsburen
med utslitna knän. Anna hade fått ett epileptiskt anfall
tidigare under dagen. Komminister Ekstam
har just hållit kvällsgudstjänst. Biträdet
Berit är där liksom Irma
Berglund, kokerskan. Berit uppehöll sig i rökrummet
bredvid källartrappan när olyckan skedde. Det var Sigrid
som hittade Elin.
- Det är också Sigrid som hittar Anna i badrummet.
Hon ligger under ytan av det blodblandade vattnet. I vänstra
handleden syns parallella skärsår. Alla samlas i dagrummet
där Sigrid till min förvåning med cynisk och arrogant
ton förtalar den nyss avlidna. Anna förtryckte sin yngre
syster Elin och hon skröt med sin "oäkta"
son, ingenjören Alfred Larsson.
Anna hade hushållat för Magnusson och ärvt en
förmögenhet efter hans död. Elins betydligt mer
ringa kvarlåtenskaper kommer att gå till Holmlund,
radiohandlaren i Viberga. Hon skrev testamente bara för att
hindra att pengarna skulle gå till Anna och därmed
till ingenjören som hon inte gillade. Elin var anställd
i radiohandlarens butik i flera år.
- Det blir dags för den veckoliga ronden och under tiden
bärgas min bil som frusit fast. Det Berits far som ordnar
detta med traktorn. I väntan på denna får jag
ett samtal med Berit i rökrummet. Vi delar tydligen den ovanan.
Hon blir stolt över mitt intresse för sitt arbete och
berättar gärna. Tex att Sigrids man är resemontör
och ofta borta flera veckor i sträck.
- Innan vi kan åka därifrån skriver doktorn ut
de två dödsattesterna. I det ena fallet olyckshändelse,
i det andra självmord. Då står plötsligt
en polis i dörren. Det är landsfiskal Sélen.
Han säger att någon ringt om ett mord. En kvinna, för
en halvtimma sedan. Kriminalpoliser är på väg,
bland dem kriminalassistent Gunnar Bergman,
som är Carls son.
- Doktorn skyller på en väntande patient i Viberga
och vi lämnar skyndsamt Solgården. Under bilfärden
berättar doktorn om utfallet av "ronden". I det
första rummet på höger sidan av korridoren finns
en lallande åldring, den 98-åriga Gammel-Ida. Därefter
följer fröken Adrienne, Gnysingearistokratins sista
utpost, i ett doftande moln av eau-de-cologne, lavendel och malmedel.
I det tredje rummet finns fru Modig (som på den medföljande
skissen kallas fru Hurtig) som själv anser sig vara synsk.
Hennes rumskamrat var över helgen borta hos sin dotter. I
dubbelrummet som följer är det tomt. Där bodde
systrarna Larsson.
- Den vänstra korridoren är männens. Först
bor Oskar Pihl i eget rum. Han kallas OscarP då han inte
är så skärpt. Det gör också Sigurd
Carlsson, som är svårt sjuk utan hopp. Han sysslar
gärna med sin hobby som är att samla bilder på
fotbollsspelare. Därefter följer ett dubbelrum med Heikki
Päivisto, bara i medelåldern men förstörd
av ett alkoholrikt förflutet och med begynnande åderförkalkning
och en liten lömsk gubbe, Enokson.
- Vi tränger oss alla in i doktorns lilla krypin på
mottagningen. Vi får sällskap av makarna Pettersson
som trollar fram kaffe och en vetelängd. När de gått
börjar vi diskutara mordet på Anna. Hypoteserna bollas
fram och tillbaka och doktorn gör ett misslyckat experiment
i tvättstället. Carl förfäktar att mördaren
kom utifrån. Doktorn menar att Anna badat i samma vatten
som Elin och att någon bara fyllt på med varmt vatten
till den exakta temperatur som Elins reumatism krävde.
2. Poliserna
Jag vaknar sent nästa morgon, tar en promenad och träffar
på Lasse Fredriksson, som jag
minns från min skoltid som ett stort rötägg med
speciellt svårt för att stava. Nu är han journalist
på en av stadens konkurrerande tidningar. Han är på
väg till en presskonferens på Polishuset. Jag följer
med. Där är konstapel Gustavsson,
kriminalassistent Bengtson samt kriminalassisten
Gunnar Bergman, Carls son. Gunnar säger att en misstänkt
för mordet redan är gripen. (Det handlar om Oskar Pihl.)
Namnet ska han delge journalisterna nästa dag. Efter konferensen
är Bengtson förbannad på Bergman för att
han utlovat Pihls namn. Bengtson sjukskriver sig och går
hem.
- Bergman håller möte med Gustavsson och Melin. Av
någon anledning får jag deltaga. När jag säger
att pratade med Oskarp i dagrummet tjugo över åtta,
sedan såg att han gick till sitt rum vars dörr jag
hade uppsikt över minst en halv timme blir det alldeles tyst.
Bergmans favoritteori går omstyr. Jag framför då
tanken på någon utomstående, kanske Annas son
ingenjören. Bara för att få höra att han
ligger på kyrkogården i Piteå sedan tre år
tillbaka.
- Jag är hungrig och Gunnar Bergman föreslår faktiskt
en gemensam måltid på Rådhusbaren. Gustavsson
får följa med men inte Melin. På restaurangen
sitter Lasse Fredriksson och hans kumpaner. De försöker
förgäves lyssna på vårt samtal och våra
utläggningar om dödsfallen på Solgården.
Kan det vara något som ligger långt tillbaka i tiden?
Varför nynnade Gammel-Ida på skillingtrycket om Elvira
Madigan och löjtnant Sparre? Kan den förra förestånderskan
kasta något ljus över mysteriet? Melin får en
uppgift.
- Fru Modig har berättat om systrarna Larsson som barn. De
hade en bror som led av "fallandesjuka" och som därför
inte gick i skolan.
- Så kommer fru Hedvall, den
förre föreståndaren till polisstationen. Hon berättar
om hur brodern Alfred omkommit i Kvarnbäcken när Anna
haft uppsyn över honom. Anna hade berättat att en annan
person varit inblandad. Kanske ett barn. Bergman menar att det
är denna person, som han vill kalla "X", som mördat
Anna för att hindra henne från att berätta. Då
kommer en liten grabb in med ett anonymt brev. Det tycks vara
klippt ur den veckotidning som Berit läst så noggrant
kvällen innan. Budskapet är att Tomas Lindgren Dalvägen
8 i Viberga har sett mördaren på Hemmet. Melin, Bergman,
Gustavsson och jag åker dit.
- Lindgren finns på firman "Motor & Tillbehör"
i centrum. Han talar om att han känner Berit och ibland brukar
träffa henne på Solgården. Han kom dit kvart
i sju kvällen då systrarna Larsson dog. Han såg
en man utanför fönstret till Berits rum strax före
9. Sedan stack han därifrån i mannens fotspår
i snön. På väg hem på moppen blev han omkörd
av en bil, en grön Saab.
- Nästa besök blir hos landsfiskal Selén. Han
har låtit kalla till sig herr Malm, dvs syster Sigrids make.
Han kom hem under gårdagskvällen, en dag tidigare än
beräknat, men ville inte utsätta sig för Solgårdens
pladder utan åkte direkt hem och lade sig med en god bok.
- Jag har knappt hunnit hem när telefonen ringer. Gustavsson
meddelar att Bergman vill att alla ska samlas hemma hos mig, det
blir ett tiotal personer. Identifieringen ska ske hos mig. Jag
börjar genast städa bort det värsta. Bergmans avsikt
är att ordna en identifikation. Tre personer ska komma till
min dörr, se att det är fel namn och gå därifrån.
Tomas Lindgren ska, gömd i min bostad, identifiera den som
han sett smyga bort från Solgården. Först kommer
Malm och sedan en utklädd Rune Ivehed. Ingendera ger något
utslag hos Lindgren. Det gör däremot den tredje som
visar sig vara radiohandlaren Holmlund.
- Problemet är bara att den man som Lindgren så noga
pekat ut inte är Holmlund utan persiennförsäljaren
Harry Engfeldt. Detta blir alltför tydligt då den verklige
Holmlund dyker upp, några minuter försenad. Luften
går ur Bergman som en punkterad ballong.
- Jag lämnar bostaden och beger mig till läkarmottagningen.
Men doktorn är inte där så jag beger mig till
Solgården. Det är mörkt men dörren är
öppen. Jag öppnar källardörren och ser doktorn
ligga på golvet. Plötsligt hör jag en ilsken röst
och en spark som måttas mot min mage. Inte särskilt
lämpligt eftersom jag är gravid i nionde månaden!
3. Patienterna
- Jag förs i ilfärd till sjukhuset. Pettersson är
med och hjälper mig. Födseln går snabbt. Det blir
en pojke på 3175 gram och 49 cm. Jag och Gunnar Bergman
har tidigare två barn, Grabben på sex år och
Lillan snart fyra.
- Jag får inte tag i min man. Svärföräldrarna
kommer desto snabbare, Carl och Margit.
- Sedan kommer Efraim Nylander. Jag tackar honom för att
ha räddat mitt liv. Han och Pettersson hade utfört en
rekonstruktion i källartrappan och räddat mig från
att sparkas nerför trappan. Nylanders teori är att båda
systrarna mördades. Och att mördaren är legitimerade
sjuksköterskan Sigrid Malm. Anna mördades för att
hon visste om Sigrids förhållande med Harry Engfeldt.
Sigrid fruktade skammen som skulle bli följden av ett avslöjande.
Anna ville avslöja henne och låtsades därför
få ett epileptiskt anfall på natten då hon sett
Engfelt lämna Solgården. Hon ville kontrollera att
Sigrid var sminkad och parfyrmerad.
Elin lät Anna ta ett extrabad redan klockan sex för
att ha henne ur världen då Holmlund kom på besök.
Sigrid hörde Anna skrika då Oskarp tagit sig in. Hon
gick in och såg Anna ligga i badet. Sigrid såg sitt
tillfälle och dränkte Anna.
När Elin upptäckte sin döda syster var hon övertygad
om att det var Holmlund som dödat henne. Hon ville dölja
detta och klädde därför ut sig som Anna och rullade
ut ur rummet lagom till andaktstunden klocka sju. Bara en person
blev mycket förvånad över detta, nämligen
Sigrid som visste att Anna var död. Sigrid förstod att
hon också måste röja Elin ur vägen. Hon
gick till källardörren och låtsades finna Elins
kropp nedanför trappan. I tumultet som uppstod låtsades
hon köra in Elin (Anna) i hennes rum men knuffade henne i
stället nedför källartrappan. Sedan gällde
det för Sigrid att få mordet på Anna att se ut
som om det skedde efter det vi hade kommit till Solgården
för att på det viset ge Sigrid alibi. Problemet var
nu löst med inga bevis fanns som binder Sigrid till de båda
morden.
- Jag beger mig ut på en liten rundtur på sjukhuset.
Där ska finnas en syster Ulla i tjänst som jag känner.
I stället hittar jag en annan person, Sigurd Carlsson, från
Solgården. Han berättar att han alltid hatat Anna.
Sigurd var som barn helt förhäxad av den vackra ljuslockiga
Anna. När han och Annas bror Alfred lekte som barn, föll
Alfred ner från en spång och slog ihjäl sig.
Sigurd visste inte att Alfred hade epilepsi, det fick han inte
veta förrän efter andakten på Solgården.
Anna skyllde ändå allt på Sigurd. Nu har Sigrid
utkrävt Sigurds hämnd på Anna.